Kungl. Maj:ts proposition Nr 94
1
Nr 94.
Kungl. Maj.ts proposition angående tillskott till dyrtidstillägg för
vissa lantmätare; given Stockholms slott den 17 februari 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, Örne.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders anför:
På Kungl. Maj:ts förslag har tillskott till krigstidstillägg eller dyrtidstillägg
för vissa lantmätare på grund av arbete enligt taxa beviljats
för 1918—1921. Då dylikt tillägg ansetts böra utgå även för 1922
och första halvåret 1923, har Kungl. Maj:t i propositionen rörande tillläggsstat
för 1922 (punkt 11) och statsverkspropositionen för första
halvåret 1923 (punkt 152) föreslagit riksdagen att i avbidan på den
proposition i ämnet, som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till
riksdagen, för ifrågavarande ändamål i anslag å extra stat beräkna dels
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 83 höft. (Nr 94.) 1
2 Kungl. May.ts proposition Nr 94.
för 1922 530,000 kronor dels ock för första halvåret 1923 250,000
kronor.
Senast utfärdade bestämmelser i ämnet återfinnas i kungörelsen
den 29 juni 1921 (nr 401). Den inkomst av arbete enligt taxa, vara
tillskott må beräknas, uppgår enligt nämnda författning för distriktslantmätare
till 4,000 kronor, för extra lantmätare med arvode om 2,000
kronor till 3,200 kronor samt för extra lantmätare med arvode om 1,500
eller 1,000 kronor till 2,400 kronor, allt för år räknat. Därjämte äga
kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare, som fortfarande
utöva praktisk verksamhet, åtnjuta dylikt tillskott i viss utsträckning.
I skrivelse den 19 januari 1921 har lantmäteristyrelsen framhållit,
hurusom från och med ingången av instundande juni månad komme att
inträffa, att antalet extra lantmätare bleve större än antalet i stat för
dessa tjänstemän uppförda arvoden och att därför från samma tidpunkt
komme att finnas extra lantmätare, som icke kunde tilldelas dylikt
arvode; och har styrelsen hemställt, att även extra lantmätare, som vore
sysselsatt med praktisk lantmäteriverksamhet men som ej ägde uppbära
i stat uppfört arvode, från ingången av juni månad 1922 måtte bliva berättigad
till tillskott till dyrtidstillägg efter samma grunder, som från samma
tidpunkt komme att gälla för extra lantmätare, vilken ägde uppbära i
stat uppfört arvode om 1,500 eller 1,000 kronor för år.
Statskontoret har i utlåtande den 25 januari 1922 anfört i huvudsak
följande.
Jämlikt de i ämnet för 1918 gällande bestämmelser utgick tillskott till dyrtidstillägg
på grund av inkomster för arbete enligt gällande lantmäteritaxa dels
till distriktslantmätare, extra lantmätare och lantmäteriauskultant med arvode, därvid
sagda inkomster beräknades för lantmäteriauskultant till 2,400 kronor för år,
dels ock, efter lantmäteristyrelsens beprövande, till var och en av 14 lantmäteriauskultanter,
vilka icke åtnjöte arvode, därvid inkomster för arbete enligt lantmäteritaxan
beräknades till likaledes 2,400 kronor för år räknat.
Vid behandling av frågan om tillskott till dyrtidstillägg för vissa lantmätare
under 1919 hade chefen för jordbruksdepartementet anfört, att något särskilt beslut
om tillskott av statsmedel till lantmäteriauskultanter, som icke åtnjöte arvode, icke
erfordrades för 1919, enär dåmera samtliga auskultanter hade arvode.
Efter genomförande vid 1921 års ingång av den nya organisationen av lantmäteriväsendet
bestode den lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av
lantmäteriförrättningar, av distriktslantmätare och extra lantmätare, de förra med
lön och ålderstillägg på stat och de senare med arvoden om respektive 2,000, 1,500
och 1,000 kronor. Lantmäteriauskultanterna återfunnes icke inom den nya organisationen.
Av förestående redogörelse framginge, att statsmakterna icke i princip motsatt
sig, att lantmäteripersonal, som utan lön eller arvode vore sysselsatt med utförande
av lantmäteriförrättningar, komme i åtnjutande av tillskott till dyrtids
-
3
Kanyl. Maj:ls proposition Nr U4.
tillägg på grund av inkomster för arbete enligt lantinäteritaxan. Något allmänt
medgivande av en sådan förmån hade dock «— med undantag beträffande kommissionslantmätare
och vice kommissionslantmätare — icke lämnats, utan hade förmånen
begränsats till visst antal befattningshavare. Därvid torde man även hava utgått
från att vederbörandes inkomst av arbete enligt taxan verkligen uppgått till det
belopp, å vilket sådant tillskott skulle få åtnjutas. En liknande begränsning torde
jämväl nu böra göras i syfte att extra lantmätare utan arvode icke i något fall
finge åtnjuta dylikt tillskott på grund av arbete enligt taxa å högre belopp, än han
inför lantmäteristyrelsen styrkte sig verkligen hava uppburit för utfört arbete. Att
dessutom föreskriva, att tillskott ej finge utgå till mer än ett visst antal extra
lantmätare utan arvode torde däremot knappast böra äga rum.
I likhet med vad som föreskrivits i kungörelserna den 28 september 1917
(nr 650) och den 7 maj 1918 (nr 237), torde lantmäteristyrelsen böra bemyndigas
att besluta om dels vilka lantmätare utan arvode borde åtnjuta tillskott till dyrtidstillägg
och dels beloppen av dessa tillskott, dock att tillskott finge utgå med högst
de belopp, som extra lantmätare med arvoden om 1,500 eller 1,000 kronor ägde åtnjuta.
I enlighet med statskontorets uppfattning anser jag, att även de
extra lantmätare, som ej kunna tilldelas arvode, böra komma i åtnjutande
av dyrtidstillägg å inkomst av arbete enligt taxan. Ifrågavarande tillskott
till dyrtidstillägg har nämligen sin grund däri, att lantinäteritaxan
icke undergått penningvärdets fall motsvarande höjning. Anledning att
från dylikt tillskott utesluta en extra lantmätare av det skäl att han
icke kunnat tilldelas arvode, kan därför icke föreligga.
Statskontorets förslag, att tillskottet för extra lantmätare utan
arvode skulle utgå allenast på det belopp, han styrkte sig hava uppburit
för utfört arbete, torde leda till stora svårigheter i praktiken. Sålunda
blir arvode enligt taxa ofta bestämt först långt efter det arbetet
utförts, vadan icke ens vid kalenderårets slut skulle kunna styrkas beloppet
av intjänat arvode. Härtill kommer, att enligt vad jag inhämtat
det med hänsyn till föreliggande behov av lantmätare kan med visshet
sägas, att även de yngsta extra lantmätare hava inkomster enligt taxan,
överstigande det för dem tidigare beräknade beloppet av 2,400 kronor
för år.
Jag vill tillägga, att i de få fall, då det gällt att för beviljande
av ifrågavarande dyrtidstillägg åt kommissionslantmätare fastställa deras
inkomst enligt taxa, man måst tillgripa den utvägen att räkna medeltalet
av inkomst under en följd närmast föregående år.
På sålunda anförda grunder anser jag, att även för extra lantmätare
utan arvode dyrtidstillägg å inkomst av arbete enligt lantmäteritaxan
bör utgå å ett beräknat belopp av 2,400 kronor.
Att begränsa rätten till dylikt dyrtidstillägg till allenast ett visst
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.
antal extra lantmätare anser jag i likhet med myndigheterna och med
hänsyn till grunden för tillägget icke vara befogat.
Från lantmäteristyrelsen har jag inhämtat, att antalet extra lantmätare
utan arvode torde under 1922 belöpa sig till högst 6 samt
mot slutet av året och första hälften av 1923 sjunka för att i juni 1923
åter stiga till högst 12.
I övrigt anser jag tillskott till dyrtidstillägg för lantmätare böra
för 1922 och första halvåret 1923 utgå enligt samma regler som för
1921.
Efter de indextal å levnadskostnaderna, som chefen för finansdepartementet
lagt till grund för sina förslag i fråga om dyrtidstillägg
för 1922 och första halvåret 1923, torde anslag för tillskott till dyrtidstillägg
för lantmätare kunna beräknas till de belopp, som angivits i
propositionen rörande tilläggsstaten för 1922 och statsverkspropositionen
för första halvåret 1923.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att under 1922 och första halvåret 1923 må till
distriktslantmätare och extra lantmätare med arvode, utöver dyrtidstillägg
på grund av lön eller arvode, av statsmedel utgå tillskott därtill
på grund av inkomster för arbete enligt gällande lantmäteritaxa, beräknade
för distriktslantmätare till 4,000 kronor, för extra lantmätare med
arvode om 2,000 kronor till 3,200 kronor och för extra lantmätare med
arvode om 1,500 eller 1,000 kronor till 2,400 kronor, allt för år räknat;
dels medgiva, att för samma tid må till extra lantmätare utan
arvode av statsmedel utgå tillskott till inkomster för arbete enligt lantmäteritaxan,
beräknade till 2,400 kronor för år;
dels förklara, att beträffande tillskott, som nu nämnts, de angående
dyrtidstillägg för motsvarande tid gällande bestämmelser skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse, med rätt för Kungl. Maj:t att meddela
de närmare föreskrifter, som kunna vara erforderliga för tillämpning av
dessa bestämmelser;
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att, med tillämpning i den
mån så ske kan av de angående dyrtidstillägg gällande grunder, för
samma tid medgiva tillskott av statsmedel jämväl åt kommissionslantmätare
och vice kommissionslantmätare, som fortfarande utöva praktisk
verksamhet;
dels ock för nu angivna ändamål anvisa
1) å tilläggsstat för 1922 ett förslagsanslag av kronor 530,000,
2) å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
ett förslagsanslag av.................................................................. » 250,000.
Kanal. Maj.ts proposition Nr 94.
5
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt 83 käft. (Nr 94.)
2