Kung!. Maj.ts Proposition Nr 58.

1

Nr 58.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till korpralen C. R. Johanssons änka och minderåriga
barn; given Stockholms slott den 10 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Orne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Uti § 1 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att, därest
under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 49 höft. (Nr 58.) 294 22

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 58.

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller
kustartilleriets stammanskap, varder skadad, staten skall utgiva ersättning
jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Dylik ersättning utgives
jämväl, om sjukdom med därav följande skada yppas under eller efter
slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava
till sjukdomen bidragit.

Om skadan medfört döden inom två är från olycksfallet eller från
det sjukdomen blev känd, utgiver staten, enligt § 4 mom. 3 a) och b) i
nämnda förordning enligt dess ursprungliga lydelse, dels begravningshjälp
med 75- kronor, dels ock till änka, när äktenskapet slutits före
den tidpunkt, då skadan uppkom, en årlig livränta av 180 kronor från
dödsfallet, så länge hon lever ogift, och till minderårigt barn, som fötts
före sagda tidpunkt eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap, en
årlig livränta av 90 kronor från dödsfallet, till dess det uppnått femton
års ålder, dock att, där livräntor till efterlevande skulle sammanlagt
överstiga 450 kronor, de skola, i förhållande till vad på en var livräntetagare
belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen till
dylik nedsättning fortfar.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. I värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.

Genom förordning den 4 juni 1920 (Svensk författningssamling
nr 305) har emellertid nyssnämnda i § 4 mom. 3 av förordningen stadgade
tidsbegränsning av två år borttagits i fråga om skada, som yppats
efter ingången av år 1919, varjämte genom samma förordning ersättningsbeloppen
i anledning av skada, som uppkommit efter inerången av år
. 1921, fördubblats.

Beträffande skada, som uppkommit före den 1 januari 1921, hava
genom kungörelse den 22 april 1921 (Svensk författningssamling nr 190)
ersättningsbeloppen enligt förordningen den 18 juni 1909 förhöjts med
50 procent för år 1921. Beslut om dylik förböjning för innevarande år
har ännu icke meddelats.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift bar Naemi Johansson, född
Hammargren, änka efter korpralen vid l:a eldarekompaniet nr 205 Carl
Robert Johansson, anhållit om ett årligt försörjningsbidrag för sig och
sina två minderåriga barn.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpralen Johansson år
1918 under tjänstgöring vid flottan ådragit sig lungsjukdom under sådana
förhållanden, att ersättning med stöd av bestämmelserna i förberörda
förordning den 18 juni 1909 tillerkänts honom; att Johansson

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 58.

avlidit av sjukdomen den 24 februari 1921, därvid han efterlämnat änkan,
som varit förenad med honom i ett den 26 november 1910 slutet äktenskap,
samt i äktenskap med henne födda barnen Sten Gustaf Birger, född den
27 januari 1912, och Wivan Ingegärd, född den 13 augusti 1916; att
änkan Johansson befinner sig i behövande omständigheter; att hon icke
är författningsenligt berättigad till gratial eller pension genom flottans
pensionskassa för sig eller sina barn; samt att enligt meddelande från
riksförsäkringsanstalten ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909
icke kan utgå till änkan eller barnen, enär mer än två år förflutit mellan
korpralen Johanssons dödsfall och den tidpunkt, då sjukdomen blev känd.

Marinförvaltningen, som den 11 augusti 1921 avgivit utlåtande i
ärendet, har anfört, att det icke syntes vara förenligt med billighet, att
änkan Johansson skulle gå miste om rätten till livränta endast därför,
att hennes makes död inträffat något längre tid efter sjukdomens framträdande
än två år. Lagen om försäkring för olycksfall i arbete den
17 juni 1916 innehölle icke någon liknande inskränkning i rätten till
dödsfallsersättning för olycksfall i arbete. Vidare hade riksdagen i ömmande
fall, då livränta författningsenligt ej utginge, medgivit antingen
livränta eller änkepension efter personer, som avlidit i följd av skada
eller sjukdom, ådragen vid arbete i statens tjänst. Marinförvaltningen
hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att korpralen Johanssons änka och makarnas två minderåriga barn
måtte erhålla understöd, såsom om berörda förordning den 18 juni 1909
varit å dem tillämplig.

Riksförsäkringsanstalten har den 2 februari 1922 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört, att då änkan Johansson och makarnas två
barn syntes vara i stort behov av understöd och då de icke vore
berättigade till någon pension eller annat understöd, funne riksförsäkringsanstalten
skäligt, att livräntor tillerkändes dem såsom om förordningen
den 18 juni 1909 i förevarande fall varit tillämplig.

Beträffande frågan, huruvida de efterlevande borde komma i åtnjutande
av begravningshjälp, hade riksförsäkringsanstalten inhämtat,
att sådan hjälp utbetalats till änkan Johansson.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag billigheten
kräva, att korpralen Johanssons änka och minderåriga barn, i
överensstämmelse med vad tidigare i liknande fall ägt rum, må komma
i åtnjutande av den ersättning, vartill de skulle hava varit författnings -

Departements chefen.

4

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 58.

enligt berättigade, därest Johansson avlidit inom två år efter det sjukdomen
blev känd. Då, såsom riksförsäkringsanstalten framhållit, begravningshjälp
redan utbetalats, torde ersättningen komma att utgå i
form av årliga livräntor till änkan och barnen.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att till den i följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,
avlidne korpralen Carl Robert Johanssons änka Naemi Johansson, född
Hammargren, och makarnas två minderåriga barn må — utan hinder
därav, att korpralen Johansson avlidit efter utgången av den tid av två
år från det sjukdomen blev känd, som angivits i-§ 4 av förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, sådant detta författningsrum ursprungligen
lydde — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill de enligt grunderna för nämnda förordning kunna
anses berättigade.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
* samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Årje.

Stockholm, K. L. Beckmans Bokfcr., 1922.