Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade bestämmelser
för understöd åt nötboskapspremiering och tjur förening ar ■
given Stockholms slott den 24 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför.

Hänvisande till vad jag under punkt 54 under nionde huvudtiteln
i statsverkspropositionen anfört angående anslag till premiering av nötboskap
får jag nu efter inom jordbruksdepartementet företagen granskning
av de i nyssnämnda punkt omförmälda, utav lantbruksstyrelsen
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 82 höft. (Nr 93.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

uppgjorda, förslagen dels till nytt reglemente för den med statsmedel
understödda nötboskapspremieringen dels ock till kungörelse angående
statsanslag till nötboskapsavelns främjande ånyo anmäla detta ärende.

Särskilt statsanslag för nötboskapspremiering beviljades första
gången 1891 till belopp av 50,000 kronor, därvid föreskrevs, att statsbidraget
icke finge överstiga vad hushållningssällskapet eller, landstinget
vart för sig eller i förening för ändamålet tillskjutit.

Under ärendets behandling anfördes, att en erforderlig förbättring
av landets kreatursstock icke kunde komma till stånd, utan att de därtill
syftande åtgärderna leddes efter en bestämd, klart uppfattad och
genomtänkt plan, därvid största noggrannhet och urskiljning måste användas
beträffande valet av så väl avelsdjur som påläggningsmaterial.
För uppnående av det antydda målet funnes två metoder eller system.
Den ena, som benämndes den Schleswig-Holsteinska, bestode uti bildandet
av sa kallade tjurföreningar eller sammanslutningar av företrädesvis
mindre jordbrukare i ändamål att inköpa en stamtjur, av vilken de bland
medlemmarnas kor, som vid undersökning befunnits användbara till
stamkor, bleve betäckta. Detta system förutsatte emellertid en företagsamhetsanda
och förmåga att bedöma värdet och betydelsen av en sådan
åtgärd, som åtminstone för det dåvarande icke syntes kunna påräknas
hos landets mindre jordbrukare, vilka just i främsta rummet vore i behov
av sådant understöd. Det andra systemet, vilket med framgång
använts i främmande länder samt sedan 1883 tillämpats av Skaraborgs
läns hushållningssällskap och därför plägade benämnas Skaraborgssystemet,
avsåge att genom nötboskapspremiering höja nötboskapsaveln. Dess
grundtanke vore att genom utdelade belöningar till ägarna av goda
avelsdjur söka upphjälpa boskapsaveln från den låga ståndpunkt, varpå
den förnämligast hos de mindre jordbrukarna inom landet för det dåvarande
befunne sig.

De bestämmelser, som 1891 förordades för nötboskapspremiering
med statsunderstöd, voro byggda på Skaraborgssystemet. Ur dessa
bestämmelser må särskilt anmärkas, att utöver penningpris, skulle till
ägare av varje hondjur, som premierades, utdelas betäckningsfrisedel.
Dylik frisedel skulle gälla som betalningsmedel vid betäckning av premierad
tjur, vars ägare skulle få den inlöst med visst belopp av hushållningssällskapet.
Vidare må framhållas, att premieringsnämnden skulle
för den i premieringsmöte deltagande allmänheten förklara syftet med
och grunderna för premieringen ävensom lämna råd och upplysningar
rörande skötseln av nötkreatur och lämpligaste sättet att förbättra inom
orten befintliga kreatursstammar.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

Sedan anslaget till premiering av nötboskap av 1897 års riksdagböjts
till 75,000 kronor, hemställde lantbruksstyrelsen i november 1903
om anslagets ytterligare höjning till 100,000 kronor. Såsom motiv
åberopades, att särskilda åtgärder erfordrades för avhjälpande av brist
å lämpliga tjurar, vilken vore så stor, att utdelade frisedlar i icke obetydlig
utsträckning bleve oanvända. Såsom ett verksamt medel att avhjälpa
denna olägenhet hade ordförandena i premieringsnämnderna vid
möte inför lantbruksstyrelsen 1902 föreslagit bildandet av så kallade
tjurföreningar, därvid ordförandena uttalat den åsikten, att de statsmedel,
som ställdes till hushållningssällskapens förfogande för premiering av
nötboskap, borde få, på sätt och i den mån premieringsnämnderna ansåge
lämpligt, användas till understödjande av tjur föreningar inom distrikten.
Ehuru lantbruksstyrelsen icke ville bestrida, att för premieringens
verkliga framgång åtgärder från statens sida vore av nöden för att bereda
de mindre jordbrukarna ökad tillgång till lämpliga tjurar, samt
styrelsen för sin del till fullo erkände betydelsen av de sammanslutningar
av flera jordbrukare för anskaffande och underhåll av tjurar, som benämndes
tjurföreningar, syntes det styrelsen dock icke vara rådligt att
vidtaga en sådan åtgärd, som den av bemälda ordförande förordade,
varigenom olägenheter för den med statsmedel understödda nötboskapspremieringens
jämna fortgång och följdriktiga utveckling lätt kunde
uppkomma; och kunde styrelsen på grund härav icke förorda, att av
premieringsmedlen direkt statsunderstöd lämnades åt sådana föreningar.
Däremot ansåge styrelsen, att för vinnande av det utav bemälda ordförande
åsyftade ändamål borde under de för premieringen då stadgade
former vid samma premiering särskilda, tämligen höga penningpris
under vissa villkor utdelas för premieringsgilla tjurar, utställda av tjurföreningar.
Likaledes borde för äldre tjurar, som visat sig lämna en
god avkomma, bestämmas höga penningpris, s. k. avelspris, som helt
säkert skulle bidraga därtill, att goda äldre tjurar bibehölles för avel,
så länge de därtill vore lämpliga, och ej för tidigt såldes till slakt, vilket
enligt hushållningssällskapens berättelser alltför ofta skedde till skada
för tillgången inom landet på goda tjurar.

På sålunda anförda grunder beviljades anslagsökningen av riksdagen.
I därefter utfärdat förnyat reglemente för nötboskapspremieringen
medgavs rätt att utöver dittills tillåtna pris utdela dels hederspris (avelspris)
för tjurar med vissa egenskaper dels ock tilläggspris för tjurar,
tillhörande tjurförening, och för s. k. stamtjurar i Norrland. I samma
reglemente infördes s. k. flockpris för grupper om minst tre prisgilla kor.

I anledning av eu utav lantbruksstyrelsen i skrivelse den 29 ok -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

tober 1908 gjord framställning om ökat anslag för här ifrågavarande
ändamål med särskild hänsyn till möjliggörandet av ytterligare understöd
till tjur föreningar hemställde Kungl. Maj:t hos 1909 års riksdag att från
och med 1910 öka det under förevarande anslagstitel till understöd utav
premiering av nötboskap anvisade belopp till 120,000 kronor, därav

30.000 kronor skulle användas för tilläggspris för tjurar, tillhörande
tjur förening, med rätt för Kungl. Maj:t att, därest sistnämnda belopp i
sin helhet eller till någon del under något år ej skulle behöva för detta
ändamål tagas i anspråk, anvisa det sålunda tillgängliga beloppet för
andra till nötboskapspremieringen hörande ändamål.

1914 års förra riksdag höjde anslaget till nötboskapspremiering
till 160,000 kronor för att möjliggöra, att bidragen till tilläggspris för
tjurar, tillhörande tjurförening, skulle kunna uppgå till 70,000 kronor.
Vid 1917 års riksdag höjdes anslaget till 165,000 kronor, därav alltjämt

70.000 kronor finge användas till tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening.
Med bifall till förslag av Kungl. Maj:t medgav 1919 års riksdag,
att av ordinarie anslaget till nötboskapspremiering ett belopp av

110.000 kronor skulle få användas till tilläggspris, som nyss sagts. Avsikten
härmed var att höja den del av dessa pris, som finge utgå av
statsmedel, från då fastställt belopp av 75 kronor till 150 kronor. Slutligen
har jämlikt beslut vid 1920 års riksdag ifrågavarande anslag höjts
till 205,000 kronor, därav 150,000 kronor i första hand för tilläggspris
till tjur fö reningar, i anslutning vartill andelen av statsanslag till dessa
pris höjts till 250 kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att ehuru statsbidragen till
understöd åt tjurföreningar avsevärt höjts, det ursprungliga premieringssystemet
med frisedlar såsom en väsentlig del alltjämt tillämpas.

Redan 1915 har emellertid hushållningssällskapens ombud föreslagit
premieringsreglementets omarbetning i syfte att möjliggöra för
hushållningssällskap att bedriva nötboskapspremiering utan användande
av frisedlar. Efter det ytterligare förslag i enahanda syfte framkommit,
har Kungl. Maj:t, på framställning av lantbruksstyrelsen, den 27 februari
1920 bemyndigat styrelsen att tillkalla sakkunniga personer för att verkställa
utredning och avgiva förslag till ändrade bestämmelser för premiering
av nötboskap.

Sedan sålunda tillkallade sakkunniga, godsägaren L. M. Kruse,
mejerikonsulenten S. Ljunggren, jordbrukskonsulenten A. Österman och
lantbrukaren S. Nilsson i Sjögård, till lantbruksstyrelsen avgivit förslag i
ämnet, har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 17 oktober 1921 med överlämnande
av sagda förslag underställt ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 93.

b

Därvid har lantbruksstyrelsen förklarat sig icke kunna tillstyrka de sakkunnigas
förslag. Dels skulle därmed icke helt vinnas de mål, som med
en reform åsyftades, dels vore de sakkunnigas förslag förbundet med så
högst väsentligt ökade kostnader, att enbart denna omständighet talade
emot varje försök att under nuvarande statsfinansiella förhållanden realisera
förslaget utan avsevärda förändringar. Lantbruksstyrelsen hade
därför med upptagande av ett flertal beaktansvärda uppslag, som de
sakkunniga framlagt, utarbetat ett nytt förslag.

Lantbruksstyrelsen redogör i sin skrivelse för anmärkningarna mot
nu rådande pr emiering ssystem sålunda.

Om också premieringen av nötboskap icke fått den omfattning, som från
början kunnat förväntas på grund av det livliga intresse, varmed den då omfattats,
hade densamma dock tvivelsutan utövat ett stort och mäktigt inflytande
på utvecklingen av vår nötkreafursavel. Genom premieringsförfarandet,
hade en synnerligen behövlig upplysning angående avel, uppfödning och utfodring
av nötkreatur kunnat spridas i de vidsträcktaste kretsar. Genom framförande
till de olika pi''emieringsplatserna av kreatur utav i flera hänseenden
olika beskaffenhet hade starka impulser givits till nötkreatursavelns utveckling.
Vidare hade genom premieringsväsendet givits direktiv i fråga om själva
avelsarhetet. Kreatursaveln hade inom vida kretsar bland den jordbrukande befolkningen
kunnat inriktas på medvetna och bestämda mål. Detta hade bland
annat tagit sig uttryck däruti, att vid avelsarbetet de olika i vårt land numera
förekommande raserna hänvisats till vissa bestämda, för respektive raser lämpliga
områden.

Ävenledes hade genom premieringen ökad möjlighet beretts den djurägande
allmänheten att erhålla tillgång till goda tjurar. Genom det frisedelssystem,
som alltifrån premieringens tidigaste period varit förbundet med premieringsväsendet
och så att säga utgjort en av dess hörnstenar, hade de bättre
hondjuren blivit av sakkunniga och erfarna fackmän utpekade och därefter
förts till de bästa i orten förefintliga handjuren. Därigenom att en allt större
del av hondjursstammen sålunda blivit föremål för premiering och i och med
att genom frisedelssystemet möjlighet beretts vederbörande att hålla allt bättre
tjurar, hade nötkreatursstammen inom in y ek et vidsträckta delar av landet
undan för undan förbättrats med hänsyn till såväl kroppsformer som förmåga
att på ett tillfredsställande sätt omsätta fodret i förädlade och lättsålda produkter.

Genom bildande av de på senare tider allt allmännare förekommande
tjurföreningarna, vilka för möjliggörande av tjurhållning alldeles särskilt understötts
i samband med premieringen, hade tillgången på goda tjurar även i
sådana trakter, där bondejordbruket och småbruket vore förhärskande, i hög
grad underlättats. I detta sammanhang kunde även erinras om den verksamhet,
som under de senare decennierna utövats av de särskilt i vissa trakter ganska
talrikt förekommande kontrollföreningarna, vilkas arbete gjort det möjligt
att leda aveln med behörigt iakttagande även av djurens avkastningsegenskaper.
Genom anordnande av stamboksföring för samtliga numera i mera avse -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

värd utsträckning inom landet förekommande nötkretursraser hade vidare åt
avelsarbetet skänkts en stadga och en organisation, vars värde knappast kunde
överskattas.

Till följd av sålunda vidtagna åtgärder hade den svenska lantrasen under
de senare decennierna undergått en väsentlig förbättring. Den hade nu
större förutsättningar än någonsin tillförene att fylla den uppgift, som vore
densamma förelagd inom jordbruket. Detta faktum uteslöte emellertid på intet
sätt, att oerhört mycket härutinnan ännu återstode att vinna.

Även frånsett kristidens inflytande, som på ifrågavarande område verkat
i hög grad nedbrytande, både på senare tiden en viss stagnation kunnat förmärkas
i premieringsarbetet och intresset därför. De förut snabba framstegen
på området syntes numera hava avlösts av en viss svårighet att vidmakthålla
de eu gång intagna positionerna. Vid upprepade tillfällen hade också, såsom
redan antytts, röster höjts för att inom premieringsarbetet åvägabringa genomgripande
förenklingar, varigenom nämnda arbete bleve mindre tidsödande och
kostsamt. Det hade sålunda påpekats, att den upplysningsverksamhet, som premieringen
samtidigt med sin egentliga uppgift ursprungligen varit avsedd att
tillgodose, numera med stigande folkbildning och ökad yrkeskunskap ej mera
vore så av behovet påkallad, och att premeringen förty icke mera behövde betungas
med denna uppgift. Vidare hade särskilt ifrågasatts, huruvida icke det
omständliga och arbetskrävande frisedelssystemet, som på sin tid helt säkert
varit av utomordentlig betydelse, numera skulle kunna helt eller åtminstone till
huvudsaklig del avskaffas och alla krafter, ej minst de ekonomiska, i stället
koncentreras på den utomordentligt viktiga frågan om beredande av tillräcklig
tillgång till högklassiga tjurar.

Mot det nu använda frisedelssystemet hade dessutom riktats åtskilliga
andra erinringar. Sålunda hade anförts, att ett betydande antal vid premieringarna
utlämnade frisedlar aldrig kommit till användning och således icke
medfört mot arbete och kostnader svarande nytta. Dessutom hade ändamålet
med frisedeln mycket ofta till större delen förfelats, i det att efter den med frisedel
premierade kon fallit eu tjurkalv, vilket i sin ordning ofta nog medfört,
att djurägaren nödgats taga pålägg efter annan icke premierad och icke heller
av premierad tjur betäckt ko. Visserligen vore det sant, att frisedelns uppgift
icke varit uteslutande att föranleda pålägg av ungdjur, fallna efter premierade
tjurar, utan även att förmedelst frisedlarna premierade tjurar skulle tillföras
inkomster, vilka skulle underlätta anskaffandet och bibehållandet av djuren,
men erfarenheten hade ofta givit vid handen, att detta sätt att understödja
hållandet av framstående tjurar så till vida visat sig mindre rationellt, som
understödet i praktiken kommit att utfalla tämligen oberäkneligt, i det att
ingalunda alltid den tjur, som företrädesvis varit förtjänt av understöd, också
blivit bäst tillgodosedd. Ofta hade det kunnat vara tvärtom. Vidare hade
erinrats, att det i allmänhet måste anses önskvärt, att varje hondjur, även om
det ej vore av beskaffenhet att kunna premieras och erhålla frisedel, dock fördes
till god tjur, enär pålägg på grund av rådande förhållanden ofta måste
tagas även efter sådana hondjur. Dessutom hade det synts onödigt och besvärligt
att vart, varannat eller vart tredje år till premieringsplatserna föra förut
besiktigade och godkända hondjur endast för att få dem ånyo godkända och be -

Kutigl. Maj:ts proposition Nr 93.

7

lönade med frisedel. Denna synpunkt hade på senare tid så mycket kraftigare
framhållits, sorn de dyra arbetsprisen vållat, att deltagande i premieri ogsmötena
med ett större antal kreatur synts ställa sig alltför kostsamt för den enskilde
djurägaren.

Av ovan anförda och andra skid hade därför från allt flera håll ifrågasatts,
huruvida icke premieringen numera borde, utan uppoffrande av väsentliga
fördelar, kunna ske utan användning av frisedlar, ja, man hade till och
med på sina håll tagit steget fullt ut och framhållit, att premiering av hondjur
numera åtminstone i vissa delar av landet icke längre hade något existensberättigande.
Genom avstående från hondjurspremiering och diirmed sammanhängande
frisedelsutdelning borde väsentliga lättnader i fråga om premieringsar
betets tekniska utförande stå att vinna. Detta skulle vara av så mycket
större betydelse, som härigenom en under nuvarande förhållanden väl behövlig
nedgång i de med premieringen förbundna kostnaderna kunde vara att påräkna.

Uttalanden i sådan riktning hade under årens lopp gjorts å möten med
ordförandena i rikets nötkreaturspremieringsnämnder samt av hushållningssällskapens
ombudsmöten, varjämte åtskilliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott
anslutit sig till denna mening.

Det hade i detta sammanhang anförts, att de åtminstone i vissa delar av
landet numera talrika tjurföreningarna utgjorde ett nytillkommet moment,
som borde i avsevärd grad och långt mera än vad hittills varit fallet, direkt utnyttjas
för de ändamål, som premieringen i första hand vore avsedd att tillgodose.
Det hade därför ifrågasatts, att vid omarbetning av gällande bestämmelser
för nötkreaturspremieringen tjurföreningsverksamheten måtte mera intimt
knytas till premieringen, ja, att tjurföreningsverksamheten lx>rde bilda så
att säga ryggraden i hela premieringsarbetet.

Ett totalt avskaffande av frisedlarna, eventuellt hela hondjurspremieringen,
måste enligt lantbruksstyrelsens mening givetvis väcka betänkligheter.
Den djurägande allmänheten hade nämligen under en lång följd av år vant sig
vid frisedlarna, vid sättet för deras förvärvande och användande, och det torde
icke ligga någon överdrift i påståendet, att hondjurspremieringen och frisedels
utdelningen inom vissa premieringsdistrikt varit av grundläggande betydelse
för hela premieringsarbetets resultat och det nu tillämpade förfarandet härutinnan
alltfort hava en uppgift att fylla inom vissa delar av landet. Å andra
sidan torde det icke kunna förnekas, att nämnda förfarande inom andra områden
spelat ut sin roll och numera torde kunna ersättas av annat och mindre
omständligt förfarande. Saken syntes sålunda, vad denna detalj beträffade, ligga
så til], att ett förnyat premieringsreglemente måste i förevarande hänseende
bereda möjlighet för tillämpande inom olika orter av olikartade principer.

Ekonomiska skäl hade också synts kraftigt tala för genomförandet av
vissa ändringar i det nuvarande premieringsförfarandet. Penningvärdets starka
fall hade vållat, bland annat, att premieringspriser och inlösningsbelopp i fråga
om frisedlarna av hittillsvarande storlek numera ej syntes innebära tillräcklig
lockelse för djurägarna att i större utsträckning uppvisa sina kreatur för premiering.
För att uppfattningen härutinnan ånyo skulle kunna bliva densamma
som under premieringsväsendets första årtionden, erfordrades så be -

8

Kungl. Mai ds proposition Nr 93.

tydande förhöjningar i de av stat och hushållningssällskap för ifrågavarande
ändamål avsedda anslagsbelopp, att varje tanke härpå under rådande ekonomiska
förhållanden torde få anses utesluten. Fastmer hade hushållningssällskapens
betryckta ekonomiska ställning snarare nödvändiggjort begränsningar
i än medgivit ökning av anslagen för ändamålet.

Beträffande dispositionen av för nötkreaturspremieringen nu tillgängliga
medel hade ock den erinran gjorts, att alltför stor del därav åtginge till
resekostnader för premieringsnämnderna och allmänna utgifter för premieringens
upprätthållande.

Slutligen finge ock framhållas, att med den omfattning, premierings- och
stamboksföringsarbetet under senare tider kommit att taga, allt större svårigheter
yppats att för detta arbetes utförande kunna påräkna biträde av fullt sakkunniga
och för uppgiften intresserade personer, helst som deras tid och arbetskraft
hittills tagits i anspråk utan någon som helst ersättning. Skulle icke
eu förändring uti sistberörda förhållande med nödvändighet bliva av omständigheterna
påkallad, hade det synts synnerligen angeläget att åstadkomma en
sådan omläggning av premieringsverksamheten, att denna kunde utföras med
uppoffrande av betydligt mindre tid och arbete än som nu skedde.

Angående de önskemål en reform bör tillgodose yttar sig lantbruksstyrelsen
vidare på följande sätt.

Såsom det viktigaste ändamålet med här ifrågavarande åtgärder för nötboskapsavelns
förbättring ville styrelsen framhålla beredandet av största möjliga
tillgång till handjur av framstående och kontrollerad beskaffenhet. Utan
god tillgång till sådana, torde alla övriga åtgärder till nötkreatursavelns förbättring
kunna betraktas såsom i väsentlig grad ineffektiva och fåfänga. Det
gällde alltså enligt styrelsens förmenande att meddela sådana bestämmelser, atl
anskaffandet även inom de medelstora och mindre jordbruken av fullgoda handjur
och bibehållandet av dessa så länge lämpligen ske kunde i möjligaste grad
underlättades. Erfarenheten från de årtionden, varunder nötboskapspremieringen
hittills verkat i vårt land, gåve också tydligt vid handen, att anstalter
från det allmännas sida kunde träffas, vilka kraftigt befordrade detta mål. Det
syntes därför nu närmast gälla att bygga på den en gång lagda grunden och
ytterligare fullkomna byggnaden. Härvid torde det i första rummet gälla
att i möjligaste mån tillgodogöra sig det intresse hos de mindre jordbrukarna
för boskapsavelns förbättring och den förmåga av självverksamhet på detta
område, som tagit sig uttryck i de numera, särskilt i vissa landsdelar, allmänt
förekommande tjurföreningarna. Tack vare dessa hade även bland de mindre
jordbrukarna kunnat bedrivas ett organiserat avelsarbete, som flerstädes redan
lett till mycket betydelsefulla resultat. Tjurföreningarna syntes alltså böra
knytas allt närmare till premieringen och den tanken syntes icke behöva vara
utesluten, att tjurföreningarna inom en ganska nära liggande framtid skulle
kunna övertaga en avsevärd del av de uppgifter, som hittills ålegat premieringen.

Även om man sålunda ansåge tillhandahållandet av fullgoda handjur i
väsentlig, för att icke säga huvudsaklig, del höra överlåtas åt tjurföreningarna,
syntes det dock angeläget, att fullgoda tjurar, som tillhörde enskilda ägare, allt

Kund!. Maj ris proposition Nr 9.''i.

9

fortfarande k/unde efter sakkunnig granskning bliva föremål för premiering.
Det vore nämligen överhuvud taget av ej ringa vikt, att avelsledningen inom
ett distrikt bereddes möjlighet såväl att uppehålla kontakten med de större
djurägarnas avel som ook att, där så läte sig gorå, utnyttja deras handjur för
det allmänna avelsarbetct.

I detta sammanhang kunde nämnas, att lantbruksstyrelsen ansåge tidpunkten
nu vara inne att meddela sådana bestämmelser, att — utom möjligen i
rena undantagsfall — endast handjur av ren ras finge premieras och sålunda
endast hållandet av sådana tjurar uppmuntras med allmänna medel.

Av synnerlig vikt vid premieringsverksamhetens ordnande för framtiden
syntes också vara, att avelsarbetets ledning inom de olika distrikten inriktades
efter klara och målmedvetna linjer. Tillgodoseendet av detta önskemål krävde
möjligast effektiva besiktning, bedömning och kontroll av det förefintliga handjursmaterialet,
liksom ock av den efter detta fallna avkomman. Härav framginge,
att styrelsen ansåge sig böra alltjämt fasthålla vid kravet, att avelsledningen
bereddes tillfälle att med ej alltför långa mellanrum i största möjliga
omfattning granska det inom ett distrikt förefintliga avelsmaterialet, särskilt
dylikt material av hankön.

Vidare syntes avelsarbetets ledning böra så ordnas, att en noggrann och
effektiv stamboksföring av inom distriktet förefintliga djur av premieringsbara
raser möjliggjordes. Härmed avsåges icke endast registrering av djur
utav ren ras utan även införande i förberedande stambok av djur, vilka utgjorde
led i ett fortgående förädlingsarbete. Beträffande beredandet av möjlighet
till sådan stamboksföring i erforderlig omfattning torde böra anmärkas,
att åtgärder av ifrågavarande slag vore av icke ringa direkt ekonomiskt intresse
för djurägarna, vadan en verksam medverkan från deras sida säkerligen
borde kunna påräknas. Det torde icke böra förbises, att stamboksföringen vore
att anse såsom det verksammast tänkbara medel att så att säga binda den enskilde
djurägaren vid det eu gång påbörjade avelsarbetet och samtidigt förekomma
alltid skadliga omkastningar däri.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande måste varje premieringssystem,
som skulle kunna anses motsvara tidens krav, bereda möjlighet för tillgodoseende
av omförmälda synpunkter. Detta torde kunna ske även med förläggande
av tyngdpunkten utav ifrågavarande verksamhet på premiering av handjur och
bedömande i viss mån av deras avkomma. En organisation av premieringsarlietet
efter dessa linjer skulle onödiggöra eller åtminstone i hög grad inskränka
hondjurspremieringen och den därmed förbundna frisedelsutdelningen.

Emellertid torde dock — såsom några hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i ärendet ifrågasatt — inom vissa delar av landet ännu någon tid framåt
nötboskapspremiering efter i stort sett oförändrade principer med hondjurspremiering
och frisedelsutlämning vara påkallad. Trots att nötkreaturspremieringen
numera pågått i tre decennier, måste det nämligen erkännas, att, särskilt
i vissa avlägsna trakter, läget för närvarande i stort sett icke avsevärt
skilde sig från vad förhållandet i allmänhet varit vid premieringsverksamhetens
början. Här torde allt fortfarande direkt upplysningsverksamhet vara av
nöden, liksom ock direkta åtgärder torde erfordras för att förmå de enskilda
djurägama att föra sina hondjur till premierad tjur. Inom sådana distrikt vore
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 82 höft. (Nr 93.) 2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

det därför enligt styrelsens förmenande att gå händelserna i förväg att nu
övergå till en premiering så gott som uteslutande inriktad på premiering av
liandjur. Det torde således vara nödvändigt, att inom sådana distrikt möjlighet
bereddes att fortsätta premieringsverksamheten efter i stort sett samma linjer
som hittills.

Av ovan anförda skäl syntes det styrelsen alltså nödvändigt, att åt ett
nytt premieringsreglemente gåves en sådan utformning, att möjlighet bereddes
att inom de olika premieringsdistrikten ordna denna verksamhet allt efter föreliggande
olika lokala förhållanden enligt i vissa hänseenden olika principer.
Någon kompromiss härutinnan ansåge styrelsen, som ovan nämnts, icke möjlig,
utan hushållningssällskapen syntes därför böra få välja mellan två olika i
förenämnda hänseende skiljaktiga system. I överensstämmelse med styrelsens
principiella uppfattning i denna fråga hade styrelsen utarbetat förslag till förnyat
reglemente för den med statsmedel understödda nötkreaturspremieringen.

Lantbruksstyrelsens på sålunda anförda principer grundade förslag
innehåller, förutom vissa smärre ändringar av mindre betydelse, i huvudsak
följande avvikelser från de nu gällande bestämmelserna i ämnet.

På hushållningssällskaps beprövande skall ankomma att anordna premiering
antingen A) av såväl han- som hondjur, s. k. fullständig premiering,
eller ock B) av endast handjur, s. k. tjurpremiering.

A). Fullständig premiering, som nära motsvarar nu gällande bestämmelser,
företer dock vissa olikheter mot vad hittills tillämpats.

Angående rätt att deltaga i tävlingar gälla sålunda nu följande bestämmelser.
Endast de djurägare, vilkas odlade jord icke överstiger sammanlagt
40 hektar och som idka jordbruk såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring,
må vid premieringsmöte deltaga med såväl handjur som hondjur i
tävlingarna om alla slags pris; dock att lantbruksstyrelsen äger att, uppå därom
av hushållningssällskap gjord ansökning, inskränka nämnda rättighet, så att
den må tillkomma endast djurägare, vilkas odlade jord icke överstiger en viss
mindre areal än nyss sagts, dock ej under 20 hektar. Djurägare, vilkas areal
odlad jord överstiger den i enlighet med nyssnämnda föreskrifter bestämda
maximi-arealen för deltagande i tävlingarna om alla slags pris, äro berättigade
att för premieringsnämnden till bedömande uppvisa djur av båda könen, dock
utan rätt att för handjur erhålla pris, som är utsatt i penningar, eller för hondjur
annan utmärkelse, än att detsamma, i händelse det anses förtjänt därav,
varder märkt såsom prisgillt.

Enligt lantbiruksstyrelsens förslag skall härom gälla följande. Tjurförening,
bildad enligt av lantbruksstyrelsen fastställda grunder ävensom
djurägare, vilken är medlem i tjur- eller kontrollförening och idkar
jordbruk såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring, och vilkens odlade
jord icke överstiger sammanlagt 40 hektar, må vid premiering kunna för såväl
handjur som hondjur erhålla pris av alla slag; dock att lantbruksstyrelsen äger
att, på därom av hushållningssällskap gjord ansökning, inskränka nämnda rättighet
att tillkomma endast djurägare, vilkens odlade jord icke överstiger viss

Kung!. Maj:ts proposition Nr 93.

11

mindre areal än nyss sagts, dock lägst 10 hektar, ävensom att såsom villkor för
tilldelande vid premiering av penningpris eller frisedlar föreskriva medlemskap i
tjurförening. — Djurägare, som icke äger att på grund av nyssnämnda bestämmelser
deltaga i premering, är likväl berättigad att för premieringsnämnd till
bedömande uppvisa djur av såväl han- som honkön, dock utan att kunna
för handjur erhålla pris, som utgår i penningar, eller för hondjur annan
utmärkelse, än att detsamma varder märkt såsom premierat. — Hushållningssällskaps
förvaltningsutskott må äga att för tiden till och med
1927 bestämma, huruvida inom hushållningssällskaps distrikt eller viss del
därav djurägare, vilken, utan att vara medlem av tjur- eller kontrollförening,
idkar jordbruk som huvudsaklig näring eller väsentlig binäring och vilkens
odlade jord icke överstiger sammanlagt 40 hektar, må för premierade djur
kunna tilldelas penningpris och frisedlar.

Den hushållningssällskapen hittills tillkommande rätt att hos lantbruksstyrelsen
föreslå, vilka raser eller typer därav, som inom värjo distrikt skola
bliva föremål för premiering, har föreslagits skola överflyttas på hushållningssällskapens
förvaltningsutskott såsom varande bättre lämpade att avgiva ett
på sakkunskap grundat förslag än hushållningssällskapen själva, vilkas beslut
stundom vore beroende av en tillfällig majoritet.

Ifråga om vilka djur, som må deltaga i premiering, föreslås, att av handjur
endast sådana av oblandad ras må uppvisas. Såväl de sakkunniga som
lantbrukstyrelsen hava nämligen ansett tillgången på tjurar av oblandad ras
numera vara så riklig, att en dylik inskränkning torde vara berättigad. Ifråga
om hondjur skall hushållningssällskaps förvaltningsutskott äga begränsa rätten
för sådana av blandad ras att deltaga i premiering till sådana djur, som
äro fallna efter djur av oblandad ras.

Enligt nu gällande bestämmelser är i regel 214 år lägsta ålder för hondjurs
rätt till premiering. Lantbruksstyrelsen äger dock medgiva en sänkning
för visst distrikt till 2 år.

Lantbruksstyrelsen föreslår nu en ändring av dessa ålderssiffror till respektive
3 och 214 år.

Ifråga om belöning för hondjur gäller nu, att denna alltid skall bestå av
frisedel men dessutom penningar endast i de fall, då hushållningssällskap så
beslutar.

Enligt förslaget skall för enskilt hondjur ej kunna utdelas annan belöning
än frisedel.

För nedbringande av kostnaderna för premieringen såväl för deltagarna
däri som ock för stat och hushållningssällskap har vidare ansetts böra föreskrivas,
att tjurföreningsmedlem tillhörigt hondjur, som redan premierats, för
erhållande av ytterligare frisedlar icke behöver ånyo uppvisas, därest föreeningens
styrelse styrker, att djuret fortfarande är i fullgott skick och lämpligt
till avel.

Flockpris för kor, tillhörande medelstor eller mindre jordbrukare hava
bibehållits, dock att hushållningssällskaps förvaltningsutskott må äga att för
sitt distrikt bestämma, huruvida dylika pris skola utdelas. Gällande villkor
för erhållande av flockpris hava avsevärt skärpts genom bestämmelsen,
att antalet djur i flocken skall utgöra minst 25 procent av antalet kor inom den

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

besättning, de tillhöra, dock minst 3 djur. Avsikten härmed har varit att likställa
ägare av olika stora besättningar.

Flockpris skall kunna utdelas allenast till djurägare, som idkar jordbruk
såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring och vilkens odlade jord icke
överstiger 40 hektar. Därjämte fordras bevis, genom kontrollförenings räkenskaper
eller eljest på av premieringsnämnden godkänt sätt, att djuren äga framstående
avkastningsegenskaper.

Då ett ständigt utbyte av djur sker mellan olika premieringsdistrikt, föreslås
för erhållande av större likformighet att premieringen av handjuren skall
verkställas i enlighet med en av lantbruksstyrelsen fastställd poängskala.

Vidare föreslås, att penningpris icke må utdelas för tjur med mindre
denne, där sådant utan fara för överförande av smitta eller överansträngning
kan ske, upplåtas till betäckning av hondjur, för vilket frisedel avlämnas.

Enligt nu gällande bestämmelser finnas för tjurar, förutom vanliga pris i
tre grader, dels avelspris för äldre tjurar och hederspris för yngre tjurar, dels
ock för såväl äldre som yngre tjurar, vilka tillhöra tjurförening, tilläggspris.

Förslaget bibehåller samma slag av pris, de förstnämnda benämnda statspris
och avelspris. För erhållande av statspris hava stadgats så stränga bestämmelser,
att dylikt pris ofta icke torde kunna tilldelas för tjur under hans
livstid utan först senare. Avsikten med ifrågavarande bestämmelser har varit
att erhålla en särklass för de i olika avseenden mest framstående tjurarna. Sistnämnda
båda pris hava emellertid föreslagits att utgå allenast i form av diplom,
hushållningssällskap självfallet obetaget att av egna medel utdela ytterligare
pris.

Vid bestämmande av tilläggsprisets storlek skall enligt förslaget hänsyn
tagas till de med tjurhållningen förenade kostnaderna i förhållande till tjurföreningens
koantal, till föreningens betydelse fö t avelsarbetet i allmänhet
ävensom till tjurens beskaffenhet.

B). För tjurpremiering föreslås i huvudsak samma bestämmelser, som
ifrågasatts för tjurar vid den fullständiga premieringen, dock har här, såsom
ersättning för frisedelssystemet vid den fullständiga premieringen, upptagits två
nya former av pris, nämligen tjänstgöringspris och bevaringspris, det senare
förbehållet föreningstjurar enbart. Det förra avser att mera direkt ersätta frisedlama
och skall sålunda, lämpligt anpassat, utgå i form av penningar samt
beräknas i förhållande till tjänstgöringens omfattning. Härigenom bör det för
tjurhållningen erforderliga stödet enligt styrelsens mening kunna lämnas på ett
i flera avseenden både enklare och mera effektivt sätt än genom frisedelssystemet.

Bevaringspris däremot avser att'' råda bot å den skada, som nötkreatursaveln
förorsakas genom tjurföreningarnas benägenhet att i förtid försälja tjurar
till slakt. Priset, som kan tilldelas från och med året efter det premierad
tjur uppnått 5 år, må utgå även om annan tjurförening än den, som fått tjuren
premierad, äger densamma

Storleken av samtliga pris har överlämnats åt hushållningssällskapen att
bestämma.

För att tjurförening må erhålla pris, skola nu dess stadgar vara fastställda
av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Lantbruks -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

13

styrelsen föreslår, att stadgarna skola vara upprättade i enlighet med av lantbruksstyrelsen
fastställda grunder.

J fråga om p remier in gs n äm n (lens sammansättning föreslås, att dylik
nämnd skall bestå av två ledamöter, ordföranden inberäknad. Styrelsen har
ansett främst ekonomiska skäl tala för en inskränkning av ledamotsantalet från
nuvarande 3 till 2 och finner icke, att detta behöver menligt inverka på premieringsresultatet,
då den tredje ledamoten i regel endast haft att företräda lokala
intressen och vara behjälplig vid själva uppvisningens anordnande Förvaltningsutskottet
äger dock rätt att, om så önskas, för detta ändamål utse särskilt
ortsombud.

Ordföranden i nämnden skall enligt förslaget, såsom hittills, utses av
lantbruksstyrelsen. Den nu gällande bestämmelsen, att dylik person skall utses
bland tre av förvaltningsutskottet föreslagna personer, har borttagits, men
styrelsen förklarar sig finna det lämpligt, att valet sker i samråd med vederbörande
förvaltningsutskott.

I fråga om godkännande av tjur för erhållande av tilläggspris m. m. har
besiktningen ansetts böra få utföras av ordföranden ensam eller av husdjurskonsulent,
som är ledamot av premieringsnämnden och som deltagit i nämndens
arbete minst fem år. Denna anordning förväntas komma att medföra icke
oväsentliga besparingar i resekostnaderna.

Premiering och stamboksföring får enligt förslaget verkställas förutom
vid allmänt premieringsmöte även vid annat tillfälle, men skola kostnaderna i
senare fallet icke bestridas av statsmedel. Denna bestämmelse har av styrelsen
synts påkallad särskilt med hänsyn till de reaktionsfria besättningarna, som
eljest stundom skulle bliva utestängda från premiering.

Vad härefter angår frågan om statsbidrag så föreslår lantbruksstyrelsen,
att sådant skall utgå dels såsom hittills för premiering av
nötboskap med högst lika stort belopp, som hushållningssällskap eller
vederbörande landsting vart för sig eller i förening anvisar, dels ock,
utan villkor om bidrag från orten, till organisationskostnader för bildande
av tjurförening med 300 kronor för varje förening. I fråga om tilläggspris
för tjurar föreslås, att högsta beloppet, som må utgå av statsmedel,
skall sänkas från nuvarande 250 kronor till 200 kronor, varjämte bör
föreskrivas, att sålunda bestämt maximibelopp må utdelas allenast, för
så vitt de med tjurhållningen förenade kostnaderna i förhållande till
föreningens koantal äro synnerligen betungande.

Den nu gällande bestämmelsen, att av statsanslaget ett visst belopp
skall i första hand användas för tilläggspris för tjurar, bar lantbruksstyrelsen
ej ansett erforderlig, då tjurföreningar ändock genom de
nya bestämmelserna bleve i första hand tillgodosedda.

Angående beloppet av erforderligt statsanslag anför lantbruksstyrelsen
följande.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

En granskning av uppgifter beträffande nötboskapspremieringen under
1913 och 1914, vilka år kunde anses normgivande, gåve vid handen, att däri angivna
kostnader avsåge dels pris vid allmän premiering, dels tilläggspris för
tjurar, tillhörande tjurförening, dels inlösen av frisedlar, och dels slutligen
''Övriga utgifter, innefattande resekostnadsersätf ningar, tryckningskostnader
m. m.

Utgifterna under 1913 och 1914 för pris vid den allmänna premieringen
hade belöpt sig till i medeltal 40,000 kronor för år. Då premieringen under de
närmaste åren icke torde komma att taga större omfattning än under sistnämnda
båda år, syntes statens andel i utgifterna för detta ändamål kunna
beräknas till hälften av ovannämnda belopp, eller 20,000 kronor för år.

Storleken av tillägg sprisen för tjurar, tillhörande tjurförening, torde
kunna beräknas till i medeltal 200 kronor. Visserligen hade lantbruksstyrelsen
förutsatt, att dylikt bidrag skulle kunna utgå med dubbla detta belopp, dock allenast,
för så vitt de med tjurhållningen förenade kostnaderna i förhållande till
tjurföreningens koantal ansåges vara synnerligen betungande. Då det emellertid
torde möta svårigheter att exakt beräkna det antal dylika pris, som torde,
komma att utgå, liksom ock antalet föreningar, berättigade till ifrågavarande
pris, hade lantbruksstyrelsen ansett förenämnda belopp, 200 kronor, kunna
läggas till grund för beräkningarna av statsanslagets storlek. Då minst 1,200
föreningar torde för sina tjurar komma i åtnjutande av pris av ifrågavarande
slag, syntes ett anslag av statsmedel till belopp av 125,000 kronor erforderligt
för ändamålet. Hushållningssällskapen förutsattes härvid bidraga med enahanda
belopp

Kostnaderna för inlösen av frisedlar hade under 1913 och 1914 uppgått
till i medeltal omkring 179,000 kronor för år. Då emellertid vid tillämpning av
lantbruksstyrelsens förslag till reglemente för nötboskapspremieringen frisedelssystemet
icke torde komma att anlitas i samma utsträckning som förut, syntes
— även inberäknat kostnaderna för tjänstgörings- och bevaringspris — större
anslag för ändamålet än 100,000 kronor för år icke behöva beräknas. Statens
andel torde därvid böra utgöra hälften av nyssnämnda belopp, eller 50,000 kronor
för år.

»Övriga utgifter» hade under 1913 och 1914 uppgått till i medeltal 110,000
kronor. Större delen härav belöpte å kostnaderna för premieringsnämndernas
resor. Därest emellertid styrelsens förslag till premieringsnämnds sammansättning
m. m. vunne bifall, syntes enligt styrelsens beräkningar ifrågavarande
kostnader kunna nedbringas till omkring 90,000 kronor för år, varav hälften
eller 45,000 kronor torde böra utgå av statsmedel.

Förutom till bestridande av nu nämnda utgifter torde medel böra finnas
tillgängliga till täckande av kostnaderna för tryckning av riksstamböcker.
Lantbruksstyrelsen beräknade med hänsyn till de nedgående tryckningskostnaderna
anslag för ändamålet till 5,000 kronor för år. Ifrågavarande belopp
torde såsom hittills helt och hållet böra gäldas av statsmedel.

Härtill komme slutligen kostnaderna för organisationsbidrag till tjurföreningar.
Detta bidrag torde fastställas till 300 kronor för varje nybildad tjurförening
och gäldas uteslutande av statsmedel. Därest 100 dylika föreningar

Kanal. Mai:ts. proposition Nr 93.

15

bildades värjo år, skulle statsanslag för ifrågavarande ändamål erfordras till
belopp av 30,000 kronor.

Såsom ovanstående utredning gåve vid handen, skulle statens andel i
kostnaderna för ifrågavarande premiering uppgå till sammanlagt 275,000 kronor.
För vart och ett av åren 1913 och 1914 hade för nötboskapsavelns främjande
funnits tillgängligt ett belopp av 120,000 kronor. Till följd av penningvärdets
fall ävensom andra på frågan inverkande faktorer hade sedan nämnda
år en successiv höjning av anslaget ägt rum, och upptoges detta — såsom jämväl
nämnts — i riksstaten för 1922 med 205,000 kronor. Då de skäl, som föranlett
nämnda höjning enligt lantbruksstyrelsens förmenande fortfarande ägde
oförminskad kraft, torde den nu ifrågasatta ytterligare förhöjningen av anslaget
eller 70,000 kronor, i förhållande till de stora fördelar, som vid förslagets
genomförande stode att vinna, icke kunna anses vara för stor. Uppmärksammas
borde, att förslaget i stort sett icke innebure en ökning av utgifterna uta^
allmänna medel, med undantag dock för de av organisationsbidraget föranledda
kostnaderna, utan allenast avsåge att i vidsträcktare omfattning än hittills bispringa
hushållningssällskapen i deras verksamhet å hithörande område. I den
mån premieringen framdeles överginge till enbart tjurpremiering, torde emellertid
statens utgifter för premieringen komma att begränsas.

Lantbruksstyrelsens nu framlagda förslag till ändrade grunder för
understödjande av nötboskapspremieringen kan jag i huvudsak tillstyrka.
Dock anser jag, att utvecklingen av nötboskapsskötseln nu nått därhän,
att statsbidrag i regel icke bör beviljas för individuell premiering av
hondjur och att således frisedelssystemet i regel icke bör förekomma.
I nötboskapspremieringsreglementet bör alltså föreskrivas, att premiering
såsom regel skall ske genom tjurpremiering jämte premiering av hondjur i
flock. Endast då lantbruksstyrelsen, på framställning av hushållningssällskap,
finner särskilt vägande skäl därtill föranleda, bör i fråga om
visst premieringsdistrikt eller del därav kunna medgivas, att statsbidrag
användes jämväl för individuell premiering av hondjur.

I fråga om detaljbestämmelserna vill jag nu allenast framhålla, att
det för penningpris åt tjur föreslagna villkoret om upplåtelse till betäckning
av hondjur, för vilket avlämnas frisedel, ej bör avse tjur, tillhörande
tjurförening, samt att villkoren för erhållande av flockpris synas
mig böra än ytterligare skärpas. Sålunda anser jag, att därest ej flock
utgöres av hel kobesättning, antalet i flocken skall vara minst 5 och
därjämte minst 25 procent av hela kobesättningen.

Med hänsyn till vikten av att intresset för bildande av tjurföreningar
understödjes, biträder jag förslaget jämväl i vad det avser beredande
av bidrag till dylika föreningars organisation. Det föreslagna
beloppet synes mig emellertid väl högt tilltaget. Idälften eller 150
kronor torde vara fullt tillräckligt.

Departements chefen.

16

Kungl. Maj:ts- proposition Nr 93.

På skäl jag vid statsverkspropositionens avlåtande under punkt
54 av nionde huvudtiteln anfört bör med äskande av anslag för ifrågavarande
ändamål för 1923 anstå till samma års riksdag.

Emellertid anser jag mig böra redan i detta sammanhang framhålla,
att ehuru understödjande av nötboskapspremieringen är av utomordentlig
vikt, jag icke kan finna den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta
höjningen av anslaget erforderlig. Jag håller nämligen före, att man
genom av lantbruksstyrelsen föreslagna premieringnbestämmelser med
av mig förordade modifikationer skall kunna även inom ramen för det
nu till 205,000 kronor bestämda ordinarie anslaget uppnå väsentligt
bättre resultat än med nu gällande bestämmelser. Det torde vid sådant
förhållande ej föreligga anledning att, innan resultatet härav kan bedömas,
höja anslaget.

Nyssnämnda ordinarie anslag har beviljats under förutsättning,
att anslaget användes för premiering i enlighet med de i nu gällande
författningar intagna, för riksdagen framlagda huvudgrunder. Vid sådant
förhållande anser jag dessa icke böra ändras, utan att riksdagen gives
tillfälle att däröver yttra sig. Som hushållningssällskapen och landstingen
redan i höst böra äga kännedom om de nya bestämmelserna,
därest dessa, såsom jag i likhet med lantbruksstyrelsen anser, skola
tillämpas från och med 1923, kan härmed ej anstå, tills frågan om
anslag för samma år förelägges riksdagen.

På grund härav och under åberopande av det anförda hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte nu föreslå riksdagen

medgiva, att Kungl. Maj:t må i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag förordat utfärda ändrade bestämmelser för understöd åt
nötboskapspremiering och tjurföreningar att tillämpas från och med 1923.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.