Kungl. Maj:ts proposition ''Nr 91.

1

Nr 91.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper; given Stockholms slott den 24 februari 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i
förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 80 höft. (Nr 91.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908
(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall
i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmäles, skall, där ej nedan
annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,
nämligen:

a) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 60
öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens
sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor, och därutöver
60 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor,

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna obligationernas
sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver 10 öre för
varje påbörjat belopp av 100 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet
avslutas icke för dennes räkning utan i kommission, avräkningsnotan
skall förses,

c) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis med
stämpel av 30 öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens
eller delaktighetsbevisens sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor,
och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor, samt

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre, då de överlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och
därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, avräkningsnota
vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen:

e) vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 91.

30 öre, då det värde, som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan
upptagas, ej överstiger 100 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat
belopp av 100 kronor, samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 §
4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 100 kronor,
och därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,
bankaktiebolag och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan
rörelse med fondpapper, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

5. Slutes reportavtal, skall endast den avräkningsnota förses med
stämpel, som gäller den till beloppet större av de båda till reportavtalet
hörande affärerna; och skall stämpelavgiften utgå med femtedelen av
det belopp, som enligt 1 mom. eljest skolat utgöras, i varje fall dock
minst 5 öre.

Skall vid reportavtal icke särskild ersättning erläggas till den
andre kontrahenten i avtalet, äge stämpelplikt icke rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922 och äger giltighet
till och med den 30 juni 1923, med rätt för Konungen att under förordningens
giltighetstid, om särskilda förhållanden det påkalla, förordna
om nedsättande av de i förordningen stadgade avgifter till lägst de belopp,
varmed avgifter i motsvarande fall utgingo enligt förordningen
den 15 augusti 1913 (nr 191) om ändrad lydelse av 3 § i ovannämnda förordning
den 6 november 1908; dock att de i 3 § 5 mom. meddelade föreskrifter
skola tillämpas först från och med dag, som Konungen efter särskild
prövning bestämmer.

Historik.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

Vid 1917 års riksdag beslöts, på förslag av Kungl. Maj:t, en
fördubbling av de vid respektive köp och byte av aktier, lotter samt
andels- och delaktighetsbevis enligt förordningen den 15 augusti 1913
(nr 191) om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908
(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
gällande skattesatser. Författning utfärdades den 30 mars 1917
(nr 101). Förhöjningarna skulle gälla till dag, som av Konungen bestämdes,
dock ej längre än till den 1 april 1918.

Motsvarande förhöjningar föreslogos av Kungl. Maj:t genom proposition,
nr 39, till 1918 års lagtima riksdag att gälla jämväl för tiden
efter den 1 april 1918 till dag, som av Kungl. Maj:t bestämdes,
dock ej längre än till den 1 april 1919. Förslaget blev av riksdagen
antaget, och förordning i ämnet utfärdades den 12 mars 1918
(nr 123).

I en till 1918 års urtima riksdag avlåten proposition, nr 25, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att för överlåtelser av samtliga här ifrågavarande
slag av värdehandlingar fastställa dubbelt så höga stämpelavgifter
som i sistberörda provisoriska förordning. Det vid propositionen fogade
författningsförslaget, som avsågs skola gälla från och med den 20
november 1918 till dag, som av Konungen bestämdes, dock ej längre
än till den 1 juli 1919, innebar dessutom en höjning från 5 till 10 öre
av den i 3 § 2 mom. i 1908 års förordning upptagna minimiavgiften
vid vissa avtal om köp eller byte av fondpapper i utlandet.

Sedan riksdagen bifallit Kungl Maj:ts berörda proposition med
endast den ändring, att författningen på grund av den framskridna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

5

tiden förklarades skola gälla från och med den 1 december 1918, utfärdades
i enlighet härmed den 29 november samma år förordning i
ämnet (nr 911).

Med proposition den 18 februari 1919, nr 98, föreläde Kungl.
Maj:t riksdagen förslag, avseende förhöjning av fondstämpelavgiften
under ytterligare ett år eller till och med den 30 juni 1920. Berörda
förslag skilde sig i sak från bestämmelserna i förordningen den 29
november 1918 härutinnan, att förslaget ej innebar någon rättighet för
Kungl. Magt att under författningens giltighetstid låta de beslutade förhöjningarna
träda ur kraft och icke heller upptog någon ändring med
avseende å den i 3 § 2 mom. i 1908 års förordning stadgade minimiavgiften
av 5 öre vid avtal om köp eller byte av fondpapper i utlandet.
Sistberörda skiljaktighet sammanhängde därmed, att fondstämpelavgiften,
för att lättare kunna uträknas, enligt förslaget ställdes i relation till
jämna hundratal i stället för, såsom förut, tvåhundratal av de överlåtna
fondpapperens värde.

I skrivelse den 18 mars 1919, nr 56, anmälde riksdagen, att riksdagen
antagit sistberörda förslag, varefter Kungl. Maj:t den 26 i samma
månad utfärdade förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper (nr 120).

Åven vid 1920 års riksdag förelädes proposition (nr 215) angående
bibehållande under ännu ett år av den högre fondstämpelavgiften.
Propositionen bifölls av riksdagen, och förordning i ämnet utfärdades
därefter den 21 maj 1920 (nr 223).

Till 1921 års riksdag avläts jämväl proposition (nr 149) i ämnet.

I ett efter anmodan av chefen för finansdepartementet avgivet utlåtande
hade bank- och fondinspektionen yttrat, att inspektionen vore i
själva sakfrågan fortfarande av samma mening, som inspektionen redan
tidigare uttalat, nämligen att läget på fondmarknaden krävde en nedsättning
av fondstämpelavgiften; och hade inspektionen — på skäl, som
finnas återgivna i det vid fjolårets proposition nr 149 fogade utdrag
av statsrådsprotokollet, till vilket jag tillåter mig hänvisa —
hemställt om dels vidtagande av åtgärder för att de provisoriska
bestämmelserna angående beloppen av fondstämpelavgiften snarast möjligt
måtte ersättas av föreskrifter i ämnet utan begränsad giltighetstid,
innefattande jämväl behörighet för Kungl. Maj:t att inom angivna
gränser bestämma beloppen för nämnda avgift, dels ock, med tillämpning
av de sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna, vidtagande av en
nedsättning i den utgående fondstämpelavgiften, om möjligt till det

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

belopp, varmed densamma utgått före tillkomsten av de provisoriska
bestämmelserna på nu ifrågavarande område.

Statskontoret, som ävenledes hörts i ärendet, hade förklarat, att
det visserligen vore sannolikt, att en sänkning av avgiften endast skulle
medföra en motsvarande minskning i statens av denna stämpelskatt
beräknade inkomst utan att bereda någon avsevärt ökad livaktighet på
fondmarknaden. Då emellertid bank- och fondinspektionen med den
inblick i fondmarknadens läge, som denna myndighet torde besitta,
ansett en avgiftssänkning vara av behovet påkallad, samt den möjlighet
till förbättring i fondmarknadens läge, som en dylik sänkning kunde
innebära, måhända ej borde lämnas oförsökt, hade statskontoret ansett
sig ej böra göra någon erinran mot att åtgärder vidtoges i det av
inspektionen angivna syfte, varvid jämväl den av inspektionen föreslagna
anordningen att utverka medgivande för Kungl. Maj:t att inom vissa
angivna gränser bestämma beloppen av ifrågavarande avgift syntes vara
värd beaktande. Tillika hade emellertid statskontoret framhållit, att en
avgiftssänkning måste antagas medföra, att statens inkomst av denna
skatt under år 1921 icke komme att inflyta med beräknat belopp, vilket
skulle medföra en motsvarande belastning av kassafonden, ävensom att
den i inkomstberäkningen för år 1922 upptagna avkastningen av denna
skattetitel borde undergå någon jämkning.

T. f. chefen för finansdepartementet anförde vid anmälan av ärendet
i statsrådet, bland annat, följande:

Uppenbart vore, att, om det kunde påvisas, att den högre stämpelavgiften
hade en avsevärd inverkan på den rådande situationen på
fondmarknaden, frågan om dess sänkning måste tagas under allvarligt
övervägande. Några övertygande skäl hade dock icke förebragts för
att så skulle vara fallet. Förklaringen till depressionen vore utan tvivel
att huvudsakligen söka i helt andra faktorer än uti en stämpelavgift,
som i sin helhet för varje köp i regel icke uppginge till 1 procent.
Ehuru frågan kunde äga en viss betydelse för dagsspekulanter eller i
allmänhet spekulanter på kort tid, måste spörsmålet hava en underordnad
vikt för kapitalplacerare. Den statsfinansiella synpunkten gjorde
det betänkligt att utan synnerligen tungt vägande skäl upphöra att utnyttja
redan anlitade skattekällor av någon betydenhet.

På grund därav förordade t. f. departementschefen en fortsatt utsträckning
för en tid av ytterligare ett år av de högre stämpelsatsernas
giltighet. Emellertid borde enligt t. f. departementschefens mening
möjlighet beredas att, därest särskilda förhållanden skulle sådant föranleda,
under den löpande giltighetstiden för en författning i ämnet

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 91.

7

vidtaga en sänkning av fondstämpelavgiften. Detta skulle kunna ske
på den vägen, att man åter lade i Kungl. Maj:ts hand att vidtaga eu
dylik sänkning.

Under ärendets behandling i bevillningsutskottet uppkom fråga
om lägre stämpelavgift för s. k. reportavtal vid terminsaffärer å fondbörsen.
Jämte det utskottet i övrigt tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag,
tillmötesgick utskottet vissa från styrelsen för Stockholms fondbörs
framställda och från olika håll understödda önskningar i avseende å
denna särskilda fråga sålunda, att utskottet väckte förslag i ämnet,
innefattande den bestämmelse uti 3 §, som i gällande förordning ingår
såsom mom. 5, jämte därtill hörande särskild bestämmelse angående
ikraftträdande av detta stadgande.

I skrivelse den 20 juni 1921, nr 414, anförde riksdagen, att riksdagen
ansåge den statsfinansiella synpunkten böra i fråga om fondstämpelavgiftens
storlek tillmätas avgörande betydelse. Inför svårigheterna
att finna täckning för statsverkets nödvändiga utgifter hade
riksdagen icke funnit sig böra vidtaga åtgärder, genom vilka statsverkets
inkomster av fondstämpeln skulle väsentligt nedsättas. Riksdagen
hade därmed emellertid icke velat underkänna det skäl, som av bankoch
fondinspektionen anförts för en sänkning av fondstämpeln. I den
mån det statsfinansiella läget kunde komma att medgiva en dylik nedsättning,
ansåge riksdagen önskvärt, att åtgärder i sådan riktning
vidtoges.

I anslutning till det sålunda anförda anmälde riksdagen, att riksdagen
med biträdande av utskottets förslag om lägre stämpelavgift för
reportaffärer antagit förslag till förordning i ämnet, varefter Kungl.
Maj:t den 29 juni 1921 utfärdade förordning (nr 340) om ändrad lydelse
av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper. Denna förordning gäller till
och med den 30 juni 1922.

I skrivelse den 5 november 1921 anmodade chefen för finansdepartementet
bankr och fondinspektionen att inkomma med yttrande,
huruvida och i sådant fall för vilken tid bestämmelserna i förordningen
den 29 juni 1921 borde erhålla utsträckt giltighet. Sådant yttrande
avgavs av bank- och fondinspektionen den 28 december 1921. Efter
att hava erinrat om förut omförmälda utlåtande den 29 december 1920

Bank- och
fondinspektionen.

Departements chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

ävensom om ärendets behandling i övrigt, yttrar bank- och fondinspektionen
följande:

»Depressionen å fondmarknaden har, efter det bank- och fondinspektionen senast
yttrade sig i förevarande ämne, såsom känt är än ytterligare gjort sig kännbar.
De förhållanden, som enligt inspektionens tidigare uttryckta, av riksdagen understödda
mening borde föranleda en nedsättning av stämpelavgiften, förefinnas sålunda
numera i en ännu högre grad än tillförne. Med hänsyn därtill och under åberopande
av vad inspektionen i övrigt anfört i sitt förutnämnda yttrande den 29 december
1920, får insepktionen, som icke kan ingå på ett bedömande av förevarande
spörsmål ur statsfinansiell synpunkt, ånyo framhålla vikten därav, att åtgärder vidtagas
dels för genomförande av en lagstiftning i förevarande ämne utan begränsad
giltighetstid och dels framför allt för sänkning av den nu utgående fondstämpelavgiften.
»

De skäl, som sistlidet år åberopades till förmån för en fortsatt
tillämpning av de högre stämpelsatserna, synas mig allt fortfarande äga
giltighet. Särskilt är det uppenbart, att det statsfinansiella läget icke
för närvarande medgiver en nedsättning av nu utgående fondstämpelavgifter.
Vid framläggandet av finansplan för statsregleringen för år
1922 förutsattes på sin tid, att höjd fondstämpel komme att gälla även
under innevarande år. I anslutning härtill beräknades i 1921 års statsverksproposition
inkomsten av ifrågavarande stämpelmedel i enlighet
med statskontorets hemställan för år 1922 till 6 miljoner kronor. Under
motsvarande förutsättning är beräkningen av stämpelmedlen för tiden
1 januari—30 juni 1923 i innevarande års statsverksproposition verkställd.
Då emellertid frågan om en nedsättning av den högre fondstämpelavgiften
i avvaktan på gynnsammare statsfinansiella förhållanden
fortfarande bör, liksom hittills, hållas öppen, torde även nu endast
en begränsad giltighetstid böra bestämmas, med rätt för Konungen att
under denna tid, om särskilda förhållanden det påkalla, förordna om
nedsättande av de i förordningen stadgade avgifter till lägst de belopp,
varmed avgifter i motsvarande fall utgingo enligt förordningen den 15
augusti 1913.

Med hänsyn därtill, att frågan om införande å Stockholms fondbörs
av terminsaffärer och därmed i samband stående reportavtal —
vilken fråga, såsom jag förut omnämnt, föranlett stadgandet i 3 § 5
mom. av gällande förordning och särskild bestämmelse om detta stadgandes
ikraftträdande — fortfarande är på prövning beroende, synes
mig icke heller någon ändring i berörda bestämmelser för närvarande
böra ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 91. 9

Sedan departementschefen härefter uppläst förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, hemställer
departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen
föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och
förordnar, att proposition av den lydelse, bil. litt.
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:
B. E. Brimberg.

Bihang till riksdagens i)rotokoll 1922. 1 sand. 80 käft. (Nr 91.)

2