Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
1
Ur 76.
Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för lån från
täckdikning slånefonden; given Stockholms slott den 17 februari
1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, Örne.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders anför:
Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut 1913 inrättades täckdikningslånefonden.
I kungörelse den 4 juli samma år (nr 185) blevo
villkoren för erhållande och tillgodonjutande av lån från fonden först
bestämda. Med mindre ändringar, avseende huvudsakligen vissa forBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 66 käft. (Nr 76.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
mella bestämmelser utfärdades deri 19 juni 1917 ny kungörelse (nr 394)
angående villkoren för lån från täckdikningslånefonden.
Med anledning av framställning från odlingskommittén föreläde
Kungl. Maj:t därefter 1920 års riksdag i proposition nr 151 förslag till
ändrade villkor för lån från fonden, vilket förslag bifölls av riksdagen
jämlikt anmälan i skrivelse den 9 juni 1920, nr 346. Angående de
sålunda förändrade villkoren utfärdades kungörelse den 22 juni 1920
(nr 332).
Vissa framställda förslag i ämnet blevo emellertid icke av Kungl.
Maj.t upptagna till prövning vid framläggande av sistnämnda proposition,
utan ansågos desamma böra göras beroende på ytterligare utredning.
. Sedan dylik förebragts, föreläde Kungl. Maj:t i proposition den
4 mars 1921, nr 181, riksdagen förslag till ändrade villkor för lån från
täckdikningslånefonden in. in. Jämlikt anmälan i skrivelse den 15 juni
1921, nr 284, biträdde riksdagen Kungl. Maj:ts förslag, men anhöll
tillika, att Kungl. Maj:t ville i anslutning till vad riksdagen i samma
skrivelse anfört för 1922 års riksdag framlägga förslag till ändring i
mom. 1 av gällande villkor för lån från täckdikningslånefonden. I
enlighet med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 17 juni
1921 kungörelse (nr 358) angående ändrad lydelse av vissa delar av
ovannämnda kungörelse den 22 juni 1920.
Genom beslut samma den 17 juni anbefallde Kungl. Maj:t därjämte
lantbruksstju-elsen att inkomma med förslag till sådan ändring
av förenämnda mom. 1 av sistnämnda kungörelse, som av riksdagen
ifrågasatts.
Med anledning härav har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 21
december 1921 avgivit yttrande och förslag, varöver statskontoret den 2
februari 1922 utlåtit sig.
Då jag nu går att anmäla detta ärende, torde jag till en början få återgiva
följande ur nu gällande villkor för lån från täckdikningslånefonden:
1) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla statslån
för att därav utlämna täckdikningslån, må därom inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,
till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning innehållande uppgift å de
företag, för vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet sökta, förslag till
belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån ävensom övriga för ärendets bedömande
erforderliga uppgifter; ägande lantbruksstyrelsen fastställa formulär för
sådan framställning.
2) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar
bevilja hushållningssällskap statslån från fonden och skall därvid fastställa den tid,
inom vilken varje särskilt täckdikningsföretag skall vara påbörjat och avslutat;
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76-
3
åliggande det lantbruksstyrelsen att om beviljat statslån meddela uppgift till statskontoret.
.3) Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat på annat
sätt än förevarande bestämmelser tillåta eller det därmed avsedda arbetet icke vara
inom den av lantbruksstyrelsen fastställda tid påbörjat eller avslutat, skall sådant
lånebelopp, på yrkande av lantbruksstyrelsen, omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.
10) Plan och kostnadsförslag för täckdikningen jämte karta däröver skola
vara uppgjorda av lantbruksingenjör eller, efter vederbörande hushållningssällskaps
bestämmande, av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som hushållningssällskapet
prövar vara därtill kompetent, och skall denne även avgiva yttrande
om den föreslagna täckdikningsmetodens lämplighet för marken i fråga..
11) Till biträde vid arbetet skall, där vederbörande hushållningssällskap ej
annorlunda medgiver, låntagaren använda täckdikningsförman, som är anställd i
hushållningssällskapets tjänst eller godkänd av lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent
eller som med vitsord om godkänd skicklighet genomgått särskild genom
statens försorg för ändamålet anordnad utbildningskurs.
13) Hushållningssällskap har att bestämma de närmare villkoren för åtnjutande
av däckdikningslån, dock med iakttagande att minst en fjärdedel av lånebeloppet
skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt, samt äger att handhava
ledningen och övervakandet av ifrågavarande täckdikningsföretag och tillse, att det
med beviljat dylikt lån avsedda ändamålet vinnes.
14) För handläggning av ärenden, som avse det direkta ledandet och övervakandet
av täckningsverksamheten inom sällskapets område, skall finnas en av
sällskapet eller dess förvaltningsutskott utsedd nämnd om 3 till 5 personer, därav
minst en skall vara inom området bosatt lantbruksingenjör eller hava sådan sakkunskap
å området, som i mom. 15) stadgas för att kunna utses till ledare av
täckdikningsverksamheten.
15) Nämnd, varom i mom. 14) sägs, skall hava till sitt förfogande såsom
ledare av täckdikningsverksamheten inom sällskapets område en av förvaltningsutskottet
utsedd, inom området bosatt lantbruksingenjör, länsagronom, jordbrukskonsulent
eller annan person, som utskottet prövar för uppdraget kompetent. Härför
kräves att hava efter avlagd agronomexamen antingen under minst tre månader
med gott vitsord tjänstgjort som biträde åt lantbruksingenjör eller med sådant
vitsord genomgått särskild av staten anordnad kulturteknisk kurs eller ock att hava
på annat sätt förvärvat sig sådan insikt i här ifrågavarande avseende, som lantbruksstyrelsen
vid på sällskapets eller utskottets begäran företagen prövning av
företedda betyg och intyg finner sig kunna för ändamålet godkänna.
17) Det åligger hushållningssällskap, som innehar lån, att inom tider, som
lantbruksstyrelsen bestämmer, enligt av styrelsen fastställt formulär till styrelsen
avgiva redogörelse över lånerörelsen ocli medelst densamma understödda täckdikningsarbeten.
18) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap utbetala
beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.
I statsrådprotokollet till propositionen nr 181 år 1921 anmälde
föredragande departementschefen en framställning från hushållningssällskapens
ombudsmöte, däri bland annat anfördes:
4
Kungl. Maj.ts proposition Nr 76.
»Enligt 1 mom. av villkoren för lån från täckdikningslånefonden skall den
skriftliga framställning, som hushållningssällskap för erhållande av statslån har att
ingiva till lantbruksstyrelsen, innehålla förslag till belopp för varje dylikt särskilt lån.
Avsikten med denna bestämmelse torde vara, att lantbruksstyrelsen skall
kunna utöva en saklig kontroll över verksamheten.
Hushållningssällskapens ombudsmöte tillåter sig emellertid erinra, att sällskapen
vid handhavande av låneverksamheten för egnahemsrörelsen tillerkänts en
mycket vidsträckt handlingsfrihet, och vågar påstå, att sällskapen på nu ifrågavarande
område besitta full kompetens att på sakkunnigt sätt handhava ledningen.
Den nu bestämda anordningen medför också olägenheter särskilt i det avseendet,
att planer måste vara utförda året innan lån beviljas, varjämte ett onödigt
mångskriveri blir följden.
Ombudsmötet vågar därför hemställa, att beviljandet av lånen ordnas på
motsvarande sätt som för egnahemslånerörelsen, och att sålunda varje hushållningssällskap
årligen tilldelas ett visst approximativt beräknat belopp, som sällskapet i
sin tur äger fördela.»
1 häröver avgivet utlåtande anförde lantbruksstyrelsen, att innan ,
erfarenheten visade ändring verkligen vara av behovet påkallad, sådan
ej borde företagas, i vilket utlåtande statskontoret instämde.
Departementschefen förklarade, att han i likhet med myndigheterna
funne framställningen ej böra föranleda någon åtgärd.
I skrivelsen nr 284 år 192 L anförde riksdagen i anslutning till
återgivande av framställningen från hushållningssällskapens ombudsmöte
följande:
»Riksdagen delar den av ombudsmötet uttalade uppfattningen. Riksdagen
inser nämligen det berättigade däri, att hushållningssällskapen medgivas frihet att
inom ramen av ett visst hushållningssällskapet beviljat belopp själva efter prövning
av varje särskild låneframställning bestämma lånebeloppets storlek. Gällde det här
en teknisk och saklig granskning av planerna till särskilt föreslagna större täckdikningsföretag,
för vilket ändamål lantbruksstyrelsens sakkunskap på området ansetts
erforderlig, skulle, synes det riksdagen, ifrågavarande bestämmelse kunnat
äga visst fog. Något sådant har emellertid icke varit ifrågasatt. Det av lantbruksstyrelsen
fastställda formuläret till ansökningar om täckdikningslån, varav
riksdagen tagit del. ger ock vid handen, att lantbruksstyrelsens ifrågavarande
granskning endast förutsatts bliva av rent formell natui\ Riksdagen anser icke
heller en sådan granskning från lantbruksstyrelsens sida av behovet påkallad så
mycket mer som hushållningssällskapen genom inrättande, på sätt här nedan sägs,
av särskilda täckdikningsnämnder torde erhålla för ändamålet full kompetenta
organ, till vilka granskningen ifråga bör kunna överlämnas. Härtill kommer, att det
helt naturliga dröjsmål med ifrågavarande ärendens avgörande, som av en granskning
inom lantbruksstyrelsen givetvis bleve en följd, skulle undvikas genom den
ifrågasatta anordningen. Det synes riksdagen föreligga alla skäl till det antagandet,
att hushållningssällskapen skola liksom beträffande egnahemslåneverksamheten på
ett tillfredsställande sätt handhava ifrågavarande verksamhet. I detta sammanhang
må ock förtjäna anmärkas, att beträffande egnahemsverksamheten till och
o
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
med åt enskilda bolag och föreningar anförtrotts prövningen av de särskilda låneansökningarna
inom ramen av utav Eders Kungl. Maj:t fastställt lånebelopp. Ombudsmötet
har även påpekat olägenheten därav att planerna till företagen såsom
en följd av den nu gällande ordningen i förevarande avseende måste vara utförda
året innan lån beviljades.
Riksdagen håller sålunda före, att en förändring i överensstämmelse med
vad här ovan anförts bör ske i nu gällande villkor om lån från täckdikningslånefonden.
Riksdagen anser sig emellertid icke nu böra vidtaga någon ändring i sådant
avseende, utan bör frågan göras till föremål för övervägande av Eders Kungl. Maj:t
varefter förslag i ämnet torde böra underställas nästkommande års riksdag.»
Såsom jag- redan nämnt anhöll riksdagen i anslutning till vad
sålunda anförts, att Kungl. Maj:t ville för 1922 års riksdag framlägga
förslag till ändring i moment 1 av gällande villkor om lån från täckdikningslånefonden.
1 sin skrivelse den 21 december 1921 anför lantbruksstyrelsen.
I sina den 20 februari och den 11 december 1920 avgivna utlåtanden beträffande
villkoren för lån från täckdikningslånefonden m. m. hade styrelsen uttalat
vissa betänkligheter i fråga om de av såväl statens odlingskommitté som ock sakkunniga
för omorganisation av hushållningssällskapen — vilka verkställt utredning
och avgivit förslag i hithörande frågor — framställda önskemål om en långt gående
decentralisation av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten. Styrelsen hade
därvid anfört bland annat, att med hänsyn till den väntade stora omfattningen av
ifrågavarande verksamhet och dennas egenskap av att vara statsunderstödd, det
synts vara oavvisligen nödvändigt, att staten genom ett sitt fackutbildade och sakkunniga
organ bleve i tillfälle att följa, leda och kontrollera verksamhetens utveckling.
De av lantbruksstyrelsen sålunda framförda krav hade dock vunnit beaktande
endast i så måtto, att styrelsen tillerkänts en viss granskningsrätt beträffande de,
i samband med hushållningssällskapens framställningar om statslån från ifrågavarande
fond, meddelade uppgifter avseende täckdikningsföretagens allmänna planläggning,
ledningsmaterial, avlopp, ifrågasatta lånebelopp, tid för företagens utförande samt
den skuld, vari lånesökande eventuellt häftade för tidigare erhållna täckdikningslån
m. m.
Jämlikt bestämmelserna i meraberörda mom. 1 hade nyssnämnda uppgifter
delgivits lantbruksstyrelsen allenast å ett utav styrelsen fastställt formulär. Ehuru
lantbruksstyrelsen sålunda bland annat icke varit i tillfälle granska de för företagen
upprättade planerna, hade styrelsen likväl genom nämnda stadgande beretts möjlighet
till en om ock relativt ringa dock synnerligen välbehövlig kontroll beträffande företagens
planläggning m. m. samt lånemedlens disposition, vars betydelse också redan
den jämförelsevis ringa erfarenheten under innevarande år ådagalagt.
Någon ändring i antydda syfte av ifrågavarande bestämmelser kunde lantbruksstyrelsen
därför för sin del icke finna lämplig, synnerligast som styrelsen icke
kunde dela de av riksdagen anförda skälen härför. Om än lantbruksstyrelsens ovannämnda
granskning kunde synas vara av huvudsakligen formell natur, hade densamma
dock, såsom nyss nämnts, visat sig vara i praktiken gagnelig i såväl statens
som ock den enskildes intresse. Överhuvud taget syntes förhållandena kräva icke
6
Kanal. Maj:ts proposition År 70.
on minskad utan fastmera eu ökad befogenhet hos lantbruksstyrelsen att leda. granska
och kontrollera den statsunderstödda täckdikningsverksamheten. Visserligen lede det
intet tvivel därom, att inom en stor del av hushållningssällskapen möjlighet förefunnes
att för ledningen av här ifrågavarande arbeten anlita både tillräckligt sakkunniga
och för uppgiften ''intresserade personer, men detta förhållande kunde ingalunda
sägas vara rådande inom alla hushållningssällskap och kunde heller icke förväntas
bliva det under den närmaste tiden. Den erfarenhet, som uti detta hänseende under
de senare åren vunnits vid av statens odlingskommitté handlagd täckdikningsverksamhet.
talade enligt vad lantbruksstyrelsen hade sig bekant alldeles bestämt för en
'' sådan uppfattning.
Under sådant förhållande syntes det lantbruksstyrelsen ur det allmännas
synpunkt mindre välbetänkt att genom en förändring av bestämmelserna ifråga om
den statsunderstödda täckdikningsverksamheten på sätt, riksdagen föreslagit, minska
en redan förut allt för begränsad uppsikt från det allmännas sida att de av det allmänna
tillhandahållna lånemedlen verkligen användes på bästa möjliga sätt.
Såsom skäl för det av riksdagen föreslagna sättet för lånemedlens fördelande
hade, bland annat, anförts det förfarande, som i motsvarande avseende tillämpats
ifråga om utdelande av medel ur statens egnahemslånefond. Häremot tilläte sig
lantbruksstyrelsen erinra om det förfarande i här förevarande avseende, som kommit
till användning vid utlämnande av lån från norrländska nyodlingsfonden (kungörelse
nr 356 år 1921) och från allmänna nyodlingsfonden (kungörelse nr 357 år 1921).
Vid ansökan om lån ur dessa fonder hade sökande (låneförmedlare) att inkomma till
lantbruksstyrelsen med uppgift å varje särskilt odlingsföretag, för vilket låneunderstöd
söktes, förslag till lånebelopp och lånetid ävensom övriga för ärendets bedömande
erforderliga uppgifter. Härigenom möjliggjordes en sakkunnig prövning av varje
särskild ansökning och lantbruksstyrelsen hade sig icke bekant annat än att nämnda
förfarande varit till båtnad för såväl det allmänna som den länesökande allmänheten.
Skulle åter det vid egnahemslånerörelsen tillämpade förfaringssättet vid lånemedlens
utlämnande vinna tillämpning även inom här ifrågavarande låneverksamhet,
bleve följden därav, utom minskad möjlighet till sakkunnig ledning av och kontroll
över hela denna för vårt jordbruk viktiga understödsverksamhet. även säkerligen
den. att varje särskilt hushållningssällskap skulle, då läget av i allmänna marknaden
gällande ränta i förhållande till den å täckdikningslån föreskrivna låneräntan därtill
inbjöde, begära största möjliga andel av ifrågavarande medel, varvid helt naturligt
ingen möjlighet till effektiv prövning utav befogenheten av de olika framställningarna
förelåge.
Slutligen hade av riksdagen anförts den synpunkten, att ifrågavarande granskning
inom lantbruksstyrelsen av låneansökningar skulle medföra ett helt naturligt
dröjsmål med ärendenas avgörande. Härtill finge lantbruksstyrelsen anföra, att med
den inom styrelsen företrädda sakkunskapen granskningen — även vid en mera omfattande
täckdikningsverksamhet — syntes kunna ske utan större dröjsmål och att
i allt fall olägenheten härav till fullo torde uppvägas av den med granskningen förenade
nyttan.
Även om mom. 1 huvudsakligen bibehölles vid nuvarande lydelse — något
som lantbruksstyrelsen på anförda skäl ansåge önskvärt — funne sig lantbruksstyrelsen
böra påpeka, att eu snabbare handläggning av här ifrågavarande låneärenden
torde kunna vinnas därigenom, att nu av Kungl. Maj:t föreskriven tid för
Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 76. 7
lAneansökningens ingivande — den 1 mars — framskötes till den 1 oktober, med
Åläggande för lantbruksstyrelsen att under årets lopp pröva och avgöra inkomna
ansökningar minst fyra gånger på fastställda tider. Enligt styrelsens förmenande
skulle härigenom en önskvärd större smidighet vid ärendenas handläggning uppstå.
Härigenom vunnes ock en obestridligen rättvisare fördelning av lånemedlen, enär de
olika hushållningssällskapen vid dylikt förhållande icke komme-att tillerkännas statslån
till högre belopp, än som motsvarade lånebeloppen till de företag, för vilka planer
i behörig ordning redan blivit upprättade.
Vidkommande det lantbruksstyrelsen meddelade åläggandet att till Kung!.
Maj:t inkomma med förslag till sådan ändring i mom. 1 av gällande villkor för lån
från täckdikningslånefonden, som av riksdagen ifrågasatts, finge lantbruksstyrelsen
anföra, att vid beaktande av vad riksdagen i ämnet anfört, ändringar av bestämmelserna
i nyssnämnda båda kungörelser syntes, därest de av lantbruksstyrelsen bär
ovan framställda erinringar icke vunne vederbörligt gillande, böra ske i följande
avseenden:
I mom. 1 torde orden »innehållande uppgift---framställning» böra utgå.
I mom. 2 torde vidare orden »och skall därvid----avslutat» utgå.
I mom. 3 torde slutligen böra uteslutas orden »eller det därmed —--
avslutat.»
Skulle Kung!. Maj:t anse sig böra tillstyrka en förändring av lydelsen utav
meranämnda mom. 1 på sätt här föreslagits eller annat därmed i sak överensstämmande,
funne sig lantbruksstyrelsen slutligen böra. under åberopande av det ovan
anförda, ytterligare understryka olägenheten ur allmän synpunkt därav, att snart
sagt varje möjlighet för lantbruksstyrelsen att i här förevarande avseende utöva
ledning av och kontroll - över ifrågavarande allmänna medels användning undanrycktes.
Lantbruksstyrelsen tilläte sig därför ifrågasätta, huruvida icke under ovan
anförda förutsättningar i bestämmelserna för täckdikningslånerörelsen borde inryckas
ett stadgande av motsvarande innebörd till det, varigenom sakkunnig ledning och
kontroll genom vederbörande statsorgan tillförsäkrades det allmänna i fråga om
utlämnande av lån ur egnahemslånerörelsen.
I kungörelse den 26 september 1919 (nr 623) med särskilda föreskrifter
angående erhållande och tillgodonjutande av statslån från egnahemslånefonden
lyder 7 §:
»Låneförmedlare skall i avseende å sin egnahemslåneverksamhet och vad därmed
sammanhänger stå under uppsikt och kontroll av egnahemsavdelningen inom
jordbruksdepartementet.»
Statskontoret förklarar i utlåtande den 2 februari 1922, att statskontoret
i huvudsak delade de av lantbruksstyrelsen i dess utlåtande
anförda betänkligheter mot den ifrågasatta förändringen av mom. 1 i
berörda kungörelse samt anför vidare.
Statskontoret hade såsom förvaltare av nämnda fond särskilt fäst sig därvid,
att ett borttagande av de i berörda moment lämnade kontrollföreskrifter måhända
skulle kunna leda till att vederbörande hushållningssällskaps framställningar om lån
8
K un f/l. Maj.ts proposition Nr 76.
Departements
chefen.
från fonden komme att avse större belopp än som i varje fall skulle komma till
omedelbar användning för de ändamål, fonden hade att tillgodose.
Statskontoret kunde för sin del knappast finna de av hushållningssällskapens
ombudsmöte anförda skälen vara av beskaffenhet att påkalla en förändring av stadgandet,
så mycket mindre som den snabbare handläggning av ifrågavarande låneärenden,
som anförts såsom särskilt motiv för förändringens vidtagande, enligt vad
lantbruksstyrelsen upplyst, även med nu gällande bestämmelser i förevarande avseende
kunde vinnas därigenom att tiden för låneansökningarnas ingivande framflyttades.
Skulle emellertid den föreslagna förändringen anses böra vidtagas, ville statskontoret,
i likhet med lantbruksstyrelsen, framhålla vikten av att i bestämmelserna
för täckdikningslånerörelsen intoges föreskrift, varigenom möjlighet i allt fall bereddes
till effektiv kontroll över nämnda rörelse från statens sida.
Bestämmelsen därom att framställning om lån från täckdikningslånefonden
skall åtföljas av uppgift om de företag, vartill lånet avses,
synes mig, på sätt hushållningssällskapens ombudsmöte och riksdagen
framhållit, medföra olägenheter, som i den mån det är möjligt utan
eftersättande av kravet å nödig kontroll böra undanröjas.
Föregående år infördes bland ifrågavarande villkor i 14 momentet
bestämmelse om täckdikningsärendens handläggning av särskild nämnd,
därav minst en ledamot skall vara lantbruksingenjör eller eljest hava föreskriven
sakkunskap. Denna bestämmelse sjmes mig lämpligen kunna kompletteras
med föreskrift om att lån ej må av hushållningssällskap beviljas
utan hörande av dylik sakkunnig ledamot i nämnden, samt ej, utan lantbruksstyrelsens
medgivande, mot hans avstyrkande. Med beaktande av
vad lantbruksstyrelsen anfört om lämpligheten av att lantbruksstyrelsen
utriyckligen tillägges överinseende å hushållningssällskapens låneverksamhet
torde vidare stadgande härom böra intagas bland villkoren samt
hushållningssällskapen åläggas skyldighet att enligt formulär, som lantbruksstyrelsen
må fastställa, lämna styrelsen uppgifter angående beviljade
täckdi kningslån.
Med införande bland villkoren av dylika föreskrifter synes det
mig, att lantbruksstyrelsens nuvarande, förhandsprövning kan upphöra,
utan att kravet å nödig kontroll eftersättes.
Mot lantbruksstyrelsens påpekande, att för lån från nyodlingslånefonderna
erfordras uppgifter om företagen på samma sätt nu gäller om
täckdikningsföretag, vill jag framhålla, att såväl nyttan som planläggningen
av ett täckdikningsföretag kan bedömas mycket lättare än av ett nyod
lin gsfö retag.
Vad angår myndigheternas farhåga för att ett borttagande av
lantbruksstyrelsens förhandsprövning skulle leda till att vederbörande
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
9
hushållningssällskaps'' framställningar om lån från fonden komme att
avse större belopp än som omedelbart erfordrades, så torde till förhindrande
av onödig ränteförlust å fondens medel kunna föreskrivas,
att för visst år beviljat lån skall utbetalas med eu tredjedel vid beviljandet,
en tredjedel den 1 juli och återstående tredjedel den 1 oktober
det år, för vilket lånet beviljats. Någon olägenhet för låntagarna torde
härigenom icke uppkomma, då ju utbetalning av lånebelopp lämpligen
bör ske i män av arbetets fortgång.
1 anslutning till vad jag nu anfört får jag framlägga följande
förslag till ändrad lydelse av vissa moment av nu gällande villkor för
lån från täckdikningslånefonden.
1) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla statslån
för att. därav utlämna täckdikningslån, må därom inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,
till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning.
2) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar
bevilja hushållningssällskap statslån från fonden; åliggande det lantbruksstyrelsen
att om beviljat statslån meddela uppgift till statskontoret.
3) Hushållningssällskap må ej av statslånebelopp utlämna täckdikningslån
utan hörande av sakkunnig ledamot av i 14 momentet omförmäld nämnd och ej,
utan medgivande av lantbruksstyrelsen, mot dylik ledamots avstyrkande. Lantbruksstyrelsen
har att öva uppsikt och kontroll å hushållningssällskapens täckdikningslåneverksamhet.
Angående utlämnade lån skall hushållningssällskap till lantbruksstyrelsen
avlämna uppgifter enligt formulär, som lantbruksstyrelsen äger fastställa.
Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat på annat sätt än
förevarande bestämmelser tillåta, skall sådant lånebelopp, på yrkande av lantbruksstyrelsen,
omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.
18) Statskontoret har att till vederbörande hushållningssällskap mot sällskapets
förskrivning därå utbetala beviljat statslån med en tredjedel, så snart lånet
beviljats, en tredjedel den 1 juli och återstående tredjedel den 1 oktober det år,
för vilket lånet beviljats.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna av mig sålunda föreslagna ändrade villkor för lån
från täckdikningslånefonden att tillämpas från och med 1923. ■
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 66 höft. (Nr 76.)
2