Kungl. Maj-.tt proposition nr 95.

L

Nr %.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den
22 april 1921 om rätt för Konungen att i visst fall åsätta
särskild tullavgift; given Stockholms slott den 24 februari
1922.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till förordning angående fortsatt tillämpning
av förordningen den 22 april 1921 om rätt för Konungen att i visst
fäll åsätta särskild tullavgift.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 84 käft. (Nr 95.)

1

2

Kung!,. Maj:tu proposition nr 95.

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 22 april 1921 (n:r 179)
om rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift.

9 *

Härigenom förordnas, att förordningen den 22 april 1921 om rätt
för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift, vilken förordning
gäller till utgången av år 1922, skall äga fortsatt tillämpning till och
med den 31 december 1923.

Kuncjl. May.ts proposition nr 95.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari
1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Sciilyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, följande:

»I skrivelse den 3 maj 1919 hade tull- och traktatkommittén, under
framhållande att åtskilliga av Sveriges handelstraktater upphört eller
under den närmaste framtiden kunde komma att upphöra, gjort fram
ställning om återupplivande för Viss tid av den i förordningen den 9
juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor intagna, intill utgången
av år 1912 gällande övergångsbestämmelse om rätt för Konungen att i
visst fall åsätta särskild tullavgift, i syfte att därigenom sätta svenska
regeringen i stånd att möta blivande förhandlingar rörande nya handelsträktä/tor För

att undvika, att stadgandet erhölle en med hänsyn till då rådande
förhållanden alltför snäv omfattning, föreslog kommittén viss ändring
av dess lydelse, sådan den förelåg i ovan omförmälda föi fattnings
rum. Den föreslagna lydelsen var följande:

»Varor, som från visst land införas, må kunna efter Konungens
förordnande beläggas med tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående
tullavgift, till högst samma belopp som denna senare eller, däi
varan enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst det belopp, vartill
varans värde uppgår.

Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast a
tid, då riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst
sammanträdande riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

gäller, där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio
dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.»

Kommittén föreslog därjämte, att stadgandets giltighetstid skulle
sättas till utgången av år 1920.

I enlighet med kommitténs hemställan föreläde Kungl. Maj:t i proposition
den 9 maj 1919, nr 403, riksdagen förslag till förordning om
rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift, vilket förslag
blev av riksdagen antaget. Förordning i ämnet med giltighet till utgången
av år 1920 utfärdades den 16 juli 1919 (n:r 423).

De traktater, som utlöpte under giltighetstiden för sistnämnda förordning,
förlängdes emellertid genom provisoriska överenskommelser att
gälla utöver den 1 januari 1921. Det bemyndigande, Kungl. Maj:t i enlighet
med vad här förut angivits erhållit, kom till följd av förhållandena
sålunda icke att för avsett ändamål tagas i anspråk.

Sedan tull- och traktatkommittén, med erinran härom samt under
framhållande av att ett förnyat bemyndigande för framtiden vore av
behovet påkallat, i skrivelse den 11 februari 1921 gjort framställning i
ämnet, begärde Kungl. Maj:t av riksdagen och erhöll ock förnyat bemyndigande
av enahanda innehåll som det förut lämnade med giltighet till
utgången av innevarande år. Nu gällande förordning i ämnet utfärdades
den 22 april 1921 (n:r 179). Icke heller det i sagda förordning innefattade
bemyndigande har hittills behövt av Kungl. Maj:t utnyttjas.

I skrivelse den 8 februari 1922 har nu tull- och traktatkommittén
gjort framställning i syfte att ifrågavarande bemyndigande måtte utsträckas
att gälla även under år 1923.

Departe- Lika med tull- och traktatkommittén anser jag angeläget, att Kungl.

men so efen. Majd jämväl för år 1923 inrymmes befogenhet att, i händelse traktatförhållandet
till främmande makt sådant påkallar, med särskild tullavgift
belägga varor, som införas från visst land. Jag biträder sålunda
tull- och traktatkommitténs förevarande framställning, därvid jag emellertid
utgår från att, såsom hittills förutsatts, bruk av en dylik befogenhet
icke göres i andra än oundgängligen nödvändiga fall.»

Departementschefen uppläser härefter ett inom handelsdepartementet
upprättat förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen
den 22 april 1921 (n:r 179) om rätt för Konungen att i visst
fall åsätta särskild tullavgift samt hemställer, att sagda förslag måtte
föreläggas riksdagen till antagande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

5

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
J. H. Göransson.