Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Nr 89.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 m. m.;
given Stockholms slott den 17 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BrantinG, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson yttrar härefter
följande:

I skrivelse den 17 oktober 1921 har generaltullstyrelsen avgivit
förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30
juni 1923.

Innan jag närmare redogör för detta förslag ber jag få erinra om
följande förhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Med skrivelse den 11 oktober 1920 framlade generaltullstyrelsen
förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för år 1922. Detta förslag
var, i vad det avsåg avlöningsstaten för generaltullstyrelsen, lokalförvaltningen
och gränsbevakningen, grundat på de förslag, som 1914
års tullkommission framlagt i sina den 17 oktober 1917, den 2 november
1918 och den 19 september 1919 dagtecknade betänkanden rörande omorganisation
av tullverket, med vissa ändringar och tillägg, vilka av
generaltullstyrelsen ifrågasatts i särskilda till Kungl. Maj:t över dessa
betänkanden ingivna utlåtanden av respektive den 15 maj 1920, den 15
maj 1920 och den 14 juni 1920. Beträffande åter avlöningsstaten för
kustbevakningen vilade statförslaget på 1914 års tullkommissions den
17 oktober 1917 framlagda, av särskilda sakkunniga (»1920 års kustbevakningssakkunniga»)
sedermera överarbetade förslag i ämnet samt på
ett av generaltullstyrelsen däröver avgivet yttrande den 11 oktober 1920.

I anledning av detta statförslag avlät Kungl. Maj:t den 18 mars
1921 proposition (nr 330) till riksdagen angående godkännande av tullverkets
utgiftsstater för år 1922 m. m. Det i propositionen framlagda statförslaget
var i vissa delar väsentligen avvikande från det av generaltullstyrelsen
avgivna. Så förutsatte detsamma, bland annat, till skillnad
från sistberörda förslag allenast en provisorisk reglering av avlöningsförhållandena
vid kustbevakningen och ett uppskov med omorganisationen
av samma bevakning, intill dess en del förhållanden därstädes blivit
föremål för närmare prövning i ändamål att få kustbevakningens effektivitet
med visshet säkerställd.

Emellertid anmälde riksdagen i skrivelse den 20 juni 1921 (nr 372),
att riksdagen funnit sig icke böra företaga propositionen till slutlig
behandling. Riksdagen hade nämligen med hänsyn till den knappa tid,
som stått riksdagen till buds, icke varit i tillfälle att ägna det i propositionen
framlagda förslaget till omorganisation av tullverket m. m., i
fråga om vilket förslag olika meningar kommit till uttryck såväl under
den förberedande utredningen av ärendet som motionsvis inom riksdagen,
den ingående granskning, vilken i betraktande av ärendets betydelse
syntes vara av behovet påkallad. Omorganisationsförslaget hade för
övrigt enligt riksdagens förmenande bort omfatta tullverket i dess helhet,
sålunda även dess kustbevakning. Riksdagen förutsatte emellertid, att
redan vid 1922 års riksdags början ett fullständigt förslag till omorganisation
och lönereglering för tullverket förelädes riksdagen.

I avvaktan å detta nya förslag antog riksdagen utgiftsstater för
tullverket för år 1922 med utgångspunkt från att verkets dittillsvarande
organisation bibehölles. Berörda stater överensstämde i allt väsentligt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

med de för år 1921 fastställda; från dessa senare skilde de sig förnämligast
i fråga om beloppen av vissa anslag samt däri, att å extra stat
uppförts ett större antal kammarskri var- och vaktmästare''änster än de å
sådan stat för år 1921 upptagna. De av riksdagen sålunda antagna
utgiftsstater blevo av Kungl. Maj:t fastställda genom beslut den 22
juni 1921.

Beträffande det nu föreliggande statförslaget fann Kungl. Maj:t
anledning att den 21 oktober 1921 infordra yttrande över detsamma,
i vad det avsåge frågor av löneteknisk natur, från 1902..års löneregleringskommitté,
som samtidigt för ärendets behandling förstärktes med
två särskilda ledamöter från tulltjänstemannakåren. För att tagas i övervägande
vid avgivande av berörda yttrande remitterades sedermera vid
skilda tillfällen till kommittén åtskilliga framställningar från sammanslutningar
och enskilda rörande tullverkets omorganisation och lönereglering.
Det sålunda infordrade yttrandet förelåg den 6 december 1921.
Däri anmärkte kommittén bland annat, att kommittén visserligen icke
kunnat undgå att vid granskningen av förslagets lönetekniska sida taga
ståndpunkt jämväl till vissa delar av de föreslagna organisatoriska anordningarna
men att den förhållandevis synnerligen begränsade tid, som kunnat
för behandlingen av det föreliggande ärendet åt kommittén anslås, icke
gjort det möjligt för kommittén att medhinna så ingående undersökningar,
som varit önskligt, beträffande ifrågavarande delar av den tillärnade
nya organisationen. Kommitténs ställning till de lönetekniska
frågor, vilka vore nära anknutna till spörsmålen om tullverkets omdaning
i organisatoriskt hänseende, kunde fördenskull, enligt vad kommittén
vidare framhöll, knappast i varje fall anses vara uttryck för ett slutgiltigt
omdöme. För den närmare innebörden av kommitténs förslag
blir jag i tillfälle att i det följande lämna redogörelse.

Behovet av en snar omorganisation av tullverket med samtidigt
lagen hänsyn till arbetets omfång och fördelning, arbetsmetoder samt
personalens utbildning och antal framhölls i statsverkspropositionen till
1914 års lagtima riksdag av dåvarande chefen för finansdepartementet
och underströks ytterligare av departementschefen i det anförande till
statsrådsprotokollet för den 24 juli 1914, som avsåg utverkande av
Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillsätta 1914 års tullkommission. Vid
sistnämnda tillfälle erinrades tillika om, att behövligheten av en snar
omorganisation av tullverket icke mött någon gensaga inom riksdagen,
utan att fastmer statsutskottet vid behandlingen av tullverkets utgiftsstater
avvisat väckta förslag om partiella förändringar inom verket under

Behovet av
omorganisation.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements chefen.

hänvisning till den tillämnade fullständigare omorganisationen. För ett
skyndsamt avgörande av omorganisationsfrågan uttalade sig på sin tid
även 1914 års tullkommission i utlåtande den 13 oktober 1919 över
generaltullstyrelsens förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för
år 1921; kommissionen gav nämligen uttryck för sin fasta förvissning,
att behandlingen av kommissionens då framlagda omorganisations- och
löneförslag skulle kunna så påskyndas, att 1920 års riksdag kunde fatta
beslut i fråga om dels huvudgrunderna för tullverkets omorganisation,
dels ock framför allt en definitiv lönereglering för tullverkets personal,
en lönereglering som för övrigt ansågs följa såsom en konsekvens av
den vidtagna löneregleringen för kommunikationsverken. Med anmälan,
att de ifrågavarande förslagen emellertid icke, såsom kommissionen sålunda
förmodat, kunde hinna underkastas en mot deras stora betydelse
svarande allsidig och ingående granskning under den tid, 1920 års riksdag
vore samlad, ställde i samma års statsverksproposition departementschefen
i utsikt, att förslagen skulle komma att framläggas för 1921 års
riksdag. Sedan så ock i viss mån skett, anmälde emellertid riksdagen,
såsom förut berörts, att riksdagen funnit sig böra uppskjuta förslagens
slutbehandling, under antydan likväl att riksdagen önskade redan tidigt
år 1922 taga förnyade förslag i omhandlade hänseenden under definitiv
omprövning.

Starka skäl synas mig tala för att förevarande omorganisationsoch
löneregleringsfrågor varda i enlighet med de av 1921 års riksdag i
ämnet antj^dda önskemål i sådan riktning framlagda till avgörande av
den nu församlade riksdagen. Till en början synes mig nämligen
den bestående organisationen vid tullverket, vilken till sina huvuddrag
tillkommit under förutsättningar, som väsentligt avvika från dem, vartill
hänsyn numera måste tagas, i flera avseenden medföra ett oekonomiskt
utnyttjande av tullverkets tjänstemannakår, ett förhållande, som givetvis
bör snarast möjligt förändras. Vidare torde det få anses ur näringslivets
synpunkt önskligt, att, såsom den föreliggande omorganisationsplanen
åsyftar, de mindre tidsenliga former, under vilka tullverket till följd av
gällande stadganden nödgas arbeta, undergå en sådan förenkling, att
varuutbytet med utlandet i största möjliga mån undgår av tullverkets
förrättningar föranledd omgång och kostnad. Ytterligare lära såväl
statsekonomiska som andra intressen påkalla, att de grenar av tullverket,
som hava till väsentligt uppdrag att svara för bevakningen av rikets
kuster och landgräns, utan tidsutdräkt erhålla en omdaning, som fullt
svarar mot de ökade krav, vilka till följd av i vissa avseenden skärpt
lagstiftning måste ställas på desamma. Slutligen får det av skilda an -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ledningar anses angeläget, att tillämpningen jämväl vid tullverket av
det för statsförvaltningen avsedda gemensamma avlöningssystem, som
numera vunnit statsmakternas gillande, icke längre fördröjes.

Den närmare innebörden av de ursprungliga förslagen till den omorganisation
och lönereglering, varom jag nu talat, framgår av en sammanfattande
översikt, som förekommer i det vid förberörda proposition
nr 330 år 1921 fogade statsrådsprotokoll (sid. 5 o. f.). Till denna översikt
tillåter jag mig nu hänvisa. Därutöver torde jag beträffande omorganisationen
få i största korthet lämna följande sammandrag av huvudgrunderna
av 1914 års tullkommissions förslag, som i åtskilliga avseendeu
på sin tid biträddes av generaltullstyrelsen:

Tullkommissionen åsyftade med sitt förslag till omorganisation av generaltullstyrelsen
och tullverkets lokalförvaltning att åstadkomma ett förvaltningsmaskineri,
som fungerade säkert, snabbt och billigt. Detta ansåg kommissionen
kunna ske dels genom en vittgående decentralisation av ärenden från
generaltullstyrelsen till de lokala tullmyndigheterna, dels genom vissa förändringar
i tullagstiftningen och i tjänstgöringsföreskrifterna för tullpersonalen,
dels genom en del omläggningar i organisationen av tullförvaltningarna och
införande av moderna arbetsmetoder i tullverket, dels ock slutligen genom åtgärder
för personalens rekrytering och utbildning i överensstämmelse med tidens
krav samt genom ändrade bestämmelser om densammas användning. I
syfte att åstadkomma och vidmakthålla en fortlöpande växelverkan mellan generaltullstyrelsen
och den trafikerande allmänheten ifrågasatte kommissionen
därjämte inrättandet av en tullfullmäktiginstitution. Slutligen fann tullkommissionen,
att särskilda distriktchefer borde tillsättas med åliggande att en var
inom sitt distrikt utöva kontrollerande och inspekterande verksamhet samt
handlägga och besluta i en del ärenden, som icke borde från generaltullstyrelsen
överföras ända ned till tullförvaltningarna; från distriktchefernas verksamhetsområden
skulle dock vara undantagna de tre största tullförvaltningarna,
vid vilka skulle i stället finnas anställda tulldirektörer såsom chefer för respektive
förvaltningar och med befogenheter, liknande distriktchefernas.

Vad beträffar tullkommissionens förslag till omorganisation av tullverkets
kustbevakning, avsåg tullkommissionen att därmed för väsentligt minskade
kostnader åstadkomma en fullt effektiv bevakning. Kostnadsminskningen
skulle åstadkommas genom en avsevärd personalreduktion och denna i sin ordning
möjliggöras genom kustbevakningspersonalens utrustande med moderna
tekniska hjälpmedel, framför allt med förbättrad båtmateriell, samt — enligt
tullkommissionens förslag, som dock av 1920 års kustbevakningssakkunniga i
dessa hänseenden väsentligen modifierats — genom överlåtande av vissa bevakningsuppgifter
till den inre bevakningspersonalen samt fyr- och lotspersonalen.
Härjämte framställde tullkommissionen förslag bland annat om ändrat
system fiir båtmateriellens anskaffning och underhåll, om särskilda kompetensvillkor
för kustbevakningspersonalen samt beträffande omorganisation av chefskapet
för kustbevakningen.

Översikt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Tullfrihet;

tullindring;

institutioner

Tullkommissionens förslag till omorganisation av tullverkets gränsbevakning
innebar bland annat ökning av möjligheterna att få förtullningar
verkställda vid rikets landgräns, omläggning av dittillsvarande
system för anskaffning och underhåll av för gränsbevakningstjänsten erforderliga
båtar, cyklar och skidor samt en sådan förändring i chefskapet för de olika
delarna av gränsbevakningen, att detsamma komme att i varje fall omhänderhavas
av vederbörande tullförvaltare.

Det må till sist omnämnas, att tullkommissionen jämväl ifrågasatte
nya bestämmelser angående ordnandet vid de olika tullplatsema av bestyret
med handräckning vid tullbehandling, innebärande bland annat statsanställning
i vissa städer av packhuskarlar.

De avvikelser från de ursprungliga förslagen, som min företrädare
i ämbetet fann sig böra på sin tid ifrågasätta, återfinnas i
nyssnämnda statsrådsprotokoll bland specialredogörelserna för de olika
spörsmålen. Min ställning till dessa överensstämmer i åtskilliga fall med
den, som bemälda departementschef intagit, och grundar sig då i huvudsak
på den motivering, som av honom framlagts. Vid sådant förhållande
har jag trott mig i det följande kunna ofta inskränka mitt uttalande
i nu berörda ämnen till ett kortfattat omnämnande, att jag biträtt samme
departementschefs förslag i desamma, under angivande av de sidor i
nyss omförmälda proposition, däri förslagen jämte motiv återgivas. I
övriga fall kommer jag givetvis att lämna mera ingående redogörelser. 1
För underlättande av jämförelser med de tidigare gjorda uttalandena i
de olika ämnena har jag ansett lämpligt att härefter i stort sett behandla
dessa i samma ordning som de förekomma i meranämnda proposition.

Trafikföreskrifter.

Förslag hava framlagts om överflyttning från generaltullstyrelsen
till tullförvaltningarna av ärenden angående: temporär tullfrihet enligt
§ 8 mom. 1 tulltaxeförordningen (sid. 30); tullindring enligt § 9 mom.
1 samma förordning (sid. 30); tullfritt utlämnande jämlikt § 4 mom. a)
och b) tulltaxeförordningen av varor, införda för de kungliga hoven
eller främmande makters härvarande sändebud (sid. 31); samt vissa restitutioner
(sid. 32). Vidare har föreslagits, att prövningen av ärenden,
åsyftande temporär tullfrihet enligt § 8 mom. 2 tulltaxeförordningen,
skulle få ankomma på generaltullstyrelsen efter samråd med kommers 1

I berörda redogörelser hava inom parentes gjorts hänvisningar dels till 1914 års tullkommissions
betänkanden, dels ock till generaltullstyrelsens utlåtanden över desamma, därvid betänkandena
angivits allenast med numren å respektive delar (I—IV), medan utlåtandena utmärkts
jämväl med bokstaven U (U. I—IV).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

kollegium i stället för på Kungl. Maj:t (sid. 30) ävensom att en del
restitutionsärenden skulle få avgöras av vederbörande byråchef utan föredragning
inför styrelsen (sid. 32). Slutligen hava ifrågasatts vissa lättnader
i fråga om tullkontrollen vid utförsel av restitutionsgods (sid. 35).

I dessa frågor delar jag den uppfattning, som min företrädare i Departement
ämbetet uttalat. Till de författningsändringar, som härav må påkallas, chefenhar
jag för avsikt att senare i dag särskilt framlägga förslag.

Hemställan har gjorts om utvidgning av den genom förordning Upplysningar
den 31 maj 1907 (nr 30) medgivna rätt att erhålla för statsverket bin- rXicerin* ■
dande förhandsupplysningar rörande tullbehandling av varor, avsedda riUa\*ora9’
att till riket införas, samt om vidtagande av åtgärder till nedbringande torier av

kostnaderna för införskaffande av sådana upplysningar (sid. 36). I
sammanhang därmed har föreslagits inrättande hos tullverket av laboratorier
dels i Stockholm, där ett s. k. huvudlaboratorium borde finnas,
dels i Göteborg och Malmö.

Även i nu förevarande frågor sammanfaller min ståndpunkt med Depa,tementsden
av min företrädare i ämbetet intagna. Jag ämnar därför senare i chefendag
framlägga förslag till viss erforderlig ändring av § 3 i nyssnämnda
förordning. Om beviljande av medel till anordnande av de ifrågasatta
laboratorierna samt till arvoden åt föreståndarna för dessa m. m. kommer
jag att i det följande göra framställning.

Det har vidare ifrågasatts, att på lokala tullmyndigheter skulle Lossning och
överlåtas prövningsrätten i frågor om rätt att utan hinder av bestäm- tra^sitfö"’
melserna i respektive § 14 och § 5 tullstadgan få utanför tullplats verk- sändningfbeställa
lossning ur fartyg, som ankommer från utrikes ort, eller att med vr“den.9!?™’
fartyg, innehavande utländskt gods, avgå till annan plats än tullplats pass; psket(sid.
37). Därjämte hava framställts krav på upphävande av det i § 14 post; m- mtullstadgan
givna förbud mot lossning och tullbehandling vid smärre
tullplatser av med fartyg inkommande utrikes last av tullpliktig beskaffenhet
(sid. 38). Ytterligare hava framlagts förslag om befrielse
från skyldighet för tullverket att i fråga om laster av tullfritt gods
uppräkna godset till märken och nummer samt kontrollera kollitalet,
såvida ej sådant uttryckligen begärts, i vilket fall vederbörande skulle
hava att härför erlägga avgift enligt taxa (sid. 38), samt om förbud
mot transitförsändning av gods av uppenbarligen tullfri beskaffenhet
(sid. 39). Vidare hava föreslagits lindrigare villkor beträffande beskaffenheten
av sådana inhägnade områden, som jämlikt § 19 mom. 2 tullstadgan
må anses likställda med packhus, samt beträffande tullverkets

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

dispositionsrätt över sådana områden (sid. 40); än vidare lättnader i fråga
om behandlingen av fartyg i inrikes fart, som medför förpassat gods,
ävensom beträffande uttagande och viserande av årspass samt expediering
av inrikes förpassningar (sid. 41); och slutligen bestämmelser om
tullbehandling av paketpost genom postverkets förmedling (sid. 42).

Departements- Vad min företrädare i ämbetet i omförmälda ämnen tillstyrkt bi C

''träder jag under de av honom angivna förutsättningar. Avgörandet av
frågorna lärer icke vara beroende av riksdagens medverkan.

Tu It räkningar;
deposi
tionsbevis

Departementschefen.

Räkningar å tullavgifter hava ansetts böra med posten tillställas
vederbörande, som därom en gång för alla gjort framställning, samt få
betalas med postremissväxel (sid. 46). Det har vidare i fråga om nedsättande
enligt tullstadgan hos tullförvaltning av penningar eller värdehandlingar
såsom säkerhet för oguldna umgälder framhållits önskvärdheten
av att vid sådan nedsättning depositionsbevis städse och utan
kostnad bleve utfärdat (sid. 47).

Den av min företrädare i ämbetet framlagda uppfattning i dessa
ämnen, vilken endast i vissa avseenden innebär ett godkännande av de
framförda förslagen, finner jag mig kunna dela. Något riksdagens beslut
i föreliggande frågor lärer icke vara behövligt.

Pantvärde å
nederlagsgods.

Departements chefen.

Ansvarigheten för hos tullförvaltning beviljad nederlagskredit har
synts böra överflyttas från vederbörande tulltjänsteman till statsverket,
samtidigt varmed bestämmandet av vilka varuslag, som skulle få godtagas
såsom säkerhet för tullavgift, borde överlåtas på generaltullstyrelsen
(sid. 48). Tillika hava framförts vissa förslag angående fastställandet
av värdet å pantgodset.

Jag hyser samma åsikt som min företrädare i ämbetet beträffande dessa
spörsmål, för vilkas avgörande riksdagens beslut ej torde behöva påkallas.

Handräck- Utförandet av handräckningsbestyret vid tullbehandling (sid. 49)

"behandling1''" är för närvarande reglerat genom § 24 mom. 4 tullstadgan, vilket förNuvarande
fattningsrum enligt kungörelse den 2 december 1910 är av följande

förhållanden, lydelse I

»Kostnaden för godsets framförande till tullbehandling samt för dess upplockning
och återinpackning ävensom för erforderligt liandräckningsbiträde vid
vågning skall ägaren vidkännas. Därest ej för viss ort är annorlunda
förordnat, må varuägare själv utföra eller låta genom lämpligt av honom anskaffat
arbetsbiträde ombesörja sagda bestyr; skolande för att få i offentlig
tullbehandlingslokal såsom dylikt biträde allmänneligen nyttjas erfordras att
vara av tullförvaltningen godkänd.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Inom ramen av dessa bestämmelser bestrides ifrågavarande bestyr
å de olika tullplatserna sålunda:

I Stockholm, Norrköping, Malmö och Göteborg finnas anställda s. k. packhuskarlslag,
vilka anses hava uteslutande rätt till bestyrets ombesörjande mot
ersättning enligt fastställda taxor. Lagen bestå av ordinarie medlemmar
(»packhuskarlar»), biträdda av extra packhuskarlar (utom i Norrköping) samt
i fall av behov tillfälliga packhusarbetare (»legkarlar»). För lagen finnas stadgar,
i regel innehållande jämväl bestämmelser om sjuk- och invaliditetsersättning
samt pensionsrätt. I Hälsingborg, Åhus, Lund, Landskrona, Ystad och
Sundsvall förekomma särskilda dragarlag, påminnande om nyssnämnda
packhuskarlslag. Vad angår Hälsingborg, utför dock dragarlaget arbetet i avseende
å statens järnvägars gods för därvarande järnvägsförvaltnings räkning
efter särskilt avtal med en av järnvägsstyrelsen antagen kommissionär på
platsen. I Trälleborg är handräckningsbestyret vid tullbehandlingen av det
med ångfärjorna inkomna godset genom tioårigt kontrakt uppdraget åt en på
nyssberört sätt antagen kommissionär, vilken har att tillhandahålla härför
lämpligt folk i tillräckligt antal. Beträffande annat gods förrättas bestyret av
stadsbudsföreningen på platsen eller i fråga om postpaket — här liksom å en
del andra gränsorter — av postpersonal. I övrigt utföres handräckningsbestyret
å skilda orter: a) av varuägarna själva, av dessas eget folk eller av utav
dem för tillfället anskaffat folk; b) av tullvaktmästare; c) av dels varuägamas
eget folk, dels tullvaktmästare; d) av dels fast anställda dragarlag, dels varuägarnas
eget folk; e) av järn vägsper sonal; f) av dels jämvägspersonal, dels
varuägarna själva; samt g) på sätt, som utgöra kombinationer av olika här
förut angivna former.

Vid åtskilliga tillfallen hava från näringslivets sida gjorts invändningar
mot de grundsatser rörande förrättandet av handräckningsbestyret
vid tullbehandling, vilka dittills tillämpats och sedermera kommit till
uttryck i tullstadgan, samt framlagts förslag till bestyrets omläggning
(IV: sid. 149 o. f.).

Åven från riksdagens sida har frågan om utförande av handräckningsbestyret
vid tullbehandling tidigare varit föremål för övervägande.
Härom må följande bringas i erinran:

I en vid 1909 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 39) yrkades
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om vidtagande av åtgärder
i ändamål, dels att tullverket måtte med egen personal övertaga och
utföra det arbete, som nu i cn del hamnar ålåge där befintliga packhuskarls
lag, dels ock att en för hela riket gällande taxa å avgiften för detta arbete
måtte utfärdas. Andra kammaren beslöt i anledning härav, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj it anhålla, att Kung]. Maj:t ville låta verkställa
utredning dels angående på vad sätt tullverket kunde med i dess tjänst
anställd personal övertaga och utföra ifrågavarande arbete, dels även huru
detta arbete kunde utföras utan särskild kostnad för staten samt att Kungl.
Hilvini/ till. riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89.) 2

Äldre reform
yrkanden.

1909 års
riksdag.

1908 års
tullsi atsk
ommission.

Generaltull styrelsen år

1912.

Kommerskollegium

år 1913.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag till de åtgärder, som av utredningen
kunde föranledas. Första kammaren biträdde emellertid icke andra
kammarens beslut i frågan.

Vid denna tid hade 1908 års tullstatskommission redan fått sig
ålagt att avgiva yttrande rörande organisationen av de i vissa städer
befintliga packhuskarlslagen samt dessas åliggande och befogenhet. I
sitt yttrande, dagtecknat den 18 november 1911, uttalade tullstatskommissionen
såsom sin uppfattning i förevarande avseende följande:

Kostnaden för handräckningsbestyret vid varors tullbehandling (beräknad
till omkring 1,400,000 kronor för år) borde, såsom redan då var bestämt i
tullstadgan, alltfort drabba varuägaren och således icke överflyttas på statsverket.
För utförande av nämnda bestyr borde i envar av städerna Stockholm,
Göteborg och Malmö, såsom av ålder varit fallet, finnas ett särskilt
under respektive packhusinspektion lydande packhuskarlslag med uteslutande
rätt till bestyrets bandhavande, likväl med förbehåll för de rättigheter med avseende
å behandlingen av vissa varor, som i Stockholm tillkomme det s. k,
vindragarelaget, samt för andra liknande privilegier, som till äventyrs kunde
vara meddelade. Å andra orter än de nu nämnda städerna borde handräckningsbestyret
vid tullbehandling av varor få utföras av varuägaren själv eller
genom lämpligt, av honom anskaffat arbetsbiträde; för att få i offentlig tullbehandlingslokal
såsom dylikt biträde allmänneligen nyttjas skulle dock erfordras
godkännande av vederbörande tullförvaltning. Om förhållandena
därtill gå ve anledning, borde anordning med för bestyrets utförande särskilt
avsedda och därtill uteslutande berättigade arbetslag kunna, efter av Kungl.
Maj:t på framställning meddelat beslut, tillämpas jämväl å annan ort än
nyssnämnda tre städer. För det av packhuskarlslag verkställda arbetet skulle
ersättning utgå enligt taxor, vilka, på förslag av magistrat eller annan vederbörande
kommunal myndighet, fastställdes i Stockholm av överståthållareämbetet
och å övriga orter av Konungens befallningshavande. Ordinarie eller i
tjänstgöring varande extra ordinarie tullpersonal, som, frivilligt eller efter
order av vederbörande förman, biträdde med bandräckningsbestyr vid tullbehandling,
borde icke få av varuägare fordra eller mottaga ersättning härför.

Tullstatskommissionenlät sina uttalanden i packhuskarlstrågan åtföljas
av ett av kommissionen på grundvalen härav upprättat »förslag till kungörelse
angående förrättandet av handräckningsbestyret vid tullbehandling».

över detta författningsförslag avgav generaltullstyrelsen den 23
mars 1912 utlåtande, varav framgick, att styrelsen icke funnit anledning
att beträffande förslaget ifrågasätta annat än en del mindre väsentliga
ändringar i dess detaljer.

Sedermera yttrade sig kommerskollegium den 23 januari 1913
över samma författningsförslag jämte det av generaltullstyrelsen fram -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

lagda ändringsförslaget. Därvid anslöt sig kollegium i huvudsak till
det sålunda omredigerade författningsförslaget. Emellertid framhöll kollegium,
att åtskilligt synts kollegium vara att anföra till förmån för det
i motionen vid 1909 års riksdag framlagda förslaget, att tullverket skulle
övertaga arbetets utförande mot avgift av trafikanterna. Kollegium
hölle det också för troligt, att en lösning av frågan i denna riktning
förr eller senare komme att visa sig nödvändig. För det dåvarande och
särskilt med hänsyn till framkomna invändningar ur kostnadssynpunkt
mot detta förslag ville kollegium emellertid icke göra detsamma till sitt.
I fråga om den av tullstatskommissionen avsedda möjligheten att, efter
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall meddelad fastställelse, få å andra
orter än förenämnda tre städer vid behov anställa uteslutande berättigade
arbetslag, gjorde kollegium detta uttalande:

»Kollegium, som anser det angeläget, att systemet med monopolägande
packhuskarlslag icke utsträckes till platser, där detsamma ej av ålder förekommit,
med mindre synnerligen viktiga skäl skulle förefinnas härför, vill
ej avstyrka bifall till förslaget i denna del, dock under den uttryckliga förutsättning,
att beslut om fastställande av monopol för arbetslag å ort, där ej
redan nu sådan anordning förefinnes, kommer att föregås av en synnerligen
noggrann prövning av alla på frågan inverkande omständigheter under medverkan
av intresserade handelskretsar.»

I samband härmed föreslog kollegium ändrad lydelse av de bestämmelser
i tullstatskommissionens förslag, som rörde dels fastställandet
av taxa å ersättning för handräckningsbestyret dels ock bestämmandet
av packhuskarlslagens medlemsantal, allt i syfte att bereda inflytande
åt handelns representanter jämväl i dessa avseenden.

Sedan enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1918 handlingarna
i ärendet överlämnats till 1914 års tullkommission för att tagas
under övervägande vid fullgörandet av det kommissionen lämnade uppdrag,
avgav sistnämnda kommission den 19 september 1919 förslag i
ämnet. Detta var av i huvudsak följande inuebörd:

Med bibehållande av de trafikerandes skyldighet att bestrida kostnaden
för sådan handräckning, skulle bestyret därmed förrättas, på de största tullplatserna
av i tullverkets tjänst anställda packhuskarlar, vilkas anlitande
skulle vara obligatoriskt, på medelstora tullplatser efter trafikanternas fria
val antingen av deras eget folk eller genom stadsbudskår eller bärarlag, med
vilket tullmyndigheten träffat avtal om bestyrets förrättande mot viss av tullverket
utgående ersättning, och slutligen på de minsta tullplatseVna likaledes
efter fritt val antingen av de trafikerandes eget folk eller av tullverkets uppsyningsman
(de nuvarande vaktmästarna). — Vare sig handräckningen lämnades
av packhuskarlar, stadsbudskårer, bärarlag eller uppsyningsman, skulle

1914 års tullkommission.

Generaltullstyrelsen

år 1920.

Frihamns•
myndigheter.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ersättning därför av de trafikerande utgöras och inbetalas till tullverket efter
en av Kungl. Mai:t fastställd, för hela riket gemensam taxa.

I utlåtande häröver den 14 juni 1920 instämde generaltullstyrelsen
i kommissionens mening, att kostnaden för handräckningen borde fortfarande
drabba trafikanterna; i övrigt förklarade styrelsen sig icke kunna
biträda kommissionens förslag. 1 stället hänvisade styrelsen till ett av
styrelsen uppgjort nytt förslag till författningsbestämmelser i ämnet
(U. IV: sid. 161 o. f.), vilkas huvuddrag voro följande:

Någon statsanställning av packhuskarlar skulle icke förekomma; på de
tullplatser, där privilegierade packhuskarlslag nu funnes, skulle dessa bibehållas.
På andra tullplatser skulle det stå befintliga handelskamrar eller
andra sammanslutningar av representanter för handeln fritt att anordna
packhuskarlslag eller anställa packhuskarl med uteslutande rätt till bestyrets
handhavande; skedde icke detta, skulle de trafikerande äga rätt att ombesörja
bestyret med eget folk eller ock arbetet få utföras på annat lämpligt sätt, dock
icke av tullpersonal annat än i undantagsfall och på order av förman och då
utan ersättning. Skulle det härvid visa sig, att ordningen i packhusen bleve
störd eller arbetet försenades, skulle generaltullstyrelsen under viss förutsättning
— nämligen att anmaning till på platsen befintlig handelskorporation,
som nyss avsetts, att gå i författning om inrättande av packhuskarlslag eller
anställande av packhuskarl bleve utan avsedd påföljd — äga att förordna om
en sådan åtgärd. Taxa å ersättning för av packhuskarlslag eller packhuskarl
utfört handräckningsbestyr skulle för varje ort på förslag av magistrat eller
annan kommunal myndighet å orten fastställas av kommerskollegium efter
samråd med generaltullstyrelsen.

I övrigt innehöll förslaget en del bestämmelserom packhuskarlslagens
avlöningsförhållanden, sammansättning och organisation m. m. samt om
vederbörande tullmyndigheters befogenhet gentemot packhuskarlslagen.

Över tullkommissionens förslag utlät sig på sin tid jämväl tullförvaltningen
i Stockholms frihamn, som därvid framhöll, att den ordning
för handräckningsarbetet i frihamnen, som rådde enligt av Kungl. Maj:t
den 23 september 1919 fastställt reglemente för denna (nr 628), nämligen
att rätten till sådant arbete vore i huvudsak förbehållen frihamnsinnehavaren,
visat sig ändamålsenlig och därför icke borde förändras/
I enahanda riktning uttalade sig beträffande särskilt Malmö blivande
frihamn styrelsen för Malmö frihamnsaktiebolag i en till vederbörande
departementschef ställd skrift, dagtecknad den 16 november 1920. Från
båda hållen betonades tillika önskvärdheten av en uttrycklig bestämmelse,
att den nuvarande monopolrätten för packhuskarlslagen i respektive
städer icke skulle gälla handräckningsarbetet inom frihamnarna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Slutligen hemställde järnvägsstyrelsen i skrivelse den 20 november Järnväg,-

o •) t o •/ ^ j sti/relscn.

1920 i anledning av tullkommissionens förslag i frågan, det Kungl. Maj:t
ville förklara, dels att för utförande av sådant dragare- och packhusbestyr,
som enligt artikel 10 i internationella fördraget angående godsbefordring
å järnväg (Svensk författningssamling nr 38 år 1908) ålåge
statens järnvägar, järnvägsstyrelsen skulle äga att anlita egna tjänstemän
eller andra personer, som efter styrelsens framställning bleve av
tullmyndigheten godkända att förrätta arbete inom tullpackhus och tullområde,
dels ock att i särskild ordning fastställd taxa för packhuskarlar
icke skulle äga tillämpning på sådant gods i statens järnvägars
trafik, beträffande vilket järn vägsstyrelsen enligt vad nyss angivits skulle
sörja för att gällande tullförordningar iakttoges.

Det förslag, som sålunda av tullkommissionen framlagts, blev Departementsjämte
däröver av generaltullstyrelsen och övriga nämnda myndigheter
avgivna yttranden föremål för en förberedande granskning av vederbörande
departementschef vid behandlingen av ärendet angående godkännande
av tullverkets utgiftsstater för år 1922. Vid berörda ärendes
föredragning anförde departementschefen, att denna granskning skänkt
honom det allmänna intryck, att en omläggning av ordningen för förrättandet
av handräckningsbestyret vid tullbehandling av så genomgripande
art, som tullkommissionen föreslagit, kunde för statsverket
medföra ekonomiskt ogynnsamma följder eller för de trafikerande ökade
kostnader. Innan en sådan omläggning eventuellt verkställdes, syntes
det departementschefen därför böra tagas under noggrant övervägande,
huruvida icke det uppslag i frågan, som givits av generaltullstyrelsen
och som förefölle att vara av beskaffenhet att icke draga med sig för
statsverket ökade utgifter, skulle kunna leda till en lösning, vilken vore
för allmänheten minst lika tillfredsställande som den av kommissionen
föreslagna. I sådant syfte ämnade departementschefen medverka till,
att i saken intresserade sammanslutningar av representanter för näringarna
bereddes tillfälle att yttra sig över vad generaltullstyrelsen ifrågasatt,
därvid utlåtande syntes böra få avgivas jämväl över tullkommissionens
berörda förslag. Ett uttalande i sistnämnda avseende från näringslivets
sida förefölle honom att kunna bliva av så mycket större intresse som
de från detta håll hittills framförda önskningsmålen om förstatligandet
av packhuskarlsinstitutionen enligt uppgift hade i många fall vdat på
den föreställningen, att de trafikerande skulle genom eu dylik omorganisation
komma att bliva befriade från varje avgift för ifrågavarande
handräckningsbestyrs utförande, ett anspråk, som jämväl kommerskolle -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

gium funnit böra avvisas. Förrän allmänhetens ställning till frågan i
dess dåvarande läge blivit sålunda klarlagd, vore departementschefen
alltså icke beredd att taga slutlig ståndpunkt till densamma.

Närings sammanslut ningar.

I överensstämmelse härmed anbefallde Kungl. Maj:t den 15 juli
1921 kommerskollegium att efter- vederbörande näringskorporationers
hörande avgiva utlåtande över tullkommissionens och generaltullstyrelsens
förslag i packhuskarlsfrågan. På grund därav anmodade kommerskollegium
envar av rikets tolv auktoriserade handelskamrar att till kollegium inkomma
med yttrande i frågan, varjämte kollegium beredde Sveriges köpmannaförbund,
kolonialvaruengrossisternas riksförbund och kooperativa förbundet tillfälle
att uttala sig i densamma: och inkommo sedermera yttranden från
samtliga handelskamrar, på ett undantag när, ävensom från Sveriges köpmannaförbund.
En översikt av innehållet i dessa yttranden må här lämnas:

Vederbörande ansluta sig, i stort sett, till det av generaltullstyrelsen nu
framlagda förslaget i ämnet. Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare,
Västernorr lands och Jämtlands handelskammare samt Östergötlands
och Södermanlands handelskammare ävensom Sveriges köpmannaförbund
uttala sig visserligen principiellt för handräckningsmanskapets anställande
i tullverkets tjänst och tullverkets övertagande av kostnaderna härför
men finna sig dock under förhandenvarande omständigheter icke böra påyrka
genomförande av en dylik princip i den ifrågasatta lagstiftningen. Även
handelskammaren för Örebro och Västmanlands län betonar önskvärdheten
av att tullverket bekostar packhuskarlsarbetet men förklarar tillika, att den,
om en dylik omläggning funnes ej kunna ske, ville tillstyrka den nuvarande
organisationens bibehållande tills vidare. Handelskammaren i Göteborg,
Västergötlands och Norra Hallands handelskammare samt Norrbottens och
Västerbottens läns handelskammare giva till och med företräde åt en motsatt
princip. För bibehållande av den nuvarande ordningen i vissa av de största
städerna uttala sig Stockholms handelskammare samt Sveriges köpmannaförbund
ävensom Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, vilken
senare dock anser medgivande kunna lämnas större trafikanter att vid sidan
av den för de mindre och tillfälliga trafikanterna avsedda packhuskarlsinstitutionen
utföra arbetet med eget folk, således i viss överensstämmelse med vad
1914 års tullkommission föreslagit ifråga om de s. k. medelstora tullplatserna.
Östergötlands och Södermanlands handelskammare finner på angivna
grunder ej någotdera av de båda framlagda förslagen tillfredsställande men
anser dock generaltullstyrelsens förslag avgjort vara att föredraga. Göteborgs
handelskammare förfäktar, under framhållande, att det icke kunnat uppvisas,
att packhuskarlslagcns privilegier vila på någon rättslig grundval, sin
tidigare i ämnet uttalade åsikt, att handräckningsarbetet vid de större tullplatserna
bör få utföras av arbetare, anställda av en för detta ändamål särskilt
bildad sammanslutning av de närmaste i saken intresserade trafikanterna. —
De bestämmelser i generaltullstyrelsens förslag, som av handelskamrarna mottagits
med någon större tvekan, äro de, som beröra ordnandet av ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

angelägenhet å de medelstora och minsta tullplatserna. I detta avseende framföras
av Norrbottens och Västerbottens handelskammare betänkligheter
mot att anställandet av packhuskarlslag eller packhuskarl skulle kunna framtvingas
vid en medelstor tullplats i strid mot den mening härom, som kunde
hysas av handelns representanter på platsen. Härvid åberopar handelskammaren,
att vederbörande tullmyndighets uppfattning om behovet av dylik anordning,
på grund av att ordning och säkerhet i packhuset äventyrades eller
arbetet i allmänhet fördröjdes, kunde vara beroende på förhållanden, som även
utan en sådan anordning lätteligen kunde undanröjas. Generaltullstyrelsens
förslag i syfte att inskränka användningen av tullpersonal å tullplatser, där
packhuskarlsinstitutionen ej införts, har föranlett några handelskammare till
yttranden av den innebörd, att olägenheter av en dylik användning icke för»
sports utan att densamma varit för trafikanterna tjänlig. Handelskammaren
i Gävle samt Västergötlands och Norra Hallands handelskammare påyrka
därför, att hithörande bestämmelser i styrelsens förslag måtte utgå ur detta,
och Skånes handelskammare uttalar sig uttryckligen för fastställande av
rätt till ersättning för av tullpersonal utfört handräckningsarbete. — Frågan
om taxor för packhuskarlslagen beröres i främsta rummet av handelskammaren
i Göteborg, som, med betonande av nödvändigheten av att ifrågavarande
taxor smidigt anpassas efter de lokala förhållandena å varje särskild ort, påyrkar,
att dylika taxor måtte fastställas av vederbörande länsstyrelse efter
hörande av vederbörande handelskammare och lokala tullförvaltning. Skånes
handelskammare understryker i detta avseende vikten av att taxorna förbliva
lokala men uttalar sig icke om vilken myndighet, som skulle hava att
fastställa desamma.

Under hänvisning till dessa yttranden har nu kommerskollegium
i utlåtande den 14 oktober 1921 för egen del i ärendet till en början
anfört följande:

»Vad i ärendet förekommit sedan kollegium den 23 januari 1913 avgav
sitt utlåtande i anledning av 1908 års tullstatskommissions betänkande har
endast kunnat ytterligare stärka kollegium i den uppfattningen, att ett bibehållande
av den varuägaren nu åliggande skyldigheten jämlikt § 24 mom. 4
i tullstadgan att vidkännas alla i samband med handräckningsbestyret uppkommande
kostnader torde vara ofrånkomligt.

Redan med hänsyn till att frågan om tullverkets öveidagande av handräckningsarbetet
icke kommit i annat läge än den befann sig vid tidpunkten
för avgivandet av kollega nämnda utlåtande finner kollegium, att ej heller
nu några åtgärder i riktning mot avskaffandet av den privilegierade packhuskarlsinstitutionen
i Stockholm, Göteborg och Malmö böra ifrågasättas, och
att, i anslutning härtill, även det monopolägande packhuskarlslag, som numera
tillkommit i Norrköping, må bibehållas.

I dessa avseenden får kollegium följaktligen uttala sin anslutning till
det av generaltullstyrelsen nu i ämnet framlagda förslag.

Vad angår ordnandet av handräckningsbestyret å platser, där monopolägande
packhuskarlslag icke finnes, har i generaltullstyrelsens förslag beaktats
den av kollegium i dess ovanberörda utlåtande framhållna angelägen -

Kommerskollegium

år 1921.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

heten av medverkan av intresserade handelskretsar vid inrättande av monopolägande
packhuskarlslag. I fråga om den befogenhet, som av generaltullstyrelsen
på denna punkt föreslagits för handelskammare eller annan sammanslutning
av representanter för handeln, har kollegium ej annan erinran,
än att den bör förbehållas de auktoriserade liandelskamrarna. Dessa torde
förfoga över insikter, erfarenhet och auktoritet, som erbjuda nödig garanti,
för en ändamålsenlig lösning av förevarande spörsmål på de olika orterna.

Då förhållandena på en eller annan ort kunna undergå sådan förändring,
att förutsättningarna för ett bibehållande på orten av en anordning med privilegierat
packhuskarlslag eller packhuskarl bortfalla, torde vederbörandes
befogenhet att förordna om anställande av dylika böra begränsas för varje
fall antingen att avse viss tid eller att gälla endast tills vidare; och torde
jämväl, när fråga uppkommer om upphörande av en dylik, tills vidare på
obestämd tid genom beslut av generaltullstyrelsen åvägabragt anordning, tillfälle
beredas vederbörande auktoriserade handelskammare att före frågans avgörande
yttra sig.»

Efter att i fortsättningen hava ifrågasatt ett par smärre kompletteringar
i generaltullstyrelsens författningsförslag samt förklarat sig anse,
att förslagets föreskrifter angående handräckning av tullpersonal närmast
reglerade en fråga om tullverkets inre organisation, som därför icke föranledde
kommerskollegium att ingå på ett bedömande av samma fråga,
har kommerskollegium vidare utlåtit sig sålunda:

»Ehuru vissa skäl otvivelaktigt tala för att taxorna för det av packhuskarlar
i enlighet med den föreslagna kungörelsen utförda arbete fastställas
av någon central myndighet, finner dock kollegium, i anslutning på denna
punkt till vad handelskammaren i Göteborg uttalat, det än mer angelägna
syftet att erhålla efter de lokala förhållandena å olika orter anpassade taxor
kunna med minsta omgång och ändå väl lika gott resultat vinnas genom att
fastställandet av ifrågavarande taxor får ankomma för Stockholm på överståthållarämbetet
och för övriga platser på vederbörande länsstyrelser, efter
medverkan i den av generaltullstyrelsen angivna ordning av vissa lokala myndigheter
och sammanslutningar, med iakttagande att i varje särskilt fall tillfälle
att yttra sig beretts vederbörande auktoriserade handelskammare. Ett
uppdrag åt centralmyndighet att fastställa dylika taxor lärer ej heller komma
att fritaga respektive länsstyrelser från att, åtminstone i form av yttrandes
avgivande, taga befattning med ärendena rörande taxornas fastställelse.

Bestämmelsen om författningens ikraftträdande synes kollegium böra,
till förekommande av varje tvekan på denna punkt, fullständigas med uttryckljgt
stadgande i den riktning, att redan före den dag, då författningen i allmänhet
skulle bliva gällande, vederbörande äga vidtaga de i författningen
föreskrivna åtgärder för åstadkommande av de nya taxor, som äro avsedda att
från och med nämnda dag ersätta de i förslaget till övergångsbestämmelser omförmälda
taxor.

I övrigt har kollegium ingen erinran att framställa mot innehållet av
ifrågavarande, av generaltullstyrelsen framlagda förslag.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Från innehållet i detta utlåtande har föredraganden i ärendet inom
kommerskollegium hyst en i viss mån avvikande mening, i det han i
avgiven reservation anfört följande:

»Vad angår ordnandet av ifrågavarande handräckningsbestyr å platser,
där monopolägande packhuskarlslag icke finnes, är det enligt min mening ej
tillrådligt att härvid gå så långt som generaltullstyrelsen i fråga om den befogenhet,
som av generaltullstyrelsen på denna punkt föreslagits för handelskammare
eller annan sammanslutning av representanter för handeln. Särskilt
rikets numera auktoriserade handelskammare besitta visserligen en sådan
fond av insikter och erfarenhet även på ifrågavarande område, att ett tillgodogörande
därav måste bliva ett synnerligt viktigt bidrag till lösningen av
förevarande spörsmål på de olika orterna. Men då frågan här gäller inrättande
av ett slags monopol — varom meningarna kunna vara nog så delade ej blott
principiellt, utan kanske än mera bland intressenterna å vederbörande ort —
finner jag, i anslutning till kollegii i dess underdåniga utlåtande av den 23
januari 1913 hävdade ståndpunkt, att det icke bör få ankomma ens på eu
sammanslutning av den kvalifikation, en auktoriserad handelskammare besitter,
att, med fullt bindande verkan för ortens hela trafik och utan möjlighet
till appell däremot, bestämma om inrättande av monopolägande packhuskarlslag
eller tillsättande av packhuskarl, utan synes mig avgörandet härutinnan
böra tillhöra offentlig myndighet. Enligt min mening erbjuda stadgandet
i § 3 mom. 2 andra stycket i generaltullstyrelsens förslag samt ett mot
mom. 3 i samma § 3 i viss mån svarande stadgande tillräckliga medel för att
tillfredsställande ordna frågan vid de olika tullplatserna. Under ärendets
handläggning inom kollegium har visserligen framkastats tanken på att, med
bibehållande av varuägarens rätt att själv eller genom lämpligt biträde verk
ställa handräckningsgöromålen, dessa, om varuägaren så önskade, fakultativt
skulle kunna utföras av packhuskarlslag eller packhuskarl, tillsatta av
vederbörande handelskammare eller möjligen annan sammanslutning av representanter
för handeln samt bundna av fastställda taxor. Ett genomförande
av en sådan anordning synes emellertid stöta på det avgörande hinder, som
ligger i ovissheten för ett under dylik förutsättning anställt packhuskarlslag
eller ensam packhuskarl att erhålla det för ernåendet av tillräckliga inkomster
erforderliga arbetet såsom motsvarighet till skyldigheterna gentemot trafi
kanterna, när dessa kunde finna för gott att begagna sig av lagets eller pack
huskarlens tjänster.

Enda framkomliga och lämpliga vägen till en lösning av nu omhandladc
spörsmål synes mig vara ett genomförande i huvudsak av de ursprungligen
av 1908 års tullstatskommission angivna grunder i sådant syfte med den skill
nåd, att, av hänsyn till strävandena till decentralisation inom statsförvalt
ningen, generaltullstyrelsen skulle vara beslutande myndighet efter att hava
berett tillfälle att yttra sig åt den auktoriserade handelskammare, inom vars
distrikt orten i fråga är belägen.»

Den utredning, vars resultat jag nu framlagt, giver otvetydigt vid
handen, att något mera allmänt intresse för förstatligandet av packhuskarlsinstitutioneu
icke i närvarande stund föreligger hos dem, för vilka
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89). 3

ReservatioQ.

Departements chefen -

Provvägning.

Departements chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

frågans lösning kan vara av direkt betydelse. Endast under den förutsättning,
att med ett sådant förstatligande skulle följa befrielse för de
trafikerande från varje avgift för packhuskarlsarbetets utförande, synes
den ifrågavarande omläggningen hava att påräkna tillstyrkan från detta
håll. En dylik avgiftsbefrielse kan emellertid enligt mitt förmenande
icke gärna förekomma. Liksom å flera andra områden, där motsvarande
åtgärder påkallas för uttagande av allmän avgift, måste nämligen staten
anses kunna fordra, att den vara, som skall beskattas, blir på vederbörande
ägares bekostnad framlagd i sådant skick, att skatten kan bestämmas.
Mot medgivande av befrielsen, vilket med avseende å förutberörda
beräkningar av 1908 års tullstatskommission möjligen skulle
innebära en årlig merutgift för statsverket av bortåt två miljoner kronor,
tala för övrigt särskilt i närvarande stund jämväl statsfinansiella skäl.
Under sådana förhållanden torde frågan om statsanställning av handräckningsbiträdena
vid tullbehandling icke längre kunna med fog betecknas
såsom ett särskilt önskemål från allmänhetens sida; och för statsverket
självt kan knappast en dylik omläggning vara att anse såsom något
eftersträvansvärt. Förutom de stora ekonomiska förpliktelser, som
därigenom skulle åsamkas tullverket såväl i form av avlönings- och
pensionsförmåner som ock beträffande ersättningsplikt för gods, vilket
må lida skada vid handräckningsarbetets utförande, skulle också uppstå
svårigheter att inpassa packhuskarlarna i den blivande löneplanen och
i organisationen av tullverkets personal i övrigt.

Huvudsakligen av de nu anförda skälen kan jag icke tillråda genomförande
av systemet med statsanställda packhuskarlar. Vid framläggandet
i det följande av förslag till tjänsteförteckning och utgiftsstater för tullverket
kommer jag följaktligen icke heller att medtaga de kategorier
av föreslagna tulltjänstemän, som av 1914 års tullkommission betecknats
med »packhuskarl» och »packhuskarlsförman».

Till frågan om en normering i viss mån av anordningarna för
förrättandet av handräckningsarbetet vid tullbehandlingarna hos de
olika tullförvaltningarna i riket torde jag i sinom tid få återkomma.

Framställningar hava gjorts om viss utsträckning av den i § 2
mom. 2 tulltaxeunderrättelserna omförmälda rätten att genom provvägning
eller dylikt fastställa vikten av tullpliktig vara (sid. 55).

Den sålunda ifrågasatta utsträckningen finner jag i likhet med
min företrädare i ämbetet vara av natur att böra genomföras. Om den
härav påkallade ändringen i nyssnämnda författningsrum kommer jag
senare i dag att göra direkt hemställan.

Kungl. May.ts proposition Nr 89.

Administrativa anordningar.

1914 års tullkommission har ifrågasatt, att distriktförvaltningar
ånyo skulle inrättas inom tullverket (sid. 56). Föreståndarna för dessa
förvaltningar, inalles tre distriktchefer, skulle var inom sitt distrikt dels
övervaka tullförvaltningarnas handläggning av ärendena, dels ock självständigt
handlägga ärenden av sådan beskaffenhet, att desamma syntes
icke böra överlåtas åt tullförvaltningarna. Härjämte skulle distriktcheferna
utöva inspektionsverksamhet och handlägga vissa personalärenden.
— En ledamot av tullkommissionen har avgivit reservation i ämnet.

Generaltullstyrelsen har ansett inrättandet av distriktförvaltningar
i tullverket icke vara av verkligt behov påkallat och icke heller komma
att till nyttan motsvara därmed förenade kostnader. Enligt styrelsens
mening skulle en sådan åtgärd till och med direkt medföra vissa icke
önskvärda följder.

Min uppfattning i denna fråga framgår av vad jag härefter kommer
att anföra vid behandlingen av ett förslag om inrättande av en ny byrå
inom generaltullstyrelsen.

De uppgifter, som tullkommissionen velat tilldela distriktcheferna,
har generaltullstyrelsen ansett kunna i stället fördelas mellan tullförvaltningarna
och generaltullstyrelsen. En sådan uppdelning skulle enligt
generaltullstyrelsens åsikt innebära, att bland annat en ökad inspektionsverksamhet
och befattning med personalärenden skulle ankomma på
styrelsen. Detta förutsatte ett särskilt organ hos denna för ändamålet.
Generaltullstyrelsen har därför föreslagit anordnandet hos styrelsen av
en personalbyrå, för vilket ändamål erfordrades en ny byråchefsbefattning
för inspektionsverksamhet och personalärenden samt två nya andra
befattningar, likställda med nuvarande byråassistenttjänster, vilkas innehavare
skulle utväljas ur var sin av de bägge tjänstemannagrupperna.
Det vore enligt styrelsens åsikt högeligen önskvärt, att i och för organisationen
av personalbyrån samt för utförandet av vissa i samband
därmed stående synnerligen maktpåliggande och för en praktiskt lycklig
lösning av detaljfrågorna om personalregistreringen särdeles betydelsefulla
förarbeten byråchefsbefattningen iinge tillsättas någon tid, exempelvis
lyra månader, innan den nya staten trädde i kraft.

Till det vid 1921 års proposition fogade statsrådsprotokollet (sid.
59)’ anförde dåvarande departementschefen beträffande nu ifrågavarande
spörsmål i huvudsak följande:

Distrikt

chefer.

Departements
chefen.

Generaltullstyrelsen.

Ny byrå

Departements

chefen År 1921

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Löneregleringskom•

mitt in.

»Vid granskning av de framförda skälen för och mot återinförande av
di striktchef sinstitution en i tullverket har jag funnit de senare mest vägande.
Jag kan därför icke biträda tullkommissionens förslag i ämnet. De fördelar,
kommissionen tydligen åsyftat, kunna enligt mitt förmenande vinnas med en
för statsverket betydligt mindre kostnad och utan olägenheter för trafiken
eller tullpersonalen i allmänhet på den väg, som generaltullstyrelsen anvisat,
nämligen genom anordnande av eu personalbyrå inom styrelsen och överlåtande
på tullförvaltningarna av bestämmanderätten i en del frågor. Till
detta senare förslag får jag alltså uttala min anslutning. Även vidkommande
den åsyftade byråns personal finner jag mig höra understödja generaltullstyrelsens
förslag-----.

Den utsträckning av tull direktörs tjänstgöringsområde, som från något
håll ifrågasatts i stället för nyanställning av distriktchefer, synes mig icke
vara att tillråda, enär tulldirektör därigenom i alltför väsentlig mån skulle
dragas från den sysselsättning, för vilken han, enligt vad jag sedermera
kommer att närmare beröra, ansetts oundgängligen erforderlig.»

Det av generaltullstyrelsen föreslagna anordnandet av en ny byrå
inom styrelsen bär vidare föranlett 1902 års löneregleringskommitté att
i sitt förberörda yttrande den 6 december 1921 utlåta sig sålunda:

»Av vad kommittén inhämtat rörande omfattningen av den arbetsbörda,
som vilar och även framdeles skulle komma att vila å styrelsen, har kommittén
känt sig övertygad, att en förstärkning av den personal, som har sig
ålagt ansvaret för berörda arbetes handläggning, icke kan utan allvarliga
olägenheter undvikas, särskilt som en skärpt tillsyn å tullpersonalens utnyttjande
och fullgörande av sina tjänståligganden blivit ifrågasatt.

Att åstadkomma en dylik förstärkning, på sätt generaltullstyrelsen föreslagit,
nämligen genom inrättande av en ny byrå inom styrelsen med en byråchef
i 20:de lönegraden och två byråinspektörer i 15:de lönegraden, synes kommittén
dock icke för närvarande oundgängligt och med hänsyn till ovissheten
om den arbetsfördelning mellan de olika föredragandena inom styrelsen, som
efter den nya organisationens genomförande skall varda lämpligast, ej heller
ur finansiell synpunkt tillrådligt.

I stället anser kommittén, att den erforderliga förstärkningen bör lämnas
i form av tillskott till någon av byråerna, förslagsvis kanslibyrån, av
vederbörligen kvalificerad'' personal sålunda, att där såsom byråchefens närmaste
man och med föredragningsskyldighet i de ärenden, som åt honom anförtros,
anställes en byrådirektör i 18:de lönegraden, biträdd av två byråinspektörer
i 15: de lönegraden.

De ärenden, som i första rummet skulle ankomma på byrådirektörens
föredragning, kunde lämpligen fastställas till sådana, som enligt styrelsens
förslag borde handläggas å den nya personalbyrån; men därjämte kunde tydligen,
i mån som detta arbete till äventyrs visade sig vid något tillfälle icke
helt kräva byrådirektörens arbetskraft, på honom överlåtas föredragning av
andra ärenden.

Av en sådan anordning är emellertid frågan om kvalifikationerna hos

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

byrådirektörens närmaste arbetsbiträden uppenbarligen avhängig; därför vill
kommittén — som ej funnit anledning föreligga från kommitténs sida att taga
ställning till det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget, att de båda byråinspektörerna
borde utväljas ur var sin av de bägge särskilda tjänstemannagrupperna
(den högre och den lägre) — fästa uppmärksamheten å -vikten av
att vid blivande vidare behandling av frågan om byråinspektörs tillsättande
även beaktas önskvärdheten av att vederbörande överordnad jämväl för andra
än personalärenden kan av byråinspektörerna påräkna nöjaktig arbetshjälp.»

Eu av kommitténs särskilda ledamöter har — med tillkännagivande
av sin anslutning till generaltullstyrelsens förslag om en personalbyrå
framför såväl tullkommissionens förslag om distriktchefer som löneregleringskommitténs
förslag om anordnande av en underavdelning under
någon av nuvarande byråer med en byrådirektör såsom föreståndare —
i avgiven reservation förmenat, att sistberörda anordning icke borde förekomma,
då byrådirektören genom sitt subordinationsförhållande till chefen
å den byrå, dit han skulle hänföras, varken erhölle den självständiga
ställning inför styrelsen eller den auktoritet gentemot de lokala tullmyndigheterna,
som vore i hög grad önskvärda i betraktande av vikten
av de ofta grannlaga personal- och organisationsfrågor, vilkas handläggning
skulle åligga honom. — I denna reservation har den andre av
kommitténs särskilda ledamöter instämt under betonande likväl, att han
därigenom icke velat uttala sig om fördelarna eller nackdelarna för tullverket
av distriktchefsinstitutionens införande.

Frågan, huruvida den sålunda av generaltullstyrelsen och löneregleringskommittén
nödig befunna förstärkningen av antalet avdelningar
inom generaltullstyrelsen bör åstadkommas genom inrättande
av en ny byrå eller eu ny avdelning under någon av de hittillsvarande
byråerna, har, efter vad nyss sagts, av nämnda kommitté i viss mån ställts
i samband med den omständigheten, att uppgifter om ärendenas blivande
närmare fördelning inom de olika byråerna icke förelåge. Med
föranledande härav hava under hand från generaltullstyrelsen meddelats
uppgifter i berörda hänseende.

Enligt dessa uppgifter skulle till personalbyrån komma att höra:
ärenden angående tjänstetillsättningar och avsked, utom vad beträffade de
övriga byråerna inom styrelsen; ärenden angående förordnanden, tjänstledighet
och semester, i den mån sådana ärenden icke tillhörde annan byrå
eller lokal tullmyndighet; ärenden, som anginge rätt att i tjänstgöringinkalla
aspiranter och extra ordinarie personal, personalens fördelning å
de olika tjänstgöringsorterna samt temporär förflyttning av tjänstemän
från en till annan tjänstgöringsort; ärenden angående antagning av

Reserva tioner.

Särskild

utredning.

Katigt. Maj:ts proposition Nr 89.

aspiranter och dessas befordran till extra ordinarie tjänstemän samt
rörande befrielse för aspiranter och extra ordinarie tjänstemän från
dem åliggande tjänstgöringsskyldighet, i den mån rätt att medgiva
sådan befrielse icke tillkomme lokal tullmyndighet; ärenden angående
tjänstefel av styrelsen underlydande personal, i den män sådana ärenden
icke tillhörde annan byrå; samt förandet av register över tullverkets
personal. Det skulle vidare åligga personalbyråchefen samt de å personalbyrån
anställda byråinspektörerna att efter styrelsens förordnande
företaga tjänsteresor till de lokala tullmyndigheternas tjänstgöringsorter
i syfte att genom inspekterande verksamhet öA^ervaka göromålens
allmänna handläggning samt i största möjliga mån inhämta
kännedom om å de särskilda tjänstgöringsorterna rådande arbetsförhållanden,
å varje ort behövlig personal och den å orten stationerade
personalens lämplighet för därstädes förekommande göromål. Till kameralbyrån
åter skulle hänföras: ärenden, som aA^såge uppbörden inom tullverket,
granskningen aA^ underlydande redogörares medelsredoAnsning
och övriga till kameralbyrån ingående räkenskaper, upprättande av tullverkets
huvudbok med balansräkning över tullverkets tillgångar och
skulder samt övriga till medelsförvaltningen hörande räkenskaper ävensom
av förslag till de för Kungl. Maj:t avsedda berättelser om närmast föregående
års uppbörd, avkortningar och omkostnader m. m.; samt vidare
alla ärenden angående: assignering aAr medel från riksbanken; utfärdande
av anordningar, varvid vore att iakttaga, att, om på föredragning av
annan ledamot än föredragande för kameraiärenden beslut fattats om
anordning av medel, beslutet skxdle delghus kameralbyrån för anordnings
utfärdande; förskotters översändande till underlydande tullförvaltningar,
i den män sådana erfordrades för utgifters bestridande; tillämpningen
av de för tullverket gällande utgiftsstater; uppställningen av och formen
för tulhTerkets räkenskaper; tulhTerkets fasta och lösa egendom samt
inköp av de för tullverket erforderliga förbrukningsartiklar, som anskaffades
genom styrelsens försorg; anmärkningar vid underlydande redogörares
till byrån ingående räkenskaper samt avskrivnings- och balansmål;
tullstatens enskilda pensionsinrättning; samt tillsättning av tjänster
inom byrån ävensom aArsked, tjänstledighet och semester för samt tjänstefel
av därstädes anställd personal. Därjämte skulle det i fråga om uppbörden
tillhöra kameralbyrån att på behöriga tider från riksbanken låta
avhämta attester över de av tullverkets redogörare där gjorda penninginsättningar
å tullverkets räkningar och, efter granskning av därom från
redogörarna ingående reversal, meddela kvitton å sålunda levererade
medel. Så ofta styrelsen bestämde skulle kameralbyråchefen för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

styrelsen framlägga kalkyl över tullverkets behållning å räkning i
riksbanken, varefter, om leverering till statsverkets giroräkning beslötes,
kameralbyrån hade att ombesörja, att de av styrelsen sålunda
anvisade medel bleve å sistnämnda räkning insatta, varom uppgift
skulle av byrån tillställas statskontoret. När medel eljest av styrelsen
anvisades till utbetalning, skulle anvisningarna, därest utbetalningen
borde verkställas i Stockholm, av kameralbyrån mot kvitto tillställas
därvarande tulldirektör men i annat fall mot kvitto avlämnas till riksbanken
för medlens avsändning till den ort, där utbetalningen skulle
äga rum. På revisionsbyrån skulle handläggas ärenden, som anginge:
restitution av och befrielse från tull eller andra avgifter, som uppbures
av tullverket; tillämpningen i övrigt av gällande författningar
rörande avgifter, som uppbures av tullverket, dock med undantag av
tulltaxan och taratariffen; bärgade varor och sjöfynd; formen för och uppställningen
av tullförvaltningarnas journaler samt av andra uppgifter och
förteckningar, som ej vore av beskaffenhet att ingå till kameralbyrån;
statistiska meddelanden till Kungl. Maj:t eller ämbetsmyndigheter; anmärkningar
i följd av den inom byrån verkställda granskning av tullförvaltningarnas
journaler; samt tillsättning av tjänster inom byrån ävensom
avsked, tjänstledighet och semester för samt tjänstefel av därstädes anställd
personal. Vidare skulle till tullbeliandlingsbyrån höra ärenden, som rörde:
tillämpning av tulltaxan, tulltaxeunderrättelserna och tara tariffen; upplysning,
huru tulltaxan och taratariffen skulle tillämpas å varor, avsedda
att införas till riket; utfärdande av varuförteckning och därvid sammanhörande
ärenden samt frågor om ändringar i tulltaxan, tulltaxeunderrättelserna
och taratariffen; tullverkets laboratorier; utbildningskurser i
tullverket; samt tillsättning av tjänster inom byrån ävensom avsked,
tjänstledighet och semester för samt tjänstefel av därstädes anställd
personal. På tullbehandlingsbyråchefen och de å byrån anställda byråinspektörerna
skulle därjämte ankomma att efter styrelsens förordnande företaga
tjänsteresor till de lokala tullmyndigheternas tjänstgöringsorter i
huvudsakligt syfte att övervaka tullbehandlingsarbetet å varje ort och
verka för allmän likformighet i fråga om varors tullbehandling; i
sammanhang därmed borde tillses, att belintliga provsamlingar hölles
i behörigt skick. Beträffande slutligen kanslibyrån skulle där behandlas
alla ärenden, som icke, enligt vad förut sagts, tillhörde personal-,
kameral-, revisions- eller tullbeliandlingsbyrån. Dit skulle alltså komma att
hänföras ärenden angående: brott mot tullstadgan och lagen om oriktig
ursprungsbeteckning m. 11. tullförfattningar; tullverkets åtgärder till förhindrande
av smittsamma sjukdomars införande i riket; inskränkningar

Departements chefen.

ii Kungl. Mai ds proposition Nr 89.

i rätten att in- eller utföra vissa varuslag; nederlag, transitupplag, provianteringsfrilager,
frilager och frihamn; förslagen till utgiftsstater för
tullverket; samt en mångfald andra ärenden av skiftande beskaffenhet.

Genom återinförande i tullverket av distriktchefsinstitutionen synes
man hava avsett att i främsta rummet underlätta en decentralisation av
äsenden samt att därjämte åstadkomma en skärpt inspektionsverksamhet
över de lokala tullmyndigheterna. Såvitt jag kunnat finna, är emellertid
den framlagda planen för decentralisationen icke tillfredsställande. Bland
de ärenden, vilka angivits böra överflyttas till distriktcheferna (II:sid.
112 o. f.), lärer nämligen en del utan olägenhet eller risk kunna överlåtas
till tullförvaltningarna, medan vissa andra åter synas icke böra, även
om distriktchefsbefattningar inrättas, undandragas generaltullstyrelsens
avgörande; återstoden torde utan nämnvärd ökning av göromålen hos
generaltullstyrelsen kunna kvarbliva därstädes. Vad angår inspektionsverksamheten,
förefaller det mig som om större enhetlighet vore att
förvänta till gagn för trafiken och ärendenas handläggning i allmänhet,
därest inspektionen, i stället för att utövas av skilda myndigheter över var
sitt antal tullförvaltningar, omhänderhades av ett enda centralt organ,
generaltullstyrelsen, beträffande samtliga tullförvaltningar i riket. Jagär
således av den uppfattning, att de framlagda huvudsakliga skälen för
en återgång till anordningen med distriktchefer icke äro bärande. Då
härtill kommer, att kostnaderna för distriktchefsinstitutionen måste bliva
ganska betydande, har jag all anledning att ställa mig avböjande mot
förslaget om införande ånyo vid tullverket av sagda institution.

Med denna ståndpunkt har jag sökt utröna, huruvida den fördelning
av ärendena mellan tullförvaltningarna och generaltullstyrelsen,
varom jag nyss talat, skall kunna anses nödvändiggöra förstärkning av
antalet avdelningar inom styrelsen. Därvid har jag kommit till den
uppfattning, att, därest såsom jag anser angeläget inspektionerna skola
erhålla ökad omfattning och personalfrågorna få den mera ingående behandling,
som statsverkets, trafikens och personalens intressen fordra,
en dylik förstärkning måste anses oundviklig. Aven andra skäl tala
emellertid enligt mitt förmenande för en sådan åtgärd. Såsom generaltullstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1916 framhöll,
hade redan då göromålen inom styrelsen nått en sådan omfattning,
att vederbörande byråchefer måst för beredande av mera krävande
ärenden beviljas partiell tjänstledighet i en utsträckning, som ej kunde
anses lämplig. Denna utväg för att få de till styrelsen inkomna ärendena
vederbörligen behandlade har ändock sedan allt vidare måst anlitas i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ej mindre omfattning. Antalet nummer i styrelsens diarium över inkommande
ärenden, vilket, enligt vad jag inhämtat, utgjort 9,744 år
1908 — det första året efter den fjärde byråns tillkomst inom styrelsen
— har nämligen ytterligare stegrats från 11,834 år 1916 till 13,459 år
1921. Härvid är därjämte att märka, att vissa grupper av likartade
ärenden upptagits under ett gemensamt, en gång för hela året upplagt
samlingsnummer, i följd varav och då sådant sammanförande av likartade
ärenden under de senare åren lärer hava vidtagits i större utsträckning
än tidigare varit vanligt såväl antalet inkomna ärenden i och för sig
som även ökningen därav i själva verket varit större, än vad nyss angivna
siffror utvisa. Den minskning i antalet inkommande ärenden, som må
kunna föranledas av den förutberörda decentralisationen, synes, med
avseende å de från styrelsens handläggning därigenom avskilda ärendenas
vanligen mindre svårartade natur, knappast kunna bliva i betydande
mån kännbar.

Av den nyss återgivna planen för den tilltänkta uppdelningen
på byråer av de hos generaltullstyrelsen förekommande ärenden liksom
ock av vad jag kunnat inhämta angående omfattningen och beskaffenheten
av åtskilliga bland de uppräknade ärendena har jag fått den uppfattning,
att icke blott envar av de nuvarande byråernas arbetsbörda
komme att bliva tillräcklig utan även den av styrelsen begärda nya
byrån finge sig tillmätt en arbetskvantitet, som ej skall komma att
understiga någon annan byrås. På grund härav och då det synes mig
synnerligen angeläget, att den, på vilken närmaste ansvaret för den
behöriga handläggningen av de till sistberörda byrå hänförda betydelsefulla
ärenden skulle vila, erhåller eu ställning, fullt motsvarande detta
ansvar, anser jag mig böra tillstyrka generaltullstyrelsens förslag, att
i huvudsak de angivna personalärendena avskiljas från de hittillsvarande
administrativa ärendena och behandlas å en fristående byrå, personalbyrån,
med en byråchef såsom föreståndare. Den merutgift å ej fullt

1,000 kronor för år — bortsett från dyrtidstillägg — som skulle följa
av att ifrågavarande avdelning erhölle en byråchef såsom föreståndare
i stället för en byrådirektör, synes mig mer än väl uppvägas av de
fördelar, som stå att vinna genom att avdelningens chef tilldelas den
självständiga ställning, som tillkommer en byråchef och som särskilt
för en personalchef måste vara av stor betydelse. Beträffande personalbehovet
för den blivande byrån, vilken, efter vad förut nämnts, i viss omfattning
komme att handlägga ärenden, som tidigare tillhört kanslibyrån,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 käft. (Nr 89.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Tull fullmäktige.

synes detta kunna delvis tillgodoses genom överflyttning av tjänstemän
från sistnämnda byrå. Sålunda torde av två för denna byrå av generaltullstyrelsen
beräknade notarier den ena böra tillföras personalbyrån,
varjämte ett antal kvinnliga biträden ävensom amanuenser och andra
icke-ordinarie befattningshavare, som hittills å kanslibyrån sysselsatts
med personalärenden, komme att framdeles i stället behöva användas i
tjänstgöring å personalbyrån. För kontorsarbetet å den nya byrån
skulle på detta sätt tillräcklig personalstyrka redan stå till förfogande.
Att för de till byråns uppgifter jämväl hörande inspektionsgöromålen
avse flera än en tjänsteman i byråinspektörsställning finner jag under
sådana förhållanden och • med hänsyn till att även byråchefen skulle
utöva inspektionsverksamhet åtminstone tills vidare icke oundgängligen
erforderligt. I fråga om kompetenskraven för denna av mig sålunda
tillstyrkta byråinspektör torde han i regel böra utväljas ur den nuvarande
högre tjänstemannagruppen. Skulle omständigheterna i framtiden i
något fall göra en befordran till byråinspektörsbefattningen direkt från
den lägre tjänstemannagruppen önsklig, lärer Kungl. Maj:ts dispens i
det särskilda fallet kunna utverkas.

Emellertid delar jag generaltullstyrelsens uppfattning om önskvärdheten
av att personalbyråchefsbefattningen tillsättes fyra månader
före den dag, då tullverkets omorganisation träder i kraft, och kommer
i enlighet därmed att senare i dag hemställa, att för sådant ändamål
måtte å tilläggsstat för år 1922 uppföras erforderliga medel.

Enligt tullkommissionens av generaltullstyrelsen biträdda förslag
(sid. 60) skulle inom generaltullstyrelsen finnas så kallade tullfullmäktige,
avsedda att utgöra en lekmannarepresentation för tillvaratagande av
näringarnas intressen.

Enligt statsrådsprotokollet för finansärenden för den 18 mars 1921
ansåg dåvarande departementschefen, att anställande av tullfullmäktige
för sådant ändamål icke vore av oundgängligt behov påkallat.

I anledning härav yrkades motionsvis vid 1921 års riksdag (A. K.
nr 331) bifall till tullkommissionens berörda förslag.

Generaltullstyrelsen har nu förklarat, att styrelsen visserligen hade
den meningen, att en tullfullmäktiginstitution kunnat vara i vissa avseenden
gagnelig, men att, enär något oavvisligt behov därav icke kunde
sägas föreligga och en om också mindre betydande besparing föranleddes
av att institutionen icke komme till stånd, styrelsen dock ansåge
sig icke böra för närvarande vidhålla sitt förslag i ämnet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I likhet med min företrädare i ämbetet och på de av honom an- Departementa
förda skäl avstyrker även jag för närvarande den ifrågavarande institu- chetentionens
inrättande.

Tullkommissionen har framlagt förslag om att benämningen å ge- Namn å byneraltullstyrelsens
nuvarande tullbehandlings- och upplysningsbyrå måtte råtJf|||frnee|[al~
förändras till »taxebyrån» (sid. 59); att general tulldirektören måtte tillsättas tören; arbetsmedelst
förordnande av Kungl. Maj:t för en tid av sex år i sänder mot årligt ordning; m.m.
arvode av 20,000 kronor men särskild ställföreträdare för honom ej utses
(sid. 61, 192); att en extra föredragande inom styrelsen för vissa revisionsärenden,
vilkas handläggning framdeles komme att decentraliseras, skulle
indragas (sid. 61); att de direkt till styrelsen redovisande tullförvaltningarna
borde få större befogenhet att bestrida utgifter för tullverkets
räkning (sid. 62); att årsinventeringsförfarandet enligt kungörelse den
15 december 1905 (nr 76) måtte upphöra (sid. 63); samt att beslutanderätten
i en hel del smärre ärenden av kameral natur, vilka nu handläggas
av generaltullstyrelsen, måtte i närmare angiven mån överflyttas
på kameralbyråchefen i styrelsen eller undantagsvis annan befattningshavare
(sid. 63). Vidare har tullkommissionen föreslagit, att sififerrevisionen
av tullförvaltningarnas till generaltullstyrelsens revisionsbyrå
ingående journaler borde verkställas allenast medelst systematiska stickprov
(sid. 65); samt att generaltullstyrelsen måtte åläggas att, i regel
en gång varje år, taga initiativ till erforderliga ändringar i tulltaxan
av formell art (sid. 66). Dessutom har tullkommissionen gjort vissa
uttalanden i fråga om tjänstetillsättningar, tjänstledigheter och bestraffning
(sid. 66), varjämte kommissionen förmenat, att den Kungl. Maj:t
för närvarande tillkommande beslutanderätten rörande inrättande eller
indragning av tullexpeditioner och gränsstationer måtte i stället tilläggas
generaltullstyrelsen (sid. 67).

1 dessa ämnen har generaltullstyrelsen, utom beträffande namnförändringen
å en av dess byråer (som istället borde benämnas »tullbehandlingsbyrån»),
sifferrevisionen och behandlingen av bestraffningsärendena, i
stort sett intagit samma ståndpunkt som tullkommissionen; dock har styrelsen
i skrivelsen den 17 oktober 1921 biträtt ett dåmera föreliggande förslag om
sänkning till 19,000 kronor av generaltulldirektörens arvode. Emellertid har
styrelsen härjämte ansett (sid. 158), att den administrativa avdelningen inom
styrelsen borde såsom tidigare varit förhållandet benämnas »kanslibyrån».

För min del anmäler jag min anslutning till de principuttalanden Departementsi
dessa frågor, som min företrädare i ämbetet gjort, bortsett från chefenspörsmålet
om namnförändringen å tullbehandlings- och upplysnings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

byrån, vilken byrå jag, i likhet med generaltullstyrelsen, anser böra
benämnas »tullbehandlingsbyrån». För frågornas avgörande erfordras
icke riksdagens särskilda beslut i vidare mån än som avser bestämmande
av avlönings- och pensionsförhållandena för generaltulldirektören
med hänsyn till de föreslagna förändrade anställningsvillkoren för
denne. Härom blir jag emellertid i tillfälle att i annat sammanhang
närmare yttra mig.

Lokalför- Tullverkets lokala förvaltning i Stockholm, Göteborg och Malmö

vattningen, handhaves av tullförvaltningar med särskilda avdelningar, som handChefskap
och lägga var sin klass av de vid andra fullständiga tullförvaltningar (tullia3toeckholm
kamrar) förekommande göromål. I vardera av städerna Stockholm och
Göteborg och Göteborg äro avdelningarna till antalet sex samt benämnas tullkammare,
Mai mö. uppbördskontor, konfiskations- och kassörskontor, packhusinspektion, nederlagskontor
och tullbevakningsinspektion. I Malmö äro avdelningarna
däremot på grund av rörelsens något mindre omfattning endast fyra,
nämligen tullkammare (som handlägger även nederlagsgöromål), uppbörds-
samt konfiskations- och kassörskontor, packhusinspektion och tullbevakningsinspektion.
Tullkammare och packhusinspektion hava utom i
Malmö under sig ett slags avdelningskontor. Lokaltullförvaltningsavdelningarna
i sagda tre städer lyda omedelbart under generaltullstyrelsen, i Göteborg
och Malmö dock med den modifiering, att en tulldirektör i vissa
avseenden utgör högsta tullmyndigheten på platsen. Till tulldirektör
förordnas för en tid av högst fem år i sänder och med bibehållande av
egen tjänst någon bland föreståndarna för tullförvaltningsavdelningarna
därstädes mot ett årligt tilläggsarvode ej överstigande 1,000 kronor.
Föreståndarskapet vid tullförvaltningsavdelningarna utövas vid tullkamrarna
av tullförvaltare och överkontrollör gemensamt, vid packhusinspektionerna
av överinspektör och överkontrollör gemensamt, vid tullbevakningsiuspektionerna
av överinspektör samt vid övriga tullförvaltnings -avdelningar av tullförvaltare. De underlydande avdelningskontoren förestås
av förste kontrollör, kontrollör eller kammarskrivare.

Mot denna organisation har tullkommissionen funnit anledning till
erinringar, till viss del stödda på anmärkningar från näringslivets och
tulltjänstemannasammanslutningarnas sida (sid. 67). Så har kommissionen
funnit önskvärt, att bristen på gemensamt chefskap avhjälptes
genom anställande i envar av ifrågavarande tre städer av en tulldirektör, som
icke tillika vore avdelningschef, att antalet tullförvaltningsavdelningar inskränktes
till tre på varje plats, att ett antal nya avdelningskontor inrättades,
att det dubbla chefskapet vid vissa avdelningar upphörde samt

Kungl- Maj.ts proposition Nr 89.

att i en del fall föreståndarskapet för dylika kontor anförtroddes åt
tjänstemän i något högre ställning än för närvarande. Tulldirektören borde
tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av generaltulldirektören och hava
en på två avdelningar (kansli och kassa) fördelad expedition, benämnd
tulldirektörsexpeditionen.

I dessa frågor synes generaltullstyrelsens uppfattning i allt huvudsakligt
överensstämma med tullkommissionens. Emellertid har styrelsen,
med anledning av de omfattande organisationsgöromål, som måste förekomma
vid inrättandet av tulldirektörsexpeditionerna samt i och för den
ifrågasatta inskränkningen i antalet avdelningar vid tullförvaltningarna i
Stockholm, Göteborg och Malmö, funnit det synnerligen önskvärt, att
tulldirektörerna finge träda i funktion någon tid, exempelvis tre månader,
innan den nya staten för tullverket trädde i kraft.

Min företrädare i statsrådsämbetet tillkännagav på sin tid sin anslutning
i väsentliga delar till generaltullstyrelsens uppfattning i nu
berörda ämnen. De skäl, som därvid av honom åberopades och anfördes,
synas mig övertygande, varför även jag finner mig kunna förorda de
förslag, vilka sålunda vunnit tillstyrkan. Jag biträder följaktligen jämväl
förslaget om ett tidigare besättande av tulldirektörstjänsterna och kommer
därför att anhålla om utverkande å tilläggsstat för år 1922 av härför
nödiga medel.

Det må här omnämnas, att jag i överensstämmelse med min företrädares
förslag till benämningar å de olika huvudavdelningarna vid
tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö i fortsättningen
kommer att upptaga dessa avdelningar såsom »tullbevakningsinspektion)),
Dtullbehandlingsinspektion» och »tullkameralkontor)).

Tullkommissionen har på förekommen anledning föreslagit (sid. 73),
att debitering, uppbörd och redovisning av skeppsumgäld^, såväl inkommande
som utgående, samt vissa bestyr med mätbrev måtte, i olikhet
med vad hittills varit förhållandet, i rikets tre största städer ankomma
på tullbevakningsinspektionen ävensom att utklarering av fartyg måtte
i sin helhet ske hos nämnda inspektion. Dessa förändringar har även
generaltullstyrelsen funnit i stort sett lämpliga.

Vidare har tullkommissionen hemställt (sid. 74) om en del jämkningar
i gällande bestämmelser angående i vilken mån tjänsteman, som
verkställer tullbehandling, därvid bör vara biträdd av annan tjänsteman.
I dessa jämkningar har generaltullstyrelsen önskat närmare angiven
utökning.

Slutligen har samma kommission framfört eu del önskemål be -

Dcpartementc chefen.

Tutlbevaknings-,
tullbehandlingsochuppbördsgöromål.

Departements chefen.

Tullkammar distrikt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

träffande uppbördsbestyrens handläggande vid tullkamrarna och i sådant
avseende ifrågasatt (sid. 76), att till uppbördsman skulle kunna förordnas
jämväl tjänsteman av nuvarande lägre grad, att uppbördsmannen ensam
skulle hava att gå i författning om uppbördens insättande i bank samt
att uppbördsmannen borde bestrida alla en kassörs funktioner och i
sammanhang därmed benämnas »kassör». Mot det första och det sista av berörda
förslag har generaltullstyrelsen icke haft något annat att erinra, än att
styrelsen ansett sig icke böra biträda det ifrågasatta genomgående
utbytet av benämningen »uppbördsman» mot benämningen »kassör», enär
en dylik titel borde komma till användning endast i särskilda fall,
där uppbördsbestyren helt krävde sin man. Vad beträffar förslaget,
att uppbördsmannen ensam skulle hava att insätta uppbördsmedlen i bank,
har styrelsen icke funnit anledning föreligga till en dylik bestämmelse,
vilken enligt styrelsens åsikt ej skulle medföra något större mått av
kontroll å uppbördsmedlen.

I sistberörda avseende har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
i till Kungl. Maj:t ingivna skrifter den 9 december 1920 och
den 3 november 1921 uttalat en motsatt uppfattning.

På det hela taget var vid dessa frågors behandling den 18 mars
1921 dåvarande chefen för finansdepartementet ense med generaltullstyrelsen
i nu föreliggande ämnen; dock ansåg han, att lindringarna i
bestämmelserna om deltagande i tullbehandlingsförrättning kunde än
vidare utsträckas, nämligen i fråga om tullbehandlingarna av brännvin
och sprit samt tobak.

Aven jag har på de av min företrädare anförda grunder ansett mig
kunna biträda generaltullstyrelsens omförmälda förslag med den mindre
förändring, som min företrädare i ämbetet sålunda haft skäl att förorda.
Därjämte ber jag få fästa uppmärksamheten därå, att behov av förrättningsbiträde
vid tullbehandlingar av tobak numera kan så mycket
mindre anses föreligga, som Kungl. Maj:t i kungörelse den 12 september
1921 (nr 545) med stöd av stadgande i under riksdagens medverkan tillkommen
kungörelse den 29 juni 1921 (nr 497) medgivit speciella lättnader
i tullbehandlingen av oarbetad sådan vara och tobaksmjöl, inkommande
för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning.

På grund av uttalanden från vissa tullmyndigheter har tullkommissionen
haft under omprövning frågan om en förändring av de nuvarande
tullkammardistrikten från att i regel omfatta vissa strandremsor
till att utgöra ytdelar av riket (sid. 77). Emellertid har kommissionen,
som funnit svårigheter vara förbundna med åstadkommandet av en dylik

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

förändring, kommit till den slutsats, att den nuvarande distriktsindelningen
borde, frånsett vissa gränsregleringar, bibehållas tills vidare. Generaltullstyrelsen
har i princip haft samma åsikt i frågan som tullkommissionen.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 3 februari 1921 dagtecknad skrift
har Västra Sveriges gatstensindustriidkareförbund hemställt om bland
annat sådan ändring av gränsen mellan Lysekils och Strömstads tullkammardistrikt,
att Hunnebostrandsdistriktet och hela Bottnafjorden bleve
hänförda till ett och samma tullkammardistrikt.

Vid föredragningen av denna fråga den 18 mars 1921 anförde dåvarande
departementschefen, med tillstyrkande av de av generaltullstyrelsen
förordade mindre jämkningarna i dittillsvarande tullkammardistrikt,
att han ansåge önskvärt, att en närmare plan för förändrad begränsning
av tullkammardistrikten till ytdelar av riket inom den närmaste tiden
försöksvis komme till utförande, i all synnerhet som den alltmer ökade
lufttrafiken, över vilken tullverket redan fått sig särskild tillsynsplikt
författningsmässigt ålagd, syntes göra vissa inlandsgränser nödiga såväl
för tullkamrar, vilka redan ägde tullkammardistrikt som framför allt för
sådana, vilka vore i avsaknad därav.

Det nuvarande systemet för begränsandet av tullkammardistrikten
förefaller även mig ur flera synpunkter mindre tillfredsställande. Ehuru
vissa svårigheter givetvis måste bliva förbundna med utstakandet av
distriktgränserna enligt den här berörda nya principen, vill jag dock hålla
för sannolikt, att en genomgående förändring av systemet i sådan riktning
knappast skall kunna undgås, icke minst på grund av tullverkets växande
befattning med lufttrafiken. Det synes därför även mig önskligt, att en
närmare utredning i sådant ändamål företages under medverkan av i
saken intresserade. Under förutsättning, att min ståndpunkt i denna
fråga vinner vederbörligt godkännande, har jag för avsikt att snarast
möjligt gå i författning om åstadkommande av ett förslag till uppdragning
av nya distriktgränser samt införskaffa de ytterligare utlåtanden
i ämnet, som må erfordras, sedan förslaget om tullkammardistriktens
bestämmande till ytdelar av riket sålunda tagit fastare
form. I avvaktan på resultatet härav synes jämväl mig lämpligt,
att de smärre regleringar av vissa nuvarande tullkammardistrikt, som
generaltullstyrelsen, enligt vad jag nyss nämnt, tillrått eller som eljest
prövas oavvisliga, komma till utförande. Riksdagens beslut härutinnan
lärer icke vara erforderligt.

Med stöd av införskaffade uppgifter angående rörelsens omfattningvid
do olika tullkamrarna har tullkommissionen föreslagit indragning av

Departements chefen.

Indragning av
tullkamrar.

Tullkamrar.

Stadsfullmäktige
i Söderköping
dr
1919.

Generaltullstyrelsen
dr
1920.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tullkamrarna i Hem, Vadstena och Marstrand samt att i Hem och Marstrand
måtte i stället inrättas tullstationer, lydande under tullmyndighet
i respektive Norrköping och Göteborg (sid. 79). En av kommissionens
ledamöter har i avgiven reservation förklarat sig icke biträda förslaget
om indragning av tullkammaren i Marstrand.

Över förslagen till förändring av tullförvaltningarna i Marstrand
och Mem lämnades på sin tid därvarande tullkamrar tillfälle att yttra
sig. Därvid instämde tullkammaren i Marstrand i nyssberörda reservation
samt sökte därjämte visa, att förändringen av tullkammaren skulle
ur skeppsmätningssynpunkt med största sannolikhet föranleda ökade kostnader
för statsverket (U. II: sid. 180 o. f.). Tullkammaren i Mem förklarade
däremot, att hinder icke syntes möta mot att förändra tullkammaren
därstädes till tullstation (U. II: sid. 179 o. f.).

I en till generaltullstyrelsen ställd, den 15 november 1919 dagtecknad
skrivelse gjorde emellertid stadsfullmäktige i Söderköping framställning,
i syfte att tullkammaren i Mem måtte bibehållas i varje fall
under några år i avvaktan på de erfarenheter angående trafikens omfattning,
som under de närmaste åren kunde vinnas. Till stöd härför
anfördes i huvudsak, att, ehuruväl trafiken vid tullkammaren i Mem under
de senare åren varit i avtagande, vilket emellertid berott på temporärt
stillastående i företagsverksamheten under krigstiden, det dock med all
säkerhet vore att räkna med, att en livlig industriverksamhet i Söderköping
skulle uppkomma, sedan staden dåmera reserverat tomter för
industriändamål, samt att indragningen av tullkammaren i Mem skulle
i stället för besparing medföra ökade kostnader för statsverket (U. II:
sid. 180).

I utlåtande till Kungl. Maj:t den 15 maj 1920 över tullkommissionens
förevarande förslag erinrade generaltullstyrelsen i anledning av
den ifrågasatta indragningen av tullkammaren i Vadstena, att stapelstadsrätt
icke beviljats denna stad för längre tid än till utgången av år 1920
samt att från och med ingången av år 1921 stapelstadsrätt i stället
tilldelats staden Motala. I övrigt tillstyrkte styrelsen förslaget
om tullkammarens i Mem förändring till tullstation men avstyrkte
samma åtgärd beträffande tullkammaren i Marstrand (U. II: sid. 181
o. f.).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Mot generaltullstyrelsens förslag om förändring av tullkammaren i stadafuiimäkMem
avgåvo stadsfullmäktige i Söderköping i en till Kungl. Maj:t ställd tig*ö \nSä$*r''
skrivelse av den 15 sept staden därigenom skulle berövas sina sedan århundraden tillbaka erhållna
stapelstadsrättigheter, vilka år 1727 blivit av Kungl. Maj:t förnyade. I
skrivelsen betonade stadsfullmäktige tillika, att såväl in- som utrikestrafiken
och skeppsmätningarna vid Hem vore avsevärt större än före
kristiden (sammanlagda antalet in- och utklarerade fartyg hade under
1920 års seglationstid uppgått till nära 200 och därigenom mångdubbelt
överstigit antalet för varje föregående år), samt anförde därutöver i huvudsak
följande:

»Stadsfullmäktige äro av den bestämda uppfattning, att tullkammarens vid
Mem sortering under Norrköping kommer att i många hänseenden verka menligt
på trafiken i Söderköpings distrikt. Vid de ofta påkommande skeppsmätningarna
skulle exempelvis skeppsmätare från Norrköping tillkallas, vilket
skulle avsevärt fördröja fartygen, intill dess alla fartygshandlingar blivit slutgiltigt
utfärdade i Norrköping. Missförhållandena vid en sådan förändring
ökas även därigenom, att en av stadens affärsmän planerad provianteringsfrilagersrörelse
icke kan komma till stånd, därest icke stadens stapelsrätt blir bestående.
--—

Stadsfullmäktige för sin del hålla slutligen före att det är ytterst olämpligt,
att Sveriges viktigaste trafikled — Göta kanal — vid sin ändpunkt berövas
sin tullkammare, då det numera visat sig, att trafiken betydligt ökats
samt otvivelaktigt komme att få ett storartat uppsving genom avsevärd utlandstrafik,
därest ifrågasatt förslag om nuvarande Göta kanals utvidgning
för större fartyg vinner Eders Kungl. Maj:ts bifall. Mot åtnjutande av tolagsmedel
har staden på sin tid vid Mem låtit uppföra och underhåller för förtullning
avsedda byggnader, vilka genom den föreslagna åtgärden för staden bliva
så gott som värdelösa.»

Vidare framhöllo stadsfullmäktige i Marstrand i skrivelse till Kungl. stadafuiimäkMaj:t
den 15 december 1920 en del skäl, som enligt deras mening talade ti9"Ja^ar''
för bibehållande av tullkammaren därstädes. Sålunda gjorde stadsfullmäktige,
efter anförande dels att den av tullkommissionen beträffande
Marstrand föreslagna förändringen otvivelaktigt skulle leda till att tullärendena
därefter ej kunde knnima att belmndlas vare sig säkert, snabbt
eller billigt, något som vid all tubbehandling syntes vara ett berättigat
• önskemål, dels ock att någon besparing för statsverket icke syntes uppstå
genom förändringen på grund av storleken å kostnaderna för resor
vid tullbehandlingar och skeppsmätningar, följande uttalande:

»Stor olägenhet skulle för Bohusläns fiskeflotta uppstå, om särskild
tjänsteman skulle behöva avvaktas från Göteborg för att t. ex. en fiskebåt härBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 käft. (Nr 89). 5

Departementschefen
År 1921.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

städes undergått en mindre förändring, som medför skyldighet att därefter ommäta
båten.

Då nu genom privat företagsamhet ett bolag startats med ändamål att i
Marstrand åt fiskare försälja skeppsproviant, som här skulle tillhandahållas från
frilager, skulle det vara ett egendomligt förhållande om detta under många år
framhållna önskemål genom statens åtgärder skulle omöjliggöras eller försvåras.

Då Marstrand på sista tiden tyckes stå under en glädjande utveckling
såsom avsättningsort för västkustens fiske, och betydande industriföretag inom
denna gren härstädes påbörjat nybyggnader för att bättre kunna bedriva sin
rörelse, så vore det på det högsta beklagligt, om minskade möjligheter för en
sådan utveckling nu skulle uppstå genom tullkammarens indragning.»

Stadsfullmäktige fäste dessutom uppmärksamheten å de inom tullkommissionen
reservationsvis uttalade skäl för bibehållande av nuvarande
anordning med tullkammare i Marstrand samt hänvisade till vissa vid
stadsfullmäktiges skrivelse närlagda särskilda yttranden i ämnet från
tullförvaltaren i Marstrand, exportören Alex. Q virist, Göteborg, samt
byrådirektören å lantbruksstyrelsens fiskeribyrå fil. doktorn K. A. Andersson
(sid. 83 o. f).

Enligt det vid propositionen den 18 mars 1921 (nr 330) fogade
statsrådsprotokoll sammanfattade vederbörande departementschef sin ställning
till de ifrågasatta förändringarna med undantag av den, som åsyftade
den dåmera redan indragna tullkammaren i Vadstena, sålunda, att han
ansåge, att tullkammaren i Marstrand borde bibehållas, dock endast så
länge rörelsen vid densamma icke i en närmare framtid visade stillastående
eller tillbakagång, samt att tullkammaren i Mera borde förändras
till tullstation, lydande under tullkammaren i Norrköping, i samband
varmed Söderköpings stapelstadsrätt borde förklaras vilande tills vidare,
en åtgärd, vilken icke syntes kunna anses träda den rätt, staden Söderköping
lagligen kunde äga, på något sätt för nära. I motiveringen härtill
(sid. 84 o. f.) anförde departementschefen beträffande tullkammaren i
Marstrand bland annat, att han ansett dess förändring för närvarande
icke böra tillstyrkas med avseende å de väsentliga olägenheter, som,
enligt vad visat blivit, skulle tillskyndas särskilt sjöfarten, för den händelse
en dylik åtgärd vidtoges. Ytterligare skäl för förordande av uppskov
med avgörandet av frågan om tullkammarens i Marstrand vara eller icke
vara vore, att tullkammaren hade att tämligen jämnt om än icke i alltför
stor skala tillgodose trafiken inom så gott som samtliga de huvudområden,
över vilka en tullkammares verksamhet sträckte sig. I fråga om
tullkammaren i Mem hade de omständigheter, som tullkommissionen,
generaltullstyrelsen och tullkammaren i orten angivit såsom bestämmande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

för sin ståndpunkt i saken, i och för sig varit för departementschefen
av avgörande betydelse; dock ville departementschefen i anledning av
Söderköpings stadsfullmäktiges sedermera gjorda framställning av den 15
september 1920 göra följande ytterligare erinringar, delvis anslutande
sig till en av departementschefen företedd poängtabell över vissa tullkamrars
huvudsakliga göromål under år 1912 och tiden den 1 juli 1919
—den 30 juni 1920:

»I berörda framställning har till stöd för behovet av tullkammarens i
Mem bibehållande till en början anförts, att ett uppsving i trafiken på nämnda
plats vore att förvänta, i det att sammanlagda antalet in- och utklarerade fartyg
redan under 1920 års seglation ökats ända till 200, därmed mångdubbelt
överstigande varje föregående år. Den sålunda framhållna ökningen hänför
sig, att döma av den av mig framlagda poängtabellen, i vad den avser året intill
den 1 juli 1920, förnämligast till inrikestrafiken, och det expeditionsarbete,
som för tullverkets del av denna härflutit, kan, såvitt primäruppgifterna till
tabellen utvisa, sägas hava utgjort uteslutande utfärdande eller påtecknande
av årspass. Detta arbete, som fortfarande skulle i lika utsträckning få utföras vid
Mem, även sedan ortens tullförvaltning nedflyttats till tullstation, torde kunna
på ett för trafiken lika nöjaktigt sätt utföras av en dylik mindre förvaltning.
Vad den utrikes fraktfarten rörer, har enligt tabellen densamma sedan år 1912
ökats med 42 fartyg, därav 33 inkommande och 9 utgående. Att de tullbeliandlingsbestyr,
som härav förorsakats, ej varit av nämnvärd omfattning, bestyrkes
i tabellen av de låga poängsiffrorna för direkta förtullningen m. in.
ävensom för uppbörden, i vars poängtal naturligen till väsentlig del ingå talen
för fartygsumgälderna till kronan. Till belysande av förhållandet mellan tulloch
fartygsavgiftsuppbörden vid tullkammaren i Mem kan jag meddela, att
enligt officiella uppgifter för tiden den 1 januari — den 31 december 1920 den
debiterade uppbörden av tull därstädes utgjort 283 kronor 60 öre, medan motsvarande
uppbörd av fartygsumgälder belöpt sig till 8,080 kronor 5 öre, därav
6,020 kronor 93 öre fyr- och båkavgifter samt 2,059 kronor 12 öre lastpenningar.
TJppbördssiffran för tull, vilken avser endast 16 varuposter, synes mig
för övrigt ej mindre bestyrka det antagande, att antalet fall, då tjänsteman
skulle behöva på tullverkets bekostnad eftersändas från Norrköping för förrättande
av tullbehandling, icke gärna kan bliva betydande, än även giva stöd
åt den förväntan, att de näringsidkare, som hittills anordnat sin import över
Mem, icke skola kännbart beröras av därvarande tullkammares förändring till
tullstation, där, även om det av mig i annat sammanhang understödda förslaget
om utsträckt tullbehandlingsbefogenhet för sådan tullförvaltning ej
skulle vinna beaktande, redan enligt § 14 tullstadgan lossning och tullbchandling
av helt tullfria laster tillåtas. Beträffande Vidare vad stadsfullmäktige
andragit om uppstående olägenheter med hänsyn till skeppsmätningen, lärer
häråt ej kunna tillmätas någon större vikt i betraktande av de goda förbindelser
med grannstaden Norrköping, som Mem måste anses äga, samt av den
begränsning i skeppsbyggeriverksamheten, som sannolikt måste någon tid framåt
göra sig gällande. Det av stadsfullmäktige framlagda ytterligare skäl för

Motion vid
1921 års
riksdag.

Generaltullstyrelsen
år
1921.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 8.9:

tullkammarens fortvaro, att en av Söderköpings stads affärsmän planerad provianteringsfrilagersrörelse
icke kunde komma till stånd, om den ifrågasatta
förändringen, varmed följde stapelstadsrättens vilande, vidtoges, synes mig än
mindre förtjänt av beaktande, då det varken styrkts, att någon sådan åtgärd
för denna plans förverkligande redan vidtagits, som föranlett ekonomisk uppoffring
för bemälda affärsmän, eller ens gjorts sannolikt, att behovet av dylikt
lager på platsen vore så allmänt, att en framställning till Kungl. Maj :t om
rätt för staden Söderköping att erhålla provianteringsfrilagersrätt kunde skäligen
anses hava utsikt att bliva bifallen. Gentemot stadsfullmäktiges påvisande,
att staden mot åtnjutande av tolagsersättning låtit på sin tid vid Mem
uppföra och underhålla för förtullning avsedda byggnader, vilka genom tullkammarens
utbytande bleve för staden så gott som värdelösa, tillåter jag mig
slutligen, utan att närmare vilja försöka pröva riktigheten av berörda taxering,
allenast fästa uppmärksamheten därå, att enligt uppgift, som av generaltullstyrelsen
lämnats i dess utlåtande över 1914 års tullkommissions förslag
i ämnet, staden åtminstone icke tillhandahåller tullverket de lokaler, i
vilka tullkammaren är inrymd, och att staden följaktligen synes hava av
statsverket gynnats med befrielse från en icke oväsentlig del av den byggnadsoch
underhållsskyldighet, som av ålder ansetts åligga stad, vilken åtnjuter förmånen
av tolagsersättning.»

Emellertid föreslogs i en vid 1921 års riksdag inom andra kammaren
väckt motion (nr 313), att tullkammaren måtte bibehållas i Mem.

Till stöd härför anfördes bland annat, att enligt de av Kungl.
Maj:t för Göta kanalbolag utfärdade privilegier, detta bolag tillförsäkrats
oinskränkt nederlags-, transit- och omlastnings- samt tullbehandlingsrätt
i Mem ävensom att, därest tullkammaren utbyttes mot tullstation, nämnda
rätt skulle på grund av tullstadgans bestämmelser bortfalla och därmed,
till skada för trafiken å kanalen, intrång göras i de förmåner, som tillförsäkrats
bolaget.

Med anledning härav har nu generaltullstyrelsen i skrivelsen den
17 oktober 1921 angående tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—
30 juni 1923 yttrat som följer:

»Generaltullstyrelsen får till en början erinra, att styrelsen i sitt utlåtande
II (sid. 191) över tullkommissionens betänkanden föreslagit, att lossning
och tullbehandling av från utrikes ort ankommande gods skulle få äga
rum vid tullstationer i en utsträckning, vilken under alla omständigheter lärer
få anses tillräcklig för tillgodoseende av det behov av tullbehandlingsrätt, som
kan antagas förekomma i Mem. Någon nederlags- eller transitupplagsrätt
har däremot icke ifrågasatts för tullstationer, utan skulle beträffande sådan
rätt fortfarande gälla tullstadgans bestämmelse, att densamma skall tillkomma
allenast stad, där tullkammare finnes inrättad. Då emellertid något hinder icke
lärer föreligga för att nederlags- och transitupplagsrätt undantagsvis tiller -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

kännes även annan tullplats än sådan stad, under förutsättning, vad transitupplagsrätten
beträffar, att transitupplagsmagasin tillhandahålles tullverket,
torde de Göta kanalbolag tillerkända privilegier kunna genom ett sådant, av
Eders Kungl. Maj:t lämnat förklarande upprätthållas, även om tullkammaren
i Mem förändras till tullstation. Med hänsyn till den ringa omfattning, vari
nederlags- och transitupplagsrätt hittills kommit till praktisk användning i
Mem, och sannolikheten för att detta förhållande icke inom den närmaste framtiden
komme att ändras, kunna några betänkligheter mot lämnande av dylik
rätt åt en blivande tullstation i Mem icke anses möta.»

I överensstämmelse härmed har generaltullstyrelsen, med uttalande
att styrelsen icke heller av övriga för tullkammarens bibehållande anförda
Bkäl funnit anledning frångå förslaget om tullkammarens i Mem utbytande
mot en tullstation, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes förklara, att
nederlags- och transitupplagsrätt utan hinder av eljest gällande bestämmelser
finge åtnjutas vid tullstationen i Mem, under förutsättning, vad
transitupplagsrätten beträffade, att transitupplagsmagasin fortfarande
funnes där tillgängligt.

Till utrönande av, i vad mån trafiken vid tullkamrarnä i Marstrand Departementsoch
Mem undergått förändring under senare tiden, har jag under hand cheteninförskaffat
uppgifter rörande omfattningen av tullbehandlingen samt
uppbörden av tull och fartygsumgälder därstädes dels under tiden januari—november
1920, dels ock under motsvarande tid år 1921.

Uppgifterna te sig i sammanställning sålunda:

		J a n u a r i—n o v e m b e r
	tullbehandling	uppbörd
Tullförvaltning	antal förekomna		fartygs- umgälder kronor
	olika tulltaxerubriker	tull
	varuposter	för tull-pliktigt gods	inalles	kronor
Marstrand •
1920 ..................................	149	61	70	3,515	840
1921 ....................................	271	47	55	4,512	1,475
Mem:
1920 ..................................	206	11	16	284	8,076
1921 ....................................	29	9	17	591	2,859

Att döma av dessa uppgifter har icke i trafikens omfattning vid
de ifrågavarande platserna inträtt sådan förändring, som synes mig
kunna rubba den; uppfattning i ämnet, vilken min företrädare i stats -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

rådsämbetet uttalat. Jag biträder fördenskull förslagen, såväl i vad de
avse bibehållande av tullkammaren i Marstrand tills vidare, så länge
rörelsen därstädes icke i en närmare framtid visar stillastående eller
tillbakagång, som ock beträffande tullkammarens i Mem förändring till
tullstation. Vidkommande sistberörda förändring är även jag av den
mening, att densamma icke kan anses på något sätt träda den rätt för
nära, som staden Söderköping lagligen må äga. Vad angår den i förut
omförmälda motion förmenta inskränkning i Göta kanalbolag förunnade
privilegier, som skulle föranledas av tullförvaltningens i Mem omläggning,
föranleda mig de härutinnan gjorda uttalandena till följande
erinringar.

De åberopade privilegierna hava, såvitt jag hunnit utröna, meddelats
alldeles oavsett, huruvida tullkammare under tullförvaltares överinseende
bleve förlagd till Mem eller icke. Sådan förläggning skedde
nämligen först efter Kungi. Maj:ts beslut den 7 november 1832. Beträffande
den nederlagsrätt, som kanalbolaget genom privilegierna erhållit,
förklarade också Kungl. Maj:t den 27 juli 1833, att densamma
icke vore lämnad såsom en förmån för staden Söderköping. Redan i
Kungl. Maj:ts förordning om nederlag och vad därvid iakttagas bör den
19 december 1827 (nr 73), sattes för övrigt omhandlade nederlagsrätt i
direkt samband med kanaltrafiken. Vad vidare angår transiteringsrätten
för bolaget, kan denna så mycket mindre anses hava förutsatt villkor,
att tullkammare under tullförvaltares överinseende skulle vara inrättad
i orten, som den med privilegierna lämnade transiteringsmöjlighet synes
hava haft i viss mån annan innebörd än den stapelstäder sedermera
förunnade transitupplagsrätt. Då den transitupplagsinstitution, som
för närvarande icke må förekomma annorstädes än i stad med tullkammare,
först genom kungörelse den 21 mars 1854 (nr 18) infördes i
vårt land, gjordes nämligen uttrycklig åtskillnad mellan denna rätt
(»transitupplags- och omlastningsrätt»), vilken tills vidare inskränktes
till städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, samt den »transitorätt»,
som medgivits för trafiken på Göta kanal genom kungörelser den 7
november 1832 och den 11 juni 1836. Emellertid synes den i § 112
tullstadgan omförmälda rätten till omedelbar transitförsändning mellan
städer med transitupplagsrätt, vilken tillkom först genom en Kungl.
Maj:ts kungörelse den 23 juli 1869 (nr 40), hava delvis genomförts med
transiteringsrätten vid kanaltrafiken såsom förebild.

Det förefaller mig alltså, som om Göta kanalbolags privilegier
icke skäligen kunde åberopas såsom stöd för bibehållande av tullkammare
i Mem. Frågan om på vad sätt ett fortsatt tillgodonjutande av

Kungl. Majds proposition Nr 89.

de med privilegierna tillförsäkrade förmåner, som beröra tullförhållanden,
skall möjliggöras, lärer därför böra särskilt för sig komma under omprövning.
En utväg härför har generaltullstyrelsen, som nämnts, anvisat,
nämligen lämnande av visst förklarande, varigenom den enligt tullstadgan
städer med tullkammare tillkommande nederlags- och transitupplagsrätt
komme att få åtnjutas vid Mem, änskönt allenast tullstation
vore anordnad därstädes. En lösning av frågan i denna riktning synes
mig lämplig. Jag torde framdeles bliva i tillfälle att till Kungl. Maj:ts
prövning och avgörande framlägga närmare förslag till sakens ordnande.

För en med tullverkets omorganisation icke direkt samhörig fråga
om eventuell förflyttning av tullkammaren i Riksgränsen till Kiruna
kommer jag att vid behandlingen av avlöningsstaten för lokaltullförvaltningen
under förra halvåret 1923 i det följande redogöra.

Den yttre skillnaden mellan tullinspektioner, tullstationer och tull- Omorganisaexpeditioner
är för närvarande den, att de förstnämnda förestås av tjän- Smärre tält?
stemän av högre grad (i det följande även benämnda »tjänstemän av förvaltningar.
grupp I»), tullstationerna av tjänstemän av lägre grad (»grupp II») och
tullexpeditionerna av personer utom tullverket. Till grund för en tullförvaltnings
hänförande till den ena eller den andra av ifrågavarande
tre klasser är lagd en uppskattning av arten och omfattningen av därstädes
förekommande trafik.

Förslag har nu framställts av tullkommissionen (sid. 88), dels att
samtliga tullinspektioner måtte förändras till tullstationer och förestås
av tjänstemän av grupp II, dels ock att tullstationerna måtte, såsom för
närvarande är fallet, uppdelas i två klasser.

Mot förslaget om tullinspektionernas förändring hava från flera
håll framställts erinringar. Generaltullstyrelsen har dock funnit sig
kunna tillstyrka förslaget i dess helhet, vilket även på sin tid understöddes
av vederbörande departementschef. Denne uttalade emellertid
sig vid frågans förevarande den 18 mars 1921 mot ett ovillkorligt utestängande
av tjänstemännen av grupp I från de ifrågavarande befattningarna;
det syntes likväl departementschefen önskligt, att tjänstemännen
av grupp II i regel finge företräde vid besättande av dessa, i
den mån de kunde anses vederbörligen kvalificerade.

Den av min företrädare i statsrådsämbetet sålunda hysta upp- Departementi -

fattning delas även av mig.

chefen.

Tullkommissionen har till behandling förehaft frågor om inrättande mjn*nrtealteut||
av nya tullstationer och tullexpeditioner samt om indragning eller för- förvaltningar,
flyttning av förut befintliga smärre tullförvaltningar (sid. 90).

Kungl. May.ts proposition Nr 89.

Över de förslag, som kommissionen härutinnan framlagt, hava
yttranden den 15 maj och den 11 oktober 1920 avgivits av generaltullstyrelsen,
som därvid i en del fall biträtt i andra åter avstyrkt, vad
som föreslagits. I sin nu föreliggande skrivelse den 17 oktober 1921
har styrelsen vidtagit vissa jämkningar i vad styrelsen sålunda ifrågasatt.

Sedermera har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 oktober 1921
Mölle hamnstyrelse, under hänvisning till vad som i avgivna förslag
till omorganisation av tullverkets kustbevakning förekommer angående
tullstationen i Mölle, hemställt, att vid genomförandet av sagda omorganisation
tullstationen — som för närvarande förestås av kustuppsyningsmannen
å Mölle tulljakt mot ett mindre arvode av Mölle kommun
— måtte bibehållas i oförändrat skick utan särskilda kostnader för Mölle
samhälle eller dess invånare. Vidare har i en till generaltullstyrelsen
den 1 november 1921 inkommen, den 24 oktober 1921 dagtecknad skrift
aktiebolaget Kullabergs natur i Mölle anhållit att härvarande tullstation
måtte på grund av dess stora betydelse för ortens turisttrafik få i samma
omfattning som hittills bibehållas.

Över dessa framställningar har generaltullstyrelsen den 17 november
1921 i skrivelse till Kungl. Maj:t yttrat sig samt därvid, under
hänvisning till ett i framställningarna förekommande uttalande, att den
tidigare under badsäsongerna förhållandevis mycket livliga utrikestrafiken
på Mölle icke kunde förväntas bliva återupptagen, med mindre tullstation
fortfarande funnes på platsen, anfört bland annat följande:

»Även generaltullstyrelsen är av den uppfattning, att bibehållandet av
Mölle i egenskap av tullplats är -ett villkor för återupptagande av den utrikes
trafiken därstädes, något som torde vara av mycket stor betydelse för samhället.
Den nuvarande anordningen av tullstationen lärer emellertid med hänsyn
därtill, att kustbevakningsposteringen i Mölle, som nu består av en kustuppsyningsman
och tre kustroddare, skulle reduceras till en tvåmanspostering,
icke kunna för framtiden bibehållas. Då det på grund av den förväntade utländska
trafikens beskaffenhet och begränsning till en del av året icke synes
kunna ifrågasättas, att en tullstation på statsverkets bekostnad skulle inrättas
i Mölle, men det å andra sidan torde vara sannolikt, att skyldighet för Mölle
samhälle att bekosta en tullstation därstädes av samma beskaffenhet som de i
Norrland anordnade tillfälliga tullstationerna skulle bliva alltför betungande
för samhället, synes icke någon annan utväg återstå, än att anordna en tullexpedition
därstädes. Denna bör emellertid, enligt styrelsens ----mening,

icke lämpligen förestås av en helt och hållet utom verket stående person, avlönad
av samhället, utan torde, vid ovanberörda förhållande att uppdraget
icke kan lämnas åt någon av den kustbevakningspersonal, som skulle förläggas
i Mölle, till föreståndare böra utses någon pensionerad tulltjänsteman.
Styrelsen har anledning antaga, att saken för Mölles vidkommande lätt skall
kunna ordnas på nu nämnda sätt och att trafikens skötande skall åtminstone
tills vidare kunna ombesörjas av föreståndaren för tullexpeditionen, biträdd,

Kungl. Maj ds proposition Nr 89.

vid särskild tillströmning av trafiken, såsom å sön- och helgdagar, av från
Hälsingborg till Mölle beordrad personal. Det torde icke heller vara uteslutet,
att auö vissa tillfällen något biträde skulle kunna lämnas tullexpeditionsföreståndaren
av kustbevakningsposteringen i Mölle.»

Ytterligare har generaltullstyrelsen i en till chefen för finansdepartementet
ställd skrivelse den 13 december 1921 på anmälan från tullkammaren
i Kalmar meddelat, att styrelsen funnit inrättande av den tidigare
föreslagna tullstationen i Degerhamn tills vidare obehövligt, enär
den utrikes sjöfarten därstädes dåmera så gott som upphört till följd
av inställandet av drilten vid därvarande cementfabrik.

Med iakttagande härutöver, att Kungl. Maj:t den 7 oktober 1921
på hemställan av generaltullstyrelsen förordnat, dels att tullexpeditionen
i Mörbylånga och tullstationen i Timmernabben skulle från och med
den 31 oktober 1921 indragas, dels ock att från och med den 1 november
1921 skulle i Mörbylånga tills vidare inrättas eu tullstation
samt där anställas en uppsyningsman av klass 3, skulle enligt generaltullstyrelsens
slutgiltiga förslag finnas på statsverkets bekostnad inrättade:

tullstationer av klass 1: i Dalarö, Sandhamn, Furusund, Herräng, Hem,

Bergkvara, Kylley, Slita, Malmö-Limhamn, Höganäs, Smögen, Saltbacken,

Ljusne och Nederkalix;

tullstationer av klass 2: i Regarn, Öregrund, Hävringe, Arko, Valdemarsvik,
Barösund, Mörbylånga, Mönsterås, Figeholm, Kappelshamn, Fårösund,
Katthammarsvik, Ljuga™, Rone, Burgsvik, Klinte och Sikeå; samt

tullexpeditioner: i Vaxholm, Norrtälje, Östhammar, Borgholm, Båstad,

Torekov, Mölle, Skanör och Kungälv.

I detta sammanhang har generaltullstyrelsen jämväl hemställt om bifall
till ett tullkommissionens förslag om tilldelande åt styrelsen av befogenhet
att inrätta tillfälliga tullstationer och förordna om deras klassindelning.

De i föreliggande frågor av generaltullstyrelsen slutligt framlagda Drpartement*-eller tillstyrkta förslag finner jag skäl förorda, i mån som Kungl. Maj:ts chctenåtgärd
i anledning av desamma påkallas. Yad angår de ifrågasatta tullexpeditionerna
ber jag få erinra därom, att jag redan biträtt ett förslag, att beslutanderätten
i fråga om inrättande eller indragning av detta slag av tullförvaltningar
skulle överflyttas från Kungl. Maj:t till generaltullstyrelsen.

Tullverkets talan i tullmål (sid. 93) föres av tullfiskal, föreståndare Åklagarskapet
för den tullförvaltning, på vilken målets redovisning ankommer, eller '' tullm41''
tullverkets ombudsman. Tullfiskal — stationerad i envar av städerna ff^Ulanden
Stockholm, Göteborg, Malmö och Haparanda — är inom honom tilldelat
tjänstgöringsdistrikt, åklagare i sådana tullmål, som skola upptagas vid
rådstuvurätt i Stockholm och Göteborg eller domstol inom Malmöhus,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89). b

Tulltjänstemannaföreningen
år 1916.

1914 års lull
kommission.

Lokala tullmyndigheter.

Generaltullstyrelsen
år
1920.

42 Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

Kristianstads eller Norrbottens län samt dessutom, såtillvida och. i den
mån generaltullstyrelsen förordnar därom, i andra tullmål. I övrigt
åtalar vederbörande tullförvaltningsföreståndare, där icke tullverkets ombudsman
efter av generaltullstyrelsen i särskilt fall erhållen anmodan i
stället förer talan. Utöver vad nyss nämnts har tullfiskal en del särskilda
åligganden, såsom att enligt förordnanden bevaka och utföra tullverkets
talan i tvistemål och ekonomiska ärenden, att å stationeringsorten utöva
viss kontroll å tulluppbörden, att verkställa åtskilliga inventerings förrättningar,
att utföra en del bestyr för tillvaratagande av det allmännas
intressen vid anmäld överträdelse av lagen om oriktig ursprungsbeteckning
m. in. Tullfiskal åtnjuter avlöning å tullverkets ordinarie stat
samt därjämte s. k. aktoratsprovision (tolv procent av kronans andel i
beslagsmål, som han bevakar vid underrätt).

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening gjorde i en under år
1915 till tullkommissionen ingiven skrift det uttalande, att tullfiskalstjänsterna
syntes kunna utan olägenhet indragas och att den tullfiskalerna
åliggande åtalsskyldigheten i tullmål kunde, liksom å andra orter
än där tullfiskaler utförde sådana åtal, utövas av vederbörande tullförvaltningsföreståndare,
vilka dock i svåra fall borde medgivas rätt att
anlita juridiskt biträde (II: sid. 311).

Under hänvisning härtill föreslog tullkommissionen med framhållande
att tullfiskalerna under normala tider hade ytterst obetydlig
sysselsättning i sin åklagarverksamhet, att tullfiskalstjänsterna måtte
indragas, men förklarade sig anse, att åklagarskapet i allmänhet i tullmål
därvid borde överflyttas på allmänna åklagarna — i regel stadsfiskalerna
— och att tullfiskalernas övriga åligganden kunde övertagas av andra
tulltjänstemän (II: sid. 311 o. f.).

I till generaltullstyrelsen avgivna yttranden häröver ställde tullfiskalerna
sig avstyrkande mot indragningsförslaget (U. II: sid. 210 o. f.).
Övriga lokala tullmyndigheters uppfattning i ämnet var växlande (U. II:
sid. 211 o. f.).

Generaltullstyrelsen avvisade i utlåtande den 15 maj 1920 efter •
en omfattande motivering (U. II: sid. 212 o. f.) med bestämdhet tullkommissionens
förslag i ämnet. I motiveringen bemötte styrelsen närmare
påståendet, att tullfiskalernas åklagargöromål vore av så oväsentlig omfattning,
att tjänsternas tillvaro icke skulle vara berättigad samt påvisade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

en del, nämnda göromål ej vidkommande skäl, som enligt styrelsens mening
starkt talade för tullfiskalstjänsternas bibehållande. I sistnämnda avseende
iipplyste styrelsen bland annat, att dittills vid åtskilliga, icke så sällsynta
tillfällen kunnat åt vederbörande tullfiskal lämnas i uppdrag att verkställa
utredning ocli förhör i uppkomna vidlyftigare ärenden rörande
tjänsteförseelser eller andra förhållanden, som påkallat ingripande från
styrelsens sida, varvid tullfiskalernas egenskap att vara på en gång
jurister och tullmän varit av väsentligt gagn. Beträffande frågan om
åklagarskapets i tullmål överflyttande till stadsfiskalerna fann styrelsen
denna förlora det mesta av sin betydelse, därest i enlighet med styrelsens
mening tullfiskalstjänsterna bibehölles. Emellertid avstyrkte styrelsen,
för den händelse så icke skulle bliva förhållandet, uttryckligen även
denna del av förslaget dels av anledning, att all utredning i ämnet
saknades, dels ock av de skäl, som i sådant hänseende anförts i vissa
av de inkomna yttrandena i ämnet.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening vidhöll i en till Kungl.
Maj:t ingiven skrift den 9 december 1920 sin tidigare ståndpunkt i
frågan.

Vid föredragning den 18 mars 1921 av denna del av föreliggande
ärende yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet, efter att hava
omnämnt en statistisk utredning angående vid vissa domstolar under
nära förfluten tidsperiod avdömda tullmål, vilken utredning enligt ett
generaltullstyrelsens uttalande icke kunde sägas obetingat stödja den
förmodan, att de egentliga tullmålens antal skulle, då normala tider inträdde,
stegras i mera väsentlig grad :

»Även om tullfiskalens göromål uteslutande inskränkte sig till handläggning
av tullmål, finner .lag det för min del synnerligen vanskligt att på en sådan
omständighet, som att antalet dylika mål ej alltför kraftigt vuxit under
någon jämförelsevis kort tidsperiod, tillstyrka indragningen av tullfiskalstjänsterna
såsom obehövliga. Erfarenheten har nämligen upprepade gånger
visat, att enbart en plötslig åtstramning i tillgången inom landet av någon begärlig
vara, som jämförelsevis lätt åtkommes inom grannländerna, kan vara
tillräcklig för eu lika snabb som betydande stegring av tullmålens mängd. Härtill
kommer, att enligt mitt förmenande en nedgång under viss tid i antalet avdömda
mål ingalunda behöver innebära en minskning i tullfiskalernas arbetsbörda,
enär de till slutlig åtgärd sålunda befordrade målen kunna hava handlagts
vid flera rättegångstillfällen och krävt större ansträngningar för åstadkommande
av bindande bevisning än motsvarande antal mål under den tid,
som uppställts till jämförelse.

Om alltså redan den omständigheten gör mig betänksam i frågan, att
det tillgängliga statistiska materialet måste anses vara alltför osäkert för att

Tulltjänstcmannafören
ingen år
1920.

Departementschefen

år 1921.

KungI. Maj:ts proposition Nr 89.

grunda ett beslut om tullfiskalsinstitutionens avskaffande, bringa dessutom
andra förhållanden mig i tvekan om lämpligheten av den föreslagna åtgärdens
vidtagande. Jag syftar härmed på dels den försämring i enhetlighet och effektivitet
vid åklagarmaktens utövande i tullmål, som befarats skola inträda,
därest denna befogenhet tilldelades personer utom tullverket, dels ock den
olägenhet för antingen tullrättegångsmålens eller övriga tullgöromåls handläggning,
som utan tvivel konime att uppstå, därest de, såvitt jag inhämtat,
ofta redan nu strängt sysselsatta, med åklagarrätt ej utrustade tullförvaltningsföreståndarna
komme att påläggas åtalsbestyr.

Med hänsyn till det nu anförda och då därjämte, såvitt jag kan finna,
icke föreligger tillräckligt grundad anledning till den förväntan, att någon besparing
skall genom den ifrågasatta indragningen tillgodoföras statsverket,
allraminst om dessutom, såsom Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
förutsatt, rätt att för gång anlita särskilt juridiskt biträde utom tullverket
skulle kunna medgivas tullförvaltningsföreståndarna, finner jag mig böra till
väsentliga delar biträda gener al tullstyrelsens uppfattning i ämnet samt sålunda
i stort sett förorda bibehållande av såväl den nuvarande tullfiskalsinstitutionen
som även i övrigt det system för åklaga rskapets vid tullverket omhänderhavande,
vilket hittills tillämpats. Dock anser jag tullfiskalstjänsterna
lämpligen böra till sin beskaffenhet sålunda förändras, att de hädanefter hliva
arvodesbefattningar, uppehållna av juridiskt utbildade personer inom eller
utom tullverket. Årsarvodet vid varje tjänst lärer i så fall med avseende å tullfiskalernas
nuvarande löneställning kunna bestämmas till högst 5,000 kronor
samt under denna gräns i varje särskilt fall avpassas efter göromålens allmänna
omfattning samt stationeringsortens placering i dyrortshänseende.»

Motion vid
1921 års
riksdag.

Med föranledande av detta förslag om tullfiskalstjänsternas förändring
till arvodesbefattningar yrkades i motion vid 1921 års riksdag
(A. K. nr 329) — med betonande att under förhandenvarande förhållanden
tullfiskalstjänsterna borde vara avlönade och i övrigt inrättade
på ett sådant sätt, att vederbörandes “huvudsakliga tid kunde ägnas åt
dessa tjänster, vilket icke kunde bliva fallet vid ett arvode av högst 5,000
kronor om året — att de fyra tullfiskalstjänsterna måtte i enlighet med
generaltullstyrelsens då avgivna förslag uppföras som ordinarie befattningar
med placering i 12 lönegraden.

Generaituii- Däremot bär generaltullstyrelsen i sin föreliggande skrivelse den

Styri92i. T 17 oktober 1921 funnit den ifrågasatta förändringen tilltalande, ehuru
styrelsen emellertid haft invändningar att göra mot begränsningen i det
för tullfiskalerna avsedda arvodet. Sålunda har styrelsen anfört:

»Vad---angår frågan om tullfiskalerna. och deras ställning, torde

det icke kunna bestridas, att anställande av dessa tjänstemän på förordnande
kan, med hänsyn till beskaffenheten av deras åligganden och nödvändigheten
att i fråga om dem avstå från det eljest gällande anspråket på att statens

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 89.

tjänstemän skola ägna hela eller åtminstone den ojämförligt största delen av
sin tid och sin arbetskraft åt statstjänsten, vara lämpligt och befogat. Å andra
sidan lärer det emellertid icke heller kunna förnekas, att det ifrågasatta jämförelsevis
låga arvodet i och för sig och utan förening med de övriga fördelar,
som utom lönen medfölja å stat upptagen tjänst, svårligen kan lämna tillräcklig
garanti för att personer med för befattningarna erforderliga kvalifikationer
alltid skola finna med sin fördel förenligt att söka eller att, så länge
som i tullverkets intresse är önskligt, kvarstå vid tullfiskalsbefattning. Ytterligare
en svårighet i fråga om dessa befattningars tillsättande och bestämmandet
av avlöning eller arvode vid dem ligger däri, att arbetets myckenhet och
beskaffenhet växlar i synnerligen hög grad. Sedan en tid tillbaka har av kända
anledningar den olovliga varuinförseln visat en oroväckande tendens att växa;
och arbetet med utförande av åtal för sådana och andra förseelser mot tullstadgan
är, åtminstone vid vissa av tullfiskalstjänsterna, för närvarande så
betungande, att icke ens de nuvarande avlöningsförmånerna och än mindre det
i propositionen ifrågasatta arvodet kunna anses utgöra sådant vederlag därför,
som rimligtvis betingas av arbetets natur och ifrågavarande tjänstemäns
kvalifikationer. Någon väsentlig förändring härutinnan lärer knappast kunna
förväntas, så länge den nu gällande lagstiftningen angående införsel av rusdrycker
och tobaksvaror bliver beståndande. På grund av dessa förhållanden
synes det styrelsen i hög grad önskligt, att arvodet vid tullfiskalstjänsterna
måtte, med vederbörlig hänsyn jämväl till de fordringar, som måste ställas på
innehavarnas utbildning och kompetens, kunna på ett så smidigt sätt som möjligt
anpassas efter beskaffenheten och myckenheten av det arbete, som under
viss tidrymd eller å viss plats är förenat med varje sådan tjänst. Styrelsen
föreställer sig, att möjlighet härför skulle vinnas därigenom, att tull fiskaler na
ansåges tillhöra de icke-ordinarie befattningshavare, som omförmälas i 34 §
av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, av den 22 juni 1921 (nr
451), och för vilka grunderna för avlöningsförmånerna såsom regel skulle fastställas
av Eders Kungl. Maj:t. Avlöningen skulle sålunda utgå av det förslagsanslag
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m., som
lärer böra uppföras å avlöningsstaten. Då emellertid de nuvarande innehavarna
av tullfiskalstjänsterna efter all sannolikhet komma att med bibehållen
tjänstgöringskyldighet överföras på övergångsstat och å sådan stat åtnjuta
sin nuvarande avlöning, torde man icke behöva räkna med att något särskilt
arvode till tullfiskaler skall bliva erforderligt under den budgetsperiod, varom
nu är fråga.

I likhet med generaltullstyrelsen och på de av styrelsen sålunda
anförda skäl har 1902 års löneregleringskommitté i sitt yttrande den
(i december 1921 förklarat sig vara av den uppfattning, att tullfiskalerna
böra anses hänförliga till de icke-ordinarie befattningshavare, som omförmälas
i 34 § av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
in. fl. och för vilka grunderna för avlöningsförmånerna
såsom regel fastställas av Kungl. Magt.

Löntrttjltringskommittén.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

DepTefcnnt'''' D?n anordning j fråga om tullfiskalsbefattningarna, vilken min företrädare
i statsrådsämbetet ifrågasatt och som även eljest vunnit understöd,
finner jag ur flera synpunkter välbetänkt, Jag tillstyrker alltså, att
dessa befattningar hädanefter givas karaktären av icke-ordinarie beställningar.
Då jag utgår ifrån att storleken av avlöningen åt dessa icke
bör angivas i tullverkets stat, kommer — för så vitt avlöningsreglementet
lör befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen varder, såsom jag förutsätter, förklarat
tillämpligt jämväl å tullpersonalen — 34 § i samma reglemente
att bliva gällande jämväl för tullfiskalerna och grunderna för avlöningsförmånerna
åt dessa följaktligen att få fastställas av Kungl. Maj:t.

Kustbovak- Tullverkets kustbevakning, vars uppgift är, enligt § 6 i tjänst ningen.

göringsreglementet för tullverket, att å rikets kuster söka förhindra och
Nuvarande upptäcka olovlig varuinförsel och andra brott mot tullförfattningarna
organisation, ävensom överträdelser av övriga författningar, vilkas efterlevnad det tillhör
tullverket att övervaka, är för närvarande anordnad på följande sätt:

Kustbevakningen bestrides dels till lands, dels — och huvudsakligen — till
sjöss. För bevakningen till lands äro anställda kustvakter ävensom en kustöveruppsyningsman,
vilken utövar förmanskap för de å Öland posterade kustvakterna
samt i övrigt bestrider vanlig kustvakt jänstgor ing. Patrulleringen
till lands förrättas, förutom till fots, även till bäst eller medelst åkdon eller
velociped. I den mån dylika särskilda fortskaffningsmedel eller tjänstebåtar
anses för landposteringarna behövliga, har vederbörande personal att själv anskaffa
och underhålla desamma mot åtnjutande av årlig gottgörelse, benämnd
»hästlega», »resekostnader'') eller »båtlega». Denna gottgörelse, som jämlikt
§ 10 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning den 18 juni 1910 (nr 78) till beloppen bestämmes
av generaltullstyrelsen, utgår av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda
förslagsanslaget »till jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader». Bevakningen
till sjöss åter bestrides av kustöveruppsyningsmän, kustuppsyningsmän
och kustroddare. De bada förstnämnda slagen befattningshavare äro befälhavare,
kustroddarna besättning å kustbevakningens tjänstefarkoster. Dessa
utgöras av motorbåtar samt jakter och andra seglande båtar. Härjämte
komma roddbåtar till användning. Att anskaffa och underhålla dessa farkoster
åligger desammas befälhavare mot årlig av generaltullstyrelsen enligt
nyss åberopade § 10 bestämd gottgörelse, utgående av förut nämnda legoanslag.
Kostnaden för bränsle till motorbåtarna bestrides särskilt av ett å tullverkets
omkostnadsstat uppfört förslagsanslag. Inom Haparanda tullkammardistrikt
är förlagd en kustbevakningsångare, »Gripen», vilken är tullverkets egendom.
Denna ångares befälhavare benämnes överuppsyningsman och besättningen
vaktmästare. Kostnaderna för ångarens underhåll och drift utgå jämväl av sistberörda
förslagsanslag. 1 den mån två eller flera tulljakter eller tullbåtar äro
förlagda inom ett och samma tullkammardistrikt, innehar efter generaltull -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

styrelsens bestämmande befälhavaren å en av dessa kustöveruppsyningsmans
grad och utövar förmanskap för den eller de övriga farkosternas befälhavare.
I några tullkammardistrikt med större kustbevakningspersonal äro flera kustöveruppsyningsmän
anställda, vilka likaledes efter generaltullstyrelsens bestämmande
utöva förmanskap var för sin kustöveruppsyningsmansavdelning.
Slutligen är chefskapet över kustbevakningspersonalen organiserat på följande
sätt. I Skåne och Blekinge finnes särskild kustbevakningschef anställd, så ock
i Hallands samt Göteborgs och Bohus län. Å övriga delar av kusten utövas befälet
över kustbevakningen inom ettvart tullkammardistrikt av därvarande
tullförvaltare (inom Stockholms tullkammardistrikt av överinspektören vid
tullbevakningsinspektionen i Stockholm). Inom sådana tullkammardistrikt,
där kustbevakningspersonalen lyder under särskild kustbevakningschef, äro
emellertid vissa ekonomiska bestyr rörande nämnda personal uppdragna åt
tullförvaltarna.

Tullkommissionen har såsom sin åsikt uttalat, att kustbevakningen
borde såsom hittills utövas såväl till sjöss som till lands, samt därvid
uppdragit vissa grundlinjer, som kommissionen ansett lämpliga att följa
vid valet av den ena eller andra bevakningsformen (I: sid. 10). För
beskaffenheten av den båtmateriell, kommissionen tänkt sig böra komma
till användning vid kustbevakningen, må lämnas följande redogörelse:

Båtmateriellen skulle bestå av dels tulljakter av typ 1 och typ II, de
förra av 16 meters längd och med 10 knops fart, de senare av 12 meters längd
och med minst 9 knops fart, dels tullbåtar av tre olika storlekar och typer,
typ I med inombordsmotor, typ II i regel med sådan motor och typ III med
utombordsmotor, dels ock slutligen mindre farkoster, snipor och ekor, med
eller utan utombordsmotor. Av nämnda farkoster skulle tulljakterna byggas
av stål samt de tre olika slagen av tullbåtar ävensom sniporna och ekorna av
furu på spant av ek eller furu. Såsom motortyp för tulljakterna förordade
kommissionen dieselmotorn, särskilt därför att den ställde sig billigast i drift.

1920 års kustbevakningssakkunniga hava beträffande kustbevakningens
anordnande såsom antingen sjö- eller landbevakning allenast
anfört (L . I A: sid. 49), att de för varje kustbevakningspostering ifrågasatt
det slag av bevakning, som med hänsyn till alla på frågan inverkande
omständigheter prövats vara lämpligast. Angående beskaffenheten
av båtmateriellen hava de sakkunniga föreslagit följande (U. T A: sid.
50 o. f.):

Tulljakterna borde för att bliva lämpligare för bördning av fartyg
yvensom mera beboeliga och billigare i underhåll byggas av trä i stället för
av stål. De skulle vara av två “närmare angivna typer, därav en mera snabbgående
och sjövärdig samt avsedd för stora öppna distrikt; av dessa beräknades
typ I, 14 meter lång och 3.-. meter bred, komma att, försedd med en 72 hästkrafters
pentarnotor, göra något över 10 knops fart, medan typ II, 12.™ meter lång
och 2.» meter bred, beräknades, försedd med en 48 hästkrafters pentarnotor,

Bevaknings8ystem
och
båtmateriell.

1914 års tullkommission.

1920 års kustbevakningssakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Qencraltullstyrelsen
År
1920.

Generaltullstyrelsen
är

1921.

uppnå en fart av omkring 9 knop. Vidkommande den föreslagna motortypen
hava de sakkunniga förordat pentatypen (explosionsmotor), vilken enligt de
sakkunnigas mening framför förbrännings- och tändkulemotorerna besutte
fördelen av snabb igångsättning och tyst gång. Vad härefter angår kommissionens
förslag till tullbåtar hava de sakkunniga ansett den ifrågasatta typen
III kunna utgå och föreslagit två typer, betecknade såsom typ I och typ II;
tullbåten av typ I skulle bliva 8.5 meter lång och 2.i-, meter bred samt, försedd
med en 10 hästkrafters pentamotor, få en fart av något över 7 knop, varemot
tullbåten av typ II skulle göras 7 meter lång och 1.» meter bred samt, försedd
med en 5 hästkrafters pentamotor, uppnå en fart av omkring 6 knop. Till
skärpande av åtgärderna mot smugglingsförsök i Stockholms skärgård hava
de sakkunniga ifrågasatt anskaffande av en särskild, med sterlingmotor försedd
bevakningsfarkost, görande 13.5 knops fart. Utöver nu angivna farkoster
hava de sakkunniga funnit mindre båtar, såsom snipor eller ekor, lämpligen avpassade
efter bruket i skilda orter, erforderliga. — En av de sakkunniga har i
anledning av förslaget om en synnerligen snabbgående farkost för Stockholms
skärgård såsom särskild mening uttalat, dels att utöver denna farkost borde
till en början anskaffas ytterligare en liknande med Öresund såsom huvudstationeringsområde
men avsedd att vid behov insättas i patrulleringstjänst jämväl
i bohuslänska skärgården, dels ock att verksamheten för den uteslutande
för Stockholms skärgård ifrågasatta farkosten borde utsträckas sålunda, att
farkosten vid påkommande tillfällen skulle hava att tillgodose behovet av särskilt
skärpt sjöbevakning här och var vid norrlandskusten.

Generaltullstyrelsen har, under hänvisning till ett av särskilda
sakkunniga vid flottan på styrelsens begäran avgivet yttrande, i utlåtande
den 11 oktober 1920 över de kustbevakningssakkunnigas förslag
till jakter och båtar för kustbevakningens behov förklarat sig icke hava
någon anledning att betvivla, att de föreslagna typerna till dessa farkoster
vore för sitt ändamål lämpliga, men dock betonat, att praktisk
erfarenhet av den föreslagna båtmateriellen, särskilt av de dyrbara jakterna,
syntes styrelsen högeligen önskvärd, innan anskaffning av desamma
skedde i större utsträckning.

Emellertid har generaltullstyrelsen i sin nu föreliggande skrivelse
den 17 oktober 1921 omförmält, att styrelsen, i anledning av vad vederbörande
departementschef den 18 mars 1921 anfört till statsrådsprotokollet
vid föredragning av den del av ärendet angående tullverkets utgiftsstater
för år 1922, som avsåg kustbevakningen, företagit en förnyad
prövning i görligaste mån av frågan om kustbevakningens omorganisation.
Därvid hade styrelsen ägnat särskild uppmärksamhet åt vissa
förhållanden, som på en senare tid inträtt såsom en följd av den skärpta
rusdrycks- och tobakslagstiftningen samt de nyligen vidtagna förhöjningarna
i åtskilliga tullsatser. Styrelsen syftade härvid i synnerhet på

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

den systematisering av smuggeltraliken, som vid ofta upprepade tillfällen
kunnat påvisas och de alltmer tilltagande lörsöken av besättningarna å
vissa främmande länders i normal fraktfart gående fartyg att för avyttring
ilandsmyga särskild kontroll eller hög tull underkastade varor.
bill belysande av nu berörda förhållanden har styrelsen omnämnt följande:

I början av detta år (1921) anmäldes hos generaltullstyrelsen, att å olika
platser utefter skånska kusten olovlig införsel till riket av spritvaror från utlandet
under senare tiden bevisligen förekommit i avsevärd omfattning. Med
anledning härav blevo närmare undersökningar i saken anställda genom eu till
detektiv utbildad person. Denne lyckades få uppgifterna om den ansenliga
spritsmugglingen bekräftade samt utröna bland annat följande. Den olovligen
införda spriten hade härlett sig från lager i Danmark och Tyskland, vilka ägdes
av i utlandet bosatta personer. På order av dessa hade lagrens föreståndare
levererat spritpartier till olika smugglingsfarkoster, vilka avhämtat sina
laster å lagerorterna. Huvudköpare hade varit en dansk undersåte, som, sedan
svenska andrahandsköpare erhållits, i för ändamålet särskilt anskaffade, eljest
för fiske avsedda farkoster låtit transportera de inköpta spritpartierna till
ställen utanför svenska kusten, där de omlastats i mindre båtar och först närmare
land. På lämpliga platser hade spritpartierna, tappade på smärre kärl, lagts
i sjön och i sinom tid efter överenskommelse med kustbefolkningen halats i land
med vid kärlen fästade linor, vilkas fria ända förts till stranden medelst till farkosterna
hörande jollar. Spritpartierna hade sedermera antingen omedelbart borttransporterats
med i beredskap hållna åkdon eller gömts å platser i närheten av
si randen i avvaktan på bortforsling. Den ilandsmugglade spriten hade försålts till
personer i skilda delar av riket. Liknande smugglingsförsök hade företagits
i Danmark; smugglarna hade dock där i stor utsträckning blivit störda av den
danska kustbevakningens snabbgående tulljakter. Vid den ifrågasatta ökningen
av kaffetullen i Sverige hade de danska smugglarna träffat förberedelser
för insmuggling hit av kaffe. 1 spritsmugglingarna till Skåne hade varit inblandade,
å dansk sida 33 och å svensk sida 52 personer. Smuggling eller försök
därtill hade förekommit vid ett tiotal skilda platser; på andra orter planlagda
sådana hade på grund av skärpning av kustbevakningen i trakten uteblivit.
De bevisligen insmugglade partiernas sammanlagda storlek syntes hava
uppgått till åtminstone omkring 30,000 liter under den jämförelsevis korta tid
undersökningarna omfattat. — Enligt uppgifter, som från tullmannahåll i Danmark
kommit undersökningsmannen tillhanda, hade vidare under så kort tid
som en vecka från eu plats därstädes utklarerats i för smuggling lämpade kolli
omkring 4,500 liter visky, 1,000 liter konjak, 100 liter punsch och 44,000 liter
sprit, vilka varor enligt sagesmannens mening med största sannolikhet vore
avsedda att efter omlastning vid Lybeck i andra farkoster forslas norrut och
insmugglas. 1 detta sammanhang må omnämnas, att till vederbörande svenska
tullmyndigheter vid ofta inträffande tillfällen direkte ingått rapporter från tullmyndigheter
i olika främmande länder om inlastningar i avsevärd mängd av
sprit- och andra varor i där liggande fartyg i uppenbart syfte att få lasterna
olovligen införda till olika platser i Sverige.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 78 höft. (Nr 89). 7

Kanal. Maj:ts proposition Nr 89.

Vad beträffar smugglingarna genom iartygsbesättningar, hava dessa
av mycket att döma numera fått en synnerligen stor omfattning, änskönt kontrollen
i hamnarna blivit avsevärt skärpt. Från vissa skärgårdstrakter hava
sålunda exempelvis försports klagomål över att från därstädes liggande utländska
fartyg avyttrats spritvaror till personer i land i en utsträckning, som
ofördelaktigt inverkat på ordningen i orten. Från andra platser hava ingått
meddelanden om fullbordade insmugglingar från fartyg av tobaksvaror m. m.»

I anslutning till dessa upplysningar har generaltullstyrelsen vidare
utlåtit sig som följer:

»Vad sålunda och jämväl i övrigt inträffat har bibragt generaltullstyrelsen
den uppfattning, att, även om, såsom styrelsen finner tillrådligt, det av
1914 års tullkommission avgivna samt av 1920 års kustbevakningssakkunniga
och styrelsen tidigare överarbetade förslag till organisation av kustbevakningen
i princip godtages, detsamma icke längre kan till alla delar anses tillfredsställande.
Vid förslagets uppgörande lärer nämligen stor hänsyn hav»
tagits bland annat till, huruvida beskaffenheten av kusten vore sådan, att från
utlandet kommande fartyg lämpligen kunde angöra därstädes, huruvida avståndet
till främmande land vore stort eller icke o. s. v., omständigheter, som,
enligt vad nyss anförts, i verkligheten visat sig föga inverka på smuggeltrafiken.
Dessutom synes man hava förutsatt, att en hastighet å kustbevakningens
största båtmateriell, som med någon knop överstiger den för fiskefarkoster
i allmänhet normala, skulle vara tillfyllest, en förutsättning, vilken emellertid
redan befunnits vara ohållbar. Upplysningsvis må i detta avseende anföras,
att icke blott för smuggling organiserade sammanslutningar utan jämväl
enskilda, som befattat sig med olovlig varuinförsel, visat sig vid sina olagliga
förrättningar använda farkoster, vilka på grund av dessas höga fart icke
kunnat upphinnas ens av tillfälligt anskaffade tulljakter med eu hastighet, Överstigande
den av 1920 års kustbevakningssakkunniga föreslagna. Såsom exempel
torde förtjäna omnämnas, att den förnämligast i södra Sverige opererande
smugglarligan enligt uppgift i smuggelsyfte inköpt eu danska tullverket tidigare
tillhörig farkost, lastande omkring 11 ton, vilkens fart kan uppdrivas
till 14 knop. Slutligen må meddelas, att, efter vad styrelsen erfarit, hos svensk
firma i dagarna avgivits anbud om inköp för norska tullverkets räkning av
sterlingmotorer om 180—200 hästkrafter för användning i norska kustbevakningens
farkoster.»

Vid övervägande härefter av vilka förändringar, som med hänsyn
till vunnen erfarenhet oundgängligen behövde vidtagas i tullkommissionens
överarbetade förslag till kustbevakningens organisation, har generaltullstyrelsen
kommit till det resultat, att de tidigare föreslagna tulljakterna
av typ I och typ II måste ersättas med ett visst antal synnerligen
snabbgående farkoster, i det följande benämnda »tulljagare», så
konstruerade att de kunde gå fram i åtminstone lika hög sjö som snabbgående
smuggelfarkoster i allmänhet kunde färdas i, ävensom att posteringarnas
antal och sammansättning samt smärre tekniska hjälpmedel

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

borde å vissa kuststräckor i någon män förändras. I förstnämnda hänseende
har generaltullstyrelsen låtit samma specialist i konstruktion av
motorbåtar, vilken anlitats av såväl. 1914 års tullkommission som 1920
års kustbevakningssakkunniga, uppgöra förslagsritning till eu lämplig
typ av tulljagare.

Båtmateriellen vid kustbevakningen komme alltså enligt generaltullstyrelsens
senaste förslag att utgöras av tulljagare, tullbåtar av typ I
och typ II samt snipor. Tullbåtarna och sniporna skulle, frånsett några
smärre förbättringar, vara av enahanda beskaffenhet, som 1920 års
kustbevakningssakkunniga ifrågasatt. Beträffande tulljagarna liksom ock
i fråga om berörda förbättringar har styrelsen — som tillika i en särskild
översikt meddelat bland annat, att det nuvarande anskaffningspriset utgjorde
för eu tullbåt av typ I 8,500 kronor och av typ II 4,950 kronor
allt med tillbehör — lämnat dessa upplysningar:

Tulljagarna skulle liava eu längd av I6.73 meter, en bredd av 2.» meter
samt ett deplacement av omkring 8.» kubikmeter; deras fart, som vid normal
drift kunde hållas vid ll.a knop, skulle vid fall av behov kunna med säkerhet
uppdrivas till väsentligt högre, närmare angivet antal knop. Enligt infordrade
anbud skulle varje sådan tulljagare med tillbehör betinga en total anskaffningskostnad
av högst 50,800 kronor, medan inköpspriset för de senast ifrågasatta
tulljakterna av typ I och typ II jämte tillbehör för närvarande skulle uppgå
till respektive 54,000 kronor och 40,700 kronor. Med avseende å tullbåtarna av
typ I (U. IA: bilaga 5) ville styrelsen anmärka, att styrelsen efter hörande av
båtarnas konstruktör funnit det böra tagas under omprövning, huruvida ieke
båtarna borde till vinnande av ökad sjöduglighet i så måtto omkonstrueras, att
sittrumsutrymmet avsevärt minskades samt båtarna möjligen försåges med fast
barlast; kostnaden härför liksom ock för ett par smärre ur praktisk synpunkt
önskvärda ytterligare anordningar på ifrågavarande båtar, nämligen anbringande
av propellerskädda samt bogserlevang med krok, hade inbegripits i
uppgifterna i omförmälda översikt.

Härutöver har i fråga om tulljagarnas byggnad konstruktören
särskilt framhållit i huvudsak följande, som åberopats av generaltullstyrelsen
:

»Farkosterna hade gjorts synnerligen sjödugliga bland annat genom
motorns placering djupt ned i skrovet, drivtankarnas förläggning å omsorgsfullt
utvalda ställen och järnköls anbringande å farkosterna. Därigenom att från
motorn anordnats särskild avgasledning med mynningen under vattnet, kunde,
där så önskades, farkosterna till och med vid forcering framdrivas praktiskt
taget ljudlöst; användes den normala avgasledningen kunde farkosterna framföras
minst lika tyst som de tulljakter, vilka förut ifrågasatts. Rummen för
förvaring av bränsleförrådet hade för undvikande av eldfara icke blott konstruerats
fullt täta utan även försetts med goda ventilationsanordningar till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

däck. Genom val avvägd undervattensprofil hade farkosterna gjorts synnerligen
manöverdugliga såväl i som utom skärgård. Roderanordningar hade anbrmgats
dels i särskild styrhytt, dels ock till ökande av sikten för rorsmannen
ritt a däck bakom sagda hytt, dit bekväm tillgång för övrigt anordnats; till
styrhytten hade även för undvikande av ständig påpassning i maskinrummet
och för möjliggörande av snabbare manövrar, motorns alla manöveranordnmgar
uppdragits. För gång i is hade farkosterna i vattenlinjen garnerats
med kopparplåt. Segelytan hade så beräknats, att farkosterna skulle med seglet
kunna tillfredsställande framdrivas med vinden samt vid svårt väder erhålla
nöjaktig stöttning. För att få minsta möjliga vikt ovan däck hade jollen, som
merendels icke lämpligen kunde släpas och därför borde medföras ombord, förfärdigats
av mahogny. Uppvärmning av salong och skans hade tänkts höra
ske medelst fotogenkaminer.»

Generaltullstyrelsen har vidare i sin föreliggande skrivelse redogjort
för huru styrelsen tänkt sig tulljagarnas blivande tjänstedistrikt och
stationeringsorter.i: Av denna redogörelse inhämtas följande:

Enligt general tullstyrelsens mening borde inom varje kustbevakningsdi
strikt med undantag av dem, som omfattade Öland och Gottland, finnas eu
tulljagare med verksamhet över hela distriktet, varförutom ett antal tulljagare,
lämpligen bestämt till två, borde ligga i reserv, en å ostkusten och en å västkusten.
Distrikten skulle därvid i regel vara avgränsade så, som de kustbevakningssakkunniga
föreslagit (U. IA: sid. 139 o. f.); det av de kustbevakningssakkunniga
föreslagna adertonde kustbevakningsdistriktet (från Falsterborev
till Kullabergs udde) borde emellertid för vinnande av erforderlig skärpt
kontroll över Öresundstrafiken uppdelas i två distrikt, med gränsen dem emellan
dragen vid Lundåkra bäcks utlopp, samtidigt varmed gränsen mellan det
sjuttonde och dét adertonde kustbevakningsdistriktet borde dragas över Fredshög
till undvikande av påvisade stora olägenheter ur bevakningssynpunkt därav,
att tillsynen å det smala Kämpingenäsets båda stränder ålades tullpersonal
inom olika distrikt, De orter, varest distriktens största tulljakter enligt
de kustbevakningssakkunnigas förslag borde vara stationerade, förefölle styrelsen
lämpliga även såsom förläggningsorter för de nya tull jagarna; i det
nytillkomna kustbevakningsdistriktet ansåges Skanör bliva en tillfredsställande
stationeringsort. Med iakttagande härav skulle en tulljagare bliva förlagd
å envar av följande orter, nämligen: Salmis, Trundö (eller Rosvik), Kåge
(eller Kallholmen), Holmsund, Ulvö, Juniskären, Axmars bruk, Gåsstens redd,
Sandhamn, Sågstens hamn, Spårösund, Ekenäs, Tärnö, Skillinge, Smyge,
Skanör, Viken, Torekov, Träslöv, Hönö Klova (Fotosund), Mollösund och Havstenssund.

Tulljagarnas antal komme således, om jämväl de två reserv jagarn a
medräknas, att utgöra 24.

Geno in övergång till systemet med tulljagare och genom skärpning
jämväl i övrigt av kustbevakningens effektivitet skulle enligt generaltullstyrelsens
förslag den för kustbevakningen uteslutande avsedda båtmateriellen
i jämförelse med tullkommissionens och de kustbevaknings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 53

sakkunnig-as förslag till sådan materiell undergå den förskjutning i antal
m. m., som framgår av här framlagda tabell:

Farkosttyper	Antal farkoster enligt förslag av j tullkom- 1 kystbevak- ; generaitull- j missionen j \| styrelsen
Tulljagare..................................................................		_	24
		1
Tulljakter:
av typ I ...............................................................	13	9	—
av typ II ...............................................................	13	20	—
Tullbåtar:
av typ I ...............................................................	12	21	28
av typ II ...............................................................	10	15	18
av typ III...............................................................	2	—	_
Snipor .....................................................................	65	69	84 1
Summa	115	135	154 j

I jämförelse med tullkommissionens och de kustbevakningssakkunnigas
förslag skulle generaltullstyrelsens förslag således innebära en
minskning i de större farkosternas antal av respektive 2 och 6, ändock
att de förstnämnda båda förslagen till skillnad mot generaltullstyrelsens
icke upptaga reservfarkoster, men en ökning i tullbåtarnas antal av
respektive 22 och 10 och i snipornas av 19 och 15.

Den framlagda översikten utvisar jämväl, enär antalet snipor torde
kunna sägas i stort sett motsvara antalet landposteringar, åtminstone
vad angår de kustbevakningssakkunnigas och generaltullstyrelsens förslag,
att dessa senare förslag icke lämna nämnvärt företräde åt något av de
sedan äldre tider omstridda båda systemen sjöbevakning eller landbevakning.

I detta sammanhang må slutligen erinras därom, att inom riksdagen
förekommit uttalanden för ett frångående av det nu tillämpade
systemet med företrädesvis sjöbevakning. Sålunda yrkades i en vid
1909 års riksdag väckt motion (A. K. nr 234) utredning, i syfte »att
kustbevakningens patrullering genom segling och rodd å vissa av våra
kuster måtte helt eller delvis upphöra, samt att i ersättning för den
eventuellt indragna, dyrare sjöpatrulleringen måtte, om så anses nödigt,
å mera trafikerade platser anställas kustuppsyningsmän för bevakningens

Riksdagi motioner.

Departements chefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

upprätthållande»; motionen föranledde dock ej någon riksdagens åtgärd.
Vidare framskymtade i en vid 1913 års riksdag väckt motion (A. K.
nr 175) om utredning, huruvida och i vad mån den yttre kustbevakningen
skulle kunna betydligt reduceras, vissa önskemål om utsträckt
användning av landbevakning. I motionens motivering, ifrågasattes
nämligen förslagsvis bland andra åtgärder till nedbringande av kostnaderna
för kustbevakningen, dels om det icke på vissa håll möjligen
»skulle vara tillfyllest med blott eu extra lantbevakning å sträckor, om
vilka man äger den kännedom, att den inkomst, staten kunde förvänta
sig av införseln därstädes, icke skulle uppväga utgifterna för en ordnad
tullbevakning», dels ock om icke »en minskning i arbetspersonalens antal
kunde även ske på det sättet, att den yttre och den inre bevakningen
i trakter, där trafiken icke är av större dimensioner, kunde med en klok
arbetsfördelning anförtros åt samma personer». Ifrågavarande motion
ledde till, att riksdagen i skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen
av utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel (nr 7: punkt 52)
anhöll, det Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om en utredning sådan som
den ifrågasatta. Berörda skrivelsepunkt finnes åberopad i statsrådsprotokollet
rörande tillsättandet av 1914 års tullkommission.

Såsom av generaltullstyrelsens redogörelse framgår har den olovliga
varuinförseln vid rikets, gränser, särskilt vid Skånes kuster, på senare
åren tilltagit i oroväckande grad. De metoder, som smugglarna tillämpa,
framtvinga ovillkorligen snabba motåtgärder. I den mån smugglarna
använda farkoster med högt uppdriven fart, måste även tullpersonalen
utrustas med sådana farkoster. Efter den utredning av på området förfarna
personer, som föregått fastställandet av de olika farkosttyper, vilka
generaltullstyrelsen slutligt förordat, saknar jag anledning ifrågasätta
ändring i styrelsens förslag i sådant avseende. Jag tillstyrker därför
och med hänsyn bland annat därtill, att kustbevakningens skyndsamma
modernisering måste anses vara en angelägenhet av största betydelse,
ett omedelbart godkännande i huvudsak av dessa typer. Om anskaffningen
och underhållet av materiellen blir jag senare i dag i tillfälle
att närmare yttra mig.

Åven beträffande kustbevakningsposteringarnas allmänna oi’ganisation
med hänsyn till de olika systemen sjö- och landbevakning synes
mig generaltullstyrelsens slutliga förslag vara förtjänt av beaktande.
Av den redogörelse för detta spörsmål, som jag haft att tillgå, har jag
nämligen fått den uppfattning, att förslaget framvuxit efter noga övervägande
i varje särskilt fall av föreliggande skilda omständigheter, som
ansetts kunna inverka på frågan om en posterings hänförande till

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 89.

-det ena eller andra slaget bevakning, och således icke med utgångspunkt
från att visst slag av bevakning borde erhålla en förhärskande ställning.
För övrigt har genom förslaget tillika blivit tillgodosett ett av de önskemål,
vilka, enligt vad nyss sagts, antytts i den motion, som låg till
grund för den av 1913 års riksdag till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelsen
om utredning angående reducering av den yttre kustbevakningen, nämligen
om utsträckt användning av landbevakning.

På sätt förut nämnts åligger det för närvarande vederbörande kustbevakningstjänstemän
att mot lega av tullverket anskaffa och underhålla
för tjänsten erforderliga farkoster. Detta system har tullkommissionen
funnit medföra mindre gynnsamma verkningar, i det att vederbörande
legotagare skulle, enligt kommissionens uppgift, hava i vissa
fall, för att kunna tillgodogöra sig besparingar å legan, anskaffat farkoster
av otillfredsställande beskaffenhet samt över hövan begränsat
underhållskostnaderna för desamma. Kommissionens flertal har därför
hemställt (I: sid. 19), att kustbevakningens båtmateriell i dess helhet
måtte anskaffas genom tullverkets egen försorg för att ställas till vederbörandes
förfogande i tjänsten, att kostnaderna för underhållet av sagda
materiell jämväl måtte direkt bestridas av tullverket samt att i sammanhang
härmed de till tjänstemän vid kustbevakningen nu utgående jaktoch
båtlegorna måtte bortfalla.

Mot detta förslag har en ledamot av kommissionen avgivit sin
reservation i så måtto, att han biträtt förslaget allenast i fråga om tulljakterna
men ansett, att i fråga om övrig båtmateriell det nu tillämpade
legosystemet borde, såsom ägnat att framkalla större omvårdnad och
aktsamhet om materiellen än det föreslagna systemet, bibehållas (I: sid.
163 o. f.). I samband därmed har reservanten framhållit, att det sätt,
varpå hittillsvarande legosystem i regel fungerat, ej syntes giva berättigad
anledning till anmärkning.

De kustbevakningssakkunniga hava funnit sig böra i allmänhet
fasthålla vid det av kommissionen framlagda förslaget men ansett, att
för hållande av de minsta farkosterna (sniporna), vilkas omhändertagande
av statsverket skulle medföra alltför omfattande administrativa anordningar,
borde utgå legor med av generaltullstyrelsen i varje särskilt fall
bestämda belopp, avpassade efter amorterings- och de sannolika underhållskostnaderna.

Generaltullstyrelsen slutligen, som i sitt utlåtande den 11 oktober
1920 över de sålunda framkomna förslagen uttalat sig för att allenast
de största farkosterna, tulljakterna, skulle anskaffas och underhållas direkt

Båtmateriellens
anskaffning
och
underhäll.

Departementschefen
.

Förbrukningsartiklar

för motordriften.

Departements chefen.

Tulljakternas

patrullering.

56 Kungl. Majds proposition Nr 89.

av staten, liar nu i princip vidhållit detta uttalande sålunda, att styrelsen
ansett att endast tulljagarna borde utgöra statsegendom, för tjänstebruk
tillhandahållen vederbörande tulltjänsteman, varemot annan materiell
borde inköpas och underhållas av tjänstemännen själva mot legor.

Lika med samtliga dem, som sålunda haft tillfälle att yttra sig i
detta spörsmål, anser jag det icke kunna komma i fråga, att de föreslagna
största kustbevakningsfarkosterna, beträffande vilka inköpsoch
underhållskostnaderna ställa sig så jämförelsevis höga, skola mot
legor hållas av enskilda tjänstemän. 1 enlighet härmed kommer jag
därför också att i annat sammanhang hemställa om utverkande av
medel för byggande och underhållande av tulljagarna på statsverkets
bekostnad.

Vidkommande den övriga båtmateriellen finner jag även skäl
kunna anföras för en liknande anordning beträffande denna. Då emellertid
efter allt att döma en dylik omläggning av de hittills tillämpade
principerna i omhandlade hänseende skulle under närmaste tiden
åsamka statsverket en avsevärd engångskostnad såväl för nyinköp
av ytterligare materiell som även för inlösen mot belopp, betydligt
högre än nuvarande årslegor, av en ansenlig del av kustbevakningar
personalens tjänstebåtar utan större möjlighet för statsverket att genom
återförsäljning av dessa betinga sig skälig gottgörelse, synes mig åtminstone
tills vidare beträffande nu åsyftade båtmateriell ett frångående av
systemet med legor av statsfinansiella skäl uteslutet. Jag förutsätter dock,
att vid beräknande av berörda legor beloppen därav bliva med synnerlig
noggrannhet för de särskilda fallen för varje år avvägda efter den å
vederbörande materiell belöpande amorteringskostnaden och de sannolika
utgifterna för dess underhåll. Om beviljande av erforderligt anslag
till dessa legor ämnar jag likaledes senare i dag göra framställning.

Av förbrukningsartiklar för motordriften vid kustbevakningen tillhandahåller
tullverket för närvarande icke smörjolja. Tullkommissionen
har hemställt om sådan ändring därutinnan, att hädanefter samtliga
sådana förbrukningsartiklar bekostades av tullverket (I: sid. 19).

Häri har generaltullstyrelsen instämt.

Åven jag biträder tullkommissionens ifrågavarande förslag.

För tillbörligt utnyttjande av den för kustbevakningen föreslagna
båtmateriellen har tullkommissionen ansett nödvändigt, att tulljakterna
av typ I hölles i gång i medeltal 8 å 9 timmar dagligen. Ett dylikt
intensivare utnvttjande av såväl personal som materiell förutsatte emeller -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

tid enligt kommissionens mening införandet av en ny avlöningsform,
kostbidrag, till varje å tulljakt av typ I tjänstgörande kustbevakningstjänsteman,
ordinarie eller extra ordinarie, att utgå av ett särskilt förslagsanslag
å omkostnadsstaten (I: sid. 23 o. f.). Sedermera har kommissionen
ifrågasatt, att rätten härtill skulle fastslås genom ett allmänt stadgande
i det blivande avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverket av
innehåll, att tjänsteman ägde för sådana regelbundet eller ofta återkommande
resor, som innefattades i hans vanliga tjänstutövning, åtnjuta
ersättning eller annan förmån enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser (IV: sid. 20, 91).

Denna fråga har icke vidrörts av de kustbevakningssakkunniga.

Däremot har generaltullstyrelsen uttalat sig för den föreslagna
nya avlöningsformens införande. Dock har styrelsen ansett, att kostbidraget
hellre borde inbegripas bland s. k. tjänstgöringstraktamenten,
vilka enligt kommissionens förslag till avlöningsreglemente skulle kunna
efter av Kungl. Maj:t bestämda grunder utgå till tjänsteman under tjänstutövning
å annan ort (U. I A: sid. 111). De av kommissionen åsyftade
ersättningsbestämmelserna i avlöningsreglementet borde emellertid ändock
kunna tillämpas — likväl icke samtidigt med kostbidrags tilldelande
— under patrullering, som utsträcktes till någon mera avsevärd
tid (U. IV: sid. 43).

De tulljagare, vilka jag ansett böra ersätta tulljakterna, hava på uepartementtgrund
av sin höga fart beräknats icke behöva hållas i gång så många chef<™.
timmar dagligen som tilltänkts för tulljakterna. För att utbytet av tulljagarna
skall bliva det största möjliga och till förebyggande av att driftkostnaderna
skola onödigtvis ökas genom eljest icke påkallade fram- och
återresor till stationeringsorten har jag emellertid förutsatt, att jagarna
ändock skola befinna sig under längre tider på patrulleringsfärder utom
stationeringsorten. Vid sådant förhållande och då därigenom jagarnas
befälhavare och besättning tydligen komma att åsamkas extra kostnader
för mathållning ombord, synes även mig med billighet överensstämmande,
att berörda personal beredes särskild gottgörelse för dessa kostnader
i anslutning till vad förhållandet är med vissa befattningshavare
vid kommunikationsverken. Därest, såsom jag anser tillrådligt, avlöningsreglementet
för statsdepartement m. fl. förklaras tillämpligt jämväl å
tullverket, lärer ifrågavarande gottgörelse, exempelvis under den föreslagna
benämningen kostbidrag, kunna anses närmast hänförlig till den
i 26 § 2 mom. av detta reglemente omförmälda ersättning »för sådana
regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas i tjänstemans
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89). '' 8

Landbevak ningens posteringar.

Departements chefen.

Tillsynings man.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

vanliga tjänsteutövning» och grunderna för gottgörelsen således kunna
bestämmas av Kungl. Maj:t. I princip biträder jag alltså den av tullkommissionen
hysta uppfattningen i ämnet.

Vad beträffar landbevakningen vid kusten har tullkommissionen
ur kostnadssynpunkt i allmänhet anslutit sig till systemet med enmansposteringar.

De kustbevakningssakkunniga hava visserligen ansett enmansposteringar
i vissa fall kunna vara tillfyllest men dock i åtskilliga fall
funnit ofrånkomligt att hemställa om tvåmansposteringar.

Denna uppfattning har icke givit generaltullstyrelsen anledning till
något särskilt yttrande.

Ej heller från min sida synes något principiellt uttalande i frågan
vara påkallat.

Såsom förut nämnts förestås för närvarande vissa smärre tullförvaltningar
av personer utom tullverket, så kallade tullexpeditionsföreståndare.
Dessa, vilka jämlikt § 20 i instruktionen för generaltullstyrelsen
tillsättas av styrelsen utan ansökning, äro tullverkets ombud för
tillsyn över tullförfattningarnas efterlevnad m. m. och uppbära härför
smärre årliga arvoden, som enligt § 21 i avlöningsreglementet för tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning bestämmas
av Kungl. Maj:t efter förslag av generaltullstyrelsen.

En liknande anordning har tullkommissionen tänkt sig försöksvis
få införd även vid kustbevakningen och detta efter mönster jämväl från
Danmark (I: sid. 25 o. f.). Sålunda skulle vid sidan av landposteringarna
med fast anställda kustbevakningstjänstemän anställas »tillsyningsmän»
med huvudsakligt uppdrag att hålla utkik över kusten och, om
något anmärkningsvärt förekomme, bringa detta till den fasta kustbevakningspersonalens
kännedom. Tillsyningsmännen skulle tillsättas i
samma ordning som tullexpeditionsföreståndarna och åtnjuta arvode av
ett å tullverkets stat uppfört förslagsanslag.

De kustbevakningssakkunnigas majoritet, som ansett det ligga i
sakens natur, att denna nya klass av bevakningspersonal ej kunde komma
att i fråga om bevakningens effektivitet motsvara vad därmed avsetts,
har för sin del avstyrkt anställandet av biträden av ifrågavarande slag
till och med på försök, under det att en reservant förmenat, att kustbevakningen
på Öland borde försöksvis anordnas med användande av
tillsyningsmän jämte ett mindre antal verkliga kustbevakningstjänstemän
(U. I A: sid. 59, 99).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Den ställning till frågan, som reservanten sålunda intagit, tiar
han sedermera i motion till 1921 års riksdag (A. K. nr 323) vidhållit.

Generaltullstyrelsen har förklarat sig avgjort biträda den av de
kustbevakningssakkunnigas majoritet uttalade uppfattning (U. I A: sid.
111), under framhållande att det ifrågasatta systemet med tillsyningsmän
vid kustbevakningen lede liksom systemet med tullexpeditionsföreståndare
vid lokaltullförvaltningen av åtskilliga närmare angivna brister
(IT. II: sid. 193 o. f.). Att på försök inrätta tillsyningsman kunde styrelsen
icke finna vare sig behövligt eller tillrådligt, då enligt upplysningar
av tullmyndigheter, som måste förutsättas äga god kännedom
om förhållandena i Danmark, där ett liknande system tillämpades, detta
utfallit på ett otillfredsställande sätt.

I likhet med de kustbevakningssakkunnigas flertal samt generaltullstyrelsen
anser jag det icke lämpligt att vid tullverkets kustbevakning
införa den av tullkommissionen ifrågasatta tillsyningsmansinstitutionen.
Den lösa ställning och låga avlöning, som skulle följa med tillsyningsmansbefattning,
måste nämligen enligt min mening, även om
vid fråga om tillsättande av sådan befattning utsikt städse funnes att
för denna förvärva personer, vilka kunde antagas vara lämpliga för
dylikt uppdrag, ur statsverkets synpunkt otvivelaktigt medföra risker
dels i så måtto, att kustbevakningsgöromålen bleve såsom oväsentliga
bisaker eftersatta för annan verksamhet, varav vederbörande för sin utkomst
vore beroende, dels ock sålunda, att känslan av tjänstemannaansvar
sannolikt ej i varje fall komme att nöjaktigt yttra sig, där det gällde
att väga tullverkets krav mot enskildas intressen. Vad angår det reservationsvis
framförda förslaget om försök med tillsättande av dylik personal
å Öland, anser jag icke heller ett sådant försök böra företagas.
Rödan anställda mera stadigvarande försök med liknande slags tillsyningsman
utomlands, där på grund av gällande lagstiftning i stort sett mindre
anledning till brott mot tull författningarna torde kunna sägas föreligga,
hava, såsom redan omnämnts, givit ett resultat, som icke manar till utveckling
av tillsyningsmanssystemet.

Enligt tullkommissionens förslag skulle landbevakningens tekniska
hjälpmedel bestå av båtar, motorcyklar — dock endast i ett enda fall
mera försöksvis — cyklar och på ett par ställen hästar. Dessa hjälpmedel
borde, frånsett hästarna, anskaffas och underhållas genom tullverkets
försorg, för vilket ändamål skulle i staten uppföras ett förslagsanslag;
för hästarnas vidkommande skulle lämpligen det nuvarande legosystemet
bibehållas. Då sådant erfordrades, borde det vidare stå kust -

Vepartements chefen.

Landbevakningens
tekniska
hjälpmedel.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements chefen.

bevakningstjänstemän öppet att använda andra fortskaflfningsmedel än
nyss nämnts; men för dylika fall borde ej såsom nu utgå resekostnadsanslag
med visst belopp^ för år, utan borde vederbörande få tillgodoräkna
sig ersättning för varje särskild tjänsteresa. Då vissa restriktioner
i avseende å resereglementets tillämpning i fråga om kustbevakningen
syntes påkallade, borde generaltullstyrelsen erhålla bemyndigande
att utfärda allmänna föreskrifter, genom vilka kustbevakningens rätt till
rese- och traktamentsersättning inskränktes (I: sid. 26 o. f.).

Dessa förslag hava icke föranlett de kustbevakningssakkunniga till
andra erinringar än att de dels ifrågasatt, om icke försök kunde göras
att tilldela vardera av två kustbevakningsförmän å Gottland och Oland
mindre automobiler i stället för eljest behövliga motorcyklar, därvid de
sakkunniga förutsatt, att generaltullstyrelsen komme att utfärda erforderliga
föreskrifter innebärande garantier mot att automobilerna bleve föremål
för missbruk, dels ock ansett frågan om att hålla hästar såsom
hjälpmedel åt kustbevakningen böra förfalla (U. I A: sid. 60). En av
de sakkunniga har framhållit, att han icke kunnat undgå att finna samma
omständighet, som föranlett de sakkunniga att föreslå anskaffande av
tjänstesnipor på personalens bekostnad mot lega, föreligga även beträffande
anskaffningen av cyklar för tulltjänsten, men ändock ansett sig
med hänsyn till önskvärdheten av att söka vinna likformighet vid skilda
statens verk med avseende å tillhandahållandet av cyklar icke böra underlåta
att biträda de sakkunnigas förslag även i den del, det avsåge sådan
tjänstemateriell (U. I A: sid. 102).

Från tullkommissionens förslag om tillhandahållande av tjänste:
materiell för landbevakningen avviker generaltullstyrelsens uppfattning
sålunda, att styrelsen ansett vederbörande personal böra anskaffa och
underhålla all materiell mot legor (U. I A: sid. 108). Vad de kustbevakningssakkunniga
anfört i ämnet, har däremot icke givit anledning
till annat yttrande från generaltullstyrelsens sida, än att styrelsen förklarat
sig anse den väckta frågan om användande av automobiler för
bevakningstjänsten på Öland och Gottland böra anstå, åtminstone till
dess erfarenhet vunnits om lämpligheten av de alternativt ifrågasatta
motorcyklarna (sid. 112).

Jag har tidigare såsom min ståndpunkt i frågan om tillhandahållande
av för sjöposteringarna vid kustbevakningen erforderlig smärre båtmateriell
angivit, att sådan materiell bör av statsfinansiella skäl åtminstone
tills vidare bekostas och underhållas av vederbörande tjänstemän själva
mot åtnjutande av legor från tullverket. Enahanda system synes mig
nu böra av samma skäl tillämpas i fråga om landposteringarnas vid kust -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

bevakningen hela tjänstemateriell, vilken icke lärer komma att innefatta
redskap av särskilt kostsamt slag. Härutinnan är jag således i sak
ense med generaltullstyrelsen, vilkens uppfattning i fråga om automobilers
användning vid kustbevakningen jag för övrigt även delar. Givet
är, att i fall, där person vid sjöpostering ålägges att jämväl förrätta
tjänstgöring, som påkallar användning av cykel, även denna materiell
bör i likhet med landbevakningens cyklar bekostas och underhållas av
personalen mot lega..

Vad angår den av tullkommissionen väckta frågan om rätt för
kustbevakningstjänstemän att i sådan egenskap i särskilda fall anlita
även andra fortskaffningsmedel än de för kustbevakningstjänsten anskaffade
anser även jag, att en dylik rätt bör till fromma för denna tjänst
en gång för alla under vissa förutsättningar tillerkännas dem. Likaledes
är jag av den mening, att reseersättningen därvid bör kunna sättas
lägre än enligt gällande resereglemente. Dock finner jag i fråga om
fastställandet av bestämmelser härom skäl icke föreligga för avvikelse
från den ordning, som i 26 § 1 mom. av avlöningsreglementet för statsdepartement
m. fl. är för motsvarande fall bestämd, eller att Kungl.
Maj:t skall innehava prövningsrätten i förevarande avseende.

Tullkommissionen har föreslagit ett mera allmänt införande vid
kustbevakningen av telefon såsom ett mycket värdefullt hjälpmedel för
denna och har i sådant syfte framlagt en kostnadsberäkning (I: sid.
195 o. f.). De av en sådan åtgärd uppkommande engångskostnader
skulle enligt kommissionens förslag täckas genom ett särskilt anslag;
och för de årliga abonnemangsavgifterna skulle å omkostnadsstaten
uppföras ett förslagsanslag »till årskostnader för tullverkets tjänstetelefoner».

Generaltullstyrelsen har emellertid funnit vissa skäl tala för, att
frågan om kustbevakningens allmänna förseende med telefon upptoges
och löstes först sedan den nya organisationen trätt i kraft och i den
mån posteringarnas förläggningsorter blivit definitivt bestämda (U. I A:
sid. 112; IT. I: sid. 42).

Det av generaltullstyrelsen sålunda ifrågasatta uppskovet finner
jag lämpligt, i synnerhet som tillförlitliga kostnadsberäkningar icke
kunna, även av andra skäl än att posteringsorterna ej ännu äro slutligt
fastställda, i närvarande stund åstadkommas.

I frågan om den medverkan vid kustens bevakande, som bör
lämnas av den inre bevakningspersonalen, har tullkommissionen såsom
allmän regel föreslagit (I: sid. 31 o. f.), att bevakningen av område när -

Telefon.

Departements chefen.

Inre bevakningspersonalens
med*
verkan vid
kustens bevakande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements chefen.

Lots- och fyrpersonalens

medverkan
vid kustens
bevakande.

Nuvarande

förhållanden.

mast hamn, varest inre bevakningspersonal funnes förlagd, skulle uppdragas
åt denna personal, samt förty i åtskilliga fall räknat med en
konstant patrulleringsskyldighet för den inre personalen. Någon personalförstärkning
för de nya bevakningsuppgifternas övertagande skulle enligt
kommissionens uppfattning endast i ett par undantagsfall bliva
behövlig.

Mot den princip, tullkommissionen sålunda uttalat, hava de kustbevakningssakkunniga
(U. I A: sid 61) förklarat sig så mycket mindre hava
något att erinra, som densamma i det väsentliga överensstämde med grunderna
för redan gällande författningsbestämmelser. De sakkunniga hava
emellertid ansett det mindre lämpligt, att större patrulleringsskyldighet
till sjöss än som nu vore den inre bevakningspersonalen påbjuden ålades
densamma, särskilt som flertalet av dithörande personal finge förutsättas
sakna därför erforderlig förfarenhet i hantering av båtar m. m. Därför
hava de sakkunniga hemställt, att jämväl till vissa platser, där inre bevakning
vore stationerad, måtte förläggas kustbevakningsposteringar,
vilkas uppdrag då bleve att övervaka redden samt de på något längre
håll från respektive platser befintliga kuststräckorna.

I vad de kustbevakningssakkunniga sålunda anfört har generaltullstyrelsen
instämt (U. I A: sid. 112).

I § 17 av gällande tjänstgöringsreglemente för tullverket är i
avseende å den allmänna bevakningens ordnande vid tullplats bestämt
bland annat, att patrulleringar skola, där så anses erforderligt, verkställas
dels med tullbåt i hamnen och å närgränsande vatten, dels till
lands vid omgivande stränder, landnings- och lossningsställen. En vidsträcktare
tillsyn vid kusten än vad i anledning av denna bestämmelse
för närvarande utövas, synes icke heller mig böra åläggas den inre
tullbevakningen, vilken, även om den mot förmodan i regel kunde anses
skickad att utöva verklig kustbevakning, knappast bör dragas från sina
egentliga väl så viktiga göromål, så mycket mindre som genom en
dylik åtgärd personalökning vid den inre bevakningen icke lärer kunna
undvikas.

Mellan tull- och lotsverken skall för närvarande samarbete äga
rum i följande avseenden:

Enligt § 4 tullstadgan skall kronolots, som befinner sig ombord å fartyg,
där tullbetjänt ej är tillstädes, hava tillsyn därå, att något gods ej föres
från eller till detsamma, att de lås och sigill, som till kronans säkerhet kunna
vara fartygets tillgångar åsätta, ej olovligen brytas och att olaga landgång
ej äger rum. Vidare skall enligt § 2 t ull stadgan å fartyg varande kronolots

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

lämna tulltjänsteman för ombordgång å fartyget i tjänstärende erforderligt biträde.
Å andra sidan äger kronolots jämlikt § 58 lotsförordningen att vid
utövningen av sin tjänst av tullbetjänt påkalla det biträde och den handräckning,
som denne är i tillfälle att lämna. Än vidare må jämlikt § 39 tullstadgan,
som innefattar bestämmelser om kontrollåtgärder vid utförsel av oförtullat
gods m. m„ kronolots i visst fall avgiva intyg rörande den å dylikt gods anbragta
förseglingens eller plomberingens orubbade beskaffenhet vid ankomsten
till öppen sjö eller vid det tillfälle, då lotsen lämnar fartyget, för vilket ersättning
emellertid plägar erhållas från ett å tullverkets omkostnadsstat uppfört
anslag »till gratifikationer åt krono- och lots- samt kanalbetjänte, som utmärka
sig genom nitisk tillsyn och kontroll mot överträdelse av tullförfattningarna».
Ytterligare finnes i § 40 av tjänstgöringsreglementet för lotsverket
den 23 december 1914 (nr 442) intagen en erinran om, att lots har att
ställa sig till noggrann efterrättelse vad till förekommande av lurendrejeri eller
tullförsnillning är i tullstadgan föreskrivet. Slutligen äro enligt § 32 mom. 9
och § 53 i samma reglemente lotsförmän och fyrmästare pliktiga att ofördröjligen
hos vederbörande lotskapten göra anmälan, bland annat därest fartyg
inkommit genom förbjuden farled.

Tullkommissionen, som ansett, att från lots- och fyrpersonalens
sida borde kunna erhållas ett värdefullt biträde ej endast såsom nu i
och för den inre bevakningen utan även för kustbevakningen, har härom
underhandlat med lotsstyrelsen. Denna har i skrivelse den 27 februari
1917 meddelat bland annat, att lots- och fyrpersonal syntes kunna, utöver
vad hittills vore bestämt, till närmaste tullpostering (tullstation)
inrapportera, om något misstänkt av densamma iakttoges till sjöss eller
i skärgården, samt, där så kunde anses önskvärt, lämna meddelande om
fartyg, som inpasserade från sjön (I: sid. 33). Härjämte har lotsstyrelsen
framhållit, att vid platser, där både lots- och tullpersonal vore
stationerade och ständig utkik skulle hållas, ett samarbete i fråga om
utkiks hållande syntes kunna ordnas till fördel för både lotsverket och
tullverket. Däremot har lotsstyrelsen uttalat vissa betänkligheter mot
en av kommissionen ifrågasatt generell bestämmelse om rättighet för
lotsverkets personal att verkställa visitation å fartyg.

I anslutning till vad lotsstyrelsen sålunda meddelat har tullkommissionen
föreslagit (I: sid. 34 o. f.), att lots- och fyrpersonalen å vissa
närmare angivna platser (å 58 av rikets 107 lotsplatser och å 13 fyrplatser)
måtte förpliktas att, i den mån andra tjänstegöromål ej därför utgjorde
hinder, hålla utkik för övervakande av synfältet ur tullbevakningssynpunkt.
Enahanda utkik sknlle enligt kommissionens förslag hållas
från i gång varande lotsbåtar, tillhörande nyss avsedda lotsplatser. Vad
anmärkningsvärt, som iakttoges under denna utkik, skulle, helst telefonledes,
inberättas till vederbörande kustbevakningstjänsteman. Därjämte

Lotsstyrelsen
år 1017.

1914 års tullkommission.

Lotsstyrelsen
år 1918.

64 Kungl. May.ts proposition Nr 89.

har kommissionen, i ändamål att inbespara tullbevakning å fartyg, som
med kronolots ombord inpasserar från inloppsstation, hemställt, att
antingen ett i 1862 års reglemente för lotsverket förekommande men
numera ej gällande förbud för lots att efter verkställd lotsning lämna
fartyget, förrän tulltjänsteman infunnit sig ombord, måtte återinföras eller
ock tullbevakningen i bestämmelseorten måtte i förväg erhålla besked
telefonledes om orten och om möjligt även om den beräknade tiden, då
lotsen komme att lämna fartyget, detta för att sättas i tillfälle att utsända
bevakning för att möta och avlösa lotsen. Under sådan förutsättning
borde enligt kommissionens åsikt allmän bestämmelse utfärdas
därom, att inpasserande fartyg med kronolots ombord icke skulle behöva
förses med tullbevakning.

I avgivna yttranden hava såväl tull- som lotsmyndigheter i stort
sett motsatt sig kommissionens förevarande förslag (U. I A: sid. 30
o. f.). Lotsstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 maj 1918
närmare utvecklat de skäl, som från lotsverkets sida förelegat för ett
dylikt avstyrkande. Därvid har lotsstyrelsen till en början upplyst, att
styrelsen redan i förut åberopade skrivelse den 27 februari 1917 framhållit
för kommissionen bland annat, att vid en del lotsplatser utkik ej
hölles under mörker, att vid alla lotsplatser inträffade, att hela personalen
stundom vore borta från platsen i tjänståligganden, att vid fyrplatser
någon egentlig utkik ej hölles, att vid fyrplats, där endast en eller två
man voro anställda, något övervakande av synfältet sannolikt icke kunde
ske, att lotsens hemresa efter slutad lotsning mången gång skedde med
skjuts, ångbåt eller järnvägståg, för att han skyndsammast möjligt
måtte återkomma till lotsplatsen och att därav framginge, att det biträde
vid tullbevakningen, som ifrågasattes att lämnas av lots- och fyrpersonalen,
skulle bliva långt ifrån effektivt. Härefter har lotsstyrelsen anfört bland
annat följande:

»Utöver vad sålunda redan framhållits får lotsstyrelsen fästa uppmärksamhet
därå, dels att vid en del lotsplatser vid norrlandskusten och även vid
ett par lotsplatser vid smålandskusten lotspersonalen lämnar under nämnda
lotsplatser hörande uppassningsställen vintertid eller då till följd av isförhållanden
så måste ske, varvid är att märka, att lotspersonalen måste lämna
vissa av uppassningsställena, medan ännu sjöfart pågår vid och i närheten av
desamma dels att vid en del lotsplatser^- dock endast ett fåtal — icke mera
än 2 eller 3 man äro anställda, dels att den utkik, som lotspersonalen håller
för att i tid kunna lämna lots åt lotssökande fartyg, icke är så ständig och ej
heller av den art, som av kommissionen föreslagits för synfältets övervakande
ur tullbcvakningssynpunkt, dels att, även om utkik hölles från i gång varande
lotsbåt, lotspersonalen mången gång till följd av sin lotstjänst icke torde kunna

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

vare sig närmare undersöka misstänkta fall eller i så god tid avgiva rapport
om något misstänkt iakttagits, att rapporten härom skulle kunna leda till beivrande
av förekommande förseelse mot tullförfattningarna, dels ock att fyrpersonalen,
som under den de! av dygnet, då fyring äger rum, håller vakt i
fyrtorn eller fyrhus och, där mistsignalering sker, länder tjock eller disig luft även
sköter mistsignaleringsapparaten, har att under den övriga delen av dygnet,
förutom åtnjutande av behövlig vila, utföra dels en del arbeten med rengöring
m. in. av fyr- och mistsignaleringsapparater, dels oek en del målningsoch
underhållsarbeten å lins och byggnader,'' vartill för fyrmästare eller fyrvaktare
med uppbörd kommer skrivgöromål med förande av fyrdagbok och
redovisningsjournaler m. in.

Av de 13 fyrplatser, från vilka biträde ifrågasättes, utgöres personalen
vid 4 platser av 2 man, vid 1 plats av 1 man, vid 1 plats (Gotska Sandön) av 5
man, och vid de övriga 7 platserna äger mistsignalering rum.

Lotsstyrelsen anser sig därför böra ytterligare betona att det ifrågasatta
biträdet av lots- och fyrpersonal vid kustbevakningen icke torde kunna bliva
av vidare värde och långt ifrån effektivt.

Skulle, oaktat vad sålunda anförts rörande effektiviteten av det biträde
vid kustbevakningen, som ifrågasättes av lots- och fyrpersonal, detta biträde
anses tillfyllest vid den ifrågasatta omorganisationen av tullverkets kustbevakning,
uppstår frågan, huruvida nuvarande personal vid lotsverket kan befinnas
vara skyldig att utan ersättning biträda vid kustbevakningen i större
utsträckning än som angives i det å sid. 33 i betänkandet intagna utdraget ur
lotsstyrelsens ovannämnda skrivelse till kommissionen. Hållandet av sådan
utkik, som kommissionen föreslår, skulle äga rum genom lots- och fyrpersonal,
innefattar en helt annan tjänstgöring för tullverkets räkning än verkställande
utan arvode av den rapportering, som av lotsstyrelsen i meromnämnda skrivelse
till kommissionen angivits. Lotsstyrelsen angav, att nämnda personal
torde kunna inrapportera till närmaste tullpostering (tullstation) om något
misstänkt av personalen iakttoges till sjöss eller skärgården, således under utövande
av lotsverkets tjänst och utan hållande av någon sorts utkik i tullverkets
intresse, då däremot kommissionen föreslår. att utkik, avseende att
övervaka synfältet ur tullbevakningssynpunkt, skall, i den mån andra tjänstegöromål
ej härför utgöra hinder, hållas.

Skulle lotspersonalen förpliktigas att under de förhållanden, som av
kommissionen föreslagits — i den mån andra tjänstegöromål ej härför utgjorde
hinder — hålla utkik, avseende att övervaka synfältet ur tullbevakningssynpunkt,
bleve nämnda personal förhindrad att, oaktat sjöfarten vid
och utanför platsen upphört för vinterperioden, lämna under platsen hörande
uppassningsställen och inflytta till sin boningsort. Kvarstannandet å upppassningsställena
under sådana förhållanden skulle då icke föranledas av
tjänsten vid lotsverket utan för fullgörandet av tjänst för tullverkets räkning.
Byggnaderna å en del uppassningsställen äro icke av den beskaffenhet att
personalens kvarstannande därstädes under vintern låter sig göra, varför
nybyggnad eller ändring av byggnaderna i dessa fall bleve erforderliga. Kostnaderna
härför torde i så fall böra bekostas av tullverket.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. {Nr 89.) 9

f.6

Kutig!. Maj:ts proposition Nr 89.

Lots- och fyrpersonalens biträde vid kustens bevakning i den utsträckning
förslaget innebär torde icke kunna åläggas nuvarande personal såsom
tjänsteuppdrag. Däremot torde denna personal kunna åläggas att, om under
utövande av lotsverkets tjänst något misstänkt av personalen iakttages till
sjöss eller i skärgården, inrapportera detta till närmaste tullpostering (tullstation)
utan åtnjutande av arvode eller annan ersättning än den, som erfordras
till täckande av personalen eventuellt åsamkad kostnad i och för denna
ra pportering.

Från lotsstyrelsens sida möter emellertid icke något hinder för nämnda
personal att mot ersättning ocli i den män tjänsten vid lotsverket det medgiver
samt efter prövning i varje särskilt fall åtaga sig att i övrigt biträda
vid kustbevakningen. Lotsstyrelsen anser sig dock böra uttala, att lotsverkets
tjänst i varje fall och utan avseende å följderna för kustbevakningen först och
främst måste fullgöras.

Vid platser, där både lots- och tullpersonal skulle finnas stationerade,
synes såsom lotsstyrelsen i sin ovannämnda skrivelse till kommissionen redan
framhållit ett samarbete särskilt i fråga om utkiks hållande kunna ordnas mellan
de två verkens personal till fördel för båda verken och för personalen vid
dylika platser.

Rörande frågan om undvikande av dubbel bevakning å fartyg genom
såväl tull- som lotspersonal får lotsstyrelsen avstyrka bifall till kommissionens
förslag om återinförande i tjänstgöringsreglementet för lotsverket av ovannämnda
i 1862 års reglemente för lots- och fyrstaterna förekommande bestämmelse
rörande förbud för lots i vissa fall att efter verkställd lotsning lämna
fartyget, förr än tullbetjänt infunnit sig ombord. Denna fråga var vid behandling
av det lotsstyrelsens förslag till nytt tjänstgöringsreglemente för
lotsverket, som låg till grund för år 1881 utfärdat dylikt reglemente, föremål
för noggrann utredning, som resulterade i att något mot ovannämnda bestämmelse
svarande stadgande icke inflöt i 1881 års reglemente''. De olägenheter,
som då anfördes mot bibehållande av ifrågavarande bestämmelse, föreligga
fortfarande.

Beträffande av kommissionen subsidiärt förordad anordning att i de fall,
då kronolots åtföljde från inloppsstation inpasserande fartyg, tullbevakningen i
bestämmelseorten måtte i förväg erhålla besked telefonledes om orten och om
möjligt även den beräknade tiden, då lotsen komme att lämna fartyget, för att
sättas i tillfälle att utsända bevakning för att möta och avlösa lotsen får lotsstyrelsen
meddela, att styrelsen, oaktat lotsens åligganden i bevakningshänseende
härigenom skulle kunna ökas och försvåras, anser sig kunna gå med
på denna anordning i sådana fall, då säkerhet föreligger, att lotsen icke kommer
att i och för fartygets bevakning uppehållas ombord efter fullgjord lotsning,
dock under förutsättning att det skall åligga tullbevakningen å inloppsstationen
att efter samråd med lotsen underrätta den tullbevakning, som skall
ombestyra lotsens avlösning ;^v tullbevakningstjänsteman. Skulle däremot
fartygets bestämmelseort ligga så långt avlägsen från tullbevakningens förläggningsort,
att den tullman, som skall avlösa lotsen, icke kan hinna infinna
sig vid fartygets ankomst till fartygets bestämmelseort, anser lotsstyrelsen, att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

flen ifrågasatta anordningen icke bör komma till användande, enär i sistnämnda
fall följden annars skulle bliva densamma som om förenämnda bestämmelse
i 1862 års reglemente återinfördes. Huruvida bevakning skall medfölja
från inloppsstation bör därför prövas i varje särskilt fall. Lotsstyrelsen får
därför avstyrka bifall till kommissionens förslag om utfärdande av allmän bestämmelse
därom, att fartyg, som inpassera!- från inloppsstation, skall, om det
har kronolots ombord, icke behöva förses med tullbevakning.»

1 fortsättningen av skrivelsen har lotsstyrelsen bland annat påvisat
tullverkets blivande kostnader för telefonförbindelser till de lotseller
fyrplatser, från vilka ifrågasatt biträde skulle lämnas. Slutligen
har styrelsen funnit det kunna ifrågasättas, huruvida icke, för den
händelse vid platser, där både lots- och tullpersonal skulle finnas stationerade
och ständig utkik skulle hållas, ett samarbete mellan de båda
verkens personal komme till stånd, tullverket borde lämna bidrag till
täckande av kostnader för uppförande av nya eller för underhåll av
äldre utkikshus eller utkiksställningar, där dessa vore erforderliga för
hållande av utkik, avseende att övervaka synfältet ur tullbevaknings•synpunkt.

De kustbevakningssakkunniga hava, med hänsyn till vad sålunda
förekommit och då de i varje fall ansett sig icke kunna såsom följd av
en sådan medverkan, varom fråga är, vidtaga någon minskning av
kustbevakningspersonalen, funnit sig icke böra upptaga kommissionens
förslag sådant det utformats (U. I A: sid. 62). I stället hava de sakkunniga
ansett, att samverkan mellan tull- och lotsverken kunde ordnas
på ett sätt, som närmare anslöte sig till det hittills praktiserade.
Gällande föreskrifter i ämnet vore därför i huvudsak tillräckliga för att
bereda tullverket det biträde från lots- och fyrpersonalens sida, som
skäligen borde fordras; dock syntes ytterligare böra utfärdas en föreskrift
av ungefär följande innehåll:

»Om i tjänstgöring stadd lots- eller fyrpersonal iakttager seglationsbrott
eller annan överträdelse av författning, vars efterlevnad tullverket har
att övervaka, eller överhuvud förehavanden, som synas ägnade att förbereda
eller främja sådana brott, skall anmälan därom ofördröjligen göras till närmaste
tullmyndighet.»

Samarbetet i fråga om utkiks hållande — vilket på vissa håll
redan förekomme — syntes de sakkunniga smidigast kunna ordnas
under hand genom de lokala befälsmyndigheternas försorg, varför några
författningsbestämmelser i ämnet icke borde ifrågakomma. På frågan om
undvikande av dubbel bevakning genom såväl lots- som tullpersonal under
fartygs inpasserande från inloppsstation hava de sakkunniga icke inlåtit sig.

1920 års kustbev
åkning ssaklcunniga.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Generaltull styrelsen.

Departements chefen.

Generaltullstyrelsen har instämt i de sakkunnigas uttalande rörande
tullkommissionens förslag om åläggande för lots- och fyrpersonal att i
viss större utsträckning än för närvarande vore föreskrivet medverka
vid kustens bevakande och i enlighet därmed hemställt, att föreskrift i
den av de sakkunniga angivna riktning måtte utfärdas (U. I A: 6id. 112).
Det av tullkommissionen ifrågasatta utfärdandet under viss förutsättningav
en allmän bestämmelse om, att inpasserande fartyg med kronolots
ombord icke skulle behöva förses med tullbevakning, har styrelsen av
följande skäl ansett icke tillrådligt (IT. I A: sid. 42). Förhållandena
kunde, även om i vissa fall tullbevakning ombord skulle kunna ersättas
genom lotsens bevakning, dock ofta vara sådana, att detta icke ur synpunkten
av tullverkets säkerhet borde ske. Då lotsen vore ansvarig
för fartygets manövrering, måste givetvis hans uppmärksamhet i främsta
rummet vara riktad härpå, och bevakning av fartyget ur tullsynpunkt
komma i andra hand. I mörker och dålig väderlek bleve därför icke
den tillsyn å vad som försigginge å exempelvis ett större ångfartyg,
som lotsen skulle kunna prestera, av något vidare stort värde.

Givet är, att lotsverkets personal i många fall bär möjlighet att"
giva kustbevakningspersonalen värdefullt bistånd i tjänsten; och, även
om plikt att lämna sådant måhända redan kan anses vara genom allmänt
giltiga föreskrifter i författningarna ålagd, synes det mig ändock
ej ur vägen att särskilt för lots- och fyrpersonalens förhållande i tullhänseende
fastslå vissa skyldigheter härutinnan på i huvudsak det. sätt,
som de sakkunniga anvisat och generaltullstyrelsen tillstyrkt. Efter samråd
med chefen för handelsdepartementet biträder jag därför förslaget
om utfärdande av en föreskrift angående skyldighet för lots- eller fyrpersonal
att till närmaste tullmyndighet ofördröjligen inrapportera under
tjänstgöring iakttagna tullförseelser. En dylik föreskrift lärer kunna
tillkomma utan riksdagens medverkan.

Beträffande härefter frågan om lotspersonalens biträde åt den inre
tullbevakningen finner jag på huvudsakligen de av lots- och generaltullstyrelserna
i saken åberopade skäl ett skärpt stadgande angående
omfattningen av den medverkan härutinnan, som för närvarande lämnas,
icke lämplig. Den enkla tillsyn, som hittills av lotspersonalen plägat
utövas vid utförsel av vanligen i smärre poster utgående oförtullat utländskt
gods har nämligen, såvitt jag inhämtat, i allmänhet kunnat på
ett för alla parter tillfredsställande sätt försiggå med de bestämmelser
i ämnet, som redan förefinnas i tullstadgan. Vidare kan en föreskrift
om, att tullbevakning ej skulle åsättas fartyg, som från inloppsstation
inpasserade med kronolots ombord, måhända i vissa fall bliva till nåck -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

del antingen för sjösäkerheten eller för tullverkets intressen. I sistnämnda
avseende förefaller mig vad som för närvarande gäller enligt
§ 203 i tjänstgöringsreglementet för tullverket och som icke blott tillstädjer
allenast lotsbevakning utan också möjliggör samtidig tullbevakning,
där så behövs, utgöra en bättre avvägd författnings föreskrift .
Denna föreskrift, vilken alltså synes mig böra åtminstone i huvudsak
bibehållas, innefattar, att vid inloppsstation skall å från utrikes ort ankommande
annat än seglande fartyg anställas tullbevakning, därest icke
fartyget har förut åsatt bevakning eller kronolots ombord eller dess luckor
och övriga lasttillgångar redan blivit förseglade eller fartyget utgör
passagerarångfartyg, som efter förut kungjord turlista gör regelbundna
resor, eller bevakningsförman eljest finner fartyget kunna få passera
utan särskild tillsjm från tullverkets sida.

I övrigt vill jag uttala önskvärdheten av och har jag all anledning
förvänta, att vederbörande verks styrelser vidtaga åtgärder, varigenom
det allmänna samarbetet i de dagliga göromålen för lots- och tullpersonalen
skall i praktiken, såsom hittills mångenstädes lärer varit förhållandet,
kunna ordnas å samtliga platser, där personal av båda slagen
förefinnas. Häri inbegriper jag även åliggandena att hålla utkik för
lots- och tullverkens räkning. Att, därest en dylik fördelning av utkiksvakterna
varder mera regelbundet anordnad, lots- och tullverken böra,
såsom lotsstvrelsen ifrågasatt, gemensamt gälda kostnaderna för nybyggnad
eller underhåll av för vakterna avsedda utkikshus eller utkiksställningar,
finner jag rimligt.

Kustbevakningsposteringarna å vissa platser i Bohuslän, nämligen:
Hättan inom Marstrands, Mollösund, Käriugön, Gullholmen, Gravarne
och Hunnebostrand inom Lysekils samt Dyngö och Grebbestad inom
Strömstads tullkammardistrikt, hava av generaltullstvrelsen medgivits så
kallad invisitationsrätt. Innebörden därav är denna:

Från utrikes ort ankommande, till platser inom vederbörande tullkammardistrikt
destinerade fartyg må, för så vitt de äro barlastade eller hava
last av vissa tullfria varor, efter vid dylik kustbevakningspostering undergången
^visitation avsegla direkt till bestämmelseorten utan att sålunda behöva,
på sätt i § 5 tullstadgan i allmänhet föreskrives, angöra tullplats. Invisitationen
skall verkställas av bevakniugsförmannen vid posteringen. Då
fartygen innehava last ävensom då barlastade fartyg ej kunna vid invisiteringsplatsen
undergå en emot underslev fullt betryggande visitation, skola
fartygen från invisiteringsplatsen till destinationsorten åtföljas av erforderlig,
av vederbörande beordrad bevakning, som jämväl skall övervaka lossningen
och förrätta kölvisitation å fartygen, varom allt attester böra avlämnas
till vederbörande. Tnklarering skall verkställas av vederbörande tull -

Invisitations rätt.

Nuvarande

förhållanden.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89-

1914 års tullkommission.

Lokala tullmyndigheter.

1920 års kustbevakningssakkunniga.

Generaltullstyrelsen

år 1920.

kammare, för vilket ändamål fartygshandlingarna jämte nyssnämnda attester
skola genom bevakningsförmannens försorg insändas till tullkammaren.

Tullkommissionen har, under anförande att ifrågavarande bestyr
måste verka i hög grad störande för kustbevakningsgöromålens behöriga
fullgörande, föreslagit (II: sid. 307), att berörda invisitationsrätt måtte
helt och hållet avskaffas och att tullexpeditioner måtte inrättas på samtliga
de ställen, där sådan rätt hittills utövats. Dessutom skulle tullexpeditioner
inrättas i Bovallstrand inom Lysekils och i Skärhamn å
Tjörn inom Marstrands tullkammardistrikt. Samtliga dessa tullexpeditioner
skulle bekostas av statsverket och förestås av personer utom tullverket.

Tullkamrarna i Marstrand och Lysekil ävensom kustbevakningschefen
i Hallands samt Göteborgs och'' Bohus län hava med anledningav
omförmälda förslag med skärpa framhållit, bland annat, att det på
flera av ifrågavarande platser vore så gott som omöjligt att erhålla någon
utom tullverket stående lämplig person till tullexpeditionsföreståndare,
att det för övrigt vore fullkomligt otänkbart, att en enda person skulle
kunna, ofta i hårt väder, börda och visitera fartyg, att de föreslagna
tullexpeditionerna icke skulle kunna ersätta den nuvarande anordningen
samt att ett sådant system rent av skulle inbjuda till lagöverträdelser.

De kustbevakningssakkunniga hava i denna fråga endast uttalat,
att invisitationsrätten skäligen icke borde borttagas, med mindre sjöfarten
tillgodosåges genom andra för densamma lika förmånliga anordningar
(U. II: sid. 75). Enligt de sakkunnigas förslag skulle vid samtliga
ifrågavarande platser, med undantag av Hättan, finnas kustbevakningspostering.
Vid Hättan skulle dock enligt de sakkunnigas åsikt postering
kunna undvaras endast under förutsättning, att tullstation därstädes inrättades,
enär Hättan enligt tullstadgan utgjorde inloppsstation till Uddevalla.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande den 11 oktober 1920 i
anledning av de kustbevakningssakkunnigas omorganisationsförslag i
denna fråga anfört huvudsakligen följande (U. I A: sid. 124):

Styrelsen hade också funnit den nuvarande anordningen med kustbevakningsposteringarnas
invisitationsrätt icke kunna, därest den ifrågasatta starka
reduceringen av posteringarnas personalantal bleve genomförd, för framtiden
tillämpas. Styrelsen vore emellertid bestämt övertygad om olämpligheten av
tullexpeditioner i allmänhet och i ifrågavarande trakter i synnerhet. Någon
annan utväg återstode därför icke än att på de platser, där behovet av lätt -

Kungl. Maj.ts proposition AV 89.

nåder i seglationshänseende vore starkast framträdande, tillgodose detta behov
medelst inrättande av tullstationer. I enlighet därmed ville styrelsen
föreslå, att tullstationer måtte inrättas, förutom vid Hättan i Marstrands tullkammardistrikt,
jämväl i Mollösund och Gullholmen i Lysekils tullkammardistrikt
samt i Fjällbacka och Grebbestad inom Strömstads tullkammardistrikt.
Härigenom skulle visserligen den nuvarande invisitationsrätten*
upphöra vid fyra platser, men styrelsen hade av närmare omnämnda skäl an,
sett, att några större olägenheter därav icke behövde befaras.

I anledning av förslaget om invisitationsrättens upphörande i Hunue- Enskilda Perbostrand
hava i en till Kungl. Maj:t den 25 januari 1921 inkommen *°"efoeh
skrift Joh. A. Larsson in. fl. personer eller firmor i Hunnebostrand och ,l''n°'' ™ f''
Ulebergshamn hemställt om inrättande av tullstation jämväl å förstnämnda
plats, under åberopande av den tidsförlust och de ökade kostnader vid
fartygsklareringar, som eljest skulle förorsakas trafiken därstädes, särskilt
i fråga om utklareringar, vilka för framtiden måste ske vid den avlägset
belägna Strömstads tullkammare. Eu liknande hemställan har den 3
februari 1921 gjorts av Västra Sveriges gatstensindustriidkareförbund,
vilket funnit såväl Smögen som Fjällbacka mycket olämpliga såsom
invisitationsplatser för fartyg, bestämda till Hunnebostrand, Ulebergshamn
och Bovallstrand för lastning av stor- och kantsten, Smögen
med hänsyn till det mellanliggande farliga farvattnet Soten samt
Fjällbacka på grund av den tidspillan, som invisitationsresor dit skulle
åsamka de mindre fartygen, av vilka det stora flertalet komme söderifrån.

Vid framläggandet den 17 oktober 1921 av sitt statförslag för oeneraituii1923
har generaltullstyrelsen emellertid ansett sig böra tills vidare frånträda
sitt tidigare förslag i detta spörsmål. Härom har styrelsen yttrat
som följer:

»Ehuru styrelsen fortfarande anser det principiellt riktigt, att invisitationsbestyret
och vad därmed sammanhänger omhänderhaves av personal, tillhörande
lokaltullförvaltningen, alltså av tullstationer, har styrelsen dock, med
hänsyn till den ofta framhållna nödvändigheten att så mycket som möjligt inskränka
kostnaderna för tullverket, funnit sig böra nu föreslå, att invisitationsrätten
tills vidare bibehålies hos kustbevakningsposteringarna och att alltså
med förenämnda stationers inrättande måtte någon tid anstå. Den ökning av
kustbevakningspersonalen i dessa trakter, som med anledning härav är nödvändig
och varom styrelsen vid behandling ----av staten för kustbevak ningen

väcker förslag, medför nämligen mindre utgiftsökning än den besparing,
som skulle vinnas å lokaltullförvaltningens stat genom indragning av
sagda tullstationer. Styrelsen tillåter sig emellertid starkt betona den provisoriska
karaktären av denna anordning.»

Departements chefen.

Kustbevakningsinspektör
m. m.

1914 års tullkommission.

1930 års kustbcvakninyssakkunniga.

Generaltull styrelsen.

72 Kungl. Majtts proposition Nr 89.

Änskönt jag hyser den åsikt, att varje uppdrag, som kan medföra,
att kustbevakningstjänsteman med bibehållen tjänstgöringsskyldighet
såsom sådan dragés för längre eller kortare tid från sina egentliga uppgifter
och fästes vid arbete å viss bestämd plats, vilken kan av allmänheten
noga angivas, måste bliva till förfång för den allmänna tillsynen
å kusten, vill jag på det av generaltullstyrelsen senast framlagda skäl
icke i närvarande stund yrka på en omläggning i det hittillsvarande
systemet med rätt för vissa kustbevakningsposteringar att utöva omförmälda
invisitationsrätt.

Vid sådant förhållande saknar jag också för närvarande anledning
att ingå i prövning av huruvida de platser, varest i fall av nämnda
rätts indragning tullförvaltning skulle anordnas, äro för ändamålet lämpligt
valda eller vilka slag av tullförvaltningar, som böra där inrättas.

För att tillhandagå de blivande cheferna vid kustbevakningen med
råd och upplysningar i dithörande tekniska spörsmål ävensom för att
åstadkomma en sakkunnig och enhetlig tillsyn å den båtmateriell, som
skulle tillhandahållas kustbevakningspersonalen genom tullverkets försorg,
har tullkommissionen föreslagit, att, lämpligen inom generaltullstyrelsens
kameralbyrå, måtte utan fast föredragningsskyldighet inför
styrelsen anställas en särskild tjänsteman med titeln »kustbevakningsinspektör».
Denne tjänsteman, vilkens blivande åligganden närmare angivits,
skulle efter förslag av generaltullstyrelsen tillsättas av Kungl. Maj:t
medelst förordnande, gällande för en tid av tre år i sänder, samt åtnjuta
ett årligt arvode av 10,000 kronor (1: sid. 41 o. f.; IV: sid. 62).

Tillsättandet av en sådan tjänsteman har tillstyrkts av de kustbevakningssakkunniga.

Även generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande den 11 oktober 1920
biträtt detta- förslag liksom ock vad kommissionen ifrågasatt rörande
ordningen för kustbevakningsinspektörsbefattningens tillsättande och
arvodet åt innehavaren av densamma (U. I A: sid. 118). Emellertid
har styrelsen, med hänsyn till att redan under året näst före införandet
av den nya organisationen av kustbevakningen viss båtmateriell syntes
styrelsen böra anskaffas och ett krävande arbete med fastställande av
legor för kustbevakningspersonalens tjänstefarkoster bleve erforderligt,
ansett det synnerligen önskvärt och behövligt, att kustbevakningsinspektören
finge fräda i funktion åtminstone fyra månader, innan den
nya staten för tullverket trädde i kraft.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

Den ståndpunkt, generaltullstyrelsen sålunda intagit, har styrelsen
i sin förevarande skrivelse den 17 oktober 1921 i huvudsak vidhållit;
dock har styrelsen förklarat sig anse det icke vara lämpligt, att frågan
om kustbevakningsinspektörens föredragningsskvldighet nu företages till
avgörande.

I särskilda motioner vid 1921 års riksdag (A. K. nr 323 och 337) Motioner vid
har anställandet av en kustbevakningsinspektör mot förenämnda arvode
tillstyrkts.

Även 1902 års löneregleringskommitté har i sitt förutnämnda yttrande LöncrcgUden
6 december 1921 biträtt förslaget om tillsättande hos generaltull- ''ZittJZ''
styrelsen av en kustbevakningsinspektör på förordnande (vare sig, såsom
föreslagits, på tre år eller, såsom inom kommittén varit ifrågasatt, på
sex år) mot ett årligt arvode av 10,000 kronor. Tillika har kommittén
påvisat, att bestämmelse om detta arvode borde vid tillämpning å tullverket
av avlöningsreglementet för statsdepartement in. fl. få inflyta i
5 § 1 mom. av sagda reglemente.

Det må i detta sammanhang omförmälas, att generaltullstyrelsen
den 2 november 1921 funnit sig böra till Kungl. Maj:t avlämna ett
förslag till ändrad lydelse av 2 § i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr
456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och
andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt
till pension. Vid framläggandet av detta förslag framhöll generaltullstyrelsen,
att kustbevakningsinspektören, som skulle tillsättas genom
förordnande på viss tid (tre år), borde upptagas i 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet
för statsdepartement m. fl., i följd varav föreskrifter
om hans pensionsrätt borde meddelas i 2 § av nyssnämnda kungörelse
den 29 juni 1921. Vidare uttalade styrelsen sin anslutning till ett av
1914 års tullkommission framlagt förslag, att pensionsunderlaget för
kustbevakningsinspektören måtte bestämmas till 6,000 kronor, samt anförde
bland annat, att den rätt till avkortad pension, som vore medgiven
enligt 2 § 1 mom. andra stycket i sagda pensionskungörelse, även borde
under omständigheter, motsvarande de där angivna, tillkomma kustbevakningsinspektör
med i sådant fall 5,000 kronor.

Jämväl häröver har 1902 års löneregleringskommitté, i anledning
av remiss den 11 november 1921, avgivit yttrande den 8 december
1921, varvid kommittén gjort följande uttalande beträffande kustbevakningsinspektörens
pensionsrätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89.) 10

Departementschefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89-

»För den händelse att den föreslagna befattningen såsom kustbevakningsinspektör
varder inrättad och befattningen skall tillsättas genom förordnande
på viss tid, anser kommittén sig ej heller hora göra någon erinran mot
vad styrelsen föreslagit om pension till bemälde befattningshavare av tullmedel
till belopp av 6,000 kronor, om han under minst tolv år innehaft befattningen
eller om han, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten blivit
oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring.

Skulle emellertid, såsom tilltänkt är, förordnandet å befattningen komma
att meddelas allenast för tre år, anser kommittén stora betänkligheter möta
mot godkännande av generaltullstyrelsens förslag, i vad angår rätt för kustbevakningsinspektören
att uppbära avkortad pension å 5,000 kronor, därest han
före uppnådd tolv års tjänstetid i befattningen avgår från tjänsten, antingen
På grund av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande
eller på grund därav, att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av
olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring,
så ock därest han ''eljest före berörda tid utan egen begäran nödgas avgå från
sin befattning’.

Enligt kommitténs mening borde den avkortade pensionen icke få uppbäras
av en avgående kustbevakningsinspektör utan att han åtminstone sex år
varit innehavare av befattningen.

Desutom synes det kommittén, att, även om verkschef må kunna få
komma i åtnjutande av avkortad pension under de omständigheter beträffande
avgång från befattningen, som kunna innefattas under uttrycket ''eljest före
berörda tid utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning’, detta näppeligen
med fog torde kunna göras gällande i avseende å kustbevakningsinspektör.
)''

Det synes mig icke vara med det allmännas intresse förenligt, att
den särskilt på senare tiden betydelsefulla kustbevakningen är i avsaknad
av en enhetlig ledning och tillsyn. Med avseende härå och då
därjämte en i sjötekniska ämnen särskilt erfaren person enligt mitt
förmenande icke längre kan undvaras av generaltullstyrelsen, tillstyrker
även jag inrättandet av den från åtskilliga håll förordade befattningen
såsom kustbevakningsinspektör.

Det föreslagna sättet för anställande av kustbevakningsinspektören
finner jag lämpligt. Dock anser jag mig med hänsyn till vad löneregleringskommittén
hemställt i fråga om sådan befattningshavares rätt
till pension, vilken hemställan jag anser förtjänt av beaktande, böra
ifrågasätta utsträckning av den till tre år föreslagna tiden för varje
förordnandes längd till samma tid, som skulle gälla såsom minimitid
för erhållande av avkortad pension, eller till sex år. Det förefaller mig
nämligen eljest vara att befara, att svårigheter skola kunna uppstå med
erhållande av fullt lämpliga sökande till ifrågavarande befattning, enär
en person, anställd i annan tjänst, med vilken pensionsförmån är för -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

bunden, icke gärna kan antagas eftersträva en anställning, vilken han
ställes inför möjligheten att efter tre år få lämna utan erhållande av
någon som helst pension. Åven ur statsverkets synpunkt torde det
bliva lämpligt med den längre anställningsperioden, enär alltför täta
personombyten kunna ofördelaktigt inverka på utförandet av de med
befattningen förenade uppgifter.

Mot storleken av det föreslagna arvodet för kustbevakningsinspektören,
10,000 kronor, har jag däremot ej anledning till erinran.
Enahanda är förhållandet i fråga om förslaget rörande denna befattnings
tillsättande fyra månader före den nya organisationens ikraftträdande i
övrigt. .Jag tillstyrker alltså, att förstnämnda belopp bestämmes att
ingå bland avlöningarna till ordinarie tjänstemän hos generaltullstyrelsen;
vad angår de för sistberörda ändamål erforderliga medel kommer jag
att i det följande hemställa om utverkande av dessa å tilläggsstat för
år 1922.

V ad angår den närmare omfattningen av göromålen för kustbevakningsinspektören,
torde icke föreligga skäl att redan nu fastslå
en arbetsordning för honom sådan som tullkommissionen förslagsvis
framlagt. Det synes mig sålunda icke uteslutet, att beträffande åtminstone
vissa slags frågor ett onödigt uppskov skulle föranledas av att, efter vad
kommissionen avsett, kustbevakningsinspektören icke skulle hava ständig
löredragningsskyldighet. Vidare är det tänkbart, att de kontorsgöromål,
som kommissionen velat pålägga kustbevakningsinspektören, kunna befinnas
vara av alltför stor omfattning för att möjliggöra en fullständig
och effektiv inspektion av kustbevakningen. Först framdeles, efter det
erfarenhet i saken vunnits, synes mig därför en noggrannare avgränsning
av kustbevakningsinspektörens arbetsuppgifter böra företagas.

1 det föregående har erinrats om de olika principer i fråga om
chefskapet över kustbevakningen, som för närvarande tillämpas i rikets
västra och södra delar å ena sidan och på ostkusten å andra sidan.
Tullkommissionen har nu framlagt (I: sid. 36 o. f.) följande förslag, i
avsikt att åstadkomma enhetlighet i sådant hänseende:

Med indragning av de nuvarande två kustbe valen ingschefstjänsterna
skulle chefskapet över kustbevakningen uppdragas inom ettvart tullkammar
distrikt åt därvarande tullförvaltare, dock skulle inom Stockholms, Göteborgs
och Malmö tullkammardistrikt sagda chefskap utövas av överinspektören vid
tullbevakningsinspektionen i respektive stad. 1 de enligt kommissionens förslag
ej sällan förekommande fall, då. kustbevakningsdistrikten sträckte sig
över liera än ett tullkammardistrikt, skulle vederbörande kustöveruppsynings -

Det lokala
chefskapet

1914 ån tull
kommitston.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

1920 års kustbevåkningssakkunniga.

man eller kustuppsyningsman egentligen lyda under den tullförvaltare, inom
vilkens tullkammardistrikt lian hade sin förläggningsort, men under patrullering
inom annat, till kustbevakningsdistriktet hörande tullkammardistrikt
vara skyldig att, såvitt anginge förhållandena inom detsamma, ställa sig till
efterrättelse de befallningar, som meddelades honom av därvarande tullförvaltare.

Såsom motivering för detta förslag bär kommissionen anfört i huvudsak
följande:

Det syntes framför allt angeläget att söka åstadkomma ett verkligt samarbete
mellan den yttre och den inre bevakningen. För ernående av detta mål
vore det oundgängligen erforderligt, att bägge de ifrågavarande bevakningsgrenarna
stode under enhetligt befäl, i följd varav inom kommissionens organisationsförslag
icke kunde beredas något rum för särskilda kustbevakningschefer.
Systemet med sådana chefer, särskilt om det genomfördes över hela
kusten, skulle för övrigt medföra ganska betydande kostnader. Det både därjämte
uppgivits, att kustbevakningschefstjänsterna visat sig icke på långt när
bereda innehavarna tillräcklig sysselsättning, en uppgift, som kommissionen
hade all anledning antaga vara riktig. Kommissionen — som vidare till bemötande
upptagit några erinringar, vilka av åtskilliga kustöveruppsyningsmän
på västkusten gjorts mot lämpligheten av en organisation av chefskapet sådan
som den av kommissionen tilltänkta (I: sid. 215) — ville beträffande en av dessa
anmärkningar, nämligen att tullförvaltarna skulle vara i saknad av tillräcklig
sakkunskap i rent sjötekniska frågor, medgiva, att densamma teoretiskt
sett ägde ett visst berättigande; denna brist hade emellertid kommissionen
tänkt få neutraliserad genom tillsättande av den förutnämnda kustbevaknings -inspektören. . ,

Inom de kustbevakuingssakkunniga har enighet ej uppnåtts i
denna fråga (U. I A: sid. 63 o. f.).

En av de sakkunniga har sålunda vänt sig mot anordningen med
tullförvaltare såsom chefer jämväl för kustbevakningen samt i övrigt
haft denna uppfattning:

Ett system med särskilda kustbevakningseliefer för de olika delarna av
rikets kuster borde konsekvent genomföras. Samtidigt skulle de lokala tullförvaltningarna
befrias från samtliga dem nu åliggande handläggningar av
frågor rörande kustbevakningspersonalen. Dessa — såväl de kamerala som
de administrativa — borde övertagas av bemälda chefer, å vars expeditioner
skulle såsom biträde få anställas någon kammarskrivare eller tullassistent. För
nedbringande av de av tullkommissionen med rätt eller orätt såsom alltför betydande
ansedda avlöningskostnaderna kunde möjligen cheferna placeras i
allenast kontrollörs grad, varigenom för övrigt yppades utsikter att städse få
ifrågavarande chefsplatser besatta med yngre personer, som för vinnande av
högre befordran inom tullverket bemödade sig att fylla sin uppgift vid kustbevakningen
på bästa sätt. Dessa kontrollörer, förslagsvis benämnda kustbevakningskontrollörer,
syntes på försök böra till antalet begränsas till tre samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

få följande tjänstgöringsdistrikt, nämligen: en västkusten till Falsterborev
(kustbevakningsdistrikten 18—23); en ostkusten söderifrån till gränsen mellan
Södermanlands och Östergötlands län ävensom Öland (kustbevakningsdistrikten
11—13 och 15—17); samt en norrlandskusten från skäret Björn (kustbevakningsdistrikten
1-—7). Återstoden av svenska kusten, d. v. s. sträckan från
gränsen mellan Södermanlands och Östergötlands län till skäret Björn ävensom
Gottlands kust (kustbevakningsdistrikten 8—10 och 14), borde åtminstone tills
vidare stå under motsvarande chefskap av kustbevakningsinspektören, som å
sin expedition likaledes skulle få anställt erforderligt arbetsbiträde.

Det sålunda framlagda förslaget måste till skillnad från kommissionens
förslag kunna medföra eu systematisk och intensiv kontroll av kustbevakningen,
ur det allmännas intresse så mycket mera önskvärd, som dess personalantal
i hög grad hade måst inknappas och dyrbara tekniska hjälpmedel avsåges
att tillhandahållas personalen av staten. Vad kostnaden för de ifrågasatta
kontrollörsexpeditionerna beträffade, syntes denna realiter knappast
bliva högre än den, som statsverket finge vidkännas i avlöningar, därest tullförvaltarna
omhändertoge chefskapet för kustbevakningspersonalen; i åtskilliga
fall komme nämligen med all sannolikhet tullförvaltarna att nödgas avdela
särskild personal vid tullkammaren för handhavandet av kustbevakningsbestyren
eller arbetet med dessa i allmänhet att vara av den omfattning, att arbetskraft,
motsvarande en tjänstemans oavbrutna sysselsättning under flera
dagar i månaden, för ändamålet åtginge.

En aunan av de kustbevakningssakkunniga, vilken jämväl funnit
det mindre tillfredsställande, att chefskapet över kustbevakningen inom
respektive tullkammardistrikt uppdroges åt tullförvaltarna, som förut
vore till fullo upptagna av mångskiftande göromål och i regel till åren
komna, har i stället tänkt sig följande lösning av frågan:

Kustbevakningsdistrikten (vilkas omfattning angivits i U. IA: sid. 147
o. f.) borde förenas till grupper med i allmänhet några distrikt i varje. Exempelvis
kunde första gruppen utgöras av kustbevakningsdistrikten 1—4, andra
gruppen 5—7, tredje gruppen 8—10, fjärde gruppen 11—13 och 15, femte gruppen
14, sjätte gruppen 1(1 och 17, sjunde gruppen IS, åttonde gruppen 19 och 20,
nionde gruppen 21, tionde gruppen 22 och 23. Varje sådan grupp skulle bilda
ett inspektionsdistrikt under chefskap av någon kontrollör eller kammarskrivare
inom distriktet, vilken av generaltullstyrelsen därtill särskilt förordnades
och som hade att, i mån hans tid ej upptoges av göromål för kustbevakningen,
sköta sin innehavande tjänst. För att hans intresse för kustbevakningen skulle
ökas, borde han för bestridandet av ifrågavarande chefspläts erhålla lämpligt
extra arvode iitöver den ordinarie lönen.

Fördelarna med den på detta sätt föreslagna organisationen kunde sammanfattas
i följande punkter: kustbevakningens effektivitet bleve större än
enligt tullkommissionens förslag; skapandet av nya befattningar undvekes;
kostnaderna bleve mindre än enligt förutnämnda sakkunniges förslag; mindre
antal distrikt lades under respektive högre befäl än enligt samma förslag:
bättre tillgodoseende av kustbevakningens intressen vid samarbetet mellan inre

Generaltullstyrelten

år 1990.

78 Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

och yttre bevakningen erhölies än enligt tullkommissionens förslag; och kustöveruppsyningsmännens
intresse för tjänsten ökades genom att dessa finge en
mera självständig ställning. Den sakkunnige ville emellertid medgiva, att det
nyss återgivna förslaget av en annan av de sakkunniga ginge fram efter renare
och enklare linjer än hans; dock ansåge han det förra vara svårare att få
genomfört än sitt eget föreslag.

Den tredje av de sakkunniga har slutligen biträtt den uppfattning
i ämnet, som uttalats av tullkommissionen. För honom tedde sig
saken sålunda:

Det grundläggande momentet i organisationen vore uppdelningen i vissa
kustbevakningsdistrikt, vart och ett under ledning av en väl utbildad kust
överuppsyningsman, som stode i ansvar för bevakningen inom distriktet och
vars ställning borde göras så stark som möjligt. Ett viktigt led i organisationen
bildade härjämte den från alla håll förordade kustbevakningsinspektören,
vilken representerade enhetlighetssynpunkten. Utöver vissa närmare angivna
inspektioner av kustbevakningsinspektören och kustöveruppsyningsmannen hade
kustbevakningsposteringarna att motse inspektionsbesök av generaltulldirektören,
byråcheferna och vederbörande distriktchef — om befattningar av detta
slag komme till stånd — samt av vederbörande tullförvaltare. Skulle, med
indragning av tullförvaltarnas mindre omfattande inspektion, tillskapas särskilda
nya organ med inspektion till huvuduppgift, kunde befaras, att det bleve
för mycket inspekterande; inspektion vore visserligen nyttig och nödvändig
men finge ej drivas så, att den inkräktade på nödig arbetsro. Inrättandet av
en kustbevakningskontrollörsinstitution skulle därför innebära en överorganisation,
varförutom det nära samarbetet mellan den yttre och den inre bevakningen
kunde befaras komma att genom en sådan åtgärd äventyras.

Generaltullstyrelsen har i utlåtandet häröver den 11 oktober 1920
anmält, att styrelsen vid valet mellan de båda huvudalternativen delat
chefskap mellan tullförvaltningarna och kustbevakningen eller särskilt
chefskap för kustbevakningen obetingat anslutit sig till det senare och
ansett att detta borde konsekvent genomföras i hela riket utan undantag
för någon del av kusten (U. I A: sid. 112 o. f.). Denna sin ståndpunkt
har styrelsen ingående motiverat, i samband varmed styrelsen bemött
de gjorda invändningarna mot systemet med odelat chefskap. Av
vad styrelsen i sådant avseende anfört må följande sammandrag lämnas:

Beträffande tullkommissionens förväntan, att tullförvaltarnas brist på
tillräcklig kunskap i sjötekniska frågor skulle bliva neutraliserad genom in2''ättandet
av en kustbevakningsinspektörsbefattning, har styrelsen dragit i
tvivelsmål, huruvida de mångskiftande övriga göromål, som enligt tullkommissionens
förslag skulle tillkomma kustbevakningsinspektören, kunde medgiva
honom att åt en över hela rikets långsträckta kust utspridd personal och
densammas tjänstemateriell ägna den oavlåtliga och ingående uppmärksamhet,
som härför måste förutsättas. Styrelsen har vidare påvisat de olägenheter, som

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

enligt dess mening skulle vid tullförvaltarnas omhänderhavande av chefskapet
uppstå därigenom, att kustbevakningsdistrikten ofta omfattade mera än
ett tullkammardistrikt (U. IA: sid. 43 o. f.). Därvid har styrelsen erinrat, att
enligt tullkommissionens förslag såsom allmän regel skulle gälla, att tullförvaltarna
skulle utöva chefskap över kustbevakningen inom respektive tullkammardistrikt;
då emellertid enligt samma förslag befälhavaren och personalen
å en jakt, vars distrikt omfattade mera än ett tullkammardistrikt, skulle
lyda under tullförvaltaren i det tullkammardistrikt, inom vilket jakten hade
sin station, men under patrullering inom annat till jaktens distrikt hörande
tullkammardistrikt vara skyldig att, såvitt anginge förhållandena inom detta,
ställa sig till efterrättelse de befallningar, som meddelades av därvarande tullförvaltare,
syntes däri ligga ett frö till förvecklingar och stridigheter mellan
tullförvaltarna, minst lika menliga för bevakningens effektivitet och i allmänhet
för ett gott samarbete, som de olägenheter, kommissionen velat undvika
genom borttagandet av kustbevakningschefstjänsterna och befälets uppdragande
åt respektive tullförvaltare. Vad angår det av kommissionen andragna
positiva skäl för chefskapets utövande av tullförvaltarna, att ett verkligt
samarbete mellan den inre och den yttre bevakningen kunde ernås endast
därigenom, att bägge de ifrågavarande bevakningsgrenarna stode under enhetligt
befäl, har styrelsen på angivna grunder bestritt befogenheten av detta
påstående (U. IA: sid. 115). I fortsättningen har styrelsen vänt sig mot det
uttalandet av den ledamot bland de sakkunniga, vilken anslutit sig till kommissionens
förslag i förevarande hänseende, att tillskapandet av särskilda nya
organ med inspektion till huvuduppgift skulle innebära en »överorganisation»,
varigenom kunde befaras, att inspektionen bleve alltför ofta påkommande, så
att den komme att inkräkta på nödig arbetsro. Därvid har styrelsen framhållit,
dels att enligt dess förslag några distriktchefer icke skulle finnas, dels
ock att den inspektion av kustbevakningen, som kunde förrättas av generaltulldirektören
och byråcheferna, med all säkerhet komme att inskränka sig till
besök vid varje postering med ett eller annat års mellanrum. Någon fara för
att genom denna inspektion nödig arbetsro skulle äventyras kunde nog ej
förefinnas. Även den inspektion, som kustbevakningsinspektören vid sidan av
sina övriga mångfaldiga och omfattande åligganden komme i tillfälle att utöva,
syntes knappast ägnad att kunna störa kustbevakningens arbetsro. Skulle
överorganisation i något fall kunna med fog befaras, vore det enligt styrelsens
förmenande snarare genom inrättande av de utav kommissionen ifrågasatta
distriktchefsbefattningarna.

Sedan generaltullstyrelsen sålunda anmält sin principiella uppfattning
om anordnandet av chefskapet över kustbevakningen, bär styrelsen
angivit sin ställning till de två förslag, som inom de sakkunniga
framställts beträffande den närmare organisationen av det särskilda chefskapet,
vara den, att styrelsen ansåge förslaget om särskilda, uteslutande
för kustbevakningen avsedda chefstjänster vara det, som ensamt borde
komma i fråga. 1 detta hänseende har styrelsen vidare anfört huvudsakligen
följande:

Motioner vid
1921 årt
riksdag.

Generaltullstyrelsen

ur 1921.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Den ledamot av de sakkunniga, som framlagt förslaget om befälets utövande
av vid lokaltullförvaltningen anställda tjänstemän, hade själv erkänt,
att det förslag, som sedermera av generaltullstyrelsen tillstyrkts, ginge fram
efter renare och klarare linjer än hans eget. Detta omdöme vore också enligt
styrelsens uppfattning riktigt. Ett hälftenbruk av tjänstemän å verksamhetsområden
av vitt skild beskaffenhet, sådant som det av tullkommissionen
ifrågasatta, kunde nämligen icke vara förmånligt för någotdera av dessa områden.
Vad kostnaden beträffade, syntes någon alltför stor skillnad mellan de
olika alternativen icke behöva förekomma. — I övrigt ville styrelsen i förevarande
ämne åberopa vad som anförts av den ledamot av de sakkunniga,
vilken föreslagit chefskapets överlåtande på särskilda kustbevakningskontrollörer.

Kustbevakningskontrollörerna borde även enligt styrelsens mening vara
tre till antalet men deras distrikt emellertid omfatta följande kustbevakningsdistrikt
enligt de sakkunnigas förslag (U. IA: sid. 147 o. f.), nämligen: det
första kustbevakningsdistrikten 1—11 och 14, det andra kustbevakningsdistrikten
12, 13 samt 15—18 och slutligen det tredje kustbevakningsdistrikten 19—23.
Härigenom skulle kustbevakningsinspektören icke få för sig avdelat något
distrikt samt andra och tredje kontrollörsdistrikten komma att bestå av i det
närmaste samma antal posteringar och omfatta ungefär samma antal tjänstemän;
det första distriktet skulle däremot omfatta ett mindre antal posteringar
och tjänstemän men i stället sträcka sig över så mycket större del av rikets
kust. Kustbevakningskontrollörerna syntes styrelsen lämpligen kunna stationeras
i Stockholm, Malmö och Göteborg och få en kammarskrivare var till
biträde. ib.iiffc

I tvenne motioner vid 1921 års riksdag (A. K. nr 323 och 337)
vidrördes även detta spörsmål. En av motionerna innefattade tillstyrkande
av tullkommissionens förslag, medan i den andra yrkades, dels
att såväl det administrativa som det kamerala chefskapet över kustbevakningen
vid gränsen mot Finland måtte fortfarande omhänderhavas
av tullförvaltaren i Haparanda, dels att för utövande av motsvarande
chefskap inom skilda områden av rikets kust i övrigt måtte, med indragning
av de niivarande två kustbevakningschefstjänsterna, anställas ett
lämpligt antal kustbevakningskontrollörer, dels ock slutligen att envar
av dessa kontrollörer måtte, huvudsakligen för utförande av kontorsgöromål
för kustbevakningens räkning, såsom biträde erhålla en kammarskrivare.

Vid framläggande den 17 oktober 1921 av sitt nu förevarande förslag
till utgiftsstater för tullverket för förra halvåret 1923 har generaltullstyrelsen
tillkännagivit, att styrelsen saknade skäl till frångående av
det förslag i denna fråga, till vilket styrelsen den 11 oktober 1920 anslutit
sig. Endast en jämkning i förslaget har synts styrelsen möjligen

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

kunna förordas till stärkande av detsamma. Denna jämkning avser
undantagande av kustområdet vid gränsen mellan Sverige och. Finland
från kustbevakningskontrollörs befälsdistrikt och hänförande av nämnda
område under tullförvaltarens i Haparanda chefskap. Skälen för styrelsens
förordande av sistberörda ändring hava angivits sålunda:

»Med hänsyn till de ökade fordringarna på kustbevakningen finner styrelsen
en minskning av distriktet för den i Stockholm stationerade kustbevakningskontrollören
önsklig. En sådan minskning torde med minsta kostnad
kunna ske sålunda, att nyssnämnda kustområde vid finska gränsen inordnas
under chefskap av föreståndaren för Haparanda tullkammare, vilken till skillnad
från övriga likabenämnda tullförvaltningar i riket redan nu utgör huvudsakligen
en kust- och gränsbevakningsexpedition. Styrelsen tillstyrker en
sådan omläggning så mycket hellre som det antagligen skulle komma att möta
stora svårigheter i att avskilja gräns- och kustbevakningsområdena i dessa
trakter från varandra.»

Kontrollörsdistrikten skulle efter denna omläggning te sig på följande
sätt:

första kontrollörsdistriktet (chefskap av tullförvaltaren i Haparanda):
första kustbevakningsdistriktet;

andra kontrollörsdistriktet (chefskap av en kustbevakningskontrollör
med expedition i Stockholm): andra—elfte samt fjortonde kustbevakningsdistrikten; tredje

kontrollörsdistriktet (chefskap av en kustbevakningskontrollör
med expedition i Malmö): tolfte, trettonde samt femtonde—nittonde kustbevakningsdistrikten;
samt

fjärde kontrollörsdistriktet (chefskap av en kustbevakningskontrollör
med expedition i Göteborg):- tjugonde—tjugufjärde kustbevakningsdistrikten.

Gränserna för de kustbevakningsdistrikt, vilka innefattas i nu
nämnda kontrollörsdistrikt, komma att i det följande angivas.

Slutligen har 1902 års löneregleringskommitté i sitt förut åberopade
yttrande den 6 december 1921 förklarat sig icke hava kunnat
underlåta att ägna särskild uppmärksamhet åt de framkomna olika förslagen
om ordnandet av chefskapet för de olika delarna av tullverkets
kustbevakning, vid det förhållande att frågan om handhavande av berörda
chefskap stode i visst samband med spörsmålet om tullförvältartjänsternas
placering i lönegrader. Därvid har kommittén gjort detta
uttalande:

»Kommittén har funnit sig kunna ansluta sig till det av generaltullstyrelsen
tillstyrkta förslaget om anställande av särskilda, uteslutande för kustbevakningen
avsedda tjänstemän i chefställning, s. k. kustbevakningskontrollörer,
vilka skulle, biträdda av en kammarskrivare, var inom sitt distrikt handj
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.) 11

Linie reglcringi kommittén.

översikt.

Departement»-

chefen.

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

liava, förutom chefskapet, samtliga de lokala tullförvaltningarna nu åliggande
ärenden rörande kustbevakningen, således både de kamerala och de administrativa.

Genom en dylik anordning skulle enligt kommitténs åsikt ernås ett mera
planmässigt och intensivt arbete till förhindrande och upptäckande av de, enligt
bekräftade uppgifter, i stegrad omfattning förekommande brott mot stadgandena
om olovlig varuinförsel, än vid genomförande av förslagen om kustbevakningschefsgöromålens
överlåtande på tjänsteman, jämväl sysselsatt med
annat från kustbevakningsbestyr skilt arbete.

Dessutom skulle anordningen med all sannolikhet leda till besparing av
statsverkets utgifter dels till följd av noggrannare tillsyn å användningen av
tullverkets till bruk vid kustbevakningen tillhandahållna tjänstemateriell, dels
ock, indirekt, bland annat därigenom att krav må kunna förekommas från åtskilliga
tullförvaltare eller andra vederbörande tullförvaltningstjänstemän att
på grund av ökat arbete med kustbevakningen erhålla förbättrad löneställning
antingen medelst uppflyttning å löneskalan eller genom tillerkännande av, såsom
från tjänstemannahåll redan i något fall förutsatts, särskilt tillägg till
ordinarie avlöningen liksom tidigare medgivits (1900 års tullstatskommittés
betänkande, sid. 193 o. f.).

Det av generaltullstyrelsen föreslagna antalet kustbevakningskontrollörer
och biträden (kammarskrivare), tre av vartdera slaget befattningshavare,
förefaller kommittén vara lämpligt.»

En översikt av de mera väsentliga uttalandena i frågan, huruvida
tullverkets kustbevakningspersonal bör ställas under ett med den inre
tullpersonalen delat chefskap eller ett särskilt sådant, utvisar, att 1914
års tullkommission, en av 1920 års kustbevakningssakkunniga samt
Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening ställt sig på den ståndpunkt,
att chefskapet bör omhänderhavas av tullförvaltarna samtidigt med föreståndarskapet
vid tullkammaren, medan 1908 års tullstatskommission,
pluraliteten av 1920 års kustbevakningssakkunniga, 1902 års löneregleringskommitté,
generaltullstyrelsen samt åtskilliga kustöveruppsyningsmän,
som tidigare tjänstgjort vid kustbevakningen under tullförvaltares
chefskap men numera äro underordnade särskild kustbevakningschef, uttalat
sig till förmån för det särskilda chefskapet. Åt det senare alternativet
synes ock i princip hava lämnats företräde av statsmakterna vid
tvenne tidigare tillfällen (U. I A: sid. 64 o. f.). Sveriges tullmannaförening
har till eu början bestämt talat för ett chefskap av tullförvaltare
(II, 2: sid. 77) men sedermera intagit en mera oviss hållning
(U. I A: sid. 33).

Vid en närmare granskning av de omfattande yttranden, som sålunda
framlagts, har jag funnit obestridliga fördelar vara att ernå med
såväl det ena som det andra av systemen liksom ock att vissa icke
oväsentliga olägenheter vidlåda ettvart av dem. Under sådana förhål -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

landen och då samtliga i saken hörda uppenbarligen måste anses hava
tagit ställning till frågan först efter omsorgsfull prövning av på densamma
inverkande omständigheter, torde det vara förklarligt, att jag
hyser en viss tveksamhet vid valet mellan de ifrågavarande båda systemen.
Då jag stannar vid det, som innebär chefskapets överlåtande på
personer, vilka icke tillika utöva annat chefskap, är den vägande anledningen
därtill den, att såväl generaltullstyrelsen som löneregleringskommittén
ansett berörda system ur allmän organisatorisk synpunkt äga
företräde framför det andra systemet.

På grundvalen av det av mig sålunda föredragna systemet hava,
såsom nämnts, två skilda förslag uppbyggts. Enligt det ena skulle
chefskapet för kustbevakningspersonalen å respektive orter utövas av
vid tullförvaltning samtidigt sysselsatt person i underordnad ställning,
enligt det andra av en enbart för kustbevakningen anställd person
(kustbevakningskontrollör). Av dessa förslag torde enligt mitt förmenande
det senare äga de större förutsättningarna för åstadkommande
av en ekonomisk och planmässig verksamhet inom kustbevakningen.
Förnämligast med hänsyn därtill anser jag mig böra i princip förorda
detta förslag.

Gentemot de invändningar, som på enskilda punkter gjorts mot
sistberörda förslag tillåter jag mig i huvudsak åberopa, vad till stöd för
detsamma anförts såväl av förslagsställaren (IT. I A: sid. 63 o. f.) som
av generaltullstyrelsen (U. I A: sid. 116) och 1902 års löneregleringskommitté.
Härutöver ber jag få särskilt framlägga följande synpunkter.

I några fall hava uttalats farhågor för, att den tilltänkta anordningen
med utom tullkamrarna stående chefer för kustbevakningspersonalen
skulle leda därhän, att samarbetet mellan denna personal och
den inre förvaltningen upphörde. Jag tror emellertid, att sådana farhågor
icke skola behöva besannas. Ett stöd för denna förmodan vill
jag finna i den omständigheten, att, enligt vad som upplysts mig, ett
dylikt samarbete även inom till kustbevakningstjänst uteslutande hänförliga
arbetsområden utan svårighet redan nu försiggått på flera
platser, där kustbevakningspersonalen varit underordnad särskilda kustbevakningschefer.
Berörda samarbete lärer ytterst hava vilat å stadganden
i tjänstgöringsreglementet för tullverket, däri ålagts dels i allmänhet
tullverkets tjänstemän att vid ansvar såsom för tjänstefel tillhandagå
varandra inbördes med det biträde, som i tjänsten äskas och
de äro i tillfälle att lämna, dels särskilt vederbörande bevakningschefer
att vid enahanda ansvar, då omständigheterna påkalla omedelbar samverkan
mellan bevakningspersonal, tillhörande olika befälsområden, i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

samråd träffa för ändamålet nödiga anstalter. Att dessa stadganden,
vilka synas mig alltvidare böra bibehållas, i varje fall komma att iakttagas,
sedan tillämpningen av systemet med särskilda chefer eventuellt blivit utsträckt,
bör bliva en särskild angelägenhet för generaltullstyrelsen att
draga försorg om. Jag har därför all anledning förvänta, att styrelsen
för såväl kustbevakningskontrollörerna som vederbörande tullförvaltningschefer
inskärper vikten av att ett verkligt samarbete upprätthålles mellan
den yttre och inre tullbevakningen samt, i mån som närmare stadganden
för detta ändamål må finnas behövliga, går i författning om utfärdande
av sådana. Det synes mig därjämte i hög grad önskligt, att uttrycklig
föreskrift meddelas jämväl därom, att kustbevakningsinspektören skall
åligga att med särskild uppmärksamhet tillse, det berörda stadganden om
samarbete ej i något fall varda åsidosatta. Vad i synnerhet rörer förhållandet
härutinnan vid strandningstillfällen, synes tullförvaltningspersonalen
så mycket hellre kunna förväntas deltaga i därvid uppstående
göromål som dessa göromål enligt min åsikt till väsentligaste del måste
komma att författningsmässigt påläggas samma personal. På kustbevakningspersonalen
borde allenast bero att inrapportera timad strandning
förutom till kustbevakningskontrollör, även till närmaste tullkammare,
som skulle hava att, i mera krävande fall efter samråd med kustbevakningskontrollören,
till strandningsstället beordra den tullkammaren
underlydande bevakningspersonal, som kunde anses behövlig till betryggande
av kronans rätt. I avvaktan härå borde kustbevakningspersonal,
i mån som detta vore behövligt, utöva tillsyn på platsen och påbörja
förtecknandet av det gods, som skulle ilandföras, allteftersom det lossades.
En sådan anordning finnes för övrigt redan bestämd i § 115 i tullstadgan
och § 103 i tjänstgöringsreglementet för tullverket, ehuru hittills i flera
fall kustbevakningstjänstemän lära hava använts för dylik med bevakning
vid lossning utom tullplats jämförlig och således inre bevakningspersonal
principiellt tillhörig tjänstgöring. Tullverkets bestyr i anledning av
strandningarna synas mig därför icke få inverka på frågan, huruvida
tullförvaltarna skola handhava chefskapet för kustbevakningspersonalen
inom sitt jämte ett eller flera närliggande tullkammardistrikt eller icke.
Ty under alla omständigheter måste såväl den speciella bevakningstillsyn
som den journalisering och redovisning, vilken påkallas av inträffad
strandning, vara — på grund av dessa göromåls karaktär — att i likhet
med varje annan bevakning och bokföring, som föranledes av rätt att
lossa å annan ort än tullplats, hänföra till förrättningar, ankommande
på huvudtullförvaltningen inom det tullkammardistrikt, där det strandade
fartygets lossning äger rum.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 89.

Vidkommande härefter den närmare organisationen av det lokala
chefskapet vid kustbevakningen kan utan tvivel hysas viss betänklighet
mot att åt kustbevakningskontrollörerna tilldela så vidsträckta tjänstgöringsdistrikt
som generaltullstyrelsen ifrågasatt. Särskilt gäller detta
beträffande det av styrelsen föreslagna andra kontrollörsdistriktet, sträckande
sig från trakten av Nederkalix i Norrbottens län till Uthammaren
mellan Västervik och Oskarshamn samt omfattande jämväl Gottland, även
om detta distrikt innehåller avsevärt mindre antal posteringar (28) i jämförelse
med de två södra distrikten (62 och 50). Med utgångspunkt från
att en minskning av kontrollörsdistrikten genom ökning av en kustbevakningskontrollörsbefattning
utöver de av styrelsen tillstyrkta icke
bör ifrågakomma, bär jag emellertid trott mig kunna i viss mån undanröja
förberörda betänkligheter genom att utsträcka det kontrollörsdistrikt,
vars chef skulle bliva tullförvaltaren i Haparanda, längre söderut, nämligen
till gränsen mellan Norrbottens och Västerbottens län, eller med
andra ord till att innefatta Haparanda, Luleå och Piteå tullkammardistrikt.
Skulle det efter införandet av ifrågavarande institution befinnas,
att något av kontrollörsdistrikten erhållit otillfredsställande avgränsning,
lärer Kungl. Maj:t kunna bestämma om erforderlig förändring
av gränserna för detsamma. — I övrigt anser jag mig icke böra för
närvarande förorda annan avvikelse från vad generaltullstyrelsen i sådant
avseende senast ansett lämpligt, än att jag med hänsyn därtill, att föreliggande
organisationsfråga varit föremål för synnerligen stridiga uppfattningar
hos dem, som handhaft den förberedande utredningen av densamma,
finner ifrågavarande kustbevakningskontrollörsbefattningar böra
tills vidare, intill dess tillräcklig erfarenhet om den nya chefsinstitutionens
lämplighet må hava vunnits, upptagas allenast på extra stat. Om utverkande
av för sistberörda ändamål erforderliga medel för förra halvåret
1923 kommer jag senare i dag att göra särskild hemställan.

Jag tillstyrker nu alltså, att för närmaste omhänderhavande av de
administrativa och kamerala göromålen vid kustbevakningen, i vad
denna är förlagd utom Haparanda, Luleå och Piteå tullkammardistrikt,
tillsättas tre kustbevakningskontrollörer å extra stat med var sin kammarskrivare
såsom biträde, att inom berörda tre distrikt motsvarande göromål
åläggas tullförvaltaren i Haparanda samt att stationeringsorterna och
distrikten för nyssnämnda kontrollörer bestämmas — frånsett den gränsförskjutning,
som föranledes av mitt nyssnämnda förslag om tullförvaltarens
i Haparanda kontrollörsdistrikt — på av styrelsen angivet sätt.

Kustbevakningsdistrikt

och -posteringar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Enligt tullkommissionens och de kustbevakningssakkunnigas förslag
(I: sid. 167 o. f.; U. I A: sid. 139 o. f.) skulle kustbevakningsdistriktens
antal bliva respektive 20 och 23 samt kustbevakningsposteringarnas,
bortsett från kustbevakningsbestyren för den inre tullbevakninfjen,
117 och 127.

Generaltullstyrelsen, som i utlåtandet den 11 oktober 1920 (U. I A:
sid. 119 o. f.) föreslagit motsvarande antal till 23 och 128 men sedermera
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 november 1920 (sid. 122) på
förekommen anledning hemställt om ändring häri till 23 och 127, har
nu i sin skrivelse den 17 oktober 1921 ifrågasatt, att antalen måtte
i stället bestämmas till respektive 24 och 142 samt att distriktens utsträckning
och posteringarnas förläggningsorter borde bliva som följer;
dock har styrelsen beträffande de senare uttryckligen betonat, att uppgifterna
om dessa icke kunde i varje fall vara att anse såsom slutgiltiga
samt att styrelsen därför förutsatt, att styrelsen skulle i en del fall få
efter närmare undersökning av de lokala förhållandena avgöra, vilken
plats som erbjöde de största fördelarna såsom förläggningsort:

första kustbevakningsdistriktet: från riksgränsen mot Finland till rålinjen
mellan Nederkalix och Råneå socknar; posteringar vid Hanhinkari och
Salmis;

andra kustbevakningsdistriktet: från nämnda rålinje till gränsen mellan
Norrbottens och Västerbottens län; postering vid Trundö (eller Rosvik);

tredje kustbevakningsdistriktet: från nämnda länsgräns till och med
Bjuröklubb; posteringar vid Kåge (eller Kallholmen) och Bjuröklubb;

fjärde kustbevakningsdistriktet: från Bjuröklubb till gränsen mellan
Västerbottens och Västernorrlands län; posteringar vid Ratan, Halågen (eller
Bergviken) och Holmsund;

femte kustbevakningsdistriktet: från nämnda länsgräns till gränsen mellan
Ångermanland och Medelpad; posteringar vid Skag och Ulvö;

sjätte kustbevakningsdistriktet: från nämnda landskapsgräns till Långvinds
bruk och dess lastageplats; posteringar vid Juniskären och Saltvik;

sjunde kustbevakningsdistriktet: från och med Långvinds bruk och dess
lastageplats till södra sidan av skäret Björn; posteringar vid Axmars bruk,
Karlholm och Fågelsundet;

åttonde kustbevakningsdistriktet: från södra sidan av skäret Björn till
Arholma; posteringar vid Gåsstens redd och Grisslehamn;

nionde kustbevakningsdistriktet: från och med Arholma till linjen Dalarö—
Huvudskär; posteringar vid Arholma, T jocko (södra hamn), Sandhamn och
Smådalarö;

tionde kustbevakningsdistriktet: från linjen Dalarö—Huvudskär till

gränsen mellan Södermanlands och Östergötlands län; posteringar vid Htö och
Sågstens hamn;

elfte kustbevakningsdistriktet: från nämnda länsgräns till Uthammaren
och Fläskskären; posteringar vid Källskär och Spårösund;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 87

tolfte kustbevakning sdistriktet: från Utliammaren och Fläskskären till
Sandhamnsviken på östra sidan av Torhamnsudde; posteringar vid Svartö
Ekenäs och Kristianopel;

trettonde kustbevakningsdistriktet: Öland; posteringar vid Byxelkrok,
Höghy, Gärdslösa, Gräsgård och Mörby långa;

fjortonde kustbevakningsdistriktet: Gottland; posteringar vid Fårö

(Nors), Botvaldavik, Heligholmen (Hoburg), Vaktudden och Lummelunda;

femtonde kustbevakningsdistriktet: från och med Sandhamnsviken till
och med Listershuvud och Hand; posteringar vid Sandhamnsviken, Torhamn
(eller Ostra Hästholmen), Hasslö, Dragsnäs (eller Ekön), Järnavik, Tärnö, Gonnö,
Pukavik, Djupakås, Hörvik och Hand;

sextonde kustbevakningsdistriktet: från Listershuvud och Hand till Sandhammaren;
posteringar vid Nogersund, Hällevik, Falkvik, Landön, Eevhaken,
Yngsjö, Furuboda, Knäbäck, Kivik, Vik, Baskemölla, Brantevik och Skillinge;

sjuttonde kustbevakningsdistriktet: från Sandhammaren till Fredshög’
posteringar vid Sandhammaren, Kåseherga, Nybro, Svarte, Abbekås, Skateliolm,
Beddmge, Smyge, Gislöv och Skåre;

adertonde kustbevakningsdistriktet: från Fredshög till Lundåkra häcks
utlopp; posteringar vid Kämpinge, Skanör, Lilla Hammarsnäs, Gässie, Malmö,
Lomma, Vikhög och Barsebäck;

nittonde kustbevakningsdistriktet: från Lundåkra bäcks utlopp till Kullabergs
udde; posteringar vid Landskrona, Ven, Borstahusen, Ålabodarna, Kopparverket,
Tmkarp, Hittarp, Domsten, Viken, Lerberget, Nyhamn och Mölle;

tjugonde kustbevakningsdistriktet: från Kullabergs udde till gränsen
mellan Kristianstads och Hallands län; posteringar vid Arildsläge, Rekarekroken,
Skalderviken (Angelholms hamn), Vejby, Ramsjö, Torekov, Kattvik och
Båstad;

tjuguförsta kustbevakningsdistriktet: från nämnda länsgräns till Näskroken;
posteringar vid Mällby (eller Snapparp), Laxvik, Halmstad, Tyludden,
Särdal,. Grimsholmen, Falkenberg, Glommen, Träslöv och Bua;

tjuguandra kustbevakningsdistriktet: från Näskroken till och med Nordre
älv och Rörö; posteringar vid Gottskär, Råö (Öckerösund), Skallahamn, Särö,
Vrångö, Styrsö Tånge, Klevafjorden (östra kusten), Långedrag, Hönö Klova
(Fotösund), Rörö och Nordre älv;

tjugutredje kustbevakningsdistriktet: från Nordre älv och Rörö till linjen
Soteskär—Sotehuvud; posteringar vid ort söder om Marstrand, Hättan,
Klädesholmen, Skärhamn, Mollösund, Käringön, Gullholmen, Malmön (eller
Stora Kornö), Gravarne och Raneberg; samt

tjugufjärde kustbevakningsdistriktet: från linjen Soteskär—Sotehuvud
till gränsen mellan Sverige och Norge vid Svinesund; posteringar vid Hunnebostrand,
Hamburgsund, Dynga, Grebbestad, Havstenssund, Råssö (hamn),
Nordkoster, Ledsund, Hftlviken, Lunneviken och Lervik.

Den plan, som sålunda åstadkommits, synes mig, särskilt om den
ställes i samband med vad slutligt föreslagits angående båtmateriell och
personalstyrka vid de olika posteringarna, vara utförd med iakttagande
av de direktiv i fråga om kustbevakningens omorganisation, som blivit

Departements chefen.

Gränsbe vakningen.

Nuvarande
organisation.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

lämnade, då den förberedande utredningen i ämnet anbefalldes, och med
beaktande i fråga om varje posterings förläggning av tillgängliga uppgifter
om lokala förhållanden. Jag anser mig därför kunna utgå från
att ifrågavarande plan till sina huvuddrag skall bliva tillfredsställande
och tillstyrker förty generaltullstyrelsens förslag i dess föreliggande
skick. Denna tillstyrkan är likväl icke att fatta så, att jag anser posteringarnas
antal eller förläggning böra ovillkorligen bibehållas enligt
nämnda förslag; tvärtom finner jag varje sådan ändring härutinnan,
som vid närmare undersökning kan utan att förrycka de principer, vilka
legat till grund för kustbevakningens omorganisation, med visshet antagas
leda till fördelar för statsverket och personalen, också böra vidtagas.
En dylik ändring lärer generaltullstyrelsen, i mån som ändringen
ej föranleder ökning i fastställd avlöningsstat få anses vara befogad att
själv åstadkomma. •

Tullverkets gränsbevakning, vars ändamål är att utöva enahanda
uppsikt å trafiken vid rikets landgräns, som, efter vad förut nämnts,
utmed kusten åligger kustbevakningspersonalen, är för närvarande organiserad
sålunda:

Ordinarie gränsbevakning är anordnad längs norska gränsen till Lappland
samt längs finska gränsen till Soppero och Muonionalusta; utmed Lapplands
gräns mot Norge finnes endast provisorisk gränsbevakning, nämligen i
Tärna och Arjeplog samt inom västra delen av Jukkasjärvi socken. Den ordinarie
gränsbevakningen bestrides av gränsridare, vilka, fördelade på posteringar,
förrätta patrullering dels till lands, dels ock till sjöss. I övrigt utgöres
den ordinarie gränsbevakningspersonale*i av en gränsöveruppsyningsman och
gränsuppsyningmän såsom underbefäl. Patrullering till lands verkställes till
häst eller till fots eller medelst åkdon eller velociped. För patrullering till
sjöss begagnas motorbåt eller annan farkost. Vederbörande personal åtnjuter
av det vid behandlingen av kustbevakningen omnämnda förslagsanslaget »till
jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader» efter generaltullstyrelsens
bestämmande dels årliga legor för anskaffning och underhåll av tjänstefarkoster
och hästar, dels ock årliga resekostnadsanslag, avsedda såväl för anskaffning
och underhåll av tjänstevelocipeder som för bestridande i övrigt av
utgifterna för erforderliga tjänsteresor. Motorbåtsbränsle bekostas direkt av
tullverket på enahanda sätt som vid kustbevakningen. Chefskapet över gränsbevakningspersonalen
utövas inom Strömstads tullkammardistrikt av tullförvaltaren
i Strömstad, inom Dalsland, Värmland och Dalarna av eu särskild
gränsbevakningschef, inom Jämtland av tullförvaltaren i Östersund samt vid
gränsen mot Finland av tullförvaltaren i Haparanda. Beträffande gränsbevakningen
i Dalsland, Värmland och Dalarna omhänderhava dock tullförvaltarna
i Karlstad och Falun vissa ekonomiska bestyr för denna.

Kungl. Maj:ts proposition «Nr 89.

I detta sammanhang må lämnas en del upplysningar rörande de
nuvarande förtullningsförhållandena vid landgränsen:

Utmed gränsen mot Norge äro förlagda dels fyra tullkamrar, nämligen
vid järnvägsstationerna i Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen, dels
två gränsinspektioner, i Medskogen och Funäsdalen, dels ock ett större antal
gränsstationer. Vid gränsen mot Finland finnes ej någon annan tullförvaltning
än tullkammaren i Haparanda. Samtliga dessa förvaltningar äga oinskränkt
förtullningsrätt; deras olika benämning härrör av omfattningen av
arbetet vid desamma. Liksom tullkamrarna, vilkas föreståndare äro tullförvaltare,
förestås gränsinspektionerna, vid vilka chefskapet utövas av gränsinspektorer,
av tjänstemän av högre grad uppförda på ordinarie stat. Såsom
föreståndare för gränsstationerna äro gränsridare förordnade av generaltullstyrelsen
jämlikt § 20 i instruktionen för styrelsen. Dessa åtnjuta jämte lönen
vid sina gränsridartjänster, som de hava att fortfarande bestrida, av Kungl.

Maj:t bestämda arvoden för berörda uppdrag, varmed dock följer skyldighet
att tillhandahålla erforderliga expeditionslokaler och magasin. Arvodena utgå
av det å tullverkets avlöningsstat uppförda förslagsanslaget »till arvoden
åt tullexpeditions- och gränsstationsföreståndare». Gränsinspektionen i Funäsdalen
redovisar direkt till generaltullstyrelsen, gränsinspektionen i Medskogen
samt gränstationerna däremot genom någon av tullkamrarna i Strömstad,
Karlstad, Falun och Östersund.

I avseende å förtullningen vid landgränsen gäller härutöver enligt § 44
mom. 2 tullstadgan, att, för den händelse vid gränsen mot Norge å ställe, där
förtullning icke får äga rum, yppar sig mer eller mindre tillfälligt behov att
införa kreatur, för vilka skall erläggas tull, och under förutsättning att stället
är så beläget, att synnerlig svårighet möter för kreaturens införande över
plats, varest förtullning får ske, tullbehandlingen må, sedan före införseln anmälan
därom skett hos närmaste tullförvaltning och säkerhet för tullavgiften
blivit där nedsatt, efter generaltullstyrelsens bestämmande ombesörjas av
gränsridare i trakten eller, där sådan icke finnes, av kronobetjäningen. Dessutom
har särskilt vid finska gränsen vid sidan om författningarna utbildat
sig den praxis, att, där gränstullförvaltning är avlägsen, vilken som helst
gränsridare verkställer förtullningar. I båda fallen redovisas uppbörden till
närmast befintliga tullförvaltning inom distriktet.

Enligt tullkommissionens uttalade åsikt bör icke för den närmaste upplands
tiden ifrågakomma att mera allmänt införa gränsbevakning i Lappland, flränsbevak Denna

uppfattning, som delats av generaltullstyrelsen (U. I: sid. ninfl‘
38), har vid denna frågas behandling den 18 mars 1921 även biträtts
av vederbörande departementschef (sid. 125).

Det synes även mig, som om det för den närmaste tiden icke Departementsbehövde
ifrågakomma ett mera allmänt införande av gränsbevakning i chefen.
nämnda landskap. Om viss bevakning i trakten av riksgränsbanan
kommer jag emellertid att längre fram i ett annat sammanhang yttra mig.

Bihang i ill riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.) 12

Bevaknings styrkan.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens sjunde huvudtitel (punkt 52) anhöll riksdagen, att
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning, huruvida det förefunnes
behov av ett så stort antal tulltjänsteman och betjänte vid gränsen
mot Norge som det nuvarande, samt att, om så icke vore förhållandet,
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att snarast möjligt få de
obehövliga tjänsterna indragna.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt generaltullstyrelsen att i anledning
härav inkomma med det yttrande och förslag, vartill omständigheterna
kunde föranleda, överlämnade styrelsen med skrivelse den 20 november
1913 till Kungl. Maj;t åtskilliga från vederbörande lokala tullmyndigheter
infordrade yttranden i ämnet samt hemställde för egen del av
anförda skäl, att någon indragning av vare sig nu befintlig gränsbevakningspersonal
eller för närvarande anordnade gränsstationer icke
måtte vidtagas.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober 1915 överlämnades
haudlingarna i detta ärende till tullkommissionen för att tagas i övervägande
vid fullgörande av det kommissionen meddelade uppdrag. I
anledning härav anförde kommissionen i sitt utlåtande den 17 oktober
1917 (I: sid. 116 o. f.) i huvudsak följande:

Vid verkställda undersökningar hade det befunnits, att den nu utposterade
bevakningsstyrkan vore — bortsett från några undantagsfall, inalles 11
man av 71 ordinarie och extra ordinarie gränsridare i Bohuslän, Dalsland och
Värmland — oundgängligen behövlig för att en effektiv bevakning skulle
kunna upprätthållas. Kommissionen hade därför samt med hänsyn dels till
det nuvarande systemet med höga tullar, dels till vikten av ett praktiskt
genomförande av sådana ifrågasatta reformer som hrännvinslagstiftningens
skärpande funnit sig icke kunna föreslå någon nämnvärd minskning av den
nu använda personalen; de flesta i tjänstgöring ständigt inkallade extra ordinarie
gränsridarna skulle i stället överflyttas på ordinarie stat.

Generaltullstyrelsen har motsatt sig den sålunda föreslagna personalminskningen
(U. I: sid. 38 o. f.) under betonande bland annat
därav, att under flera år, då normal rörelse och trafik varit rådande,
förstärkning av den ordinarie gränsridarpersonalen i nyssnämnda landskap
befunnits oundgängligen nödvändig för upprätthållande av en effektiv
bevakning. Anledningen, att icke av styrelsen framställning gjorts om
denna förstärknings uppförande å ordinarie stat, hade enligt styrelsens
utsago uteslutande varit hänsynen till det pågående omorganisationsarbetet
samt, vad Bohuslän beträffade, den dittills i viss mån svävande
frågan, huruvida gränsbevakningen där borde utbytas mot kustbevakning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Lika med min företrädare i ämbetet finner jag, med hänsyn huvudsakligen
till vad generaltullstyrelsen i ämnet upplyst, föga välbetänkt
att för närvarande vidtaga någon reducering av den gränsbevakningspersonal,
som visat sig under senare tider vara erforderlig. Jag kan
därför icke biträda tullkommissionens förslag om indragning av gränsbevakningspersonal
inom de ifrågavarande gränslandskapen.

Vad beträffar den av generaltullstyrelsen berörda frågan, huruvida
gränsbevakningen i Bohuslän borde utbytas mot kustbevakning, får
den numera genom utfärdande den 19 december 1919 av Kungl. Maj:ts
kungörelse angående ändrad lydelse av §§ 5 och 46 i tullstadgan
(Svensk författningssamling nr 860 år 1919) anses avgjord sålunda, att
dylik förändring tills vidare ej bör ske.

Vid bestämmande av gränsbevakningsposteringarnas ur effektivitet-
och trafiksynpunkt lämpligaste förläggning lära stundom hava
yppat sig vissa svårigheter, bestående däri, att personalen, som själv
har att sörja för bostäders anskaffande, icke alltid kunnat påräkna tillmötesgående
från befolkningens sida vid försök att hyra bostad eller
anskaffa sig egna hem. På grund härav har tullkommissionen funnit
det kunna ifrågasättas, huruvida icke bostäder borde tillhandahållas
gränsbevakningstjänstemännen genom statens försorg; av kostnadshänsyn
borde sådant dock icke ifrågakomma såsom allmän regel, utan skulle
det ankomma på generaltullstyrelsen att i särskilda fall, när omständigheterna
sådant påfordrade, göra vederbörlig framställning i berörda syfte.

Mot detta uppslag, vilket på sin tid vunnit anslutning av såväl
generaltullstyrelsen som min företrädare i statsrådsämbetet (sid. 128),
har icke heller jag någon erinran att göra.

I fråga om gränsbevakningens tekniska hjälpmedel (sid. 128) har
tullkommissionen framlagt förslag av denna innebörd:

Tjänstemateriellen borde bestå av farkoster i överensstämmelse med
framlagt närmare förslag, vidare av cyklar och hästar till visst antal för
gränsbevakningen i dess helhet samt slutligen av skidor i vissa trakter, framför
allt vid gränsen mot Finland. Hästar skulle dock vid riksgränsen mot
Norge, där patrulleringen i regel lämpligen kunde verkställas till fots, endast i
undantagsfall efter generaltullstyrelsens särskilda beprövande förekomma.
Kostnaden för anskaffning och underhåll av båtar, cyklar och skidor skulle
bestridas av tullverket, varemot hästar skulle såsom nu fortfarande hållas av
vederbörande tjänstemän mot lega. Beträffande gränsbevakningspersonalens
rätt att vid tjänsteresor använda andra fortskaffningsmedd än de nämnda

Departement».

chefen.

Posteringarnas
förläggning.

Departements chefen.

Tekniska

hjälpmedel.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

Departements chefen -

samt kostnaden för sådana resor skulle gälla detsamma, som i berörda avseenden
anförts i fråga om kustbevakningen.

Mot förslaget om tjänstemateriellens anskaffning och underhåll
har en av tullkommissionens ledamöter avgivit reservation, under yrkande
att det hittills tillämpade legosystemet borde bibehållas jämväl i fråga
om gränsbevakningens båtar, cyklar och skidor.

Generaltullstyrelsen har såsom sin uppfattning framhållit, att någon
förändring i nuvarande system för erforderliga båtars, cyklars och skidors
anskaffning och underhåll åtminstone icke nu borde företagas, samt
vidare förklarat sig icke kunna helt biträda tullkommissionens uppfattning,
att hästar skulle vara i stort sett umbärliga för posteringarna
vid gränsen mot Norge, enär för vissa posteringar svårigheter skulle
föreligga att annorledes än med häst hemförskaffa livsmedel m. m.;
enligt inhämtad uppgift skulle tjugu hästlegor behövas inom Dalsland,
Värmland och Dalarna. — Mot kommissionens nyssnämnda förslag
rörande tjänsteresor har styrelsen däremot icke funnit anledning till erinran.

Enligt statsrådsprotokollet för den 18 mars 1921 (sid. 129) synes
dåvarande departementschefen hava principiellt haft den mening, att
den materiell, som vore behövlig för gränsbevakningstjänstens utövande,
borde, i den mån .kustbevakningens omorganisation ej komme att till
annat föranleda, fortfarande anskaffas och underhållas av vederbörande
tjänstemän mot legor. I fråga om hästarna delade departementschefen
generaltullstyrelsens uppfattning, att sådana komme att behövas till
större antal än tullkommissionen tänkt sig. Beträffande slutligen de
omtörmälda tjänsteresorna fann departementschefen föreskrifter i önskad
riktning böra komma till stånd men utfärdas av Kungl. Maj:t.

Den nu ifrågavarande tjänstemateriellen anser jag böra tills vidare
anskaffas och underhållas på samma sätt som jag tidigare förordat i
fråga om landbevakningens vid kusten motsvarande materiell, således av
tjänstemännen själva mot legor. Aven vad angår de berörda tjänsteresorna
bör enligt mitt förmenande komma att gälla vad jag för motsvarande
fall föreslagit för befattningshavare vid kustbevakningen. Vidkommande
slutligen det för gränsbevakningen behövliga antalet hästar
finner även jag antagligt, att detsamma skall för ändamål, som generaltullstyrelsen
angivit, behöva i viss mån utökas, utöver vad tullkommissionen
ansett nödigt, och att legorna för sådana alltså måste lämpas
därefter. Prövningen, när lega bör utgå, skulle emellertid såsom hittills
ankomma på generaltullstyrelsen, varför något direkt beslut av statsmakterna
i denua angelägenhet icke lärer vara påkallat.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Jämväl för gränsbevakningen har tullkommissionen ansett telefon
vara ett högst värdefullt hjälpmedel och därför under hänvisning till
en ombesörjd utredning tillstyrkt, att de olika posteringarna vid denna
bevakning måtte förses därmed (sid. 130); därjämte har kommissionen
förordat anställande av försök med portativ telefon.

Åven generaltullstyrelsen har funnit anskaffandet av telefoner för
nämnda bevakning önskvärt men ansett, att frågan om gränsbevakningens
i dess helhet förseende därmed borde upptagas och lösas
först sedan den nya organisationen trätt i kraft och i den mån posteringarnas
förläggningsorter blivit bestämda; de av kommissionen ifrågasatta
försöken med portativ telefon kunde emellertid under tiden verkställas.

Jag delar generaltullstyrelsens, jämväl av min företrädare i statsrådsämbetet
biträdda uppfattning, att frågan om utförande av nya
telefonanläggningar för gränsbevakningens behov bör tills vidare anstå,
synnerligast som tillförlitliga kostnadsberäkningar därå icke kunna för
närvarande uppgöras. Mot förslaget att, redan under närmaste tiden
anställa försök i mindre skala med portativ telefon har jag ej något
att erinra.

I det föregående har omnämnts, att förtullningar av gods vid
gränsen för närvarande äga rum, förutom vid gränstullkamrar, gränsinspektioner
och gränsstationer, även hos en de! gränsridare, som icke
innehava uppdrag såsom gränsstationsföreståndare, samt att de förtullningar,
som bemälda gränsridare ombesörja, merendels verkställas endast
på grund av praxis.

Denna praxis har tullkommissionen ansett böra legaliseras (sid. 131)
därigenom, att samtliga gränsridare erhölle förtullningsrätt jämte rätt
att handlägga förpassningar å varor, som över Norge sändes från en
svensk tullplats till en annan eller från kreditupplag i Norge till Sverige
eller från en norsk tullplats till en annan över Sverige. I sammanhang
härmed skulle eu betydande inskränkning av gränsstationernas
hittillsvarande antal vidtagas, de nuvarande gränsinspektionerna i Funäsdalen
och Medskogen förändras till gränsstationer samt befogenhet tillerkännas
generaltullstyrelsen att besluta om inrättande eller indragning
av gränsstationer och disponera över det till arvoden åt tullexpeditionsoch
gränsstationsföreståndare avsedda anslaget. Under förutsättning att
förtullningsrätt tillädes samtliga gränsridare, borde dessa beredas lämplig
undervisning genom kurser vid tullverkets undervisningsanstalt.

Telefon.

Departements chefen.

Tullbehandlingar
vid
gränsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements chefen.

Generaltullstyrelsen har, under framhållande att den av tullkommissionen
omförmälda praxis icke förekomme i på långt när den omfattning,
kommissionen syntes förmoda, avstyrkt förslaget om allmän förtullningsrätt
och rätt att handlägga förpassningar för samtliga gränsvidare
ävensom förslaget om indragning av flertalet nu befintliga gränsstationer.
Såsom huvudskäl härför har anförts, att det syntes kunna
betvivlas, att gränsridarkåren, såsom helhet betraktad, innehade eller ens,
innan en allmän utbildningskurs för gränsridare kommit till stånd, kunde
bibringas erforderlig kompetens. Däremot har styrelsen hemställt om
bemyndigande för styrelsen att på platser, där sådant vore önskligt och
lämpligen kunde ske, tilldela gränsridare, vilken innehade erforderlig
kompetens, rätt att för viss tid eller tills vidare verkställa förtullning.
Med tillkännagivande att ej något vore att erinra mot gränsinspektionernas
i Funäsdalen och Medskogen förändring ''till gränsstationer eller
mot tullkommissionens förslag rörande rätt för styrelsen att inrätta eller
indraga gränsstationer — något som borde innefatta även befogenhet
att flytta sådana — men med avstyrkande av ett av Sveriges tullmannaförening
framlagt förslag om uppförande på ordinarie stat av gränsstationsföreståndartjänsterna
har styrelsen slutligen hemställt, att benämningen
»gränsstation» måtte utbytas mot »gränstullstation».

Enligt statsrådsprotokollet till 1921 års proposition (sid. 132) anslöt
dåvarande chefen för finansdepartementet sig till generaltullstyrelsens
uppfattning i fråga om vanskligheten i att tilldela samtliga gränsridare
förtullnings- och förpassningsrätt. Dessutom fäste departementschefen
uppmärksamheten å att en sådan anordning sannolikt skulle leda till
ökade kostnader för statsverket. Styrelsens hemställan om befogenhet
att vid behov tilldela kompetenta gränsridare omhandlade rätt tillstyrktes
emellertid liksom ock förslaget om gränsinspektionernas förändring till
gränsstationer. Åven i övriga här berörda frågor biträdde departementschefen
styrelsens mening.

Jag hyser också för min del samma uppfattning som generaltullstyrelsen
i dessa spörsmål och förordar således bland annat, att gränsridarnas
allmänna förtullnings- och förpassningsrätt skall bero av generaltullstyrelsens
beslut om tilldelande i de särskilda fallen av sådan rätt
för viss tid eller tills vidare ävensom att styrelsen, med iakttagande att
de nuvarande gränsinspektionerna utbytas mot gränstullstationer, bemyndigas
att bestämma om inrättande, förflyttande eller indragande av
gränstullstationer, där trafiken sådant föranleder. Lämnandet av befogenheter,
som nu avses, lärer ankomma på Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Det torde här förtjäna omnämnas, att, för den händelse, såsom jag
kommer att tillstyrka, tullkammaren i Riksgränsen blir förflyttad till
Kiruna, en gränstullstation, lydande under sistnämnda tullkammare,
förutsättes varda under erforderlig del av året anordnad i Abiskojokk.

Vidkommande chefskapet över gränsbevakningen har tullkommissionen
föreslagit (I: sid. 129 o. f.), att det system, som för närvarande
gäller i Bohuslän och Jämtland samt vid Riksgränsen mot Finland, eller
att vederbörande tullförvaltare utöva sagda chefskap, måtte tillämpas
även beträffande gränsbevakningen i Dalsland, Värmland och Dalarna,
i vilka landskap chefskapet, såsom förut nämnts, handhaves av gränsbevakningschefen,
vilkens tjänst alltså skulle indragas. Motiveringen
härför innehåller i väsentliga delar följande:

Nuvarande organisationsform för chefskapet över gränsbevakningen i
Dalsland, Värmland och Dalarna ledde till en dualism i så måtto, att de gränsridare,
som tillika vore gränsstationsföreståndare, i sin egenskap av gränsridare
lydde under gränshevakningschefen men i sin egenskap av gränsstationsföreståndare
under vederbörande tullkamrar, vilka även handlade vissa
gränsbevakningspersonalen vidkommande ekonomiska bestyr. Berörda förhållande,
som redan nu finge anses mindre tillfredsställande, bleve detta i än
högre grad, därest, i enlighet med kommissionens förut omförmälda förslag,
samtliga gränsridare erhölle förtullningsrätt och sålunda i visst hänseende
komme att lyda under tullförvaltare. För övrigt vore det lämpligt, att chefskapet
över gränsbevakningen organiserades i samma form, som av kommissionen
föreslagits för kustbevakningens del. Det finge slutligen nämnas, att
gränsbevakningschefstjänsten icke kunde anses bereda sin innehavare tillräcklig
sysselsättning. $ w .2

De tullförvaltare, vilka sålunda skulle utöva chefskap över gränsbevakningen,
borde enligt tullkommissionens förslag till biträden därvid
erhålla gränsbevakningsförmän, nämligen i större distrikt gränsöveruppsyningsmän
och gränsuppsyningsmän, i mindre distrikt endast gränsuppsyningsmän.

övervägande antalet gränsbevakningstjänstemän i Dalsland, Värmland
och Dalarna, nämligen två gränsuppsyningsmän och femtioen gränsridare,
hava i en till generaltullstyrelsen ställd, tullkommissionen delgiven
skrift (I: sid. 218 o. f.) gjort särskild framställning om bibehållande av
gränsbevakningschefstjänsten men tillika ifrågasatt, att även gränsstationerna
måtte läggas helt under gränshevakningschefen.

Tullkommissionens förslag rörande gränsbevakningschefstjänsten

Chefskapet.

1914 års tullkommission.

Lokala tullmyndigheter

m. fl.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

har vidare avstyrkts av tulldirektören i Göteborg, gränsbevakningschefen,
tullförvaltaren i Falun och Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
(U. I: sid. 23 o. f.). Sveriges tullmannaförening har ansett sig, då särskild
framställning från gränsbevakningspersonalen i ämnet förelåge,
sakna anledning yttra sig i frågan. Kommissionens förslag har däremot
tillstyrkts av tullförvaltarna i Karlstad och Östersund.

Generaltull- I sitt utlåtande den 15 maj 1920 över tullkommissionens förslag

stvri920 &r omorganisation av gränsbevakningen förklarade generaltullstyrelsen
sig på i huvudsak följande grunder (U. I: sid. 51 o. f.) icke övertygad
om lämpligheten av den av kommissionen föreslagna överflyttningen på
tullförvaltarna av det chefskap, som nu i Dalsland, Värmland och Dalarna
utövades av en särskild gränsbevakningschef:

Den isolerade och självständiga ställning, som gränsbevakningspersolen
intoge, samt de säregna förhållanden, vilka vore utmärkande för gränstrafiken,
gjorde det till en nödvändighet, att chefen stode i livlig beröring med
personalen och hesutte största möjliga, på personlig iakttagelse grundade erfarenhet
och kännedom om sagda förhållanden. Likformighet i avgörandet av
uppkommande frågor angående gränstrafiken och enhetlighet i organisatoriska
åtgärder vore ock av stor betydelse. För nämnda ändamål erfordrades emellertid,
att chefskapet över gränsbevakningen vid ifrågavarande del av gränsen
fortfarande utövades av en utav andra — och från vederbörandes synpunkt
sett säkerligen viktigare — tjänstegöromål obunden tjänsteman. Vad beträffade
tullkommissionens uttalande, att den nuvarande organisationen innebure
en dualism, som redan för närvarande vore mindre tillfredsställande och
under viss förutsättning bleve detta i än högre grad, saknade styrelsen kännedom
om någon olägenhet av betydenhet, som skulle kunna tillskrivas nuvarande
organisation av chefskapet, vilken länge ansetts erforderlig och även
visat sig vara av stor nytta. Det av kommissionen vidare åberopade skäl för
sitt förslag, att därigenom skulle vinnas överensstämmelse med den organisationsform,
som kommissionen föreslagit för kustbevakningen, kunde styrelsen
icke finna tillräckligt bärande. Kommissionens ytterligare uttalande, att
gränsbevakningscliefstjänsten icke kunde anses bereda sin innehavare tillräcklig
sysselsättning, både visserligen av en tillförordnad gränsbevakningschef
uppgivits vara oriktigt; men styrelsen hölle dock för troligt, att uttalandet i
viss mån kunde vara med verkligheten överensstämmande. Styrelsen hade därför
också haft under övervägande, huruvida icke gränsbevakningschefens verksamhetsområde
skulle kunna utvidgas, och därvid funnit att även gränsbevakningen
i Bohuslän kunde läggas under gränsbevakningschefens befäl; en
ytterligare utsträckning kunde knappast lämpligen ske. Någon förändring i
annan riktning av nuvarande chefskap över återstående delar av rikets landgräns
ville styrelsen icke heller ifrågasätta med hänsyn till det obetydliga an -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

talet posteringar därstädes och den jämförelsevis ringa omfattningen av vederbörande
tullförvaltares tullkammargöromål. — Vad den ekonomiska sidan av
saken beträffade förmenade styrelsen, att gränsbevakningschefstjänstens bibehållande
lcomme att medföra snarare besparing än ökad utgift. En av kommissionen
föreslagen gränsöveruppsyningsmanstjänst i andra distriktet kunde
nämligen då undvaras och två gränsuppsyningsmän i samma distrikt utan
olägenhet erhålla skyldighet att tjänstgöra även såsom gränsridare, varjämte
eljest sannolikt erforderlig förstärkning av personalen vid tullkamrarna, åtminstone
den i Karlstad, borde kunna inbesparas.

Mot generaltullstyrelsens nyssnämnda förslag att inordna gränsbevakningen
i Bobuslän under gränsbevakningschefens i Dalsland, Värmland
och Dalarna chefskap uttalade sig extra kommunalstämma i Lommelanda
den 10 september 1920. Enligt ett till Kungl. Maj:t den 29
september 1920 inkommet utdrag ur därvid hållet protokoll hade följande
synpunkter varit avgörande för stämmans ståndpunkt till den sålunda
föreslagna anordningen:

»En dylik anordning bleve opraktisk och komme att förorsaka den trafikerande
allmänheten stora olägenheter. Att i denna kommun, som ligger mitt
för Fredrikshald, är stor trafik med Norge framgår därav, att tullverket inom
kommunen har åtta tulltjänstemän posterade på olika platser. Och då kommunen
har direkta telefonförbindelser med Strömstad, är det nu lätt att vid
tu 11 tjänstemäns och trafikanters ofta olika tolkningar av tullförfattningarna
hänvända sig till tullförvaltaren i Strömstad. Att telefonledes vända sig till
gränsbevakningschefen i det avlägsna Karlstad komme att taga för lång tid
i anspråk. Dessutom torde det dröja länge, innan ''en chef, boende så långt
borta, kan bli insatt i de säregna trafikförhållandena (blandad sjö- och landsvägstrafik)
vid Svinesund och Idefjorden.»

Kommunalstämman uttalade med hänsyn till det anförda såsom
sin önskan, att gränsbevakningen i Bohuslän fortfarande måtte få lyda
under tullförvaltaren i Strömstad.

Sedermera framhöll Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i
en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 9 december 1920 såsom
sin åsikt, att, huru än gränsbevakningen organiserades — vare sig
chefskapet anförtroddes, såsom tullkommissionen föreslagit, åt respektive
tullförvaltare eller, på sätt generaltullstyrelsen ansett lämpligt, åt en
gränsbevakningschef — det borde noga tillses, att full enhetlighet i fråga
om chefskapet, över densamma genomfördes.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 18 mars 1921 av ärendet
angående tullverkets utgiftsstater för år 1922 m. m. framlade dåvarande
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.) 13

Kommunalstämma
*
Lommelanda.

Tulltjänste mannaföre ningen.

Departements•
chefen dr
1921.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 89.

chefen för finansdepartementet ett nytt förslag i detta ämne, i det han
hemställde, att chefskapet över gränsbevakningen måtte utövas i fråga
om gränsbevakningen i Dalsland, Värmland och Dalarna av eu särskild
gränsbevakningschef men beträffande gränsbevakningen i övrigt av
vederbörande tullförvaltare; att på bemälda gränsbevakningschef måtte
från respektive tullkamrar överflyttas såväl de kamerala bestyren för
gränsbevakningspersonalen som ock alla de göromål, som kunde härflyta
av vissa gränsridares tjänstgöring såsom gränsstationsföreståndare; samt
att gränsbevakningschefen måtte, med indragning av det honom tillhandahållna
arvodet till skrivbiträde ävensom av en av kammarskrivartjänsterna
vid tullkammaren i Karlstad, såsom biträde erhålla en kammarskrivare.

Till detta förslag fogade departementschefen, sedan han redan från
början framhållit, att han icke vore böjd för att tillstyrka ett förslag,
som avsåge att på tullförvaltare överflytta omfattande göromål, vilka
folie utom den egentliga tullkammarverksamheten, denna motivering:

»Vad som vid gränsbevakningsorganisationens uppbyggande måste
ytterst eftersträvas, är att i möjligaste mån öka bevakningens intensitet; och
vid sådant förhållande finner jag det ur allmän organisatorisk synpunkt riktigast
att anförtro handhavandet av uppsikten å gränsbevakningen åt en från
ovidkommande göromål helt befriad, fackutbildad person, vilken har möjlighet
att oförtövat och med'' på erfarenhet grundad sakkunskap ingripa,. därest
bevakningsförhållandena icke noga anpassas efter inträffande förändringar i
trafiken över gränsen.

Denna grundsats borde enligt mitt förmenande helst tillämpas beträffande
rikets hela gränsbevakning liksom i stort sett ifrågasatts vad angår kustbevakningen.
Särskilda omständigheter föranleda mig emellertid att åtminstone
icke för närvarande yrka på en anordning med särskilt chefskap
annorstädes, än där ett dylikt system nu tillämpas, nämligen i Dalsland, Värmland
och Dalarna, varest en särdeles livlig gränstrafik lärer försiggå. I fråga
om gränsbevakningen i Strömstads tullkammardistrikt synas sådana säregna
gränsförhållanden vara rådande inom distriktet, att det åtminstone icke ur enhetlighetssynpunkt
kan anses vara av särskilt värde att, såsom generaltullstyrelsen
satt i fråga, få sagda gränsbevakning underordnad gränsbevakningschefen
i berörda landskap. Att åter hänföra bevakningen inom distriktet under
ett allenast för denna avsett chefskap måste bliva alltför oekonomiskt med avseende
därå, att enligt vad jag inhämtat bevakningsstyrkan vid ifrågavarande
del av gränsen består av endast elva smärre posteringar, sammanträngda inom
ett jämförelsevis litet område. Det återstår alltså ej annat än att låta annan
tulltjänsteman omhänderliava chefskapet i distriktet vid sidan om sin huvudsakliga
sysselsättning. Med avseende därå, att kommunikationerna utmed bohuslänska
gränsen lära vara så pass bekväma, att, såsom erfarenheten visat,
tullförvaltaren i Strömstad kan, utan att övriga med hans tjänst förenade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

åligganden behöva eftersättas, utöva en ganska effektiv tillsyn å bevakningsposteringarna
vid nämnda gräns, synes mig hinder icke böra ovillkorligen
möta för hans bibehållande tills vidare vid sitt hittillsvarande chefskap över
gränsbevakningen inom Strömstads tullkammardistrikt. Vad vidare angår
chefskapet över gränsbevakningen i Härjedalen, när sådan blir erforderlig,
samt i Jämtland och södra Lappland, synes utövandet av detta kunna på liknande
sätt fortfarande uppdragas åt tullförvaltaren i Östersund. Därest särskild
gränsbevakningschef för dessa landsdelar anställdes, skulle nämligen
denne få en till antalet alltför ringa personal under sitt befäl; om åter gränsbevakningschef
en i Dalsland, Värmland och Dalarna finge övertaga chefskapet
jämväl över bevakningen vid ifrågavarande nordligare delar av gränsen,
kornme denne uppenbarligen att till följd av tjänstgöringsområdets väl stora
utsträckning hindras från att ägna den stora gränsbevakningsstyrkan i de
sydligare landskapen den oavlåtliga tillsyn, som den livligare trafiken och den
större risken för statsverkets intressen därstädes måste påkalla. Här ifrågakomna
chefskap bör av tullförvaltaren i Östersund kunna även i fortsättningen
tills vidare utövas tillfredsställande med hänsyn därtill, att de inre tullgöromålens
omfattning vid tullkammaren i nämnda stad ej lärer vara alltför betydande.
Beträffande slutligen chefskapet över gränsbevakningen vid finska
gränsen torde få framhållas, att Haparanda tullkammare för närvarande kan
anses såsom förnämligast en kust- och gränsbevakningsexpedition för finska
gränsen; vid sådant förhållande vill det synas mig, som om man redan kömmit
det system för chefskapet, som jag principiellt finner äga företräde framför
andra föreslagna, så nära, att en överflyttning av det enligt uppgift hittills
ändamålsenligt fungerande chefskapet över bevakningen vid landgränsen mot
Finland från tullkammarens chef till en särskild gränsbevakningschef icke kan
anses behövlig.

Ehuru jag således förordar bibehållande i princip av de hittillsvarande
anordningarna rörande chefskapet över de olika bevakningsstyrkorna vid rikets
landgräns, finner jag likväl i visst avseende anledning till erinran mot en
av dessa. Jag syftar härmed på den dualism, som enligt vad från flera håll påpekats,
för närvarande råder i tullorganisatoriskt hänseende i Dalsland, Värmland
och Dalarna därigenom, att en del administrativa och ekonomiska bestyr,
som röra härvarande gränsbevakning, ankomma på tullkamrarna i Karlstad
och Falun att utföra. Borttagande av denna dualism, som visserligen av generaltullstyrelsen
ansetts icke föranleda någon egentlig olägenhet, måste emellertid
enligt min åsikt vara att eftersträva. Såvitt jag kan finna, bör detta
kunna ske genom att på gränsbevakningschefen överflytta ej mindre de å tullkamrarna
nu handlagda kamerala bestyr för gränsbevakningspersonalen än även
de göromål, som härflyta av vissa gränsbevakningstjänstemäns uppdrag såsom
gränsstationsföreståndare. Härigenom skulle ock vinnas, att den arbetsbrist,
som uppgivits stundom förefinnas å gränsbevakningschefsexpeditionen,
av allt att döma ej vidare behövde uppstå. Detta system, Allhet generaltullstyrelsen
förklarat sig föredraga framför tullkommissionens förslag i ämnet,
anser jag mig så mycket hellre kunna anbefalla, som utsikt till besparing för
statsverket synes kunna förväntas, därest detsamma tillämpas. Besparingen
bör kunna bliva ganska betydande vid jämförelse såväl med nuvarande ord -

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ning som med kommissionens förslag. Jag förutsätter därvid, dels att ungefär
samma resekostnader sammanlagt uppkomma för de båda tullförvaltarna som
för gränsbevakningschefen allena, varför berörda kostnader ej medräknats,
dels att den kammarskrivare, vilken givetvis måste bliva behövlig för utförande
av bland annat de löpande kontorsgöromålen å gränsbevakningschefsexpeditionen,
förflyttas från exempelvis tullkammaren i Karlstad, dels ock att
de två av kommissionen föreslagna gränsuppsyningsmännen i Dalsland och
Värmland skola genom den av generaltullstyrelsen föreslagna utvidgade tjänstgöringsskyldigheten
kunna ersätta jämväl två gränsridare. Räknas med
högsta nuvarande normala avlöningar, ställa sig de jämförbara årskostnaderna
sålunda: a) för närvarande: en gränsbevakningschef 6,000 kronor, ett skrivbiträde
åt denne högst 400 kronor, resekostnadsanslag åt tullförvaltarna i Karlstad
och Falun för inspektion av gränsstationerna 1,500 kronor eller sammanlagt
7,900 kronor; b) enligt kommissionens förslag: en gränsöveruppsyningsman
3,500 kronor, två gränsridare 3,600 kronor och en kammarskrivare, som
ytterligare torde, efter vad som från visst håll påpekats, bliva behövlig för tullkammarens
i Karlstads behov, 4,000 kronor eller tillhopa 11,100 knonor; samt
c) enligt mitt förslag: en gränsbevakningschef 6,000 kronor.»

Generaltullstyrelsen

år 1921.

Departements

chefen.

Med anledning av vad departementschefen sålunda anfört i vad
avser befälet över gränsbevakningen i Bohuslän, har generaltullstyrelsen
nu i föreliggande skrivelse den 17 oktober 1921 frånträtt sitt förslag
om att detta befäl skulle övertagas av gränsbevakningschefen samt i
stället anslutit sig till departementschefens mening härutinnan. Skrivelsen
innehåller härom följande:

Generaltullstyrelsen ansåge sig så mycket mera böra frånträda sitt
tidigare förslag rörande chefskapet över gränsbevakningen i Bohuslän som
anledningen till detta förslag varit att råda bot för en till äventyrs befintlig
arbetsbrist å gränsbevakningsexpeditionen, en olägenhet, som säkerligen icke
kunde tänkas förekomma, därest i enlighet med departementschefens hemställan
samtliga gränsbevakningen och jämväl gränstullstationerna rörande
angelägenheter skulle handläggas av gränsbevakningschefen. Vad beträffade
denna anordning, hade styrelsen redan tidigare uttalat sig för densammas företräde
framför en anordning, som innebure tullförvaltarnas i Karlstad och
Falun övertagande av det mycket krävande befälet över den talrika gränsbevakningspersonalen
i Dalsland, Värmland och Dalarna; och styrelsen ville fördenskull
icke motsätta sig den sålunda ifrågasatta förändringen i fråga om
gränsbevakningschefens åligganden. På sätt departementschefen anfört, borde
vid sådant förhållande en kammarskrivare anställas såsom biträde å gränsbevakningschefens
expedition; och hade vid beräkningen av kammarskrivartjänstemas
antal tagits hänsyn till behovet av denna tjänst, vilken i företedd
specifikation över tullverkets stater för första halvåret 1923 uppförts å gränsbevakningens
stat.

Vad min företrädare i statsrådsämbetet i fjol yttrade i frågan om
chefskapet vid gränsbevakningen synes mig giva vid handen, att detta

Kungl. Maj:ts proposition ATr 89.

101

chefskap helst bör anordnas i enlighet med det förslag, han i saken
framlagt. Jag tillstyrker således allenast den förändring i hittills bestående
förhållanden härutinnan, att den för Dalsland, Värmland och
Dalarna anställda gränsbevakningschefen tilldelas samtliga bestyr, som
röra gränsbevakningspersonalen såsom sådan eller föranledas av dess
tjänstgöring såsom föreståndare för gränstullstation eller tullbehandlingsförrättare
i övrigt. För det tillskott i arbete, som härigenom skulle
åsamkas gränsbevakningschefen, bör denne givetvis erhålla erforderligt
kontorsbiträde; och synes jämväl mig, att sådant lämpligen bör tillhandahållas
genom överflyttning från tullkammaren i Karlstad av en av de
där eljest behövliga kammarskrivarna. Befattningshavare i lägre tjänsteställning
lärer knappast kunna, här lika litet som å de tillämnade kontrollörsexpeditionerna
vid kustbevakningen, ifrågakomma för ändamålet,
vid det förhållande att ifrågavarande arbetsbiträde tillika måste under
den tid, chefen befinner sig å inspektionsresor, i vissa avseenden kunna
provisoriskt träda i dennes ställe, särskilt beträffande avgörandet av
frågor rörande journals- och räkenskapsföringen samt tullbehandlingen.

Tullkommissionen har tänkt sig (I: sid. 180 o. f.), att rikets landgräns
skulle uppdelas i fem gränsbevakningsdistrikt med inalles 95
gränsbevakningsposteringar sålunda:

första gränsbevakningsdistriktet: Bohusläns gräns mot Norge (8 posteringar)
;

andra gränsbevakningsdistriktet: Dalslands och Värmlands gräns mot
Norge (20 posteringar);

tredje gränsbevakningsdistriktet: Dalarnas gräns mot Norge (6 posteringar)
;

fjärde gränsbevakningsdistriktet: Härjedalens, Jämtlands och södra
Lapplands gräns mot Norge (10 posteringar); samt

femte gränsbevakningsdistriktet: riksgränsen mot Finland (51 posteringar,
därav dock 3 endast vinterposteringar).

Denna distriktsindelning överensstämmer realiter med vad i sådant
avseende för närvarande gäller, frånsett den speciella sammanföring
av distrikt, som föranledes av gränsbevakningschefens tjänstgöringsområde;
dock uppgå de fasta posteringarnas antal inom distrikten till respektive
11, 20, 6, 6 och 49, eller sammanlagt 92.

Enligt general tullstyrelsens hemställanden den 15 maj 1920 vid
granskningen av tullkommissionens förslag till gränsbevakningens omorganisation
skulle hittillsvarande gränser för distrikteu visserligen bibehållas
men en ytterligare särskild sammanföring äga rum genom ut -

Gränsbevakningsdistrikt

och -posteringar
m. m.

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

sträckning av gränsbevakningschefens tjänstgöringsområde till att omfatta
jämväl sydligaste gränsbevakningsdistriktet; om posteringarnas
antal yttrade sig styrelsen därvid ej, men styrelsen förklarade sig ämna
vid en blivande omorganisation ägna all uppmärksamhet åt de därom
framkomna förslagen.

När dessa frågor förevoro i statsrådet den 18 mars 1921, anförde
dåvarande departementschefen bland annat (sid. 141):

»Mot det från alla håll förordade bibehållandet av nuvarande distriktsindelning
vid gränsbevakningen har jag, som förut framlagt min uppfattning i
fråga om chefskapet för respektive distrikt, ej anledning till erinran. Vid
granskning av tullkommissionens förslag till posteringar samt de av vederbörande
lokala tullmyndigheter gjorda invändningar mot detsamma (U. I: sid.
27 o. f.) har jag däremot funnit vissa förändringar i de ifrågasatta antalen och
förläggningarna av posteringarna inom distrikten möjligen höra ifrågakomma.
Jag har emellertid icke ansett rådligt eller behövligt att i närvarande
stund närmare angiva, varuti dessa förändringar borde bestå; den ingående
undersökning i saken, som generaltullstyrelsen lärer i sinom tid företaga, skall,
förutsätter jag, med utgångspunkt från vad i ämnet hittills utretts, bliva så
omsorgsfullt verkställd, att statsverkets och i görligaste mån jämväl tullpersonalens
intressen skola varda behörigen tillgodosedda vid dessa frågors slutliga
avgörande, vilket måste anses bero på styrelsen.»

Vid överlämnande den 17 oktober 1921 av sitt nu föreliggande
statförslag har generaltullstyrelsen i detta ämne avvikit från sin tidigare
uttalade mening endast i mån som sådant påkallats av styrelsens ändrade
uppfattning om gränsbevakningschefens tjänstgöringsområde.

Beträffande härefter tj än ste materiellen vid gränsbevakningen, för
vilkens hållande nu utgå omkring 140 legobelopp av skiftande art och
storlek, skulle denna materiell enligt tullkommissionens förslag bestå av
sammanlagt 8 tullbåtar av den jämväl för kustbevakningen av kommissionen
föreslagna typ II, 10 snipor med och 10 utan motor samt 5
roddbåtar med motor ävensom 105 cyklar och omkring 200 par skidor,
varförutom 35 befattningshavare vid gränsbevakningen skulle för tillhandahållande
av tjänstehästar tilldelas legor.

Generaltullstyrelsen har för sin del ej heller i fråga om tjänstemateriellens
beskaffenhet och antal eller de för sådan materiell erforderliga
legor närmare uttalat sig utan endast tillkännagivit sin avsikt
att vid omorganisationens företagande beakta de av tullkommissionen
förebragta förslagen.

Förbemälda departementschef anmälde slutligen för sin del den 18
mars 1921, att han funnit sig icke böra i fråga om tjänstemateriellen

103

Kungl. Maj:ts proposition tyr 89.

ingå i närmare granskning av tullkommissionens förslag, då generaltullstyrelsen
förklarat sig ämna vid bestämmande i de särskilda fallen
av densamma åt detta förslag ögna uppmärksamhet. Dock ansåge departementschefen,
att gränsbevakningens båtmateriell borde om möjligt
vara av samma beskaffenhet som motsvarande materiell för kustbevakningen.

Mot den distriktsindelning,. som, enligt vad nyss sagts, allmänt Departement*.
förordats, har jag ej anledning till erinran. chefen.

Beträffande posteringarna och tjänstemateriellen anser jag visserligen
i likhet med min företrädare i ämbetet, att antalet av dessa samt
den närmare beskaffenheten av materiellen böra jämte legornas omfattning
bliva spörsmål, som kunna överlåtas på generaltullstyrelsen att
efter närmare prövning av omständigheterna i de särskilda fallen avgöra.
Dock är jag i fråga om båtmateriellen icke övertygad, att densamma
i varje fall bör förfärdigas efter förebild av farkoster, avsedda
för kustbevakningen, enär de förhållanden, som fått inverka på förslagen
till sistberörda farkoster, kunna antagas till avsevärd del icke
föreligga i fråga om den i flera avseenden egenartade trafiken å de inre
vattendragen vid landgränsen.

De hittillsvarande tjänstetitlarna för befattningshavare av olika Personalen.
grader vid tullverket hava av tullkommissionen ansetts böra i flera fall Tjänstetitlar,
förändras (sid. 142). Så har särskilt varit förhållandet beträffande tjänstemän
vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen (»tullstaten»).

Det förslag, som kommissionen härutinnan framlagt, har emellertid
ursprungligen mötts av invändningar från generaltullstyrelsen, som
därvid synes hava bland annat strävat efter att få en i kommissionens
förslag tämligen allmänt förekommande klassbeteckning i möjligaste mån
undanröjd. Samtidigt har styrelsen i anledning av framlagda förslag
om vissa nya slags tjänster i sitt förslag till titlar infört en del i tullverket
ej tidigare förekomna tjänstebenämningar, däribland titeln tullassistent
för blivande innehavare av en för tjänstemän av grupp II avsedd
tjänst vid lokalförvaltningen, med vilken skulle vara förbundna
tullbehandlings- och ej allt för enkla kamerala göromål av beskaffenhet
att ej påkalla kompetens såsom tjänsteman av grupp I.

I anledning av vad sålunda förekommit hava framställningar till
Kungl. Maj t inkommit dels den 14 september 1920 från Svenska telegraftjänstemännens
förening, dels den 28 oktober 1920 från tulldirektören
i Göteborg genom generaltullstyrelsen, dels ock den 10 december 1920

104

Kung}. Maj:ts proposition Nr 89.

från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening. Svenska telegraftjänstemännens
förening, vilkens uppfattning i ämnet telegrafstyrelsen
den 13 oktober 1920 förklarat sig dela, har anhållit, att tjäustetiteln
tullassistent icke måtte tilldelas innehavarna av sistnämnda tjänst, medan
tulldirektören i Göteborg hemställt, att tre föreslagna benämningar, nämligen
tillsyningsman, tullinspektor och tullkontorschef måtte utbytas mot
lämpligare sådana. Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening, vilken
vad angår benämningen tullkontorschef intagit samma ståndpunkt som
tulldirektören i Göteborg och beträffande titeln tillsyningsman likaledes
funnit densamma av många skäl olämplig, har till förebyggande av uppstående
förväxling mellan benämningen tullinspektor och en för tjänstemän
av grupp I ifrågasatt benämning tullinspektör givit det uppslag,
att den senare benämningen borde utbytas mot tullöverkontrollör av
klass 1, varav borde följa, att en av generaltullstyrelsen föreslagen titel
tullöverkontrollör utökades med orden »av klass 2». Härförutom har
föreningen i samband med ett förslag om viss inskränkning i den tilltänkta
omfattningen av tullassistenternas arbete framhållit, att dessa
tjänstemän hellre borde benämnas tullöveruppsyningsmän.

Det förslag, vederbörande departementschef den 18 mars 1921
framlade i dessa titelfrågor, innebar i övervägande antalet fall ett biträdande
av generaltullstyrelsens förberörda hemställanden, i vad de avsågo
titlar å personal annorstädes än vid kustbevakningen, med vars omorganisation
då skulle anstå. De väsentligaste avvikelserna avsågo benämningar
mot vilka, enligt vad nyss nämnts, erinringar blivit gjorda.
Departementschefen ansåg sålunda huvudsakligen, att titlarna tullkontorschef,
tullinspektor, tullassistent och gränsinspektor borde utbytas mot
tullkommissarie, tullmästare, tullkontorist och gränstullmästare.

Nu nämnda förslag har sedermera av generaltullstyrelsen i skrivelsen
den 17 oktober 1921 till alla delar biträtts.

I anledning härav hava tullförvaltaren och överkontrollören vid
tullkammaren i Stockholm den 9 november 1921 i en till chefen för
finansdepartementet ställd gemensam skrift föreslagit, att i stället för
titeln tullkommissarie den hittillsvarande benämningen å innehavaren av
däremot svarande befattning, nämligen tullförvaltare, måtte bibehållas.

Emellertid har det av förbemälde departementschef framlagda
titelförslaget icke föranlett 1902 års löneregleringskommitté till annat
uttalande i sitt den 6 december 1921 avgivna yttrande än att kommittén
ifrågasatt benämningarna byrådirektör, tullvakt och kustbevakningsbiträde
för tre av kommittén till nyinrättande ifrågasatta slag av

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tjänster samt uteslutit titlarna tullinspektör och tullbevakningsinspektör
i samband med förslag om förändring av däremot svarande slag av
tjänster.

Det av generaltullstyrelsen först framlagda förslaget, sådant det Departementsföreligger
efter omarbetning enligt min företrädares i ämbetet förslag chefenoch
efter komplettering i de avseenden, som löneregleringskommittén
avsett, finner jag mig böra i väsentliga delar förorda. Dock förefaller mig
den för cheferna vid några större tullplatser i landsorten föreslagna
titeln övertullförvaltare vara mindre väl vald särskilt med hänsyn därtill,
att å berörda platser icke skulle finnas anställda nämnda chefer underlydande
tullförvaltare. Ifrågavarande tjänstemän torde därför fortfarande
böra benämnas tullförvaltare men hänföras till en klass, betecknad 1 A,''
i samband varmed tullförvaltare av klass 1 böra ersättas med tullförvaltare
av klass 1 B.

De av mig sålunda förordade tjänstetitlar kommer jag att för
underlättande av jämförelser mellan olika förebragta förslag rörande
personalen använda, även där förslagen upptaga andra sådana. I vad
mån samma titlar skilja sig från de nuvarande och de av tullkommissionen
föreslagna framgår av följande översikt, däri till förtydligande av
vissa i fortsättningen erforderliga redogörelser angående personalen.blivit
inom parentes under rubriken »enligt förslag av departementschefen»
jämväl upptagna av min företrädare i ämbetet eller löneregleringskommittén
använda benämningar å en del sådana tjänster, vilka icke kunna
av mig tillstyrkas till inrättande:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.)

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

T j ä	nstetitlar
för närvarande	enligt förslag av

	tullkommissionen	departementschefen
I. Generaltullstyrelsen.
Generaltulldirektör	Generaltulldirektör	Generaltulldirektör
Byråchef	Byråchef	Byråchef
—		(Byrådirektör)
—	Kustbevakningsinspektör	Kustbevakningsinspektör
Sekreterare	Förste sekreterare	Sekreterare
Kamrerare	Kamrerare	Kamrerare
Förste revisor	Förste revisor	Förste revisor
Förste aktuarie	Chef för statistiska avdel-	Chef för statistiska avdel-
	ningen	ningen
Byråassistent	Byråassistent	Byråinspektör
Registrator	Registrator	Registrator
Notarie	Notarie	Notarie
Revisor och bokhållare	Revisor	Revisor
Revisor och bokhållare (å kameral-	Materialförvaltare	Materialförvaltare
byråns förråd)
j Revisor	Revisor	Revisor
i Aktuarie	Aktuarie	Aktuarie
i Andre byråassistent	—	—
\|	Kontorsskrivare	Kontorsskrivare
Kvinnligt biträde av andra graden	Kvinnligt biträde av klass 1	Kanslibiträde
D:o (skriv-)biträde av första graden	D:o d:o av klass 2	Kontorsbiträde
—	—	Skrivbiträde
i Förste vaktmästare	Overnppsyningsman av klass 2	Förste expeditionsvakt
! Vaktmästare 1	Uppsyningsman av klass 2	Expeditionsvakt
II. Lokalförvaltningen.
— . .	Distriktchef	—
; Tulldirektör	Tulldirektör	Tulldirektör
Överinspektör av klass I, resp. 2	Överinspektör av klass 1	Tullöverinspektör
1 (vid tuilbehandlingsinspektion)		j
i Tullförvaltare av klass 1 (vid större	Tullförvaltare av klass 1	Tullförvaltare av klass 1 A
tullkamrar)
Överinspektör av klass 2, resp. 3	Överinspektör av klass 2	Tullbevakningsehef
(vid tullbevakningsinspektion)
	Överkontrollör av klass 1 (å tulldirektörsexpedition)	Tulldirektörsassistent

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

107

T j ä	nstetitlar
för närvarande	enligt förslag av
tullkommissionen	departementschefen

Tullförvaltare av klass 1	Tullförvaltare av klass 1	Tullförvaltare av klass 1 B
Överkontrollör av klass 1, resp. 2	Överkontrollör av klass 1	(Tullinspektör)
(vid tullbehandlingsinspektion) Tullförvaltare av klass 1 (vid tull-	Överinspektör av klass 2	Tullkommissarie
kameralkontor)	__	(Tullbevakningsinspektör)
i Tullförvaltare av klass 2	Tullförvaltare av klass 2	Tullförvaltare av klass 2
! Överkontrollör av klass 2 (vid tull-	Överkontrollör av klass 2	Tullöverkontrollör
\| kameralkontor och tullbehandlings-inspektion)	(även vid vissa tullkamrar)
Förste kontrollör	Förste kontrollör	Förste tullkontrollör
Tullförvaltare av klass 3	Tullförvaltare av klass 3	Tullförvaltare av klass 3
Kontrollör och uppbördskassör (resp.	Kassör	Tullkassör
uppbördsman) j Kontrollör (resp.bevakningskontrollör)	Kontrollör	Tullkontrollör
j Tullfiskal	—	Tullfiskal
\| Tullförvaltare av klass 4	Tullförvaltare av klass 4	Tullförvaltare av klass 4
1 Tullförvaltare av klass 5	—	—
; Kammarskrivare	Kammarskrivare	Kammarskrivare
■ Överuppsyningsman av klass 1, resp. 2	överuppsyningsman av klass 1	Tullmästare
	—	Tullkontorist
I Uppsyningsman av klass 1,resp.2och3	Överuppsyningsman av	Tullöveruppsyningsman
	.Uppsyningsman av klass 1	Tulluppsyningsman
1 Vaktmästare av klass 1, resp. 2 och 3	1 Uppsyningsman av klass 2	Tillsyningsman
	\|	Tullvakt
_	Kontorsskrivare	Kontorsskrivare
—	Kvinnligt biträde av klass 1	Kanslibitrftde
1 _	D:o d:o av klass 2	Kontorsbi träde
—	—	Skrivbiträde
III. Kustbevakningen.
Kustbevakningschef	—	Kustbevakningskontrollör1
_		Kammarskrivare1

1 Överensstämmer med förslag av en bland de kustbevakningssakkunniga.

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

T j ä	nstetitlar
för närvarande	enligt fö	r s 1 a g av
tullkommissionen	departementschefen

Kustöveruppsyningsman	Kustöveruppsyningsman av klass 1	Kustöveruppsyningsman1
Kustuppsyningsman	D:o av klass 2	Kustuppsyningsman1
Kustvakt Kustroddare	jKustuppsyningsman	(Förste kustvakt1 /Kustvakt1 \| Kustbevakningsbiträde
IV. Gränsbevakningen.
Gränsbevakningschef	—	Gränsbevakningschef
—	—	Kammarskrivare
Gränsöveruppsyningsman	Gränsöveruppsyningsman av klass 1	Gränstullmästare
Gränsuppsyningsman	D:o av klass 2	Gränsöveruppsyningsman
Gränsridare	Gränsuppsyningsman	Gränsuppsyningsman

1 Överensstämmer med förslag av de kustbevakningssakkunniga.

Rekrytering Såsom allmänna grundsatser rörande personalstyrkan inom tull °Chning!lld"

verket och rekryteringen av densamma (sid. 151) har tullkommissionen
uttalat, att den personal, varav tullverket hade stadigvarande behov året
om, borde uppföras å ordinarie stat samt att det tidvis förekommande
behovet av därutöver ökade arbetskrafter borde täckas dels genom
beordrande av ordinarie personal från annan ort, dels genom tillfälligt
anställande av personal, dels ock slutligen genom anställande av aspiranter
och extra ordinarie tjänstemän, från vilkas led den ordinarie
personalen skulle rekryteras. I fråga om aspiranternas och de extra
ordinarie tjänstemännens antagning, utbildning och avlöningsförhållanden
har kommissionen i huvudsak föreslagit följande:

Inträdessökande i tullverket, som avså ge att vinna anställning såsom
tjänsteman av grupp I, skulle efter avlagd på visst sätt kvalificerad studentexamen
eller uppvisandet av däremot svarande kunskaper genomgå tullverkets
elevkurs, varefter han kunde antagas till aspirant för att, därest han under
aspiranttiden funnes lämplig för tulltjänst, efter ett år befordras till extra
ordinarie tjänsteman. Däremot skulle inträdessökande, som avsåge att vinna
anställning såsom tjänsteman av grupp II omedelbart antagas till aspirant
och, sedan han genom självstudium under ledning av förman förvärvat och vid
verkställd prövning visat sig besitta erforderliga kunskaper, antagas till extra
ordinarie tjänsteman. Den huvudsakliga skillnaden mellan aspiranter och
extra ordinarie tjänstemän skulle bestå i de senares mera fasta ställning inom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

109

verket, yttrande sig bland annat däri, att de skulle vara tillförsäkrade något,
om än lägre, arvode jämväl under tid, då deras tjänstgöring ej toges i anspråk.

Mot vad tullkommissionen sålunda föreslagit har generaltullstyrelsen
i huvudsak icke erinrat annat, än att enligt styrelsens mening aspiranttiden
för blivande tjänstemän av grupp 1 borde vara avslutad i och med
det, att den iuträdessökande med godkända vitsord genomgått elevkursen
och att han således omedelbart därefter borde antagas till extra ordinarie
tjänsteman.

För fortsatt utbildning av tjänstemännen skulle vidare enligt tullkommissionens
förslag anordnas särskilda kurser. Så skulle för tjänstemän
av grupp I inrättas dels repetitionskurser i varukännedom, dels
kurser, motsvarande elevkurserna och avsedda för tjänstemän, som vunnit
inträde i verket, innan elevkurserna kommit till stånd, dels ock specialkurser
för sådana äldre tjänstemän, som ville göra sig kompetenta till
ledande platser inom verket. För tjänstemän av grupp II åter skulle
anordnas dels allmänna kurser för kompetens till befordran eller mera
maktpåliggande bestyr, särskilt tullbehandling, dels ock särskilda kurser
i främmande språk.

Med anledning av sistberörda förslag har generaltullstyrelsen den
15 maj 1920 anfört, att frågan om tullpersonalens utbildning genom
kurser av olika slag borde i dess helhet utredas, samt hemställt om
bemyndigande att genom tillkallade sakkunniga låta verkställa en sådan
utredning.

Ett av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening framställt
yrkande om inrättande av ett antal resestipendier för tulltjänstemän har,
såvitt det avsåge beredande av tillfälle till studieresor i utlandet, tillstyrkts
av tullkommissionen, som funnit sådana stipendier otvivelaktigt vara
av betydelse för tullverket; för ändamålet borde av anslaget till utbildning
i tulltjänst förslagsvis 5,000 kronor årligen ställas till generaltullstyrelsens
förfogande.

Denna kommissionens uppfattning har biträtts av generaltullstyrelsen.

Vad i dessa ämnen sålunda förekommit föranledde den 18 mars
1921 dåvarande chefen för finansdepartementet att uttala sig till förmån
för tullkommissionens uttalade grundsatser rörande personalstyrkan inom
tullverket och rekryteringen av densamma. Likaså fann sig departementschefen
kunna gilla huvuddragen av tullkommissionens förslag rörande
aspiranternas och de extra ordinarie tjänstemännens antagning, utbildning
och avlöningsförhållanden. Beträffande tullkurserna tillkännagav departe -

Departements chefen.

Personalens

användning.

110 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

mentschefen sin avsikt att i sinom tid föranstalta om särskild utredning
i frågan, en utredning, som också sedermera genom Kungl. Maj:ts
beslut den 16 september 1921 blivit anbefalld. Vad till sist angår
resestipendierna, hemställde departementschefen om bifall till tullkommissionens
av generaltullstyrelsen biträdda förslag.

I dessa spörsmål har jag ej funnit anledning i princip avvika från den
uppfattning, min företrädare i ämbetet framlagt. Den utredning i frågan
om utbildningskurser vid tullverket, som avses i Kung!. Maj:ts nyssuämnda
beslut och enligt samma beslut skall verkställas av tre av
generaltullstyrelsen tillkallade sakkunniga personer bar, enligt vad jag
inhämtat, redan påbörjats och väntas vara slutförd någon kortare tid
efter det grunderna för tullverkets omorganisation blivit av riksdagen
prövade.

Angående personalens användning (sid. 152) bar tullkommissionen
uppställt den ledande grundsats, att användandet av överkvalificerad
arbetskraft borde i största möjliga mån undvikas. I sammanhang härmed
har kommissionen uttalat sig dels för inrättandet av ett nytt slag av
uppsyningsmansbefattningar, nämligen sådana för inre tjänst, vilkas
innehavare skulle, jämte det de förrättade vanliga uppsyningsmänsgöromål,
även bestrida skrivgöromål och biträda vid tullbehandling, ävensom av
kvinnliga biträdesbefattningar, dels ock för anställande av springpojkar
men ansett införandet av en ifrågasatt mellangrad mellan tjänstemän
av grupp I och tjänstemän av grupp II i och för bestridande av göromål,
som nu ankomma på tjänstemän av högre grad, icke böra ifrågakomma.
Däremot har kommissionen principiellt förordat en gruppering av de
nuvarande vaktmästarbefattningarna i en högre och en lägre grad efter
arbetets art. Vidare bar kommissionen angivit vissa huvudgrunder för
uppdelning av tullbebandlingsgöromålen mellan tjänstemän av grupp I
och av grupp II samt av kassörs- och skrivgö rom ålen mellan dessa
båda grupper och kvinnliga biträden, allt i syfte att användning
av övei''kvalificerad arbetskraft måtte undvikas. Slutligen har av kommissionen
uttalats en allmän grundsats om skyldighet för ordinarie
tjänstemän vid lokalförvaltningen att fullgöra vilken tjänstgöring som
helst.

Till meningen, att användandet av överkvalificerad arbetskraft såvitt
möjligt icke borde förekomma, bar även generaltullstyrelsen anslutit sig.
Därjämte har generaltullstyrelsen biträtt förslagen om inrättandet av
kvinnliga biträdesbefattningar och anställandet av springpojkar samt
jämväl uttalat sig för vaktmästargruppens uppdelning på olika grader

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

med hänsyn till arbetets art men däremot avstyrkt kommissionens förslag
om inrättandet av uppsyningsmanstjänster för inre tjänst, såsom medförande
en oberättigad användning av överkvalificerad arbetskraft. I
motsats mot tullkommissionen bar generaltullstyrelsen ansett lämpligt,
att införa en ny tjänstegrad, vars innehavare, benämnda tullassistenter
(= tullkontorister), skulle uttagas bland tjänstemän av grupp II, som
genomgått särskild utbildningskurs, och hava att förrätta dels sådana
tullbebandlingsgöromål, för vilkas bestridande kompetens såsom tjänsteman
av grupp I icke erfordrades, dels vissa kamerala göromål, såsom
kassörsgöromål, en del skrivgöromål, journalsföring, kontrolldebitering av
räkningar in. m. Till kommissionens uttalande om personalens tjänstgöringsskyldighet
bar generaltullstyrelsen anslutit sig.

Förslaget om anställande av tullkontorister har mötts av gensaga
från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i till Kungl. Maj:t
ställda, den 9 december 1920 och den 3 november 1921 dagtecknade skrifter.

Vid behandlingen av dessa frågor den 18 mars 1921 förklarade
dåvarande departementschefen sig principiellt biträda generaltullstyrelsens
uppfattning i desamma.

Då jag anser, att den arbetsfördelning och tjänstgöringsplikt, som
generaltullstyrelsen, efter vad nu nämnts, funnit lämpligt föreslå, skall
kunna leda till ekonomiskt utnyttjande av tullpersonalen utan risk för
mindre tillfredsställande fullgörande av någon tullverkets uppgift, kan
även jag här uttala min anslutning i huvudsak till vad styrelsen i dessa
ämnen anfört.

Utöver de nuvarande grundvillkoren för anställning i tullverkets
tjänst hava tullkommissionen och de kustbevakningssakkunniga ansett
vissa närmare angivna kompetensfordringar böra gälla för personal hos
generaltullstyrelsen ävensom vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod»
gräusbevakning (sid. 158 och 161). De i sådant hänseende framlagda
förslagen hava i en del avseenden blivit föremål för erinringar
från generaltullstyrelsens sida. Vidare har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
hos Kungl. Maj:t ifrågasatt komplettering i ett fall av
förslagen.

Vederbörande departementschef anslöt sig vid föredragningen den
18 mars 1921 till vad generaltullstyrelsen anfört och hemställt i nu
åsyftade ämnen under avstyrkande av tulltjänstemannaföreningens berörda
yrkande.

Min åsikt i dessa frågor, vilkas avgörande icke lärer påkalla riksdagens
särskilda beslut, överensstämmer med min företrädares.

Departements chefen.

Kompetens fordringar.

Departementschefen.

112

Indelning av
personalen.

Departements chefen.

Diverse

personal frågor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I det föregående hava vid vissa tillfällen för utmärkande av olika
kategorier tjänstemän använts dels de hittillsvarande beteckningarna
»högre grad» och »lägre grad», dels de av tullkommissionen föreslagna
benämningarna »grupp I» och »grupp II».

Med anledning av från Sveriges tullmannaförening avgiven protest
mot eventuell fastställelse av varje sådan indelning beträffande tullpersonalen
hava generaltullstyrelsen och på sin tid vederbörande departementschef
(sid. 164) förklarat sig icke hava något att i princip invända
mot att sådan fastställelse ej sker.

Icke heller jag vill motsätta mig att hänsyn tages till tullmannaföreningens
berörda önskemål.

Särskilda skäl hava gjort det lämpligt att först längre fram i
samband med en redogörelse för den av generaltullstyrelsen framlagda
avlöningsstaten för förra halvåret 1923 mera ingående behandla frågan
om antalet tjänstemän hos generaltullstyrelsen och vid tullstaten. Emellertid
må likväl redan nu beröras en del enstaka principspörsmål angående
förordnande av tjänstemän till en del sysslor vid tullverket, anställande
av vaktbetjäning hos generaltullstyrelsen samt utrönande av
det erforderliga antalet befattningshavare i vissa tjänstegrader.

I anledning av hemställan från tullkommissionen har generaltullstyrelsen
i utlåtande den 15 maj 1920 föreslagit (U. II: sid. 92 o. f.),
dels att två byråinspektörer, avsedda för tullbehandlingsbyrån, måtte
tillsättas allenast på förordnande för viss tid, förslagsvis ett år i sänder,
dels att i staten för generaltullstyrelsen måtte meddelas bestämmelse,
att eu av sekreterarna tillika skulle mot särskild gottgörelse innehava
uppdrag att vara tullverkets ombudsman, dels ock att i Kungl. Maj:ts
kungörelse den 28 maj 1886 (nr 42) angående anställande av kommissionärer
hos statsdepartement och vissa ämbetsverk m. fl. myndigheter
generaltullstyrelsen måtte upptagas bland de myndigheter, hos vilka
kommissionär skulle finnas anställd. Därjämte har styrelsen ifrågasatt, att,
med indragning av å generaltullstyrelsens stat nu uppförd vaktpersonal, å
tullförvaltningens i Stockholm stat måtte uppföras, utöver för förvaltningens
behov avsedda sådana tjänster, en tullöveruppsyningsmanstjänst och åtta
tillsyningsmanstjänster, avsedda för styrelsens behov av vaktbetjäning.

Med tillstyrkande av förslaget om anställande hos generaltullstyrelsen
av en kommissionär utlät sig den 18 mars 1921 dåvarande
chefen för finansdepartementet över de återstående förslagen på detta sätt:

»Beträffande förslaget, att två byråinspektörer å tullbehandlingsbyrån
skulle tillsättas allenast genom förordnande för viss tid, förslagsvis ett år i sänder,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. •

113

finner jag ett genomförande av detsamma, vilket innebär en avvikelse från
vad i fråga om motsvarande befattningar vid den centrala förvaltningen i
övrigt lärer gälla, kunna medföra besvärande konsekvenser med hänsyn till
placeringen av vederbörande tjänstemän vid upphörande av dem meddelade
förordnanden. Jag avstyrker därför detta förslag, vars syftemål, nämligen
att ''åstadkomma en gagnelig cirkulation mellan byrån och lokalförvaltningen’,
för övrigt synes mig kunna uppnås på andra lämpligare vägar, anslutna
till eljest tillämpade anställningsprinciper.

Vidkommande förslaget om förordnande för en av sekreterarna såsom tullverkets
ombudsman föranleder detta mig visserligen att tillstyrka bibehållandet
av anordningen med en dylik ombudsman men däremot att avråda från att
ovillkorligen binda ombudsmannauppdraget vid en viss, i förväg bestämd
tjänst hos styrelsen. Särskilt vanskligt för de ordinarie tullgöromålens behöriga
gång förefaller det mig kunna bliva, för den händelse uppdraget anknytes
till en av de viktiga sekreterartjänsterna. De åligganden, som väl få
förutsättas kunna fortfarande ankomma på ombudsmannen, äro nämligen enligt
§ 7 av den för styrelsen gällande instruktion att vid domstolar och exekutionssäten
föra tullverkets talan, i vilket avseende han är behörig att, utan
företeende av generaltullstyrelsens särskilda uppdrag i varje särskilt mål, såsom
åklagare anhängiggöra och utföra talan för brott mot tullförfattningarna,
i högre rätt i vederbörlig ordning fullfölja besvär däri, även när ombudsmannen
icke hos den lägre domstolen fört tullverkets talan, liksom för övrigt å
tullverkets vägnar tala och svara i alla förekommande mål, i vilka han i sådan
egenskap inställer sig. Dessutom hänskjutas, enligt vad jag inhämtat, till tullverkets
ombudsman från styrelsens byråer ej sällan vidlyftiga ärenden för utredning
och yttrande angående den rättsliga befogenheten i vissa framkomna
anspråk m. m. De ombudsmannen sålunda åvilande göromål äro synbarligen
av den art, att hans bortovaro från ämbetsrummet eller till och med från
stationeringsorten kan förväntas i ej ringa utsträckning behöva inträffa. Att
detta måste bliva till men för den ordinarie tjänst, med vilken ombudsmannaskapet
förenas, synnerligast där, såsom förhållandet är med sekreterarbefattningarna,
tjänstens innehavare utövar visst förmanskap, synes mig uppenbart.
Jag anser därför, att ett system, närmare anslutande sig till det hittillsvarande,
enligt vilket generaltullstyrelsen lämnas fullt fria händer i fråga om
cmbudsmannabefattningens tilldelande, hellre bör ifrågakomma till genomförande,
och utgår därvid från att styrelsen vid träffande av sitt val härutinnan
tager skälig hänsyn till vikten av, att de mera betydande tjänsterna
inom styrelsen icke belastas med Underligt arbete, fallande utom dessas egentliga
område. — — -—

Förslaget, att generaltullstyrelsens behov av vaktbetjäning skulle tillgodoses
med personal från lokaltullförvaltningen i Stockholm, kan jag vidare
---icke heller biträda. Fn dylik anordning skulle nämligen medföra, såväl
.att den för uppassningsgöromål hos styrelsen erforderliga arbetskraften
bleve alltför kostsam för statsverket, som ock att en olämplig avvikelse från
förhållandena i förevarande hänseende vid de centrala verken i allmänhet uppstode.
1 stället anser jag böra för ändamålet å styrelsens stat upptagas en
förste expeditionsvakt och åtta expeditionsvakter, placerade i samma lönegrader
som de likabenämnda befattningshavarna vid nyssnämnda verk.»
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89.) 15

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Tjänst görings kommission.

Vad departementschefen sålunda anfört har föranlett generaltullstyrelsen
att i sin nu föreliggande skrivelse den 17 oktober 1921 frånträda
sina tidigare förslag i dessa frågor och ansluta sig till departementschefens
däri uttalade grundsatser.

Det förslag till omorganisation av lokaltullförvaltningen, vilket
tullkommissionen framlagt, innehåller beträffande det antal tjänstemän,
som må erfordras, samt de olika befattningarna för dessa icke hemställanden
i fråga om tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs.
Anledningen härtill har av tullkommissionen angivits (II:
sid. 9 o. f.) vara följande:

Därest, såsom ifrågasatts, modernare arbetsmetoder infördes vid tullverket,
måste detta leda till en relativ minskning av personalen; men huru stor
denna minskning kunde göras, vore icke möjligt att bedöma, förrän någon tids
praktisk erfarenhet vunnits. Vidare erfordrades för en effektiv prövning av personalbehovet
vid varje särskild tullförvaltning ett ingående studium av därstädes
förekommande göromål ävensom av särskilda lokala förhållanden i övrigt.
Någon undersökning härutinnan hade kommissionen icke varit i tillfälle att
företaga, särskilt därför att tullförvaltningarna arbetade under förhållanden,
som icke gåve någon tillförlitlig bild av de normala. Det vore emellertid angeläget,
att en dylik undersökning komme till stånd, så snart förhållandena bleve sådana,
att man kunde vänta sig ett tillfredsställande resultat av densamma. För
sådant ändamål borde tillsättas en tjänstgöringskommission, förordnad av
generaltullstyrelsen och med så allsidig sammansättning som möjligt, vilken
kommission borde hava till uppgift att utreda det vid envar tullförvaltning
erforderliga antalet tjänstemän av varje särskild grad, allt i enlighet med i
betänkandet närmare angivna grunder, varjämte samma kommission lämpligen
även kunde taga befattning med vissa frågor rörande beskaffenheten av
tullverkets lokaler.

Generaltullstyrelsen har (U. II: sid. 5 o. f.) angivit sin ståndpunkt
till detta förslag i huvudsak sålunda:

I likhet med tullkommissionen och på de av densamma anförda skäl
funne generaltullstyrelsen tillsättandet av en tjänstgöringskommission vara
av behovet påkallat. Emellertid kunde denna kommission icke med fördel
börja sin verksamhet, förrän riksdagens beslut om omorganisationen förelåge.
Vidare bleve det först efter någon tids erfarenhet av den nya organisationen
och dess verkningar möjligt att avgöra, om eller i vad mån antalet
tjänster vid lokalförvaltningen skulle kunna på grund av omorganisationen
minskas. Överhuvud taget syntes det för normala förhållanden gällande behovet
av tjänster av lägre tjänstegrader än förste kontrollörs icke för närvarande
kunna med säkerhet bedömas. Följaktligen kunde någon på omorganisationsförslaget
bygjgd ny stat icke, såvitt anginge antalet tjänster av nyssberörda
lägre tjänstegrader, definitivt fastställas samtidigt med antagandet
av omorganisationsförslaget. Därest vid tjänstgöringskommissionens under -

Kungl. May.ts proposition Nr 89.

115

sökningar någon reduktion av de nuvarande ordinarie tjänsternas antal skulle
kunna ifrågakomma, borde enligt styrelsens åsikt en sådan reduktion, till undvikande
av uppkomsten utav en större indragningsstat icke genomföras på en
gång utan successivt i mån av inträdande vakanser. Tjänstgöringskommissionen
syntes för vinnande av enhetligt bedömande av tjänstebehovet å skilda
platser böra bestå av allenast tre personer. Av dessa borde två tillhöra tullverket
och vara, den ena tjänsteman av nuvarande högre grad, den andra
tjänsteman av lägre grad; den tredje borde om möjligt uttagas bland det praktiska
livets män och besitta sakkunskap i någon av de näringsgrenar, vilkas
utövare under sin verksamhet komme i närmare beröring med tullverket.
Tjänstgöringskommissionen borde, såsom föreslagits, tillsättas av generaltullstyrelsen.

Denna ställning till det förhandenvarande spörsmålet ansåg nyssbemälda
departementschef sig kunna godkänna.

1 dessa ämnen är jag — bortsett från förslaget om antalet Departements
befattningshavare inom de olika tjänstegraderna inom generaltullstyrel- CÄ«/e»-sens vaktbetjaning, till vilket förslag jag i fortsättningen återkommer
— ense med min företrädare. Jag finner således jämväl behövligt, att
en tjänstgöringskommission tillkommer snarast möjligt, efter det omorganisationen
av tullverkets lokalförvaltning genomförts, huvudsakligen
i och för utredning av det vid envar tullförvaltning erforderliga antalet
tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs och ämnar därför
i sinom tid ifrågasätta bemyndigande för generaltullstyrelsen att tillsätta
en sådan kommission. Ledamöterna i kommissionen böra också
enligt ruin åsikt till antalet icke överstiga tre samt utväljas på sätt
generaltullstyrelsen täukt sig, varigenom möjlighet för de trafikerande att
få personalfrågan vid tullverket utredd även ur deras synpunkt synes
beredas i tillräcklig man.

Avlöningsförhållanden.

Kommunikationsverkens lönekommitté avgav dels i slutet av år Grunder för
1918 särskilda yttranden och förslag rörande organisationsförhållan- avlöning»-dena vid postverket, statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk,
dels ock den 20 februari 1919 betänkande angående gemensamt
lönesystem samt lönereglering för samma verk. På grundvalen
härav antog 1919 års riksdag och utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni 1919
(nr 343) gemensamt avlöningsreglemente för tjänstemän vid ifrågavarande
verk. Den lösning av åtskilliga inom vilket verk som helst återkommande
avlöningsfrågor, som sålunda för kommunikationsverkens del
vunnits, har tullkommissionen ansett böra få gälla även i fråga om
tullverket (IV: sid. 45).

116

Departements chefen.

I ndragning
av sportler.

Nuvarande

extra

inkomster.

1914 års tullkommission.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Härtill uttalade generaltullstyrelsen i sitt utlåtande den 14 juni
1920 sin anslutning i allmänhet (U. IV: sid. 10). Sedan emellertid den
18 mars 1921 dåvarande chefen för finansdepartementet förklarat sig
för sin del anse, att den revision av avlöningsförhållandena vid tullverket,
vilken då förestode, borde till allmän utgångspunkt taga det
nya lönesystem för statsdepartement och centrala ämbetsverk, som i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1902 års löneregleringskommitté
den 3 november 1920 avgivet förslag blivit gillat av 1921 års
riksdag, har styrelsen likväl i sin nu förevarande skrivelse den 17
oktober 1921 under viss reservation övergått till departementschefens
sålunda intagna ståndpunkt.

Aven 1902 års löneregleringskommitté har i sitt yttrande den
6 december 1921 biträtt departementschefens mening.

Vid sådant förhållande har jag all anledning instämma i förslaget,
att det vid statsdepartement m. fl. tillämpade lönesystem i allt väsentligt
lägges till grund för den förestående avlöningsrevisionen vid tullverket.

De olika slag av extra inkomster, som för närvarande tillkomma
tjänstemän vid tullverket, äro följande:

a) ersättning enligt den s. k. sporteltaxan;

b) andra extra inkomster i tjänsten, huvudsakligen lösen, beslagarandelar
samt anmärknings-, aktorats- och auktionspr o vision; samt

c) ersättning för bestyr, som utföras i omedelbart sammanhang med tulltjänsten,
vartill höra ersättning för debitering, uppbörd och redovisning av
vissa till kommun utgående avgifter, särskilt hamnavgifter (»kommunaluppbördsersättning»),
samt ersättning för bestridande av åtskilliga med postpaketoch
järnvägstrafiken från utlandet förenade göromål, som eljest skulle ankomma
på postverket och statens järnvägar (»post- och järnvägsersättning»).

Beträffande dessa extra inkomster har tullkommissionen (IV: sid. 48)
såsom sin allmänna ståndpunkt anfört, att ersättning, som utginge för
förrättning på tjänstgöringstid, borde indragas till staten samt att, i fråga
om ersättning för förrättning på ö.vertid, allt ekonomiskt mellanh avande
mellan trafikanterna och tjänstemännen borde helt och hållet bortfalla och
statsverket övertaga å ena sidan all rätt till allmänhetens avgifter för
övertidsexpeditioner men å andra sidan skyldighet att hålla tjänstemännen
skadeslösa för deras övertidsarbete. Sin närmare ställning till
de olika slagen av extra inkomster med undantag av den s. k. postoch
järnvägsersättningen samt beslagarandelarna, vilka icke särskilt
behandlats, har tullkommissionen angivit som följer:

De avgifter, som utginge enligt sporteltaxan eller, med officiell benämning,
Kungl. Maj:ts taxa den 23 december 1910 (nr 134) å ersättning, som en -

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ligt särskilda bestämmelser skall av trafikerande utgöras för vissa av tulltjänstemän
verkställda tjänstförrättningar, borde ingå till tullverket, vilket å
sin sida hade att bereda vederbörande tjänstemän antingen mot övertidstjänstgöring
svarande ledighet under deras ordinarie tjänstgöringstid eller ock övertidsersättning
ävensom, i förekommande fall, vederbörlig reseersättning. Med
utgående härifrån hade kommissionen utarbetat ett förslag till förrättningstaxa
för tullverket (IV: sid. 28 o. f.), vilket vore avsett att träda i stället för
sporteltaxan. — Aktoratsprovisionen, varom funnes bestämt i Kungl. Maj:ts
brev den 4 februari 1800 och den 9 september 1818 och som utginge med tolv
procent av kronans andel i tullverkets beslagsmål till huvudsakligen tullfiskalerna,
vore enligt tullkommissionens mening opåkallad och borde utan vidare
avskaffas, vilket lätt kunde ske i samband med tullfiskalstjänsternas föreslagna
indragning. — Frågan om anmärkningsarvodets bibehållande eller avskaffande
borde lösas gemensamt för hela statsförvaltningen. -— Auktionsprovisionen,
vilken vid försäljning enligt föreskrifter i tullstadgan respektive lagen
med vissa bestämmelser om sjöfynd den 2 april 1918 (nr 163) av beslagsgods,
sjöfynd och åtskilligt annat tullgods tillfölle vederbörande tulltjänsteman med
två procent av auktionsbeloppet, borde, liksom på sin tid skeddp genom Kungl.
Maj:ts brev den 23 juli 1869 med föreskriven auktionsprovision vid försäljning
av sjöskadat gods, indragas till statsverket. En vid auktionerna till tullpersonal
utgående s. k. slagavgift, nio öre för varje särskilt nummer i auktionsprotokollet,
borde icke vidare uttagas. — Angående expeditionslösen vore tullkommissionen
visserligen i princip med om att sådan lösen inom tullverket helt och
hållet avskaffades, men kommissionen ansåge dock, att genomförandet av en
sådan reform icke kunde ske annorledes än i samband med en allmän, för hela
statsförvaltningen gemensam revision av expeditionslösen- och stämpelförordningarna.
Till dess en sådan revision komme till stånd, borde expeditionslösen
i nuvarande utsträckning bibehållas. — Den s. k. kommunaluppbördsersättningen
borde i sin helhet ingå till tullverket, som avlönade de tjänstemän, vilka
utförde hithörande arbete.

Generaltullstyrelsen, som funnit sig icke hava något att i huvudsak
erinra mot tullkommissionens allmänna uttalanden i förevarande
ämne, har även (U. IV: sid. 12 o. f.) biträtt kommissionens förslag
rörande avgifterna enligt sporteltaxan, aumärkningsarvodet, auktionsprovisionen,
slagavgiften, expeditionslösen och kommunaluppbördsersättningen.
Däremot har styrelsen, under hänvisning bland annat till sitt
avstyrkande av förslaget om tullfiskalstjänsternas indragning, förklarat
sig sakna anledning att tillstyrka det ifrågasatta avskaffandet av aktoratsprovisionen.
I fråga om övriga extra inkomster ävensom angående det
upprättade förslaget till förrättningstaxa har styrelsen utlåtit sig i huvudsak
sålunda:

Vidkommande post- och järnvägsersättningen ansåge styrelsen, med hänsyn
till den jämförelsevis obetydliga omfattning, vari det arbete, för vilket
ersättningen utginge — huvudsakligen uppbörd — utfördes av tullpersonal,

Generaltull styrelsen.

Departementschef
en år 1921.

Departements chefen.

118 Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

att skälig anledning till uttagande av ersättning av postverket respektive statens
järnvägar för arbetets förrättande knappast förelåge. Saken syntes kunna
uppgöras genom överenskommelser mellan vederbörande verks styrelser.
Därest detta slag av ersättning ansåges böra fortfarande utgå, borde beloppen
därav indragas till tullverket. Beträffande de till tulltjänstemän utgående
andelar i böter och beslagtagen egendom (beslagarandelar) funne styrelsen
dessa böra såsom en välförtjänt uppmuntran i det mången gång betydande
arbetet med tullförseelsers uppdagande samt en sporre till intresse och nit i
berörda hänseende böra alltfort få åtnjutas av tjänstemännen.

Mot grunderna för det av tullkommissionen avgivna förslaget till förrättningstaxa
hade styrelsen i stort sett icke haft något att erinra (U. IV: sid.
91 o. f.). I överensstämmelse med dessa grunder skulle avgiftsbeloppen, så
långt ske kunde, bestämmås sålunda, att de täckte tullverkets kostnader för den
personal, som användes för i taxan avsedda förrättningar. Dessa kostnader
kunde emellertid enligt styrelsens mening icke ens tillnärmelsevis bedömas,
innan dels placeringen av tulltjänstemännen i olika lönegrader blivit definitivt
avgjord, dels ock de belopp, med vilka övertidstjänstgöring skulle gottgöras
tjänstemännen, blivit bestämda. Bland annat på grund härav anhölle
styrelsen, att med avgivande av slutligt utlåtande över förslaget till förrättningstaxa
måtte få anstå, till dess önskvärda förutsättningar härför vore för
handen.

Då ärendet angående tullverkets stater för år 1922 föredrogs den
18 mars 1921, underströk dåvarande chefen för finansdepartementet vikten
av att tulltjänstemännens rätt till extra inkomster i eller på grund
av tjänsten bleve inskränkta, liksom särskilt på senare tiden varit fallet
med åtskilliga andra statstjänstemäns motsvarande inkomster, samt biträdde
beträffande de olika slagen av de extra inkomsterna vad generaltullstyrelsen
yttrat därom. Beträffande aktoratsprovisionen och beslagarandelarna
anförde departementschefen särskilt, att lian ansåge desamma
böra åtminstone så länge bibehållas, som åklagare och beslagare i allmänhet
tillkommande rätt till andelar i böter och beslagtagen egendom
icke mera allmänt upphört. Angående anmärkningsarvodet erinrade han
om att på grund av Kungl. Maj:ts kungörelse den 17 december 1920
(nr 834) sådant arvode för framtiden icke skulle vid tullverket förekomma.

Ej endast för statsverket utan även för tulltjänstemannen måste
det, synes mig, vara eftersträvansvärt att få avlöningsförhållandena vid
tullverket så ordnade, att tjänstemannens åtgärder icke ens få skenet av
att vara beroende av allmänhetens gottgörelse för dessa. Ett steg i
sådan riktning har tagits genom framläggandet av de nyss återgivna
förslagen om indragning till statsverket från och med den tidpunkt, då
nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket träder i kraft,
av sådana slag av ersättningar, vilka hittills innefattats i tullverkets
sporteltaxa men framdeles torde komma att beräknas efter förutberörda

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89. 119

förrättningstaxa, vartill jag i sinom tid lärer bliva i tillfälle att inför
Kungl. Maj it framlägga förslag. Jag förordar därför redan av denna
anledning, att ifrågavarande ersättningar bestämmas icke vidare skola
utgå till tulltjänstemannen såsom extra inkomst. Ett bidragande skäl
till detta mitt förord är, att dessa ersättningar enligt uppgift tillgodonjutas
högst olika av belattningshavare i samma tjänsteställning, något
som ofta torde innebära eu orättvisa.

\ ad angår övriga slug av förekommande extra inkomster, kan av
nu anförda skäl åtminstone det förra knappast åberopas ■såsom stöd för
deras indragning, medan åt det senare icke torde, frånsett kommunaluppbördsersättningen
och möjligen beslagare!delarna, kunna tillmätas
större betydelse, enär de inflytande inkomstbeloppen lära vara jämförelsevis
ringa. Likväl anser jag mig böra tillstyrka indragning av jämväl
dessa — utom beslagarandelarna — huvudsakligen med hänsyn till
önskvärdheten att icke, där ej alldeles särskilda omständigheter annat
påkalla, för enligt avlöningsreglemente likställda befattningshavare i olika
verk lämna möjlighet till särskild ersättning för i tjänsten utfört arbete,
varigenom den ene befattningshavaren realiter får bättre löneställning än
den andre; den förre kan därmed ernå en plats å löneskalan, som icke ursprungligen
avsetts och därför ej heller må anses svara mot arbetet
vid den tjänst, han bestrider. Vad särskilt beträffar aktoratsprovisionen,
förestår för övrigt utredning om denna förmåns upphörande vid andra
verk. 1 fråga om beslagarandelarna föreligga emellertid särskilda omständigheter,
som enligt mitt förmenande göra eu indragning av dessa
slag av extra inkomster mindre önsklig. Dessa innebära nämligen, enligt
vad jag inhämtat, en särskilt på senare tiden mycket värdefull sporre för
vederbörande tjänstemän till med uppoffrande av fritid förbundna ansträngningar
för ertappande av lagbrytare. • Härtill kommer, att eu indragning
av här ifrågavarande beslagarandelar synts mig icke gärna kunna
ske, så länge den åklagare och beslagare i allmänhet tillkommande rätt
till andelar i böter och beslagtagen egendom icke mera allmänt borttagits.

På jag senare i dag yttrar mig i frågan om tulltjänstemännens
placering i lönegrader, utgår jag från den förutsättning, att de av mig
tillstyrkta indragningar av extra inkomster komma att uppställas såsom
villkor för ikraftträdande av den blivande nya avlöningsstat.en för tullstaten.
Ett beslut av riksdagen i denna riktning, om vars utverkande jag
nu hemställer, skulle följaktligen innebära, att från och med dagen för
nämnda stats ikraftträdande följande slag av tulltjänstemän tillkommande
extra inkomster upphöra att till dem utgå, nämligen: ersättning enligt
taxan den 23 december 1910 för å övertid verkställda tjänstförrätt -

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Kompensation
för sportler.

ningar; aktoratsprovision; auktionsprovision vid försäljning enligt tu 11-stadgan av beslagsgods eller annat gods ävensom vid försäljning av sjöfynd;
slagavgift vid försäljning å auktion; lösen för av tullverkets lokalförvaltningar
utfärdade depositionsbevis; ersättning för uppbörd av till
stad eller annan kommun utgående avgifter; samt ersättning av posteller
järnvägsmedel för vissa i sammanhang med tulltjänsten verkställda
göromål för postverkets eller statens järnvägars räkning.

Vid behandlingen av frågan om tulltjänstemännens extra inkomster
(sid. 186) har tullkommissionen särskilt framhållit, att, enär sportlerna
inom tullverket hade avsevärd betydelse för tjänstemännens ekonomi,
deras indragning till statsverket icke kunde ske utan kompensation.
Beträffande vaktmästare och kammarskrivare skulle sådan kompensation
beredas på det sätt, att hänsyn till mistningen av sportler toges vid
dessa tjänstegraders placering å löneskalan; i fråga om övriga tjänstemän
skulle kompensation ske genom särskilda personliga lönetillägg i
överensstämmelse med vad som avsetts vid kommunikationsverkens lönereglering,
dock med den avvikelse att, medan kompensationen för nämnda
verks tjänstemän skulle ställas i förhållande till vederbörandes extra
inkomster under år 1919, i samma hänseende skulle för tullverkets
personal läggas till grund sportlernas medeltal under åren 1911—1914.

I likhet med tullkommissionen har generaltullstyrelsen såväl i sitt
utlåtande den 14 juni 1920 som i föreliggande skrivelse den 17 oktober
1921 ansett, att indragning av extra inkomster icke borde vidtagas
utan att kompensation därför lämnades tjänstemännen; dock skulle enligt
styrelsens mening dylik kompensation i alla fall, då den kunde ifrågakomma,
sålunda även för vaktmästare och kammarskrivare, lämnas
genom personligt lönetillägg. Ännu i ett hänseende har styrelsen avvikit
från kommissionen, i det att styrelsen ansett, att till grund för
kompensationen borde läggas de extra inkomster, som åtnjutits under
året näst före ikraftträdandet av det för tullverket nya avlöningsreglementet.
Slutligen har styrelsen angivit de slag av extra inkomster, för
vilka enligt styrelsens uppfattning kompensation borde lämnas (med
viss mindre inskränkning sammanfallande med dem, som, enligt vad
nyss nämnts, av styrelsen föreslagits till indragning), samt hemställt,
att föreskrifter i ämnet måtte intagas i de särskilda övergångsbestämmelser,
vilka bleve erforderliga och vilka styrelsen förutsatte skulle utfärdas
av Kungl. Maj:t.

Det av generaltullstyrelsen, sålunda framlagda förslaget tillstyrktes den
18 mars 1921 till alla delar av dåvarande chefen för finansdepartementet.

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I anledning av de båda förslagen rörande vilka belopp, som borde
bliva grundläggande för kompensationens storlek, har 1902 års löneregleringskommitté
i sitt utlåtande den 6 december 1921 — utan att
ingå på Irågan, om eller i vad mån överhuvud taget sådan kompensation
borde medgivas — allenast anfört, att såväl det ena som det
andra av berörda förslag avveke från vad beträffande andra verk dittills
plägat fastställas såsom grund för bestämmande av liknande kompensation;
denna hade nämligen i regel gjorts beroende av medeltalet av
de extra inkomster, som belöpt å flera närmast liggande år.

Vid tidigare skedd indragning till statsverket av vissa vid exempelvis
postverket förekommande sportelinkomster bereddes vederbörande tjänstemän
såsom personligt lönetillägg en successivt bortfallande ersättning för
vad de därigenom beräknades förlora. Tiden för lönetilläggets avskrivning
sattes till nio år, och avskrivningen skedde med eu niondel om
året. Ett liknande tillmötesgående synes mig därför icke böra förmenas
tulltjänstemännen, så mycket mindre som därigenom icke kan befaras
uppstå någon nämnvärd statsutgift i egentlig bemärkelse, alldenstund
tullverket hädanefter skulle komma att mestadels tillgodogöra sig de
mot nuvarande sportler svarande beloppen.

I fråga om den sportelinkomst, som må läggas till grund vid det
personliga lönetilläggets beräknande, anser jag till en början endast de
slag av sportler, som generaltullstyrelsen förmenat böra kompenseras,
ävensom aktoratsprovisionen kunna för ändamålet medräknas. Vidare
förefaller mig den även i föregående liknande fäll utsatta maximigränsen
för sportlerna, 5,400 kronor, vara lämplig, varjämte jag lika med tullkommissionen
finner en minimigräns av 100 kronor böra fastställas till
undvikande av kompensationsfrågans onödiga invecklande. Däremot synes
det mig, med avseende å vad löneregleringskommittén i ämnet anfört
och med hänsyn därtill, att fullt tillförlitliga uppgifter om tulltjänstemännens
extra inkomster under åren närmast före 1921 icke lära kunna
utan större omgång erhållas, som om vid beräknande av sportelberättigad
tjänstemans inkomst av sin befattning hänsyn borde tagas till medeltalet
av sportlernas belopp under åren 1921 och 1922, varom, enligt vad
jag inhämtat, noggranna uppgifter torde komma att föreligga.

fastställandet av grunderna för den sålunda tillstyrkta sportelkompensationen
torde lämpligen kunna ske i samband med utfärdande
av andra erforderliga föreskrifter rörande övergången till de blivande
nya avlöningsbestämmelserna; och har jag för avsikt att framdeles till
Kungl. Maj:ts prövning överlämna särskilt förslag till sådana sammanfattande
övergångsbestämmelser. Om beredande av medel för utbetalBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 käft. (Nr 89.) 16

Departements chefen.

122

Lönenämnd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ning av sportelkompensation kommer jag att i det följande göra hemställan
i samband med behandlingen av förslaget till tullverkets utgiftsstater
för förra halvåret 1923.

I 44 § av avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för
tjänstemän vid kommunikationsverken innehållas bestämmelser angående
en för nämnda verk gemensam lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena
böra vara representerade och som skall bestå av utav Kungl. Maj:t tillsatta
sju medlemmar jämte lika antal suppleanter, har till uppgift att avgiva
yttranden rörande sådana allmänna föreskrifter, som enligt sagda avlöningsreglemente
skola utfärdas av Kungl. Maj:t, ävensom att i enlighet med av
Kungl. Maj:t fastställd instruktion bereda andra ärenden av huvudsakligen
löneteknisk natur. Sådan instruktion har utfärdats den 31 december 1919
(nr 859).

Tullkommissionen har i sitt betänkande den 19 september 1919
(IV: sid. 58) ansett, att inrättandet av en dylik nämnd särskilt för tullverket
icke borde ifrågakomma men att tillfälle borde beredas kommunikationsverkens
lönenämnd att yttra sig även i avlöningsfrågor från
tullverket.

Generaltullstyrelsen biträdde i utlåtande häröver den 14 juni 1920
(U. IV: sid. 27) tullkommissionens uppfattning, att en särskild lönenämnd
för tullverket icke borde anordnas men föreslog, att en för kommunikationsverken
och tullverket gemensam lönenämnd borde inrättas.
Antalet ledamöter och suppleanter i denna nämnd borde utgöra nio av
vartdera slaget.

Vederbörande departementschef uttalade sig den 18 mars 1921 på
anförda skäl (sid. 189) dels mot att lönenämnden för kommunikationsverken
under ena eller andra formen belastades med ärenden, avseende
förhållandena inom andra än dessa verk, dels ock mot anordnandet av en
särskild lönenämnd för tullverket. Däremot fann departementschefen,
som likaledes ansåg, att yttranden från en lönenämnd voro önskvärda
även beträffande tullverkets avlöningsfrågor, lämpligt att åt den blivande
lönenämnden för statsdepartement och centrala ämbetsverk i allmänhet
lämna uppdrag att handlägga hos tullverket uppstående avlöningsfrågor
i enahanda utsträckning som övriga under nämndens befogenhet fallande
ärenden. Vid tillsättandet av berörda nämnd syntes böra tagas under
övervägande, huruvida icke tullverket borde bliva representerat inom
densamma.

För den sålunda avsedda lönenämnden, beträffande vilken allmänna

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

bestämmelser, likartade med de för kommunikationsverken fastställda,
återfinnas i 35 § av det den 22 juni 1921 utfärdade avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen (nr 451), fastställdes sedermera av
Kungl. Maj:t den 12 september 1921 (nr 528) instruktion, däri bland
annat angavs, att nämnden skulle kallas »allmänna civilförvaltningens
lönenämnd». Då denna nämnd tillsattes, erhöll emellertid tullverket icke
någon särskild representant i densamma.

I anledning av vad sålunda förekommit har nu generaltullstyrelsen
i sin förevarande skrivelse den 17 oktober 1921 gjort följande uttalande:

»Vad---beträffar frågan om den lönenämnd, som skulle hava att be handla

tullverket rörande avlöningsfrågor, får generaltullstyrelsen visser
ligen uttala såsom sin mening, att den av styrelsen föreslagna, för kommunikationsverken
och tullverket gemensamma lönenämnden skulle vara bättre skickad
att behandla dylika frågor än en för statsdepartementen och de centrala
verken avsedd lönenämnd. Då likväl, därest tullverket skall lyda under statsdepartementens
och de centrala verkens avlöningsreglemente, dessas lönenämnd
torde böra handlägga jämväl tullverket rörande ärenden, anser styrelsen sig
böra inskränka sig till att framhålla nödvändigheten av att tullverket, vid
nämndens behandling av dylika ärenden eller då eljest behov därav kan anses
föreligga, bliver i nämnden representerat på ett sätt, som är ägnat att till
fullo tillgodose tullpersonalens intressen, och att fördenskull tullverkets representant
vid sådana tillfällen må äga säte och stämma i nämnden.»

1902 års löneregleringskommitté har vid avgivande av sitt yttrande
den 6 december 1921 icke angivit sin ställning till detta spörsmål; dock
hava de två tillkallade särskilda ledamöterna i kommittén i vid berörda
yttrande fogad reservation såsom sin mening framhållit, att kommittén
bort göra det uttalande, att särskilda åtgärder syntes påkallade för beredande
åt tullverket av en nöjaktig lösning av denna fråga. För egen
del hava reservanterna, under erinran om generaltullstyrelsens förslag
att i den för statsdepartement m. fl. verk tillsatta lönenämnden säte
och stämma måtte beredas för en tullverkets representant, vidare i
anskärning därtill anfört följande:

»Då åtminstone för närvarande stora svårigheter synas föreligga att
ordna saken på detta sätt, hava vi ansett det i stället böra ifrågasättas —
jämväl med hänsyn till framtida eventuella inordnanden under ifrågavarande
reglemente av nya personalgrupper — huruvida icke för tullverket en särskild
lönenämnd borde inrättas, vilken skulle i så måtto vara ansluten till den
s. k. civila lönenämnden, att de i denna senare insatta representanterna för förvaltnings-
eller åtminstone de allmänna intressena skulle vara gemensamma
för båda nämnderna.»

124

Kungl. Majtts proposition Nr 89.

Departements chefen.

Avlönings reglemente.

Såsom framgår av den för allmänna civilförvaltningens lönenämnd
utfärdade instruktion, är denna nämnd avsedd för de verk, å vilkas
befattningshavare avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl. äger
tillämpning. Detta reglemente, som redan fått giltighet för ett flertal
statens verk, är ämnat att successivt träda i tillämpning vid olika verk
inom statsförvaltningen och förutsättes i enlighet därmed nu skola tilllämpas
jämväl å personalen vid tullverket. Vid sådant förhållande och
då jag för min del hyser den uppfattningen, att utvecklingen bör gå i
riktning mot en minskning av antalet lönenämnder, kan jag givetvis ej
tillstyrka vare sig att en särskild lönenämnd inrättas för tullverket eller
att, så länge både kommunikationsverkens och allmänna civilförvaltningens
lönenämnder förefinnas, annan av dessa båda nämnder än den
senare skall handhava tullverkets löneregleringsärenden. Emellertid
förutsätter jag, att allmänna civilförvaltningens lönenämnd icke skall
underlåta att, där så måste anses behövligt, vid handläggningen av till
nämnden hänskjuta ärenden, som må kunna beröra tullverket, för hörande
inkalla en eller flera representanter för detta verk.

Jag tillstyrker alltså, att de hittillsvarande bestämmelserna om
lönenämnd för statsdepartementen m. fl. givas oförändrad tillämpning
jämväl å tullverket.

Enligt tullkommissionens, av generaltullstyrelsen den 14 juni 1920
i huvudsak biträdda förslag skulle för tullverket gälla ett avlöningsreglemente,
som, ehuru med vissa ändringar och tillägg, nära anslöt
sig till det för kommunikationsverken den 19 juni 1919 (nr 343) utfärdade.

Vid föredragning den 18 mars 1921 av tullverkets löneregleringsfråga
hemställde emellertid dåvarande chefen för finansdepartementet, att
i stället avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 22
juni 1921 (nr 451) måtte jämte vissa särskilda avlöningsbestämmelser
tillämpas jämväl å befattningshavare vid tullverket.

Till följd härav har generaltullstyrelsen nu i sin skrivelse den 17
oktober 1921 anfört, att, dådet för befattningshavare i statsdepartement
och vissa centrala ämbetsverk fastställda avlöningsreglemente i stort sett
anslöte sig till det för kommunikationsverken gällande, styrelsen ansåge
sig — även om styrelsen med hänsyn till den större likheten mellan
tullverkets och kommunikationsverkens organisation helst såge, att i
enlighet med dess förslag ett med kommunikationsverkens avlönings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

125

reglemente i huvudsak lika avlöniugsreglemente bleve gällande för tullverket
— icke böra vidhålla sitt tidigare förslag härom.

Åven 1902 års löneregleringskommitté synes i sitt förut omnämnda
utlåtande den 6 december 1921 hava förutsatt, att avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. skall komma att äga
tillämpning å tullpersonalen.

Efter vad jag redan förut antytt, är också min åsikt den, att förenämnda
avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
m. fl. bör tillämpas jämväl å befattningshavare vid generaltullstyrelsen
ävensom vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
(»tullstaten») efter nödig komplettering av den vid reglementet fogade
tjänsteförteckningen och under förutsättning, att vissa i 2 § av reglementet
åsyftade särskilda föreskrifter, för vilka jag i det följande kommer
att redogöra, varda av Kungl. Maj.:t och riksdagen beslutade. Jag tillstyrker
därför utverkande av riksdagens förklaring i sådan riktning.

Med avseende å den närmare innebörden av de stadganden, som
sålunda böra enligt mitt förmenande bliva i avlöningshänseende gällande
för tullverkets personal, torde jag — under hänvisning till och åberopande
av de uttalanden, som min företrädare i statsrådsämbetet på sin tid
gjort i anslutning till nyssberörda avlöningsreglemente (sid. 191 o. f.),
i den mån dessa uttalanden icke strida mot min förut i dag eller härefter
tillkännagivna ståndpunkt — få anföra följande vid de olika paragraferna
i reglementet:

3 §•

Enligt 2 mom. ay denna paragraf må med ordinarie befattning
ej förenas vissa angivna uppdrag eller befattningar ej heller »annan
tjänstebefattning av vad slag det vara må», såframt ej Kungl. Maj:t
eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon av de i 9 § avdelningarna
B och C upptagna 1 —17 lönegraderna, vederbörande myndighet, varunder
han lyder, efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka Underligt för utövande av statstjänsten,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare
bibehållas. Då avsett är, att fortfarande såsom för närvarande uppdraget
såsom ombudsman vid tullverket mot arvode skall av generaltullstyrelsen
kunna givas åt därtill lämplig tjänsteman (även ordinarie)
vid tullverket, torde — till undvikande av all ovisshet, huruvida sådant
kunde anses möjligt med avseende å föreskriften i förevarande 3 § 2
mom. — särskild bestämmelse böra på sätt 1902 års loneregleringskommitté
ock påpekat, meddelas, i syfte att uppdrag såsom ombudsman

Departements*
chefen.

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

vid tullverket må kunna av generaltullstyrelsen givas även åt ordinarie
tjänsteman vid verket och av denna förenas med den ordinarie befattningen.

5 §-

I 1 mom. av förevarande paragraf stadgas, att för generaldirektörsoch
chefsbefattningarna vid angivna verk, vilka befattningar tillsättas
genom förordnande på viss tid, nämligen socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen och kommerskollegium, utgår arvode, för
år räknat, med 19,000 kronor. Vid bifall till förutnämnda förslag angående
generaltulldirektören bör nu bland dessa befattningar upptagas
jämväl generaltulldirektörsbefattningen. Därjämte böra i omhandlade
moment införas arvodesbestämmelser för kustbevakningsinspektören vid
tullverket, därest förslaget om inrättandet av en sådan befattning —
med arvode av 10,000 kronor — blir bifallet.

9 §■

Utdrag ur den i denna paragraf intagna löneplan torde få vidfogas
statsrådsprotokollet för denna dag (bil. B).

11, 12 §§.

Stadgandena i dessa paragrafer äro för närvarande i vissa avseenden
föremål för omarbetning för att därutinnan, såvitt möjligt,
bringas i överensstämmelse med bestämmelser i avlöningsreglementet för
kommunikationsverken enligt ett nyligen uppgjort förslag. Löneregleringskommittén
har den 6 december 1921 uttalat önskvärdheten av att
vid berörda omarbetning särskild uppmärksamhet ägnas åt de vid tullverket
rådande, i viss mån säregna tjänstgöringsförhållanden, vilka skulle
kunna föranleda, att befattningshavare vid tullverket i en del fall kunde
komma att försättas i sämre ställning än andra tjänstemän, å vilka
reglementet ägde tillämpning.

Det sålunda uttalade önskemålet synes mig förtjänt av beaktande.

I 12 § 3 mom. i avlöningsreglementet för kommunikationsverken
(svensk författningssamling nr 343 år 1919) innefattas ett i avlöningsreglementet
för statsdepartementet m. fl. ej intaget stadgande om rätt
för manlig ordinarie tjänsteman, som befordras från tjänst inom lägre
lönegrad till postexpeditör, telegrafassistent, kontors- eller stationsskrivare
vid statens järnvägar eller kontorsskrivare vid statens vattenfallsverk,
att med viss närmare angiven inskränkning kunna, i den mån
så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

127

tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass få sig
tillgodoförd intill hälften av den tjänstetid, han innehaft ordinarie anställning
vid verket.

Löneregleringskommittén har den 6 december 1921 ansett, att ett
motsvarande stadgande borde i fråga om befordran till kammarskrivare
vid tullverket inflyta i de särskilda avlöningsbestämmelserna för befattningshavare
vid tullverket i enlighet med den antydan i sådant hänseende,
som för dylika fall lämnats av kommittén i dess betänkande
LXII (angående statsdepartement och centrala ämbetsverk: sid. 53).

Häruti är jag ense med löneregleringskommittén och gör förty
hemställan i sådan riktning.

14 §.

Utöver det kallortstillägg, varom föreskrives i nu ifrågavarande
paragraf, skulle, enligt vad tullkommissionen, generaltullstyrelsen och
vederbörande departementschef på sin tid ifrågasatt (propositionen nr
330 år 1921, sid. 203 och 285), tjänsteman i tullverket, som bestrede
tjänst å ort, tillhörande den i reglementet angivna kallortsklass VI, i
likhet med motsvarande tjänstemän vid kommunikationsverken (jfr avlöningsreglementet
för dessa verk, 29 §), kunna enligt av Kung). Maj:t
meddelade bestämmelser tilldelas, därest tjänstgöringen vore av beskaffenhet
att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska
förhållanden, kallortstraktamente med 50 öre för varje ^botgöringsdag.

Då, efter vad jag inhämtat, tullverkets å dylika orter stationerade
personal icke sällan lärer nödgas förrätta tjänsten under omständigheter,
vilka måste anses väl motivera en extra gottgörelse sådan som den
omförmälda, har jag ej något att erinra mot, att bestämmelse i sådan
riktning, vilken för övrigt tillstyrkts • av löneregleringskommittén, får
inflyta bland de för tullverket avsedda särskilda avlöningsbestämmelserna.

24 §.

Angående tullpersonalens tjänstebeklädnad har generaltullstyrelsen
i sin föreliggande skrivelse den 17 oktober 1921 ifrågasatt utfärdande
av särskilda bestämmelser, innebärande bland annat, att vid tullverket
uniformspersedlar in natura eller ersättning därför, allteftersom det ena
eller det andra prövades för tullverket förmånligast, skulle få, enligt
reglemente, som av generaltullstyrelsen fastställdes, tilldelas sådan
tjänsteman, tillhörande någon av 1 — 9 lönegraderna enligt styrelsens
förslag, som jämlikt av styrelsen meddelade bestämmelser vore pliktig
att under tjänstutövning vara iförd uniform. Förslaget innebär ett
upprepande av de önskemål i förevarande avseende, vilka av styrelsen

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tidigare framförts men vid frågans behandling nästlidet år av departementschefen
avvisats (sid. 201) på grund av den skiljaktighet, som vid
frågans lösning i överensstämmelse med förslaget skulle uppstå med
hänsyn till förhållandena icke blott vid kommunikationsverken utan
även vid åtskilliga andra verk.

Det skäl, som sålunda av departementschefen framförts, har även
löneregleringskommittén den 6 december 1921 funnit avgörande; och
kommittén har fördenskull ansett, att de i nu behandlade 24 § förekommande
bestämmelser i fråga om tjänstedräkt borde äga tillämpning
jämväl å tullverkets personal.

En av kommitténs särskilda ledamöter har med kraftigt understrykande
av vad generaltullstyrelsen åberopat för bibehållande av förmånen
fri uniformsbeklädnad eller ersättning därför åt vissa lägre befattningshavare
i tullverket velat göra gällande, att borttagande av nämnda
förmån otvivelaktigt måste medföra den visserligen oavsiktliga verkan,
att ifrågavarande personal ej alltid komme att uppträda i så snygg
uniform, som det med hänsyn till sagda personals beröring med fartygsbefäl
och passagerare särskilt av utländsk nationalitet kunde anses vara
för landets anseende önskvärt.

Den uppfattning, generaltullstyrelsen hyst i denna fråga, har jag
lika med min företrädare och löneregleringskommittén funnit mig icke
kunna dela, på grund av den förmånligare ställning i omhandlade hänseende,
som tullpersonal därigenom skulle tilläggas framför motsvarande
personal vid åtskilliga andra verk. Jag anser mig alltså böra avstyrka
generaltullstyrelsens förslag härutinnan. Emellertid vill jag fästa uppmärksamheten
därå, att med tillämpning av de i förevarande 24 § intagna
bestämmelser tulltjänsteman torde enligt närmare föreskrifter av
Kungl. Maj:t kunna hos tullverket erhålla behövliga tjänstepersedlar eller
materialier därtill, som anses icke böra utlämnas såsom lån, för självkostnadspris
eller i begränsad omfattning, med hänsyn till tjänstemannens
sysselsättning, för pris därunder, på sätt förhållandet är vid kommunikationsverken.
Frågan om utverkande av medel för sistberörda ändamål
kommer jag att senare i dag upptaga till behandling.

25 §.

I förevarande paragraf är föreskrivet, att tjänsteman må vid skada
till följd av olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad
erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet
medför förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till
arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel allt enligt de närmare be -

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

stämmelser, Kung!. Maj:t meddelar. Till denna föreskrift är fogat det
tillägg, att, i den mån vid vissa verk en utvidgad rätt i förenämnda
hänseenden anses böra ifrågakomma, till efterrättelse skall lända vad
Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan besluta. I motiveringen till
denna paragraf anförde 1902 års löneregleringskommitté den 3 november
1920 (betänkande LXII, sid. 65), att, därest inom vissa förvaltningsgrenar
förmånen av kostnadsfri läkarvård m. m. för det dåvarande vore
medgiven i större omfattning än som enligt kommitténs förslag i allmänhet
komme att gälla, kommittén saknade anledning att påyrka dess
upphävande.

Samma kommitté har nu i sitt yttrande den 6 december 1921
ansett, att det med tillämpning härav borde komma under övervägande,
huruvida icke tjänstemän av nuvarande »lägre grad» borde bibehållas vid
innehavd förmån av kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter även i
andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten. Kommittén
har för sin del tillstyrkt föreskrift i sådan riktning, dock med vissa
jämkningar, som föranleddes av för andra verk (exempelvis fångvårdspersonalen)
meddelade bestämmelser i fråga om utsträckt rätt till läkarvård
m. m. Dessa jämkningar har kommittén närmare angivit sålunda:

Vaktbetjäningen hos generaltullstyrelsen skulle i enlighet med numera
tillämpade grundsatser inom den allmänna civila statsförvaltningen icke bibehållas
vid hittillsvarande rätt i omhandlade hänseende i annan mån, än att
envar av den nuvarande ordinarie vaktpersonalen fortfarande borde få såsom
personlig förmån tillgodonjuta sådan rätt, så länge han kvarstode i ordinarie
tjänst inom styrelsens vakthetjäning. Den hittills till tjänstemän »av lägre
grad» hänförliga befattningshavare, vilken enligt föreliggande förslag under
benämningen gränstullmästare upptagits i samma lönegrad som de till ifrågavarande
förmån icke berättigade kammarskrivarna, skulle för likformighetens
skull icke tilldelas kostnadsfri läkarvård m. m. Däremot skulle jämväl kvinnliga
befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning likasom de manliga
av nuvarande »lägre grad» komma i åtnjutande av sådan förmån. Slutligen
borde rätten till erhållande av kostnadsfri vård å vårdanstalt begränsas
på för fångvårdspersonalen m. fl. bestämt sätt.

Mot denna löneregleringskommitténs ståndpunkt har särskild reservation
avgivits av en ordinarie ledamot av kommittén. Denne har
till en början erinrat om att statsmakterna visserligen undantagsvis
låtit förmånen av kostnadsfri läkarvård jämte läkemedel komma den
lägre tjänstepersonalen vid fängelserna och tvångsarbetsanstalterna
till godo även vid vanlig sjukdom samt att löneregleringskommittén
i sitt senast avgivna betänkande hemställt, att hospitalspersonalen i
de lägre lönegraderna måtte erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel
även i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 häft. (Nr 89.) 17

Tjängteförteden
ing till
avlöningsreglementet.

180 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I anslutning därtill liar emellertid samme reservant förmenat, att dessa
tre undantag till fullo motiverades av det förhållandet, att det i
fängelserna, tvångsarbetsanstalterna och hospitalen på förhand funnes
och måste finnas läkare för vård av fångarna eller de sinnessjuka, varför
staten där kunde bereda tjänstepersonalen fri läkarvård för ringa eller
ingen kostnad. Härefter har reservanten anfört:

»Nu föreslår kommittén, att ett liknande undantag från regeln må göras
för större delen av tullpersonalen, nämligen de manliga tjänstemännen i 1—8
lönegraderna och de kvinnliga å tullstaten i 1—5 graderna. För min del kan
jag icke se, att tillräckliga skäl föreligga för en sådan anordning. Tullmannens
yrke hör icke till de hälsofarliga. Och med den starkt gynnade ställning,
som tullverkets tjänstemän enligt förslaget komma att intaga i fråga om
löner och tillfällen till extra inkomster, torde det ej bliva dem omöjligt att
själva bekosta sin sjukvård. I de få särskilda fall, då statens bistånd kan vara
påkallat av verkliga sakskäl, torde här sjukvård kunna beredas på samma
sätt som nu följes i fråga om lotsverkets personal ute på fyrskeppen. Ett bifall
till kommitténs förslag i denna punkt kan svårligen undgå att medföra
dyrbara konsekvenser på andra håll.»

För min del finner jag ej anledning ifrågasätta större.inskränkning
i tullpersonalens rätt till läkarvård jämte läkemedel än vad löneregleringskommitténs
flertal ansett med billighet överensstämmande. Då jag jämväl
i övrigt delar kommittémajoritetens mening i de ämnen, som här beröras,
tillstyrker jag alltså, att i de blivande särskilda avlöningsbestämmelserna
för tullverket lämnas medgivande av innebörd, dels att tjänsteman vid
tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, tillhörande
någon av 1—8 lönegraderna enligt avdelning B eller 1—5 lönegraderna
enligt avdelning C i 9 § av avlöningsreglementet, må jämväl i andra
fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl.
Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård
jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, dock med den inskränkning,
att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke får vid
sådant sjukdomsfall bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen
åtnjuter oavkortad lön, dels ock att enahanda rätt till läkarvård
m. m. må, med nyssnämnda inskränkning, såsom personlig förmån tillgodonjutas
av den, som omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande
för tullverket är innehavare av förste vaktmästar- eller vaktmästarbefattning
hos generaltullstyrelsen, så länge han kvarstår i ordinarie
tjänst inom styrelsens vaktbetjaning.

1 8 § 1 mom. av avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl.
göres efter förebild av kommunikationsverkens avlöningsreglemente hänvis -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89■ 131

ning till eu vid reglementet fogad tjänsteförteckning, däri angives, till
vilken lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Det förslag till sådan förteckning, som tullkommissionen den 19
september 1919 framlade, beledsagades av ett allmänt uttalande (IV: sid.
113), däri kommissionen — i anledning av bland annat ett yttrande av
1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikations
verken m. fl. verk (kommissionens betänkande sid. 32), att
de lägsta grupperna bland tjänstemän med högre kompetens, såsom vid
statens järnvägar stations- och kontorsskrivare samt manliga ritare, vid
postverket postexpeditörer, vid telegrafverket assistenter och vid tullverket
kammarskrivare, borde ställas på ett i det stora hela likartat
plan — hävdade den uppfattning, att tullverkets tjänstemän borde, med
hänsyn ej mindre till beskaffenheten av det arbete, som ålåge dem, än
även och framför allt till den säregna förtroendeställning, de intoge
såsom statsverkets målsmän gentemot trafikanterna, få liksom hitintills
vara i åtnjutande av en särskild lönenivå, något högre än den för flertalet
andra verk gällande.

Generaltullstyrelsen erinrade den 14 juni 1920 vid framläggandet
av sitt förslag till tjänsteförteckning till en början om följande förhållanden:

• /^unsh Maj:t den 5 december 1919 anbefallde generaltullstyrelsen att
avgiva yttrande över tullkommissionens förslag till avlöningsreglemente för
tjänstemän vid tullverket, lämnades särskild hänvisning till vederbörande departementschefs
anförande i ämnet till statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag (U. IV: sid. 6). Enligt detta hade departementschefen efter förberedande
granskning av tullkommissionens förslag till löneplan och tjänsteforteckning
funnit närmare övervägande böra ske, huruvida icke en längre
gående differentiering av tjänsterna i tullverket på olika lönegrader än som av
tull kommissionen ifrågasatts, borde genomföras. Härjämte hade departementschefen
uppmärksammat, att åtskilliga av de i tjänsteförteckningen upptagna
befattningarna föreslagits till avlöning enligt högre lönegrad än som
med hänsyn till de för respektive befattningars utövande erforderliga kvalifikationerna
kunde anses erforderligt. En revision av ifrågavarande förteckning
efter förslag av generaltullstyrelsen hade därför synts departementschefen
vara av behovet påkallad, innan något förslag i ärendet framlades för riksdagen;
och borde därvid eftersträvas att i avlöningshänseende vinna full motsvarighet
mellan befattningshavarna i tullverket och med dessa jämförliga
befattningshavare inom de redan lönereglerade kommunikationsverken.

I fortsättningen berörde generaltullstyrelsen (IT. IV: sid. 50) dessa
direktivs inverkan på styrelsens förslag till tjänsteförteckning:

Generaltullstyrelsen hade ansett beskaffenheten av och ansvaret vid det
tulltjänstemännen åliggande arbete i allmänhet och särskilt den viktigaste gre -

1914 års tullkommission.

Generaltullstyrelsen
år
1920.

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Generaldirektören
vid
itatens järnvägar
år 1930.

Departementschefen

år 1921.

nen av detsamma, tullbehandlingsarbetet, innebära synnerligen vägande skäl
för bibehållande av den högre ställning i avlöningshänseende, vilken sedan
gammalt tillkommit tull personalen i jämförelse med personalen vid kommunikationsverken.
Vid omarbetningen av tullkommissionens förslag till tjänsteförteckning
hade emellertid de lämnade direktiven utgjort hinder för styrelsen
att tillmäta åt nämnda och andra för samma uppfattning anförda, likaledes
betydelsefulla skäl den verkan med avseeende å de särskilda tjänstegradernas
placering å löneskalan, vilken styrelsen eljest kunnat finna berättigad. Styrelsen
hade dock ansett sig icke kunna underlåta att i någon mån taga hänsyn
till nyssberörda skäl; och styrelsen trodde sig hava hos fyra representanter för
kommunikationsverken, vilka styrelsen vid behandlingen av vissa lönefrågor
vid tullverket anlitat för upplysningars meddelande, funnit en viss förståelse
för denna uppfattning, även om de icke ansett sig kunna uttala siu anslutning
i allo till det förslag, styrelsen stannat för. Beträffande samma förslag hade
generaltullstyrelsen berett representanter för de olika grupperna av tullpersonalen
tillfälle att framföra sina synpunkter.

I övrigt motiverade generaltullstyrelsen (U. IV: sid. 57 o. f.) liksom
tidigare även tullkommissionen (IV; sid. 114) ingående de olika delarna
av sitt förslag till tjänsteförteckning.

I anledning av vad tullkommissionen i ämnet ifrågasatt, inlade
generaldirektören vid statens järnvägar i en till chefen för civildepartementet
ställd, den 31 januari 1920 dagtecknad skrivelse, vilken blivit
till dåvarande chefen för finansdepartementet överlämnad, sin bestämda
gensaga mot den av kommissionen uttalade grundsats, att tullverkets
tjänstemän borde på grund av någon särställning få vara i fortsatt åtnjutande
av en särskild lönenivå, något högre än den för flertalet andra
verk gällande, samt framhöll i överensstämmelse därmed, att de platser
i löneskalan, som kommissionen med tillämpning av berörda grundsats
tilldelat åtskilliga befattningshavare vid tullverket, icke syntes kunna
godkännas vid en jämförelse med motsvarande befattningar vid kommunikationsverken,
om hänsyn toges till respektive befattningars vikt
och betydelse.

Då tullverkets löneregleringsfråga den 18 mars 1921 företogs till
behandling av Kungl. Maj:t, påvisade vederbörande departementschef
(sid. 213), att i generaltullstyrelsens förslag till tjänsteförteckning för
tullverket i en del fall förekomme en förmånligare placering i lönegrader
än i tjänsteförteckningarna för postverket och statens järnvägar, medan
beträffande åtskilliga befattningar, huvudsakligen sådana som avsetts för
verkens styrelser, någon olikhet beträffande lönegraderna icke åvägabragts.
Förslaget borde därför, för att ej alltför stor olikhet skulle i
lönehänseende bliva rådande mellan tullverket och kommunikationsverken,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

133

i vissa avseenden underkastas omarbetning, vilken dock, med hänsyn
därtill, att de funktioner, som i de olika verken påvilade till det yttre
likartade befattningar, i många fall vore till sin natur alltför skiljaktiga,
borde företagas med en viss varsamhet. Att enbart efter den allmänna beskaffenheten
av det arbete, som tillhörde en tjänst, eller till och med
allenast efter benämningen å denna bestämma tjänstens hänförande till
en och samma lönegrad, i vilket verk den än förekomme, läte sig enligt
departementschefens utsago icke rättvisligen göra; denna uppfattning
syntes ock tidigare hava gjort sig gällande bland annat vid fastställandet
av lönegraderna för de berörda kommunikationsverken.

Den ifrågavarande omarbetningen kom emellertid att innefatta nedflyttning
på löneskalan av ett ganska avsevärt antal befattningar, tillhörande
huvudsakligen sådana i lägre grader från och med kammarskrivare;
kustbevakningsbefattningarnas placering var likväl att anse
endast såsom provisorisk.

Den ställning, bemälde departementschef sålunda intagit, har föranlett
generaltullstyrelsen att i nu föreliggande skrivelse den 17 oktober
1921 beträffande vissa tjänstemän hos styrelsen företaga av departementschefen
förordade nedflyttningar å löneskalan för åstadkommande av
likformighet med avseende å lönegradsplaceriugen i andra centrala verks
styrelser. I fråga åter om lönegraderna för personalen vid tullstaten
har styrelsen däremot dels erinrat om att styrelsens år 1920 framlagda
förslag i flera fall inuebure en nedsättning av vad tullkommissionen i
förevararande hänseende föreslagit samt att före avgivandet av detsamma
långvariga och ingående överläggningar ägt rum mellan styrelsen ocli
befattningshavare av skilda grader såväl vid tullverket som vid-postverket
och statens järnvägar, dels ock tillkännagivit, att styrelsen icke
av vad departementschefen anfört blivit övertygad, att en ytterligare
nedflyttning av ett stort antal tjänster i lägre lönegrader, än vad styrelsen
föreslagit, skulle vara befogad. I överensstämmelse därmed har styrelsen
förklarat sig i detta avseende vidhålla sistnämnda förslag utom såvitt
anginge vissa av de kvinnliga befattningshavarna, vilka styrelsen upptagit
i enlighet med den jämlikt departementschefens hemställan avlåtna
propositionen till 1921 års riksdag (nr 330). En i propositionen föreslagen
uppflyttning i lönegrad av gränstullmästarbefattningen har styrelsen
emellertid funnit tillrådlig.

Departementschefens ståndpunkt har även haft till följd, att generaldirektören
vid statens järnvägar i en till chefen för finansdepartementet
ställd skrivelse den 26 oktober 1921 såsom sin uppfattning uttalat, att

Generaltullstyrelsen
år
1921.

Generaldirektören
vid
statens järn•
vägar år 1921.

134

Lönereglering
skommittén.

Reserva tioner.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

det i nyssberörda proposition framlagda förslag till löneplan och tjänsteförteckning
borde undergå revision, innan frågan om lönereglering för
tullverkets personal ånyo förelädes riksdagens prövning. Enligt generaldirektörens
åsikt borde därvid beträffande vissa befattningar en ytterligare
nedflottning i lönegrad verkställas, så att deras innehavare bleve
i avlöningshänseende fullt likställda med innehavarna av jämförliga befattningar
vid kommunikationsverken. De befattningar, som här särskilt
avsåges, vore följande, vilka borde placeras i härefter angivna lönegrader:
tillsyningsman, l:a; kammarskrivare, 8:e; tullförvaltare av klass 4, ll:e
och av klass 3, 12:e; tullkontrollör, 12:e; tullförvaltare av klass 2, 14:e
och av klass 1, 15:e; samt tullkommissarie, 15:e lönegraden.

I anledning av berörda framställning har 1902 års löneregleringskommitté
i sitt förenämnda yttrande den 6 december 1921 framhållit,
att, ehuru jämväl kommittén av skilda anledningar ansett synnerligen
önskligt, att tullverkets och kommunikationsverkens befattningar erhölle
likvärdig placering å löneskalan, kommittén ändock vid tulltjänsternas
inordnande i lönegrader icke i varje fall kommit till det resultat, som
bemälde generaldirektör åsyftat. Anledningen härtill hade enligt kommitténs
uppgift varit den, att arbetets art vid de tjänster inom de skilda
verken, som syntes hava av honom antagits svara mot varandra, i en
del fall vid en närmare granskning befunnits kräva så olika kvalifikationer
hos innehavarua av tjänsterna, att jämbördigheten av dessa senare
måst dragas i tvivelsmål.

De båda särskilda ledamöterna i kommittén hava beträffande var
sin kategori av tjänstemän, de högre och de lägre, haft följande erinringar
att göra mot det resultat, vartill kommittén kommit vid sina
berörda försök att avväga tullverkets och kommunikationsverkens befattningar
mot varandra:

Bägge ledamöterna hava uttalat sig till förmån för generaltullstyrelsens
förslag, däri kommunikationsverkens lönegradsplacering synts dem hava i
tillräcklig mån beaktats.

En av dem har särskilt funnit de av kommittén föreslagna placeringarna av
kammarskrivar- och tullförvaltarbefattningarna* synnerligen otillfredsställande,
med hänsyn, förutom till tjänsteuppgifterna vid dessa jämväl till, bland
annat, att tullverkets löneplan genom dessa placeringar icke bleve liksom kommunikationsverkens
byggd på förutsättningen av så småningom under tjänstetiden
skeende befordringar, att den allmänna lönenivån därigenom komme att
bliva så låg för tulltjänstemannen, att denne skulle få ersättning för sin i förhållande
till andra statstjänare högre utbildningskostnader och längre extra -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 135

framem°t avskedstagandet samt att vid placeringen icke skänkts tillbörlig
uppmärksamhet åt det förhållandet, att tjänstemännen av högre grad i
tullverket icke kunde — i motsats till vad fallet vore med motsvarande befattningshavare
i kommunikationsverken — erhålla fri läkarvård och, frånsett
den minimala utsikten till erhållande av beslagarandelar, icke heller skulle få
åtnjuta några som helst s. k. förmåner av mindre värde men däremot å andra
sidan vore genom gällande bestämmelser i näringsfrihetsförordningen mera
kringskurna an andra tjänsteman i sina förvärvsmöjligheter.

Den andre särskilda ledamoten har även hetonat den osedvanligt långa
^ratrden vid tullverket samt vidare närmare påvisat de stora krav, som
ställdes pa tullbevakningstjänstemännen i allmänhet. Så vore bevakningstjänsten
i tullverket, evad det gällde lokalförvaltningen eller kust- och gränsbevakningen,
ingalunda av behaglig natur. Dess utövare komme, på grund
av sm tjänsteplikt, i spänt förhållande till en stor del av allmänheten, vars
respekt för tullagstiftningen merendels vore särdeles bristfällig. På bcvakningstjänstemännen
i allmänhet, ej minst i de lägsta tjänstegraderna, måste
tullverket ställa stora krav i fråga om plikttrohet och intresse för tjänsten
Bleve vaksamheten på något håll förslappad, kunde lätt för statsverket icke
obetydliga värden gå förlorade eller skador uppkomma av hälsovådlig art in. m
Rätt stor befogenhet gentemot allmänheten hade även måst tillerkännas tullbevakningspersonalen,
var och en å sin ort; denna befogenhet, vars missbrukande
i vissa fall vore belagt med bötesansvar, förutsatte hos ifrågavarande
personal en icke obetydlig grad av omdömesförmåga jämte utpräglad ansvarskänsla.
För att i nöjaktig mån kunna fullgöra sin tjänst måste vidare bevakningspersonalen
i tullverket förskaffa sig en icke ringa författningskunskap.
I och för tjänstutövningen förelåge slutligen även behov av att bevakningstjänstemännen
i allmänhet förskaffade sig någon kunskap i främmande
språk, särskilt engelska och tyska, för att vid visitationer av fartyg eller
passagei nies effekter ävensom vid eu del andra tjänstetillfällen kunna meddela
sig med utlänningar.

De sålunda föreliggande mera allmänna uttalandena i frågan om Departem.ntavilka
lönegrader, som å tjänsteförteckningen böra upptagas för befatt- chefen''
ningshavarna vid tullverket giva mig anledning till att här understryka,
vilka utomordentliga svårigheter, som måste vidlåda ett rätt avvägande
av det inbördes reella värdet av arbetet och ansvaret vid befattningar
i skilda verk. Dessa svårigheter ökas givetvis därigenom, att en fullständig
kännedom i detalj av varje vederbörande verks arbetsuppgifter
knappast är möjlig att av någon utom verket genom egna undersökningar
ernå och att den kunskap i omhandlade avseende, som må meddelas
av vid verket anställd personal, kan tänkas bliva i större eller
mindre man präglad av den övervärdering av det egna arbetet framför
andras, vilken ofta helt oavsiktligt plägar uppstå. Då jag därför i det
följande vid behandlingen av avlöningsstaten för tullverket har att taga
ståndpunkt till de framkomna förslagen om de olika tulltjänsternas häri -

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

förande till lönegrader, sker detta, enligt vad jag anser mig här böra
uttryckligen betona, utan anspråk på att därvid ernå en lösning, som
icke kan vid en på ytterligare upplysningar stödd granskning åtminstone
på enstaka punkter göras till föremål för erinran. Jag vill emellertid
tillika icke underlåta att framhålla, att det material, vilket av mig hunnit
i ämnet införskaffas, gjorts till föremål för möjligast omsorgsfulla
prövning i syfte att åstadkomma en ur skilda synpunkter rättvis löneställning
för tullpersonalen.

I detta sammanhang anhåller jag att här få förete en jämförande sammanställning
av samtliga de förslag till tjänsteförteckningar för tullverket,
som förelågo i och med ingivandet till Kungl. Maj:t av generaltullstyrelsens
nu förevarande skrivelse den 17 oktober 1921, ävensom utdrag ur den
tjänsteförteckning för kommunikationsverken, som fastställts enligt Kungl.
Majds kungörelse den 4 juni 1920 (nr 253), vilken sammanställning utvisar
den gruppering i lönegrader, som i de olika tjänsteförteckningarna
ägt rum beträffande befattningar vid tullverket, postverket och statens
järnvägar. Med avseende å samma uppställning må upplysas, dels att
benämningarna å tu 11 tjänsterna blivit för tydlighets skull i varje förslag
utom det av vederbörande departementschef år 1921 beträffande kustbevakningspersonalen
framlagda upptagna så, som de av mig vid behandling
av tullverkets titelfråga definitivt tillstyrkts eller eljest funnits böra
i här lämnade redogörelser förekomma, dels att de i tullkommissionens förslag
inom parentes införda befattningar utgöra sådana tulltjänster, som
visserligen föreslagits av kommissionen men icke förordats av generaltullstyrelsen
eller bemälde departementschef, dels ock slutligen att beträffande
lönegraderna för kvinnliga befattningshavare över hela linjen
verkställts den förskjutning i numreriDgen, som föranletts av att numera
för sådana slag av befattningshavare vid statsförvaltningen inrättats
en ny lönegrad under den vid kommunikationsverken för dessa
förut avsedda lägsta graden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

137

Lönegrad 1	Befattningar vid
Tullverket	Postverket	Statens järnvägar
Tull- kommissionen	Generaltull-styrelsen år 1920	Departements- Generaltull- chefen år 1921 \|styrelsen år 1921
B. 1 ,			Expeditionsvakt Kustroddare	Expeditionsvakt	Brevbärare Expeditionsvakt	Banvakt Eldare å ångfärja Expeditionsvakt Förråds vakt Ledningsvakt Matros Stationskarl Vagn- o. stallkarl
2.	(Packhuskarl)	Kustvakt	Kustvakt Tillsyningsman Vaktmästare å kustbevak-ningsångare	Kustvakt	Postiljon	Maskin- och pann-skötare Maskinvakt å ång-färja Portvakt Rorgängare Timmerman å ångfärja Trafikbiträde Vagnskötare
3	(Packhuskarls- förmun)	Tillsyningsman	Förste expedi-tionsvakt	Förste expedi-tionsvakt Tillsyningsman	Brevbärarförman Förste expedi-tionsvakt Värdebre vbärare	Banförman Förrådsförman Förste expedi-tionsvakt Förste portvakt Lokomotiveldare Reparatör TrädgårdsfÖrman
4	Förste kustvakt Kustvakt	Förste kustvakt	Gränsuppsy- ningsman Tulluppsynings- man	Förste kustvakt	Förste postiljon	Konduktör Kontorsbiträde Maskinskötare & ångfärja Stallförman Stationsförman Stationsmästare av klass 7 Vagnförman

1 B utmärker lönegrad för manliga, C för kvinnliga befattningshavare.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 käft. (Nr 89.)

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Lönegrad

Befattningarvid

Tullverket

Postverket

Statens järnvägar

Tull-

kommissionen

Generaltullsty-relsen år 1920

Departements-chefen år 1921

Generaltullsty-relsen år 1921

Gränsuppsy-

ningsman

Tillsyningsman

Grä ^uppsy-ningsman
Tulluppsynings-man

Kustuppsy-

ningsman

Gränsuppsy-

ningsman

Tulluppsynings-

man

Bokbinderiförman
Tryckeri förman
Överpostiljon

Bangårdsmästare

Banmästare

Förste kontors-biträde

Förste reparatör
Ledningsförman
Tågmästare

V erkstadsförman

« ■

Tulluppsynings-

man

Kustuppsy-

ningsman

Gränsöverupp-

syningsman

Kustöveruppsy-

ningsman

Tullkontorist

Tullöveruppsy-

ningsman

Kustuppsy-

ningsman

Stationsmästare

Transportmästare

Förrådsmästare

Förste banmästare

Lokomotivförare

Maskinist

Stationsmästare
av klass 6

Tredje maskinist
å ångfärja

Tredje styrman

Trädgårdsmästare

Vagngårdsmästare

Gränsöverupp-

syningsman

Kustuppsy-

ningsman

Tullöveruppsy-

ningsman

Gränsöverupp-

syningsmän

Kustöveruppsy-

ningsman

Tullkontorist

Tullöveruppsy-

ningsman

Överuppsy-ningsman å
kustbevak-ningsångare

Gränsöverupp-

syningsman

Kustöveruppsy-

ningsman

Tullkontorist

Tullöveruppsy-

ningsman

Faktor

Gränstullmäs-

tare

,Tullmästare

Materialförval-

tare

Tullmästare

Materialförval-

tare

Tullmästare

Postexpeditör

Kontorsskrivare

Ledningsmästare

Ritare

Stationsskrivare

Vagnmästare

V erkstadsmästare

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

139

fl			B e f a t t	n i n g a r v	i d
0 © eg		T u 1 1 v	e r k e t		Postverket	Statens järnvägar
3	Tull- kommissionen	Generaltull-styrelsen är 1920	Departements-chefen år 1921	General tull-styrelsen år 1921
B. 9	Gränstullmäs- tare Kustöveruppsy- ningsman Materialförval- tare Tullmästare	Material för-valtare	Gränstullmäs- tare Kammarskri- vare	Gränstullmäs- tare		Andre maskinist å ångfärja Andre styrman Lokomotivmästare Stationsinspektor av klass 4 B Stationsmästare av klass 5 Överbanmästare
10 l	Kammarskri- vare	Kammarskri- vare	—	Kammarskri- vare	Förste postexpe-ditör	Bokhållare Förste stations-skrivare
11		¥			Postmästare av klass 4	Förste bokhållare Förste telegrafist Stationsinspektor av klass 4 A Övermaskinist av klass 2
12	Tullförvaltare av klass 4	Tullfiskal Tullförvaltare av klass 4	Tullförvaltare av klass 4	Tullförvaltare av klass 4	Kontrollör Postmästare av klass 3	Förste styrman av klass 2 Stationsinspektor av klass 3 Underingenjör Underinspektör Övermaskinist av klass 1
13	Aktuarie Notarie Registrator Revisor	Aktuarie Kustbevak- ningskontrol- lör Notarie Registrator Revisor Tullförvaltare av klass 3 Tullkassör Tullkontrollör	Aktuarie Notarie Registrator Revisor Tullförvaltare av klass 3 Tullkassör Tullkontrollör	Aktuarie Kustbevak- ningskontrol- lör Notarie Registrator Revisor Tullförvaltare av klass 3 Tullkassör Tullkontrollör	Aktuarie F örrådsförvaltare Notarie Registrator Revisor Revisor och bok-hållare	Aktuarie Byråassistent Distriktskassör ExpeditionsfÖre- ståndare Förste styrman av klass 1 Kassör Kontrollör Notarie Registrator Revisor

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

t-l

B e f a t t

n i n g a r v

i d

P-

T u 1 1 v

e r k e t

Postverket

Statens järnvägar

Tull-

kommissionen.

Generaltull-styrelsen årl92(

Departements-chefen år 1921

Generaltull-styrelsen år 192]

Tullförvaltare
av klass 3

Tullkontrollör

Förste tullkon-trollör

Förste kontrollör

Postmästare av
klass 2

Baninspektor
Distriktskamrer
Elektroingenjör
Förrådsför val ture

Konstruktör

Maskininspektor 1

Stationsinspektor
av klass 2

Verkstadskamrer

Förste tullkon-trollör

Tullförvaltare
av klass 2

Förste revisor

Gränsbevak-

ningschef

Kamrerare

Tullbevaknings-

inspektör

Tullförvaltare
av klass 2

Tullöverkon-

trollör

Byr&inspektör

Förste revisor

Gränsbevak-

ningschef

Kamrerare

Kustbevak-

ningschef

Sekreterare

Tullbevaknings-

inspektör

Tullförvaltare
av klass 2

Tullöverkon-

trollör

Byråinspektör

Förste revisor

Gränsbevak-

ningschef

Kamrerare

Sekreterare

Tullbevaknings-

inspektör

Tullförvaltare
av klass 2

Tullöverkon-

trollör

Förste aktuarie

Intendent

Postmästare av
klass 1

Sekreterare

Överkontrollör

Befälhavare av
klass2åångförja

Förrådskontrollör

Förste aktuarie

Förste kontrollör

Förste revisor

Intendent

Kamrer

Milkontrollör

Sekreterare

Stationsinspektor
av klass 1

Byråinspektör

Chef för statis-tiska avdel-ningen

Förste revisor

Kamrerare

Tullöverkon-

trollör

Byråinspektör

Chef för statis-tiska avdel-ningen

T ullbe vaknings-chef

Tulldirektörs-

assistent

Tullförvaltare
av klass 1 B

Tullinspektör

Tullkommissarie

Chef för statis-tiska avdel-ningen

Tullbevaknings-

chef

Tulldirektörs-

assistent

Tullförvaltare
av klass 1 B

Tullinspektör

Tullkommissa-

rie

Chef för statis-tiska avdel-ningen

Tullbevaknings-

chef

Tulldirektörs-

assistent

Tullförvaltare
av klass 1 B

Tullinspektör

Tullkommissa-

rie

Ombudsman

Överpostmästare

Baningenjör

Befälhavare av
klass 1 å ångfärja

Byråingenjör

Chef för statistiska
kontoret

Maskiningenjör

Signalingenjör

Telegrafingenjör

Trafikinspektör

Överinspektör

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

141

Lönegrad	» Befattningar vid
Tullverket	Postverket	Statens järnvägar
Tull- kommissionen	Generaltull- \| Departements-styrelsenårl920 chefen år 192]	Generaltull-styrelsen årl92]
B. 17	Förste sekrete-rare Tullbevaknings- chef Tulldirektörs- assistent Tullförvaltare av klass 1 B Tullinspektör Tullkommissa- rie	Förste sekrete-rare Tullförvaltare av klass 1 A •	Tullförvaltare av klass 1 A Tullöverinspek- tör	Tullförvaltare av klass 1 A	Förste intendent	1 '' Distriktssekrete- rare F örrådsintendent Förste baningen- jör Förste byråingen-jör Förste maskin-ingenjör Förste sekreterare Förste trafikin-spektör Lantmätare Överinspektör
18	Tullöverinspek- tör	Tullöverinspek- tör		Tullöverinspek- tör	Byrådirektör	Arkitekt Byrådirektör Ombudsman Överkontrollör
19		—	--''	—	Postdirektör	—
20	Byråchef (Distriktchef) Tulldirektör	Byråchef Tulldirektör	Byråchef Tulldirektör	Byråchef Tulldirektör	Byråchef	Bandirektör Byråchef Förste byrådirek-tör Maskindirektör Trafikdirektör
C. 1	—	—	Skrivbiträde	Skrivbiträde	—	—
2	__	Kontorsbiträde \|	Kontorsbiträde	Kontorsbiträde \|	Kontorsbiträde	Kontorsbiträde

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Lönegrad	Befattningar vid »
Tullverket	Postverket	Statens järnvägar
Tull- kommissionen	Generaltull-styrelsen år 1920	Departements-chefen år 1921	Generaltull-styrelsen år 1921
C. 3	Kontorsbiträde	Kanslibiträde	Kanslibiträde	Kanslibiträde	Kanslibiträde	Kanslibiträde
4	Kanslibitrfide	—	—	—	—	—
*''{	Kontorsskrivare	Kontorsskrivare	Kontorsskrivare	Kontorsskrivare	Postexpeditör	Kontorsskrivare Ritare
6{	—	—	—	—	Förste postexpe-ditör	Bokhållare
?{	—			—	Postmästare av klass 4	—
*{	—	—			Postmästare av klass 3

Beträffande storleken av de avlöningsbelopp, som svara mot respektive
lönegrader, tillåter jag mig hänvisa till 9 § i avlöningsregl em entet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, av vilket reglemente
erforderligt utdrag härjämte närlägges (bil. B).

Tullverkets Sedan jag lämnat denna närmare redogörelse för de väsentliga

stater för förslagen rörande omorganisationen av tullverket ävensom för huvudförra
halv- punkterna i förslagen angående löneregleringen för verkets personal samt
aret 92 . j Yissa hänseenden angivit min ståndpunkt i nu berörda ämnen,

övergår jag härefter till behandlingen av det förslag till reglering av
tullverkets utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923, som generaltullstyrelsen
i skrivelse den 17 oktober 1921 avgivit, samtidigt varmed
jag närmare inlåter mig på frågan om de olika befattningarnas vid
tullverket placering i lönegrader.

Avloningsstaten.

Avlönings- Vad först beträffar generaltullstyrelsens förslag till avlöningsstat,

beräkning ^ar styrelsen vid beräknandet av de olika avlöningsbelopp, som däri

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

143

upptagits för befattningshavare av olika lönegrader, enligt uppgift förfarit
på följande sätt. Fördelningen av befattningshavarna på de olika
ortsgrupperna har i den mån sådant kunnat ske verkställts med ledning
av en utav socialstyrelsen utarbetad ortsgruppering. För envar av de
befattningshavare inom varje lönegrad, som sålunda varit att hänföra
till en och samma ortsgrupp, har avlöningen för det halvår, staten avser,
upptagits med ett belopp, motsvarande hälften av medeltalet mellan
avlöningen i lägsta och avlöningen i högsta löneklass i lönegradens
vederbörande ortsgrupp, varefter det sålunda funna medeltalet multiplicerats
med antalet nämnda befattningshavare. De därigenom uppkommande
summorna i avlöningsstaten hava därför blivit endast approximativa.

Enär det givetvis icke redan nu är möjligt att avgöra, i vilken
löneklass varje särskild befattningshavare kommer att uppföras, kan
tydligen någon exakt beräkning av avlöningsstaten icke utföras. Emellertid
har det av generaltullstyrelsen använda sättet för erhållande av de antagliga
avlöningssiffrorna synts mig kunna godtagas, varför även jag
låtit detsamma komma till tillämpning vid upprättandet av det förslag
till utgiftsstater för tullverket, som jag nu går att jämte dithörande
specifikation (bil. A) framlägga.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 februari 1920 hemställde generaltullstyrelsen
om meddelande, huruvida styrelsen finge vid avgivandet
av förslag till tullverkets stater för år 1922 utgå från den förutsättning,
att ett av 1914 års tullkommission avgivet förslag angående rätt
för Kungl. Maj:t att fastställa antalet befattningar i lägre än den 13
lönegraden vunne Kungl. Maj:ts gillande. Emellertid förklarade Kungl.
Maj:t i anledning härav den 16 juli 1920, att ifrågavarande statförslag
skulle avfattas på så sätt dittills plägat ske; det borde således angiva
antalet befattningar i såväl lägre som högre tjänstegrader. Denna förklaring
föranledde generaltullstyrelsen att vid framläggandet den 11
oktober 1920 av sitt i överensstämmelse därmed uppgjorda förslag till
avlöningsstat för lokalförvaltningen för år 1922 på anförda skäl (sid.
219) betona, att detta förslag måst få allenast eu i hög grad provisorisk
karaktär, samt hemställa, att Kungl. Maj:t med hänsyn därtill täcktes
av riksdagen utverka medgivande för Kungl. Maj:t, att i den avlöningsstat
för tullverket, som komme att beslutas av 1921 års riksdag, vidtaga
de förändringar av antalet tjänster, tillhörande 1 —12 lönegraderna,
vilka på grund av en ifrågasatt tjänstgöringskommissions undersökningar
kunde finnas erforderliga eller lämpliga. Vid styrelsens ifrågavarande

Departements chefen.

Tjänstantalens
beräkning.

Departements»

chefen.

144 Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

förelag hade dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet
icke annan erinran, än att medgivandet borde omfatta jämväl de i 13
lönegraden upptagna kontrollörstjänsterna (sid. 220), i enlighet varmed
ock framställning till riksdagen gjordes.

Vid avgivande av det nu föreliggande förslaget till avlöningsstat
för tullverket för tiden 1 januari—30 juni 1923 har generaltullstyrelsen
under anförande att samma skäl, som föranledde styrelsens sistberörda
hemställan, fortfarande förelåge, ifrågasatt enahanda medgivande för
Kungl. Maj:t beträffande antalet tjänster vid lokaltullförvaltningen, tillhörande
1—13 lönegraderna enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelningar
B och C.

Jag har förut i dag ifrågasatt bemyndigande för generaltullstyrelsen
att tillsätta en tjänstgöringskommission vid tullverket i och för utredning
av bland annat det vid envar tullförvaltning erforderliga antalet
tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs. Det huvudsakliga
syftet med denna kommissions inrättande måste anses vara att
söka åvägabringa en ekonomisk fördelning av arbetet mellan de under
tullförvaltningarnas chefer lydande tjänstemännen samt ett tillbörligt
utnyttjande av deras arbetskraft. Det lärer följaktligen böra förutsättas,
att någon ökning i den kostnad för avlöningar åt ifrågavarande
tjänstemän, som generaltullstyrelsen beräknat, icke skall på grund av
kommissionens undersökningar befinnas erforderlig. Vid sådant förhållande
påkallas enligt mitt förmenande icke heller, att bemyndigandet
för Kungl. Maj:t att fastställa antalet ordinarie tjänster av här ifrågavarande
slag gives större utsträckning, än vad som innefattar befogenhet
att föranstalta om sådan ändring i antalet till tullförvaltarbefattningar
ej hänförliga tjänster, tillhörande 1—13 lönegraderna, avdelningarna B
och C, som vid beräkning av avlöningarna på av mig förut godkänt
sätt ej innebär ökning i det av riksdagen för avlöningar vid dessa slag
av tjänster avsedda anslagsbelopp. Endast i denna mån anser jag mig
därför böra understödja generaltullstyrelsens omförmälda förslag. Det
säger sig självt, att i nyssberörda anslagsbelopp icke böra inräknas behållningar,
som å avlöningsbelopp vid nyinrättade tjänster uppstå, innan
dessa första gången tillsättas.

Emellertid synes mig angeläget, att tjänstgöringskommissionens
undersökningar påbörjas omedelbart efter riksdagens beslut i tullverkets
omorganisationsfråga och bedrivas så, att åtminstone ett preliminärt
uttalande från densamma om personalbehovet med hänsyn till trafikens
omfattning föreligger vid tiden för handläggningen hos Kungl. Maj:t
av ärendet om antalet tjänster vid lokaltullförvaltningen för förra halv*

145

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

året 1923. Det får nämligen icke anses helt uteslutet att i annat fall
ett stort antal befattningar i lägre grader kunna varda å ordinarie
stat tillsatta, utan att rörelsens omfattning å vederbörande orter vid
tiden för ikraftträdandet av tullverkets nya stat betingar en personalstyrka
av sådan omfattning. I vad mån förändringarna i organisationen
må kunna föranleda omläggningar i personalantalet, lärer bliva en uppgift
för tjänstgöringskommissionen att snarast möjligt efter organisationens
genomförande utröna och för vederbörlig åtgärd anmäla. De
synpunkter, jag sålunda framlagt, har jag så mycket större anledning
förvänta skola sammanfalla med de direktiv, generaltullstyrelsen må
komma att meddela den blivande tjänstgöringskommissionen vid dess
tillsättande, som styrelsen själv i sitt yttrande öVer tullkommissionens
förslag i ämnet gjort uttalande av liknande innebörd.

Antalet befattningar samt beloppen av fast begynnelseavlöning Generaitulloch
tillfällig avlöningsförbättring å generaltullstyrelsens ordinarie och sty^ens
extra stater utgöra för närvarande: ,, .

förhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 käft. (Nr 89.)

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

		Avlöningar
An- tal	Befattningar	Fast be-gynnelse, avlöning	Tillfällig löneför- bättring	Summa
		kronor	kronor	kronor
	a. Manliga befattningshavare.
1		11,000	1,500	12,500

4		8,100	1,000	9,100

3		5,800	1,000	6,800
	(Å tullbehandlings- och upplysningsbyrån.3)
i		5,800	1,000	6,800
(A revisionsbyråns statistiska avdelning.)
i		5,800	1,000	6,800
(A kameralbyrån.)
i	kamrerare ..................................................................... (A kameralbyrån.)	5,800	1,000	6,800
2		5,800	1,000	6,800
	(Å kansliet.)
3		4,000	900	4,900
	(A revisionsbyråns statistiska avdelning.)
3		4,000	900	4,900
	(1 å revisionsbyråns revisionsavdelning och 2 å tullbehandlings- och upplysningsbyrån. *)
4		4,000	900	4,900
	(A kansliet.)
1		4,000	900	4,900
	(A kansliet.)
12		4,000	900	4,900
	(A revisionsbyråns revisionsavdelning. 3)
4		4,000	900	4,900
	(A kameralbyrån. 3)
1	förste vaktmästare ........................................................	1,900	—	1,900
7		1,600	_	1,600
	b. Kvinnliga befattningshavare.
2	biträden av andra graden................................................ (A revisionsbyråns statistiska avdelning.)	2,000	—	2,000
16		1,600	_	1,600
	(A revisionsbyråns statistiska avdelning.)
3		1,600	_	1,600
69	(2 å kansliet och 1 å tullbehandlings- och upplysningsbyrån.3)

1 Därav 1 I extra stat. 2 Därav 4 å extra stat. 3 Därav 1 föreståndare för kameralbyråns förråd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

147

Den tillfälliga löneförbättringen är i denna översikt upptagen
enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 7 juli 1921 (nr 386); begynnelseavlöningarna
för förste vaktmästaren och vaktmästarna samt de kvinnliga
befattningshavarna hava reglerats genom kungörelser utfärdade så
sent som den 1 november 1918 (nr 836) och den 19 juni 1919 (nr 507).

Beträffande avlöningarna må till fullständigande av översikten
ytterligare meddelas, att löneförhöjning (ålderstillägg) kan få åtnjutas
av: byråchefer efter 5 år med 600 kronor; byråassistenter, förste aktuarie,
förste revisor, kamrerare och sekreterare efter 5 år med 500
kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor; aktuarier, andre byråassistent,
notarier, registrator och revisorer efter 5 år med 500 kronor,
efter 10 år med ytterligare 500 kronor och efter 15 år med än ytterligare
500 kronor; kvinnliga biträden och kvinnliga skrivbiträden efter
5 år med 200 kronor, efter 10 år med ytterligare 200 kronor och efter
15 år med än ytterligare 200 kronor; förste vaktmästare och vaktmästare
efter 3 år med 100 kronor, efter 6 år med ytterligare 100 kronor och
efter 9 år med än ytterligare 100 kronor. Vidare må upplysas, att,
därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och lyse anvisas åt
vaktmästare hos styrelsen, av lönen skall avstås, för bostad med bränsle
300 kronor samt för lyse 25 kronor om året.

Vad åter angår antalet befattningar, torde böra uppmärksammas,
att generaltullstyrelsen enligt uppgift för närvarande, utöver den å
styrelsens ordinarie och extra stat uppförda personalen, har mera stadigvarande
behov av dels 34 amanuenser (därav 3 å kansliet, 5 å kameralbyrån
och 26 å revisionsbyrån), 26 manliga extra biträden (därav 7 å
kameralbyrån och 19 å revisionsbyrån), 38 kvinnliga extra biträden (därav
3 å kansliet, 2 å kameralbyrån och 33 å revisionsbyrån), dels ock på
lokaltullförvaltningens ordinarie stat upptagna 2 kammarskrivare (å tullbehandlings-
och upplysningsbyrån). Därjämte må i detta sammanhang
omnämnas, att befattning såsom tullverkets ombudsman innehaves mot
årligt arvode av 2,500 kronor av tjänsteman i tullverket tillika med
ordinarie tjänst.

Vid avgivande av förslag till antal befattningar hos generaltullstyrelsen
(sid. 164) yttrade 1914 års tullkommission sig i regel allenast
i fråga om sådana befattningar, som voro hänförliga till högre lönegrad
än den första; anledningen härtill uppgavs vara svårigheten att, förrän
någon tids praktisk erfarenhet om den nya organisationens verkningar
vunnits, bedöma, i vad mån minskning av personalen kunde företagas.
I de delar, som sålunda blevo föremål för uttalande, hemställde kommis -

1914 drs tullkommission.

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Generaltull»tyrelten
år
1920.

sionen emellertid, frånsett befattningen såsom generaltulldirektör, efter
ingående motivering följande:

i fråga om kameralbyrån (I: sid. 41 o. f.; II: sid. 39 o. f.): att en kustbevakningsinspektörstjänst,
avsedd att tillsättas medelst förordnande för tre
år i sänder, måtte inrättas; att de nuvarande andragradstjänsterna, en kamrerar-
och en förste revisor stjänst, måtte bibehållas; att den revisor och bokhållare,
som förestode förrådet måtte utbytas mot en materialförvaltare med
ringare kvalifikationer; samt att de nuvarande amanuens- och arvodistinstitutionerna
måtte avskaffas beträffande såväl kameralbyrån som övriga byråer
samt ersättas med å lokaltullförvaltningens stat uppförda kammarskrivare
samt med kvinnliga biträden av den första eller den andra av de inom de centrala
verken förekommande lönegraderna för dylika befattningshavare (kontorsbiträden,
respektive kanslibiträden);

i fråga om revisionsbyrån (II: sid. 62 o. f.): att en förste revisorstjänst
måtte inrättas; att andre byråassistenttjänsten å extra stat måtte indragas;
samt att ändring ej måtte företagas i avseende å de för statistiska avdelningens
behov nu anställda kvinnliga biträden;

i fråga om tullbehandlingsbyrån (II: sid. 82 o. f.): att för dess behov måtte
avses sex byråinspektörstjänster, därav dock två skulle tillsättas endast medelst
förordnande för viss kortare tid, förslagsvis ett år i sänder;

i fråga om kanslibyrån (II: sid. 92 o. f.): att nuvarande två sekreterartjänster
och en registratorstjänst måtte bibehållas; att uppdraget såsom tullverkets
ombudsman måtte förenas med endera av sekreterartjänsterna; att
kommissionär måtte anställas hos generaltullstyrelsen; samt att för utförande
av handräckningsbestyr måtte dels tillfälligt anställas springpojkar, dels ock,
med indragning av de å generaltullstyrelsens stat nu uppförda förste vaktmästar-
och vaktmästartjänster, från tullförvaltningens i Stockholm i erforderlig
mån ökade stat beordras en tullöveruppsyningsman och lämpligt antal
tillsyningsmän.

Vidkommande placeringen av de ordinarie befattningarna i lönegrader
sökte tullkommissionen, enligt vad förut påvisats, i stort sett följa
de principer, som tillämpats vid kommunikationsverken.

Flertalet av de hemställanden, som sålunda gjordes, tillstyrktes i
skrivelsen den 11 oktober 1920 av generaltullstyrelsen, som därvid tilllika
avgav förslag angående det beräknade behovet av övriga befattningshavare
hos styrelsen. Sålunda anhöll styrelsen, merendels under åberopande
av en omfattande motivering:

i fråga om personalbyrån (U. II: sid. 21 o. f.): att i staten för generaltullstyrelsen
måtte upptagas en byråchefsbefattning för inspektionsverksamhet
och personalärenden ävensom två byråinspektörsbefattningar; samt att i
samma stat måtte uppföras två kvinnliga kanslibiträ desbefattningar;

i fråga om kameralbyrån (U. IA: sid. 118; U. II: sid. 36 o. f.): att i tullverkets
stater för år 1922 måtte för kustbevakningens behov uppföras en kust -

149

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

bevakningsinspektörstjänst, avsedd att tillsättas medelst förordnande, gällande
för en tid av tre år i sänder; att i staten för generaltullstyrelsen måtte uppföras
en kamrerar- och en förste revisorstjänst; att i sagda stat måtte upptagas
eu materialförvaltartjänst; att den generaltullstyrelsen enligt § 7 i dess
induktion tillerkända rätt att hos sig anställa amanuenser måtte begränsas
till att gälla allenast kanslibyrån men att i övrigt nu gällande bestämmelser
om befogenhet att vid behov anställa extra biträden måtte få kvarstå; att i
staten för generaltullstyrelsen måtte uppföras dels fem revisorstjänster, dels
fyra kvinnliga kanslibiträdesbefattningar; samt att å lokalförvaltningens i
Stockholm stat måtte upptagas fyra för byråns behov avsedda kammarskrivartjänster; i

fråga om revisionsbyrån (U. II: sid. 64 o. f.): att i staten för generaltullstyrelsen
måtte för byråns behov upplagas allenast dels en förste revisorstjänst
å revisionsavdelningen och en chefstjänst å statistiska avdelningen,
dels nio revisorstjänster och fyra aktuarietjänster, dels fyra kvinnliga kontorsskrivarbefattningar
för statistiska avdelningen, dels ock tjuguåtta kvinnliga
kanslibiträdesbefattningar, därav 8 för revisionsavdelningen och 20 för
statistiska avdelningen; samt att å lokalförvaltningens i Stockholm stat måtte
för revisionsavdelningens behov uppföras tre kammarskrivartjänster;

i fråga om tullbehandlingsbyrån (U. II: sid. 83 o. f.): att i staten för generaltullstyrelsen
måtte uppföras sex byråinspektörstjänster, av vilka dock två
skulle tillsättas allenast genom förordnande för viss tid, förslagsvis ett år i
sänder; att i nämnda stat måtte upptagas en kvinnlig kontorsbiträdesbefattning;
samt att å lokalförvaltningens i Stockholm stat måtte upptagas tre för
byråns behov avsedda kammarskrivartjänster;

i fråga om kanslibyrån (U. II: sid. 92 o. f.): att i staten för generaltullstyrelsen
måtte uppföras två förste sekreterareänster; att i samma stat
måtte upptagas eu registratorstjänst och två notarietjänster; att, såsom vid
behandlingen av kameralbyråns personal berörts, den generaltullstyrelsen enligt
§ 7 i dess instruktion tillerkända befogenhet att i mån av behov hos styrelsen
anställa amanuenser måtte, vad kanslibyrån beträffade, bibehållas; att
i staten för generaltullstyrelsen måtte upptagas två kvinnliga kontorsbiträdesbefattningar
och två kvinnliga kanslibiträdesbefattningar; att å lokalförvaltningens
i Stockholm stat måtte upptagas en för byråns behov avsedd kammarskrivartjänst;
att i staten för generaltullstyrelsen måtte, meddelas bestämmelse,
att en av sekreterarna tillika skulle mot särskild gottgörelse innehava
uppdrag att vara tullverkets ombudsman; att i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 28 maj 1886 (nr 42) angående anställande av kommissionärer hos statsdepartement
och vissa ämbetsverk m. fl. myndigheter generaltullstyrelsen måtte
upptagas bland de myndigheter, hos vilka kommissionär skulle finnas anställd;
att i instruktionen för generaltullstyrelsen måtte intagas bestämmelse om rätt
för styrelsen att hos sig anställa erforderligt antal springpojkar för handräckningsbestyrs
fullgörande; att å general tull styrelsens stat nu uppförda en förste
vaktmästartjänst och sju vaktmästartjänster måtte indragas; samt att å tullförvaltningens
i Stockholm stat måtte uppföras, utöver för förvaltningens behov
avsedda sådana tjänster, en tullöveruppsyningsmanstjänst och åtta tillsyningsmanstjänster,
avsedda för styrelsens behov.

150

Departementschefen

År 1921.

Qeneraltullstyrelsen
år
1921.

Kungl. Majits proposition Nr 89.

Skiljaktigheterna mellan tullkommissionens och generaltullstyrelsen
vid nu nämnda tillfälle framlagda förslag till lönegradsplacering framgå
av den tidigare lämnade sammanställningen av föreliggande olika förslag
till tjänsteförteckningar.

Då dessa spörsmål den 18 mars 1921 behandlades vid föredragning
i statsrådet av ärendet angående tullverkets utgiftsstater för år
1922, ifrågasatte dåvarande chefen för finansdepartementet vidtagande
av följande, i det föregående delvis redan omförmälda ändringar i generaltullstyrelsens
nyss återgivna förslag, nämligen:

De till placering i 17 lönegraden föreslagna förste sekreterarna uppföras
under benämningen sekreterare i 15 lönegraden; de i 16 lönegraden upptagna
byråinspektörerna nedflyttas till 15 lönegraden, varjämte förslaget att två av
byråinspektörerna å tullbehandlingsbyrån skulle tillsättas allenast genom förordnande
å viss tid, icke godkännes; materialförvaltaren, som uppförts i 9 lönegraden,
upptages i 8 lönegraden; förslaget att styrelsens behov av vaktbetjäning
skulle tillgodoses, förutom genom erforderligt antal springpojkar, medelst
å lokaltullförvaltningens i Stockholm stat uppförda en tullöveruppsyningsman
och åtta tillsyningsmän, godkännes icke, utan uppföras i stället å styrelsens
stat en förste expeditionsvakt i 3 lönegraden och åtta expeditionsvalcter i 1
lönegraden, varjämte motsvarande minskning i antalet å lokaltullförvaltningens
stat uppförda tullöversyningsmans- och tillsyningsmansbefattningar vidtages;
de i 4, 2 och 1 lönegraderna för kvinnliga befattningshavare uppförda kvinnliga
biträdena av respektive klass 1, 2 och 3 uppföras — av anledning att i
avlöningsreglementet för statsdepartementen och de centrala ämbetsverken intagits
en ny lönegrad, betecknad såsom lönegrad 1 och lägre än lönegrad 1 i
kommunikationsverkens avlöningsreglemente, vilken motsvaras av lönegrad 2
i förstnämnda avlöningsreglemente — i stället under benämningar kontorsskrivare,
kanslihiträden och kontorsbiträden i respektive 5, 3 och 2 lönegraderna;
och uppdraget såsom tullverkets ombudsman bindes ej, såsom föreslagits,
vid en viss, i förväg bestämd tjänst hos styrelsen.

Med anledning av vad sålunda förekommit, har generaltullstyrelsen
nu i det statförslag, styrelsen framlagt med skrivelsen den 17 oktober
1921, med frånträdande i erforderliga delar av sitt tidigare förslag, vidtagit
de av departementschefen ifrågasatta ändringarna. Emellertid har
styrelsen därvid uttalat sitt synnerliga beklagande över att kravet på
likformighet med övriga centrala verk ansetts nödvändiggöra den vidtagna
nedflyttningen av förste sekreterarna i 17 lönegraden till sekreterare
i 15 lönegraden ävensom av byråinspektörerna från 16 till 15 lönegraden.
— En ledamot av generaltullstyrelsen har också reservationsvis
framfört den meningen, att styrelsen bort vidhålla sitt år 1920 avgivna
förslag angående byråinspektörernas hänförande till 16 lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 151

Utöver berörda ändringar har generaltullstyrelsen ansett sig böra
företaga en del andra sådana. Så har styrelsen till en början vid verkställd
undersökning, om och i vad mån inrättandet av den för kvinnliga
befattningshavare avsedda nya lägsta lönegraden borde inverka på
placeringen av de i det ursprungliga förslaget upptagna kvinnliga biträdesbefattningarna,
kommit till det resultat, att i stället för förut beräknade
4, 36 och 3 befattningar i respektive 5, 3 och 2 lönegraderna borde
4, 27 och 12 befattningar placeras i motsvarande lönegrader. Vidare
har styrelsen funnit sig föranlåten att ifrågasätta ändring i förhållandet
mellan antalet av de två slag av befattningshavare (förste expeditionsvakt
och expeditionsvakt), som skulle utgöra styrelsens ordinarie vaktbetjäning.
I detta ämne har styrelsen anfört som följer:

»I en vid 1921 åTs riksdag väckt motion, nr 332 inom andra kammaren,
tiar föreslagits, att a styrelsens stat matte uppföras, i stället för i propositionen
(nr 330 år 1921) upptagna en förste expeditionsvakt och åtta expeditionsvakter,
sex förste expeditionsvakter och tre expeditionsvakter. Ehuruväl
styrelsen icke kan finna detta förhållande mellan antalet förste expeditionsvakter
och antalet expeditionsvakter riktigt, anser styrelsen dock en ökning
av antalet befattningshavare av det förra slaget vara väl befogad. Det mångskiftande
arbete, som åligger styrelsens vaktbetjäning, är till stor del av den
beskaffenhet, att det icke kan pa ett tillfredsställande sätt utföras av annan än
den, som under en längre tids tjänstgöring hos styrelsen gjort sig fullt förtrogen
med detsamma. Alltför täta ombyten av dessa befattningshavare
måste därför anses synnerligen olämpliga. Med den låga ställning i avlöningshänseende,
som tillkommer expeditionsvakterna, och den ytterst obetydliga
utsikt att vinna befordran till förste expeditionsvakt, som skulle föreligga,
därest allenast en enda sådan tjänst skulle finnas, kan det emellertid befaras,
att expeditionsvakterna komme att snarast möjligt söka övergång till
lokaltullförvaltningen. För undvikande i någon mån av denna olägenhet synes,
med motsvarande minskning av expeditionsvakternas antal, förste expetionsvakternas
antal böra ökas, ehuruväl i mindre omfattning än i motionen
föreslagits. En sådan åtgärd betingas även därav, att styrelsens och dess byråers
tjänstelokaler numera upptaga ett betydande utrymme och äro förlagda
i olika byggnader samt belägna i olika våningar av dessa, varför endast en
förste expeditionsvakt icke är tillräckligt för förmanskapets utövande. Av
nu anförda skäl anser styrelsen antalet förste expeditionsvakter böra vara
lägst tre och antalet expeditionsvakter sålunda sex; och har styrelsen således
i förslaget upptagit bemälda befattningshavare till nu nämnda antal.»

Generaltullstyrelsens slutliga förslag har givit 1902 års löneregleringskommitté
anledning att i sitt yttrande den 6 december 1921 framställa
vissa erinringar.

Till en början har kommittén sålunda, efter vad förut nämnts,

Löneregleringskommittén.

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

förordat den föreslagna personalbyråchefsbefattningens utbytande mot en
byrådirektörstjänst i 18 lönegraden.

Vidare har kommittén i fråga om den plats å löneskalan, som
avsetts för chefen för statistiska avdelningen (16 lönegraden) anfört
huvudsakligen följande:

Denna placering hade skett i överensstämmelse med tidigare förslag från
bland andra 1914 års tullkommission. Till stöd för densamma hade nämnda
kommission på sin tid anfört, att den för näringslivet så ytterst viktiga handelsstatistikens
tillförlitlighet och snabba utredande i väsentlig grad berodde
på bemälde tjänsteman, varför det vore synnerligen angeläget att till ifrågavarande
befattning kunna förvärva en verkligt duglig person. Löneregleringskommittén,
som visserligen funnit det sålunda gjorda uttalandet värt beaktande,
ansåge sig emellertid huvudsakligen av den anledning, att ifrågavarande
tjänsteman skulle, enligt vad kommittén inhämtat, komma att utöva
chefskap över ett mycket avsevärt antal befattningshavare, icke böra motsätta
sig generaltullstyrelsens förslag om befattningens inordnande under 16
lönegraden, det vill säga samma lönegrad, dit chefen för järnvägsstyrelsens
statistiska kontor hänförts.

Vad ytterligare angår vakibetjaningen hos generaltullstyrelsen, har
kommittén ifrågasatt en annan proportion mellan antalet förste expeditionsvakter
och expeditionsvakter än den styrelsen tilltänkt. Härom har
kommittén utlåtit sig på följande sätt:

»Kommittén kan för sin del icke tillmäta olägenheten av expeditionsvakternas
förflyttning till annan gren av tullverket större betydelse än i fråga
om motsvarande befattningshavare i vissa andra nyreglerade verk, där allenast
en förste expeditionsvakt blivit anställd. Men med avseende därå, att, enligt
vad kommittén förvissat sig om, styrelsens lokaler äro så skilda från varandra,
att ett noggrant handledande och tillseende av den lägre vaktbetjäningen
i dess mångskiftande göromål icke rätt väl låter sig göra av blott en
enda person, anser kommittén sig kunna förorda en viss förstärkning uti
ifrågavarande avseende. Denna förstärkning synes emellertid vid jämförelse
med förhållandena inom en del andra verk med likartade lokalförhållanden
kunna åtminstone tills vidare begränsas till ytterligare en förste expeditionsvakt,
samtidigt varmed expeditionsvakternas antal torde böra minskas med en
man. Härigenom skulle alltså vaktbetjäningen hos generaltullstyrelsen komma
att bestå av två förste expeditionsvakter i 3 :e lönegraden, sju expeditionsvakter
i l:a lönegraden samt lämpligt antal springpojkar.»

Beträffande de kvinnliga befattningshavarna inom styrelsen har
kommittén till en början lämnat denna översikt av dessas placering i
olika lönegrader och byråer dels för närvarande, dels enligt generaltullstyrelsens
nu föreliggande förslag:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 153

	'' Nuvarande personal	Av generaltullstyrelsen föreslagen personal
Byråer	2:a graden	l:a graden	Extra biträ- den	Summa	Kon-tors-skrivare C 5	Kansli- biträ- den C 3	Kon-torsbi-träden C 2	Skriv- biträ- den C 1	Sum- \| ma 1 i
: Personalbyrån ............	—	—	_	—	_ .	2	,	-	, 2
Kanslibyrån..................	—	2	3	5	—	2	2	—	4
Kameralbyrån............... Revisionsbyrån:		—	2	2	—	4	—	—	4 ;
revisi onsavdelningen...	—	—	7	7	—	8	—	—	8
statistiska avdelningen	2	16	26	44	4	11	9	—	24
Tullbehandlingsbyrån ...	—	1	—	1	—	—	1	—	1 1
Summa	2	19	38	59	4	27	12	—	43

1 Dessutom erforderligt antal extra biträden.

Därefter har kommittén fäst uppmärksamheten å att enligt denna
översikt proportionen mellan avtalet kvinnliga befattningshavare i olika
tjänsteställning för närvarande och enligt styrelsens förslag ägde starkt
framträdande olikheter samt att i sistberörda förslag antalet befattningshavare
i de skilda lönegraderna icke, såsom i regel vore förhållandet i
andra reglerade verk och för övrigt plägade gälla även i fråga om
andra befattningar, vid räkning från den högsta lönegraden och nedåt
utgjorde en stigande skala. Därjämte vore den lägsta lönegraden icke
alls representerad.

Dessa omständigheter hava föranlett kommittén till härefter återgivna
erinringar mot den av styrelsen verkställda fördelningen av dess
ordinarie kvinnliga arbetskraft, vars totala storlek — understigande det
nuvarande antalet ordinarie och extra kvinnliga biträden med sexton
personer — visserligen icke hunnit göras till föremål för en mera ingående
prövning av kommittén men, efter vad för kommittén tillgängliga
handlingar utvisat, emellertid förefallit kommittén icke vara för
högt tilltagen:

»Då kommittén den 3 november 1920 avgav sitt sedermera till sina grunddrag
godkända förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid
statsdepartement och centrala ämbetsverk angav kommittén grunderna för uppdelningen
i lönegrader av de kvinnliga befattningarna på följande sätt (betänkande
LXII, sid. 42—43).

Till l:a lönegraden borde hänföras biträdesbefattning, å vars innehavare
icke behövde ställas andra krav än folkskolebildning och vartill icke skulle
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 käft. (Nr 89.) 20

Reservation.

Övers ikt.

154 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

höra andra arbetsuppgifter än sådana av okvalificerad art, såsom renskrivning,
enklare räknearbeten o. d. Den 2:a lönegraden borde omfatta kvinnliga
(skriv) biträden av nuvarande första graden, i den mån ej dessa befattningar
kunde komma att hänföras till den nya lägsta graden. I den 3:e lönegraden
borde upptagas kvinnliga biträden av den nuvarande andra graden. Till den
5:e lönegraden syntes slutligen böra hänföras kvinnliga biträden av nuvarande
tredje graden, å vilka befattningshavare särskilda krav redan nu ställdes och
vilka hade sig anförtrodda mer kvalificerade göromål.

Emellertid anförde kommittén tillika (sid. 19) i avseende å de nuvarande
innehavarna av hittillsvarande första gradens skrivbiträdesbefattningar, att
någon rubbning i deras innehavda ställning icke torde kunna ifrågasättas, utan
syntes de böra fortfarande tillerkännas de förmåner, som voro eller komme att
bliva förenade med denna eller däremot svarande grad.

Med tillämpning av dessa principer å de för generaltullstyrelsen erforderliga
kvinnliga befattningshavarna och med stöd av inhämtade närmare upplysningar
angående arbetets art har kommittén kommit till den uppfattningen,
att fyra av de föreslagna befattningshavarna, vilka såsom arbetsledare skulle
utöva förmanskap för var sin underavdelning å den statistiska avdelningen,
skäligen kunna anses böra placeras i lönegraden C 5 av den i 9 § av avlöningsreglementet
angivna löneplan. .....

I fråga om beskaffenheten av de göromål, som skulle utföras av övriga,
till uppförande å ordinarie stat föreslagna kvinnliga befattningshavare (39),
har kommittén icke medhunnit att verkställa någon detaljerad undersökning
utan har kommittén måst nöja sig med mera allmänna upplysningar härutinnan.
Vid sådant förhållande har kommittén icke tilltrott sig kunna föreslå,
att flera än fjorton hänföras till lönegraden C 3 och har kommittén ansett
det böra kunna med fog antagas, att åtminstone för fem bör hos generaltullstyrelsen
med full sysselsättning finnas användning i arbete, avsett för befattningshavare,
som med tillämpning av förut angivna principer böra placeras
i lönegraden C 1. Övriga tjugu befattningshavare har kommittén trott sig
kunna förorda till placering i lönegraden C 2.»

En av de särskilda ledamöterna i löneregleringskommittén har
biträtt reservantens inom generaltullstyrelsen åsikt, att byråinspektörerna
bort uppföras i 16 lönegraden.

En jämförande översikt av de framlagda kuvudförslagen till antal
och fördelning i lönegrader av de ordinarie befattningar, som äro avsedda
att uppföras å generaltullstyrelsens stat, erhålles av följande sammanställning: -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

155

Antal befattningar enligt förslag av j ( Lönegrader enligt förslag av

tull- kommis- sionen	general-tullsty-relsen år 1920	departe-ments-chefen år 1921	''general-tullsty-relsen år 1921	lönc- regle- rings- kommit- tén	Befattningar	tull- kommis- sionen	general-tullsty-relsen år 1920	departe-ments-chefen år 1921	general-tullsty-relsen år 1921	löne- regle- rings- kommit- tén
					a. Manliga befattnings-
					havare.	ii	ii	B	B	B
1	1	1	1 ■	1	generaltulldirektör ............	1	1 _	2 _	V _	2_
4	5	5	5	4	byråchefer........................	20	20	20	20	20
—	—	—	—	1	byrådirektör .....................	—	—	—	—	18
1	i	-	i	1	kustbevakningsinspektör ...	3 _	3_	3 _	3 _	3_
1	i	i	i	1	chef för statistiska avdel-
					ningen ........................	16	16	16	16	16
4 6	4 8	8	8	8	byråinspektörer ...............	16	16	15	15	15
2	2	Q	2	2	förste revisorer . ..<............	16	15	15	15	15
1	i	i	i	1	kamrerare ........................	16	15	15	15	15
‘2	*2	2	2	2	sekreterare........................	17	17	15	15	15
•1 _	4	4	4	4	aktuarier ........................	13	13	13	13	13
« _	2	2	2	2	notarier ...........................	13	13	13	13	13
1	i	1	1	1	registrator ........................	13	13	13	13	13
K _	14	14	14	14	revisorer...........................	13	13	13	13	13
1	1	1	1	1	materialförvaltare...............	9	9	8	8	8
	—	1	3	2	förste expeditionsvakter......	—	—	3	3	3
—	—	8	6	7	expeditionsvakter ............	—		1	1	1
					b. Kvinnliga befattnings-
					havare.	C	C	C	C	C
It _	4	4	4	4	kontorsskrivare ...............	5	5	5	5	5
« _	36	36	27''	14	kanslibiträden ..................	4	3	3	3	3
B _	3	3	12	20	k ontorsbi träden ...............	3	2	2	2	2
-	—	—	_	5	skrivbiträden.....................	—	—	—	—	1
B _	86	94	95	95

1 Årligt arvode av 20,000 kronor. 2 Årligt arvode av 19,000 kronor. s Årligt arvode av 10,000 kronor.
‘ Därav 2 tillsatta genom förordnande på viss tid. 6 Förste sekreterare; en av dessa tillika tullverkets ombudsman mot
årligt arvode av 500 kronor. * Förslag ej framlagt.

Av den nu företedda sammanställningen framgår, att olikheterna Dtp^nel*nis~
i löneregleringskommitténs förslag vid jämförelse med generaltullstyrelsens
senast föreliggande förslag inskränka sig till att omfatta utbytandet
av eu byråchef mot en byrådirektör samt en förste expeditionsvakt mot en
expeditionsvakt ävensom vissa förskjutningar i antalen olika kvinnliga

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

befattningshavare. Vad angår förslaget att i stället för en byråchef
anställa en byrådirektör har jag tidigare i dag uttalat mig mot en sådan
åtgärd. Beträffande däremot förändringarna bland vaktbetjäningen och
den kvinnliga personalen anser jag mig nu böra på de av löneregleringskommittén
anförda skäl förorda kommitténs förslag. I fråga om sistnämnda
personal har jag så mycket större anledning därtill som Kungl.
Maj:t, på av mig tillstyrkt framställning från allmänna civilförvaltningens
lönenämnd genom cirkulär den 2 december 1921 (nr 713) anbefallt de verk
och myndigheter, beträffande vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa anföra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, kommer att äga tillämpning, att
taga under övervägande, huruvida icke, i sammanhang med återbesättande
av ledig befattning eller nyinrättande av kvinnlig biträdesbefättning,
genom förändrad fördelning av arbetet mellan befintliga kvinnliga biträdesbefattningar
eller på annat sätt vissa av dessa befattningar må kunna
avses allenast för de arbetsuppgifter, som ansetts böra tillkomma tjänst
inom första lönegraden, avdelning C, i berörda reglemente.

Vidkommande generaltulldirektörens och kustbevakningsinspektörens
anställnings- och avlöningsförhållanden har jag förut anmält min ståndpunkt
till dessa spörsmål vara den, att båda dessa befattningshavare
böra anställas för en tid av ses år i sänder mot arvode enligt 5 § i
avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, av respektive

19,000 och 10,000 kronor för år.

Åven vad rörer frågan om tilldelande av uppdrag såsom tullverkets
ombudsman har jag redan uttalat mig för generaltullstyrelsens,
av löneregleringskommittén utan anmärkning lämnade förslag att bibehålla
den hittillsvarande ordningen härutinnan.

Däremot har jag i det föregående ansett en av de av styrelsen och
kommittén förordade två byråinspektörerna å den tilltänkta nya personalbyrån
kunna tills vidare avvaras samt en av de två för kanslibyrån av
styrelsen beräknade notarierna böra överföras till förstnämnda byrå.

Då jag vidare finner det böra för allmänheten bliva av ej ringa
värde att få en kommissionär anställd hos generaltullstyrelsen, tillstyrker
jag, såsom jag redan förut antytt, i likhet med tullkommissionen och
nämnda styrelse ett beslut av Kungl. Maj:t i sådan riktning.

Beträffande slutligen förslaget, att jämväl 11 å lokaltullförvaltningens
stat uppförda kammarskrivarbefattningar skulle få avses för
generaltullstyrelsens behov, liksom ock vad rörer övriga här omförmälda
förslag ansluter jag mig till den mening, generaltullstyrelsen i respektive
ämnen framfört.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 157

För närvarande uppgå antalet befattningar och beloppen av fast
begynnelseavlöning jämte tillfälligt lönetillägg enligt Kungl. Maj:ts
kungörelse den 22 juni 1921 (nr 444) å ordinarie och extra stat vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning till:

	------ .. . *	Avlöning	a r
An- tal	s Befattningar	Fast be-gynnelse-avlöning kronor	Tillfälligt löne- tillägg kronor	Summa kronor
	A. Tjänstemän av högre grad.
	a. Med bestämd tjänstgöringsort.
2 .	överinspektörer av klass 1 .......................................... (Vid packhusinspektionerna i Stockholm och Göteborg.)	7,300	1,000	8,300 1
3		6,300	1,000	7,300
	(Vid packhusinspektionen i Malmö samt vid tullbevakningsinspektianerna i Stock-holm och Göteborg.)
		5,500	960	6,460
	(Vid tullbevakningsinspektionen i Malmö.)
, 13 1 1		6,300	1,000	7,300
(Vid tullkamrarna i Stockholm, Norrköping, Malmö, Hälsingborg, Trälleborg, Göteborg, Gävle och Sundsvall, vid uppbörds- och vid nederlagskontoren i Stockholm och Göteborg ävensom vid uppbörds- samt kon-fiskations- och kassörskontoret i Malmö.)
5	» av klass 2 ............................................... (Vid tullkamrarna i Kalmar, Landskrona och Halmstad samt vid konfiskations- och kassörs, kontoren i Stockholm och Göteborg.)	5,500	960	6,460
21		4,800	930	5,730
(Vid tullkamrarna i Uppsala, Nyköping, Jön-köping, Oskarshamn, Visby, Karlskrona, Karlshamn, Åhus, Lund, Ystad, Varberg, Strömstad, Borås, Karlstad, Örebro, Söder-hamn, Hudiksvall, Härnösand, Luleå och Haparanda samt vid tullförvaltningen i Stockholms frihamn.J)
23		4,000	870	4,870
(Vid tullkamrama i Södertälje, Eskilstuna, Linköping, Motala, Västervik, Konneby, Sölvesborg, Simrishamn, Falkenberg, Lyse-kil, Uddevalla, Lidköping, Mon, Kristine-hamn, Charlottenberg, Västerås, Falun, Örnsköldsvik, Östersund, Storlien, Umeå, Skellefteå och Riksgränsen.)

1 Å extra stat.

Lokalförvaltningens
samt
kust- ooh
gränsbevakningens
stater.

Nuvarande

förhållanden.

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

		Avlöningar
Än-tå 1	Befattningar	Fast be-gynnelse-avlöning kronor	Tillfälligt löne-tillägg kronor ]	Summa j kronor j
3	tullförvaltare av klass 5 ................................................	3,300	I 780 1	4,080 \| j
	(Vid tullkamrarna i Hem, Marstrand och Piteå.)
2	kustbevakningschefer...................................................... (1 i Skåne och Blekinge, 1 i Hallands samt	5,500	960	6,460 1
	Göteborgs och Bohus län.)			\|
i	gränsbevakningschef ...................................................... (X Dalsland, Värmland och Dalarna.)	4,800	930	5,730
2	överkontrollörer av klass 1 ............................................. (Vid packhusinspektionerna i Stockholm och Göteborg.)	6,300	1,000	7,300
4	» av klass 2 ............................................ (Vid tullkamrarnai Stockholm, Malmö och Göte-borg samt vid packhusinspektioneniMalmö.) b. Övriga tjänstemän av högre grad,	5,800	960	6,260
19	förste kontrollörer1 *......................................................... (1 vid vardera av tullkamrama i Stockholm och Göteborg, 4 vid packhusinspektionen i Stock-holm6, 3 vid packhusinspektionen i Göte-borg6, 1 vid packhusinspektionen i Malmö, 1 vid nederlagskontoret i Stockholm samt 1 vid varje av tullkamrama i Norrköping, Kalmar, Landskrona, Hälsingborg, Trälleborg, Halm-stad, Gävle och Sundsvall.)	4,800	930	5,780
120	kontrollörer5..................................................................	4,200	870	5,070
364	kammarskrivare 3............................................................	2,800	660	3,460
6	tullinspektörer ............................................................	2,600	660	3,260
2	gränsinspektorer ............................................................	2,600	660	3,260
4	tullfiskaler..................................................................... B. Tjänsteman av lägre grad.	3,000	720	3,720
3	överuppsyningsmfin av klass l6 .......................................	2,600	660	3,260
4	» av klass 24.......................................	2,300	630	2,930
27	kustöveruppsyningsmfin...................................................	2,100	600	2,700
1	gränsöveruppsyningsman ................................................	2,600	660	3,260
61	uppsyningsman av klass 1 6.............................................	2,050	570	2,620

1 Därav 2 å extra stat. * Därav 3 kontrollörer och uppbördskassörer samt 7 bevakningskontrollörer

samt 16 kontrollörer å extra stat. 3 Därav 77 å extra stat. 4 Därav 1 befälhavare å kustbevaknings ångare.

8 Därav 18 å extra stat. 6 Därav 1 å extra stat.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

159

		Avlöning	a r
An- tal	Befattningar	Fast be-gynnelse-avlöning kronor	Tillfälligt löne- tillägg kronor	Summa kronor
j 24	uppsyningsman av klass 2 1............................................	1,900	540	2,440
23	» av klass 3 .............................................	1,750	510	2,260
66	kustuppsyningsmän.........................................................	1,650	480	2,130
9	gränsuppsyningsmän ......................................................	2,050	570	2,620
700	vaktmästare av klass 12 ................................................	1,750	510	2,260
267	» av klass 23 ................................................	1,500	450	1,950
60	» av klass 3...................................................	1,200	36 0	1,560
42	kustvakter.....................................................................	1,300	390	1,690
226	kustroddare ..................................................................	1,200	360	1,560
j 183 \|2, 291	.	1,500 illda å kus	450 bevakning	i 1,950 1 ångare samt

73 å extra stat.

Härtill må vad angår avlöningarna fogas följande upplysningar.
Avlöningsförhöjning (ålderstillägg) kan av befattningshavare erhållas efter
respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring, varje gång med: för tjänstemän av
högre grad 400 kronor, för överuppsyningsmän av klass 1 och gränsöveruppsyningsmän
300 kronor, för överuppsyningsmän av klass 2 200 kronor,
för kustöveruppsyningsmän, uppsyningsmän och gränsuppsyningsmän 150
kronor samt för övriga tjänstemän 100 kronor. Därjämte äga enligt
Kungl. Maj:ts kungörelser den 17 juni 1921 (nr 333) och den 22 juni 1921
(nr 443) tjänstemän, stationerade å orter, som härefter uppräknas, åtnjuta
ortstillägg. Dessa tillägg utgöra — med iakttagande att sådant ej må
beräknas å högre belopp än 3,000 kronor — 15 procent av avlöningen
i Aareavaara, Dalarö, Gävle, Göteborg, Haparanda, Huuki, Härnösand,
Luleå, Långedrag, Muonionalusta, Nynäshamn, Riksgränsen, Soppero,
Stockholm, Storlien, Sundsvall, Södertälje, Södra Mattila, Vaxholm,
Västerås och Älvsborg samt 10 procent av avlöningen i Borstahusen,
Eskilstuna, Falun, Frölunda, Furusund, Hudiksvall, Jarhois, Kardis, Karlstad,
Kengis, Kieksiesvaara, Kristinehamn, Landskrona, Limhamn, Malmö,
Marstrand, Matarengi, Nederkalix, Norrköping, Nyköping, Piteå, Sandhamn,
Söderhamn, Trälleborg, Umeå, Uppsala, Wuono, Örebro, Örnsköldsvik
och Östersund.

Vidkommande personalantalet torde böra omnämnas, att enligt uppgift
utöver de å ordinarie eller extra stat uppförda befattningshavarna

160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

1914 års tullkommission.

Personal av
»högre grad*.

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning ett avsevärt
antal icke-ordinarie befattningshavare äro därstädes inkallade i tjänstgöring
eller såsom ständiga biträden eljest använda. Jämlikt uppgifter,
lämnade av generaltullstyrelsen vid framläggandet av statförslaget för
år 1922 (sid. 228), utgjorde dåmera antalet i mera stadigvarande tjänstgöring
vid lokalförvaltningen använda sådana befattningshavare: 184
ständigt och 3 under seglationen inkallade extra ordinarie kammarskrivare;
506 ständigt och 43 under seglationen inkallade extra ordinarie
vaktmästare; samt 60 för mera kvalificerat och 91 för annat arbete
avsedda ständiga biträden. Minskas dessa siffror med det tillskott avkammarskrivare
och vaktmästare som för år 1922 beviljades å extra
stat av 1921 års riksdag, 21 och 165, skulle, vid konstant arbetsmängd,
det i närvarande stund vid lokalförvaltningen mera fast behövliga antalet
icke-ordinarie befattningshavare av högre och av lägre grad utgöra
respektive 226 och 475.

Det förslag till omorganisation av lokaltullförvaltningen, vilket tullkommissionen
på sin tid framlade, innehöll, såsom förut nämnts, beträffande
det antal tjänstemän, som kunde vara erforderligt därstädes, icke hemställanden
i fråga om tjänstemän av lägre tjänstegrad än förste tullkontrollörs.
Liknande var förhållandet med generaltullstyrelsens den 15 maj 1920
upprättade motsvarande förslag. Däremot voro de från båda hållen
avgivna förslagen rörande kust- och gränsbevakningens personal fullständiga.
Emellertid hava de’ av generaltullstyrelsen sedermera framlagda
statförslagen för år 1922 och förra halvåret)1923, båda avsedda att
tillämpas i samband med den nya organisationens genomförande, jämväl
med avseende å befattningar vid lokalförvaltningen i lägre tjänsteställning
än förste tullkontrollörs så noga beräknats med stöd av från de lokala
tullmyndigheterna ingångna uppgifter som varit möjligt (jfr sid. 226);
denna beräkning har dock måst betecknas såsom allenast provisorisk i
avvaktan på närmare utredningar av förut omförmälda tjänstgöringskommissionen.

Beträffande det antal högre tjänster, som tullkommissionen funnit
behövligt vid lokaltullförvaltningen utöver de tidigare omnämnda befattningarna
såsom distriktchef och tulldirektör framlade kommissionen
i sitt betänkande den 2 november 1918 bland andra följande synpunkter
:

Vid envar av tulldirektörsexpeditionerna skulle såsom tulldirektörens
närmaste man anställas en tulldirektörsassistent, avsedd att utöva närmaste chef -

Kun gl. Maj:ts proposition. Nr 89.

161

skap för den vid tulldirektörsexpeditionen anställda personal cell att vid förfall
för tulldirektören inträda såsom dennes vikarie (sid. 59). Expeditionens
kassaavdelning, vilken bland annat skulle upprätta avlöningslistor för vederbörande
tullförvaltning i dess helhet, föra beklädnadsliggare och diverse inkomsters
journal samt handlägga ärenden av ofta krävande natur rörande
bärgade varor, sjöfynd och konfiskationer, borde förestås av en förste tullkontrollör
(II: sid. 143). Enär den tullförvaltningsavdelning, som dittills förrättat
dessa göromål, nämligen konfiskations- och kassörskontoret, förestodes
av en tullförvaltare, innebure kommissionens förevarande förslag en besparing.
— Tullbevakningsinspektionerna behövde på grund av överflyttning dit av
vissa klareringsgöromål ett däremot svarande tillskott i arbetskrafter (II: sid.
189). För att ej inspektionernas föreståndare, vilken borde utgöras av eu
tullbevakningsehef, skulle på grund av de nytillkommande kamerala göromålen
nödgas åsidosätta den inspektion av underlydande personal, som vore
deras förnämsta uppgift, borde vid deras sida ställas eu tjänsteman med tillräcklig
auktoritet och därför förslagsvis av förste tullkontrollörs grad. Denne
skulle hava att närmast svara för de inre göromålen och vid förfall för tullbe
vakningsch ef inträda i dennes ställe. Här torde få lämnas den upplysning,
att tullbevakningsinspektionerna i Göteborg och Malmö, tull direktören och tullkammaren
i Göteborg samt Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening hemställt,
att den föreslagne förste tullkontrollören måtte utbytas mot en tjänsteman
i samma ställning som eu tull över kontroll or (tiillbevakningsinspektör)
samt att förutom denne sistnämnde tjänsteman även en förste tullkontrollör
måtte anställas vid nämnda slag av inspektioner för utövande av överinseende
över de löpande göromålen därstädes. — T ullbehandling sinspektioner na,
vid vilka, såsom förut nämnts, det dubbla chefskapet skulle avskaffas, borde
enligt tullkommissionens förslag envar förestås av en tullöverinspektör (II:
sid. 224). Såsom dennes närmaste man borde vid varje tullbehandlingsinspektion
anställas en tullinspektör, vilken skulle hava att dels förestå inspektionens
kontor, medan tullöverinspektören vore upptagen av inspektionsverksamhet,
dels tura om med denne i sistberörda verksamhet, dels ock inträda såsom dennes
vikarie. Föreståndarna för de under tullbehandlingsinspektionerna för
närvarande lydande avdelningskontoren i Stockholm och Göteborg borde (II:
sid. 225) hädanefter tilläggas en högre tjänsteställning än hittills med hänsyn
till den jämförelsevis självständiga ställning, de lomme att intaga, ävensom
till de höga krav, som måste ställas på dem, samt till nödvändigheten att för
bibehållande i den viktiga tullbehandlingstjänsten av personer, som specialiserat
sig på densamma, bereda ökade befordringsmöjligheter inom samma
tjänstegren. Dessa föreståndare borde utgöras av tullöverkontrollörer i stället
för förste kontrollörer. Vad angår förste tullkontrollörstjänsterna (II: sid. 226),
borde vid tullbehandlingsinspektionen i Malmö inrättas två dylika tjänster,
vilkas innehavare skulle förestå de av tullkommissionen föreslagna tullavdelningarna
vid ångfärjestationen och för postpaket därstädes. I övrigt vore
enligt kommissionens mening några tjänstemän av nämnda grad för ifrågavarande
tu libell an d 1 in gsin spelt t i on er s behov icke behövliga. I denna punkt
har emellertid en av tullkommissionens ledamöter avgivit sin reservation (II:
sid. 417) och därvid, med framhållande att förslaget innebure indragning av
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.) 21

162

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

de nuvarande förste kontrollörstjänsterna i stora tullpackliusen i Göteborg och
Malmö, förklarat sig icke kunna biträda förslaget härutinnan, varjämte reservanten
vidare ansett en tjänst av minst förste tullkontrollörs grad böra inrättas
för tullpackkusavdelningarna vid Skeppsbron i Stockholm. — Tullkamer
alkontor en, vid vilka, såsom förut berörts, icke heller skulle vidare förekomma
dubbelt chefskap, borde enligt tullkommissionens förslag (II: sid. 250 o. f.)
förestås vart och ett av en tjänsteman i samma grad som den nuvarande tullförvaltaren
därstädes (tullkommissarie). För varje tullkameralkontors behov
borde dessutom avses dels en tullöverkontrollör med uppgift att övervaka nederlagsrörelsen
samt att i förekommande fall vikariera för kontorets föreståndare,
dels ock vid vartdera av tullkontoren i Stockholm och Göteborg anställas
en förste tullkontrollör, vilka båda tjänstemän skulle förestå, den i
Stockholm tullavdelningens vid Stadsgårdsliamnen tullkameralkontorsexpedition
och den i Göteborg tullavdelningens vid Nya Masthuggskajen tullkameralkontorsexpedition.
I avgiven reservation (II: sid. 418) har en av tullkommissionens
ledamöter yrkat, att vid ettvart av tullkameralkontoren i Stockholm, Göteborg
och Malmö måtte inrättas en förste tullkontrollörstjänst med huvudsaklig uppgift
för innehavaren att handlägga uppbördsgöromålen. — Tullkamrarna skulle
enligt tullkommissionens åsikt såsom hittills förestås av tullförvaltare i högre
eller lägre löneställning alltefter tullkamrarnas storlek (IV: sid. 119 o. f.).
Vild er tullförvaltaren borde liksom för närvarande i regel finnas anställda eu
eller flera tjänstemän med uppdrag att biträda honom vid bevakningens ordnande
samt att utöva närmaste förmanskap för bevakningsstyrkan. Alltefter
nämnda tjänstemäns växlande tjänsteställning kunde tullkamrarna grupperas
efter följande huvudtyper (II: sid. 252 o. f.): typ I, där eu av de vid respektive
tullkamrar anställda tullkontrollörer utövade bevakningsbefäl; typ II, där en
tullmästare borde utöva sådant befäl; typ III, där bevakningsbefäl utövades
av en eller två tullöveruppsyningsmän; typ IV, där i följd av bevakningsgöromålens
jämförelsevis mindre omfattning tillräckliga arbetsuppgifter i sådant
avseende icke förefunnes för en tjänsteman utan befälet kunde utövas antingen
av en kammarskrivare med huvudsaklig sysselsättning på annat område eller
av en tullöveruppsyningsmän, som tillika kunde användas för en del tullbehandlings-
eller skrivgöromål; samt typ - V, där någon särskild bevakningsförman
ej förekomma. Till typ I borde hänföras tullkamrarna i Trälleborg
och Hälsingborg och till typ II, vilken för närvarande icke funnes representerad,
tullkamrarna i Norrköping, Gävle och Sundsvall. Vid behandlingen av
denna fråga hava två av tullkommissionens ledamöter reserverat sig (II: sid.
400, 414) och, under yrkande att även de vid tullbevakningsinspektionerna i
Stockholm, Göteborg och Malmö anställda bevakningskontrollörerna måtte indragas,
hemställt, att i nu förevarande hänseende icke skulle förekomma mer
än två huvudtyper, där bevakningsbefäl skulle utövas, vid den ena av tullmästare
och vid den andra av tullöveruppsyningsmän. Jämväl ur synpunkten
av tullbehandlingsgöromålens vikt och omfattning har tullkommissionen
(II: sid. 263 o. f.) indelat tullkamrarna i olika typer, nämligen: typ I, omfattande
tullkamrarna i Norrköping, Trälleborg, Hälsingborg, Gävle och
Sundsvall, vid vilka föreståndarskapet för tullpackhuset borde uppdragas åt
en tullöverkontrollör; typ II, omfattande tullkamrarna i Kalmar, Karlskrona,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

163

Landskrona och Halmstad, vid vilka en förste tullkontrollör borde tjänstgöra
såsom packhusföreståndare; typ III, sönderfallande i två underavdelningar,
nämligen sjötullkamrar, vid vilka en tullkontrollör borde förestå tullpackhuset,
och inlandstullkamrar, där packhusgöromålen borde i huvudsak skötas av tullförvaltaren
själv, under det att en tullkontrollör borde närmast svara för de
kamerala göromålen; typ IV, omfattande tullkamrar, där tullförvaltaren icke
både annan tjänsteman av grupp I än kammarskrivare till sitt biträde och
tullförvaltaren själv borde förestå tullpackhuset; samt typ V, omfattande tullkamrar,
där tullförvaltaren vore ensam tjänsteman av grupp I. Åven beträffande
denna indelning av tullkamrarna har en ledamot i tullkommissionen
avgivit reservation (II: sid. 400 o. f.), vari yrkats, att typen I måtte helt och
hållet utgå, att vid tullkamrarna i Kalmar, Karlskrona och Landskrona föreståndarskapet
för tullpackhuset måtte uppdragas åt tjänsteman i ej högre grad
än tullkontrollörs samt att å platser, hörande till typerna III och IV, tullförvaltaren
själv alltid måtte förestå tullpackhuset. Tullkommissionen har slutligen
funnit åtskillnad kunna jämväl såvitt anginge de kamerala göromålen
göras mellan vissa huvudtyper av tullkamrar och har i sådant hänseende uppställt
(II: sid. 267) följande olika slag, nämligen: typ I, omfattande tullkamrarna
i Trälleborg och Hälsingborg, där på grund av rörelsens omfattning och
därav följande omöjlighet för tullförvaltaren att taga någon mera ingående
befattning med de inre göromålen det erfordrades eu högt kvalificerad tjänsteman
med ej lägre grad än förste tullkontrollörs för att dels vara tullförvaltarens
närmaste man vid liandhavandet av berörda göromål, dels själv bestrida
de mera krävande av dessa; typ II, omfattande de tullkamrar, där tullförvaltaren
till biträde vid de kamerala göromålen hade en tullkontrollör; typ III, omfattande
de tullkamrar, där jämte tullförvaltaren tjänsteman av högre grad
än kammarskrivare ej funnes till förfogande för nämnda göromål; och typ
IV, omfattande de tullkamrar, vid vilka tullförvaltaren ensam hade att handlägga
samma göromål. I denna fråga hava två av kommissionens ledamöter
avgivit reservation (II: sid. 401, 414), däri först yrkats, att den ifrågasatta
typen I måtte utgå, och vidare, under anförande att tullkontrollörstjänster vore
obehövliga för utförande av kamerala göromål, vilka vore av så enkel beskaffenhet,
att för desammas förrättande kunde användas enbart tullkontorister
jämte kvinnliga biträden, uttalats den uppfattning, att endast en typ borde
uppställas i nu förevarande hänseende, nämligen tullkamrar, där tullförvaltaren
för de kamerala göromålens bestridande hade till sin hjälp tullkontorister
och eventuellt kvinnliga biträden. I detta sammanhang må upplysas, att Sveriges
allmänna tulltjänstemannaförening i samma fråga anfört (U. II: sid. 171),
att de skäl, som av tullkommissionen åberopats för anställande av en förste
tullkontrollör vid tullkamrarna i Trälleborg och Hälsingborg, ägde tillämplighet
även beträffande tullkamrarna i Norrköping, Gävle och Sundsvall. Sistnämnda
tullkammare har ock för egen del framhållit behovet därstädes av eu
förste tullkontrollör för de kamerala göromålen, under åberopande av att enligt
kommissionens förslag tullförvaltarnas arbetsområde bleve betydligt utvidgat.
Sveriges tullmannaförening åter har anslutit sig till reservanternas inom
tullkommissionen uppfattning.

164

Kung!. Maj:ts proposition Nr 89.

Generaltullstyrelsen

år 1920.

Rörande innebörden av det förslag till placering i lönegrader av
nu avsedda befattningshavare, vilket tullkommissionen på sin tid framlade,
torde få hänvisas till den jämförande sammanställning av olika
förslag i sådant hänseende, som i det föregående företetts. Därutöver
må till närmare klargörande av frågan om tull/ör v altartjänster nas inordnande
i löneskalan här lämnas en sammanfattning av vad tullkommissionen
vid framläggandet av sitt förslag till tjänsteförteckning
för tullverket yttrade angående tullförvaltartjänsternas uppdelning i klasser:

Vid klassificeringen av tullförvaltartjänsterna hade tulIkommissionen
betjänat sig av den i statsverkspropositionen till 1914 års A-riksdag intagna
poängtabellen. I densamma både emellertid enligt kommissionens åsikt ej
kunnat komma till synes alla de faktorer, vilka borde tillmätas betydelse vid
frågans avgörande, varför den måst kompletteras genom den kännedom om
särskilda på frågan i invirkande, omständigheter, vilken varit för handen hos
kommissionen. För övrigt kunde anmärkas, att hithörande förhållanden vore
underkastade växlingar och att särskilt med hänsyn härtill kommissionens förslag
i ldassificeringsfrågan icke borde betraktas som slutgiltigt; utan syntes
på generaltullstyrelsen och eu blivande tjänstgöringskommission få bero att
däri göra de ändringar, vartill omständigheterna kunde föranleda. Kommissionen
ville erinra, att 1908 års tullstatskommission verkställt sin klassificering
av tullförvaltartjänsterna på grundvalen av en mot den nämnda poängtabellen
svarande sådan tabell samt därvid hänfört dessa tjänster till fem
klasser, i regel begränsade efter följande för respektive pläter gällande
poängtal, nämligen: 110 eller däröver, 55 till 110, 25 till 55, 6 till 25 samt under
6. Detta klassantal ansåge tullkommissionen nu böra inskränkas till fyra, därvid
borde hänföras: till klass 4 nio platser med det poängtal enligt 1914 års
kompletterade poängtabell, som vid namnet å varje plats angives, nämligen
Ronneby (11), Simrishamn (9), Falkenberg (18), Lidköping (9), Motala (0), Storlien
(21), Skellefteå (10), Piteå (3) och Riksgränsen (7); till klass 3 fjorton platser,
nämligen Södertälje (14), Eskilstuna (21), Linköping (24), Västervik (22),
Sölvesborg (13), Lysekil (48), Uddevalla (21), Mon (21), Charlottenberg (37),
Kristinehamn (0), Falun (21), Örnsköldsvik (24), Östersund (20) och Umeå (14);
till klass 2 tjugu platser, nämligen Uppsala (48), Nyköping (36), Jönköping (28),
Oskarshamn (35), Visby (12), Karlshamn (49)_ Åhus (51), Lund (32), Ystad
(50), Varberg (30), Strömstad (59), Borås (40), Karlstad (46), Örebro (51),
Västerås (34), Söderhamn (30), Hudiksvall (26), Härnösand (64), Luleå (46) och
Haparanda (20); samt till klass 1 B nio platser, nämligen Norrköping (245), Kalmar
(70), Karlskrona (56), Trälleborg (162), Landskrona (76), Hälsingborg (260),
Halmstad (100), Gävle (159) och Sundsvall (133).

I sitt den 15 maj 1920 avgivna utlåtande över tullkommissioneus
nyss berörda förslag angående antalet vid lokal tullförvaltningen erforderliga
andra högre befattningar än distriktchefer, tulldirektörer och tullfiskaler,
om vilka förut nämnts, anslöt generaltullstyrelsen sig i allmänhet till

165

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 89.

kommissionens uppfattning. 1 följande avseenden hade styrelsen emellertid
en från kommissionen avvikande mening:

Vid tullbevakning sinspektioner na borde tullbevakningschefens närmaste
man utgöras av en tullbevakningsinspektör i nuvarande överkontrollörsgrad i
stället för av en förste tullkontrollör, för att denne skulle komma att besitta
nödig auktoritet såväl inåt som utåt (IT. II: sid. 136). — Beträffande tullbehandlingsinspekt
toner na borde det av tullkommissionen föreslagna antalet förste
tullkontrollörer utökas i den mån reservanten i ämnet inom kommissionen
ifrågasatt; dock kunde tills vidare, intill dess lokalerna för tullav delningen för
postpaket i Malmö blivit iordningställda, den för berörda avdelning avsedda
förste tullkontrollörstjänsten reserveras för därvarande stora tullpacklius (IT.
II: sid. 153 o. f.). Behovet av en förste tullkontrollör stjänst för tullpackhusavdelningarna
vid Skeppsbron i Stockholm, där en betydande rörelse förekomme
och ett stort antal tjänstemän sysselsattes, hade nämligen sedan länge gjort
sig gällande; för indragningen av en av de vid tullbehandlingsinspektionen i
Göteborg befintliga förste tullkontrollörstjänsterna, vilken under en lång följd
av år funnits och fortfarande vore behövlig, hade tullkommissionen icke anfört
något som helst skäl; och beträffande indragningen av förste tullkontrollörstjänsten
i stora tullpackhuset i Malmö, vilken enligt styrelsens mening likaledes
alltjämt vore erforderlig, hade ej heller förekommit något, som kunde
föranleda eller berättiga till en sådan åtgärd. — Vidkommande tullkamrarna
borde enligt generaltullstyrelsens förmenande (IT. IV: sid. 81 o. f.) cheferna för
rikets tre största tullkamrar, vilkas uppdelning i självständiga avdelningar vid
upprepade tillfällen ifrågasatts, erhålla en högre ställning än tullförvaltarna i
övrigt och benämnas övertullförvaltare (= tullförvaltare av klass 1 A). Vad
vidare rörde tullbehandlingsgöromålen vid tullkamrarna, kunde eller bor‘de
icke lämpligen uppställas allmänna och för varje fall bindande regier rörande
förrättandet av dessa göromål vid tullkamrarna av typerna III och IV (IT. II:
sid. 168).

Vid avgivande den 11 oktober 1920 av förslag till utgiftsstater
för tullverket för år 1922 upptog generaltullstyrelsen antalet tullkontrollörer
till 131, tullkassörer till 16 och kammarskrivare till 408, därav
3 vid kustbevakningen.

För generaltullstyrelsens förslag om anställande vid kustbevakningen
av kustbevakningskontrollörer samt bibehållande vid gränsbevakningen
av eu gränsbevakningschef har förut i annat sammanhang redogjorts.

Över tullkommissionens förslag till lönegradsplacering av nyssnämnda
befattningar vid lokaltullförvaltningen utlät sig generaltullstyrelsen
den 14 juni 1920. Styrelsen ansåg sig då böra ifrågasätta
åtskilliga nedflyttningar i kommissionens lönegradsplan, om vilkas närmare
innebörd den tidigare företedda sammanställningen av olika tjänsteförteckningar
lämnar upplysning. I fråga om tullförvaUartjänsternas klassificering
biträdde styrelsen i huvudsak det förslag, som kommissionen upprättat;
endast i följande fall hade vissa jämkningar ansetts böra vidtagas:

166

Tuiltjäuste raanna föreningen.

Departementschefen

år 1921.

Motioner vid
1921 års
riksdag.

Generaltullstyrelsen

år 1921.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

Tullförvaltarna i Hälsingborg, Trälleborg och Norrköping både såsom
tullförvaltare av klass 1 A bibehållits i den för tullförvaltare av klass 1 B av
tullkommissionen föreslagna 17 lönegraden och sålunda undantagits från en
av styrelsen i övrigt föreslagen nedflyttning av dessa tjänstemän till 16 lönegraden.
Vidare hade styrelsen icke funnit skäl biträda tullkommissionens förslag,
att tullförvaltartjänsterna i Kalmar och Karlskrona skulle uppföras i
klass 1 B, utan ansett dem böra bibehållas i klass 2. Än vidare hade styrelsen
ansett tullförvaltartjänsten i Västerås böra placeras i klass 3 och tullförvaltartjänsten
i Sölvesborg bibehållas i klass 4. Slutligen hade styrelsen, som enligt
vad förut nämnts hemställt, att tullkommissionens förslag om indragning av
tullkammaren i Marstrand icke måtte bifallas, uppfört tullförvaltartjänsten
därstädes i klass 4.

De avvikelser från tullkommissionens förslag, som sålunda vidtagits,
hava föranlett invändningar från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
i till Kungl. Maj:t ställda skrifter av den 9 december
1920 och den 3 november 1921.

Vid föredragning den 18 mars 1921 av ärendet angående godkännande
av tullverkets utgiftsstater för år 1922 (nr 330) fann dåvarande
chefen för finansdepartementet ej anledning till erinran mot det av
generaltullstyrelsen föreslagna antalet av de ifrågavarande slagen befattningar
vid lokalförvaltningen men ansåg sig böra beträffande dessas
löneställning hemställa om en nedflyttning av tullöverinspektörstjänsterna
från 18 till 17 lönegraden och av kammarskrivartjänsterna från 10 till
9 lönegraden.

I särskilda vid 1921 års riksdag väckta motioner hemställdes, dels
att tullöverinspektörerna måtte uppföras i 18 lönegraden (A. K. nr 326)
och kammarskrivarna i 10 lönegraden (A. K. nr 302), dels att tullförvaltartjänsten
i Kalmar måtte hänföras till klass 1 B (F. K. nr 207; A. K.
nr 312) och tullförvaltartjänsten i Storlien till klass 3 (A. K. nr 301).

Emellertid har generaltullstyrelsen i sin nu förevarande skrivelse
den 17 oktober 1921 vidhållit sitt under år 1920 avgivna förslag i fråga
om lönegradsplaceringen av de omhandlade tjänstebefattningarna.

I samma skrivelse har generaltullstyrelsen däremot vad angår
antalet befattningshavare ifrågasatt vissa ändringar i det tidigare avlämnade
förslaget. Till väsentlig del äro dessa ändringar beroende
därpå, att styrelsen nu ansett sig böra ifrågasätta uppflyttning å ordinarie
stat av den förut på extra stat föreslagna personalen vid tullförvaltningen
i Stockholms frihamn (sid. 272), ävensom därpå, att, enligt vad
för styrelsen anmälts, frihamnarna i Göteborg och Malmö lära komma

167

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

att öppnas under förra hälften av år 1922. Härigenom har å ena sidan
en mindre ökning av antalet befattningshavare i åtskilliga lönegrader
uppkommit, men å andra sidan hava vissa förhållanden ansetts kunna
föranleda en icke obetydlig personalminskning. För den närmare innebörden
av personalökningen å ordinarie stat till följd av nu angivna
förhållanden må här i ett sammanhang lämnas följande sammanfattning
under omnämnande, att styrelsens förslag härutinnan ingående motiverats:

För tullförvaltningens i Stockholms frihamn behov avses 1 tullförvaltare
av klass 2, 2 tullkontrollörer, 1 kammarskrivare, 2 tullkontorister, 1 tullmästare,
2 tullöveruppsyningsmän, 2 tulluppsyningsman och 10 tillsyningsman.
Detta innebär en ökning av den år 1920 föreslagna personalen med två tillsyningsman!
jänster. Behov av större bevakningsstyrka har nämligen i följd av
det nyligen väsentligt ökade frihamnsområdet ansetts oavvisligt. För Göteborgs
frihamn åter upptagas 1 tullförvaltare av klass 1 B, 2 tullkontrollörer, 3
kammarskrivare, 2 tullkontorister, 1 tullmästare, 4 tullöveruppsyningsmän, 4 tulluppsyningsmän
och 20 tillsyningsman, under det att för tullförvaltningen i
Malmö frihamn uppföras 1 tullförvaltare av klass 1 B, 2 tullkontrollörer, 1 ny kammarskrivare
(jämte två från tullkammaren överflyttade), 1 tullkontorist, 1 tullmästare,
3 tullöveruppsyningsmän, 3 tulluppsyningsman och 15 tillsyningsman.
Vad sålunda i fråga om tullförvaltningarna i Göteborgs och Malmö frihamnar
föreslagits utgör en ganska väsentlig inskränkning i de förslag, som tulldirektörerna
i nämnda städer i saken framlagt.

Andra ändringar i generaltullstyrelsens statförslag år 1920 hava
föranletts dels av en framställning från packhusinspektionen i Göteborg,
att å inspektionens stat måtte uppföras ytterligare en förste tullkontrollörstjänst
utöver den, som jämlikt general tullstyrelsens, av vederbörande
departementschef biträdda förslag (propositionen nr 330 år 1921,
sid. 177, 179) skulle tillkomma inspektionen, dels ock av ett förslag om
förflyttning av tullkammaren i Riksgränsen till Kiruna.

För nyssberörda framställning från packhusinspektionen i Göteborg
— vilken framställning av generaltullstyrelsen tillstyrkts under upplysning,
att ett bifall till densamma kunde medföra minskning av packhusinspektionens
i Göteborg stat med en tullkontrollör stjänst — hade
inspektionen lämnat huvudsakligen följande motivering:

Göromåleu vid packhusavdelningen å Stigbergskajen vore i ständig tillväxt,
och hade med hänsyn härtill arbetsstyrkan vid denna avdelning föreslagits
till 13 tjänstemän. Då denna avdelning läge längst bort från huvudpackhuset
och tullinspektören därför endast tillfälligtvis kunde ägna sig åt
övervakandet av densamma, vore det nödvändigt att ställa avdelningen under
ständig nppsikt av en framom de övriga där stationerade tjänstemännen i erfarenhet
stående befattningshavare, åt vilken ej kunde eller borde givas lägre
tjänsteställning än förste tullkontrollörs.

168

Kungl. May.ts proposition Nr 89.

Yrad åter angår förslaget om förflyttning av tullkammaren i Riksgränsen
har generaltullstyrelsen anfört följande:

»Sedan fråga uppstått om nedläggande av Riksgränsens järnvägsstation
och i sammanhang därmed om förflyttning av tullkammaren i Riksgränsen till
Abisko, beslutade generaltullstyrelsen och järnvägsstyrelsen den 11 augusti
1920 att uppdraga åt en delegation, bestående av två representanter för tullverket
och två representanter för statens järnvägar, att gemensamt utreda
möjligheterna för en flyttning av nämnda tullkammare ävensom att inkomma
med förslag till de åtgärder, som ansåges erforderliga, därest en sådan flyttning
befunnes kunna komma till stånd. I ett den 20 juli 1921 avgivet, yttrande
---har den sålunda tillsatta delegationen anfört, bland annat, att

bibehållande av tullkammaren i Riksgränsen icke kunde anses ovillkorligen
nödvändigt, därest en ny sådan inrättades å lämplig plats längre inåt landet;
att Abisko och Kiruna vore att betrakta såsom sådana platser; samt att delegationen
av vissa närmare angivna skäl ansåge sig böra förorda sistnämnda
plats, Kiruna, såsom lämpligast. Härjämte har delegationen avgivit förslag
till de åtgärder, som syntes delegationen böra av järnvägs- och generaltullstyrelsen
vidtagas för åvägabringande av den föreslagna indragningen av järnvägsstationen
i Riksgränsen och förflyttning av tullkammaren därstädes till
Kiruna.

Ehuru generaltullstyrelsen anser sig böra biträda delegationens förslag
om tullkammarens i Riksgränsen förflyttning till Kiruna, är frågan ännu icke
i det läge, att styrelsen redan nu anser sig kunna göra slutlig framställning
därom. Såsom delegationen i sitt yttrande (sid. 40) framhållit, torde nedläggande
av järnvägsstationen och förflyttning av tullkammaren i Riksgränsen kunna
påkalla särskilda åtgärder från vissa av delegationen angivna myndigheters
sida. Av dessa myndigheter hava hittills länsstyrelsen i Norrbottens län och
medicinalstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot delegationens
förslag; från de övriga myndigheterna har, såvitt till generaltullstyrelsens
kännedom kommit, svar på av järnvägsstyrelsen gjorda förfrågningar i ämnet
ännu icke lämnats. Under dessa förhållanden lärer generaltullstyrelsen således
icke nu hava att göra andra framställningar i saken än sådana, som avse
de förändringar i tullverkets stater, vilka skulle påkallas av tullkammarens
förflyttning, under förutsättning, att densamma kommer till stånd vid den av
delegationen föreslagna tidpunkt, eller den 1 oktober 1922.---

Med anledning av vad delegationen anfört ----r får generaltullsty relsen,

enär i den för år 1922 fastställda staten för tullverket är upptagen en
tullförvaltare av klass 4 i Riksgränsen, uttala såsom sin uppfattning, att för
tullkammarens i Riksgränsen förflyttning till Kiruna, såvitt förflyttningen
skulle ske under år 1922, erfordras en förklaring i vederbörlig form, att tullkammaren
i Riksgränsen må indragas och flyttas till Kiruna. Någon annan
åtgärd torde icke för närvarande vara behövlig, då det jämlikt § 2 i gällande
avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!
gränsbevakning den 18 juni 1910 (nr 78) åligger innehavare av befattning,
för vilken staten upptager bestämd tjänstgöringsort, att, därest beslut fattas
om sådan befattnings indragning eller förändring, låta sig förflyttas till annan
tjänst av samma tjänstegrad med minst samma belopp i fast avlöning, samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 169

annan tjänstinnehavare att underkasta sig den förändring i tjänstgöringsort,
som kan varda honom i behörig ordning ålagd och icke föranleder minskning
i det belopp, han redan åtnjuter i fast avlöning. Skulle däremot förflyttningen
komma att äga rum först sedan avlöningsreglementet för statsdepartementen
och de centrala verken blivit tillämpligt på tullverket och staten för detta
verk erhållit den i propositionen angivna förändrade form, lärer, såvitt styrelsen
kan finna, beskaffenheten av tullverkets stat icke utgöra hinder för omedelbart
beslut om tullkammarens förflyttning, vare sig till Kiruna eller annan
ort. Generaltullstyrelsen hemställer alltså, att förklarande måtte meddelas,
att tullkammaren i Riksgränsen må, därest omständigheterna anses böra
därtill föranleda, under år 1922 förflyttas till Kiruna.

Med anledning av delegationens---hemställan om inrättande av

två nya vaktmästartjänster av klass 2 för tullkammarens i Kiruna behov har
styrelsen, som finner de av delegationen till stöd för denna hemställan anförda
skäl (sid. 32) fullgiltiga och för sin del anser, att de nya. tjänstinnehavarna
höra med hänsyn till de maktpåliggande och ofta grannlaga göromål, som
huvudsakligen skulle åligga dem, upptagas såsom tulluppsyningsman, i förslaget
avsett två tulluppsyningsmanstjänster för tullkammarens i Kiruna räkning.
För den korta tid, under vilken tullkammare under år 1922 kan komma
att vara förlagd till Kiruna, torde behovet av ökning av den nuvarande personalen
i Riksgränsen kunna tillgodoses utan förändring av 1922 års stat.»

1 sammanhang härmed har generaltullstyrelsen även yttrat sig
i en av delegationen berörd fråga om beredande av bostäder åt tullpersonalen
i Kiruna. För denna del av ämnet kommer emellertid närmare
redogörelse att lämnas först vid behandling av förslaget till tillläggsstat
för tullverket för år 1922.

Generaltullstyrelsen har vidare i sin nu förevarande skrivelse meddelat,
att den förutberörda minskning av antalet ordinarie personal enligt
1920 års statförslag, som styrelsen trott sig kunna ifrågasätta, utgjorde
i fråga om tjänstemännen av hittillsvarande högre grad av, förutom 4
tullfiskaler, jämväl 3 tullkontrollörer och 20 kammarskrivare.

Slutligen har generaltullstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
utverka medgivande av riksdagen för Kungl. Magt att i den avlöningsstat,
som bleve fastställd för tiden 1 januari — 30 juni 1923, vidtaga de
förändringar i fråga om antalet tullförvaltartjänster i de olika graderna,
till vilka omständigheterna kunde giva anledning.

1 en till chefen för finansdepartementet ställd skrift hava tullförvaltaren
och överkontrollören vid tullkammaren i Stockholm den 9
november 1921 ifrågasatt uppflyttning till 17 respektive IG lönegraden
av tullkommissarie- och tullö verkontrollörstjänsterna vid tullkameralkontoret
i nämnda stad.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 78 haft (Nr 89.) 22

Vissa tulltjänsteman.

170

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Löneregle ringskom mittén.

1902 års löneregleringskommitté har i sitt den 6 december 1921
avgivna yttrande över generaltullstyrelsens statförslag för förra halvåret
1923 funnit en del avvikelser från styrelsens hemställanden rörande
antalet av och lönegraderna för personalen vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning tillrådliga. Vid framläggandet av
sina förslag till berörda ändringar har kommittén emellertid betonat,
att den därmed icke ville hava sagt, att ej även mot vissa andra delar
av styrelsens statförslag, i vad det avsåge ifrågavarande ämnen, befogade
erinringar möjligen kunde göras. Den för granskningen av förslaget
åt kommittén tillmätta tiden hade nämligen visat sig vara alltför knapp
för att ett fullständigt genomgående av varje sådan del av förslaget,
som kunde anses stå i mer eller mindre intimt samband med dess lönetekniska
byggnad, varit möjlig. Särskilt gällde detta i fråga om antalet
befattningar.

Beträffande de befattningar vid tullstaten, vilka skulle komma att
i regel besättas med sådana tjänstemän, som enligt hittills bruklig benämning
tillhöra »högre grad», har kommittén till en början på följande
sätt sammanfattat de allmänna grunder, vilka synts hava varit för generaltullstyrelsen
avgörande vid inordnande av berörda befattningar i löneskalan:

»Tjänstemän i högre tjänsteställning inom tullverket hade att självständigt
förrätta sitt arbete inom ett svårbehandlat, ömtåligt och i avseende
på kunskaper särdeles krävande område. Denna självständighet uteslöte
möjligheten för den överordnade myndigheten att annat än i stora drag genom
instruktioner reglera de underordnades verksamhet. I detta avseende skilde
tullverket sig från sådana verk, där det centrala av arbetsuppgifterna kunde
regleras genom överstyrelsens eller distriktstyrelsers direkta ingripande. Generaltullstyrelsen
föranleddes härav att uppställa långt gående krav icke endast
på ifrågavarande tjänstemäns kunskaper och skicklighet utan även, och det i
ej mindre grad, på deras personliga lämplighet och allsidiga duglighet. Det
kunde ej bestridas, att effektiviteten av tullverkets såväl gränsskyddande som
näringsskyddande och beskattande verksamhet vore i vidsträckt mån avhängig
av den enskilde tulltjänstemannens personliga kvalifikationer. Möjligheten
för styrelsen att tillföra verket en personal, som fyllde dessa anspråk, vore
givetvis beroende av att tullverket kunde erbjuda sådana ekonomiska villkor,
ätt desamma ej endast uppvägde kostnaderna för den längre utbildningen utan
också gåve styrelsen tillfälle att bland det tillräckligt förutbildade materialet
utvälja endast de krafter, som befunnes i allo härför lämpliga och dugliga.»

Om den inverkan, dessa grundsatser böra enligt kommitténs åsikt
få på lönegradsplaceringen, har kommittén härefter yttrat sig sålunda:

»Även om det allmänna bedömande, som generaltullstyrelsen — —• —
verkställt med avseende å de krav, vilka måste ställas på den högre tullpersonalen,
i stort sett må varda riktigt, följer dock givetvis icke därav, att den

171

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

vid jämförelse med befattningshavare i andra verk högre ställning i löneplanen,
som styrelsen på förenämnda huvudgrunder velat tillerkänna ifrågavarande
personal, i varje fall må anses hava blivit riktigt avvägd eller att beträffande
varje slag av befattning tulltjänstens säregna och krävande beskaffenhet
ovillkorligen må böra berättiga till högre löneställning för befattningen än
för motsvarande befattning inom andra verk, då tydligen jämväl i fråga om
sistberörda befattning speciella och viktiga tjänstekrav kunna hava uppställts.
»

I vad män generaltullstyrelsens och kommitténs uppfattning härutinnan
avvika från varandra, framgår av en delvis ganska ingående
redogörelse, som kommittén i fortsättningen lämnat. Därvid har kommittén
först till behandling upptagit frågan om vilken plats i löneplanen,
som borde anvisas åt den lägsta av här ifrågavarande tjänster, kammarskrivarbefattningen,
samt för frågans belysning anställt en jämförelse
med de lägsta tjänsterna av motsvarande slag vid postverket och statens
järnvägar, respektive postexpeditörs- och stationsskrivarbefattningarna,
med resultat, som härefter angives:

»Postexpeditörs- och stationsskrivarbefattningarna äro för närvarande
placerade i 8:e lönegraden. Såvitt kommittén kunnat utröna, äro vid dessa befattningar
förbundna mångahanda och ofta mycket krävande arbetsuppgifter,
som kräva ett icke obetydligt mått av förkunskaper och särskild uppmärksamhet
för bevarande av det allmännas intressen. Dessa krav måste tydligen uppställas
jämväl å innehavarna av kammarskrivarbefattning. Men härtill kommer
beträffande dessa senare, att de synas vara hänvisade till att i vidsträckt
grad på eget ansvar och i omfattande mån utan att efterkontroll är möjlig
handlägga alla slags tarifferingsgöromål, till och med mycket svårartade sådana;
de äga därigenom eu befogenhet i fråga om utmätandet av statsintäkter
och en ställning till den trafikerande allmänheten, som icke tillkommer innehavarna
av de nyssnämnda befattningarna hos postverket och statens järnvägar.

Med hänsyn härtill anser kommittén, att åt kammarskrivarna bör givas
en i avlöningshänseende något bättre ställning än den bemälda post- och järnvägstjänstemän
innehava. Kommittén kan dock icke finna rättvist, att denna
förbättring i avlöningshänseende utsträckes till en så avsevärd uppflyttning å
löneskalan som generaltullstyrelsen föreslagit, eller till 10:e lönegraden, där
exempelvis förste postexpeditörer och förste stationsskrivare återfinnas, utan
föreslår kommittén, att kammarskrivarna hänföras till 9:e lönegraden, sålunda
samma grad, som på sin tid av vederbörande departementschef blivit
för dem ifrågasatt. Vid en dylik placering av kammarskrivarna har kommittén
jämväl fästat särskilt avseende vid den högre kostnad för utbildning
och den längre extratid, de haft vid jämförelse med ovannämnda kommuni.kationstjänstemän.
»

Vidkommaude antalet kammarskrivarbefattningar har kommittén
föreslagit viss förändring av detta i samband med en undersökning av

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

möjligheterna för en tilltänkt skärpning i villkoren för inrättande tullkontr oljor
stjänst er. I sistberörda avseende har kommittén nämligen anfört följande:

»Vid behandlingen av frågan om tullkontrollörernas placering i lönegrad
har kommittén haft under övervägande, huruvida införandet av en mellangrad
mellan kammarskrivar- och tullkontrollörsgraderna i likhet med vad som
skett vid exempelvis postverket och statens järnvägar vore tillrådligt. Kommittén
har med andra ord undersökt lämpligheten av att inrätta förste kammarskrivarbefattningar,
motsvarande förste postexpeditörs- och förste stationsskrivarbefattningarna.
Avsikten med nämnda undersökning har varit att
med hänsyn till den placering, som kommittén funnit oundgänglig för tullkontrollörsbefattningar
i allmänhet, söka i tullkontrollörsgraden få bibehålla
allenast de tjänster, vid vilka kunna beräknas bliva förbundet föreståndarskap
för tullbehandlingsavdelning eller eljest mera kvalificerat kontrollantbestyr.

, jlar emebertid förefallit kommittén, att så stora organisatoriska svårigheter
för en dylik uppdelning av tullkontrollörsgraden skulle föreligga, att
kommittén funnit sig böra avstå från att tillstyrka en sådan åtgärd. Kommittén
har vid detta sitt ställningstagande beaktat, bland annat, vad generaltullstyrelsen
i detta ämne anfört i sitt utlåtande över 1914 års tullkommissions betänkande
IV (sid. 70).

Då frågan om denna differentiering sålunda måste, såvitt kommittén
kunnat finna, anses förfallen men kommittén ej kunnat värja sig för den förmodan,
att vissa av de 134 tullkontrollörsbefattningar, som nu av styrelsen
ifrågasatts till upptagande i staten, icke bliva — under den förutsättning, kommittén,
efter vad nyss nämnts, funnit böra föreligga för inrättande av tullkontrollörsbefattning
— behövliga såsom sådana utan i stället måhända böra
kunna förändras till lägre befattningar, har kommittén funnit sig föranlåten
förorda en omgruppering av antalet tullkontrollörer och kammarskrivare.

Denna omgruppering synes emellertid till en början, intill dess den tillämnade
tjänstgöringskommissionen haft frågan under mera ingående omprövning,
kunna provisoriskt så begränsas, att till kammarskrivarbefattningar allenast
överföras de åtta tullkontrollörsbefattningar, med vilka — bortsett från
de tullkontrollörer, som skulle erfordras för frihamnarna — antalet hittillsvarande
å ordinarie och extra stat uppförda kontrollörstjänster i det föreliggande
förslaget ökats. Enär i generaltullstyrelsens förslag antalet tullkontrollörsbefattningar,
såsom nämnts, upptagits till 134 och kammarskrivarbefattningarna
till 394, skulle vid godkännande av kommitténs här framlagda
synpunkter förteckningen å tjänster följaktligen komma att i stället utvisa
126 kontrollörs- och 402 kammarskrivarbefattningar.»

I fråga om vilken plats i löneplanen, som borde beredas tullkon
trollörsbefattning, har kommittén kommit till den uppfattning, att
den av såväl generaltullstyrelsen som departementschefen för denna befattning
föreslagna 13 lönegraden måste anses berättigad med hänsyn
till befattningens beskaffenhet. Denna placering har kommittén motiverat
sålunda:

173

Kungl. Maj:tv proposition Nr 89.

»Kontrollören i tullbehandlingstjänst skulle---komma att förestå

sådana mera betydande tullpackhus eller tullbehandlingsavdelningar, där anställandet
av ännu högre befattningar icke föranleddes av rörelsens omfattning,
samt i övrigt där leda arbetet och utöva befäl. Därvid skulle det åligga
honom att öva tillsyn å tullbehandlingens riktiga och omdömesgilla handläggning
samt till behandling upptaga till honom från trafikerande eller från
underordnade hänskjuta tullbehandlingsfall. På grund härav måste han, såsom
generaltullstyrelsen ock på sin tid betonat (sid. 71 i utlåtandet över tullkommissionens
betänkande IV), behärska tarifferingsgöromålen i sådan grad
och omfattning, att förekommande frågors på en gång riktiga och skyndsamma
avgörande möjliggöres, en kompetens, som synes kunna förvärvas endast genom
mångårigt nitiskt deltagande i tullbehandlingsarbetet och därmed fortlöpande
intresserat studium såväl av förekommande litteratur som av författningar,
andra föreskrifter och prejudikat, vilka reglera gällande tullbehandlingspraxis.

Även kontrollörer i kontorstjänst, vilka för övrigt icke gärna kunna få
stå främmande för tullbehandlingsarbetet, skulle i regel komma att utöAra föreståndarskap
för och därmed också merendels befäl vid viss avdelning av tullförvaltning,
nämligen den kamerala, därvid på grund av tullverkets olikartade
uppgifter nog så betydande krav lära böra ställas på dessas erfarenhet och
skicklighet.

De särskilt viktiga och, efter vad kommittén tidigare berört, i flera avseenden
ömtåliga uppgifter, vilka sålunda och i övrigt skulle åvila tullkontrollörerna,
berättiga enligt kommitténs förmenande dessa senare till en något
bättre avlöningsställning än exempelvis de med hänsyn till tjänståligganden i
vissa avseenden närstående kontrollörerna vid post- och telegrafverken; kontrollörsbefattningen
vid statens järnvägar, vars uppgifter också torde vara av
mera säregen natur, förekommer i samma lönegrad, som skulle avses för tullkontrollörsbef
ältning.»

I detta sammanhang har kommittén även prövat frågan om placeringen
i löneplanen av de för kustbevakningen föreslagna kustbevakningskontrollörerna
och de såsom biträden åt dessa avsedda kammarskrivarna
samt därvid kommit till det resultat, att arten av arbetet och omfattningen
av ansvaret väl motiverade nämnda befattningarnas hänförande
till de för motsvarande tjänster vid lokalförvaltningen av kommittén
föreslagna lönegrader, således kustbevakningskoutrollörer till 13 lönegraden
och de vid deras expeditioner anställda kammarskrivare till 9 lönegraden.

Beträffande tullkassörsbe fattning ärna har kommittén ansett eu ganska
avsevärd sänkning av dessa i löneplanen böra företagas. Härom har
kommittén yttrat:

»Enligt vad generaltullstyrelsen på sin tid upplyst (propositionen
nr 330 år 192.1, sid. 156), skulle tullkassörer komma att anställas vid sådana
tullförvaltningar och tullförvaltningsavdelningar, där kassörsgöromålen
uteslutande toge en eller flera tjänstemäns hela arbetstid i anspråk. För dessa

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

kassörer, möjligen med undantag för kassörerna å tulldirektörsexpeditionernas
kassaavdelningar, syntes styrelsen icke erfordras andra kvalifikationer än som
kunde förutsättas även hos tjänstemän, tillhörande nuvarande ''lägre grad’,
vilka erhållit ifrågasatt tullkontoristutbildning, och tullkassörstjänsterna
borde därför kunna stå öppna för sålunda kvalificerade tjänstemän av ''lägre
grad’.

Ifrågavarande kassörer vid tullverket lära, enligt vad kommittén kunnat
inhämta, merendels komma att i denna sin egenskap uppbära och redovisa
högst betydande avgiftsbelopp i oftast smärre poster. På ett fåtal tullkassörer,
nämligen de på tulldirektörsexpeditionerna anställda, skulle i väsentlig grad
ankomma att utföra även andra kassagöromål än uppbördsbestyr.

Kommittén anser det icke böra komma i fråga, att, såsom generaltullstyrelsen
föreslagit, tullkassörerna hänföras till 13:e lönegraden.

Vid övervägande av de med dessa befattningar förenade uppgifter har
kommittén funnit en placering av befattningarna i 11 :e lönegraden skälig. En
sådan placering torde också medföra ökad utsikt för tjänsteman ''av lägre grad’
att kunna vinna befordran till tullkassörstjänst.»

Såsom i det föregående omnämnts skulle enligt ett av generaltullstyrelsen
biträtt förslag gränsbevakningschefen komma att handlägga
förutom administrativa frågor angående vederbörande gränsbevakningspersonal,
jämväl kamerala bestyr för donna ävensom alla de göromål,
som kunde härröra av vissa gränsridares tjänstgöring såsom föreståndare
för gränstullstation. T vad mån denna arbetsmängd borde få
inverkan på lönegradsplaceringen för bemälde tjänsteman, därom har
kommittén gjort detta uttalande:

»De göromål, som kunna härflyta av vissa gränsridares tjänstgöring såsom
gränsstationsföreståndare, torde förutsätta erfarenhet jämväl i varukännedom
och tulljournalsföring, kunskaper, som icke ovillkorligen krävas av de
med gränsbevakningschefstjänst eljest tämligen likvärdiga kustbevakningskontrollörsbefattningarna.

Med avseende härå och då överinseendet å gränsstationernas förvaltning
utan tvivel kommer att vålla gränsbevakningschefen särskilt arbete utöver de
egentliga personalbestyren, finner kommittén i likhet med generaltullstyrelsen
befogat, att dennes tjänst placeras något högre i löneplanen än kustbevakningskontrollörsbefattningarna.
Kommittén anser dock, att skäl icke föreligga
för gränsbevakningschefstjänstens hänförande till högre än den lönegrad, som
kommittén, enligt vad i det följande omförmäles, funnit böra avses för tullförvaltare
av klass 2, eller 14:e lönegraden.»

Mot vad generaltullstyrelsen föreslagit beträffande antalet förste
tullkontrollörer samt deras och tullöverkontrollörernas placering å löneskalan
har kommittén ej funnit något att erinra.

Enligt framlagda förslag skulle, såsom förut nämnts, tullinspektör
och tullbevakningsinspektör vid respektive tullbehandlings- och
tullbevakningsinspektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö vara

175

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

chefens närmaste man och ställföreträdare. Kommittén har emellertid
nu förmenat, att därtill lika väl kunde avses en tjänsteman med överkontrollörs
ställning och namn, utan hinder av att, beträffande tullbehandlingsinspektionerna
i Stockholm och Göteborg, ytterligare tjänstemän
av samma slag skulle bliva där anställda. I överensstämmelse
därmed har kommittén föreslagit, att i förteckningen över tjänster
vid tullstaten tullinspektörs- och tullbevakningsinspektörsbefattningarna
måtte utgå samt att i stället för tre tullinspektörer i 16 lönegraden och
tre tullbevakningsinspektörer i 15 lönegraden måtte upptagas ytterligare
sex tullöverkontrollörer i 15 lönegraden, varigenom antalet tullöverkontrollörer
skulle uppgå till inalles tjugu mot det av generaltullstyrelsen
föreslagna antalet fjorton.

Förslaget om antalet klasser av tull förr altar tjänster har icke föranlett
erinran av kommittén, som emellertid förklarat sig i stort sett
icke hava kunnat, i följd av bristande tid och i saknad av tillfredsställande
material, taga under omprövning frågan om vilka orters tullförvaltare’änster,
som borde hänföras till den ena eller andra klassen.

I fråga om de lönegrader, vari de olika klasserna av tull förvaltar
tjänster skulle upptagas, har kommittén kommit till det resultat,
att en högre placering i löneplanen av ifrågavarande chefstjänster vid
tullverket än de motsvarande tjänsterna vid postverket och statens
järnvägar icke kunde anses befogad i andra fäll än där placeringen
eljest skulle leda till för organisationens rätta uppbyggnad betänkliga
konsekvenser. För dessa fall har kommittén lämnat följande redogörelse:

»Tullförvaltartjänsterna av klass 3, måste, därest de hänfördes till den för
exempelvis postmästare jänsterna av klass 3 utvalda 12 :e lönegraden, med all
sannolikhet i regel besättas med tjänstemän i lägre ställning än tullkontrollörs.
Kommittén bär fördenskull icke kunnat undgå att tillstyrka bifall till generaltullstyrelsens
förslag att upptaga ifrågavarande tullförvaltarklass i 13:e lönegraden.

Därest tullförvaltartjänsterna av klass 2 enligt kommitténs förslag skulle
komma att hänföras till 14:e lönegraden, skulle emellertid, om den av vederbörande
departementschef på sin tid (propositionen nr 330 år 1921, sid. 226)
förordade klassificeringen av tullförvaltartjänsterna bibehölles, tvenne tullförvaltartjänster
av sagda klass, nämligen de i Kalmar och Karlskrona, komma i
samma löneställning som de för dessa platser avsedda förste tullkontrollörsbefattningarna,
vilka kommittén ansett böra kvarstå i den tidigare föreslagna
14:e lönegraden. Till undvikande av eu sådan oegentlighet, vill kommittén
ifrågasätta, att berörda två tullförvaltartjänster uppflyttas till tullförvaltartjänster
av klass 1 B, av kommittén upptagna i 15:e lönegraden. Detta förslag
anser kommittén sig så mycket hellre kunna framlägga, som tidigare från vissa
håll framkommit begäran att en sådan klassförhöjning för dessa två tjänster
måtte verkställas på grund av rörelsens omfattning å nämnda orter.

176

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Reserva tioner.

Sammanfatt ningar.

Eu liknande uppflyttning, från 15:e till 16:e lönegraden, synes behöva äga
rum i fråga om de till klass 1 B enligt generaltullstyrelsens förslag hänförda tullförvaltartjänsterna
i Gävle och Sundsvall, där på grund av göromålens vikt
och omfattning jämväl tullöverkontrollörstjänster i 15:e lönegraden ansetts behövliga.
Dessa två tullförvaltartjänster skulle därigenom förändras till tullförvaltarbefattningar
av klass 1 A.

Antalet tullförvaltartjänster av klass 1 A samt tullförvaltartjänster av
klass 1 B och klass 2 skulle härigenom, under förutsättning att i övrigt grunderna
för klassificeringen av tullförvaltartjänsterna bleve godtagna, utgöra respektive
fem, sex och tjugu i stället för av generaltullstyrelsen föreslagna tre, sex och
tjugutvå. Tullkommissarietjänsterna vid tullkameralkontoren i Stockholm.
Göteborg och Malmö skulle ock tillhöra 16:e lönegraden.»

De mot nuvarande överinspektörerna och cheferna vid packhusinspektionerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö svarande tullöverinspektörerna
hava av generaltullstyrelsen föreslagits till uppförande i 18 lönegraden.
Vederbörande departementschef upptog på sin tid berörda befattningar
i 17 lönegraden. Sistnämnda placering har kommittén ansett
väl vald, särskilt med hänsyn till den lönegrad, som funnits böra anvisas
för tullförvaltare av klass 1 A, vilka befattningar kommittén förutsatt skola
komma att inrättas allenast å sådana platser, där icke blott tullbehandlingsgöromålen
utan även samtliga övriga till en ordinär tullförvaltning hörande
göromål nått en sådan omfattning, att tullförvaltningens uppdelning på
skilda avdelningar, såsom i rikets tre största städer är fallet, endast med
svårighet kunde undvikas.

Slutligen har kommittén icke funnit tillräckliga skäl föreligga för
tulldirektörsbefattnings hänförande till högre lönegrad än postdirektörsbefattning,
varför kommittén föreslagit, att även förstnämnda befattning
måtte upptagas i 19 lönegraden i stället för den i tidigare förslag för
befattningen avsedda 20 lönegraden.

Mot den av löneregleringskommittén sålunda föreslagna lönegradsplaceringen
av kammarskrivarna, tullförvaltarna, tullöverinspektörerna och
tulldirektörerna liksom ock mot det ifrågasatta utbytandet av tullinspektörsbefattningarna
mot tullöverkontrollörstjänster har en av de särskilda
ledamöterna i kommittén med framläggande av en omfattande motiveringreserverat
sig, under uttalande av sin anslutning till generaltullstyrelsens
hemställanden i berörda ämnen.

Följande uppställning utvisar i sammanfattning de framlagda huvudförslagen
i fråga om antalet och placeringen i lönegrader av de för
tjänstemän av nuvarande »högre grad» i regel avsedda befattningar å
ordinarie stat vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

177

Antal befattningar enligt förslag av	Befattningar	Lönegrader enligt förslag av
tull- kommis- sionen	general-tullsty-relsen år 1920	departe-ments-chefen år 1921	general-tullsty-relsen år 1921	löne- regle- rings- kommit- tén	tull- kommis- sionen	general-tullsty-relsen år 1920	departe-ments-chefen år 1921	general-tullsty-relsen år 1921	löne- regle- rings- kommit- tén
3	3	3	3	3	tulldireklörer ..................	20	20	20	20	19
3	3	3	3	3	tullöverinspektörer ............	18	18	17	18	17
—	3	3	3	5	tullförvaltare av klass 1 A	—	17	17	17	16
8	3	3	3	3	tullbevakningschefer .........	17	16	16	16	16
3	3	3	3	3	tulldirektörsassistenter ......	17	16	16	16	16
9	4	4	6	6	tullförvaltare av klass 1 B	17	16	16	16	15
3	3	3	3	—	tullinspektörer..................	17	16	16	16	—
3	3	3	3	3	tullkommissarier ...............	17	16	16	16	16
—	3	3	3	—	tullbevakningsinspektörer ...	—	15	15	15	—
20	21	21	22	20	tullförvaltare av klass 2 ...	15	15	15	15	14
14	14''	14	14	20	tullöverkontrollörer............	16	15	15	15	15
—	1	1	1	1	gränsbevakningschef .........	—	15	15	15	14
16	15	15	16	16	förste tullkontrollörer ......	15	14	14	14	14
14	14	14	14	14	tullförvaltare av klass 3 ...	14	13	13	13	13
1 _	36	16	16	16	tullkassörer .....................	—	13	13	13	11
1 _	131	131	134	126	tullkontrollörer..................	14 ''	13	13	13	13
—	3	>2	3	3	kustbevakningskontrollörer..	—	13	15	13	13
9	11	11	11	11	tullförvaltare av klass 4 ...	12	12	12	12	11
—	4	3 _	3 _	3 _	tullfiskaler........................	—	12	—	—	—
1 _	408	405	394	402	kammarskrivare ...............	10	10	9	10	9
1 _	666	658	655	655

1 Förslag ej framlagt. ’ Kustbevakningschefer. s 4 arvodesbefattningar.

Den härefter företedda sammanställningen lämnar åter en översikt
av den uppdelning i klasser av tullförvaltartjänsterna, som för närvarande
är rådande, och den som enligt de avgivna huvudförslagen skulle
i avvaktan på slutlig undersökning av förhållandena vid de olika tullförvaltningarna
bliva gällande:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 78 höft. (Nr 89.)

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

			Klas	s
			enligt förslag av
Tullförvaltning	för när- varande	tull-	generaltull- styrelsen	löne-regle-rings-kom-mittén 8
	si onen	1 år 1920	år 1921
Hälsingborg...	IB	1 B	1 A	1 A	1 A
Norrköping ...	IB	IB	1 A	1 A	1 A
Trälleborg......	IB	IB	1 A	1 A	1 A
Gävle............	IB	1 B	IB	1 B	t A
Sundsvall ......	IB	1 B	1 B	1 B	1A
Göteborgs fri-hamn .........	_	-	_	1 B	IB
Malmö frihamn	—	_	—	1 B	IB
Halmstad.....	2	IB	IB	1 B	1 B
Landskrona ...	2	1 B	1 B	1 B	IB
Kalmar .........	2	1 B	2	2	IB
Stockholms fri-hamn .........	8 3	33	32	2	2
Strömstad... .	3	2	2	2	2
Karlskrona ...	3	IB	2	2	IB
Härnösand ...	3	2	2	2	2
Örebro .........	O 3	2	2	2	2
Ystad............	3	2	o	2	2
Åhus............	3	2	2	2	2
Karlshamn ...	3	2	2	2	2
Luleå............	3	2	2	2	2
Karlstad .......	3	2	2	2	2
Uppsala.........	3	2	2	2	2
Borås............	3	2	2	2 .	2
Nyköping......	3	2	2	2	2
Oskarshamn...	3	2	2	2	2
Lund ...... .....	3	2	2	2	2
Varberg ......	3	2	2	2	2
Jönköping ...	3	2	2	2 !	2
Söderhamn ...	3	2	.2	2	2

Tullförvaltning

		Klas	s
•		enligt förslag av
för		generaltull-	löne-
när- varande	tull- kommis- sionen	styr 1 år 1920	elsen år 1921	regle-rings-kom-mittén 2
3	2	2	2	2
3	2	2	2	2
3	2	2	2	2
4	3	3	3	3
5 4	3	3	3	3
• 3	2	3	3	3
4	3	3	3	3
4	3	3	3	3
4	3	3	3	3
4	3	3	3	3
1 4	3	3	3	3
4	3	3	3	3
4	3	3	3	3
4	4	4	4	4
4	3	3	3	3
4	4	4	4	4
4	3	3	3	3
4	3	3	3	3
4	3	4	4	4
4	4	4	4	4
4	4	4	4	4
4	4	4	4	4
4	4	4	4 i	4
4	4	4	4 :	4
! 4	3	3	3 \|	3
4	4	4	4 J	4
6	—	4	4	4
5	4	4	4	4
5	_ 1	— 1	— ''	—

Hudiksvall

Visby ..
Lysekil..

Västerås ..
LinkOping

Vftstervik.
Eskilstuna
Uddevalla

Mon ........

Falun .....

Storlien
Östersund
Falkenberg ...
Södertälje

Umeå ........

Sölvesborg ..

Ronneby .....

Skellefteå.....

Simrishamn..
Lidköping ..

Riksgränsen
(Kiruna) ..

Kristinehamn
Motala........

Med detta förslag överensstämde det år 1921 av vederbörande departementschef framlagda förslaget. 3 Löneregleringskommittén,
som icke närmare inlåtit sig på klassificeringen, har verkställt ändringar i generaltullstyrelsen»
senaste förslag, endast där sådant ansetts oundgängligt för organisationens rätta uppbyggnad i lönehänseende.

8 A extra stat.

179

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I de här berörda spörsmålen angående befattningar för tjänstemän
av hittillsvarande högre grad vid tullstaten får jag till en början åberopa
mina tidigare yttranden angående anställande på ordinarie stat av tre
tulldirektörer och på extra stat av tre kustbevakningskontrollörer, de
senare med var sin på ordinarie stat uppförda kammarskrivare såsom
biträde, bibehållande av en gränsbevakningschef, till vilkens förfogande
jämväl skulle ställas ett dylikt biträde, samt förändring av tullfiskalstjänsterna
till arvodesbefattningar.

Beträffande härefter antalet övriga ifrågavarande slag av befattningar
har jag vid övervägande av vad från skilda håll anförts i fråga
om behovet av de i högre tjänsteställning än tullkontrollörs- och kammarskrivarbefattningarna
förekommande funnit generaltullstyrelsens senaste
förslag med de av löneregleringskommittén tillstyrkta förändringarna kunna
av mig biträdas. Jag förordar alltså de sålunda omarbetade förslagen.

Vad vidare angår det antal av inalles 524 tullkontrollörer och kammarskrivare,
som generaltullstyrelsen numera avsett för lokal tullförvaltningens
behov, vill det synas mig, som om detta kunde, med den förändring
i antalets uppdelning på de båda slagen av befattningar, vilken
löneregleringskommittén ansett möjlig, i avvaktan på resultatet av den
tillärnade särskilda undersökningen .genom tjänstgöringskommissionen få
anses vara väl avvägt. Åven i detta avseende hemställer jag alltså för
närvarande om bifall till generaltullstyrelsens förslag, sådant det föreligger
efter iakttagande av vad löneregleringskommittén ifrågasatt.

Likaså finner jag mig kunna uttala min anslutning till det av generaltullstyrelsen
nu framlagda förslaget till klassificering av tullförvaltartjänsterna
med de jämkningar i denna, som löneregleringskommittén
funnit påkallade av vissa tillstyrkta förskjutningar å löneskalan. Jag ber
emellertid få fästa uppmärksamheten därå, att även berörda förslag är
att betrakta såsom allenast provisoriskt. Frågan om en definitiv klassificering
lärer icke kunna företagas till prövning, förrän närmare undersökningar
vid vederbörande tullförvaltningar, lämpligen i sinom tid
företagna av tjänstgöringskommissionen, hunnit fullbordas. Det synes
mig med avseende härå bliva nödigt att åt Kungl. Maj:t lämna befogenhet
att i föreliggande avlöningsstat för förra halvåret 1923 jämväl
beträffande tullförvaltartjänsterna göra de förändringar i fråga om placeringen
i olika lönegrader och därmed också klassificeringen, till vilka
omständigheterna kunna giva anledning. Jag hemställer alltså, att ett
dylikt medgivande måtte hos riksdagen utverkas.

Vidkommande lönegraderna för övriga här åsyftade befattningshavare
tillstyrker jag det av löneregleringskommittén framlagda förslaget

Departe mentschefen.

Personal av
“lägre grad".

1914 års tullkommission.

Generaltullstyrelsen
år
1920.

180 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 89.

till dessa befattningshavares inordnande i löneplanen, under framhållande
likväl i fråga om kustbevakningskontrollörerna, att deras placering å extra
stat medför, att avlöningen för dem kommer att utgå enligt en löneklass
närmast lägre än den för ordinarie tjänstemän inom samma lönegrad
gällande.

I anledning av vad generaltullstyrelsen upplyst i fråga om den av
särskilda delegerade förordade flyttningen till Kiruna av tullkammaren i
Riksgränsen hemställer jag, med biträdande av den uppfattning, generaltullstyrelsen
framfört angående de erforderliga administrativa åtgärderna
för en sådan flyttning, om utverkande av riksdagens medgivande, att
ifrågavarande flyttning må, såsom beräknats, företagas jämväl under
år 1922.

Med hänsyn till utsikten, att frihamnarna i Göteborg och Malmö
skola kunna öppnas redan under år 1922 kommer jag att senare i dag
göra framställning om beviljande å tilläggsstat för detta år av medel
till avlöningar åt personalen vid de blivande tullförvaltningarna därstädes.

Enligt vad förut omnämnts ansåg tullkommissionen sig icke kunna
vid framläggandet av sitt omorganisationsförslag rörande tullverkets lokalförvaltning
angiva bland annat det antal befattningar för hittills till »lägre
grad» hänförliga tjänstemän, vilket kunde bliva erforderligt vid sagda
förvaltning.

Däremot beräknade tullkommissionen i sitt betänkande rörande
kust- och gränsbevakningarnas omorganisation den 17 oktober 1917, att
antalet uteslutande för dessa delar av tullverket avsedda befattningar
borde utgöra respektive 198 (därav 17 kustöveruppsyningsmän, 20 kustuppsyningsmän,
154 kustvakter samt 7 tillsyningsmän) och 200 (därav
2 gränstullmästare, 10 gränsöveruppsyningsmän samt 188 gränsuppsyningsmän).

Det må här omnämnas, att vid den överarbetning av tullkommissionens
förslag rörande kustbevakningen, som 1920 års kustbevakningssakkunniga
sedermera verkställde, antalet befattningshavare vid denna
bevakning i stället föreslogs till 252 (därav 21 kustöveruppsyningsmän,
24 kustuppsyningsmän, 55 förste kustvakter och 152 kustvakter).

Generaltullstyrelsen hemställde för sin del, efter prövning av de
från lokala tullmyndigheter infordrade uppgifter om personalbehovet å
respektive orter i den nya organisationen i sitt den 11 oktober 1920 till
Kungl. Maj:t ingivna statförslag för år 1922 att antalet lägre befattningshavare
å ordinarie stat vid lokaltullförvaltningen måtte tills vidare be -

181

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

stämmas till 19 tullmästare, 140 tullkontorister, 128 tullöveruppsyningsmän,
521 tulluppsyningsman och 840 tillsyningsman. För jämförelses
skull må meddelas, att lokalmyndigheterna hade begärt, förutom ett visst
antal tullmästare och tullkontorister, 126 tullöveruppsyningsmän, 550
tulluppsyningsmän och 951 tillsyningsmän.

I samma statförslag föreslog generaltullstyrelsen antalen lägre
tjänstemän vid kust- och gränsbevakningarna till respektive 254 (därav
21 kustöveruppsyningsmän, 24 kustuppsyningsmän, 104 förste kustvakter
samt 105 kustvakter) och 210 (därav 1 gränstullmästare, 10 gränsöveruppsyningsmän
samt 199 gränsuppsyningsmän). Avvikelserna från de
kustbevakningssakkunnigas förslag rörande förste kustvakter och kustvakter
härrörde väsentligen av den omständigheten, att styrelsen till skillnad från
de sakkunniga ansett, att tjänsteman, som ensam utgjorde postering till
lands, borde hava ställning såsom förste kustvakt i stället för kustvakt. I och
för bestämmandet av gränsbevakningstjänstemännens antal hade styrelsen i
stort sett medräknat såväl den ordinarie som den extra ordinarie gränsbevakningspersonal,
vilken under senare tider visat sig behövlig.

Beträffande tullkommissionens förslag till här omförmälaa befattningars
hänförande till lönegrader må allenast hänvisas till förut lämnad
översikt härutinnan.

Vid föredragningen den 18 mars 1921 av tullverkets omorganisationsfrågor
ifrågasatte dåvarande chefen för finansdepartementet ej andra
ändringar i generaltullstyrelsens då föreliggande förslag till antal lägre
befattningshavare vid lokaltullförvaltningen än en nedsättning av antalet
tullkontorister från 140 till 40 samt en minskning i antalen tullöveruppsyningsmans-
och tillsy ning smansb ef ältning ar med respektive 1 och 8 eller
den personalstyrka, som, efter vad förut omförmälts, av generaltullstyrelsen
avsetts för styrelsens vaktbetjäning. Nedsättningen av tullkontoristtjänsternas
antal motiverades av departementschefen — som
emellertid framhöll, att det av generaltullstyrelsen föreslagna antalet
icke syntes i och för sig självt vara olämpligt avvägt — på följande sätt:

Enligt vad generaltullstyrelsen upplyst, skulle endast ett mindre antal
tullkontorister hinna vara färdigutbildade under den första tiden efter omorganisationens
genomförande. Tullkontoristtjänsterna komme därför till
huvudsaklig del att under övergångstiden uppehållas av övertaliga extra ordinarie
kammarskrivare. Då för dessa senare tjänstemän avsetts medel å övergångsstat,
borde avlöningsstaten icke belastas med större avlöningsbelopp för
tullkontorister än som kunde antagas motsvara det sannolika antalet tillgängliga
sådana befattningshavare, eller högst 40.

Departementschefens förslag rörande personalstyrkan vid kust- och
gränsbevakningarna avvek från generaltullstyrelsens i så måtto, att det

Departementschefen

&r 1921.

Motion rid
1921 åxs
riksdag.

Generaltullstyrelsen
år
1921.

182 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

med hänsyn till det av departementschefen förordade uppskovet med
genomförandet av kustbevakningens omorganisation upptog personalen
vid denna senare bevakning till samma antal, som då var i stat angivet,
eller till 1 överuppsyningsman, 27 kustöveruppsyningsmän, 66 kustuppsyningsmän,
2 vaktmästare, 42 kustvakter och 226 kustroddare.

I fråga om tjänsternas inordnande i löneplanen företog departementschefen
en tämligen genomgående nedflyttning till lägre lönegrader
mot vad generaltullstyrelsen förordat. Den närmare innebörden av denna
framgår av den sammanställning av olika tjänsteförteckningar, som
tidigare företetts.

Vid 1921 års riksdag väcktes motion (A. K. nr 327) bland annat
därom, att å tullverkets ordinarie stat måtte för år 1922 uppföras 140
tullkontoristtjänster, för tillsättande i den mån så bleve möjligt samt
att tullverkets tjänstemän av dittillsvarande lägre grad måtte hänföras
till i motionen angivna lönegrader, i allmänhet samstämmiga med de
av generaltullstyrelsen föreslagna.

Det av generaltullstyrelsen med föreliggande skrivelse den 17
oktober 1921 framlagda statförslag skiljer sig beträffande antalet lägre
tjänstemän vid lokaltullförvaltning en från det av departementschefen samma
år upprättade sålunda, att styrelsen numera för samma förvaltnings
behov upptagit 23 tullmästare, 130 tullkontorister, 132 tullöveruppsyni-ngsmän,
. 477 tulluppsyningsmän och 799 tillsyningsmän i stället för
av departementschefen föreslagna 19 tullmästare, 40 tullkontorister, 127
tullöveruppsyningsmän, 521 tulluppsyningsman och 832 tillsyningsmän.
Dessa skiljaktigheter hava föranletts dels av olika uppfattningar i frågan,
huruvida hela det antal tullkontoristbefattningar, som ansetts kunna i
den nya organisationen utnyttjas, skall, oavsett om endast ett mindre
antal tjänstemän kan beräknas hinna för befattningarna utbildas, upptagas
i staten för förra halvåret 1923 eller icke, dels av de förut omförmälda
förslagen om uppflyttning å ordinarie stat av den på extra
stat föreslagna personalen vid tullstationen Malmö-Limhamn och vid tullförvaltningen
i Stockholms frihamn, dels av de likaledes tidigare nämnda
förslagen om anställande av personal vid de blivande tullförvaltningarna
i Göteborgs och Malmö frihamnar, dels ock slutligen av en till följd av
den allmänna nedgången i rörelsen och importen under år 1921 verkställd
direkt minskning av personalantalet.

Vad angår antalet tullkontor istbefattning ar har styrelsen yttrat
som följer:

183

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

»Då generaltullstyrelsen--— i sitt nu avgivna förslag upptagit an talet

tullkontoristtjänster till 130, har detta berott på styrelsens uppfattning,
att det är av en viss vikt för denna tjänstemannainstitutions utveckling och betydelse,
att hela det antal tullkontorister, som styrelsen vid upprättandet av
det nu avgivna statförslaget funnit behövligt, också redan nu upptages å stat.
Visserligen bliver, såsom departementschefen anmärker, härigenom avlöningsstaten
belastad med ett överskott av avlöningsbelopp för tullkontorister; men
detta förhållande synes styrelsen dock icke böra utgöra ett ovillkorligt hinder
för upptagande i staten av hela antalet tullkontorister. I sitt nästlidet år avgivna
statförslag hade styrelsen upptagit en övergångsstat C å 469,000 kronor,
utgörande till övervägande del avlöning åt de e. o. kammarskrivare, som skulle
bestrida tullkontoristtjänster, vilka icke omedelbart kunde besättas med ordinarie
innehavare. Departementschefen har visserligen icke oförändrat upptagit
styrelsens förslag rörande indragnings- och övergångsstater; jämte det av
styl elsen ifrågasätta antalet av dessa stater minskats, har i propositionen för
dem samtliga upptagits ett förslagsanslag å 500,000 kronor, under det att styrelsen
ifragasatt särskilt anslag allenast för nyssberörda övergångsstat samt
en av indragningsstaterna. Dessa olikheter inverka dock icke på föreliggande
fråga. Om nu anslaget till indragnings- och övergångsstater minskades med
ett belopp, som ungefär motsvarade nyssberörda överskott å avlöningsstaten,
skulle visserligen berörda anslag komma att överskridas, men i stället motsvarande
besparing å avlöningsstaten uppstå; och, vilket i detta sammanhang
torde vara det viktigaste, staternas sammanlagda belopp skulle icke bliva
högre, än om avlöningsstaten minskades med avlöningen vid de tullkontoristtjänster,
som ej kunna tillsättas, men i stället hela beloppet av erforderlig avlöning
till de å övergångsstat uppförda e. o. kammarskrivare, som skulle förrätta
berörda tjänster, upptoges under anslaget till indragnings- och övergångsstater.
Styrelsen har alltså i det nu avgivna förslaget upptagit tullkontoristtjänsterna
till det antal, styrelsen anser bliva erforderligt, men däremot minskat
anslaget till indragnings- och övergångsstater med ett belopp, ungefär motsvarande
den besparing å avlöningsstaten, som uppstår därigenom, att hela antalet
nämnda tjänster icke omedelbart tillsättes.»

Beträffande åter de förändringar i antalet personal, som påkallats
av
nyinrättande av tullförvaltningar vid frihamnarna i Göteborg och Malmö
torde få dels hänvisas till den redogörelse, vilken i sådant avseende
lämnats vid behandlingen av den del av avlöningsstaten, som omfattar
för tjänstemän av »högre grad» avsedda befattningar, dels ock i vad
angår överflyttandet till ordinarie stat av den förut på extra stat föreslagna
personalen vid tullstationen Malmö-Limhamn (sid. 271) härefter
återgivas det väsentliga av vad styrelsen därom anfört:

Vid tullstationen Malmö-Limhamn tillhandahölle dittills skånska cementaktiebolaget
tullverket för stationens behov erforderliga lokaler med
möbler och inventarier. Da stationen under en lång följd av år visat sig vara
behövlig för trafiken, hade styrelsen ansett den mera tryggade ställning, som

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

åtföljde innehavandet av tjänst å ordinarie stat, icke längre böra undanhållas
personalen. Någon risk för statsverket syntes icke därigenom kunna uppkomma.
Skulle nämligen bolaget vägra att fullgöra berörda villkor samt lokaler
m. m. för stationens behov icke genom Malmö stads försorg eller på annat
sätt utan kostnad för statsverket bleve tullverket tillhandahållna, kunde, därest
stationen av sådan anledning skulle anses böra indragas, någon svårighet icke
möta att under den tid, som rimligtvis måste förflyta, innan väckt fråga härom
hunne slutligen avgöras, bereda tjänstinnehavarna transport, till andra tullplatser.
Jämte det styrelsen alltså i statförslaget uppfört för stationen avsedd
personal å ordinarie stat ville styrelsen hemställa, att såsom villkor för stationens
bestånd måtte fortfarande gälla, att skånska cementaktiebolaget tillhandahölle
tullverket för stationens behov erforderliga lokaler med möbler och
inventarier.

Den personal, som sålunda av generaltullstyrelsen upptagits,
utgöres av 1 tullmästare, 1 tullöveruppsyningsman och 7 tillsyningsman.

Vidkommande slutligen den personalminskning, som prövats kunna
ske till följd av nedgång i trafiken under år 1921, har generaltullstyrelsen
uppskattat denna, i vad avser befattningshavare av hittillsvarande
dägre grad», till 15 tullkontorister, 55 tulluppsyningsman samt
82 tillsyningsman.

Det torde böra här erinras om den förut i dag lämnade upplysningen,
att generaltullstyrelsen efter avlatande av sitt statförslag för
förra halvåret 1923 i en till chefen för finansdepartementet ställd
skrivelse av den 13 december 1921 förklarat inrättandet av en tidigare
föreslagen tullstation i Degerhamn tills vidare vara obehövligt. I anslutning
därtill har styrelsen anmält, att det av styrelsen beräknade
antalet tullöver uppsyning smän kunde minskas från 132 till 131.

Personalantalet vid kustbevakningen har med hänsyn till den förut
berörda nödvändigheten att skärpa tillsynen vid rikets kuster i det föreliggande
statförslaget i så måtto förändrats vid jämförelse med det av
1920 års kustbevakningssakkunniga framlagda förslaget, att personalen
ökats med 1 kustöveruppsyningsman, 9 förste kustvakter och 27 kustvakter
men minskats med 2 kustuppsyningsmän. Den lägre gränsbevakning
spersonalens antal överensstämmer däremot till alla delar med
det av styrelsen år 1920 i fråga om samma personal föreslagna.

Den, enligt vad nyss nämnts, av departementschefen företagna
nedflyttningen å löneskalan av flertalet här avsedda befattningar vid
lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen, har generaltullstyrelsen
icke i något fall funnit lämplig; däremot har styrelsen förklarat
sig biträda ett av departementschefen framlagt förslag om uppflyttning
av gränstullmästarbefattningen från 8 till 9 lönegraden.

185

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

I yttrandet den 6 december 1921 över generaltullstyrelsens statförslag
för förra halvåret 1923 bar 1902 års löneregleringskommitté
ifrågasatt ganska väsentliga omläggningar med avseende å lönegradsplaceringen
för de befattningar, vilka enligt hittillsvarande beteckning
pläga besättas med tjänstemän av ((lägre grad», samtidigt varmed tveune
nya beställningar, en vid lokaltullförvaltningen och en vid kustbevakningen,
föreslagits till inrättande.

Kommittén har till en början uppehållit sig vid spörsmålen om
vissa lägre befattningars vid kustbevakningen hänförande till lönegrader
och därvid förutskickat, att kommittén ansett den lönereglering, som
nu för denna bevakning förestode, böra bliva definitiv. Med reservation
för de felbedömningar, som till äventyrs kunde härröra därav, att kommitténs
till tullverket ej hörande medlemmar icke hunnit få tillfälle att
genom besök vid kustbevakningsposteringar skaffa sig en närmare inblick
i kustbevakningens olika arbetsförhållanden, har kommittén sålunda
framlagt sin uppfattning i fråga om en sådan slutlig placering:

»Vad ----— rörer befattningen såsom kustvakt, må erinras om att, en ligt

det nu slutligt föreliggande förslaget av generaltullstyrelsen, innehavare
av sådan befattning skulle komma att användas såsom: besättningsman å tulljagare
eller tullbåt; tjänsteman vid enmansposteringar till lands; samt direkt
under förste kustvakt på platsen underordnad tjänsteman vid övriga landposteringar.

Flertalet av dessa befattningshavare bar kommittén ansett icke rättvisligen
kunna hänföras till lägre än 2:a lönegraden. Särskilt har så synts vara
förhållandet med de kustvakter, vilka komma att placeras å tulljagare eller
större tullbåtar, i den mån de i regel kunna få sig anförtrodd tjänstgöring, som
dels måste förutsätta en påfallande god sjömanskunskap jämte erfarenhet i motorskötsel,
dels ock kan bliva förbunden med kännbara olägenheter särskilt på
grund av det patrulleringssystem, som synes vara ifrågasatt till införande.
Enahanda synes ock gälla de befattningshavare, vilka utgöra enmansposteringar
och förty få sig anförtrott att å posteringsorten på egen hand bevaka
åtskilliga för tullverket viktiga intressen.

Övriga av styrelsen såsom kustvakter upptagna tjänstemän synas kommittén
däremot icke rätt val kunna givas en förmånligare tjänsteställning än
till exempel matroserna vid statens järnvägar, varför deras befattningar böra
— förslagsvis under benämningen kustbevakning sbiträden — placeras i l:a
lönegraden.

Om antalet befattningar av ena eller andra slaget kan kommittén ej med
bestämdhet uttala sig; dock har kommittén vid den granskning av generaltullstyrelsens
plan till kustbevakningsposteringarnas anordnande, som tiden medgivit,
kommit till den uppfattning, att åtminstone 30 av de föreslagna 179 kustvakterna
borde kunna förändras till kustbevakningsbiträden och kustvakternas
antal följaktligen i stället bestämmas till 149.

Vidkommande härefter förste kustvakterna har kommittén ansett, att
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89.) 24

Löneregle ringskom mittén.

186

Kungl. Maj:ts proposition Nr &9.

endast de, vilka skulle få ställning att å tulljagare vara befälhavarens när- *
måste man och tillfälliga ställföreträdare, böra upptagas i den lönegrad, som
av generaltullstyrelsen ifrågasatts, nämligen 4:e lönegraden, till vilken bland
andra befattningen såsom maskinskötare å statens järnvägars ångfärja ansetts
böra höra. För övriga föreslagna förste kustvakter, således i stort sett
de, som skulle utöva förmanskap dels vid jämförelsevis mindre viktiga posteringar
till sjöss, dels vid landposteringar om minst två man, synes vid jämförelser
med förhållandena i andra verk icke kunna påräknas högre löneställning
än i 3:e lönegraden.

Av denna tudelning av förste kustvaktsbefattningarna böra tydligen
följa en förändring i benämningen å den ena av de i avlöningshänseende
sålunda särskilda kategorierna förste kustvakter; och har kommittén
tänkt sig, att de i löneplanen högst placerade förste kustvakterna skulle
benämnas kustuppsyningsmän. Kommittén har trott en sådan benämning vara
så mycket lämpligare som vid närmare granskning av de åligganden, vilka
skulle ankomma på de av generaltullstyrelsen föreslagna kustuppsyningsmännen,
nämligen att utöva förmanskap för vissa viktigare posteringar ävensom
för kustbevakningen å Öland och Gottland, kommittén funnit dessa åligganden
vara tämligen likvärdiga med dem, vilka må varda anförtrodda åt de för tulljagarna
av styrelsen avsedda förste kustvakterna, i följd varav kommittén
icke kunnat undgå att nu tillstyrka, det jämväl dessa kustuppsyningsmän
bliva under samma benämning upptagna i 4:e lönegraden i stället för i den av
styrelsen ifrågasatta 6:e lönegraden.»

_ Tillämpas här anförda principer å den posteringsplan för kustbevakningen,
som av generaltullstyrelsen senast framlagts, inträder den
omgruppering av de olika befattningshavarna därstädes, att kustuppsyningsmännens
antal uppgår till 44 och förste kustvakternas till*42
mot respektive 22 och 64 enligt styrelsens förslag.

Innan kommittén i fortsättningen berört förslagen i fråga om övriga
lägre befattningar vid kustbevakningen, har kommittén härefter
yttrat sig angående några av de lägre befattningarna vid lokalförvaltningen
och då först om den lägsta befattningen därstädes, enligt generaltullstyrelsens
förslag benämnd tillsyningsman. Denna befattning härmed
avseende å rekryteringen av densamma ansetts kunna motsvara
nuvarande vaktmästare’änster av klass 2 och klass 3, medan den blivande
tulluppsyningsmansbefattningen skulle svara mot vaktmästare''änst av
klass 1. Den sammanslagning av de båda lägsta vaktmästareänstgraderna,
som sålunda ägt rum, har kommittén funnit icke nöjaktigt motiverad,
liksom kommittén vidare ansett de krav, som behövde ställas på
tillsyningsmannen, överskattade. Kommittén har nämligen anfört:

_ »Otvivelaktigt har hittills särskilt av de till klass 3 hörande vaktmästarna
ett ej ringa antal sysselsatts huvudsakligen med sådana göromål, som icke
ställt alltför omfattande krav på speciell tullerfarenhet eller i regel ej krävt
någon särskild ansträngning och som i vissa fall närmast varit att jämföra

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

187

med en expeditionsvakts eller brevbärares sysslor. Enahanda har tydligen
varit förhållandet med åtskilliga av de extra ordinarie vaktmästare, vilkas beställningar
äro avsedda att vid omorganisationens genomförande ersättas med
ordinarie tjänster. Att dessa tjänstemän skulle få sina befattningar upptagna
i högre lönegrad än den lägsta (B 1), lärer väl knappast kunna anses tillräckligt
motiverat. De med enklare göromål sålunda sysselsatta torde därför lämpligen
böra få sina befattningar utbrutna från tillsyningsmanstjänsterna och såsom
en särskild grupp befattningshavare, exempelvis benämnda tullvakter,
bliva hänförda till l:a lönegraden. Antalet tullvakter synes tills vidare kunna,
i avvaktan på resultatet av undersökningar genom den för tullverket avsedda
tjänstgöringskommissionen, omfatta dels den grupp, som i 1922 års stat
utgöres av vaktmästare av klass 3, nämligen 59, dels ytterligare 41, eller sålunda
i runt tal 100; antalet tillsyningsman skulle därigenom stanna vid 699.

Då kommittén vidare trott sig finna, att den förutbildning och det arbete,
som komme att fordras av en tillsyningsman vid tullverket, skulle vara i
lönehänseende ungefärligen likvärdigt med vad som kräves av till exempel en
postiljon eller ett trafikbiträde vid kommunikationsverken, vilka båda befattningar
återfinnas i 2:a lönegraden, och då i varje fall en tillsyningsman
knappast lärer kunna anses innehava en mera svårskött plats än en kustvakt,
vilken enligt kommitténs förslag skulle hänföras till nyssnämnda lönegrad,
saknar kommittén — utan att emellertid vilja bestrida, att tillsyningsmänuen
i åtskilliga fall utföra ett ansvarsfullt arbete — anledning tillstyrka styrelsens
förslag om tillsyningsmansbefattningarnas uppförande i 3:e lönegraden utan
föreslår, att desamma placeras i 2:a lönegraden.»

Av övriga här ifrågavarande befattningar för personal av lägre
grad vid tullstaten har kommittén funnit allenast tullmästar- och gränstullmästarbefattningarna
vara av generaltullstyrelsen hänförda till lönegrader,
som kunde anses riktigt valda med hänsyn till de grader, vari
närmast motsvarande tjänster vid kommunikationsverken förekomme, och
de specialkrav, som å tjänsterna funnits böra ställas. För envar av de.
återstående befattningarna har kommittén förklarat sig icke kunna undgå
att föreslå nedflyttning till lönegraden närmast under den, vari befattningen
av styrelsen placerats. Enligt kommitténs mening borde alltså
befattningarna såsom gränsuppsyningsman och tulluppsyningsman hänföras
till 4 lönegraden samt befattningarna såsom gränsöveruppsyningsman,
kustöveruppsyningsman, tullöveruppsyningsman och tullkontorist till
6 lönegraden. Beträffande den sistnämnda befattningen har kommittén
framhållit, att den vid densammas placering i lönegrad jämväl beaktat
ett av generaltullstyrelsen i dess utlåtande den 14 juni 1920 över 1914
års tullkommissions förslag till avlöningsreglemento för tjänstemän vid
tullverket in. m. (sid. 64) gjort uttalande av innebörd, att placering av
tullkontorister i högre lönegrad än tullöveruppsyningsmän ansetts kunna
medföra den icke önskvärda påföljd, att dugliga och framåtsträvande

Eeservation.

188 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tulluppsyningsman skulle i sådan utsträckning välja den till tullkontoristbefattningar
ledande vägen, att därigenom lätteligen brist på lämpliga
personer till tullöveruppsyningsmän kunde uppstå, i synnerhet som befordran
till tullkontorist kunde förväntas inträda vid lägre ålder än befordran
till tullöveruppsyniugsman.

Mot det av generaltullstyrelsen föreslagna antalet tullkontorister,
har kommittén slutligen haft en erinran att göra. Den av styrelsen av
omförmäld anledning vidtagna anordningen att i avlöningsstaten upptaga
högre antal dylika befattningshavare än som under första tiden
kunde bliva tillgängligt, och att i stället minska vederbörande övergångsstat
— därå skulle finnas uppförda bland andra de extra ordinarie
kammarskrivare, som bestrede göromålen vid de obesatta tullkontoristbefattningarna
— med ett belopp ungefär motsvarande avlöningarna vid
de icke tillsatta tullkontoristbefattningarna, har kommittén nämligen avstyrkt
på detta sätt:

»En sådan anordning synes kommittén budgettekniskt oriktig, då enligt
kommitténs mening varje anslag bör beräknas till det belopp, som kan antagas
närmast komma att utgå av detsamma. Då det nu allenast gäller att
fastställa tullverkets avlöningsstat för första halvåret 1923, under vilken tid
enligt uttrycklig utsago allenast 40 tullkontorister kunna förväntas komma i
verksamhet, synes det därför kommittén icke lämpligt att i avlöningsstaten beräkna
större belopp för dessa tjänstemän än som motsvarar nyssnämnda antal,
vilket förty också bör förekomma i förteckningen över tjänster vid tullverket.

För undvikande av varje missförstånd vill kommittén emellertid här på
det bestämdaste framhålla, att kommittén med den nu tillrådda omläggningen
givetvis icke avsett att i minsta mån uttala sig mot att tullkontorister så
snart sig göra låter komma till användning i den större utsträckning, som
generaltullstyrelsen velat få i staten angiven, så mycket mindre som kommittén
är av den mening, att systemet med tullkontoristers anlitande för göromål,
vilka hittills utförts av mera kvalificerade tjänstemän, är ur statsekonomisk
synpunkt förtjänt av att komma till största möjliga tillämpning.»

Inom 1 ön eregl erm gsk om i n i t tén har en ay de särskilda ledamöterna
reservationsvis förklarat sig på anförda skäl icke kunna biträda det förslag
till placering i lönegrader av de lägre befattningshavarna vid tullverket,
som av löneregleringskommitténs majoritet framlagts, i vad förslaget
innebure avsteg från generaltullstyrelsens förslag i förevarande
hänseende. Därjämte har reservanten haft erinringar att göra mot inrättandet
av de nya befattningarna såsom tullvakter och kustbevakningsbiträden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

189

För erhållande av en överblick över de sålunda upprättade olika
huvudförslagen beträffande antalet och placeringen i lönegrader av de
befattningar vid tullstaten, vilka skulle avses för sådana tjänstemän, som
enligt nuvarande benämningar tillhöra »lägre grad», må härefter lämnas
en sammanställning av dessa förslag. Det torde med avseende å denna
böra påvisas, att de såsom tullkommissionens förslag angivna antalen
befattningar äro i vad angår kustbevakningspersonalen de antal, som
uppstått efter den av 1920 års kustbevakningssakkunniga verkställda
överarbetningen av tullkommissionens förslag. Dessutom må erinras
därom, att uppgifterna enligt de år 1921 av vederbörande departementschef
framlagda förslagen icke äro att i fråga om befattningarna vid
kustbevakningen anse såsom definitiva, i det att dels antalet av dessa
befattningar blivit med hänsyn till av departementschefen förordat uppskov
med genomförandet av kustbevakningens omorganisation upptaget så, som
det förekom i nämnda års stat, dels ock inordnandet av befattningarna i
löneplanen fått bero allenast av den dittillsvarande avlöningen vid desamma.

Antal befattningar enligt förslag av	Befattningar	Lönegrader enligt förslag av
tull- kommis- sionen	general-tullsty-relsen år 1920	departe-ments-chefen år 1921	general-tullsty-relsen år 1921	löne- regle- rings- kommit- tén	tull- kommis- sionen	general-tullsty-relsen år 1920	departe-ments-cb ef en år 1921	general-tullsty-relsen år 1921	löne- regle- rings- kommit- tén
2	i	1	1	i	gränstullmästare ...............	9	8	9	9	9
1 _	19	19	23	23	tullmästare ............... .....	9	8	8	8	8
—	140	40	130	40	tullkontorister ..................	—	7	6	7	6
1 _	128	127	131	132	tullöveruppsyningsmän ......	7	7	6	7	6
21	21	27	22	22	kustöveruppsyningsmän......	9	7	6	7	6 1
10	10	10	10	10	gränsöveruppsyningsmän ...	7	7	6	7	6
24	24	66	22	44	kustuppsyningsmän............	7	6	5	6	4
1 _	521	521	477	477	tulluppsyningsman ...........	6	5	4	5	4
188	199	199	199	199	gränsuppsyningsmän .........	5	5	4	5	4
55	6 104	2 42	64	42	förste kustvakter...............	4	4	2	4	3
i_	840	832	799	699	tillsyningsman ..................	5	3	2	3	2
152	6 105	3 226	179	149	kustvakter........................	4	2	1	2	2
—	—	—	—	100	tullvakter ........................	—	—	—	—	i
—	—	—	—	30	kustbevakningsbiträden......	—	—	—	—	i
1 -	2,112	*2,110	2,057	1,968

1 Förslag ej framlagt. 2 Kustvakter. 3 Kustroddare. 4 Dessutom 1 överuppsyningsman (i 7 lönegraden) och
2 vaktmästare (i 2 lönegraden), samtliga anställda å kustbevakningsångare. 8 Minskas under viss förutsättning med 1.

Samman fattning.

190

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att skilda meningar uppstått
i fragan, huruvida tullkontoristbefattningarna böra i staten för förra
halvåret 1923 upptagas till hela det antal, 130, för vilket enligt av
generaltullstyrelsen verkställd utredning tillräckligt arbete skulle kunna
avdelas från mera kvalificerade tjänster, eller endast till det antal, 40,
som svarar mot det vid 1923 års början sannolikt tillgängliga antalet
till tullkontonstbefattning kompetenta tjänstemän. För min del finner
jag i likhet med generaltullstyrelsen det förstnämnda alternativet, vilket
för övrigt avser ett förfarande, som äger motsvarighet i fråga om fastställandet
av militära personalstater, vara att förorda. Detta synes mig
nämligen kunna smidigast leda till vad man med förslaget*om tullkontoristinstitutionens
införande främst åsyftat, eller nedbringande av
tullverkets arbetskostnader, i det att tullkontoristtjänster skulle, allteftersom
kompetent personal stode till förfogande, kunna under löpande år
tillsättas till högre antal än som vid uppgörandet av årets stat varit möjligt
att förutberäkna. Tjänstgöringskommissionens undersökningar angående
tullkontoristernas placering vid de olika tullförvaltningarna skulle givetvis
ock få ett betydligt säkrare underlag, om det totala antalet befattningar
vore från början definitivt fastslaget än om kommissionen ej hade annat
att bygga på än en siffra, som avsåge allenast den allra närmaste tiden.
Det torde jämväl böra uppmärksammas, att, medan det till uppförande
i staten av generaltullstyrelsen föreslagna antalet tullkontoristbefattningar
grundar sig på en detaljerad utredning, endast ett uppskattningsvis
gjort överslag föreligger i fråga om det antal tjänstemän, vilka kunna
antagas vara skickade att omedelbart befordras till tullkontorister. Framhållas
må slutligen, att generaltullstyrelsen enligt uppgift beräknat, att
efter tre års tid samtliga 130 platser skola kunna vara med ordinarie
innehavare besatta. Ett system, sådant som det av mig nu tillstyrkta,
påkallar emellertid, att behållningar, som å anslaget/avlöningsbelopp för
ifrågavarande tullkontoristbelattningar uppstå, innan dessa första gången
tillsättas, besparas.

Beträffande härefter de av löneregleringskommittén givna uppslagen
om inrättande av två nya slag av tjänster i lägsta lönegraden
för manliga befattningshavare, finner jag desamma värda beaktande.
Det lärer nämligen ej med fog kunna bestridas, att icke åtminstone i
fråga om de nuvarande lägsta befattningarna vid lokaltullförvaltningen
arbetet låter sig på - de flesta håll utan större svårighet fördelas i ett
mera och ett mindre kvalificerat sådant, för vilket trafikens allmänna
omfattning i stort sett också möjliggör ett avdelande av särskild personal
för vartdera slaget. Dessutom förefaller det mig vara uppenbart, att de

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 191

göromål, som påfordras av en nuvarande vaktmästare, stationerad exempelvis
vid någon av inloppstullstationerna eller tullförvaltning å sådan ort,
vilken saknar möjlighet till sjöväga trafik, icke kunna vara av samma
krävande beskaffenhet som de på flertalet vaktmästare vid sjötullkamrar
ankommande. Vad vidare angår den nuvarande lägsta gruppen befattningshavare
vid kustbevakningen, har jag all anledning antaga, att det
för den blivande nya organisationen av denna bevakning skall komma
att visa sig fördelaktigt, om därstädes jämväl för befattningshavare i
annan än befälsställning förekommer en tjänstegrad, vari vederbörandes
förutsättningar för och intresse i sitt kall kunna mera ingående prövas än
vid den tillfälliga extratjänstgöringen. Jag tillstyrker alltså inrättandet
av båda de föreslagna nya tjänstebefattningarna tullvakt och kustbevakningsbiträde.
Huruvida antalet befattningar av vartdera slaget må vara
rätt avvägt, möter tydligen i närvarande stund svårigheter att med visshet
bedöma. Något skäl för mig att ifrågasätta ändring i vad löneregleringskommittén
föreslagit härutinnan föreligger emellertid icke. Fördelningen
på olika orter av ifrågavarande befattningar bör givetvis bestämmas av
generaltullstyrelsen efter närmare undersökningar, företagna i mån, som
förut nämnts, av tjänstgöringskommissionen.

Jämväl i övrigt förordar jag, såsom antytts, bifall till löneregleringskommitténs
bär omhandlade förslag rörande tjänstebefattningar av nuvarande
»lägre grad». I de delar av föreliggande spörsmål, vari kommittén
icke uttalat sig, överensstämmer min hemställan med den uppfattning,
som framkommit i generaltullstyrelsens nu förevarande skrivelse jämte
statförslag med allenast den avvikelse, som påkallas av den av styrelsen
..senare gjorda anmälan om obehövligheten av en tullöveruppsyningsmansbefattning
i Hegerliamn.

Vid framläggandet den 11 oktober 1920 av förslag till reglering
av tullverkets utgiftsstater för år 1922 upptog generaltullstyrelsen den
kvinnliga personalen vid lokaltullförvaltningen till 15 kontorsskrivare,
15 kanslibiträden och 40 kontorsbiträden. Emellertid betonade styrelsen,
att detta antal, vilket utgjorde vad som ansetts kunna motsvara tullförvaltningarnas
stadigvarande normala behov av kvinnliga befattningshavare,
syntes icke ovillkorligen böra omedelbart i sin helhet tillsättas,
utan borde befattningarna tills vidare lämnas obesatta i den utsträckning,
som pakallades av nödvändigheten att icke blottställa extra ordinarie
personal, vilken till äventyrs förrättade vissa av de göromål, som för
framtiden skulle bestridas av kvinnliga biträden.

Kvinnlig

personal.

Generaltullstyrelsen

Är 1920.

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departe- Då statförslaget föredrogs den 18 mars 1921 instämde dåvarande

måTti92ifen chef®11 för finansdepartementet principiellt i denna generaltullstyrelsens
åsikt om billigheten av en begränsning tills vidare i tillsättandet av
kvinnliga befattningar men hemställde likväl av följande skäl om vissa
äDdringar i det av styrelsen uppgjorda förslaget rörande dessa: ,

j»

Gottgörelse åt den extra ordinarie personal, som tilltänkts skola bestrida
vissa för kvinnliga befattningshavare eljest avsedda göromål, hade i
förevarande fall reserverats å övergångsstat. Det förefölle därför icke nödvändigt
att i 1922 års avlöningsstat medtaga större antal kvinnliga befattningshavare
än som kunde beräknas såsom det ungefärliga behovet för året.
Möjligen kunde detta behov skattas till sammanlagt 30 befattningshavare, varav
5 kontorsskrivare och 5 kanslibiträden. I fråga om de återstående 20 kvinnliga
befattningshavarna syntes dessa böra och kunna lika uppdelas på två lägre
tjänstegrader, den ena den som innefattade kontorsbiträden, den andra den av
1902 års löneregleringskommitté föreslagna nya lägsta graden för kvinnliga
befattningar, vilkas innehavare skulle benämnas skrivbiträden och icke behöva
äga högre skolbildning än den folkskolan skänkte.

Departementschefens hemställan rörande det antal kvinnliga befattningar
vid lokaltullförvaltningen, som skulle upptagas å 1922 års stat,
var således, att antalet borde begränsas till 5 kontorsskrivare, 5 kanslibiträden,
10 kontorsbiträden och 10 skrivbiträden.

Generaltull- Den av departementschefen sålunda ifrågasatta minskningen av

ärTsm*1 antalet kvinnliga befattningshavare å lokaltullförvaltningens stat från 70
till 30 har generaltullstyrelsen i den föreliggande skrivelsen av den 17
oktober 1921 förklarat sig icke vilja motsätta sig, enär styrelsen vid
detta tillfälle liksom vid avgivandet av 1920 års förslag utgått från den
förutsättning, att hela antalet kvinnliga biträden icke'' genast borde tillsättas,
då eljest extra personal, som sysselsattes med för nämnda befattningshavare
avsett arbete, kunde bliva blottställd.

Löneregie- 1902 års löneregleringskommitté har emellertid i sitt yttrande den

kommittén ® december 1921 ifrågasatt jämkningar även i detta förslag. Så har
kommittén anfört:

»Antalet kvinnliga befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning
synes hava i avvaktan på den undersökning av behovet av lägre personal därstädes,
som är avsedd att företagas av tullverkets blivande tjänstgöringskommission,
endast approximativt beräknats (jämför propositionen nr 330 år 1921,
sid. 232) till fem kontorsskrivare, fem kanslibiträden, tio kontorsbiträden och
tio skrivbiträden.

Vid sådant förhållande och då i överensstämmelse med riksdagens ut -

193

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

talade åsikt befattningar i kontorsskrivargraden icke må inrättas med mindre
särskilda skäl därför i varje fall föreligga, anser kommittén icke tillrådligt,
att flera kontorsskrivarbefattningar för närvarande upptagas för tullstatens
behov i vederbörande tjänsteförteckning än som må anses erforderligt för angivande,
att även detta slag av befattningar är avsett att vid tullstaten förefinnas.
Då kommittén icke har anledning antaga, att det sammanlagda antalet
kvinnliga befattningshavare av olika slag är för högt tilltaget men ej
anser sig kunna nu ingå i prövning av, huruvida fördelningen av detta antal
mellan de olika slagen befattningar i övrigt är riktig, har kommittén — med
antagande att en kontorsskrivarbefattning skall finnas behövlig vid tulldirektörsexpeditionen
i Stockholm — fördelat de fyra återstående för kontorsskrivare
föreslagna befattningarna sålunda, att förteckningen må komma att såsom
kvinnliga befattningshavare vid tullstaten upptaga en kontorsskrivare,
fem kanslibiträden, tolv kontorsbiträden och tolv skrivbiträden.»

En sammanfattning av de olika förslagen i fråga om antalet och
placeringen i lönegrader av den kvinnliga personalen vid tullstaten utvisar:

Äntå generaltull-styrelsen år 1920	befattningar enligt förslag av departe- generaltull- löneregle-mentschefen styrelsen i rings-år 1921 1 år 1921 kommittén	Befattningar	Lönegrader
15	5	5	1	kontorsskrivare........................	5
15	5	5	5	kanslibiträden ... ....................	3
40	10	10	12	kontorsbiträden........................	2
—	10	10	12	skrivbiträden...........................	1
70	30	30	30	•

I de här behandlade frågorna angående de kvinnliga befattningshavarna
vid tullverkets lokalförvaltning delar jag i allt den uppfattning,
som hysts av löneregleringskommittcn, och hemställer därför om bifall
till dess nyssberörda förslag.

Vid bifall till mina hemställanden i fråga om personalen hos
generaltullstyrelsen ävensom vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch
gränsbevakning skulle antalet ordinarie befattningar därstädes jämte
motsvarande lönegrader samt de högre befattningarnas fördelning å olika
avdelningar inom styrelsen eller tullförvaltningarna m. m. bliva vad härefter
angives:

Samman fattning.

Departe mentschefen.

Översikt av
departementschefens

förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 höft. (Nr 89).

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Antal	Befattningar	Avdelning och löne-grad enligt löneplanen
	A. Generaltullstyrelsen.
	a. Manliga befattningshavare.
1	generaltulldirektör ................................................................................ (Årligt arvode av 19,000 kronor.)	--
5	byråchefer.......................................................................................... (Å personalbyrån, kanslibyrån, kameralbyrån, revisionsbyrån och tullbehandlingsbyrån.)	B 20
1	kustbevakningsinspektör ........................................................................
(Årligt arvode av 10,000 kronor.)
1		B 16
7	byråinspektörer .................................................................................... (1 å personalbyrån och 6 å tullbehandlingsbyrån.)	B 15
2	förste revisorer .................................................................................... (1 å kameralbyrån och 1 å revisionsbyråns revisionsavdel-ning.)	B 15
1		B 15
	(Å kameralbyrån.)
2	sekreterare .......................................................................................... (Å kanslibyrån.)	B 15
4	aktuarier ............................................................................................ (Å revisionsbyråns statistiska avdelning.)	B 13
2		B 13
	(1 å personalbyrån och 1 å kanslibyrån.)
i	registrator....................... .................................................................. (Å kanslibyrån.)	B 13
14	revisorer ............................................................................................ (5 å kameralbyrån och 9 å revisionsbyråns revisionsavdel-ning.)	B 13
1	materialförvaltare „................................................................................ (Å kameralbyrån.)	B 8
2	förste expeditionsvakter ....................................................................	B 3
7	expeditionsvakter .................................................................................	B 1
	b. Kvinnliga befattningshavare.
4	kontorsskrivare ...................................................................................	C 5
14	kanslibiträden.......................................................................................	C 3
20	kontorsbiträden ....................................................................................	C 2
5	skrivbiträden .......................................................................................	C 1
[94]

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

195

Antal	Befattningar	Avdelning ! och löne-grad enligt löneplanen
	B. Tullstaten.
	a. Manliga befattningshavare.
3	tulldirektörer ....................................................................................... (I Stockholm, Malmö och Göteborg.)	B 19
3	tullöverinspektörer...............................................................................•• (Vid tullbehandlingsinspektionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg.)	B 17
3	tullbevakningschefer ....................................................• •........■■■■■......... (Vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg.)	B 16
3	tullkommissarier.......................................................• ■ ■ .........;•”••••......; (Vid tullkameralkontoren i Stockholm, Malmö och Göteborg.)	B 16
‘5	tullförvaltare av klass 1 A ................................................................... (Vid tullkamrarna i Norrköping, Hälsingborg, Trälleborg, Gävle och Sundsvall.)	B 16
6	» av klass 1 B ..................................................................... (Vid tullkamrarna i Kalmar, Karlskrona, Landskrona och Halmstad samt vid tullförvaltningama i Malmö och Göte-borgs frihamnar.)	B 15
20	» av klass 2 ........................................................................ (Vid tullkamrarna i Uppsala, Nyköping, Jönköping, Oskars-hamn, Visby, Karlshamn. Åhus, Lund, Ystad, Varberg, Strömstad, Borås, Karlstad, Örebro, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Luleå och Haparanda samt vid tullförvaltningen i Stockholms frihamn.)	B 14
14	» av klass 3 ........................................................................ (Vid tullkamrama i Södertälje, Eskilstuna, Linköping, Väster-vik, Lysekil, Uddevalla, Mon, Kristinehamn, Charlotten-berg, Västerås, Falun, Örnsköldsvik, Östersund och Umeå.)	B 13
11	» av klass 4 ........................................................................ (Vid tullkamrama i Motala, Konneby, Sölvesborg, Simris-hamn. Falkenberg, Marstrand, Lidköping, Storlien, Skellefteå, Piteå och Kiruna.)	B 11
1	gränsbevakningschef.............................................................................. (I Dalsland, Värmland och Dalarna.)	B 14
3	tulldirektörsassistenter ........................................................................... (I Stockholm, Malmö och Göteborg.)	B 16
20	tullö verkontrollörer................................................................................. (1 vid varje av tullkameralkontoren i Stockholm, Malmö och Göteborg, 5 vid tullbehandlingsinspektionen i Stockholm, 1 vid tullbehandlingsinspektionen i Malmö, 3 vid tullbe-handlingsinspektionen i Göteborg, 1 vid varje av tullbe-vakningsinspektionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg samt 1 vid varje av tullkamrarna i Norrköping, Hälsing-borg, Trälleborg, Gävle och Sundsvall.)	B 15 ''

196

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Antal	Befattningar	Avdelning och löne-grad enligt löneplanen
16	förste tullkontrollörer ..........................................................................	B 14
126	(1 vid varje av tulldirektörsexpeditionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg, 1 vid varje av tullkameralkontoren i Stockholm och Göteborg, 1 vid tullbehandlingsinspektio-nen i Stockholm, 2 vid vardera av tullbehandlingsinspektio-nerna i Malmö och Göteborg samt 1 vid varje av tull-kamrarna i Kalmar, Karlskrona, Landskrona, Hälsingborg, Trälleborg och Halmstad.) tullkontrollörer ....................................................................................	B 13
16	tullkassörer ..........................................................................................	B 11
402	kammarskrivare ....................................................................................	B 9
130	tullkontorister.......................................................................................	B 6
23	tullmästare ..........................................................................................	B 8
1	gräns tullmästare....................................................................................	B 9
131	tullöveruppsyningsmän ...........................................................................	B 6
22	kustöveruppsyningsmän..........................................................................	B 6
10	gränsöveruppsyningsmän........................................................................	B 6
477	tulluppsyningsman..............................................................................	B 4
44	kustuppsyningsmän ............................................................................	B 4
199	gränsuppsyningsmän.............................................................................	B 4
42	förste kustvakter.............................................................................	B 3
699	tillsyningsman .....................................................................................	B 2
149	kustvakter..........................................................................................	B 2
100	tullvakter ............................................................................................	B 1
30	kustbevakningsbiträden.........................................................................	B 1
1	b. Kvinnliga befattningshavare. kontorsskrivare ....................................................................................	C 5
5	kanslibiträden......................................................................................	.C 3
12	kontorsbiträden ..................................................................	C 2
12	skrivbiträden ............................................................................	C 1
[2,739] 2,833

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 197

I generaltullstyrelsens den 11 oktober 1920 avlåtna statforslag för
år 1922 upptogos under hänvisning till framlagd motivering (sid. 239)
såsom »särskilda anslag på avlöningsstaten» följande anslag, nämligen: till
arvode åt tullverkets ombudsman 500 kronor; till arvoden åt tullexpeditions-
och gränsstationsföreståndare, förslagsanslag, 13,500 kronor; till
arvoden åt tullfullmäktige 6,000 kronor; till arvoden åt två föreståndare
för lokala laboratorier i Göteborg och Malmö med högst 1,500 kronor
till vardera, högst 3,000 kronor; till kallortstillägg och kallortstraktamenten,
förslagsanslag, 55,000 kronor; till ersättning för flyttningskostnader,
förslagsanslag, 20,000 kronor; till felräkningspenningar, förslagsanslag,
14,000 kronor; till avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,
vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden, gratifikationer
samt ersättning efter ackord eller beting, förslagsanslag, 600,000 kronor;
och till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna extra inkomster,
förslagsanslag, 60,000 kronor.

I detta statförslag gjorde Kungl. Maj:t enligt förutberörda proposition
den 18 mars 1921 en del ändringar. Innebörden av dessa framgår
av det uttalande till vederbörande statsrådsprotokoll (sid. 243), som gjordes
av dåvarande chefen för finansdepartementet och vilket var i nu återgivna
delar av följande lydelse:

»Det av generaltullstyrelsen föreslagna arvodet till tullverkets ombudsman,
500 kronor, innebär en nedsättning av motsvarande arvode för närvarande
med ej mindre än 1,500 kronor. Denna nedsättning torde sammanhöra
med den av styrelsen tillstyrkta anordning, att ombudsmannaskapet framdeles
städse skulle vara förenat med en av sekreterartjänsterna hos styrelsen. Ett
bibehållande av hittillsvarande arvode eller vidtagande av en mindre sänkning
i detta än som skett skulle nämligen medföra, att en av sekreterartjänsterna
kunde av tullverket erhålla en sammanlagd inkomst, överstigande vad tjänsteman
hos styrelsen i högsta lönegradens lägsta klass åtnjöte. Härigenom hava
arbetets omfattning och vikt måst träda tillbaka för en lämplighetssak. Detta
förhållande förefaller mig föga tilltalande och ger ytterligare stöd åt riktigheten
av min tidigare uttalade uppfattning, att ombudsmannauppdraget icke
bör ovillkorligen bindas vid en viss i förväg bestämd tjänst, allra minst vid
en sådan, vars innehavare, liksom förhållandet är med sekreterare, utövar visst
förmanskap. Då ombudsmannens arbete, vilket måste förutsätta juridisk utbildning,
icke visats vara så oväsentligt, att det kan anses skäligt lönat med det
jämförelsevis ringa arvodet för år av 500 kronor, utan fastmer enligt upplysningar,
som jag under hand införskaffat, varit särdeles under en senare tid
kännbart krävande, finner jag alltså ej anledning att tillstyrka nedbringande
av arvodet för detsamma under nuvarande belopp, 2,000 kronor, vilket belopp
för övrigt, därest ombudsmannauppdraget förenas med samma tjänst söm hittills,
icke lärer komma att leda till det anmärkta förhållande, som man genom
arvodets sänkning synbarligen sökt förebygga.

Särskilda

anslag.

Genera! tullstyrelsen
år
1920.

Departementschefen
år
1921.

198

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Därest mitt tidigare avstyrkande av förslaget om anställande av tullfullmäktige
varder beaktat, bör det av generaltullstyrelsen ifrågasatta arvodet
åt dessa om sammanlagt 6,000 kronor ur staten utgå.

Vidare torde, under förutsättning av bifall till min hemställan, att ersättning
efter ackord eller beting icke borde få vid tullverket förekomma, samt
med avseende därå, att kostnaden för extra biträdens avlönande synes kunna
förväntas i viss mån nedgå, till följd av ytterligare minskning i trafiken, ett
belopp av i runt tal 50,000 kronor, kunna fråndragas den anslagspost å 600,000
kronor, vari ifrågavarande utgifter inbegripits.---

Härförutom lärer med avseende å det av mig förordade upphörandet vid
tullverket av fri tjänsteheklädnad, personliga lönetillägg i flera fall erfordras
för beredande av gottgörelse för berörda förmån åt för närvarande uniformsberättigad
tullpersonal, till följd varav anslaget till personliga lönetillägg m. m.
bör i viss män utökas. Ytterligare torde ett tillskott till samma anslag påkallas
av den av mig föreslagna nedflyttning på lönegradsskalan av åtskilliga

befattningar ävensom för beredande av tillfälliga lönetillägg--—. För de

sålunda erforderliga förhöjningarna synes, att döma av verkställda approximativa
beräkningar, ett belopp av inalles 100,000 kronor kunna bliva tillfyllest.
Lägges detta belopp till den av generaltullstyrelsen föreslagna anslagssumman,

60,000 kronor, kommer alltså att för år 1922 ''till personliga lönetillägg samt ersättning
för indragna extra inkomster m. m.’ avses ett förslagsanslag å sammanlagt
160,000 kronor.

Beträffande övriga till uppförande på avlöningsstaten ifrågasatta anslag
har jag däremot ej något att invända mot vad generaltullstyrelsen i de olika
frågorna föreslagit.---

Emellertid må slutligen erinras, att jag tidigare föreslagit en förändring
av de nuvarande fyra ordinarie tullfiskalstjänsterna till samma antal befattningar
med arvoden å högst 5,000 kronor. Det härför erforderliga förslagsanslaget
å högst 20,000 kronor bör tydligen få sin plats bland de nu behandlade
särskilda avlöningsanslagen.»

Generaituii- Med anledning av vad sålunda och i övrigt förekommit har gene styr

år raltullstyrelsen vid framläggandet av sitt den 17 oktober 1921 dagtecknade
statförslag för förra halvåret 1923 vidtagit en del jämkningar i de
beräkningar, som styrelsen, enligt vad nyss berörts, för 1922 års stat
utfört. Härom torde efter styrelsens skrivelse nyssnämnda dag få anföras
följande:

Arvodet till tullverkets ombudsman hade generaltullstyrelsen med biträdande
av departementschefens förslag i frågan för hudgetsperioden 1 januari
—30 juni 1923 upptagit med hälften av det för år av departementschefen föreslagna
belopp, eller med 1,000 kronor.

Då styrelsen vidare ansett sig icke böra återkomma med sitt tidigare
förslag om inrättande av en tullfullmäktiginstitution, hade styrelsen alltså
icke heller i statförslaget upptagit något anslag därtill.

Vidkommande förslagsanslaget till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare,
vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden, gratifikationer samt er -

199

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

sättning efter ackord eller beting hade styrelsen av i statskrivelsen den 11 oktober
1920 åberopade skäl icke käft annan utväg än att mera försöksvis bestämma
beloppet därav för år 1922 till 600,000 kronor. Någon möjlighet att ens tillnärmelsevis
beräkna beloppet av anslaget för tiden efter omorganisationens
genomförande förelåge icke. Jämförelsen med nuvarande förhållanden kunde
tydligtvis, på grund av de betydande organisatoriska skiljaktigheterna mellan
nu gällande stat och den blivande, icke giva någon som helst ledning för en
sådan beräkning. Under sådana omständigheter hade styrelsen, ehuru den befarade
— vid det förhållande, att den beräknade minskningen i behovet av
extra personal under år 1921 kompenserats av de från och med juli månad år
1920 höjda dagavlöningsbeloppen — att den av departementschefen vidtagna
minskningen av anslaget från 600,000 kronor till 550,000 kronor skulle visa sig
vara något större, än som betingades därav, att ersättning efter beting eller
ackord icke skulle förekomma, ansett sig böra följa den av honom gjorda beräkningen
av anslaget och alltså upptaga detsamma med hälften av sistnämnda
belopp, eller 275,000 kronor. Härtill skulle emellertid för nattbevakningens
ordnande komma ett belopp av 125,000 kronor, i följd varav anslagets
hela belopp skulle utgöra 400,000 kronor.

Beträffande det sålunda erforderliga beloppet för nattbevakningens ordnande
finge styrelsen erinra därom, att departementschefen den 18 mars 1921
(sid. 235) biträtt en av styrelsen gjord hemställan, att i avbidan på resultatet
av särskild utredning av frågan om nattjänstgöringens vid tullverket ordnande
på lämpligaste sätt, medel måtte ställas till styrelsens förfogande för
bekostande av den nattbevakning, till vilken det huvudsakligen för dagtjänstgöring
avsedda antalet tillsyningsman icke vore tillräckligt. Det för ändamålet
erforderliga beloppet, vilket av styrelsen provisoriskt upptagits till

500.000 kronor, hade emellertid av departementschefen beräknats till allenast

335.000 kronor, som inbegripits i ett å omkostnadsstaten jämväl till ersättning
för övertidstjänstgöring avsett förslagsanslag å 585,000 kronor. Departementschefen
hade vidare förmenat, att därest särskilda tullnattvakter skulle anställas,
dessa icke borde anställas såsom ordinarie befattningshavare utan antagas
såsom arvodister. Rörande den avsedda utredningen angående, nattjänstgöringens
ordnande hade styrelsen sedermera för åstadkommande av densamma
från samtliga tullförvaltningar i riket införskaffat uppgifter angående antalet
till dylik tjänstgöring använda tjänstemän för varje dygn från och med januari
månad 1921, varvid tillika angivits antalet tjänstemän, som använts dels
huvudsakligen för godsbevakning, dels för tillsyn över fartygs förbindelse
med land eller liknande, dels ock för annan nattjänstgöring, såsom bevakning
av tullokaler. Vad därav och eljest framgått hade föranlett styrelsen till följande
uttalande. Därest särskild, mindre kvalificerad personal skulle anställas
för bestridande av ifrågavarande tjänstgöring, syntes åt sådan personal
icke kunna anförtros andra göromål än bevakning av tullokaler och lossat
gods. Av de inhämtade uppgifterna framginge emellertid, att endast å ett fåtal
större tullplatser nyssnämnda slags göromål förekomme i sådan omfattning,
att anställande av särskild personal för förrättande av samma göromål skulle
kunna ifrågakomma. Emellertid syntes icke ens å sagda platser en fullständig
differentiering av nattjänstgöringen lämpligen kunna genomföras. En tjänste -

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

man, som hade till huvudsaklig uppgift att bevaka lossat gods, borde jämväl
utöva tillsyn över trafiken i hamnen och sålunda vara utrustad med den i
vissa avseenden ganska betydande befogenhet gent emot trafikanter, som enligt
tullstadgan tillkomme tullverkets personal i allmänhet. För utövande av
nyssnämnda befogenhet på ett för såväl staten som allmänheten betryggande
sätt krävdes emellertid en allmän insikt i tullverkets arbetsuppgifter, vilken
icke kunde förutsättas förefinnas hos personal, vars huvudsakliga uppgift
skulle vara att tillse, att i tullverkets vård befintligt gods icke förkomme. Anställande
av särskild personal för bestridande av nattjänstgöringen hade styrelsen
därför funnit icke böra ifrågakomma. Vid övervägande av frågan, huru
nattjänstgöringen borde fördelas på den i tullverkets tjänst anställda personalen,
hade styrelsen, med hänsyn till vikten av att de ordinarie tillsyningsmännen
användes huvudsakligen till dagtjänstgöring, därför det föreslagna antalet
sådana tjänstemän jämväl vore beräknat, kommit till det resultatet, att ifrågavarande
tjänstgöring borde till huvudsakligaste delen bestridas av extra ordinarie
tulltjänstemän. Kostnaden för den nattjänstgöring, som skulle bestridas
av den extra personalen, kunde sannolikt begränsas till 250,000 kronor, för år
räknat, alltså för den budgetsperiod, varom fråga vore, förutnämnda 125,000
kronor.

Anslaget till personliga lönetillägg och till ersättning för mistade extra
inkomster hade av departementschefen upptagits med ett från 60,000 kronor
till 160,000 kronor förhöjt belopp, enär den del av anslaget, som avsåge personliga
lönetillägg (10,000 kronor) ansetts böra ökas med 100,000 kronor, dels på
grund av upphörandet vid tullverket av fri tjänstebeklädnad, dels i följd av
åtskilliga tjänstegruppers nedflyttning å lönegradsskalan och slutligen för beredande
av tillfälliga lönetillägg åt tjänstemän, som, på grund av att lämpliga
befattningar på den nya ordinarie staten icke kunde tilldelas dem, icke
kunde tillåtas att övergå på den nya staten och fördenskull borde uppföras å
den av departementschefen föreslagna övergångsstat 1. Enär emellertid styrelsen
hemställt, att viss tullpersonal måtte bibehållas vid den rätt till fri beklädnad,
som nu tillkomme densamma, ävensom ansett sig böra med några få,
icke på denna fråga inverkande undantag vidhålla sitt förslag beträffande
tjänstemännens placering å lönegradsskalan, förelåge tydligen icke de två första
av de utav departementschefen omförmälda anledningarna till höjning av
ifrågavarande del av anslaget. Däremot skulle i händelse, såsom generaltullstyrelsen
ifrågasatte, en övergångsstat 1 (upptagande sådana ordinarie
tjänstemän, som vore villiga att övergå på den nya staten men vilkas innehavande
befattningar icke förekomme i sagda stat) bleve inrättad samt medgivande
lämnades, att därå uppförda tjänstemän finge under år 1923 komma i
åtnjutande av tillfälligt lönetillägg — en ökning av anslaget till personliga
lönetillägg vara påkallad, för så vitt nämligen detta tillfälliga lönetillägg
skulle, såsom departementschefen föreslagit, utgå av berörda anslag. Denna
ökning syntes dels på grund av höjning vid 1921 års riksdag av de för tillfälliga
lönetillägg förut fastställda maximibelopp, dels i följd därav att styrelsens
föreliggande statförslag i motsats till det av departementschefen framlagda
omfattade omorganisation även av kustbevakningen och sålunda ett
visst antal kustbevakningstjänstemän komme att uppföras å sagda övergångs -

201

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

stat, böra bliva ej oväsentligt större än vad departementschefen kunde liava
förutsatt. Verkställda beräkningar hade visat, att anslaget skulle behöva ökas
med omkring 24,000 kronor. Då emellertid dessa beräkningar måst göras efter
nuvarande förhållanden och tydligt vore, att det antal tjänstemän, som därest
övergången skulle äga rum nu, måste överföras på ifrågavarande övergångsstat,
vore större än vad förhållandet vid tiden för omorganisationens genomförande
skulle bliva, kunde berörda siffra betraktas såsom ett maximum och
utan risk nedsättas till 17,000 kronor. För personliga lönetillägg och tillfälliga
lönetillägg skulle alltså erfordras ett belopp av 27,000 kronor. Vidkommande
därefter den del av ifrågavarande anslag, som vore avsedd att bereda kompensation
för mistade extra inkomster (50,000 kronor), hade någon förhöjning
icke ifrågasatts av departementschefen. Emellertid hade departementschefen,
i motsats till generaltullstyrelsen, ansett, att dylik kompensation borde tillgodokomma,
bland andra, sådana extra ordinarie tjänstemän, som komma att
upptagas å en av honom föreslagen övergångsstat 3, motsvarande en av generaltullstyrelsen
ifrågasatt övergångsstat C. Då generaltullstyrelsen principiellt
yidhölle sitt tidigare förslag om rätt för tulltjänstemän till kompensation för
indragna extra inkomster, hade styrelsen, som icke funne något att erinra
mot att berörda rätt utsträcktes även till de extra ordinarie tjänstemän, som
komme att upptagas å nyssnämnda övergångsstat, ansett sig böra ifrågasätta
någon höjning av anslaget till ersättning för mistade extra inkomster. Huru
stor denna höjning rätteligen borde vara, kunde tydligen icke med någon
större grad av säkerhet bedömas. Styrelsen ville emellertid, särskilt med hänsyn
därtill, att det i styrelsens statförslag år 1920 för ändamålet avsedda beloppet,
50,000 kronor, kunde befaras vara synnerligen knappt tilltaget, föreslå
höjningen till 15,000 kronor. Förslagsanslaget »till personliga lönetillägg samt
ersättning för indragna extra inkomster m. m.» skulle alltså böra uppgå till

92,000 kronor, därav 27,000 kronor till personliga lönetillägg m. m. och 65,000
kronor till ersättning för mistade extra inkomster; och hade anslaget, då därav
utgående ersättningsbelopp syntes böra utbetalas månadsvis i sammanhang
med lönen, i det avgivna statförslaget upptagits med hälften av förstnämnda
belopp, eller med 46,000 kronor.

Förutom dessa ändringar i styrelsens år 1920 framlagda förslag till särskilda
anslag å avlöningsstaten, hade departementschefen vidtagit även den
ändring, att bland berörda anslag uppförts ytterligare ett anslag å högst 20,000
kronor till arvoden åt fyra tullfiskaler. I anslutning till vad styrelsen i annat
sammanhang anfört rörande tullfiskalernas ställning och avlöning hade styrelsen
i det avgivna statförslaget för förra halvåret 1923 icke upptagit något
sådant anslag.

T fråga om de övriga särskilda anslagen å avlöningsstaten — vilka icke
blivit föremål för någon ändring — hade styrelsen i föreliggande statförslag
upptagit varje sådant anslag med hälften av respektive belopp i 1920 års statförslag.

I samband härmed har generaltullstyrelsen förklarat en i styrelsens ''
specifikation till utgiftsstater för tullverket för förra halvåret 1923
förekommande särskild anslagspost å avlöningsstaten för generaltullstyrelsen
sålunda:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 haft. (Nr 89.)

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements chefen.

»För beredande åt befattningshavare inom styrelsen av personliga lönetillägg
och ersättning för mistade extra inkomster ävensom av läkarvård och
medikamenter samt begravningshjälp torde något mera avsevärt belopp icke
bliva erforderligt. Styrelsen har därför i den specificerade avlöningsstaten för
generaltullstyrelsen i och för nyssnämnda ändamål upptagit ett förslagsvis beräknat
belopp av 1,266 kronor, avseende tillika att avrunda summan av denna
stat. Förhållandet har betydelse för den sammanfattning av de i specifikationen
upptagna anslagsbeloppen, som — ---måste göras för att utvisa, huru

dessa belopp ingå i själva statförslaget. I detta har alltså under förslagsanslaget
till avlöningar åt ordinarie tjänstemän inom generaltullstyrelsen upptagits
nyssnämnda avrundade belopp.»

Mot vad generaltullstyrelsen i förevarande spörsmål anfört och
föreslagit har jag anledning till erinran allenast i följande hänseenden.

Vid behandling av frågorna om tullpersonalens storlek omnämnde
jag, att generaltullstyrelsen ansett antalet tullkontorister böra i staten
för förra halvåret 1923 upptagas till 130, änskönt det antagits, att
endast 40 sådana tjänstemän kunde vara färdigutbildade till tiden
för statens ikraftträdande och att arbetet vid ett antal tullkontoristbefattningar
därför skulle komma att under någon tid förrättas av
extra ordinarie kammarskrivare å övergångsstat. Tillika meddelades,
att den besparing, som därigenom skulle komma att inträda å avlöningsstaten,
av styrelsen utjämnats sålunda, att det eljest behövliga
anslaget för indragnings- och övergångsstaterna, minskats med ett belopp,
ungefär motsvarande berörda besparing. Av vad jag förut i
denna sak yttrat framgår, att även jag funnit lämpligt, att redan från
början i staten uppföras så många tullkontoristbefattningar, vilka kunna
i den nya organisationen inpassas, nämligen 130, men att jag därvid
tillika förutsatt, att behållningar, som å avlöningsbeloppen för dessa
uppstå, innan befattningarna första gången tillsättas, besparas Berörda
behållningar, vilka, därest allenast 40 tullkontoristbefaltningar hinna med
ingången av förra halvåret 1923 besättas, kunna uppskattas till i runt
tal 178,000 kronor, böra följaktligen icke, på sätt styrelsen tänkt sig,
få medföra däremot svarande minskning i erforderliga avlöningsbelopp
för de 90 extra ordinarie kammarskrivare, som sålunda komme att under
sagda halvår förrätta tullkontoristgöromål. Vid sådant förhållande och
då jag vidare, såsom jag i det följande torde få tillfälle att närmare förklara,
icke heller kan dela generaltulistyrelsens uppfattning om lämpligheten
av att inrätta den övergångsstat för viss extra ordinarie tullpersonal,
som styrelsen, enligt vad nyss sagts, ifrågasatt (»övergångsstat
3»), utan i stället funnit samtliga extra ordinarie befattningshavares
avlöningsförhållanden böra regleras i den ordning, som stadgas i 34 §

203

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

av avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl., lärer ett belopp, motsvarande
sagda behållningar, således 178,000 kronor, böra tillföras, icke anslaget
till indragnings-och övergångsstaterna utan det särskilda anslaget till
avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare m. m. Dit måste
vid godkännande av min ståndpunkt till frågan om fastställandet av
den extra ordinarie tullpersonalens avlöning tydligen även läggas det
av generaltullstyrelsen för de extra ordinaries övergångsstat föreslagna
anslagsbeloppet, 137,000 kronor. Genom dessa båda tillskott kommer
det av styrelsen till 400,000 kronor upptagna anslagsbeloppet att stiga
till 715,000 kronor, vilken summa jag också räknat med vid upprättandet
av den stat, jag frandägger.

Anslaget till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna
extra inkomster m. m. har av generaltullstyrelsen beräknats med utgångspunkt
från att förmånen av fri beklädnad för tullpersonalen skulle
bestå samt att den av styrelsen föreslagna placeringen i lönegrader av
samma personal i stort sett skulle bliva densamma, som angavs i styrelsens
statförslag för år 1922. Då jag likväl icke blott förordat upphörandet
av nämnda förmån utan även ifrågasatt ett antal nedflyttningar
på löneskalan, måste således det av styrelsen för personliga
lönetillägg avsedda halvårsbeloppet, 5,000 kronor, ökas med dels beloppet
av gottgörelsen för nämnda förmån åt för närvarande uniformsberättigad
tullpersonal dels ock den .avlöningsskillnad, som härrör av nedflyttniugarna,
allt likaledes för halvår räknat. Dessa tillskottsbelopp torde
kunna uppskattas till inalles omkring 40,000 kronor. Vidare har styrelsen
såsom anslag till ersättning för indragna extra inkomster avsett
ett belopp för halvår av 32,500 kronor, innebärande en förhöjning av
det i styrelsens statförslag för år 1920 för ändamålet beräknade beloppet
för motsvarande tidrymd med 7,500 kronor. Denna förhöjning har
motiverats huvudsakligen med eu utsträckning av rätten att utfå sådan
ersättning 1 ill extra ordinarie tjänstemän å övergångsstat. Enär jag,
såsom förut nämnts, anser, att sådan övergångsstat överhuvud taget
icke bör förefinnas, och då det. belopp, varmed ersättning för sportler i
andra fall skulle utgå, efter mycket att döma kommer att, med hänsyn
till den av mig tidigare förordade förändringen i sättet för bestämmandet
av detsamma, understiga vad styrelsen i sådant avseende beräknat,
kan jag emellertid icke tillstyrka att ifrågavarande ersättningsanslag
bestämmes till högre belopp för förra halvåret 1923 än 20,000 kronor.
Tillsammans med det av styrelsen beräknade halvårsbeloppet för beredande
av tillfälligt lönetillägg åt viss ordinarie personal å övergångsstat,
8,500 kronor, skulle följaktligen hela anslaget »till personliga löne -

Jämförande

cversikt.

204 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tillägg samt ersättning för indragna extra inkomster m. m.», sådant
det av mig tillstyrkes, uppgå till 73,500 kronor.

Det för personliga lönetillägg m. m. åt befattningshavare inom
generaltullstyrelsen förslagsvis och med hänsyn jämväl till önskvärdheten
att erhålla eu mera jämn summa för styrelsens avlöningsstat
upptagna beloppet 1.266 kronor har jag, sedan en del förändringar av
i staten upptagna avlöningssiffror företagits, ansett böra och kunna till
avrundning av statens summa ersättas med ett till 853 kronor sänkt belopp.

Till vinnande av en överblick av i vad mån slutbeloppen av avlöningsstaterna
för förra halvåret 1923 enligt generaltullstyrelsens och
mitt förslag avvika dels från varandra, dels från hälften av 1921 och
1922 års motsvarande anslag enligt stat, dels ock från de bokförda
verkliga utgifterna för avlöningar åt tullpersonalen under halva året
1921 har jag låtit upprätta en jämförande sammanställning, vilken jag
ber att nu få framlägga. Beträffande denna sammanställning torde böra
särskilt förutskickas, att den del av vikariatsersättningsanslaget enligt stat
för år 1921, som angivits utgöra förstärkning av anslaget, utgör allenast
beräknad del av det i riksstaten för nämnda år till förstärkning av förslagsanslaget
till tullverket upptagna belopp av 1,500,000 kronor.

Ordinarie stat (inklusive ortstillfigg m. m.)

Vikariatsersättning m. in...................

Extra stat (inklusive ortstillägg).........

Ålderstillägg....................................

Tillfälliga lönetillägg ........................

Tillfällig löneförbättring åt ordinarie

tjänstemän i generaltullstyrelsen......

Tillfällig avlöningsförbättring åt e. o.

tjänstemän i generaltullstyrelsen......

Summa

1 Därav 204,240 kronor utgörande förstärkning av anslaget.

2 Därav för generaltullstyrelsen 248,000 kronor och för tullstaten 5,955,552 kronor.

3 Därav för generaltullstyrelsen 243,000 kronor och för tullstaten 5,899,280 kronor.

Halva beloppen av	Anslag-enligt stat förra halvåret 1923
verkliga utgifter år 1921 kronor	anslag enligt stat	generaltull- styrelsens förslag kronor	departe- ments- chefens förslag kronor
år 1921 kronor	år 1922 kronor
2,297,000	2,292,670	2,308,625
1,350,000	1 641,740	782,000
221,580	231,580	429,250
400,000	399,650	400,000
469,500	478,460	623,000	■ 3 6,203,552	8 6,142,280
15,500	19,250	19,250
24,150	21,750	21,750
4,777,730	4,085,100	4,583,875	6,203,552	6,142,280

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

205

Av denna sammanställning framgår bland annat, att det av mig upprättade
förslaget till avlöningsstat för förra halvåret 1923 till sin slutsumma
understiger det av generaltullstyrelsen förebragta med 61,272 kronor
men överstiger de mot denna stat svarande anslag enligt stat för hälften
av åren 1921 och 1922 med respektive 2,057,180 kronor och 1,558,405
kronor ävensom sammanlagda beloppet av de under halva året 1921
verkligen utbetalta avlöningar med 1,364,550 kronor.

Uppmärksamheten bör måhända i detta sammanhang fästas därå, att,
enär i de framlagda siffrorna icke ingå dyrtidstillägg och det lärer få
förutsättas, att den ifrågasatta löneregleringen för tullverket skall i
likhet med vad som skett beträffande statsdepartement m. fl. medföra
reducering i hittillsvarande grunder för sådan förmån, skillnaden mellan
de för statsverket uppstående slutliga kostnader för tullpersonalens avlönande
under förra halvåret 1923 och de motsvarande totala verkliga
utgifterna under hälften av år 1921 skall utvisa ett belopp, avsevärt
mindre än det sist angivna. Detta skillnadsbelöpp kan med stöd av
gjorda beräkningar, grundade på den levnadskostnadsindex, som gällde
under första kvartalet år 1922, uppskattas till omkring 809,000 kronor.

Därjämte må bringas i erinran, att med det av mig tillstyrkta
systemet för fastställande av antalet tullkontoristbefattningar en besparing,
som visserligen icke låter sig till storleken i förväg med säkerhet
bestämmas men får antagas uppgå till omkring 178,000 kronor, kan
väntas komma att inträda i det avlöningsbelopp, som i mitt statförslag
beräknats för nämnda befattningar.

Indragnings- och övergångsstaterna.

Enligt generaltullstyrelsens med skrivelse den 11 oktober 1920
framlagda förslag till utgiftsstater för tullverket för år 1922 skulle bland
dessa stater uppföras tre indragningsstater (A—C) och tre övergångsstater
(A—C). Om vilka tjänstemän, som skulle hänföras till ena eller andra
staten, samt de avlöningsförmåner, vilka å respektive stater skulle få uppbäras,
innehöll berörda skrivelse närmare bestämmelser (sid. 247). I samma
skrivelse ifrågasattes även i vissa fall kompensation för indragna extra inkomster
åt å indragnings- eller övergångsstat uppförda tjänstemän.

De sålunda avgivna förslagen underkastades enligt det vid propositionen
den 18 mars 1921 fogade statsrådsprotokoll eu genomgående
omarbetning, innan det förelädes riksdagen. För denna omarbetning
lämnade departementschefen (sid. 256) följande motivering:

»Generaltullstyrelsens föreliggande förslag rörande indragnings- och
övergångsstater är, i vad detsamma avser ordinarie tjänstemän, grundat på
den uppfattningen, att envar ordinarie tjänsteman, som icke förklarar sig vilja

Olika slag
av stater.

Generaltullstyrelsen
år
1920.

Departementschefen
år
1921.

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

kvarstå å äldre stat, ock skall vara berättigad att övergå på den nya staten,
oavsett huruvida å denna stat plats kan beredas honom eller ej. Nämnda uppfattning
anser jag mig emellertid icke kunna godtaga, utan synes det mig
ligga i sakens natur, att övergång på ny stat ej kan medgivas i sådant fall, att
lämplig befattning på den nya ordinarie staten icke kan tilldelas vederbörande.

Därest ordinarie tjänsteman vid tullverket av sådan anledning icke medgives
övergå på ny stat, bör han enligt min mening uppföras å särskild övergångsstat,
av mig betecknad såsom övergångsstat 1, med rätt för honom att
åtnjuta avlöning enligt nu gällande ordinarie stat.

Tjänsteman vid tullverket, som redan nu är uppförd å indragningsstat,
torde icke heller böra medgivas att övergå på den nya ordinarie staten utan bör
överföras till ny indragningsstat med den å nuvarande indragningsstat upptagna
avlöning.

o Vad beträffar ordinarie tjänsteman, som förklarar sig icke vilja övergå
på ny stat och icke heller kan därtill lagligen förbindas, gäller enligt 36 §
av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, att han skall bibehållas
vid honom enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner.
Sådan tjänsteman torde vid tullverket böra uppföras å en särskild
övergångsstat 2, enligt min beteckning, med nyss angivna avlöning. Å samma
övergångsstat synes ock lämpligen böra upptagas en å nuvarande övergångsavlöningsstat
uppförd tjänsteman med honom enligt sistnämnda stat tillkommande
avlöning, givetvis dock under den förutsättning, att han icke konstitueras
till tjänst å den nya ordinarie staten.

Vidkommande de befattningshavare, vilka enligt vad nyss är sagt skulle
uppföras å övergångsstat 1 eller 2, förutsätter jag, att, i den mån så befinnes
lämpligt och de kunna därtill lagligen förbindas, de tagas i anspråk för tjänstgöring
vid tullverket.

Jag torde i detta sammanhang ock böra upptaga till behandling frågan
om tillfälligt lönetillägg åt nu omhandlade tjänstemän. Vad då först beträffar
tjänsteman å indragningsstat samt tjänsteman, som på grund av vägran att
övergå på ny stat uppförts på övergångsstat 2, bör enligt min mening tillfälligt
lönetillägg icke utgå till sådan tjänsteman. Däremot torde beträffande
ordinarie tjänsteman, vilken uppförts å övergångsstat 1, Kungl. Maj:t böra
äga tillerkänna vederbörande tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses
stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas
av honom, eller eljest kan anses skäligt, dock icke utöver vad som enligt de
för år 1921 gällande grunder skulle utgå i sådant tillägg. De för ändamålet
erforderliga medlen torde — — — kunna utgå under den å avlöningsstaten
uppförda särskilda anslagstiteln ''personliga lönetillägg samt ersättning för
indragna extra inkomster m. m.’

Vad härefter angår befattningshavare å extra stat vid tullverket, torde
dessa, enligt vad generaltullstyrelsen meddelat, kunna i regeln tilldelas ordinarie
tjänst å den nya staten i minst lika hög tjänstegrad som vederbörande
befattning å extra stat. För de till äventyrs förekommande undantagsfall,
då så. icke kan ske, har styrelsen ansett billighet och rättvisa kräva, att befattningshavaren
icke återförvisas till sin ordinarie tjänst i lägre tjänstegrad
eller till icke-ordinarie anställning, irtan uppföres å särskild övergångsstat

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

207

såsom ordinarie tjänsteman i en något lägre lönegrad än den för motsvarande
tjänst å den nya ordinarie staten gällande. Enahanda förfaringssätt
har styrelsen ansett höra tillämpas i fråga om dels befattningshavare, som
innehar stadigvarande förordnande i succession efter å extra stat förordnad
tjänsteman dels ock sådan tjänsteman, som innehar stadigvarande förordnande
å ledig tjänst vid kustbevakningen, ävensom tjänsteman, förordnad
i succession efter dylik tjänsteman.

Vad nu föreliggande förslag beträffar, tillåter jag mig erinra, hurusom
enligt min i det föregående angivna uppfattning ordinarie .tjänsteman, för
vilken plats saknas å den nya ordinarie staten, icke skulle hava rätt att övergå
på ny stat. Vid sådant förhållande anser jag befattningshavare å extra
stat och därmed jämställd befattningshavare icke skäligen kunna medgivas
en bättre rätt i nämnda hänseende. Då härtill kommer, att antagligen samtliga
ifrågavarande befattningshavare kunna beredas plats å den nya ordinarie
staten, finner jag mig icke höra biträda generaltullstyrelsens förslag i berörda
avseende.

'' Generaltullstyrelsen har slutligen beträffande vissa extra ordinarie befattningshavare,
som icke tillhöra nyss omhandlade kategorier, ansett särskilda
övergångsanordningar erforderliga för att mera omedelbart kunna
råda bot för det för närvarande inom tullverket alltför starkt rådande extra
ordinariesystemet. För sådant ändamål har styrelsen tänkt sig, att å en särskild
övergångsstat skulle såsom ordinarie tjänster upptagas ett av Kungl.
Maj:t bestämt antal befattningar i olika lönegrader, avsedda för sådana
extra ordinarie gränsridare, kustroddare, vaktmästare och kammarskrivare,
som vid utgången av år 1921 varit anställda under minst fem år och tillika
innehava en effektiv tjänstgöring av minst tre år och som av generaltullstyrelsen
prövas lämpliga att vinna fast anställning vid verket.

Om också det av generaltullstyrelsen sålunda framlagda förslaget torde
sakna stöd i föregående praxis, synes mig dock, att förhållandena vid tullverket
äro av en så säregen beskaffenhet i fråga om extra ordinarie befattningshavares
anställning och befordran till ordinarie tjänst, att vidtagandet
av särskilda åtgärder uti det av styrelsen angivna syftet väl kan anses motiverat.
Jag finner mig fördenskull kunna i princip biträda styrelsens nyssberörda
förslag om ock med vissa modifikationer.

För ifrågavarande ändamål anser jag sålunda, att å en särskild övergångsstat
3, enligt min beteckning, bör uppföras ett av Kungl. Maj:t bestämt
antal tjänster såsom gränsuppsyningsmän, tillsyningsmän och kammarskrivare,
samtliga med ordinarie anställning, avsedda för sådana extra ordinarie
gränsridare, vaktmästare och kammarskrivare vid tullstaten, som vid utgången
av år 1921 varit anställda i tullverkets tjänst under minst fem år och
tillika innchava eu effektiv tjänstgöring av minst tre år samt av generaltullstyrelsen
prövas lämpliga att vinna fast anställning i tullverket. Härvid bör
uppmärksammas, att några tjänster tillhörande kustbevakningen icke skulle
upptagas i övergångsstat 3 med hänsyn till att något definitivt förslag beträffande
kustbevakningens ordnande nu icke skulle föreläggas riksdagen.

T fråga om de lönegrader enligt den nya avlöningsskalan, till vilka
tjänsterna å övergångsstat 3 skulle hänföras, anser jag gränsuppsyningsmansoch
tillsyningsmanstjänsterna böra, såsom styrelsen föreslagit, tillhöra 1 löne -

208

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 89-

graden, medan däremot kammarskrivartjänsterna synas böra sättas en lönegrad
lägre än styrelsen hemställt eller sålunda i 6 lönegraden, detta i anslutning
till mitt---förslag rörande placeringen av de ordinarie tullkontorist befattningarna.

Vidkommande sättet för bestridande av avlöningar till befattningshavare
å indragnings- och övergångsstater har generaltullstyrelsen föreslagit, att de
skulle utgå i vissa fall direkt av tullmedlen, i andra fall av avlöningar vid befattningar
å ordinarie stat, vilka hållas vakanta, samt i övriga fall av särskilt
förslagsanslag. Detta förfaringssätt har synts mig vara onödigt invecklat och
ur budgetteknisk synpunkt mindre tilltalande. Jag anser, att för bestridande
av avlöningarna till samtliga de befattningshavare, som upptagas å indragnings-
och övergångsstaterna, bör i stat uppföras ett särskilt förslagsanslag,
vilket torde kunna lämpligen sättas till 500,000 kronor. Däremot böra i stället
avlöningarna vid de tjänster å ordinarie stat, vilka skulle uppehållas av befattningshavare
å övergångsstat, helt besparas.---

Av billighetsskäl synas mig de tjänstemän, som komma att uppföras å
de av mig såsom övergångsstater 1 och 3 betecknade staterna böra berättigas
till ersättning för mistade extra inkomster efter samma grunder, som må bliva
bestämda för tjänstemän, vilka uppföras å ordinarie avlöningsstat.»

Dessa uttalanden utmynnade i särskilda hemställanden, avsedda
att föreläggas riksdagen till godkännande.

Oeneraituii- Med anledning av samma uttalanden har generaltullstyrelsen vid

Siyri92i. &r avgivande av nu föreliggande statförslag den 17 oktober 1921 tillkännagivit,
att styrelsen ansett sig icke kunna vidhålla sina tidigare förslag
rörande indragnings- och övergångsstaterna utan i stället böra följa
departementschefens nyssberörda förslag i allt huvudsakligt, för de
avvikelser från dessa, till vilka styrelsen funnit anledning, har styrelsen
lämnat denna redogörelse:

»I den å sid. 288 i propositionen nr 330 intagna tabell, som angiver storleken
av det tillfälliga lönetillägg, vilket skulle tillkomma å övergångsstat 1
uppförda tjänstemän, torde--— dels beloppen böra ändras till överensstäm melse

med 1921 års riksdags beslut, dels ock upptagas beloppen av de tillfälliga
lönetillägg, som skulle utgå å kustbevakningstjänstemän tillkommande, i
tabellen uteslutna begynnelseavlöningsbelopp. — Enligt departementschefens
förslag skulle tillfälligt lönetillägg tillkomma tjänstemän, som uppförts å
övergångsstat 1, men däremot icke tjänstemän, som på grund av vägran att
övergå på den nya staten uppförts å övergångsstat 2. Från sistnämnda förhållande
anser styrelsen sig emellertid böra ifrågasätta ett undantag, nämligen
beträffande de nuvarande fyra tullfiskalerna. Dessa tjänstemän lära
nämligen icke kunna antagas vara villiga att övergå på den nya staten, då de

---å denna skulle bliva upptagna såsom arvodister och alltså förlora sin

nuvarande ordinarie anställning med åtföljande pensionsrätt. Det synes vid
sådant förhållande obilligt, om de på grund av en dylik enligt styrelsens mening
fullt befogad vägran skulle berövas det tillfälliga lönetillägg, de nu åtnjuta.
— Å övergångsstat 3 torde, ävenledes på grund därav, att styrelsens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

209

förslag omfattar omorganisation jämväl av kustbevakningen, komma att upptagas
ett antal kustvakttjänster i 1 lönegraden. Vad beträffar den lönegrad,
i vilken kammarskrivartjänsterna skulle uppföras å denna övergångsstat, bar
styrelsen, i sammanhang därmed att styrelsen ansett sig fortfarande böra upptaga
tullkontoristerna i 7 lönegraden, ock bibehållit sagda tjänster i samma
lönegrad som tullkontoristerna.»

Beträffande vilket belopp, som skulle för indragnings- och över- *
gångsstaterna avses i staten för förra halvåret 1923, har styrelsen
samtidigt företett följande utredning:

»Enligt verkställda undersökningar och beräkningar, vilka dock givetvis
kunna äga endast en mycket begränsad giltighet, skulle å övergångsstat 1
uppföras omkring 35 tjänstemän, för vilkas avlöning skulle erfordras ett belopp
av omkring 114,000 kronor eller för första halvåret 1923 omkring 57,000
kronor. Beräkningen av det antal tjänstemän, som kunna komma att uppföras
å övergångsstat 2, är tydligen ännu mera osäker; sannolikt är dock, att
deras antabjjliver endast helt obetydligt. Å övergångsstat 3 skulle uppföras
omkring 98 kammarskrivartjänster i, såsom redan nämnts, 7 lönegraden samt
1 tillsyningsmans-, 13 gränsuppsyningsmans- och 79 kustvakttjänster, eller
sammanlagt 93 tjänster i 1 lönegraden. Till avlöning vid dessa tjänster skulle
erfordras ett belopp av omkring 678,000 kronor, sålunda för ett halvt år omkring
339,000 kronor. Emellertid skulle, på sätt---anförts vid behand lingen

av frågan om det antal tullkontoristtjänster, som enligt styrelsens åsikt
borde uppföras å den nya staten, anslaget till övergångsstaten 3 minskas med
det belopp, som motsvarar den besparing på avlöningsstaten, vilken uppkommer
därigenom, att icke alla tullkontoristtjänster omedelbart tillsättas. I likhet
med departementschefen (sid. 231 i propositionen) antager generaltullstyrelsen,
att 40 sådana tjänster skola kunna genast tillsättas, i följd varav och
då antalet tullkontoristtjänster i föreliggande förslag upptagits till 130, ett
antal av 90 dylika tjänster skulle komma att under någon tid bestridas av
kammarskrivare å övergångsstat 3. Med en medelavlöning av 4,495 kronor
vid varje tullkontoristtjänst skulle alltså å avlöningsstaten besparas omkring

404,000 kronor, eller för halvt år omkring 202,000 kronor, vilket senare belopp
sålunda bör fråndragas ovannämnda för övergångsstaten 3 beräknade belopp
av 339,000 kronor, då denna stat skulle utgöra omkring 137,000 kronor.

Då indragning sstaten, i 1922 års stat upptagen till 6,900 kronor, icke
förändrats, skulle densamma för första halvåret 1923 uppföras med 3,450
kronor.»

Enligt generaltullstyrelsens beräkning skulle alltså övergångsstat 1,
övergångsstat 3 och indragningsstaten sluta på ett belopp av 197,450
kronor. Då styrelsen i fortsättningen uppgivit sig hava till bestridande av
kostnaden för övergångsstat 2 under första hälften av år 1923 approximativt
beräknat ett belopp av 22,550 kronor, utgör summan av de föreslagna
posterna å övergångs- och indragningsstaterna 220,000 kronor, med vilket
belopp dessa stater ock upptagits i styrelsens förevarande statförslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 käft. (Nr 89.) • 27

210

Tulltjänstemannaföreningen.

Löneregle ringskom mittén.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i en till Kungl.
Maj:t ingiven skrift av den 3 november 1921 hemställt, att de extra
ordinarie kammarskrivare med minst fem års effektiv tjänstgöring, vilka
icke vid omorganisationen uppfördes å ordinarie stat, måtte överföras
å övergångsstat i lönegraden närmast under den, som komme att gälla
för kammarskrivare.

Det yttrande, som 1902 års löneregleringskommitté den 6 december
1921 avgivit över general tullstyrelsens förslag till stat för förra halvåret
1923 berör här omhandlade ämnen endast i vad de avse den ifrågasatta
övergångsstaten 3 och de nuvarande tullfiskalernas rätt till tillfälligt
lönetillägg efter den nya organisationens genomförande. I förstnämnda
ämne har kommittén framlagt följande synpunkter:

»Då kommittén fått det intryck, att förhållandena vid tullverket med avseende
å extra ordinarie personalens anställning och befordran till ordinarie
tjänst hittills i allmänhet varit för personalen jämförelsevis mera ofördelaktiga
än inom motsvarande andra verk, har kommittén all anledning förorda, att
vid nu förestående omorganisation åtgärder vidtagas i sjdte att i görligaste
mån gottgöra denna personal för den sämre ställning, som densamma till följd
av berörda för tullverket egenartade förhållanden kommit att intaga.

Kommittén vill dock ifrågasätta, huruvida verkligen tillräcklig anledning
föreligger att lösa denna fråga på det föreslagna sättet, vilket, såvitt
kommittén har sig bekant, saknar tidigare motsvarighet i statsförvaltningen.
I stället synes det kommittén, som om ändamålet hellre kunde vinnas därigenom,
att särskild hänsyn toges till nyss anförda förhållanden vid fastställande,
i den ordning, som stadgas i 34 § av avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement m. fl. verk, av grunderna för avlöningsförmånerna
åt icke-ordinarie befattningshavare vid tullverket. I samband därmed torde
jämväl frågan om bemälda extra ordinarie tjänstemäns rätt till kompensation
för indragna extra inkomster kunna komma under omprövning. De medel,
som i statförslaget avsetts för den sålunda enligt kommitténs mening icke
behövliga övergångsstaten 3, torde, vid godkännande av kommitténs uppfattning
i detta ämne, höra, i den män så finnes erforderligt, tillföras det för
tullstaten beräknade anslaget till icke-ordinarie befattningshavare m. m.»

I frågan om tullfiskalernas framtida rätt till tillfälligt lönetillägg
har general tullstyrelsens förslag, att tullfiskalerna måtte bliva tillerkända
sådan förmån, ehuru de efter styrelsens mening måste förutsättas bliva
uppförda å övergångsstat 2, där tillfälligt lönetillägg i allmänhet icke
skulle vara medgivet, föranlett kommittén allenast till den erinran, att,
då enligt kommitténs åsikt blivande arvoden till tullfiskaler ej borde
specifikt upptagas å den nya avlöningsstaten utan utgå enligt den i
34 § av avlöningsreglementet avsedda ordning, nuvarande ordinarie tullfiskaler
borde vara berättigade att med bibehållen pensionsrätt upptagas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 211

såsom befattningshavare på övergångsstat 1, vilka skulle få åtnjuta även
tillfälligt lönetillägg.

En av de särskilda ledamöterna i kommittén har förklarat sig
endast med tvekan och under viss angiven förutsättning kunna biträda
förslaget om borttagande av den av generaltullstyrelsen ifrågasatta övergångsstaten
3.

Bortsett från förslaget om reglerandet genom en »övergångsstat 3»
av viss extra ordinarie personals avlöningsförhållanden ävensom från en
del härefter angivna smärre undantag, föranledda av riksdagens tidigare
framlagda synpunkter, är jag ense med min företrädare om grunderna
för anordnandet av indragnings- och övergångsstaterna. I förstnämnda ämne
ansluter jag mig till den uppfattning, löneregleringskommittén framfört.

Emellertid är jag icke övertygad om nödvändigheten av att utverka
riksdagens särskilda förklaranden i samtliga här ifrågavarande hänseenden.
Såvitt jag kan finna, måste nämligen genom en föreskrift, att avlöningsreglementet
för statsdepartement m. fl. skall träda i tillämpning jämväl
beträffande tullverket, åtskilliga av de principer, som man synes hava
velat nu få uttryckta genom inrättandet av speciella slag av indragningsoch
övergångsstater, utan vidare bliva genomförda, dels på grund av
uttryckliga stadganden i reglementet, dels ock i anledning av den ställning,
riksdagen eljest intagit till en del övergångsspörsmål, som uppkommit
i samband med reglementets fastställande. Härutinnan ber jag
få erinra om följande.

I 36 § av nyss omförmälda reglemente är bestämt bland annat,
att tjänsteman, som anmäler, att han icke vill underkasta sig de nya
avlöningsbestämmelserna, och som ej heller kan därtill lagligen förbindas,
skall varda bibehållen vid honom enligt gällande ordinarie stat tillkommande
avlöningsförmåner ävensom vid honom dittills tillkommande pensionsrätt.
Vidare medgav 1921 års riksdag, att sådana vid de verk, å
vilka avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, anställda tjänstemän,
vilka vore uppförda å övergångsstater, finge, därest de kvarstannade å
övergångsstat, bibehållas vid samtliga enligt dessa stater utgående
avlöningsförmåner jämte tillfällig löneförbättring och personliga lönetillägg,
där sådana förekomme. Samtidigt därmed bemyndigade riksdagen
Kungl. Maj:t att i förekommande fall medgiva, att avlöningsreglementet
finge äga tillämpning jämväl å eu på äldre stat än den
dåvarande kvarstående tjänsteman, därest denne förklarade sig villig
underkasta sig nämnda reglemente. Genom vad sålunda förekommit
synes mig redan hava fastslagits, vad som nu avsetts att få särskilt

Reservation.

Departements chefen.

212

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

bestämt genom godkännande av grunderna för en »övergångsstat 2».
Dessutom har härigenom bland annat den utsträckning företagits beträffande
de föreliggande förslagen om rätt till tillfälliga lönetillägg, att
även tjänsteman, som vid den nya statens ikraftträdande redan befinner
sig på övergångsstat och kvarstår därstädes, skall kunna erhålla sådan
förmån, en utsträckning, vilken även jag finner med billighet överensstämmande.

Förutnämnda 36 § i avlöningsreglementet innehåller jämväl en
föreskrift av innebörd, att den ordinarie tjänsteman, som icke anmält,
att han ej önskar få de nya avlöningsbestämmelserna å sig tillämpade,
skall vara pliktig att underkasta sig dessa. Givetvis kan ett åläggande
i sådan riktning icke komma i fråga i andra fall, än där tjänstemannens
befattning även förekommer i den nya staten. Skulle befattningen ej
återfinnas därstädes, bör tjänstemannen, i likhet med vad som synes
hava av riksdagen vid tidigare löneregleringar ansetts uppenbart, överföras
till övergångsstat (indragningsstat). Enligt de grundsatser beträffande
avlöningsförmånerna för sådan tjänsteman, vilka uttalats av löneregleringskommittén
vid framläggandet av förslaget till definitiv lönereglering
för statsdepartementet och centrala ämbetsverk (betänkande
LXII, sid. 108—114) och som icke givit riksdagen anledning till erinran,
bör tjänstemannen å sådan stat bibehållas vid honom dittills tillerkända
avlöningsförmåner, tillfällig löneförbättring däri inräknad. Då tullfiskalerna
komma att vid tullverkets omorganisation bliva i så måtto övertaliga,
att deras ordinarie befattningar icke längre skulle förefinnas utan
de med befattningarna förenade göromål framdeles skulle utföras av ickeordinarie
befattningshavare, måste tydligen på envar av de nuvarande
ordinarie tullfiskalerna, som icke förklarar sig vägra att övergå på den
nya staten, de nyss anförda grundsatserna tillämpas. Av vad jag sålunda
bragt i erinran lärer framgå, att icke heller de förhållanden, som man
åsyftat få vid detta tillfälle särskilt reglerade genom fastställande av en
»övergångsstat 1» behöva föranleda uttryckligt beslut från riksdagens
sida om en sådan stat och de avlöningsförmåner, som därå skulle få
åtnjutas.

För undvikande av varje tvekan med avseende å de tillfälliga
lönetilläggen, där dessa med tillämpning av vad nu sagts finge utgå
till personal å annan än den nya staten och då dessa tillägg hittills
medgivits årsvis, torde emellertid riksdagens uttalande härom vara
önskligt; och -hemställer jag därför, med gillande av vad min företrädare
i ämbetet i frågan principiellt yttrat, att Kungl. Maj:t måtte utverka
riksdagens förklarande, att ordinarie tjänsteman vid tullstaten, som är

213

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

villig att övergå på den nya staten men icke kan dit överföras av den
anledning, att hans innehavande befattning icke förekommer i sagda
stat, liksom ock tjänsteman, tillhörande för år 1922 fastställd övergångsavlöningsstat,
må efter Kungl. Maj:ts bestämmande kunna få åtnjuta
tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i lämpligt förhållande
till den tjänstgöring, som kan komma att krävas av vederbörande eller
eljest prövas skäligt, dock icke i något fall till högre belopp, för år
räknat, än som genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 juni 1921 (nr
444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket för
år 1922 blivit bestämda.

Rätt till ersättning för mistade extra inkomster efter samma grunder,
som må bliva bestämda för tjänstemän, vilka uppföras å ordinarie avlöningsstat,
synes mig rättvisligen böra lämnas nyssnämnda båda slagen
tjänstemän, således jämväl den tjänsteman, som är uppförd å äldre övergångsavlöningsstat.
I överensstämmelse härmed hemställer jag om utverkande
av riksdagens förklarande jämväl i detta avseende.

Vidkommande härefter de tjänstemän, som vid tidigare tillfällen
blivit uppförda å indragningsstat, synes riksdagen vid behandlingen av
avlöningsfrågorna för statsdepartement m. fl. verk hava godkänt löneregleringskommitténs
uppfattning (betänkande LXII, sid. 114), att avlöningsreglementet
för dessa verk icke borde komma i tillämpning på
befattningshavare å sådan stat i andra fall, än då de hade full tjänstgöringsskyldighet.
Det synes mig vid sådant förhållande uppenbart,
att en å äldre indragningsstat förekommande tjänsteman, vilken, såsom
fallet för närvarande lärer vara vid tullverket, icke har dylik skyldighet,
ej gärna kan ifrågakomma till erhållande av andra löneförmåner än dem,
han å hittillsvarande indragningsstat åtnjuter. Ett generellt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att medgiva å denna indragningsstat kvarstående
befattningshavare att få det nya avlöningsreglementet tillämpat å sig
har, efter vad jag i det föregående nämnt, redan blivit i samband med
reglementets fastställelse av riksdagen lämnat. Under dessa omständigheter
förefaller mig slutligen icke heller ett särskilt beslut om anordnandet
av en ny »indragningsstat» vara för tullverkets vidkommande
erforderligt.

dag förutsätter alltså, att, därest riksdagen anvisar medel till indragnings-
och övergångsstater för tullverket för förra halvåret 1923
utan att därvid göra erinran i de avseenden, vari riksdagens särskilda
beslut enligt min nu uttalade uppfattning icke är behövligt, riksdagen
anser, att de riktlinjer med avseende å dylika staters anordnande, vilka
efter vad jag nu anfört varit för riksdagen tidigare ledande, fortfarande
böra följas.

214

Anslags belspp -

Departements chefen.

Anslag till
pensioner.

Departements chefen.

Botgörelse
för mistade
avlöningsandelar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Beträffande storleken av berörda medel, av generaltullstyrelsen
upptagna till 220,000 kronor, torde dessa, sedan den för »övergångsstat
3» beräknade delen därav, 137,000 kronor, överförts till det särskilda
anslaget för avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
böra bestämmas till återstoden, eller 83,000 kronor. Av detta belopp
synes jämväl tillfällig löneförbättring till tjänsteman hos generaltullstyrelsen,
för vilken plats ej kan beredas å den nya staten, kunna få utgå. Om
utverkande av riksdagens medgivande härtill gör jag därför nu hemställan.

Pensionsstaten för avskedade tjänstinneharare.

För pensionering av avskedade tjänstinnehavare är i staten för år
1922 upptaget ett förslagsanslag av 400,000 kronor.

Generaltullstyrelsen har i det nu föreliggande statförslaget för
förra halvåret 1923 upptagit detta anslag med hälften av nämnda belopp,
eller 200,000 kronor.

Mot denna anslagspost har jag ej funnit anledning till erinran.

Pensionsstaten för avlidna tjänstinnehavares efterlämnade änkor och barn

I 1922 års stat är för pensionering av avlidna tjänstinnehavares
efterlämnade änkor och barn avsett ett förslagsanslag av 25,000 kronor.

Beträffande storleken av detta årsanslag har generaltullstyrelsen
icke haft någon förändring att föreslå, varför styrelsen i sitt förslag
till stat för förra halvåret 1923 räknat med halva detta belopp, således
med 12,500 kronor.

Åven jag anser, att anslaget bör med hälften av nuvarande beloppet
överföras till sistnämnda stat.

Jämlikt § 8 i gällande avlöningsreglemente för tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning tillfaller avlöning vid ledig
tulltjänst, som i vanlig ordning återbesättes, tullstatens enskilda pensionsinrättning,
i den mån densamma icke erfordras för tjänstens uppehållande
under ledigheten.

Då tullkommissionen framlade sitt förslag till avlöningsreglemente
för tullverket, utgick kommissionen från den förutsättning, att en motsvarande
bestämmelse icke borde för framtiden förefinnas. Emellertid
anförde kommissionen vid samma tillfälle (IV: sid. 85), att pensionsinrättningen
i sådant fall skulle mista en inkomst, som, enligt vad kommissionen
inhämtat, uppgått till omkring 15,000 kronor om året, och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

215

att, då pensionsinrättningens ekonomi delvis vore baserad på denna inkomst,
det icke borde ifrågakomma att utan kompensation indraga densamma
till statsverket. Kommissionen ville därför uttala sig för att
pensionsinrättningen i stället erhölle ett fast anslag av tullmedlen till
lämpligt belopp.

Detta uttalande har biträtts av generaltullstyrelsen (U. IV: sid. 35
o. f.), som emellertid med hänsyn till storleken av nyssberörda inkomst »
under de senare åren funnit anslaget lämpligen böra bestämmas till
13,000 kronor för år och således till 6,500 kronor för budgetsperioden
1 januari—30 juni 1923.

Av flera skäl finner jag icke lämpligt, att ett medgivande om rätt Departementjför
tullstatens enskilda pensionsinrättning till vissa avlöningsbelopp chettn vidare

lämnas. Men å andra sidan synes det mig, liksom på sin tid
(sid. 261) min företrädare i statsrådsämbetet, ej heller böra förekomma,
att samma pensionsinrättning utan ersättning frånhändes en så väseutlig
inkomst, som den pensionsinrättningen nu åtnjuter på grund av det anförda
stadgandet i gällande avlöningsreglemente. Jag får därför uttala
min anslutning till tullkommissionens av generaltullstyrelsen biträdda
förslag om beviljande åt pensionsinrättningen av ett fast anslag av tullmedlen
såsom kompensation för sagda inkomst. Detta anslag torde
böra fastställas till det av styrelsen beräknade beloppet. I den till mitt
föreliggande statförslag hörande specifikation (bil. A) återfinnes anslaget
såsom en avdelning b) under huvudrubriken »pensionsstaten för avlidna
tjänstinnehavares änkor och barn». •

• Omkostnadsstaten.

Innan härefter redogörelse lämnas för storleken av de anslag, som TitelfBrändgeneraltullstyrelsen
avsett vid de olika titlarna å omkostnadsstaten för nn9arbudgetsperioden
1 januari—30 juni 1923, må förutskickas, att, sedan vid
behandlingen den 18 mars 1921 av tullverkets utgiftsstater för år 1922
dåvarande chefen för finansdepartementet uttalat sig för vissa förenklingar
i de dittillsvarande benämningarna å omkostnadstitlarna, generaltullstyrelsen
i föreliggande statförslag iakttagit berörda namnförändringar.

Då de sålunda vidtagna titelförändringarna förefallit mig vara Departementslämpliga,
har även jag använt de nya benämningarna å anslagen i den che1cnav
mig framlagda specifikationen av utgiftsstater för tullverket.

216

Antagen*

storlek.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Om sättet för beräkningen av de i generaltullstyrelsens förslag till
omkostnadsstat förekommande anslagsbelopp har styrelsen lämnat huvudsakligen
dessa uppgifter:

Vart och ett av följande anslag hade i förslaget upptagits med hälften
av det belopp, varmed det uppförts i gällande stat, och därigenom kommit att
utgöra: anslaget till byggnader, hyror och tomtören m. m. 50,000 kronor; anslaget
till läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp 30,000 kronor;
anslaget till utbildning i tulltjänsten 10,500 kronor; samt anslaget till hemliga
utgifter 3,000 kronor.

Däremot hade anslaget till beslagarandelar samt tullstatens enskilda
pensionsinrättnings andelar av böter ävensom anslaget till vissa arvoden enligt
särskild förteckning uppförts med hälften av samma anslag i Kungl. Maj:ts
den 18 mars 1921 framlagda förslag till stat för år 1922, eller med respektive

45.000 kronor och 1,310 kronor. Sistnämnda anslag understege med 50 kronor
vad som därav utbetalts under första hälften av år 1921; anledningen därtill
vore den, att tullstationen i Huvudskär skulle med ingången av år 1923 komma
att indragas och alltså ett i förteckningen uppfört arvode till skollärare därstädes
om 100 kronor för år bortfalla.

Då gottgörelsen åt rådhusrätterna för avgörande av tullmål utbetalades
i början av varje år för nästföregående år, hade anslaget därtill uppförts
med 8,000 kronor, motsvarande ungefär beloppet av utgifterna från anslaget i
början av år 1921. Någon nedgång i dessa utgifter kunde med hänsyn till det
betydliga antalet tullmål, icke vara att förvänta.

Anslagen till rese- och traktamentskostnader, till telegramporto samt
till gratifikationer åt krono-, lots- och kanalpersonal hade av styrelsen upptagits
med respektive 30,000 kronor, 30,000 kronor och 500 kronor, utgörande ungefär
de belopp, som motsvarade utgifterna från berörda anslag under första hälften
av år 1921.

Anslaget till underhåll och drift av fortskaffningsmateriell hade av styrelsen
beräknats till ett belopp av 212,000 kronor, därav, i runda tal, till underhåll
och drift av den för kustbevakningens behov avsedda tjänstemateriell

193.000 kronor, till drift av lokaltullförvaltningens och gränsbevakningens båtar
och övrig tjänstemateriell 7,000 kronor, samt till underhåll och drift av dels
en redan beviljad patrullbåt för Göteborgs hamn, dels en avsedd dylik båt för
Stockholms hamn 12,000 kronor. Med avseende å underhålls- och driftkostnaden
för sistnämnda två båtar ville styrelsen erinra, att denna vid tidigare gjorda
beräkningar (IT. IA: sid. 135) upptagits till 30,000 kronor för helt år räknat.

Utgifterna från anslaget till expenser, vilka utgifter under första hälften
av år 1921 uppgått till omkring 350,000 kronor, hade med anledning av de
vikande priserna ansetts kunna för budgetsperioden 1 januari—30 juni 1923
beräknas till ett nedsatt belopp av 300,000 kronor.

Till legor för fortskaffningsmateriell hade upptagits ett anslag av 75,000
kronor, beräknat på följande sätt, i avrundade tal: båtlegor m. m. vid kustbevakningen
32,000 kronor; båtlegor vid gränsbevakningen 4,500 kronor; hästlegor
vid gränsbevakningen, av styrelsen tidigare (U. IA: sid. 134) upptagna
till 65,000 kronor för helt år men nu uppförda med ett något nedsatt belopp, för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

217

ett halvt år 29,000 kronor; eykellegor vid gränsbevakningen 4,500 kronor; samt
båtlegor vid lokaltullförvaltningen 5,000 kronor.

Anslaget till beklädnad och beväpning hade uppförts med ett belopp av

280,000 kronor, motsvarande, efter gällande medelpris av 266 kronor per man, ungefär
hälften av årliga kostnaden för denna förmån åt ett antal av 1,957 tjänstemän
på ordinarie stat och ett beräknat antal av 163 tjänstemän på övergångsstaterna,
sålunda tillhopa 2,120 tjänstemän, som enligt generaltullstyrelsens
förslag skulle vara berättigade till förmånen.

Till ersättning för övertidstjänstgöring och till bestridande av kostnaderna
för nattbevakning hade styrelsen i 1920 års statförslag uppfört ett anslag
av 750,000 kronor, därav för det förra ändamålet 250,000 kronor och för det senare
ändamålet 500,000 kronor. I propositionen den 18 mars 1921 (nr 330) hade
sedermera gjorts den ändring, att kostnaden för nattbevakning upptagits med
ett till 335,000 kronor nedsatt belopp (sid. 237). Emellertid skulle sistberörda
kostnad enligt styrelsens förslag framdeles utgå av anslaget till avlöning åt
vissa icke-ordinarie befattningshavare och sålunda icke upptagas under omkostnadsstaten.
Med anledning därav hade styrelsen i sin stat för förra halvåret
1923 upptagit ett anslag till allenast ersättning för övertidstjänstgöring
med hälften av förutberörda belopp 250,000 kronor, eller 125,000 kronor.

Diverse utgifter, vilka under första hälften av år 1921 uppgått till omkring
77,000 kronor, hade med anledning av de fallande priserna ansetts kunna
för motsvarande del av år 1923 beräknas till ett nedsatt belopp av 70,000 kronor,
eller lika med hälften av det för år 1922 anvisade anslaget. I det föreliggande
statförslaget hade ifrågavarande anslag emellertid uppförts med 95,000 kronor.
Anledningen härtill vore följande. Såsom i annat sammanhang närmare omförmälts
hade generaltullstyrelsen i följd av den på senare tider allt mer överhandtagande
smugglingen funnit det nödvändigt att åt sig utverka tillstånd
att för bekämpande av detta ur flera synpunkter allvarliga onda anlita biträde
av utbildad detektiv. Eesultatet därav hade visat sig så tillfredsställande,
att styrelsen icke tvekade att uttala sig för ett vidare gående på denna väg.
Detta syntes, åtminstone tills vidare, icke böra ske genom fast anställande vid
tullverket av eu eller flera personer med detektivutbildning, utan lämpligast sålunda,
att till styrelsens förfogande ställdes medel, vilka styrelsen, i den mån
omständigheterna gjorde sådant biträde behövligt eller önskvärt, kunde äga för
ändamålet använda. Styrelsen hade därför ansett sig böra ifrågasätta, att
för den budgetsperiod, det avgivna förslaget avsåge, måtte för omförmälda ändamål
anvisas ett belopp av 25,000 kronor, av vilket jämväl kostnader för resor
m. in. skulle utgå. Beloppet både ansetts lämpligen böra upptagas under anslaget
till diverse utgifter. För motsvarande ändamål syntes jämväl för år
1922 böra å tilläggsstat uppföras enahanda belopp, 25,000 kronor, varom styrelsen
alltså gjorde hemställan.

Slutligen hade å omkostnadsstaten uppförts ett anslag å 1,219,200 kronor
till inköp av fortskaffa i ngsmatericll för kustbevakningen, från vilket anslag
skulle bestridas kostnaden för de 24 s. k. tulljagare, för vilkas anskaffande styrelsen
i annat sammanhang uttalat sig. Det sålunda angivna, därför erforderliga
beloppet vore visserligen betydande nog men utgjorde en enligt styrelsens
mening på grund av nödvändigheten att med det snaraste väsentligt stärka kust -

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.)

Departementschefen.

218 Kungl. Majtts proposition Nr 89.

bevakningens organisation och effektivitet oundviklig utgift, som icke heller
komme att belasta staterna under närmaste följd av år.

Beträffande sistberörda anslag »till inköp av fortskaffningsmateriell
för kustbevakningen» så ock förutnämnda anslag »till underhåll och drift
av fortskaffningsmateriell» samt »till legor för fortskaffningsmateriell», i vad
dessa avse kustbevakningen, har styrelsen framlagt vissa ingående beräkningar,
för vilka närmare redogörelser komma att i det följande framläggas.

I de frågor, som sålunda komma att ånyo upptagas till behandling,
torde jag icke behöva vid detta tillfälle angiva min uppfattning.

Vidkommande däremot övriga spörsmål rörande anslagen å omkostnadsstaten
får jag här uttala min anslutning till generaltullstyrelsens
förslag i dessa, utom såvitt angår anslaget till beklädnad och beväpning.
Detta anslag anser jag nämligen kunna högst avsevärt nedbringas.
Ty därest statsdepartementens avlöningsreglemente blir, såsom
jag föreslagit, tillämpat jämväl på tullpersonalen, komma att från den
del av anslaget, som avser beklädnad, bestridas endast kostnaderna för
tjänstebeklädnad åt nu uniformsberättigade tulltjänstemän, vilka icke
övergå på den nya staten, ävensom för möjliggörande i särskilda undantagsfall
— liksom vid kommunikationsverken — av nedsättning i försäljningspriset
under inköpspriset vid beklädnadsmaterialiers avyttring åt
tullpersonal. För dessa ändamål synes mig för det halvår, staten skulle
avse, ett belopp av 7,000 kronor kunna bliva tillräckligt. Lägges härtill
ett approximativt beräknat belopp av 1,000 kronor för möjligen erforderlig
utökning eller förbättring på sina håll av tullpersonalens beväpning
under samma halvår, skulle totalsumman av anslaget stanna
vid 8,000 kronor. I mitt statförslag har anslaget därför införts med
allenast detta sistnämnda belopp. — Det må i detta sammanhang erinras
därom, att övergången till de nya beklädnadsföreskrifterna medför
behov för generaltullstyrelsen av visst rörelsekapital för inköp av beklädnadsmaterialier.
Sådant synes mig emellertid kunna utan riksdagens
särskilda bemyndigande få förskotteras av tullmedlen.

I fråga om anslaget till utbildning i tulltjänsten har jag visserligen
förut i dag principiellt tillstyrkt det förslag, att av detta anslag
borde till generaltullstyrelsens förfogande årligen ställas ett belopp av
förslagsvis 5,000 kronor för tulltjänstemäns studieresor i utlandet. Med
hänsyn till att tullpersonalens samtliga utbildningsfrågor, såsom förut
nämnts, för närvarande ligga under särskild utredning, har jag dock
icke ansett lämpligt att i mitt statförslag för förra halvåret 1923 av här
berörda anslag uttryckligen avskilja viss del för resestipendier.

Från förslagsanslaget till diverse utgifter synas medel böra få utgå även

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 219

för inrättande av tullverkets nya lokala laboratorier i Göteborg och Malmö
samt för vidtagande av en del förberedande åtgärder för anordnande av det
tillstyrkta huvudlaboratoriet i Stockholm. Med hänsyn till fallande priser
anser jag detta kunna ske, utan att någon höjning i det av generaltullstyrelsen
föreslagna anslagsbeloppet behöver företagas.

Om utverkande av medel å tilläggsstat för år 1922 för detektivundersökningar,
som, enligt vad generaltullstyrelsen anfört, kunna behöva
under sagda år företagas, kommer jag att senare i dag göra hemställan.

I anslutning till vad nyss omförmälts angående storleken av vissa
anslag å omkostnadsstaten må här dels närmare beröras den av generaltullstyrelsen
antydda frågan om anskaffande av en motorpatrullbåt för
Stockholms tullbevakning, dels ock lämnas den redogörelse för vissa
ekonomiska spörsmål rörande kustbevakningens fortskaffningsmateriell,
vilken förut bebådats.

Tullbevakningsinspektionen i Stockholm har sedan 1880-talet haft
en av tullverket anskaffad ångslup till förfogande för visitations- och
patrulleringsfärder inom nämnda stads hamnområde. Den för närvarande
nyttjade (»Argus») har varit i användning sedan början av sommaren
1901, ehuru den dock under berörda tid undergått ett flertal delvis
ganska omfattande reparationer. Kostnaderna för dessa hava enligt
från generaltullstyrelsens kameralbyrå under hand införskaffade upplysningar
för åren 1918, 1919, 1920 och 1921 belöpt sig till respektive
4,655, 6,099, 8,539 och 6,441 kronor.

Före vidtagandet av en under år 1919 ifrågasatt reparation av
den nu använda ångslupen anhöll bemälda tullbevakningsinspektion hos
skeppsmätningsöverkontrollören om dennes uttalande angående en dylik
åtgärd. I sitt den 27 mars 1919 avgivna svar härå anförde skeppsmätningsöverkontrollören
bland annat som följer:

I betraktande av den för användningen av ifrågavarande ångslup långa
tiden, såväl under dygn som för år räknat, borde det vara förklarligt, att ångslupen
vore jämförelsevis försliten, varom skeppsmätningsöverkontrollören ock
ombord övertygat sig. I följd härav vore enligt lians förmenande att för framtiden
förvänta årligt återkommande och alltmera omfattande reparationer^
vilka säkerligen komme att ställa sig relativt kostsammare än anskaffning av
ett nytt fartyg. Anskaffades ett nytt visitationsfartyg, borde detsamma vara
av däckad typ dels med hänsyn till ökad sjösäkerhet, dels för underlättande av
tilläggningen till fartyg och ombordstigningen därå, dels ock för undvikande
av sidoskott ocli sidostöttor, vilka eljest å öppet fartyg vore nödvändiga för
uppbärande av tak.

Anslag till
forlskaff
ningsmateriall.

Patrullbåt i
Stockholm.

Skeppmät ningsöver kontrollören.

220

Tullbevakningsinspektionen
år
3919

Skeppsmätningskontrollören
i
Stockholm.

Tullbevakningginspek
-tionen år
1920.

Generaltullstyrelsen

år 1920.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Under åberopande av nu återgivna utlåtande ävensom av en del andra
handlingar lämnade tullbevakningsinspektionen i Stockholm i skrivelse
till generaltullstyrelsen den 8 april 1919 följande upplysningar:

Enligt vad verkställda undersökningar givit vid handen, syntes en för
omförmälda ångslups framtida bestånd nöjaktig reparation av densamma betinga
en kostnad av 17,000 kronor, vartill komme omkring 3,000 kronor för
önskvärd förlängning av slupen. Med hänsyn därtill hade chefen för tullbevakningsinspektionen
med vederbörande vid flottans station i Stockholm förhandlat
om möjlig överlåtelse till tullverket av någon marinen tillhörig patrullbåt.
Därvid hade emellertid framkommit, att en dylik överlåtelse icke läte sig
genomföra, men att varvet vore lika villigt som skyldigt att åt tullverket förfärdiga
en ny för sitt ändamål fullt lämplig visitationsslup. Inspektionen hemställde
fördenskull om generaltullstyrelsens bemedling för införskaffande ay
ritningar och kostnadsförslag till en sådan slup från nämnda varv samt om avslutande
av kontrakt med varvet angående slupens leverans, därest varvets
blivande anbud antoges. I avvaktan å nybyggnaden av en dylik slup komme
emellertid den dittills använda ångslupen att underkastas en del mindre omfattande
reparationsarbeten, varigenom densamma ansåges bliva användbar
ännu ett eller möjligen två år.

Med anledning av vad sålunda framhållits anmodade generaltullstyrelsen
den 14 maj 1919 skeppsmätningskontrollören i Stockholm att
i samråd med chefen för tullbevakningsinspeklionen därstädes verkställa
och till styrelsen inkomma med utredning angående för ifrågavarande
ändamål lämplig båttyp. Denna anmodan ledde till ett förslag från
skeppsmätningskontrollören den 8 november 1919, att den erforderliga
båten måtte byggas i överensstämmelse och samtidigt med en för Göteborgs
tullbevakning avsedd patrullbåt, till vilken ritningar uppgjorts av
förre professorn i skeppsbyggeri A. H. Lindfors.

Berörda förslag biträddes av tullbevakningsinspektionen i Stockholm
den 19 april 1920. Sedermera under året inkom emellertid anbud
från en firma i Finland om leverans för tullbevakningens i Stockholm
behov av en dåmera under byggnad varande heldäckad stålbåt ungefär
liknande den av professor Lindfors föreslagna. Tullbevakningsinspektionens
chef fann sig då, med avseende å nödvändigheten att ersätta
den dittillsvarande patrullbåten med annan för ändamålet lämplig båt,
böra tillstyrka godkännandet av detta anbud.

Vad sålunda sist förekommit föranledde generaltullstyrelsen att i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 december 1920 hemställa om bemyndigande
att för tullbevakningen i Stockholm för en kostnad av högst

50,000 kronor, vartill komme tullavgift med 10 procent av båtens värde,
inköpa omförmälda erbjudna båt.

221

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Denna hemställan hade åter till följd, att Kungl. Maj:t den 4
februari 1921 till riksdagen avlät proposition (nr 63) om anvisande av
medel för anskaffande av den begärda motorpatrullbåten. Vid ärendets
föredragning i statsrådet anförde vederbörande departementschef bland
annat, att han vid granskning av handlingarna i ärendet kommit till
den bestämda uppfattning, att anskaffandet av en ny patrullbåt för Stockholms
tullbevakning icke längre kunde utan allvarsamma olägenheter
uppskjutas. Emellertid vann propositionen icke bifall av riksdagen, som
förklarade sig ej hava av den i propositionen lämnade utredningen blivit
övertygad, att anskaffandet av patrullbåten vore av behovet påkallat; i
varje fall syntes det riksdagen, att staten icke borde under då rådande
förhållanden, när ringa tillgång å arbete förefunnes vid svenska varv,
såväl statens egna som enskilda, från utlandet verkställa inköp av fartyg.

Det torde få här omnämnas, att generaltullstyrelsen i en till Kungl.
Maj:t ställd skrivelse den 7 mars 1921 upplyst, att styrelsen låtit en
fackman efter vederbörligt tillstånd besiktiga flottan tillhöriga och å dess
härvarande varv befintliga smärre båtar i syfte att få utrönt, huruvida
någon bland dessa till äventyrs kunde få av tullverket för ifrågavarande
ändamål övertagas. Ett över berörda besiktning insänt instrument av
den 4 mars 1921 utvisade emellertid, att de båtar, som eventuellt kunde
av flottan avstås till tullverket (två vedettbåtar), vore odugliga till hamnbevakning.

Sedermera under året har tullbevakningsinspektionen i Stockholm
i skrivelser till generaltullstyrelsen den 19 maj och den 14 juni 1921
hemställt om tillstånd att, då förenämnda patrullbåt »Argus» icke utan
betydande förändringar och förbättringar under någon längre tid kunde
fortfarande begagnas, något som vitsordats av varvschefen vid flottans
station i Stockholm den 19 april 1921, låta verkställa nu berörda arbeten.
Dessa, som helst borde bestå i omändring av båten till motorbåt
jämte förlängning av och utförande i överensstämmelse med fartygsinspektionens
fordringar av reparationer å densamma, komme att, om
de företogos i berörda utsträckning, betinga ett pris av 38,000 kronor
enligt från svensk firma inkommet anbud. Endast reparationerna skulle,
därest de utfördes i den omfattning fartygsinspektionen krävde, föranleda
en kostnad av 23,000 kronor.

Generaltullstyrelsen har i anledning härav i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 1 november 1921 förnyat sin framställning om medel för anskaffande
av en ny patrullbåt för Stockholms tullbevakning och i sådant

1921 års
riksdag.

Båtar från
flottan.

Tullbevakningsinspek•
tionen år
1921.

Generaltull styrelsen år

1921.

222

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

avseende anfört följande i anslutning till en redogörelse för nyssnämnda
förslag om utförande av åtskilliga arbeten å patrullbåten »Argus»:

»Då det synts generaltullstyrelsen i hög grad olämpligt, att ifrågavarande
åldriga och i flera avseenden för sitt ändamål olämpliga båt skulle undergå
omändrings- och reparationsarbeten till en så betydande kostnad och då
generaltullstyrelsen för övrigt icke till sitt förfogande bär medel för ändamålet^
har tullbevakningsinspektionens omnämnda framställning icke föranlett
någon annan åtgärd från generaltullstyrelsens sida än att styrelsen låtit
vid flottans härvarande varv för en kostnad av 5,440 kronor 44 öre utföra de
reparationer, som varit alldeles ofrånkomliga för ångslupens användning under,
närmaste tid.

Nu nämnda kostnad utgör ett led i de utgifter, som förorsakas tullverket
av de årligen återkommande mer eller mindre dyrbara reparationsarbeten,
vilka icke kunna undvikas, om ångslupen överhuvud taget skall kunna användas.
Då dessa reparationer, under vilkas pågående amiat fartyg för ändamålet
ifråga måste av tullverket förhyras, i längden torde för statsverket bliva
avsevärt mycket dyrare än anskaffandet av en ny ändamålsenlig motorfarkost
och därjämte ovillkorligen allvarsamma olägenheter måste uppstå, om icke
ny patrullbåt för Stockholms tullbevakning snarast anskaffas, har generaltullstyrelsen
ansett sig nödsakad att---ånyo göra framställning om anskaf fande

av en sådan patrullbåt.»

I fortsättningen har styrelsen omförmält, att den under hand från
närmare angivna svenska firmor och bolag införskaffat anbud å byggandet
av en för tullbevakningen i Stockholm avsedd båt av samma
beskaffenhet som den för Göteborg enligt beslut av 1921 års riksdag
anskaffade patrullbåten samt att dessa anbud slutade på belopp av lägst
44,400 kronor och högst 77,000 kronor. Med denna utgångspunkt
har styrelsen sedan utformat sitt anslagskrav på detta sätt:

»Då de avgivna anbuden sålunda variera i ganska betydlig mån och det
icke i sakens nuvarande läge kan avgöras, huruvida det lägsta anbudet lämpligen
bör antagas, har styrelsen icke trott sig kunna föreslå det erforderliga
anslagets belopp begränsat till det lägsta anbudets--—; och hemställer allt så

styrelsen nu, att å tilläggsstat för år 1922 måtte, för anskaffande av en för
Stockholms hamn avsedd patrullbåt, anvisas ett förslagsanslag, högst 55,000
kronor.»

Av handlingarna i detta ärende har jag fått den uppfattning, att
åtgärder måste vidtagas för att få fullgod båtmateriell ställd till Stockholms
tullbevaknings förfogande, i likhet med vad som under fjolåret
skett beträffande Göteborgs tullbevakning. Den nuvarande patruilbåten
synes nämligen vara av den otillfredsställande beskaffenhet, att ständiga
reparationer påfordras för att få densamma i det skick, att den kan anses
åtminstone tämligen sjövärdig. Då kostnaderna för dessa, enligt vad som
upplysts, endast för de senaste fyra åren uppgått till sammanlagt nära

26,000 kronor, förutom vad som måst erläggas för förhyrning av annan

223

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

båt under de tider, reparationerna pågått, förefaller det mig vara ekonomiskt
mindre fördelaktigt att nedlägga eljest ofrånkomliga betydande
kostnader å iståndsättande av den hittills använda patrullbåten, vilken
för övrigt, efter vad jag inhämtat, i flera avseenden icke nöjaktigt kan
uppfylla de fordringar, som numera måste ställas på en patrullbåt inom
Stockholms vidsträckta hamnområden. Möjlighet att få ifrågavarande
båt ersatt med någon flottan tillhörig sådan av lämpligare beskaffenhet
synes vara helt utesluten. Ej heller har, såvitt jag erfarit, från enskilt
håll inom landet avgivits anbud om avyttring av redan färdigbyggd
båt, passande för patrulltjänsten. Vid sådant förhållande lärer ej återstå
annat än att gå i författning om byggande av en särskilt för ändamålet
konstruerad farkost. Det förslag generaltullstyrelsen i sådant avseende
framlagt, nämligen att, såsom av sakkunniga förordats, låta utföra en
dylik farkost efter i huvudsak de ritningar och arbetsbeskrivningar,
som tjänat till ledning vid byggandet av förenämnda för Göteborgs
tullbevakning levererade båt, synes mig kunna godkännas, allrahelst
som ett den SO december 1921 utfärdat avsyningsinstrument rörande
sist omförmälda båt givit vid handen, att denna vid anställda provningar
visat sig fullt tillfredsställande. De föreliggande anbuden å leverans
av den tilltänkta patrullbåten för Stockholm härröra samtliga från
svenska verkstäder, varför inhemsk arbetskraft kommer att, oavsett vilket
anbud som slutligt antages, med båtens byggande erhålla sysselsättning.
Med hänsyn till de gränser, inom vilka leveransprisen enligt de olika
anbuden ligga, och den kostnad, patrullbåten för Göteborgs tullbevakning
betingat, enligt uppgift 62,500 kronor, vill jag icke ifrågasätta någon
sänkning av det maximianslag, generaltullstyrelsen ansett behövligt för
anskaffandet av patrullbåten för Stockholms tullbevakning, 55,000 kronor.
Emellertid förutsätter jag, att nytt leveransanbud kommer att infordras,
sedan tillstånd till båtens byggande lämnats, då möjligen någon ytterligare
nedgång i anskaffningskostnaden kan påräknas.

Jag tillstyrker alltså, att en motorpatrullbåt, byggd i huvudsaklig
överensstämmelse med den av 1921 års riksdag för Göteborgs tullbevakning
beviljade, anskaffas för Stockholms tullbevakning samt att för
sådant ändamål anvisas nyssnämnda belopp, 55,000 kronor. Då emellertid
leveransen av denna båt knappast kan hinna eller i varje fall med
hänsyn till de provisoriska reparationer å den nuvarande patrullbåten, som
ändock kunna förväntas bliva oundgängliga under tiden för samma leverans,
behöva ske tidigare än i början av år 1923, synes anskaffningsbeloppet
ej nödvändigtvis böra anvisas å tilläggsstat för år 1922 utan kunna
utgå av anslag å ordinarie staten för förra halvåret 1923. De förskott

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

Kustbevakningens
farkoster
m. m.

å leveranssumman, som må kontraktsenligt fordras, lärer generaltullstyrelsen
kunna utan riksdagens särskilda medgivande få av under år
1922 tillgängliga medel utbetala. I enlighet härmed har jag i det
förslagsanslag å omkostnadsstaten för sagda budgetsperiod, som avser
medel till inköp av fortskaffningsmateriell för kustbevakningen, inräknat
meranämnda för patrullbåten i Stockholm erforderliga högsta belopp, 55,000
kronor, samtidigt varmed jag förändrat benämningen å samma anslag till
»anslag till inköp av fortskaffningsmateriell för tull- och kustbevakningen».

Vad beträffar kostnaderna för nyanskaffning och underhåll av
den vid kustbevakningen enligt generaltullstyrelsens uppfattning erforderliga
tjänstemateriellen har styrelsen i förevarande skrivelse den 17
oktober 1921 med stöd av mottagna leveransanbud och eljest
erhållna uppgifter .ansett desamma kunna beräknas sålunda:

Tab. I. Engångskostnader.

Tull jagare med tillbehör (24 st. å 50,800 kronor) .......... kronor 1,219,200: —

Tullbåtar av typ I (28 st. å 8,500 kronor) ................ » 238,000: —

Tullbåtar av typ II (18 st. å 4,950 kronor) ................ » 89,100: —

Snipor (med utombordsmotor; 84 st. å 700 kronor)........ » 58,800: —

Motorcyklar (2 st. å 1,800 kronor) ...................... » 3,600: —

Cyklar (73 st. å 220 kronor) .............................. » 16,060: —

Summa kronor 1,624,760: —.

Tab. II. Annuiteter och årskostnader.

(Annuiteter uträknade efter en räntefot av sex procent.)

Tulljagare med tillbehör (24 st.):

annuitet (16 år) ...................................... kronor 120,642:45

underhåll (24 X 1,000 kronor) .......................... » 24,000: —

Tullbåtar av typ I (28 st.):

annuitet (16 år) ...................................... » 23,550:61

underhåll (28 X 300 kronor) .......................... » 8,400: —

Tullbåtar av typ II (18 st.):

annuitet (16 år) ...................................... » 8,816: 64

underhåll (18 X 200 kronor) ........................... » 3,600: —

Snipor (84 st.):

annuitet (16 år) ...................................... » 5,818:39

underhåll (84 X 75 kronor) ...... » 6,300: —

Motorcyklar (2 st.):

annuitet (5 år) ........................................ » 854:63

underhåll (2 X 200 kronor) ............................ » 400: —

Cyklar (73 st.):

annuitet (5 år) ........................................ » 3,812:59

underhåll (73 X 25 kronor)............................ » 1,825: —

Summa kronor 208,020: 31.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

225

De årliga kostnaderna för driften av tjänstemateriellen vid kustbevakningen
efter genomförande av generaltullstyrelsens förslag till
omorgauisation av nämnda bevakning bar styrelsen funnit kunna upptagas
sålunda:

Tulljagare (24 st.; gångtid för motorn 250 dygn med 4 timmars
normal och 1/2 timmas forcerad fart; bensinkostnad
per timma respektive kronor 9: 28 och 29: 58; smörjoljekostnad
per timma respektive kronor 1: — och 3: —) kronor 344,460: —
Tullbåtar av typ I (28 st,; gångtid för motorn 300 dygn å 2
timmar; fotogenkostnad per timma kronor 1: 20; smörj oljekostnad

per timma ki’onor 0:10) ................ »

Tullbåtar av typ II (18 st.; gångtid för motorn 300 dygn å 2
timmar; fotogenkostnad per timma kronor 0:60; smörj oljekostnad

per timma kronor 0:06) .................. »

Snipor (84 st.; gångtid för motorn 300 dygn å V2 timma;

driv- och smörjoljekostnad per timma kronor 0:44) .. »

Motorcyklar (2 st.; driv- och smörjoljekostnad för vardera

per år kronor 618:—) ................................ »

Summa kronor 380,208: —.

Till dessa beräkningar har generaltullstyrelsen knutit följande
uttalanden:

»Enligt nu återgivna beräkningar skulle alltså, då jämlikt styrelsens förslag
allenast tulljagarna komme att inköpas och underhållas av tullverket
men övrig tjänstemateriell anskaffas och underhållas av tjänstemännen själva
mot legor, tullverkets engångsutgift för tjänstemateriellen för kustbevakningspersonalen
belöpa sig till högst 1,219,200 kronor, eller kostnaden för 24 tulljagare
med tillbehör. Anmärkas bör emellertid, att i denna summa kostnaden
för motorer till jagarna upptagits till ett belopp av 23,300 kronor per motor,
utgörande normalt pris för en sådan, ehuru till styrelsen ingivits anbud om försäljning
av fem nya och tjugu endast föga använda, tillfälligtvis tillgängliga
motorer av för jagarna avsett slag (dock av äldre konstruktion, som ej lärer
möjliggöra fartens uppdrivande till mera än 10.6 eller vid forcering 17 knop)
till ett pris per motor — exklusive propeller å 300 kronor — av 8,900 kronor
eller, om samtliga motorer inköpas samtidigt, 8,000 kronor. Då styrelsen anser,
att på senare tiden inträffade förhållanden göra en snabb förbättring av kustbevakningspersonalens
tekniska hjälpmedel till en angelägenhet av största betydelse
och förty finner sig böra bland annat tillstyrka ett genomförande på eu
gång över hela riket av systemet med tulljagare, erfordras givetvis, att särskilda
medel nu anvisas för tullverkets nyssberörda engångsutgift för tjänstemateriellen
vid kustbevakningen, 1,219,200 kronor. Med hänsyn därtill, att
ifrågavarande materiell knappast kan till någon del komma till definitiv användning
förrän ett par veckor förflutit av år 1923, torde icke, ehuru beställningen
av materiellen tydligen måste ske under år 1922, tiden för den slutgiltiga
leveransen av och därmed också slutlikviden för materiellen behöva bestämmas
till tidigare tillfälle än någon dag i början av år 1923. Vid sådant
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft. (Nr 89). 29

21,840: —

7,128: —
5,544: —
1,236: —

226

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

förhållande synas de förberörda anskaffningsmedlen böra utgå av anslag å
1923 års stat och anvisning av medel för ändamålet å tilläggsstat för år 1922
kunna undvikas. Erforderliga förskott å leveranssumman under sistnämnda
år lärer styrelsen kunna få av tillgängliga medel utbetala. Det torde böra
här uppmärksammas, att nyssberörda anskaffningskostnad realiter blir minskad
med det belopp, som må inflyta vid försäljning av den av tullverket för närvarande
ägda kustbevakningsångaren inom Haparanda tullkammardistrikt,
vilken framdeles skulle bliva för tullverket obehövlig.

Av de nyss framlagda beräkningarna framgår vidare, att underhållet
av tulljagarna ävensom driften av dessa och den fortskaffningsmateriell, som
skulle anskaffas av tjänstemännen själva, komrne att betinga en årlig sammanlagd
kostnad av i runt tal 404,200 kronor. Däri ingår kostnaden för underhållet
av tulljagarna med 24,000 kronor. Då emellertid denna underhållskostnad
under första året efter tulljagarnas anskaffning icke torde behöva uppgå
till på långt när detta belopp, har styrelsen ansett ifrågavarande kostnad
kunna upptagas med allenast fjärdedelen av beloppet eller 6,000 kronor. Tullverkets
kostnad för underhåll och drift av kustbevakningens fortskaffningsmateriell
skulle därigenom för år 1923 komma att belöpa sig till allenast 386,200
kronor eller för första halvåret 1923 till 193,100 kronor. Detta belopp torde
böra utgå av det på tullverkets omkostnadsstat förefintliga förslagsanslag till
''underhåll och drift av fortskaffningsmateriell’.

Jämväl för bestämmande av storleken å det belopp, som bör anslås till
legor åt kustbevakningspersonalen efter den nya organisationens ikraftträdande
synas meranämnda beräkningar kunna tjäna till ledning. Styrelsen
anser nämligen, att legornas storlek bör och för framtiden också säkrare än
hittills kan göras beroende av annuiteterna och underhållskostnaderna för
respektive tjänstemateriell. Med denna utgångspunkt kan, med hänsyn till
att summan av annuiteterna och de årliga underhållskostnaderna för samtliga
tullbåtar, snipor, motorcyklar och cyklar beräknats till 63,378 kronor, den del
av det å tullverkets omkostnadsstat upptagna förslagsanslag till ''legor för
fortskaffningsmateriell’, som avser dylika legor åt kustbevakningspersonalen,
uppskattas för år till omkring 64,000 kronor och således för första halvåret
1923 till 32,000 kronor. Det förefaller emellertid styrelsen, som om en viss
besparing i det sålunda beräknade anslaget skulle kunna ernås genom tillämpning
av det system för övergången till den nya tjänstemateriellen, till vilket
styrelsen nu går att framlägga förslag.

Såsom förut ifrågasatts, böra samtliga erforderliga tulljagare redan från
början på en gång anskaffas. Vad åter beträffar tullbåtarna, torde såsom sådana
under de närmaste åren få, därest vederbörande kustbevakningstjänstemän
så önska, användas tulljakter av hittillsvarande typ, som med avseende å
byggnad och fart prövas icke vara de föreslagna tullbåtarna underlägsna och
jämväl ur bemanningssynpunkt anses tillfredsställande, dock att legoma för
dessa jakter, vilka givetvis böra fastställas med hänsyn till jaktens kostnad och
ålder, ej skulle — till förebyggande av obehörigt dröjsmål med nyanskaffning
av de fastställda, mera ändamålsenliga och i drift merendels billigare tullbåtarna
— i något fall få utgå med högre belopp än som skolat utgå, därest
tjänstefarkosten i stället utgjort en tullbåt. Genom en sådan anordning synes

227

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

utan förfång för det allmännas intressen den enskilde tjänstemannens olägenheter
av ett brådstörtat inköp av kostsam ny materiell hava tillbörligen beaktats.
De hittillsvarande tulljakter, vilka icke på detta sätt komma till användning,
böra under i tillämpliga delar enahanda former, som styrelsen
tidigare tillstyrkt (utlåtande över 1914 års tullkommissions betänkande I A, sid.
329 o. f.), inlösas av tullverket, för så vitt vederbörande kustbevakningstjänsteman
anmält önskemål i sådan riktning och därvid tillika förpliktat sig att avstå
från sin materiell mot det inlösningsvärde, som vid av tullverket anordnad
värdering kunde varda fastställt. Särskilt anslag för bestridande av kostnaderna
för en sådan inlösning och den förutgångna värderingen lärer icke vara
behövligt, utan torde styrelsen kunna bemyndigas att förskottera dessa av
tullmedlen. Ifrågavarande kostnader kunna nämligen antagas bliva tullverket
ersatta genom försäljning av den inlösta materiellen; till äventyrs uppkommande
underskott synes böra få av styrelsen avföras ur räkenskapen från
vederbörligt anslag å omkostnadsstaten. Vad slutligen angår återstående
tjänstemateriell, snipor, motorcyklar och cyklar, bör givetvis hinder ej resas
mot att hos kustbevakningen vid tiden för omorganisationens ikraftträdande
förefintlig sådan materiell av tjänlig beskaffenhet alltfort tills vidare kommer
till användning i den utsträckning, som enligt styrelsens posteringsplan befunnits
erforderlig; övrig nu omhandlad materiell bör enligt styrelsens mening
likaledes under nyss berörda förutsättningar och villkor inlösas av tullverket.
»

Jag har förut i dag fäst uppmärksamheten å den synnerliga angelägenheten
av kustbevakningens skyndsamma modernisering och i anslutning
därtill tillstyrkt ett omedelbart godkännande av de förbättrade
typer för båtmateriellen vid samma bevakning, som generaltullstyrelsen
föreslagit efter en till synes grundlig utredning genom på området förfarna
personer. Härtill må nu läggas, att jag finner det vara av ej
mindre vikt, att den båtmateriell, vars beskaffenhet sålunda ansetts
lämplig, snarast möjligt anskaffas i sin helhet. Åven om åtskilliga
kuststräckor kunnat utpekas såsom för smugglingsåtgärder i särskilt
hög grad utsatta, synes det mig icke gärna kunna medföra nöjaktigt
hämmande av den olagliga trafiken att tills vidare utrusta kustbevakningen
med bättre tekniska hjälpmedel allenast här och var, så mycket
mindre som det lärer visat sig, att erforderlig skärpning av kustbevakningen
på en plats endast lett till att den olagliga varutrafiken uppsökt
en annan, där tullverkets tillsyn varit för samma trafik mindre besvärande.
Med hänsyn härtill och då varje dröjsmål med genomförandet
av ett effektivare skydd vid landets vattengränser otvivelaktigt måste
innebära, att åsyftad verkan av viss social eller ekonomisk lagstiftning
i allt större mån äventyras, vill jag alltså icke underlåta att nu tillstyrka
anvisande av medel i staten för förra halvåret 1923 till anskaffande med det
snaraste av den viktigaste båtmateriellen, tull jagarna. Den kostnadsberäk -

Departe mentschefen.

228

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

ning, som av generaltullstyrelsen framlagts, har ej givit mig anledning
till erinran; dock förväntar jag, att, därest det omförmälda billigare anbudet
å motorer för dessa jagare står fast vid tiden för ett eventuellt
medgivande till båtmateriellens anskaffning, ytterligare undersökningar
skola genom styrelsens försorg företagas till utrönande av, huruvida
nämnda motorer må kunna jämväl ur annan än ekonomisk synpunkt
anses böra ifrågakomma till inköp för jagarna. De medel, som skulle
behöva ställas till förfogande för anskaffning av tulljagarna, 1,219,200
kronor, bar jag i mitt statförslag sammanfört med de för inköpet av
patrullbåten för Stockholms tullbevakning beräknade medlen, 55,000
kronor, under den gemensamma titeln »anslag till inköp av fortskaffningsmateriell
för tull- och kustbevakningen».

Ej heller mot grunddragen av den plan, generaltullstyrelsen tänkt
sig anlitad beträffande tjänstemateriellen vid övergången till den nya
organisationen för kustbevakningen, har jag skäl till invändningar.
Emellertid förutsätter jag, att styrelsen icke med sin plan velat utestänga
möjligheten för vederbörande kustbevakningspersonal att få jämväl
de nuvarande så kallade tullbåtarna inlösta av statsverket, i mån
som desamma icke kunna på grund av likvärdighet med viss materiell
enligt de nya typerna under en övergångstid användas i stället för
sådan. Därjämte anser jag mig böra framhålla, att bestämmandet av
inlösningssumman för den materiell, som enligt nämnda plan skulle av
statsverket inlösas, bör enligt min mening ske med tagen hänsyn icke
blott till beskaffenheten av materiellen utan även i görligaste mån till
vad ägaren av materiellen fått efter dess inköp sammanlagt uppbära av
staten i mot amortering av inköpskostnaderna svarande legobelopp. Den
närmare ordningen för ifrågavarande inlösen liksom ock för genomförandet
av övergången i övrigt till de förändrade smärre båttyperna
lärer emellertid icke nu behöva fastställas; utan synes bestämmandet i
detalj härav kunna anförtros åt generaltullstyrelsen. Jag hemställer
därför nu allenast om utverkande av riksdagens medgivande, att tullpersonal
tillhörig, mot lega hittills hållen fortskaffningsmateriell må, i
mån som generaltullstyrelsen finner så böra ske och efter vederbörlig
värdering, av statsverket inlösas, att värderings- och inlösningskostnaderna
må av tullmedlen förskotteras samt att, i händelse vid försäljning
för statsverkets räkning av ifrågavarande materiell försäljningspriset
skulle understiga nyssberörda kostnader, underskottet må ur tullverkets
räkenskap såsom omkostnader avföras.

De för kustbevakningens del avsedda anslagsbeloppen till underhåll
och drift av fortskaffningsmateriell och till legor för fortskaffningsmate -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

229

riell har jag funnit vara av generaltullstyrelsen till storleken väl avvägda,
varför dessa belopp jämväl ingå i det statförslag, om vars godkännande
jag hemställer. I likhet med generaltullstyrelsen har jag visserligen
ansett icke osannolikt, att en viss besparing å sistberörda anslag skall
kunna visa sig möjlig till följd av sättet för övergången till den nya
båtmateriellen; dock finner jag det knappast välbetänkt att i saknad av
erfarenhet om övergångens verkningar nu låta denna förmodan föranleda
nedsättning i det anslagsbelopp, som eljest måste anses behövligt.

Storleken av de olika anslagen på omkostnadsstaten under hälften
av åren 1922 och 1923, beträffande sistnämnda halvår enligt dels generaltullstyrelsens,
dels mitt nu föreliggande förslag till stat, ävensom av de verkliga
utgifterna från staten under förra halvåret 1921 framgår av den sammanställning
i dessa avseenden, vilken jag anhåller att nu få framlägga.
Denna sammanställning upptager jämväl de hittillsvarande anslagsbeloppen
under de delvis förändrade titlar, som av mig föreslagits, ändock att
ändamålet med dessa belopp i ett par fall icke varit till alla delar detsamma,
som angives i den använda nya anslagstiteln.

Jämförande

översikt.

230

Kungl. Maj ds proposition Nr 89.

VerkHga utgifter förra hälften av år 1921 kronor	Anslag enligt stat
hälften av år 1922 kronor	hälften av år 1923
enligt generaltull- styrelsens förslag kronor	enligt departe- ments- chefens förslag kronor
1,360	1,360	1,310	1,310
7,905	2,000	8,000	8,000
31,851	55,000	30,000	30,000
55,221	50,000	50,000	50,000
20,028	40,000	212,000	212,000
■ 349,212	250,000	300,000	300,000
33,304	15,000	30,000	30,000
27,947	30,000	30,000	30,000
449	750	500	500
133,482	125,000	75,000	75,000
19,532	10,500	10,500	10,500
73,664	226,500	280,000	8,000
446,911	545,000	45,000	45,000
—	—	125,000	125,000
6,000	3,000	3,000	3,000
77,183	70,000	95,000	95,000
—	—	* 1,274,200	1,274,200
1,284,049	1,424,110	2,569,510	2,297,510

Anslag till vissa arvoden enligt särskild förteckning \
förslagsanslag ..................................................

Anslag till gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande
av tullmål, förslagsanslag ....................................

Anslag till rese- och traktamentskostnader, förslagsanslag
...............................................................

Anslag till byggnader, hyror och tomtören m. m., förslagsanslag
.........................................................

Anslag till underhåll och drift av fortskaffningsmateriell,
förslagsanslag ...................................................

Anslag till expenser, förslagsanslag ........................

» » telegramporto, förslagsanslag ..................

» » läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp,
förslagsanslag ....................................

Anslag till gratifikationer åt krono-, lots- och kanalpersonal.
..............................................................

Anslag till legor för fortskaffningsmateriell, förslagsanslag
............................................................

Anslag till utbildning i tulltjänsten, förslagsanslag ■

* » beklädnad och beväpning, förslagsanslag.

Anslag till beslagarandelar samt tullstatens enskilda
pensionsinrättnings andelar av böter, förslagsanslag

Anslag till ersättning för övertidstjänstgöring, förslagsanslag
..............................................................

Anslag till hemliga utgifter.......................................

> > diverse utgifter, förslagsanslag..................

» » inköp av fortskaffningsmateriell för tull- och

kustbevakningen (engångsutgift), förslagsanslag

Summa

1 Till särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens län 1,000 kronor, till tolk för finska
språket vid samma rätt 150 kronor, till präst i Sandhamn 125 kronor, till skollärare i Landsort 35 kronor
samt för förra hälften av år 1921 och hälften av år 1922 till skollärare i Huvudskär 50 kronor.

* Därav 55,000 kronor beräknade å tilläggsstat för år. 1922 till inköp av en patrullbåt för Stockholms
tullbevakning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

231

Denna sammanställning giver vid handen, att summan av det av
mig framlagda förslag till omkostnadsstat för förra halvåret 1923 överstiger
det beräknade anslagsbeloppet enligt stat för motsvarande tid
1922 med 873,400 kronor.

Vidare utvisar sammanställningen, att summan av mitt förslag
jämväl överstiger de såsom verkliga betecknade utgifterna från omkostnadsanslagen
under förra hälften av år 1921 med 1,013,461 kronor
men understiger det sammanlagda beloppet av anslagen enligt generaltullstyrelsens
förslag med 272,000 kronor.

Om vid dessa jämförelser anslagen till engångskostnader för inköp
av fortskaffningsmateriell till tull- och kustbevakningen icke medtagas,
underskjuter mitt förslag anslagen enligt stat för hälften av år 1922
med 400,800 kronor, de verkliga utgifterna under förra hälften av år

1921 med 260,739 kronor och anslagen enligt generaltullstyrelsens förslag
med 272,000 kronor.

Bortses därjämte även från anslagen till beslagarandelar samt tullstatens
enskilda pensionsinrättnings andelar av böter ävensom till ersättning
för övertidstjänstgöring — vilka anslag upptagits i de olika staterna
endast av bokföringshänsyn — visar det sig, att mitt förslag visserligen
överstiger de verkliga utgifterna under förra hälften av år 1921 med
16,172 kronor men understiger anslagen enligt stat för hälften av år

1922 med 25,800 kronor och anslagen enligt generaltullstyrelsens förslag
med 272,000 kronor.

Extra staten.

Då frågorna om de administrativa anordningarna vid tullverkets ökning av arkustbevakning
tidigare i dag behandlades, omnämnde jag bland annat, att yfdtuuveVket&
generaltullstyrelsen och 1902 års löneregleringskommitté tillstyrkt förslag
om inrättande å ordinarie stat av tre kustbevakningskontrollörsbefattningar,
vilkas innehavare skulle utöva såväl administrativt som kameralt
chefskap över kustbevakningspersonalen inom var sitt distrikt.

Under erinran att även jag förklarat mig biträda förslaget om an- Departements.
ställande av tre kustbevakningskontrollörer men emellertid av närmare chefcnangivet
skäl fuunit deras befattningar böra tills vidare uppföras på
extra stat, får jag nu hemställa om utverkande på sådan stat för
förra halvåret 1923 av medel till avlöningar under nämnda tid vid
ifrågavarande befattningar. Det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet
utgör, då befattningarna böra bänföras till 13 lönegraden och inneh
avara av desamma till följd av befattningarnas uppförande på extra

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Övergångsavtöning
till
tullverkets
personal.

Departements chefen.

stat böra åtnjuta lön enligt en löneklass närmast lägre än den, som
eljest skulle gällt, 10,485 kronor eller i avrundat tal 10,500 kronor.
Då det emellertid ej får anses helt uteslutet, att ett överskridande av detta
sistnämnda belopp i någon mån kan bliva nödvändigt till undvikande av
att å sådan befattning förordnad tjänsteman lider minskning i avlöningsförmåner,
som eljest skolat tillkomma honom, synes det sålunda beräknade
beloppet lämpligen böra upptagas såsom förslagsanslag.

I fråga om grunderna för avlöningsförhållandena vid om förmälda
befattningar bör gälla vad redan meddelats i 43 § av kungörelsen den
31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser för icke-ordirie
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen.

I samband med godkännande av avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, beslöt 1921 års riksdag, med anledning av det
i reglementet förekommande stadgandet om avlönings utbetalande i efterskott,
att vid reglementets ikraftträdande skulle till tjänsteman, som dessförinnan
ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott, på statsverkets
bekostnad utbetalas erforderligt belopp för förmedling av övergången
till det nya utbetalningssystemet.

Generaltullstyrelsen har nu förutsatt, att ett liknande beslut borde
för tullverkets vidkommande meddelas och har därför i sitt den 17
oktober 1921 framlagda förslag till extra stat för tullverket för budgetsperioden
1 januari—30 juni 1923 till nyssberörda ändamål avsett ett
beräknat belopp av 428,000 kronor. Detta belopp har upptagits såsom
förslagsanslag, enligt uppgift förnämligast på grund av den osäkerhet
i beräkningen, som vore en följd av under tiden före den nya statens
ikraftträdande inträffande befordringar och avsked samt därmed sammanhängande
ändringar med avseende å utgående avlöningsförhöjningar.

Lika med generaltullstyrelsen finner jag det uppenbart, att den
i tidigare fall tillämpade anordningen för förmedling av övergången till
efterskottsutbetalning av hela lönen måste förekomma även vid tullverket.
Jag hemställer därför om utverkande av riksdagens förklaring i sådan
riktning. För den av en dylik förklaring härrörande engångskostnad,
vilken i överensstämmelse med generaltullstyrelsens beräkningar torde
kunna upptagas till 428,000 kronor, tillstyrker jag, att medel utverkas
på extra stat för förra halvåret 1923 såsom ett förslagsanslag. Nyssnämnda
belopp har i 1922 års statsverksproposition bland de extra

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 233

anslagen under sjunde huvudtiteln beräknats för övergångsavlöning till
tullverkets personal.

Sammanfattning av staterna för förra halvåret 1923.

Anslagsbeloppen enligt av mig framställda förslag rörande tullverkets
ordinarie och extra stater för budgetsperioden 1 januari—30 juni
1923 utvisa i jämförelse med halva anslagsbeloppen å nämnda stater
för år 1922 följande slutsummor:

		Anslagsbelopp
Stater	hälften av år	ökning kronor	minskning kronor
1922 kronor	1923 kronor
a. Ordinarie staten.
Avlöningsstaten.......................................	1 4,154,625	6,142,280	1,987,655	—
Indragnings- och övergångsstaterna............	3,450	83,000	79,550	—
Pensionsstaterna:
för avskedade tjänstinnehavare...............	200,000	200,000	—	—
för avlidna tjänstinnehavares änkor och barn	12,500	19,000	6,500	—
Omkostnadsstaten ....................................	1,424,110	2,297,510	873,400	—
Säger	5,794,685	8,741,790	2,947,105	—
b. Extra staten.
Till ökning av arbetskrafterna ..................	2 429,250	10,500	—	418,750
Till övergångsavlöning..............................	—	428,000	428,000	—
Säger	429,250	438,500	428,000	418,750
Summa	6,223,935	9,180,290	3,375,105	418,750

Den av mig framlagda ordinarie staten för förra halvåret 1923
överstiger således hälften av motsvarande stat för år 1922 med 2,947,105
kronor, under det att den av mig tillstvrkta extra staten för förra halvåret
1923 överskjuter hälften av ext’ staten för år 1922 med 9,250
kronor. Summan av de ordinarie och extra staterna enligt mitt förslag

1 Häri ingå anslagsbelopp för begynnelseavlöningar jämte ortstillägg, vikariatsersättningar m. m.
(3,090,625 kronor), ålderstillägg (400,000 kronor), tillfällig löneförbättring (41,000 kronor) och tillfälliga
lönetillägg (623,000 kronor).

3 Häri ingå anslagsbelopp för avlöningar (386,750 kronor) och ortstillägg (42,500 kronor).

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 78 höft. (Nr 89.) 30

Jämförande

översikt.

234

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Förändrad
uppställning
av staterna.

är följaktligen 2,956,355 kronor högre än däremot svarande summa
enligt 1922 års stat.

Det bör emellertid härvid uppmärksammas, att i staterna för förra
halvåret 1923 äro medräknade tvenne väsentliga anslagsbelopp till engångskostnader,
som icke äga motsvarighet i staterna för år 1922, nämligen
dels å ordinarie omkostnadsstaten 1,274,200 kronor till inköp av
viss fortskaffningsmateriell för tull- och kustbevakningen, dels ock
å extra staten 428,000 kronor till övergångsavlöning. Undantagas dessa
belopp, tillsammans 1,702,200 kronor, kommer merbeloppet enligt mitt
förslag till stater att uppgå till allenast 1,254,155 kronor.

Härutöver må slutligen beaktas, förutom vad i det föregående anförts
om viss förväntad, till omkring 178,000 kronor möjligen uppgående
besparing i den av mig upprättade avlöningsstaten, jämväl att i
samtliga här ifrågavarande beräkningar bortsetts från dyrtidstillägg. Då
med de beräkningsgrunder, jag förut i dag vid behandlingen av tullverkets
avlöningsstat angivit, nedgången i statsverkets utgifter för dyrtidstillägg
åt tullpersonal i och med den nya statens tillämpande torde
kunna för förra halvåret 1923 uppskattas till omkring 556,000 kronor,
minskas alltså, därest hänsyn tages till berörda förmån, merkostnaden
enligt staterna för förra halvåret 1923 till 2,400,355 kronor eller vid
frånräknande tillika av nyssnämnda engångskostnader till 698,155 kronor.

Den specifikation av utgiftsstater för tullverket under tiden 1
januari—30 juni 1923, i vilken mina förslag till de särskilda anslagsbeloppen
å de olika staterna sammanställts (bil. A), är upprättad enligt
samma principer som hittills gällande utgiftsstater för tullverket i syfte
att underlätta jämförelser med sistberörda stater. Därest emellertid avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk förklaras skola vinna tillämpning jämväl å generaltullstyrelsen
och tullstaten, betingas därav en ganska genomgripande förändring i
utgiftsstaternas uppställning. Vidtages en sådan i enlighet med av 1902
års löneregleringskommitté (betänkande LXII: sid. 130 o. f.) föreslagna
och av riksdagen i princip godkända huvudgrunder, kommer tullverkets
ordinarie stat för förra halvåret 1923 att erhålla detta utseende:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Ordinarie stat.

235

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsanslag........................ kronor 243,000

Vikari‘dtsersättningar,/öVsZar/sa«sZö<7 » 10,000

Arvode till tullverkets ombudsman » 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag
................................................ » 30,000

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsanslag ....................... kronor 5,190,030

Vikariatsersättningar, förslagsanslag
................................................... » 60,000

Arvoden å högst 1,500 kronor, för
år räknat, till två laboratorieföreståndare,
förslagsanslag, högst » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag
..................................................d 751,750 kronor 6,287,280-

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater,
förslagsanslag............................................. kronor 83,000.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän,

förslagsanslag ............................. kronor 200,000

Pensioner till avlidna tjänstemäns

änkor och barn, förslagsanslag... » 12,500

Gottgörelse till tullstatens enskilda
pensionsinrättning för mistade
andelar av avlöning vid vakanta

tjänster .......................................... » 6,500 kronor 219,000.

236

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål,
förslagsanslag ........................ kronor 9,150

Resekostnads- och traktamentser sättningar

m. m., förslagsanslag » 40,000

Hemliga utgifter................................. » 3,000

Övriga kostnader för tullverket,

förslagsanslag .................................» 2,100,360^ kronor 2,152,510.

Summa förslagsanslag kronor 8,741,790.

Samtliga de i denna summa inbegripna utgifter lära, i likhet med
vad förhållandet varit beträffande beloppen å tullverkets hittillsvarande
stater, böra lå direkt utgå av tullmedel.

.1 det nu framlagda statförslaget ingå under rubriken avlöningsslat
de i förenämnda specifikation till utgiftsstater (bil. A) förekommande
anslagstitlar på följande sätt:

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare hos generaltullstyrelsen
..................... kronor 242,147

Förslagsbelopp till personliga lönetillägg
och ersättning för indragna
extra inkomster ävensom
till läkarvård och medika menter

samt begravningshjälp » 853 kronor 243,000

Vikariatsersättningar:

Del av förslagsanslag å 715,000 kronor till avlöning
åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,
vikariatsersättning, arvoden åt extra bi -

träden samt gratifikationer ................ » 10,000

Arvode till tullverkets ombudsman:

Anslag till arvode åt tullverkets ombudsman.. » 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m.:

Del av förslagsanslag å 715,000 kronor till avlöning
åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,
vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden
samt gratifikationer ................ » 30,000 kronor 284,000.

237

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare
vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning
................kronor 5,057,030

Förslagsanslag till kallortstilllägg
och kallortstraktamen ten

........................ » 27,500

Förslagsanslag till felräk ningspenningar

........... » 7,000

Förslagsanslag till personliga
lönetillägg samt ersättning
för indragna extra inkomster
m. m............. » 73,500

Del av förslagsanslag å 30,000
kronor till läkarvård och
medikamenter samt begravningshjälp
................ » 25,000 kronor 5,190,030

Vikariatsersättningar:

Del av förslagsanslag å 715,000 kronor till avlöning
åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,
vikariatsersättning, arvoden åt
extra biträden samt gratifikationer........ » 60,000

Arvoden till två laboratorier öreståndare:

Anslag till arvoden åt 2 föreståndare för lokala
laboratorier i Göteborg och Malmö med
högst 1,500 kronor till vardera för år räknat,
högst ................................ » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m.:

Förslagsanslag till arvoden åt tullexpeditionsoch
gränstullstationsföre ståndare

.................. kronor 6,750

Del av förslagsanslag å 715,000
kronor till avlöning åt vissa
icke-ordinarie befattningshavare,
vikariatsersättning,
arvoden åt extra biträden

samt gratifikationer ...... » 615,000

Del av förslagsanslag å 30,000
kronor till läkarvård och
medikamenter samt begravningshjälp
................ » 5,000

Förslagsanslag till ersättning

för övertidstjänstgöring .. » 125,000 kronor 751,750 kronor 6,003,280

Summa kronor 6,287,280

238 Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Samma statförslag innefattar under rubriken omkostnadsstat följande
anslagstitlar i omförmälda specifikation till utgiftsstater sålunda:

Kostnader för avdömande av tullmål:

Del av förslagsanslag å 1,310 kronor till vissa arvoden enligt särskild förteckning
(åt särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens län, 1,000
kronor, samt tolk för finska språket vid

samma rätt, 150 kronor) .................... kronor 1,150

Förslagsanslag till gottgörelse åt rådhusrätterna,
för avgörande av tullmål.................... » 8,000 kronor 9,150

Resekostnads- och traktamentsersättningar m. m.

Förslagsanslag till ersättning för flyttningskostnader
...................................... kronor 10,000

Förslagsanslag till rese- och traktamentskostnader
.......................................... » 30,000 s 40,000

Hemliga utgifter:

Anslag ..................................................... » 3,000

Övriga kostnader för tullverket:

Del av förslagsanslag å 1,310 kronor till vissa arvoden enligt
särskild förteckning (åt präst i Sandhamn, 125 kronor, och

skollärare i Landsort, 35 kronor) ............ kronor 160

Förslagsanslag till byggnader, hyror och tomtören
m. m.................................. » 50,000

Förslagsanslag till underhåll och drift av fort skaffningsmateriell

......................... » 212,000

Förslagsanslag till expenser .................. » 300,000

Förslagsanslag till telegramporto.............. » 30,000

Anslag till gratifikationer åt krono-, lots- och

kanalpersonal ............................... » 500

Förslagsanslag till legor för fortskaffningsmate riell

........................................ » 75,000

Förslagsanslag till utbildning i tulltjänsten .. » 10,500

Förslagsanslag till beklädnad och beväpning .. » 8,000

Förslagsanslag till beslagarandelår samt tullstatens
enskilda pensionsinrättnings andelar

av böter ................................... » 45,000

Förslagsanslag till diverse utgifter............ » 95,000

Förslagsanslag till inköp av fortskaffningsmateriell
för tull- och kustbevakningen (en gångsutgift)

................................ » 1,274,200 kronor 2000,360

Summa kronor 2,152,510

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

239

Tilläggsstaten för år 1922.

Vid den tidigare i dag lämnade redogörelsen för generaltullstyrelsens
den 17 oktober 1921 framlagda förslag till ordinarie avlöningsstat
för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning omnämndes,
att en av generaltullstyrelsen och järnvägsstyrelsen den 11
augusti 1920 tillsatt delegation i den 20 juli 1921 avgivet betänkande
tillstyrkt tullkammarens i Riksgränsen förflyttning den 1 oktober 1922
till Kiruna.

Denna förflyttning, mot vilken, såsom likaledes förut omförmälts,
generaltullstyrelsen ej haft anledning till erinran, har av delegationen
ansetts lämplig med hänsyn bland annat till att därigenom skulle för
statsverket uppstå en besparing av i runt tal 35,300 kronor årligen samt
möjlig med avseende å dels påvisade ytterst dåliga framkomstmöjligheter
i trakterna av riksgränsbanans norra del annorledes än med järnväg
och den synnerligen låga befolkningssiffran därstädes, dels den
ringa omfattningen av järnvägstrafiken till och från orterna vid bansträckan
Riksgränsen—Kiruna, dels ock slutligen en i utsikt ställd medverkan
av järn vägspersonal vid utövande av tullbevakningen längs järnvägslinjen
mellan gränsen och tullkammarens blivande förläggningsort.

Beräkningen av nyssnämnda besparing för statsverket har skett
med beaktande jämväl av frågan om statsverkets nuvarande och blivande
kostnader för bostäder åt vederbörande tullpersonal. I fråga om de för
närvarande i Riksgränsen förefintliga, staten tillhöriga boställsbyggnader
för tullpersonalen har delegationen lämnat följande upplysningar:

»Tullpersonalens boställsbyggnader äro uppförda å tomt, som tillhör
kronan och förvaltas av järnvägsstyrelsen. De utgöras av en huvudbyggnad
jämte ett uthus. Byggnaderna uppfördes genom järnvägsstyrelsens försorg
för tullverkets räkning (kungl. brev den 23 november 1900) år 1902 och togos i
bruk i mars år 1903. Huvudbyggnaden, till vilken ritningar fastställdes den 10
december 1900 och vars uppförande betingade en kostnad av 41,000 kronor, är
uppförd av till nedre hälften rest och till övre hälften liggande virke på stenfot
av O.d meters höjd, under tak av plåt. Byggnaden är 23.3 meter lång, 11
meter bred och 6 meter hög till taklisten samt innehåller källare-, botten- och
vindsvåningar. Källarvåningen innefattar å ena sidan två ved- och tre visthuskällare
och å den andra tre ved- och tre visthuskällare samt däremellan en
tvättstuga och en bagarstuga. Bottenvåningen inrymmer en för tullförvaltaren
avsedd lägenhet om två förstugor, tre rum och kök, alkov (jungfrukammare),
serveringsrum och tambur samt för två vaktmästare bestämda lägen -

Anskaffning
av bostadslägenheter
åt
viss tullpersona!.

1920 års
delegation.

Besparing i
statsutgifter
m. in.

Nuvarande
tullboställen
i Riksgränsen.

240

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Kostnader
för bostäder
i Kiruna.

Realisa tionsvärde
å byggnader
i Riksgränsen.

heter, vardera om ett rum och kök med gemensam förstuga. På vinden finnas,
förutom garderober, sedan år 1914 inredda två bostadsrum för tullförvaltaren
och ett gemensamhetsrum för mangling, strykning in. m. Vatten- och avloppsledningar
äro anordnade från statens järnvägars ledningar till tullbostället.
För ifrågavarande lägenheter erlägges årlig hyra av tullförvaltaren med 150
kronor och av vardera vaktmästaren med 30 kronor. Tullverkets hyresinkomst
av ifrågavarande lägenheter uppgår således för närvarande till inalles 210
kronor för år.»

Yad åter angår de bostäder, som skulle bliva behövliga för tullpersonalen
efter tullkammarens förläggande till Kiruna, har delegationen
behandlat frågan om dessa i samband med uttalanden om andra av
statsverket ägda byggnader i Riksgränsen än tullverkets och i sådant
avseende anfört:

»Järnvägsstationens i Riksgränsen nedläggande och härvarande tullkammares
förflyttning inåt landet komma att få till följd, att åtminstone flertalet
av förenämnda av staten ägda lägenheter bliva obehövliga för sitt nuvarande

ändamål. I stället böra —--av statsverket anskaffas bostadslägenheter

--— åt den statspersonal, som ytterligare blir---behövlig på grund

av den ifrågavarande förflyttningen. Den sistberörda anskaffningen kan
emellertid måhända undgås, därest förflyttningen sker till Kiruna, där möjlighet
för statspersonalen att inom samhället erhålla bostad utan statsverkets
bistånd icke kan anses helt utesluten. Vid det förhållandet, att bostadsbrist
för närvarande är liksom i allmänhet inom landet rådande i Kiruna, och inför
ovissheten, huruvida någon ändring i omförmälda förhållande kan hava
hunnit inträffa vid tidpunkten för tullkammarens eventuella förflyttning, har
delegationen emellertid icke ansett rådligt att vid beräkning av Kirnnaalternativets
ekonomiska innebörd utesluta kostnaderna för byggande av bostäder åt
ifrågavarande personal.»

I fortsättningen har delegationen meddelat, att berörda kostnader,
i vad de avsåge anskaffande av bostäder åt tullpersonalen i Kiruna,
syntes kunna approximativt beräknas draga en kostnad för tullverket
av 119,000 kronor. Härvid hade delegationen med stöd av uppgift från
järnvägsstyrelsens banbyrå räknat med en byggnadskostnad av 7,000
kronor per eldstad, varjämte lägenheterna i allmänhet upptagits till två
rum och kök; tullförvaltarens lägenhet hade dock med hänsyn till det
bostadsutrymme, som i allmänhet avsåges för tjänsteman vid statens
järnvägar i motsvarande ställning, beräknats till fyra rum och kök.

Beträffande frågan, huruvida något värde bör vid utrönandet av
den ekonomiska innebörden av den omhandlade förflyttningen åsättas
de husbyggnader, vilka framdeles ej bliva behövliga i Riksgränsen för
statens järnvägar eller tullverket, har delegationen, under framhållande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 241

att den ansett sig böra härutinnan framgå med särskild försiktighet,
vidare yttrat som följer:

»Utomordentliga svårigheter skola---helt säkert yppa sig att få de

i en ödemark belägna byggnaderna avyttrade, och en rivning samt förflyttning
av desamma till annan plats, för vederbörande statsmyndighets räkning
torde, efter vad från järnvägsstyrelsens banbyrå upplysts, med hänsyn till de
antagligen ännu en tid framåt bestående höga arbets- och fraktkostnaderna
komma att ställa sig endast obetydligt lägre än nybyggnader på respektive
plats. En uthyrning av byggnaderna sådana de befinna sig lärer icke heller
vara att påräkna. Uteslutet synes visserligen icke vara, att något utrymme
i desamma kan bliva behövligt för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
för fortsättande av de i Riksgränsen hittills genom järnvägspersonal bedrivna
väderleksobservationer; någon hyresvinst för staten är dock ej att härav
förvänta, då förberörda anstalt för närvarande icke drabbas av någon lokalhyra
på platsen till enskild. Delegationen har emellertid efter förhandling med
nyssnämnda byrå inom järnvägsstyrelsen ansett sig kunna beräkna,
ätt vid uppförande av nya byggnader i — — — Kiruna genom
användande av materiell, som erhålles vid rivning av byggnaderna i
Riksgränsen, skulle kunna ernås en minskning i byggnadskostnaderna av omkring
25,000 kronor.»

Av sistnämnda belopp, 25,000 kronor, har delegationen avsett

3.000 kronor för tullverkets vidkommande, varför de verkliga kostnaderna
för uppförande i Kiruna av bostäder åt tullpersonalen skulle
stanna vid 116,000 kronor.

Generaltullstyrelsen har i sin föreliggande skrivelse den 17 oktober
1921 förklarat sig också vara av den mening, att man vid tullkammarens
i Riksgränsen förflyttning till Kiruna vore tvungen räkna med att
statsverket nödgades uppföra och till tullpersonalen mot hyra upplåta
bostäder å sistnämnda plats. Det därför beräknade kostnadsbeloppet,

116.000 kronor, har ej föranlett erinran från styrelsens sida. Emellertid
har styrelsen fäst uppmärksamheten därå, att, om tullkammarens förflyttning
komme att äga rum å beräknad tid, detta belopp erfordrades
under år 1922 och alltså borde upptagas å tilläggsstat för samma år
med natur av förslagsanslag. Generaltullstyrelsen har också gjort hemställan
i sådan riktning.

Förslaget om nedläggandet av tullkammaren i Riksgränsen och
det samtida inrättandet av tullkammare i Kiruna, vilket förslag efter
vad i det föregående nämnts biträtts även av mig, står i samband med
tvenne under januari månad 1920 mellan svenska järnvägsstyrelsen och
hovedstyret för Norges statsbaner träffade överenskommelser, avseende
den ena leverans från svensk sida av elektrisk energi för drift å linjen
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 78 höft- (Nr 89.) 31

General tullstyrelsen.

Departements chefen.

242

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89-

Narvik—Riksgränsen och den andra lokomotivsamtrafik å linjen Narvik
—Abisko. Sedan norska stortinget den 13 juli 1920 besluta elektrifiering
av bandelen Narvik—Riksgränsen, väntas berörda överenskommelser
träda i tillämpning senast den 1 oktober 1922. Åtminstone vid sistnämnda
tidpunkt lärer därför tullpersonal behöva stationeras i Kiruna.
Då det emellertid, efter vad som upplysts angående hyresmöjligheterna
i Kiruna, föreligger skäl befara, att svårigheter skola yppa sig för tullpersonalen
att vid sagda tidpunkt erhålla nöjaktiga bostäder å nämnda
ort, synes mig staten knappast kunna underlåta att vidtaga åtgärder för
undanröjande av dessa svårigheter. Ehuru jag därvid i främsta rummet
tänker mig, att detta skulle ske genom att staten läte uppföra erforderliga
byggnader och uppläte dessa åt tullpersonalen mot skälig hyra, anser
jag det likväl icke uteslutet, att statens ingripande kunde bestå i inköp
av redan färdig fastighet. För denna förmodan finner jag ett visst stöd
i den omständigheten, att, enligt vad för mig inberättats, i dagarna
från flera håll avgivits underhandsanbud om försäljning till tullverket
av boställsbyggnader i Kiruna. Dessa anbud, vilka avse bygggnader
av mycket växlande storlek, sluta på belopp, liggande mellan 40,000 krouor
och 75,000 kronor. Någon prövning av dessa byggnaders värde i allmänhet
med tagen hänsyn till ålder, behövliga omändrings- och reparationsarbeten
samt belägenhet m. m. har icke hunnit företagas; ej heller
hava uppgifter lämnats, huruvida verkligen ens någon av lägenheterna
i dessa byggnader må komma att bliva för ny hyresgäst disponibel den
1 oktober 1922. Vid sådant förhållande har jag ansett försiktigheten
bjuda att vid beräknandet av de medel, som för ifrågavarande ändamål
böra anslås, icke förutsätta, att ett dylikt köp ovillkorligen skall komma
till stånd och därigenom begränsa medlen till ett lägre belopp än en
nybyggnad skulle betinga.

Då jag i överensstämmelse med detta uttalande finner mig nu böra
tillstyrka, att medel för ändamålet utverkas å tilläggsstat för år 1922
till det belopp, som av generaltullstyrelsen på till synes goda grunder
ifrågasatt, nämligen 116,000 kronor, vill jag emellertid icke underlåta
att uttrycka min förväntan, att generaltullstyrelsen skall, innan definitivt
beslut om uppförande av omförmälda boställsbyggnader, efter det här
tillstyrkta anslag må hava beviljats, taga under sorgfälligt övervägande,
huruvida icke den föreliggande bostadsfrågan kan på ett för tullverket
och dess vederbörande personal tillfredsställande sätt lösas genom inköp
av redan uppförd fastighet, samt det på förutnämnda sätt fixerade anslagsbeloppet
därigenom till väsentlig del besparas. Anslaget bör få
karaktär av reservationsanslag.

243

Kungl. Maj:ts proposition 1Nr 89-

I samband med redogörelser för vissa organisations- eller avlöningsfrågor
rörande tullverket har jag vid skilda tillfällen förut i dag uttalat
mig för dels att do till nyinrättande föreslagna befattningarna såsom
personalbyråcbef, tulldirektör och kustbevakningsinspektör måtte i och
för utförandet av åtskilliga nödvändiga förarbeten för övergången till
den nya organisationen tillsättas respektive fyra, tre och fyra manader
före tidpunkten för samma organisations ikraftträdande, dels ock att
vederbörlig tullpersonal anställdes från den dag under år 1922, då frihamnarna
i Göteborg och Malmö kunde bliva öppnade.

Beträffande de medel, som skulle bliva under år 1922 erforderliga
för avlöningar åt innehavarna av de tre först angivna befattningarna,
bär generaltullstyrelsen i sin förevarande skrivelse den 17 oktober 1921
ansett dessa kunna å tilläggsstat för nämnda år upptagas med, för
personalbyråchefen 3.500 kronor, motsvarande en tredjedel av begynnelseavlöningen
för byråchef efter ortsgrupp G, för tulldirektörerna i
Stockholm, Göteb -rg och Malmö — med inbesparande av vederbörlig del
av det i 1922 års avlöningsstat förekommande anslagsbelopp till arvoden
åt tulldirektörer — 7,695 kronor, motsvarande en fjärdedel av begynnelseavlöningen
för tulldirektör i respektive ortsgrupper G, F och E, samt
för knstbevakningsinspektören 3,333 kronor 33 öre, motsvarande en
tredjedel av årsarvodet åt sådan befattningshavare.

Vidkommande de under år 1922 behövliga medlen för avlönande
av tullpersonalen vid de blivande frihamnarna i Göteborg och Malmö
har generaltullstyrelsen i samma skrivelse till en början på följande sätt
närmare yttrat sig över personalbehovet vid tullförvaltningarna i nämnda
frihamnar under d. n del av år 1922, varunder frihamnarna kunna
komma att vara öppnade för trafik, eller tidigast från och med den
1 april 1922:

»I detta hänseende hava vederbörande lokala tullmyndigheter förutsatt,
att ungefär samma personal, som för vardera av dessa tullförvaltningars räkning
avsetts under första hälften av år 1923, skulle uppföras å extra stat för
berörda del av år 1922. Denna uppfattning kan styrelsen likväl dela endast i
fråga om chefs- och bevakningstjänsterna, sålunda tullförvaltartjänsterna samt
de tjänster, som under år 1922 motsvara de i den nya staten för frihamnarna
avsedda tullmästar-, tullöveruppsyningsmans-, tulluppsyningsman- och tillsyningsmanstjänsterna,
nämligen överuppsyningsmans-, uppsyningsmans- och
vaktmästartjänster. Alt tullförvaltartjänsterna äro behövliga, lärer utan särskild
bevisföring få anses uppenbart. Vad bevakningstjänsterna beträffar,
torde desamma vara erforderliga, då efter frihamnarnas öppnande å vardera
platsen uppkommer ett nytt område av betydande storlek, som kräver en nog -

Ökning av
arbetskrafterna
vid
tullverket.

Generaltull styrelsen.

244

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 89.

Departements chefen.

grann bevakning, utan att i sammanhang därmed vare sig förutvarande bevakningsområde
minskas eller någon del av den för dettas bevakning erforderliga
personalen kan undvaras. Visserligen bar i Stockholms frihamn behovet
av större delen av bevakningspersonalen, nämligen uppsyningsmannen och
vaktmästarna, kunnat, liksom behovet av personal för kontors- och tullbehandlingsgöromål,
täckas medelst personal från tullförvaltningen i tullhamnen därstädes
eller från andra tullplatser, vilken personal givetvis måst i sista hand
ersättas av extra ordinarie personal; men denna anordning har varit möjlig
endast på grund av frihamnens relativt obetydliga storlek, och en motsvarande
anordning kan, vad bevakningspersonalen beträffar, enligt styrelsens,
åsikt icke lämpligen vidtagas i de betydligt större frihamnarna i Göteborg och
Malmö.

Styrelsen anser sålunda, att för tullförvaltningarnas i sistnämnda två
frihamnars räkning böra å extra stat för år 1922 uppföras följande antal
tjänster, nämligen: 2 tullförvaltartjänster av klass 1; 2 överuppsyningsmanstjänster
av klass 1; 7 uppsyningsmanstjänster av klass 1; samt 42 vaktmästartjänster
av klass 1.

Vad däremot beträffar den för kontors- och tullbehandlingsgöromål avsedda
personalen vid tullförvaltningarna i Göteborgs och Malmö frihamnar
torde, då genom frihamnarnas öppnande för trafik rörelsen i respektive tullhamn
och därmed även göromålen vid därvarande tullförvaltning otvivelaktigt
komma att åtminstone till en början i viss mån minskas (till vilket förhållande
styrelsen -— — — tagit hänsyn vid beräknandet av personalbehovet vid
vederbörande tullförvaltningar under år 1923) samma anordning som vid tullförvaltningen
i Stockholms frihamn kunna utan svårare olägenhet tillämpas,
och sålunda den för nämnda göromål erforderliga personalen, med undantag
för tullförvaltarna, tagas från vederbörande avdelningar vid tullförvaltningarna
i Göteborg och Malmö eller från andra tullförvaltningar.»

Avlöningen till de 53 befattningshavare, som enligt detta förslag
skulle för ifrågavarande två frihamnars räkning uppföras å extra stat
för år 1922, har generaltullstyrelsen härefter, med avseende därå att
frihamnarna bleve för trafik tillgängliga under högst tre fjärdedelar av
året, beräknat sålunda:

2 tullförvaltartjänster av klass 1 å 6,300 kronor.............. kronor 12,600

2 överuppsyningsmanstjänster av klass 1 å 2,600 kronor...... » 5,200

7 uppsyningsmanstjänster av klass 1 å 2,050 kronor .......... » 14,350

42 vaktmästareänster av klass 1 å 1,750 kronor................ » 73,500

Summa kronor 105,650

Från detta belopp borde avdragas en fjärdedel, eller 26,412 kronor 50 öre,
då återstoden bleve 79,237 kronor 50 öre, i avrundat tal 79,240 kronor.

Mot vad generaltullstyrelsen sålunda anfört dels beträffande vilka
tulltjänster, som böra för år 1922 uppföras för frihamnarnas i Göteborg
och Malmö behov, dels ock i fråga om de medel, vilka under samma år
må å tilläggsstat erfordras för avlöningar vid berörda tjänster, saknar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

245

jag anledning till erinran. Däremot finner jag mig icke kunna tillstyrka
styrelsens beräkning av de behövliga medlen till avlöningar vid personalbyråcbefs-,
tulldirektörs- och kustbevakningsinspektörsbefattningarna.
Styrelsen synes nämligen hava vid denna beräkning utgått från den
förutsättning, att avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl. skulle
i åtminstone vissa avseenden få tillämpning å innehavarna av dessa befattningar
redan under år 1922. En sådan tillämpning anser jag icke
lämplig utan förordar, att hittillsvarande avlöningsbestämmelser få under
innevarande år gälla även beträffande ifrågavarande befattningshavare
och att avlöningarna för dessa så avpassas, att de bringas att överensstämma
med avlöningarna för innehavare av närmast likvärdiga tjänster
på nu gällande stat. Med tillämpning härav skulle, för år räknat, begynnelseavlöningen
upptagas till, för personalbyråchefen och kustbevakningsinspektören
beloppet av nuvarande byråchefsavlöning enligt stat,
eller 8,100 kronor, därav tjänstgöringspenningar 2,500 kronor. För tulldirektör
åter borde begynnelseavlöningen bestämmas till vad nuvarande
innehavare av tulldirektörsförordnande i arvode och begynnelseavlöning
vid sin ordinarie tjänst uppbär, eller 7,300 kronor, motsvarande jämväl
begynnelseavlöning för högst avlönade föreståndare för tullförvaltningsavdelning
i Stockholm eller Göteborg, vilkens avlöning fördelas i lön
4,700 kronor och tjänstgöringspenningar 2,600 kronor. De under förut
angivna månader av år 1922 erforderliga medlen för avlöningar åt här
ifrågavarande befattningshavare skulle således uppgå till, för personalbyråchef
och kustbevakningsinspektör vardera tredjedelen av 8,100 kronor,
eller 2,700 kronor, samt för envar av tre tulldirektörer fjärdedelen av
7,300 kronor, eller 1,825 kronor. Inalles skulle följaktligen ett belopp
av 10,875 kronor bliva för om förmälda ändamål behövligt. Det är
emellertid att iakttaga, att vederbörlig del av det i 1922 års ordinarie
stat upptagna anslagsbelopp till arvoden åt tulldirektörer besparas. Tillfällig
löneförbättring respektive tillfälligt lönetillägg bör givetvis enligt
vanliga grunder tillkomma sistnämnda fem tjänstemän under år 1922.

Med tillstyrkande, att å tilläggsstat för år 1922 måtte från och
med den dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, dock tidigast från och
med den 1 april, för tullförvaltningarna i Göteborgs och Malmö frihamnar
uppföras 2 tullförvaltartjänster av klass 1, 2 överuppsyniugsmanstjänster
av klass 1, 7 uppsyningsmanstjänster av klass 1 samt 42
vaktmästartjänster av klass 1, hemställer jag alltså, att till avlöningar
åt dessa (79,240 kronor) och övriga nyssnämnda, till nyinrättande under
år 1922 föreslagna befattningar vid tullverket (10,875 kronor) å tilläggsstat
för nämnda år anvisas ett förslagsanslag, högst 90,115 kronor.

246

Kungl. Maj.ts proposition Nr 89.

Förstärkning
av anslaget
till diverse
utgifter vid
tullverket.

Departements chefen.

Sammanfattning
av
tilläggsstaten
för år 1922.

Beträffande de närmare avlöningsförhållandena under år 1922
vid personalbyråchefs-, tulldirektörs- och kustbevakningsinspektörsbefattningarna
ävensom vid övriga av mig här tillstyrkta nya tjänster å tillläggsstat
för år 1922 vill jag såsom min mening framhålla, att såväl
för dessa tjänster som för innehavarna av desamma och i succession
efter dem förordnade tjänstemän liknande bestämmelser böra bliva under
nämnda år gällande som i fråga om de å tullverkets extra stat för år
1922 uppförda tjänster och deras innehavare samt i succession efter dem
förordnade tjänstemän. De vid sådant förhållande blivande avdrag motsvarande
avgift för egen pensionering böra fastställas till, för år räknat,
för personalbyråchef och kustbevakningsinspektör 300 kronor, för tulldirektör
250 kronor, för tullförvaltare av klass 1 200 kronor samt för
övriga här omförmälda befattningshavare belopp, som angivas i kungörelsen
den 22 juni 1921 (nr 442) angående särskilda bestämmelser
för vissa extrastatsbefattningar. Erforderliga belopp till ortstillägg och
tillfälliga lönetillägg åt bemälda nya befattningshavare vid tullstaten och
i succession förordnade tjänstemän torde, med hänsyn till de jämförelsevis
obetydliga summor, om vilka saken rör sig, kunna utgå av de förslagsanslag
till berörda ändamål, som av 1921 års riksdag anvisats å
extra stat för år 1922.

Det har i det föregående anförts, att generaltullstyrelsen ansett
sig böra ifrågasätta anvisande dels för budgetsperioden 1 januari — 30
juni 1923, dels ock för år 1922 av medel för detektivundersökningar,
varom styrelsen kunde behöva föranstalta för bekämpande av den på
senare tider alltmera överhandtagande smugglingen. Medlen borde enligt
styrelsens förslag för vardera tiden uppgå till 25,000 kronor.

Jämte erinran, att jag förut i dag understött, vad generaltullstyrelsen
i förevarande avseende ifrågasatt beträffande utverkande av
medel för förra halvåret 1923, vill jag nu uttala min anslutning till
styrelsens enligt mitt förmenande välbefogade anhållan, att även för
innevarande år få visst belopp ställt till sitt förfogande för detektivundersökningar.
Då utgifter för sådant ändamål synas mig lämpligen
böra utgå av det å styrelsens omkostnadsstat förefintliga förslagsanslag
»till diverse utgifter», tillstyrker jag således, att till förstärkning under
år 1922 av detta anslag å tilläggsstat för nämnda år anvisas ett förslagsanslag,
högst 25,000 kronor.

Enligt de av mig här gjorda framställningar skulle av riksdagen
å tilläggsstat för år 1922 äskas:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

247

	Kronor
Till anskaffning av bostadslägenheter åt viss tullpersonal, reservationsanslag......	116,000
Till Ökning av arbetskrafterna vid tullverket, förslagsanslag, högst ..................	90,115
Till förstärkning: av anslaget till diverse utgifter vid tullverket, förslagsanslag, högst	25,000
Summa	231,115

Detta slutbelopp understiger med 3,685 kronor vad för nu angivna
ändamål inalles beräknats i tilläggsstaten till riksstaten för år 1922 under
sjunde huvudtiteln.

Slutlig sammanfattning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

Departe mentschefens hemställan.

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, den 22 juni
1921 (nr 451) skall från och med den 1 januari 1923
äga tillämpning å befattningshavare vid generaltullstyrelsen
och tullstaten;

dels besluta, att 5 § 1 mom. av nämnda avlöningsreglemente
skall från och med den 1 januari 1923
hava följande ändrade lydelse:

»1. För följande befattningar, vilka tillsättas
genom förordnande på viss tid, nämligen generaldirektörs-
och chefsbefattningarna vid socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen och kommerskollegium
ävensom generaltulldirektörs- och chefsbefattningen vid
tullverket, utgår arvode, för år räknat, med 19,000
kronor. För kustbevakningsinspektörsbefattningen vid
tullverket, vilken befattning likaledes tillsättes genom
förordnande på viss tid, utgår arvode, för år räknat,
med 10,000 kronor»;

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid
tullverket jämte de för vederbörande befattningshavare
avsedda lönegrader enligt den i 9 § av avlöningsreglementet
intagna löneplan skall bestämmas på följande
sätt:

248

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Befattningar	Lönegrader	Befattningar	Lönegrader
Generaltullstyrelsen och tullstaten.		5 tullförvaltare av klass 1 A ......	B 16
Generaltullstyrelsen.		3 tullkommissarier .....................	B 16
		6 tullförvaltare av klass 1 B ......	B 15
1 generaltulldirektör, arvode enligt		20 tullöverkontrollörer ..................	B 15
5 § i avlöningsreglementet......	—	16 förste tullkontrollörer ...............	B 14
	B 20	1 gränsbevakningschef ...............	B 14

1 kustbevakningsinspektör, arvode		20 tullförvaltare av klass 2............	B 14
enligt 5 § i avlöningsreglementet	—	14 tullförvaltare av klass 3............	B 13
1 chef för statistiska avdelningen...	B 16	126 tullkontrollörer........................	B 13
7 byråinspektörer ........................	B 15	11 tullförvaltare av klass 4............	B 11
2 förste revisorer ........................	B 15	16 tullkassörer ...........................	B 11
1 kamrerare.................................	B 15	1 gränstullmästare .....................	B 9
2 sekreterare .............................	B 15	402 kammarskrivare .....................	B 9
4 aktuarier .................................	B 13	23 tullmästare..............................	B 8
2 notarier....................................	B 13	10 gränsöveruppsyningsmän .........	B 6
1 registrator.................................	B 13	22 kustöveruppsyningsmän............	B 6
14 revisorer .................................	B 13	130 tullkontorister ........................	B 6
1 materialförvaltare ....................	B 8	131 tullöveruppsyningsmän ............	B 6
2 förste expeditionsvakter ............	B 3	199 gränsuppsyningsmän ....... .......	B 4
7 expeditionsvakter .....................	B 1	44 kustuppsyningsmän..................	B 4
b. Kvinnliga befattningshavare.		477 tulluppsyningsman ..................	B 4
4 kontorsskrivare ........................	C 5	42 förste kustvakter.....................	B 3
14 kanslibiträden...........................	C 3	149 kustvakter..............................	B 2
20 kontorsbitröden ........................	C 2	699 tillsyningsman ........................	B 2
5 skrivbiträden ...........................	C 1	30 kustbevakningsbiträden ............	B 1
		100 tullvakter ..............................	B 1
Tullstaten.
a. Manliga befattningshavare.		b. Kvinnliga befattningshavare.
	B 19		C 5
	B 17		C 3

	B 16		C 2

3 tulldirektörsassistenter...............	B 16	12 skrivbiträden...........................	C 1

249

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

dels besluta, att i den till avlöningsreglementet
hörande tjänsteförteckning skola under sjunde huvudtiteln
för generaltullstyrelsen och tullstaten införas nu
angivna benämningar å samt lönegrader för tjänstebefattningar
därstädes;

dels godkänna följande särskilda bestämmelser
att från och med den 1 januari 1923 lända till efterrättelse
beträffande tjänstemän vid generaltullstyrelsen
och tullstaten, nämligen:

med ordinarie befattning vid tullverket må förenas
uppdrag såsom tullverkets ombudsman, därest
generaltullstyrelsen finner uppdraget icke kunna anses
inverka hinderligt för utövande av den ordinarie befattningen
;

tjänsteman vid tullverket, tillhörande någon av
1—8 lönegraderna enligt avdelning B i 9 § av avlöningsreglementet,
vilken befordras till kammarskrivare
vid tullverket, må, i den mån så prövas skäligt, för
bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten
och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass,
kunna tillgodoföras intill hälften av den tjänstetid,
han innehaft ordinarie anställning vid tullverket,
dock att härvid icke må samtidigt tillämpas 12 § 1
mom. av avlöningsreglementet samt ej heller i något
fall tillgodoräknas honom mera än sex år; och skall,
därest vid sådant tillgodoräknande del av kalenderkvartal
uppstår, hänsyn icke tagas därtill;

tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande
den i 14 § av avlöningsreglementet omförmälda kallortsklassen
VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet
att i särskilt hög grad utsätta honom för
inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna
enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas
kallortstraktamente med 50 öre för varje tjänstgöringsdag; tjänsteman

vid tullstaten, tillhörande någon av
1—8 lönegraderna enligt avdelning B eller 1—5 lönegraderna
enligt avdelning C i 9 § av avlöningsreglementet,
må jämväl i andra fall än vid skada till följd
av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t medBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 78 käft. (Nr 89.) 32

250

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

delade närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård
jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, dock
att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt
icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av
tullverkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter
oavkortad lön;

tjänsteman, som omedelbart före avlöningsreglementets
ikraftträdande för tullverket tillhör generaltullstyrelsens
ordinarie vaktbetjäning och i sådan egenskap
äger åtnjuta läkarvård jämte läkemedel på tullverkets
bekostnad, må, så länge han kvarstår i ordinarie
tjänst inom styrelsens vaktbetjaning, såsom personlig
förmån tillgodonjuta enahanda rätt till kostnadsfri läkarvård
jämte läkemedel, som, enligt vad nyss nämnts,
tillkommer vissa tjänstemän vid tullstaten; samt

anslag, som vid vissa tjänster erfordras till lega
för fortskaffningsmateriell, må till beloppet bestämmas
av generaltullstyrelsen och skall av för ändamålet anvisade
medel utgå till den, som förrättar tjänsten,
dock att, om denna bestrides på förordnande, ordinarie
innehavare av tjänsten må kunna vid anslaget bibehållas,
mot det att han tillhandagår vikarien med vad
som för anslaget skall hållas;

dels, med godkännande av det av mig framlagda
förslag till ordinarie stat för tullverket för tiden
1 januari—30 juni 1923, bestämma det ordinarie anslaget
för tullverket för nämnda tid till ett mot statens

slutsumma svarande belopp av ......... kronor 8,741,790

att såsom förslagsanslag direkt utgå av tullmedel;

dels besluta, att såsom förutsättning för ikraftträdande
den 1 januari 1923 av den nya avlöningsstaten
för tullstaten skall gälla, att Kungl. Maj:t
dessförinnan meddelar från och med sagda dag tilllämplig
föreskrift därom, att följande slag av tulltjänstemän
tillkommande extra inkomster skola upphöra
att till dem utgå, nämligen: ersättning enligt taxan
den 23 december 1910 för å övertid verkställda tjänstförrättningar;
aktoratsprovision; auktionsprovision vid
försäljning enligt tullstadgan av beslagsgods eller annat
gods ävensom vid försäljning av sjöfynd; slagavgift

251

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

vid försäljning å auktion; lösen för av tullverkets lokalförvaltningar
utfärdade depositionsbevis; ersättning för
uppbörd av till stad eller annan kommun utgående
avgifter; och ersättning av post- eller järnvägsmedel
för vissa i sammanhang med tulltjänsten verkställda
göromål för postverkets eller statens järnvägars räkning;

dels förklara, att såsom kompensation för sålunda
indragna extra inkomster — ersättningen enligt taxan
den 23 december 1910 likväl endast i mån som den
icke är att hänföra till resekostnadsersättning eller dagtraktamente
enligt resereglementet eller annan fortskaffningskostnad
— skall åt ordinarie tjänsteman, som
uppföres å den med 1923 års ingång ikraftträdande
ordinarie avlöningsstaten och vilkens sammanlagda avlöning
i medeltal under åren 1921 och 1922 jämte
under samma tid i medeltal uppburna extra inkomster
av ifrågavarande slag, de senare uppgående till minst
100 kronor och beräknade till högst 5,400 kronor,
överstiger årsavlöningen för år 1923, utbetalas personligt
lönetillägg, motsvarande berörda överskott, dock
med iakttagande att det sålunda bestämda lönetillägget,
vilket i övrigt bör minskas eller upphöra i den mån
avlöningen å ny stat ökas, skall under loppet av nio
år avskrivas med en niondel om året;

dels förklara, att efter motsvarande grunder beräknat
personligt lönetillägg skall utbetalas jämväl till
sådan å nuvarande ordinarie stat eller å en äldre övergångsavlöningsstat
kvarstående tjänsteman, som ej anmäler
sig icke vilja övergå på den nya staten;

dels förklara, att sådan å nuvarande ordinarie stat
eller å en äldre övergångsavlöningsstat kvarstående
tjänsteman vid tullstaten, som ej anmäler sig icke vilja
övergå på den nya staten, må under tiden 1 januari—
30 juni 1923 efter Kungl. Maj:ts bestämmande komma
i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket
kan anses stå i lämpligt förhållande till den tjänstgöring,
som må komma att krävas av vederbörande, eller eljest
kan prövas skäligt, dock icke i något fall till högre
belopp, för år räknat, än som genom Kungl. Maj:ts
kungörelse den 22 juni 1921 angående tillfälliga löne -

252

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

tillägg åt viss personal vid tullverket för år 1922 blivit
bestämda;

dels förklara, att tillfällig löneförbättring åt sådan
å nuvarande ordinarie stat kvarstående tjänsteman lios
generaltullstyrelsen, som ej anmäler sig icke vilja
övergå på den nya staten, må bestridas av det i staten
för avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater
avsedda förslagsanslag;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må med stöd av
undersökningar, verkställda av en efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande av generaltullstyrelsen tillsatt särskild
tjänstgöringskommission, i den avlöningsstat för tullverket,
som varder för tiden 1 januari—30 juni 1923
fastställd, vidtaga

ej mindre de förändringar i fråga om antalet
tullförvaltartjänster inom de olika lönegraderna, till
vilka omständigheterna kunna giva anledning,

än även sådana förändringar i antalet till tullförvaltartjänster
ej hänförliga ordinarie befattningar vid
lokaltullförvaltningen, tillhörande 1 —13 lönegraderna
enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelningar B och C,
vilka kunna finnas erforderliga eller lämpliga men
tillika icke kunna anses innebära ökning i det för avlöningar
vid dessa slag av befattningar i nämnda avlöningsstat
avsedda anslagsbelopp;

dels medgiva, att tullpersonal tillhörig, vid den
nya statens ikraftträdande mot lega hållen fortskaffningsmateriell
må, i mån som generaltullstyrelsen finner
så böra ske och efter vederbörlig värdering, av
statsverket inlösas, att värderings- och inlösningskostnaderna
må av tullmedlen förskotteras samt att, i händelse
vid försäljning för statsverkets räkning av ifrågavarande
materiell försäljningspriset skulle understiga
nyssberörda kostnader, underskottet må ur tullverkets
räkenskaper såsom omkostnader avföras;

dels till ökning av arbetskrafterna vid tullverket
med tre kustbevakningskontrollörer på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag
av...................................................... kronor 10,500;

dels besluta, att där vid tullverket anställd tjän -

253

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

steman, å vilken ovannämnda avlöningsreglemente
kommer att äga tillämpning, enligt hittills gällande
avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen
— såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig
löneförbättring och tillfälligt lönetillägg — i
förskott, vid ingången av januari månad 1923 till
honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett
belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i
den befattning, ban vid utgången av år 1922 innebar,
i förskott uppburit för januari månad 1923, om de
dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande, vilket belopp för tjänsteman, som utöver
kontant avlöning åtnjuter fri bostad jämte fritt bränsle
eller fri bostad jämte fri uppvärmning och fri belysning,
skall ökas med värdet, enligt generaltullstyrelsens
uppskattning, av denna förmån för en månad;

dels till bestridande av kostnaderna för övergång
till anordning med hela avlöningens utbetalning i efterskott
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923

bevilja ett förslagsanslag av .............. kronor 428,000;

dels medgiva, att tullkammaren i Riksgränsen
må, därest omständigheterna anses böra därtill föranleda,
under år 1922 förflyttas till Kiruna;

dels till bestridande av kostnaderna för anskaffning
under nämnda år, under förutsättning att sådan
förflyttning sker, av bostadslägenheter åt i Kiruna
stationerad tullpersonal på tillåggsstat för år 1922 anvisa
ett reservationsanslag av ............ kronor 116,000;

dels till ökning av arbetskrafterna vid tullverket
med en personalbyråchef, tre tulldirektörer, en kustbevakningsinspektör
samt enligt av mig lämnad redogörelse
erforderlig tullpersonal vid tullförvaltningarna
i Göteborgs och Malmö frihamnar under respektive
fyra, tre, fyra och högst nio månader av år 1922, med
inbesparing av vederbörlig del av det i samma års
avlöningsstat för tullverket förekommande anslagsbelopp
till arvoden åt tulldirektörer, å tillåggsstat för år
1922 anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 90,115;
dels förklara, att såväl för dessa befattnings -

254

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

havare och deras tjänster som för i succession efter
dem förordnade tjänstemän skola i tillämpliga delar
gälla enahanda bestämmelser som i fråga om de å
tullverkets extra stat för år 1922 uppförda tjänster
och deras innehavare samt i succession efter dem förordnade
tjänstemän, med iakttagande att de i kungörelsen
den 22 juni 1921 (nr 442) avsedda avdrag
skola utgöra, för år räknat, för personalbyråchef och
kustbevakningsinspektör 300 kronor, för tulldirektör
250 kronor och för tullförvaltare av klass 1 200 kronor;

dels ock till gäldande av under år 1922 uppkommande
kostnader för detektivundersökningar för tullverkets
räkning såsom förstärkning av det å tullverkets
omkostnadsstat för samma år uppförda, till bestridande
av diverse utgifter avsedda förslagsanslag
upptaga å tillaggsstat för år 1922 ett förslagsanslag,
högst.............................................................. kronor 25,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

255

Bil. A.

Specifikation

utgiftsstater för tullverket,

att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1923.

	Löne-	Avlöning	S u m m	a
	grad	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
Ordinarie stat.
I. Avlöningsstaten.
A. Generaltullstyrelsen.
a. Manliga befattningshavare.
1 generaltulldirektör..............................	Arvode	9,500
5 byråchefer..........................................	B 20	28,050
1 kustbevakningsinspektör .....................	Arvode	5,000
1 chef för statistiska avdelningen............	B 16	4,650
7 byråinspektörer .................................	B 15	29,274			i
2 förste revisorer .................................	B 15	8,364
1 kamrerare..........................................	B 15	4,182
2 sekreterare ......................................	B 15	8,364
4 aktuarier ..........................................	B 13	14,088
2 notarier.............................................	B 13	7,044			i
1 registrator .......................................	B 13	3,522
14 revisorer ..........................................	B 13	49,308
1 materialförvaltare ..............................	B 8	2,506
2 förste expeditionsvukter .....................	B 3	3,159
7 expeditionsvakter ..............................	B 1	9,912	186,923
6. Kvinnliga befattningshavare
4 kontorsskrivare .................................	C 5	7,032
14 kanslibiträden....................................	C 3	19,572
Transport		26,604	186,923	1

256

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

	Löne-	Avlöning	Summa
	grad	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
Transport		• 26,604	186,923
20 kontorsbitr&den .................................	C 2	23,670
5 skrivbiträden ....................................	C 1	4,950	55,224
Till personliga lönetillägg och ersättning
för indragna extra inkomster ävensom till
läkarvård och medikamenter samt be-
gravningshjälp, förslagsvis ..................		—	853	243,000
B. Lokaltnllförvaltningen.
a. Manliga befattningshavare.
3 tulldirektörer....................................	B 19	15,750
3 tullöverinspektörer .............. ............	B 17	14,310
3 tullbevakningschefer ......................	B 16	13,590
3 tulldirektörsassistenter .....................	B 16	13,590
5 tullförvaltare av klass 1 A ............ ..	B 16	22,290
3 tullkommissarier ..............................	B 16	13,590
6 tullförvaltare av klass 1 B ...............	B 15	23,454
20 tullöverkontrollörer...........................	B 15	81,417
16 förste tullkontrollörer........................	B 14	56,835
20 tullförvaltare av klass 2 ..................	B 14	68,962
14 tullförvaltare av klass 3.....................	B 13	45,256
126 tullkontrollörer.............................	B 13	428,004
11 tullförvaltare av klass 4 ..................	B 11	30,210
16 tullkassörer ....................................	B 11	47,212
398 kammarskrivare ..............................	B 9	1,016,066
23 tullmästare.....................................	B 8	52,945
130 tullkontorister .................................	B 6	256,182
131 tullöveruppsyningsmän .....................	B 6	251,628
477 tulluppsyningsman ...........................	B 4	764J305
699 tillsyningsman .................................	B 2	984,582			''
100 tullvakter .......................................	B 1	129,972	4,330,350
b. Kvinnliga befattningshavare■
1 kontorsskrivare.................................	C 5	1,758
5 kanslibiträden ................................	C 3	6,843
Transport	8,601	4,330,350	243,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

257

	Löne-	Avlöning	S u m k	a
	grad	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
Transport		8,601	4,330,350	243,000
12 kontorsbiträden............. .............	C 2	13,878
12 skrivbiträden....................................	C 1	11,250	33,729	4,364,079
C. Kustbevakningen.
3 kammarskrivare ..............................	B 9	7,718
22 kustöveruppsyningsmän .....................	B 6	38,058
44 kustuppsyningsmän...........................	B 4	60,720
42 förste kustvakter ..............................	B 3	56,022
149 kustvakter .......................................	B 2	183,456
30 kustbevakningsbiträden................	B 1	35,085	—	381,059
D. Gränsbevakningen.
1 gränsbevakningschef ........................	B 14	3,510
1 gränstullmästare ................. ..........	B 9	2,661
1 kammarskrivare ..............................	B 9	2,484
10 grftnsöveruppsyningsmän .................	B 6	18,222
199 gränsuppsyningsmän ....................	B 4	285,015	—	311,892
£. Särskilda anslag på avlönlngsstaten.
Till arvode åt tullverkets ombudsman ......		1,000
» arvoden åt tullexpeditions- och gränstullstations-
föreståndare, förslagsanslag............		6,750
» arvoden åt 2 föreståndare för lokala laboratorier
i Göteborg och Malmö med högst 1,500 kronor
till värdera för år räknat, högst ......		1,500
» kallortstillägg och kallortstraktamenten, förslags-
anslag..........................................		27,500
» ersättning för flyttningskostnader,förslagsanslag	10,000
» felräkningspenningar, förslagsanslag ..		7,000
» avlöning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare,
vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden
samt gratifikationer, förslagsanslag		715,000
» personliga lönetillägg samt ersättning	för in-
dragna extra inkomster m. m. förslagsanslag	73,500	—	842,250	‘6,142,280
Transport	—	—	-	6,142,280

1 Förslagsanslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 78 käft. (Nr 89.)

258

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

		Kronor	Summa Kronor
	Transport	—	6,142,280
II. Indragnings- och övergångsstaterna.
Förslagsanslag ..........................................................			83,000
Indragnings staten:
Landskrona. För år räknat:
Kustroddaren A. P. L. Bahr ........................................	kronor 700
Falkenberg.
Kustuppsyningsmannen C. G. Meyer ...........................	» 800
Jaktuppsyningsmannen C. F. Andersson...........................	» 1,100
Varberg.
Kustroddaren J. A. Berndtsson......................................	» 700
> J. A. A. Gustafsson ............................	» 700
» A. Andersson ......................................	» 700
Göteborg.
Kustuppsyningsmannen A. G. Christensson .....................	» 800
Kustroddaren E. Svensson ........................ ..................	» 700
Östersund.
Gränsridaren J. P. Bodin ........................................	» 700
	Kronor 6,900	3,460
Övergångsstaten:			''
III. Pensionsstaterna.
Pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare	:
Förslagsanslag ............................................................		—	200,000
	Transport	—	6,426,280!

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

259

		Summa
	Kronor	Kronor
• Transport	—	6,425,280
Pensionsstaten för avlidna tjänstinnehavares änkor och barn:
a. För bestridande av den genom Kungl. Maj:ts reglemente den 16
februari 1833 stadgade pensionering, förslagsanslag..................	12,600
b. Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning för mistade
andelar av avlöning vid vakanta tjänster...................................	6,500	19,000
IT. Omkostnadsstaten.
Anslag till vissa arvoden enligt särskild förteckning, förslagsanslag ...	1,310
» » gottgörelse åt rådhusrätterna för avgörande av tullmål, för-
slagsanslag .............................................................	8,000
» * rese- och traktamentskostnader, förslagsanslag..................	30,000
» » byggnader, hyror och tomtören m. m., förslagsanslag.........	50,000
» > underhåll och drift av fortskaffningsmateriell, förslagsanslag	212,000
» » expenser, förslagsanslag .............................................	300,000
» » telegramporto, förslagsanslag.........................................	30,000
» » läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp, förslags-
anslag ........................................................................	30,000
» » gratifikationer åt krono-, lots- och kanalpersonal ..............	500
» » legor för fortskaffningsmateriell, förslagsanslag .................	75,000
» » utbildning i tulltjänsten, förslagsanslag ...........................	10,500
» » beklädnad och beväpning, förslagsanslag ........................	8,000
» » beslagarandelar samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings
andelar av böter, förslagsanslag................................?!..	45,000
» » ersättning för övertidstjänstgöring, förslagsanslag ............	125,000
» » hemliga utgifter............................................................	3,000
» » diverse utgifter, förslagsanslag .......................................	95,000
» » inköp av fortskaffningsmateriell för tull- och kustbevakningen
(engångsutgift), förslagsanslag......................................	1,274,200	2,297,510
Ordinarie stat	—	8,741,790

260

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Förteckning å arvoden på tullverkets omkostnadsstat för tiden
1 januari—30 juni 1923.

Kronor

Arvode till särskild ordförande i gränslullrfttten inom Norrbottens län ............... » » tolk för finska språket vid gränstullrätten inom Norrbottens län ...... » » präst i Sandhamn ..................................................................... » * skollärare i Landsort (intill stationens förflyttning till Regarn) .........	1,000 150 125 35
Säger	1,310
	Kronor
Extra stat.
Anslag till ökning av arbetskrafterna vid tullverket, förslagsanslag..................	10,500
» » övergångsavlöning till tullverkets personal, förslagsanslag ...............	428,000
Extra stat	438,500

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

261

Bil. B.

Utdrag

avlöningsreglemente

för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen;

utfärdat av Kungl. Maj:t den 22 juni 1921.

(Svensk författningssamling nr 451 år 1921.)

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

9 §•

Löneplan.

Avdelning A. För manliga tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning.

Avdelning B. För andra manliga tjänstemän.

Lönegrad	Löne- klass			Ort	s g r	u p j
A	B	C	D	E	F	G
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	1	1,980	2,070	2,160	2,250	2,340	2,430	2,520
	2	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
l:a lönegraden............	3	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	2	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
	3	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
2:a lönegraden.........	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300

262

Kungl. Maj:ts proposition ‘Nr 89.

Lönegrad	Löne- klass			Ort	s g r	upp
A	B	C	D	E	F	a
	3	kr. 2,220	kr. 2,322	kr. 2,424	kr. 2,526	kr. 2,628	kr. 2,730	kr. 2,832
3-e lönegraden .........	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
	4 ''	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
4:e lönegraden ...........	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
5:e lönegraden ............	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	9	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	10	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	9	3,060	3;198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
6:e lönegraden ............	10	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	11	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
	12	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
	10	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	11	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
7:e lönegraden ............	12	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
	13	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
	14	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	11	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
	12	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
8:e lönegraden .........	13	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
	14	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	15	4,560	4,746	4,932 \|	5,118	5,304	5,490	5,676 I

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 263

Lönegrad	Löne- klass			Ort	s g r	u P I	-
A	B	C	D	E	E	G
	12	kr. 3,660	kr. 3,816	kr. 3,972	kr. 4,128	kr. 4,284	kr. 4,440	kr. 4,596
	13	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
9:e lönegraden ............	14	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	15	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
	16	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
	13	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
	14	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
10:e lönegraden............	15	4,560	4,746	4,932	'' 5,118	5,304	5,490	5,676
	16	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
	17	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
	14	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	15	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
liv lönegraden............	16	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
	17	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
	18	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
	16	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
12e lönegraden...........	17	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
18	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
	19	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212
	17	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
13:e lönegraden .........''	18	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
19	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212
	20	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668
	18	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
14:e lönegraden .........	19	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212
20	6,300
6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668
	21	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
	20	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668
lö:e lönegraden .........''	21	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
22
7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580
1	23	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060

264

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Lönegrad	Löne-			Ort	s g r	upp
klass	A	B	C	D	E	F	G
1	22	kr. 7,140	kr. 7,380	kr. 7,620	kr. 7,860	kr. 8,100	kr. 8,340	kr. 8,580
	23	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
16:e lönegraden ........./	24
8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
I	25	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
	23	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
	24	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
17:e lönegraden .........
25	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
	26	9,060	9,300.	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
1	24	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
18:e lönegraden .........''	25	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020

26	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
1	27	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
	25	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020 !
19 e lönegraden ........	26	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500

27	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
	28	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460
I	26	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
	27	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
20.e lönegraden ........./
28	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460
1	29	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940

Avdelning C. För kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad	Löne- klass			Ort	s g r	upp
A	B	C	D	E	F	G

		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	1	1,440	1,500	1,560	1,620	1,680	1,740	1,800
l:a lönegraden .........	2	1,560	1,620	1,680	1,740	1.800	1,860	1,920
3	1,680	1,740	1,800	1,860	1,920	1,980	2,040
	4	1,800	1,860	1,920	1,980	2,040	2,100	■ 2,160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 265

Lönegrad	Löne-		Ort	s g r	upp
klass	A	B	C	D	E	F	G
	4	kr. 1,800	kr. • 1,860	kr. 1,920	kr. 1,980	kr. 2,040	kr. 2,100	kr. 2,160
	5	1,920	1.983	2,046	2,109	2,172	2,235	2,298
2:a lönegraden .........	6	2,040	2,106	2,172	2,238	2,304	2,370	2,436
	7	2,160	2,229	2,298	2,367	2,436	2,505	2,574
	7	2,160	2,229	2,298	2,367	2,436	2,505	2,574
	8	2,280	2,352	2,424	2,496	2,568	2,640	2,712
3:e lönegraden............	9	2,400	2,475	2,550	2,625	2,700	2,775	2,850
	10	2,550	2,628	2,706	2,784	2,862	2,940	3,018
	8	2,280	2,352	2,424	2,496	2,568	2,640	2,712
	9	2,400	2,475	2,550	2,625	2,700	2,775	2,850
4:e lönegraden............	10	2,550	2,628	2,706	2,784	2,862	2,940	3,018
	11	2,700	2,784	2,868	2,952	3,036	3,120	3,204
	11	2,700	2,784	2,868	2,952	3,036	3,120	3,204
	12	2,850	2,940	3,030	3,120	3,210	3,300	3,390
5.e lönegraden............	13	3,030	3,126	3,222	3,318	3,414	3,510	3,606
	14	3,210	3,312	3,414	3,516	3,618	3,720	3,828
	12	2,850	2,940	3,030	3,120	3,210	3,300	3,390
	13	3,030	3,126	3,222	3,318	3,414	3,510	3,606
6:e lönegraden............	14	3,210	3,312	3,414	3,516	3,618	3,720	3,828
1	15	3,390	3,501	3,612	3,723	3,834	3,945	4,056
	15	3,390	3,501	3,612	3,723	3,834	3,945	4,056
	16	3,600	3,714	3.828	3,942	4,056	4,170	4,284
7.e lönegraden............ I	17	3,810	3,927	4,044	4,161	4,278	4,395	4,512
	18	4,020	4,140	4,260	4,380	4,500	4,620	4,740
	18	4,020	4,140	4,260	4,380	4,500	4,620	4,740
	19	4,260	4,380	4,500	4,620	4,740	4,860	4,980
8:e lönegraden............	20	4,500	4,620	4,740	4,860	4,980	5,100	5,220
1	21	4,800	4,920	5,040	5,160	5,280	5,400	5,520
Bihang till riksdagens protokoll 1922	. 1 samt. 78 höft. (Nr 89.)		34

266

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Innehållsförteckning.''

Sid.

Inledning ....................................................................................................................... 1

Förslag till omorganisation och lönereglering.................................................... 3

Behovet av omorganisation ................................................................................. 3

Översikt ............................................................................................................ 5

Trafikföreskrifter ............................i.....................................................:............. 6

Tullfrihet; tullindring; restitutioner, s. 6. Upplysningar om varas rubricering; tulllaboratorier,
s. 7. Lossning och lastning; transitförsändning; bevahningsområden;
årspass; paketpost; m. m., s. 7. Tullräkningar; depositionsbevis, s. 8. Pantvärde
å nederlagsgods, s. 8. Handräckning vid tullbehandling, s. 8. Provvägning, s. 19.

Administrativa anordningar ................................................................................. 19

Distriktchefer, s. 19. Generaltullstyrelsen, s. 19. Lokalförvaltningen, s. 28. Kustbevakningen,
s. 46. Gränsbevakningen, s. 88. Personalen, s. 103.

Avlöningsförhållanden ......... 115

Grunder för avlöningsrevisionen, s. 115. Indragning av sportler, s. 116. Kompensation
för sportler, s. 120. Lönenämnd, s. 122. Avlöningsreglemente, s. 124.
Tjänsteförteckning till avlöningsreglementet, s. 130.

Tullverkets stater för förra halvåret 1923............................................................ 142

Avlöningsstaten ................................................................................................... 142

Avlöningsbeloppens beräkning, s. 142. Tjänstantalens beräkning, s. 143. Generaltullstyrelsens
stat, s. 145. Lokalförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens
stater, s. 157. Översikt av departementschefens förslag, s. 193. Särskilda anslag,
s. 197. Jämförande översikt, s. 204.

Indragnings- och övergångsstaterna................................................ 205

Olika slag av stater, s. 205.

Pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare......................................................... 214

Anslagsbelopp, s. 214.

Pensionsstaten för avlidna tjänstinnehavares efterlämnade änkor och barn.................. 214

Anslag till pensioner, s. 214. Gottgörelse för mistade avlöningsandelar, s. 214.

Omkostnadsstaten............................................................................................. 215

Titelförändringar, s. 215. Anslagens storlek, s. 216. Anslag till fortskaffningsmateriell,
s. 219. Jämförande översikt, s. 229.

Extra staten .................................................................................................... 231

Ökning av arbetskrafterna vid tullverket, s. 231. Övergångsavlöning till tullverkets
personal, s. 232.

Sammanfattning av staterna för Pirra halvåret 1923 ................................................ 233

Jämförande översikt, s. 233. Förändrad uppställning av staterna, s. 234.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 267

Sid.

Tilläggsstaten för år 1922 .................................................................................... 239

Anskaffning av bostadslägenheter åt viss tullpersonal ............................................. 239

Ökning av arbetskrafterna vid tullverket ............................................................. 243

Förstärkning av anslaget till diverse utgifter vid tullverket.............................. ....... 246

Sammanfattning av tilläggsstaten för år 1922 ......................................................... 246

Slutlig sammanfattning .......................................''.................................................... 247

Departementschefens hemställan ........................................................................... 247

Bilagor .......................................................................................................................... 255

A. Specifikation av utgiftsstater för tullverket, att tillämpas under tiden 1 januari—

30 juni 1923 ........................................................................................ 255

B. Utdrag ur avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen .................... 261