KungI. Maj:ts Proposition Nr 98.

Nr 98.

Kungl. Maf.ts proposition till riksdagen angående pension
ä allmänna indragning sstaten åt fodermarskarna 0. H.
Ahlbin och K. J. Larsson; given Stockholms slott den
■i mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 3
mars 1922.

N ärvarand e:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Orne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning inkomna framställningar angående beredande av
pension åt två i lantförsvarets tjänst anställda personer samt anför därvid
följande:

G

Kungl. Maj:ts Proposition Nr DS.

l:o.

[1.] I skrivelse den 26 oktober 1921 har chefen för remonteringsstyrelsen

Ang. gjort framställning om beredande av pension åt fodermarsken vid Herrefodermarslten
vadskl osters remontdepå Ola Hansson Ahlbin med ett belopp av 1,400
o. h. Ahlbin. kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ahlbin är född den 2 maj
1857, att han, förutom anställning under åren 1876—1886 dels vid
Vendes artilleriregemente och dels vid Husarregementet Konung Karl XV,
innehaft befattning såsom fodermarsk vid Ottenby remontdepå från den
4 juni 1894 till 1901 års utgång och alltsedan den 1 januari 1902 är
anställd såsom fodermarsk vid Herrevadsklosters remontdepå; att han
från sistnämnda remontdepå åtnjuter en kontant avlöning, dyrtidstillägg
ej inberäknat, av 1,724 kronor 50 öre för år, vartill kommer fri bostad
med bränsle, lyse och sängservis ävensom trädgårdsland; att samtliga
avlöningsförmåner kunna värderas till omkring 2,100 kronor för år; att
han under hela sin tjänstetid såsom fodermarsk ådagalagt framstående
duglighet, goda befälsegenskaper och ett synnerligen aktningsvärt uppförande
samt visat synnerlig plikttrohet; samt att han sedan ett tjugutal
år lider av en kronisk katarr i nedre delen av grovtarmen, vilken sjukdom
är av så pass allvarlig natur, att den, utom att den tillfälligtvis då
och då hindrar honom i utövandet av hans tjänst, även i allmänhet
verkar kraftnedsättande och försvagande på honom.

Inspektören för kavalleriet har tillstyrkt framställningen.

I häröver den 29 november 1921 avgivet utlåtande hava arméförvaltningens
intendents- och civila departement anfört, att departementen, i betraktande
av Ahlbins långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst,
funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Ahlbin
efter erhållet avsked från sin anställning vid Herrevadsklosters remontdepå
komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin
återstående levnad. Vid avgivande av förslag till understöd av här ifrågavarande
slag hade departementen hittills i allmänhet utgått därifrån, att
pensionen borde bestämmas till omkring två tredjedelar av de ordinarie årsinkomster,
dyrtidstillägg frånräknade, vederbörande befattningshavare under
senare delen av sin anställningstid av staten uppburit. Enligt denna beräkningsgrund
skulle pensionsbeloppet alltså i förevarande fall böra uppgå
till 1,400 kronor. Uti utlåtande den 15 mars 1920 ifråga om pension

Kungl. Maj:tu Proposition Nr 98. 7

åt sadelmakeriarbetaren E. A. Enberg (proposition nr 105 1921, punkt
1) hade emellertid statskontoret anfört, bland annat, att högre pension
än 600 kronor hittills icke plägat tilldelas annan arbetare än den, som
intoge förmans ställning. Sålunda hade föreståndare för regementsverkstad
erhållit 800 å 1,000 kronor i pension, i vilket avseende statskontoret
hänvisat till 1919 års lagtima riksdags beslut, varigenom verkstadsföreståndarna
vid Svea livgarde G. T. Beijer och C. A. T. Berglund
erhållit pensioner å 800, respektive 1,000 kronor (riksdagens skrivelse
nr 10 A, punkt 43). Med stöd av angivna och av .riksdagen godkända
grunder för beräknande av pension till arbetare i kronans tjänst
ansåge sig departementen icke kunna åt Ahlbin, som i egenskap av fodermarsk
först vid Ottenby och därefter vid Herrevadsklosters remontdepå
tjänstgjort såsom förman, föreslå högre pension än 1,000 kronor för år.
På grund härav hemställde intendents- och civila departementen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ahlbin finge från och med
månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning
vid nämnda remontdepå, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,000 kronor.

Statskontoret, som den 11 februari 1922 avgivit utlåtande i ärendet,
har, under erinran att 1920 års riksdag beviljat en årlig pension å 1,000
kronor från allmänna indragningsstaten åt fodermarsken vid Flyinge
hingstdepå K. V. Gustafsson (riksdagens skrivelse nr 296, punkt 31),
tillstyrkt bifall till förevarande framställning på sätt arméförvaltningens
intendents- och civila departement föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då jag i fråga
om pensionsbeloppets storlek tillstyrker det av arméförvaltningens intendents-
och civila departement föreslagna, av statskontoret tillstyrkta beloppet,
1,000 kronor, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att fodermarsken vid Herrevadsklosters remontdepå
Ola Hansson Ahlbin må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,000
kronor.

8

Kungl Maj:ts Proposition Nr 98.

2:o.

[2.] I skrivelse den 30 november 1921 har * chefen för remontering sstyrelsen

Ang. gjort framställning om beredande av pension åt fodermarsken vid Gudpcnsion
åt pemg remontdepå Karl Johan Larsson med ett belopp av 1,300 kronor

fodcrmarsken o 1

K. J. Larsson, för ar.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson är född den 4 maj
1877; att han antagits såsom hästskötare vid Ottenby remontdepå den

24 oktober 1896 och därifrån förflyttats till Björnö remontdepå den 1
januari 1904, samt att han befordrats till fodermarsk vid Haby remontdepå
den 1 oktober 1904 och alltsedan år 1914 innehar enahanda anställning
vid Gudhems remontdepå; att han från sistnämnda remontdepå
åtnjuter en kontant avlöning, dyrtidstillägg ej inräknat, av 1,541 kronor

25 öre för år, vartill kommer fri bostad med bränsle, lyse och sängservis
ävensom trädgårdsland, och att hans samtliga avlöningsförmåner kunna
värderas till omkring 1,900 kronor för år; att han under hela sin tjänstetid
på ett mycket förtjänstfullt sätt skött sina åligganden och alltid fört
en synnerligen hedrande vandel; att han lider av lungtuberkulos i framskridet
stadium, på grund av vilken sjukdom han måste anses nu och
för all framtid fullständigt oförmögen till arbete; samt att han är gift
och har två minderåriga barn samt saknar ekonomiska tillgångar.

Inspektören för kavalleriet har tillstyrkt framställningen.

I häröver den 9 december 1921 avgivet utlåtande har arméförvaltningens
intendentsdepartement anfört, att departementet, i betraktande av
Larssons långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och då
han på grund av sjukdom vore urståndsatt såväl att längre uppehålla
sin befattning som ock att efter erhållet avsked från densamma bidraga
till sitt och sin familjs uppehälle, funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att Larsson efter erhållet avsked från sin befattning
vid Gudhems remontdepå komme i åtnjutande av något understöd
från statens sida för sin återstående levnad. Vid avgivande av förslag
till understöd av här ifrågavarande slag hade departementet hittills i
allmänhet utgått därifrån, att pensionen borde bestämmas till omkring
två tredjedelar av de ordinarie årsinkomster, dyrtidstillägg frånräknade,
vederbörande befattningshavare under senare delen av sin anställningstid
av staten uppburit. Enligt denna beräkningsgrund skulle pensionsbeloppet
alltså i förevarande fall böra uppgå till omkring 1,265 kronor.
Uti utlåtande den 15 mars 1920 ifråga om pension åt sadelmakeri -

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 98.

arbetaren E. A. Enberg (se proposition nr 105 1921, punkt 1) hade
emellertid statskontoret anfört, bland annat, att högre pension än 600
kronor hittills icke plägat tilldelas annan arbetare än den, som intoge
förmans ställning. Sålunda hade föreståndare för regementsverkstad
erhållit 800 å 1,000 kronor i pension, i vilket avseende statskontoret
hänvisat till 1919 års lagtima riksdags beslut, varigenom verkstadsföreståndarna
vid Svea livgarde G. T. Beijer och C. A. T. Berglund erhållit
pensioner å 800, respektive 1,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 10 A,
punkt 43). Med stöd av angivna och av riksdagen godkända grunder
för beräknande av pension till arbetare i kronans tjänst ansåge
departementet sig icke kunna åt Larsson, som i egenskap av fodermarsk
först vid Haby och därefter vid Gudhems remontdepå tjänstgjort såsom
förman, föreslå högre pension än 1,000 kronor för år. På grund härav
hemställde intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Larsson finge från och med månaden näst efter den,
under vilken han erhölle avsked från sin anställning vid nämnda remontdepå,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 11 februari 1922 erinrat, att genom
beslut av 1920 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 296, punkt 31)
fodermarsken vid Flyinge hingstdepå K. V. Gustafsson beviljats en
pension från allmänna indragningsstaten av 1,000 kronor årligen.
Pensionen grundade sig på ett nära femtioårigt arbete i statens tjänst
och motsvarade till beloppet två tredjedelar av Gustafssons avlöningsförmåner.
Pensioner till samma belopp, 1,000 kronor, hade också under
de senaste åren i åtskilliga fall beviljats arbetare i förmans ställning.
Vad beträffade nu förevarande fall hade Larsson ännu ej uppnått mer
än 44 levnadsår, och kunde han räkna endast 25 tjänstår i statens tjänst.
I betraktande härav kunde det väl ifrågakomma att reducera hans pensionsbelopp
i förhållande till de pensioner, vilka, såsom ovan nämnts, brukat
beviljas arbetsförmän med längre tjänstetid. Om emellertid det av Larsson
åtnjutna arvode lades till grund för beräkning av den pension, som
jämlikt 6 § c) och 7 § 2 mom. i gällande pensionslag skulle hava tillkommit
honom, därest samma lag varit på honom tillämplig, skulle man
komma till ett belopp av 950 kronor. Vid sådant förhållande och då i
detta fall särskilt ömmande omständigheter syntes föreligga, ville statskontoret
icke motsätta sig det av arméförvaltningens intendentsdepartement
föreslagna pensionsbeloppet, 1,000 kronor. På grund härav tillBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 86 höft. CNr 97—98.) 392 22 2

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 98.

styrkte statskontoret den av intendeutsdepartementet i ärendet gjorda
hemställan.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit och då det av arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagna, av statskontoret tillstyrkta
pensionsbeloppet, 1,000 kronor, synes mig skäligt, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fodermarsken vid Gudhems remontdepå Karl
Johan Larsson må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,000 kronor.

Vad departementschefen under punkterna l:o—2:o
härovan hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz Dahlbom.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922.