Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

1

Nr 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till bestämmelser
angående rätt till pension för viss personal
vid Svartälvs järnväg; given Stockholms slott den 17
februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Anders örne.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 februari 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Örne anför:

Sedan Svartälvs järnvägsaktiebolag försatts i konkurs samt bolagets
järnväg, den s. k. Svartälvs järnväg i Örebro län, för vars anläggning
Kungl. Maj:t beviljat ett statslån, å exekutiv auktion den 23 mars 1910
inropats av riksgäldskontoret för statens räkning, förordnade Kungl. Maj:t
den 29 april 1910, att berörda järnväg skulle tillsvidare och intill dess
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 67 käft. (Nr 77.) 21122 1

Statens
förvärvande
av Svartälvs
järnväg.

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

År 1920 utfärdade
bestämmelser

angående rätt
till pension
för viss
personal, som
vid statens
övertagande
av enskilda
järnvägar
eller bandelar
övergått i
statens järnvägars
tjänst.

annorlunda kunde bliva av Kungl. Maj:t bestämt genom järnvägsstyrelsens
försorg förvaltas på enklaste och billigaste sätt utan ändring i den vid järnvägen
anställda personalens ställning samt att dittills för järnvägen gällande
taxor och reglementen fortfarande skulle äga tillämpning å densamma.
Vidare anbefallde Kungl. Maj:t styrelsen att söka införskaffa anbud å
arrende eller köp av järnvägen samt att, därest anbud avgåves, till
Kungl. Maj:t inkomma med desamma jämte förslag till kontrakt för
sådant arrende eller köp. Skulle dylikt anbud icke kunna erhållas, hade
styrelsen att därom göra anmälan, på det Kungl. Maj:t kunde bliva i
tillfälle att taga under övervägande, huruvida järnvägen borde nedläggas
och dess tillhörigheter realiseras.

Möjlighet att på antagliga villkor försälja eller utarrendera järnvägen
har emellertid icke yppat sig, utan trafikeras densamma fortfarande
av statens järnvägar.

Den vid Svartälvs järnväg fast anställda personalen, som vid statens
övertagande av järnvägen övergick i statens tjänst, uppgick till 14 man.
Sedan en befattningshavare under år 1921 avlidit, utgör personalen alltså
13 man, varav 7 vid banavdelningen, 2 vid maskinavdelningen och 4
vid trafikavdelningen. Av dessa befattningshavare äro endast 2 delägare
i enskilda järnvägarnas pensionskassa. Orsaken till att ej flera av befattningshavarna
fått sina pensionsförhållanden ordnade torde vara, att
då bolaget år 1905 ingick såsom medlem i enskilda järnvägarnas pensionskassa,
de flesta befattningshavarna uppnått en jämförelsevis hög
levnadsålder och på grund härav avgifterna till pensionskassan skulle
varit allt för betungande.

För att i någon mån ersätta pensionskassans fördelar hade bolaget
redan år 1899 anskaffat personliga sparbanksböcker, å vilka befättningshavarna
månatligen insatte en viss procent av sin avlöning. Från och
med den 1 januari 1913 hava statens järnvägar bidragit härtill med
ett belopp varierande mellan 5 kronor och 6 kronor 50 öre per månad
och sparbanksbok.

Samtidigt med antagande av förslag till lag angående tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk godkände 1920 års riksdag (skrivelse nr 245)
av Kungl. Maj:t i proposition nr 313 framlagt förslag till bestämmelser
angående rätt till pension för viss personal, som vid statens övertagande
av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars
tjänst. Ifrågavarande bestämmelser, som avsågo personal, vilken
icke var underkastad de för statens järnvägars tjänstemän gällande pensionsstadganden,
utfärdades av Kungl. Maj:t genom brev den 4 juni 1920.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

3

Rätt till pension av statens järnvägars medel enligt dessa bestämmelser
tillkommer bland andra dels, enligt 1 § a), tjänstemän, vilka förut
varit anställda vid vissa angivna och av staten övertagna enskilda järnvägar
och såsom delägare kvarstå i enskilda järnvägarnas pensionskassa
eller andra understödsföreningar, dels ock, enligt 1 § c), vissa namngivna
tjänstemän, vilka förut varit anställda vid närmare angivna enskilda järnvägar
och icke tillhöra någon pensionsanstalt. I 1 § a) avsedd befattningshavare
äger att efter avskedstagandet, utöver honom från vederbörande
enskilda pensionsanstalt tillkommande pension, erhålla fyllnadspension
från statens järnvägar till det belopp, varmed pensionen från
pensionsanstalten, till den del. densamma icke kan anses täckas av de
utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må understiga, vad han
enligt den nya pensionslagen skulle hava uppburit i pension, därest
nämnda lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den
del av tjänstepensionen, aom enligt 26 § av samma lag betraktas som
statspension (2 §). — Tjänsteman, som avses i 1 § c), äger att efter avskedstagandet
erhålla pension från statens järnvägar till belopp motsvarande
vad han enligt den nya pensionslagen skulle hava uppburit i
pension, därest nämnda lag varit för honom gällande och hänsyn tagits
allenast till .den del av tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag
betraktas såsom statspension (4 §).

I fråga om skyldighet för i förenämnda bestämmelser avsedd personal
att avgå från tjänsten skall, i den mån ej gällande pensionsreglementen
m. m. annorledes föreskriva, i tillämpliga delar gälla stadgandena i den
nya pensionslagen (5 §).

Ifrågavarande bestämmelser äga emellertid icke tillämpning å personal
vid Svartälvs järnväg.

Sistnämnda personals pensionsfråga blev år 1921 föremål för riksdagens
behandling genom en i andra kammaren väckt motion, nr 107.

Motionärerna framhöllo däri bland annat, att då flera av tjänstemännen vid
Svartälvs järnväg nått en ålder, som för övriga tjänstemän vid statens järnvägar
vore föreskriven för avgång ur tjänst, men då deras å ovan omförmälda sparbanksböcker
insatta besparingar icke vore av den beskaffenhet att enbart kunna
ersätta pension eller hålla nöden borta från dessa tjänstemäns hem på ålderns
dagar, ett ingripande från statsmakternas sida syntes nödvändigt. Motionärerna
erinrade vidare om ovan omförmälda den 4 juni 1920 utfärdade bestämmelser
angående riitt till pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda
järnvägar och bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, samt framhöllo,
att personalen vid Svartälvs järnväg syntes stå i samma förhållande till staten
som de i 1 § c) av nämnda bestämmelser omförmälda tjänstemän.

Motion vid
1921 års
riksdag om
pensionering
av personalen
vid Svartälvs
järnväg.

Då pensionering av personalen vid Svartälvs järnväg syntes kunna
ske efter sistnämnda grunder, hemställde motionärerna, att riksdagen måtte

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

Yttranden

över

motionen.

a) Järnvägsstyrelsen.

besluta tillerkänna ifrågavarande personal samma pension av statsmedel,
som tillkomme den i berörda bestämmelser avsedda personalen.

På bankoutskottets anhållan anbefalldes statskontoret avgiva utlåtande
i ärendet, och överlämnade nämnda ämbetsverk över motionen
inhämtat yttrande av järnvägsstyrelsen.

I sitt yttrande erinrade styrelsen om den särställning, Svartälvs
järnväg intoge bland enskilda järnvägar, som förvärvats för statsverkets
räkning, i det att den icke såsom övriga av staten inköpta järnvägar
ingått såsom en del i statsbanenätet, utan förvaltades och alltjämt dreves
såsom om den vore en enskild järnväg. I överensstämmelse med föreskrifterna
i förberörda kungl. brev den 29 april 1910 vore personalens
anställnings- och avlöningsvillkor i stort sett lika med dem, som vore
gällande för personal med anställning vid en med järnvägen jämförlig
enskild bana. Efter att hava lämnat en uppgift å beloppen av personalens
till följd av ovan omförmälda insättningar förefintliga tillgodohavanden
i sparbank anförde styrelsen:

»Med hänsyn till att de medel, som sålunda hopsparas och som till största
delen uppkomma genom insättningar av avdrag å personalens löner, måste beräknas
icke komma att räcka till för vederbörande att leva på efter deras avgång
ur järnvägens tjänst samt icke tillnärmelsevis motsvara kapitalvärdet av de pensioner,
som tillkomma förutvarande befattningshavare vid andra av staten inköpta
järnvägar, anser styrelsen det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att ifrågavarande personal vid Svartälvs järnväg tillerkännes rätt att erhålla pension
av statsmedel efter i huvudsak samma grunder, som äro fastställda i 4 § i
kungl. brevet den 4 juni 1920 angående rätt till pension för viss personal, som
vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens
järnvägars tjänst. Därest sådan pensionsrätt tillerkännes personalen, komma
givetvis de genom järnvägens försorg hittills verkställda månatliga insättningarna
av medel i sparbank för de i förteckningen upptagna befattningshavarna att upphöra.
Dessa borde under nyssnämnda förutsättning egentligen vara skyldiga att
återbära de belopp, varmed järnvägen lämnat bidrag till insättningarna, men med
hänsyn till att dessa belopp äro jämförelsevis små vill styrelsen för sin del icke
påkalla, att sådan återbäringsskyldighet stadgas såsom villkor för pensionsrättens
åtnjutande. Däremot anser styrelsen, att i blivande bestämmelser i ämnet bör
inrymmas ett stadgande, på grund varav styrelsen må kunna, därest vid driftsinskränkning
vid järnvägen så prövas erforderligt, entlediga befattningshavare vid
banan och bevilja honom pension, innan vederbörande uppnått den för motsvarande
befattningshavare vid statens järnvägar i gällande pensionslag föreskrivna
pensionsålder, vilken pension i dylikt fall skulle, i enlighet med de i § 23 mom. b)
av pensionslagen angivna grunder för bestämmande av avkortad pension, beräknas
så, att densamma motsvarar beloppet av hel statspension, minskad med Y,20
av statspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår
understiger 30.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

5

Yad beträffar ovanbemälda befattningshavare, som äro delägare i enskilda
järnvägarnas pensionskassa, synes följdriktigheten fordra, att rätt till fyllnadspension
enligt de i 2 § i förenämnda kungl. brev angivna grunder tillerkännes
dem och att därvid befogenhet lämnas styrelsen att entlediga dem före pensionsålderns
uppnående på sätt här ovan föreslagits beträffande den övriga personalen.
»

Under hänvisning till järnvägsstyrelsens yttrande anförde statskontoret
för egen del följande:

»Enligt statskontorets mening kan det ifrågasättas, huruvida skäl förefinnas
att, på sätt järnvägsstyrelsen synes vilja förorda, låta ifrågavarande personal få
jämte åtnjutande av pension av statsmedel behålla till kapital och ränta allt vad
under tjänstetiden av järnvägens medel avsatts för dess pensionering. Det vill
nämligen synas statskontoret, som om härigenom denna personal skulle bliva i
jämförelse med personal vid andra av staten övertagna järnvägar särskilt gynnad;
och anser statskontoret därför böra ifrågasättas, att såsom villkor för åtnjutande
av den föreslagna pensionsförmånen må stadgas, att vad av den för vederbörandes
räkning i sparbank innestående behållning, som härfiutit från bidrag av
Svartälvs järnväg, må tillföras statens järnvägars medel, från vilka pensioneringen
skall bestridas.»

Bankoutskottet anförde (utlåtande nr 42, punkt 2:o), att även om
det finge anses billigt, att åtgärder vidtoges för beredande åt den vid
Svartälvs järnväg anställda personalen av mera tillfredsställande förhållanden
i pensionshänseende, det för frågans bedömande likväl syntes
nödvändigt att erhålla en närmare utredning angående villkoren för
genomförande av en sådan förbättring av personalens pensionsförhållanden.
. I varje fall funne utskottet i likhet med statskontoret det kunna
ifrågasättas, huruvida skäl förefunnes att, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit,
låta personalen jämte åtnjutande av pension av statsmedel jämväl
behålla vad av järnvägens medel under tjänstetiden avsatts för personalens
räkning. Då utskottet alltså hölle före, att den föreliggande frågan
först borde i vanlig ordning underställas Kungl. Maj:ts prövning, ansåge
sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen.

I enlighet med utskottets hemställan blev motionen sedermera av
riksdagen avslagen.

I skrivelse den 18 oktober 1921 har järnvägsstyrelsen i anslutning
till vad bankoutskottet i ämnet anfört och med hänvisning till sitt förut
omförmälda yttrande till Kungl. Maj:ts prövning hänskjutit frågan om
beredande av rätt till pension av statsmedel för Svartälvs järnvägs personal.
Styrelsen anför därvid följande:

»Senast i skrivelse den 22 december 1914 har styrelsen gjort anmälan beträffande
förvaltningen i enlighet med Kungl. Maj:ts brev den 29 april 1910 av
Svartälvs järnväg. I denna skrivelse meddelades, att styrelsen, i likhet med vad
den vid föregående tillfällen anmält, funne tidpunkten för vidtagande av åtgärder

b) Statskontoret.

Bairkoutskottets
utlåtande.

Riksdagens

beslut.

Framställningar
till
Kungl. Maj:t
om pensionering
av personalen
vid
Svartälvs
järnväg,
a) Järnvägsstyrelsen.

6

Ktmgl. May.ts Proposition Nr 77.

för införskaffande av anbud å arrende eller köp av järnvägen ännu icke vara
inne, då bättre villkor syntes kunna erhållas, om järnvägen vid utbjudandet
kunde visas vara i gott skick och bära sina driftkostnader, varjämte hänvisades
till ett av styrelsen samtidigt till fullmäktige i riksgäldskontor avgivet yttrande
angående vissa av statsrevisorerna framställda anmärkningar, i vilket yttrande
styrelsen uttalat, bland annat, att någon utsikt icke förefunnes att för den
närmaste framtiden få järnvägen försåld eller utarrenderad på för statsverket
skäliga villkor.

Med hänsyn därtill att utgifterna för driften av järnvägen på grund av förhållanden,
som uppkommit till följd av världskriget, under vart och ett av åren
1918, 1919 och 1920 överstigit och fortfarande överstiga inkomsterna därav — för
de nämnda tre åren utgjorde förlusterna tillhopa 81,609 kronor och för år 1921
har förlusten beräknats uppgå till omkring 55,000 kronor, allt inberäknat avsättning
till förnyelsefond för banan — har styrelsen numera kommit till den uppfattningen,
att man måste för en längre framtid helt och hållet uppgiva tanken på
att kunna få järnvägen försåld eller utarrenderad på antagliga villkor.

I syfte att nedbringa utgifterna för driften å banan hava under de senare
åren vidtagits, bland annat, avsevärda tågindragningar. För det närvarande uppehälles
trafiken å järnvägen endast under fyra dagar i veckan samt å dessa dagar
med allenast ett tåg i vardera riktningen. För att minska de för banan synnerligen
betungande personalkostnaderna har nyligen väckts förslag om att i samband
med ytterligare driftsinkränkningar å banan successivt och periodvis tvångspermittera
personal vid densamma. Ett genomförande av detta förslag har
emellertid visat sig vara knappast möjligt på grund av personalförhållandena vid
banan. Härvid har det framstått såsom synnerligen angeläget, att frågan om
personalens pensionering snarast möjligt vinner sin lösning och att därvid beträffande
sådana befattningshavare, som icke äro delägare i enskilda järnvägarnas
pensionskassa, styrelsen erhåller befogenhet att, därest vid driftsinskränkning
vid järnvägen så prövas erforderligt, entlediga befattningshavare vid banan med
rätt till pension innan vederbörande uppnått pensionsåldern.

Därest en pensionering av personalen på sätt styrelsen tänkt sig kommer
till stånd under år 1922, bär styrelsen för avsikt att från och med den 1 juli
1922 avskeda sex befattningshavare, vilka anses obehövliga för banans drift.
Genom denna och övriga i samband därmed planerade åtgärder har styrelsen
beräknat, att sådana besparingar i driftkostnaderna skulle kunna göras, att någon
förlust sannolikt icke behöver uppstå vid banans drift.

I överensstämmelse med vad styrelsen uttalat i sitt ovan åberopade yttrande
i ämnet håller .styrelsen före, att de befattningshavare vid banan, som icke äro
delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, böra erhålla rätt till pension av
statsmedel efter i huvudsak samma grunder, som äro fastställda i 4 § i brevet
den 4 juni 1920 samt att rätt till fyllnadspension av statsmedel enligt de i 2 §
i nämnda brev angivna grunder bör tillerkännas de två befattningshavare vid
banan, som äro delägare i ovanberörda kassa. Styrelsen har låtit verkställa en
beräkning av beloppen av de pensioner, respektive fyllnadspensioner, som efter
ovan angivna grunder skulle tillkomma ifrågavarande befattningshavare, under förutsättning
att vederbörande icke avgår ur tjänst, förrän stadgad pensionsålder uppnåtts.
Dessa belopp framgå av nedanstående tablå, vilken tillika innefattar uppgift
å den del av vederbörandes tillgodohavande i sparbank, som motsvarar vad av
järnvägens medel för hans räkning insatts under tjänstetiden.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 77.

7

Befattning.

Namn.

Född.

Anstånd

vid

Svartälvs

järnväg.

Arvode
per år.

Kr.

Ålders-

pension

från

enskilda

järn-

vägarnas

pen-

sions-

kassa.

Kronor.

Beräknad
pension
resp.
fyllnads-pension
vid upp-nådd pen-sionsålder
enligt av
Järnvägs-styrelsen
föreslagna
grunder.

Kronor.

Belopp,
som av
järn-vägens
medel in-satts för
resp. be-fattnings-havare i
sparbank
under
tiden Vi
1913—
8% 1921.

Kronor.

Anmärkningar.

Banavdelningen.

Banvaktsförman ...

J. Blomberg....

I4/» 1849

7i 1889

2,010

_

1,216

525

Banvakt nr 2 . .

C. Carlsson ......

”/i 1866

Vi 1889

2,010

—

1,096

525

» nr 3

K. G. Johansson

s’/io 1863

Vi 1898

2,010

—

1,096

525

» nr 4......

A. P. Lind.......

Vi 1860

‘/i 1889

2,010

—

1,096

525

» nr 5......

S. Kling ..........

20/8 1893

V» 1918

1,650

i 1,155
J fr. o. m.
17*1956

1 403

» nr 6......

K. E. Eriksson..

18/s 1873

Vio 1897

2,010

1

1,096

525

» nr 7......

G. Nilsson .......

Via 1861

Vi 1889

2,010

—

1,096

525

Maskinavdel-

ningen.

Lokomotiveldare...

K. G. Hammar..

e/a 1863

‘/i 1891

2,450

—

1,216

630

Packmästare .......

A. Karlsson......

23/s 1878

Va 1906

2,200

—

1,280

525

Pensionen beräknad

Trafikavdelningen.
Stationsinspektor..

J. Nilsson.........

22/u 1880

Vi 1904

4,260

j 3,579
■Jfr. o.m.

1 309

efter det för kon-duktör gällande tjän-stepensionsunder-lag.

Fyllnadspensionen be-

Stationsmästare ...

G. Hall............

21/o 1863

Vi 1889

2,900

(''/il944

1

1,624

577.50

räknad efter det för
stationsinspektor av
klass 4 A gällande
tjänstepensions-underlag.

Fensionen beräknad

»

I. Blomgren .....

18/n 1858

*/t 1889

2,600

1,280

577.50

efter det för sta-tion sm ästaro å 6 kl.
station gällande tjän-stcpensionsunder-lag.

Pensionen beräknad

Konduktör .........

K. E. Palmqvist.

aV» 1863

Vil 1889

2,450

1,280

525

efter det för sta-tionsmästare å 7 kl.
station gällande tjän-stoponsionsunder-

lag-

8

b) Svenska
järnvägsmannaförbundet.

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

Såväl statskontoret som bankoutskottet bar ansett skäl icke förefinnas att
låta personalen jämte åtnjutande av pension av statsmedel behålla vad sålunda
av järnvägens medel avsatts för personalens räkning.

Styrelsen vill med anledning härav uttala, att styrelsen icke har något att
erinra mot att såsom villkor för åtnjutande av den föreslagna pensionsförmånen
stadgas, att ifrågavarande behållning skall tillföras den gren av statsförvaltningen,
med vars medel pensioneringen skall bestridas.

I detta sammanhang tillåter sig styrelsen, under framhållande dels att inköpet
av järnvägen för statens räkning skedde genom riksgäldskontorets försorg
och i syfte att tillgodose helt andra statsintressen än de av styrelsen företrädda,
dels ock att järnvägen aldrig blivit införlivad med statens järnvägar, föreslå, att
kostnaderna för ifrågavarande pensionering skola bestridas icke med statens järnvägars
medel, såsom statskontoret föreslagit, utan med allmänna indragningsstatens
medel.»

Med stöd av det anförda hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen godkänna ett styrelsens skrivelse bilagt förslag till
bestämmelser angående pension av statsmedel för Svartälvs järnvägs
personal.

Under förutsättning att denna fråga ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med styrelsens förslag hemställer styrelsen tillika, att Kungl.
Maj:t måtte i samband med utfärdande av bestämmelser rörande personalens
pensionering förordna, att vad av järnvägens medel insatts i
sparbank för personalens räkning under tjänstetiden skall tillföras den
gren av statsförvaltningen, med vars medel pensioneringen skall bestridas.

Jämväl Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse har i eu den 22
juni 1921 dagtecknad skrift gjort framställning om vidtagande av åtgärder
för ordnande av pensionsfrågan för ifrågavarande personal.

över berörda framställningar har kommunikationsverkens lönekommitté
den 10 november 1921 avgivit infordrat utlåtande samt därvid
anfört:

»Av den vid Svartälvs järnväg fast anställda personalen, inalles 13 befattningshavare,
hava sju varit anställda i järnvägens tjänst sedan dess öppnande
för trafik år 1889. Även de övriga kunna, med undantag av en, samtliga räkna
ett ansenligt antal tjänstår i frågavarande järnvägs tjänst.

Kommittén delar järnvägsstyrelsens uppfattning, att frågan om pensionering
genom statens försorg av den vid Svartälvs järnväg anställda personalen bör
snarast möjligt vinna sin lösning, och detta så mycket hellre, som järnvägsstyrelsen,
enligt vad framgår av dess förevarande framställning i ärendet, har för
avsikt, att, därest densamma vinner bifall, pensionera sex befattningshavare och
indraga de av dem innehavda befattningarna redan den 1 juli 1922, varigenom
den förenkling i driften å banan kunde genomföras, som styrelsen funnit nöd -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77. 9

vän dig för undvikande av det numera årligen återkommande underskottet i järnvägens
driftsbudget.

Av här ifrågavarande befattningshavare äro tvenne delägare i enskilda järnvägarnas
pensionskassa. Beträffande de övriga, som icke tillhöra någon pensionskassa,
har annan åtgärd icke vidtagits till tryggande av deras försörjning på
ålderdomen än att jämlikt bestämmelse i de av Svartälvs järnväg med personalen
avslutade och sedermera av statens järnvägar efter övertagandet förnyade anställningskontrakten
vederbörande befattningshavare förpliktigats att månatligen av
lönen avstå visst belopp för insättning å sparbanksbok. Dessa insättningar hava
dock från och med ingången av år 1913 till hälften bestritts av järnvägens trafikmedel.
Med hänsyn härtill finner kommittén skäligt, att ifrågavarande personal,
vilken genom banans övertagande av staten inträtt i statens tjänst, kommer i
åtnjutande av ungefär enahanda förmåner i pensionshänseende, som i motsvarande
fall tillerkänts befattningshavare vid andra av staten inköpta enskilda iärnväaar
och bandelar.

Åberopande vad kommittén anfört i sitt den 29 januari 1920 avgivna betänkande
angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken
(sidd. 95—104) får kommittén uttala, att den icke funnit anledning till
erinran mot järnvägsstyrelsens föreliggande förslag till bestämmelser i förevarande
hänseende. Dessa bestämmelser ansluta sig ock till de i överensstämmelse med
kommitténs förslag i nämnda betänkande avfattade stadgandena i 2 och 4 §§ i
Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1920 angående rätt till pension för viss personal,
som vid statens övertagande av enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars
tjänst.

Yad särskilt angår dispositionen av de förut nämnda, av järnvägens medel
sedan 1913 års början gjorda månatliga avsättningarna till personalens ålderdomsförsörjning,
har kommittén — i likhet med vad statskontoret ifrågasatt i
sitt utlåtande till bankoutskottet vid 1921 års riksdag samt järnvägsstyrelsen nu
föreslagit — ansett, att vederbörande befattningshavare böra för åtnjutande av
pension av statsmedel avstå vad sålunda av järnvägens medel blivit insatt å
vederbörande befattningshavares sparbanksbok för nyss omförmälda ändamål.

Då Svartälvs järnväg intager en särställning bland de av statsverket förvärvade
enskilda järnvägarna, i det att den icke ingått som en del i statsbanenätet
utan förvaltas och drives av järnvägsstyrelsen såsom om den vore en enskild
järnväg, finner kommittén sig kunna biträda järnvägsstyrelsens mening, att
kostnaderna för personalens pensionering icke lämpligen böra belasta statens
järnvägar.

Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke merbemälda kostnader borde
bäras av riksgäldskontoret, på vars föranstaltande järnvägen blivit inköpt för
statsverkets räkning. Kommittén, som emellertid icke funnit tillräckliga skäl för
ett sadant förfaringssätt föreligga, får för sin del föreslå, att pensionerna i fråga
må beviljas att utgå å allmänna indraguingsstaten. Dock synes det lämpligt att
för bedömandet av järnvägsföretagets ekonomiska ställning riksgäldskontoret
meddelas uppgift a de kostnader, som statsverket genom denna pensionering kan
komma att i fortsättningen få vidkännas på grund av järnvägens övertagande.»

Statskontoret liar i utlåtande den 30 november 1921 icke funnit
anledning till erinran mot vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört och
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 67 käft. (Nr 77.) 21122 2

Statskontoret.

10

Riksräken skapsverket.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

föreslagit annat än i fråga om sättet för gäldande av de ifrågasatta
pensionerna, och anför statskontoret härutinnan följande:

»Järnvägsstyrelsen föreslår, att personalen vid Svartälvs järnväg skall tillförsäkras
rätt att vid avsked ur järnvägens tjänst erhålla pension från allmänna
indragningsstaten. Detta skulle för närvarande innebära, att kostnaden för den
del av personalen, som på grund av driftsinskränkningar blivit eller med det
snaraste blir överflödig och som järnvägsstyrelsen därför önskar avskeda, kommer
att överflyttas från Svartälvs järnvägs trafikmedel till statsmedlen. En sådan åtgärd
till förbättrande av ifrågavarande järnvägs ekonomi synes statskontoret alldeles
förkastlig. I stället synes det statskontoret självfallet att, då Svartälvs järnväg
förvaltas såsom ett särskilt företag, den också bör bestrida samtliga omkostnader,
jämväl personalens pensionering. Ett motsatt förfarande skulle komma att helt
förrycka den bild av järnvägens bärighet och ekonomi i övrigt, som dess räkenskaper
framvisade. Huru enligt statskontorets förmenande bör förfaras, därest
inkomsterna vid ifrågavarande järnväg icke skulle förslå till gäldande av de med
dess drift förenade utgifterna, framgår av statskontorets utlåtande den 5 november
1921 angående av järnvägsstyrelsen gjord framställning om täckande av
driftförlust vid sagda järnväg».

Med stöd av vad sålunda blivit anfört hemställer statskontoret, att
i det förslag till bestämmelser angående rätt till pension för Svartälvs
järnvägs personal, som Kungl. Maj:t kan vilja underställa riksdagen,
ifrågakommande pensioner måtte föreslås skola utgå av sagda järnvägs
medel.

Slutligen har riksräkenskapsverket i utlåtande den 10 februari 1922
erinrat om att ämbetsverket i sitt den 23 november 1921 avgivna yttrande
angående av järnvägsstyrelsen gjord framställning om täckande
av driftförlust å Svartälvs järnväg betonat angelägenheten av, att nämnda
järnväg i ekonomiskt hänseende betraktades såsom ett i förhållande till
statens järnvägar avskilt företag. Enligt ämbetsverkets mening borde
Svartälvs järnväg även i förhållande till statsverket i övrigt behandlas
såsom ett ekonomiskt fristående företag. Att ifråga om gäldande av
pensioner till företagets personal göra ett undantag från denna grundsats
ansåge riksräkenskapsverket vara ur redovisningssynpunkt synnerligen
olämpligt. Ämbetsverket ville därför föreslå, att pensionerna bestredes
av Svartälvs järnvägs medel. De belopp,- som av Svartälvs
järnvägs medel avsatts till personalens ålderdomsförsörjning, ansåge
riksräkenskapsverket höra tagas i anspråk för gäldande av pensionerna.
I den mån dessa belopp samt företagets inkomster icke försloge till
pensionernas gäldande, borde dessa, enligt riksräkenskapsverkets mening,
i överensstämmelse med vad ämbetsverket föreslagit beträffande övriga
utgifter för Svartälvs järnväg tillsvidare förskotteras av statens järnvägar.

KungL Maj:ts Proposition Nr 77.

11

Oaktat de åtgärder, som, enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, på Departementssenare
tid vidtagits för att minska driftkostnaderna vid Svartälvs järn- chefen''
väg, är driftresultatet fortfarande sådant, att det synes uteslutet att kunna
erhålla ett för staten något så när antagligt anbud å köp eller arrende
av järnvägen. Man torde alltså få räkna med att driften av järnvägen
tills vidare måste ombesörjas av statens järnvägar. För att emellertid
söka ytterligare nedbringa driftkostnaderna bar järnvägsstyrelsen nu antytt
sin avsikt att, givetvis med iakttagande av i gällande anställningskontrakt
stadgad uppsägningstid, avskeda de befattningshavare,
som anses för framtiden obehövliga för järnvägens drift. Innan en
dylik åtgärd vidtages, synes emellertid rättvisa och billighet kräva, att
personalens pensionsförbållanden ordnas på ett mera tillfredsställande sätt
än som för närvarande är fallet, helst genom förberörda kungl. brev
den 4 juni 1920 av riksdagen godkända bestämmelser meddelats om rätt
till pension för likställda befattningshavare vid andra av staten övertagna
enskilda järnvägar. Av vad i frågan förekommit vid 1921 års riksdag
framgår ock, att riksdagen icke ställt sig avvisande mot en pensionering
av Svartälvs järnvägs personal utan endast velat avvakta ett av Kungl.

Maj:t efter vederbörlig utredning framlagt förslag i ämnet, innan riksdagen
fattade sitt beslut.

Det av järnvägsstyrelsen i sådant hänseende framlagda förslaget,
vilket nära ansluter sig till de i brevet den 4 juni 1920 meddelade
bestämmelserna, har icke givit mig anledning till erinran annat än
beträffande frågan, med vilka medel kostnaderna för pensioneringen skola
bestridas. Att låta pensionerna utgå av allmänna indragningsstaten kan
jag ej tillstyrka. Då Svartälvs järnväg förvaltas såsom ett särskilt
företag, synas samtliga av järnvägens drivande föranledda omkostnader
böra redovisas å detta företag. Jag ansluter mig därför till den av
statskontoret och riksräkenskapsverket uttalade mening, att kostnaderna
för personalens pensionering böra gäldas av järnvägen, varvid för ändamålet
även böra tagas i anspråk vad av järnvägens medel insatts å
sparbank för personalens räkning.

Beträffande frågan om huru skall förfaras vid uppkommande driftförlust
å järnvägen må omnämnas, att i det av myndigheterna omförmälda
ärendet angående täckande av sådan förlust under åren 1918—

1920 Kungl. Maj:t den 16 december 1921, på förslag av riksräkenskapsverket,
jämte det statskontoret anbefallts att till järnvägsstyrelsen för
täckande delvis av berörda förlust återleverera tidigare inlevererat överskott
för järnvägen, förklarat, att återstoden av förlusten, 28,328 kronor,
skulle av styrelsen tillsvidare bokföras såsom av statens järnvägar ut -

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

givet förskott. Därvid förutsattes, att frågan om det slutliga täckandet
av denna förlust skulle anstå något år, tills ytterligare erfarenhet vunnits
beträffande möjligheten att få järnvägen att bära sig eller lämna någon
nettovinst, som kunde användas till förlustens täckande. I överensstämmelse
med det sålunda meddelade beslutet torde eventuellt uppkommande
driftförlust för järnvägen jämväl från ingången av år 1921 böra tillsvidare
av statens järnvägars medel förskjutas, och lärer, om ändring till
det bättre i järnvägens ekonomiska förhållanden ej inträffar, på särskild
framställning av järnvägsstyrelsen få bero, vilka åtgärder framdeles skola
vidtagas för förlustens täckande.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag
till bestämmelser angående rätt till pension för personal vid
Svartälvs järnväg, som vid statens övertagande av nämnda
järnväg övergått i statens tjänst.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

13

Bilaga.

Förslag

till

bestämmelser angående rätt till pension för personal vid Svartälvs järnväg,
som vid statens övertagande av nämnda järnväg övergått

• i statens tjänst.

1 §•

Rätt till pension av Svartälvs järnvägs medel tillkommer enligt
dessa bestämmelser nedan angivna befattningshavare, som vid Svartälvs
järnvägs övertagande av staten övergått i dess tjänst, nämligen

a) stationsinspektoren Johan Nilsson och banvakten Gustaf Samuel
Kling, vilka såsom delägare kvarstå i enskilda järnvägarnas pensionskassa; b)

banvaktsförmannen Johan Blomberg, banvakterna Carl Carlsson,
Karl Gustaf Johansson, Anders Petter Lind, Karl Edvard Eriksson och
Gustaf Nilsson, lokomotiveldaren Karl Gustaf Hammar, packmästaren
Axel Karlsson, stationsmästarna Israel Blomgren och Gustaf Hall samt
konduktören Karl Elof Palmqvist, vilka icke äro delägare i någon pensionskassa.

2 §•

Befattningshavare, som omförmäles i 1 § a), äger att efter avskedstagandet,
utöver honom från enskilda järnvägarnas pensionskassa tillkommande
pension, erhålla fyllnadspension av Svartälvs järnvägs medel
till det belopp, varmed pensionen från kassan, till den del densamma
icke kan anses täckas av de utav befattningshavaren erlagda pensionsavgifter,
må understiga, vad han enligt lagen angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension,
därest nämnda lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast
till den del av tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas
såsom statspension.

Det ankommer på järnvägsstyrelsen att bestämma huru stor del av
pensionen från vederbörande enskilda pensionsanstalt, som icke kan
anses täckas av de utav befattningshavaren erlagda pensionsavgifterna.

Bikung till riksdagens protokoll 1922. I samt. 67 höft. (Nr 77.) * 211 22

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

3 §•

Befattningshavare, som omförmäles i 1 § b), äger att efter avgång ur
tjänsten erhålla pension av Svartälvs järnvägs medel till belopp motsvarande
vad han enligt lagen angående rätt till tjänstepension för
ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension, därest nämnda
lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den del av
tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom stats.
pension.

För åtnjutande av denna förmån skall vederbörande vara skyldig
att avstå den del av sitt tillgodohavande i sparbank, som motsvarar vad
av järnvägens medel för hans räkning insatts under tjänstetiden.

4 §.

I fråga om skyldighet för befattningshavare, som avses i 1 § av
förevarande bestämmelser, att avgå från tjänsten skall, i den mån ej
för honom gällande reglemente för enskild pensionsanstalt annorledes
föreskriver, i tillämpliga delar gälla vad i sådant hänseende stadgas uti
lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk; dock
att för befattningshavare, som omförmälas i 1 § b), skyldighet att avgå
från tjänsten mot åtnjutande av pension inträder jämväl då järnvägsstyrelsen
i och för driftsinskränkning vid järnvägen finner erforderligt
entlediga dylik befattningshavare, innan han uppnått den för motsvarande
befattningshavare vid statens järnvägar föreskrivna pensionsålder.

Uppgår för sålunda entledigad befattningshavare antalet tjänstår vid
järnvägen icke till 30, utgår till honom avkortad pension, vars belopp
skall bestämmas i enlighet med de i 23 § mom. b) av nyssnämnda lag
angivna grunder för beräknande av avkortad statspension.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922.