Kung1. Maj.ts Proposition Nr 82.
1
Nr 82.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
ä allmänna indragning sstaten till avlidne daglönaren
'' G. E. Aronssons änka och minderåriga barn; given
Stockholms slott den 17 februari 1922.
Kungi. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 17
februari 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
åkerman, Linders, Schlyter, Orne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, den 15 december 1920 dagtecknad
skrift har Bernhardina Natalia Aronsson, född Karlsson, änka efter dagBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 72 käft. (Nr 82.) 322 22 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
lönaren vid flottans varv i Karlskrona Gustaf Emrik Aronsson, anhållit,
att livräntor enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17
juni 1916 eller annat årligt understöd måtte beredas henne och hennes
tre minderåriga barn.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Aronsson den
27 november 1918 i följd av skada, som han under arbete å varvet
samma dag ådragit sig, intagits å flottans sjukhus i Karlskrona; att han
där ådragit sig dubbelsidig lunginflammation i förening med influensa
samt att han den 9 därpåföljande december avlidit i anledning av sistnämnda
sjukdom; att han efterlämnat, utom sin ovannämnda änka, som
är född den 15 juni 1881, i äktenskap med henne födda barnen Greta
Viola Elisabet, född den 21 augusti 1908, Karl Gösta Gerhard, född
den 24 september 1910, samt Erik Gunnar Vilhelm, född den 17 oktober
1913; att änkan Aronsson befinner sig i fattiga omständigheter
samt för sig och sina barn åtnjuter understöd från Karlskrona fattigvårdsstj^relse
med tillhopa 35 kronor för månad; samt att riksförsäkringsanstalren
genom beslut den 25 januari 1919 förklarat att, enär handlingarna
i ärendet givit vid handen, att Aronsson icke avlidit till följd
av sjukdom, som han ådragit sig genom olycksfall i arbete, ersättning
i enlighet med bestämmelserna i lagen om'' försäkring för olycksfall i
arbete i anledning av Aronssons död icke skulle utgå.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen
i skrivelse till Kungl. Magt den 14 februari 1921 anfört att, ehuru dödsfallet
i fråga enligt riksförsäkringsanstaltens beslut icke vore av beskaffenhet
att medföra ersättning enligt förenämnda lag, marinförvaltningen
emellertid ansåge de förekomna omständigheterna vara sådana,
att ersättning enligt grunderna i samma lag billigtvis borde tillerkännas
änkan Aronsson och hennes minderåriga barn; och hemställde marinförvaltningen
i följd härav, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till
riksdagen föreslå riksdagen medgiva, att Aronssons änka samt makarnas
minderåriga barn måtte erhålla understöd, såsom om berörda lag varit
å dem tillämplig.
Riksför säkring sanstalten har den 8 mars 1921 avgivit utlåtande i
ärendet samt därvid anfört, att riksförsäkringsanstalten i sådana fall som
det föreliggande ansett, att dödsfallet icke varit en följd av olycksfallet,
utan av den epidemiska sjukdom, som även oberoende av olycksfallet
kunnat drabba den skadade. Endast i de särskilda fall, där skadans
beskaffenhet och omständigheterna i övrigt måste anses hava i viss be
-
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.
3
stämbar grad disponerat den till följd av olycksfall skadade för den i
övrigt av skadan oberoende sjukdomen och det tilläventyrs inträffade,
därav förorsakade dödsfallet, både anstalten ansett sådant sammanhang
föreligga mellan olycksfallet och sjukdomen eller dödsfallet, att ersättning
enligt olycksfallsförsäkringslagen kunnat tillerkännas. Att ett dylikt
orsakssammanhang icke förelåge i det fall, varom nu vore fråga, bestyrktes
av ett från sjukhusläkaren vid flottans sjukhus i Karlskrona,
på därom av anstalten framställd förfrågan, till anstalten avgivet yttrande,
att det icke, med hänsyn till Aronssons av olycksfallet förorsakade
tillstånd före insjuknandet i den sjukdom, vari han avlidit, kunde antagas,
att han varit mer disponerad för sjukdomen eller dess påföljd,
än om olycksfallet icke inträffat.
Ehuru enligt av riksförsäkringsanstalten tillämpade principer bestämmelserna
i olycksfallsförsäkringslagen och kungörelsen den 30 november
1917 angående särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning
av berörda lag å arbetare, som användas till arbete för statens räkning,
sålunda icke kunde anses tillämpliga uti ifrågavarande fall, hade anstalten
likväl med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter för
sin del ingenting att erinra emot att av billighetsskäl, i den mån sådana
förelåge, änkan Aronsson samt makarna Aronssons minderåriga barn
tillerkändes understöd i enlighet med marinförvaltningens hemställan
såsom om nyssberörda bestämmelser varit tillämpliga.
Då Aronssons årliga arbetsförtjänst vid flottans varv överstigit 1,800
kronor, skulle vid bifall till framställningen utgivas årliga livräntor från
och med dagen efter dödsfallet till änkan, så länge hon levde ogift, å
ett belopp av 400 kronor samt till varje barn, till dess något av dem
uppnått femton års ålder, å ett belopp av 266 kronor 67 öre.
Uti den 11 mars 1921 avgivet utlåtande i ärendet har statskontoret
anfört, att, såsom framginge av riksförsäkringsanstaltens utlåtande, kunde
omständigheterna vid daglönaren Aronssons sista sjukdom och död icke
anses vara sådana, att hans änka och minderåriga barn vore enligt
olycksfallsförsäkringslagen berättigade till ersättning av statsverket. Vid
sådant förhållande ville det synas statskontoret betänkligt att det oaktat
bereda dem sådan ersättning i form av understöd från allmänna indragningsstaten
till belopp, som skulle hava dem tillkommit såsom livräntor
enligt omförmälda lag. 1 alla händelser borde sådana understöd
icke såsom andra pensioner från allmänna indragningsstaten vara förenade
med rätt att under nuvarande förhållanden åtnjuta dyrtidstillägg,
enär med inräknande av dylikt tillägg understöden komme att väsentligen
4
Departements
chefen.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.
överstiga vad som med tillämpning av lagen skulle hava tillkommit
dem. Statskontoret ansåge sig därför icke kunna förorda förevarande
framställning.
Med hänsyn emellertid till föreliggande omständigheter: Aronssons
skada tillföljd av olycksfall under arbete å flottans varv, hans inläggande
å flottans sjukhus, där han hade råkat ut för epidemisk influensa, och
hans därav orsakade död och då hans änka, som vore endast 40 år
gammal och såvitt handlingarna gåve vid handen fullt arbetsduglig och
i stånd att med arbete försörja sig samt alltså icke syntes vara för egen
del i behov av något understöd, likväl torde under barnens minderårighet
behöva hjälp till deras vård och uppfostran, ansåge sig statskontoret
böra ifrågasätta, huruvida icke billigheten kunde anses bjuda att genom
framställning till riksdagen söka utverka, att till vart och ett av barnen
finge från allmänna indragningsstaten utgå ett uppfostringsbidrag till
belopp av förslagsvis 150 kronor årligen, att åtnjutas från och med den
1 januari 1921 till utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnådde
18 års ålder.
Såsom av det ovan anförda framgår har ersättning jämlikt bestämmelserna
i gällande olycksfallsförsäkringslag icke ansetts kunna tillerkännas
daglönaren Aronssons änka och makarnas tre minderåriga barn.
Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter finner jag emellertid
billighetsskäl tala för att understöd av statsmedel beredas såväl
änkan, vilken befinner sig i fattiga omständigheter, som hennes barn.
Berörda understöd synas mig böra utgå i form av årliga belopp från
allmänna indragningsstaten, till . änkan, så länge hon lever ogift, samt
till ett vart av barnen intill utgången av det kalenderår, varunder vederbörande
uppnår 18 års ålder. I betraktande av att understöd från allmänna
indragningsstaten, i motsats till livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen,
äro förenade med rätt till dyrtidstillägg, böra understöden
bestämmas till lägre belopp än som skulle hava utgått, därest berörda
lag i förevarande fall vant tillämplig. Härvid finner jag de av statskontoret
föreslagna understödsbeloppen till barnen, 150 kronor årligen
för ett vart av dessa, väl avvägda. I anslutning härtill torde understödet
till änkan böra bestämmas till 225 kronor för år. Samtliga understöden
torde böra utgå från och med den 1 januari 1921.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att avlidne daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Gustaf Emrik
Aronssons änka Bernhardina Natalia Aronsson, född Karlsson, och makar
-
5
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.
nas minderåriga barn Greta Viola Elisabet, Karl Gösta Gerhard och
Erik Gunnar Vilhelm må från och med den''l januari 1921 komma i
åtnjutande av understöd å allmänna indragningsstaten, änkan så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd med 225 kronor årligen samt
ett vart av barnen till och med det år, varunder det fyller 18 år, med
150 kronor årligen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
W. G. O. Montgomery.
Bihang till riksdagens protokoll 1922
1 sand. 72 käft. (Nr 82.)
22