Kungl. Maj.ts Proposition Nr 53.
1
Nr 53.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående uppbörd av avgifter för försäkringar
i riks för säkring sanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete m. m.; given Stockholms slott den
3 februari 1922.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt
förordning om ändrad lydelse av §§ 4, 8 och 12 i förordningen den
11 juni 1918 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot
skada till följd av olycksfall.
GUSTAF.
Herm. Lindqvist.
bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 44 käft. (Nr 53.)
103 22 1
2
Kungl. Majds Proposition Nr 53.
Förslag''
till
Förordning
angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas som följer:
§ I
Avgifter
för försäkring i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete skola med de i § 2 stadgade undantaguppbäras
i samband med den allmänna kronouppbörden.
§ 2-
Omfattar försäkring, som i § 1 sägs, arbetare i rörelse, företag eller
annan verksamhet, vari minst fem arbetare användas, skola avgifterna för
den försäkring, där ej Konungen annorlunda iorordnar, uttagas genom
•postförskott, dock att, om avgiftsbelopp överstiger 5.000 kronor eller riksförsäkringsanstalten
eljest med hänsyn till särskilda förhållanden anser
sådant påkallat, avgifterna skola erläggas genom insändande till riksförsäkringsanstalten
av postremissväxel eller check eller på annat sätt, som
riksförsäkringsanstalten finner lämpligt föreskriva.
I fråga om försäkring av mindre omfattning än i första stycket sägs
må, på ansökan av arbetsgivare eller där omständigheterna eljest därtill
föranleda, riksförsäkringsanstalten föreskriva, att avgifterna skola uppbäras
på sätt i nämnda stycke stadgas.
§ 3.
Mom. 1. Riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till
överståthållarämbetet iore den 15 juni, men eljest till vederbörande
magistrat eller häradsskrivare före juli månads utgång, insända särskilt
för varje uppbördsdistrikt upprättad förteckning över de till distriktet
Kungl. Maj.is Proposition Nr 53. 3
hörande arbetsgivare, av vilka avgift för försäkring skall erläggas i
samband med kronouppbörden. Denna förteckning bör angiva
1) den avgiftspliktiges namn och bostad samt yrke, rörelse eller tjänst;
2) de huvudsakliga grunder, efter vilka försäkringsavgift blivit
honom påförd, såsom antalet hos den avgiftspliktige anställda arbetare,
för vilka avgiften beräknats, den farlighetsklass, till vilken försäkringen
hänförts, tillämpa^ premiesats eller dylikt;
3) försäkringsavgiftens belopp, däri inbegripen tilläggsavgift enligt
16 § första stycket i lagen om försäkring för olycksfull i arbete;
4) tillägg på grund av tidigare för lågt debiterad avgift; samt
5) avdrag på grund av förut erlagd betalning eller nedsaltning i
förut erlagd avgift.
Atom. 2. Sedan avgifterna antecknats i uppbördsboken, skola de i
mom. 1 omförmälda förteckningarna, i vad de angå varje särskild kommun
på landet, före den 1 oktober av häradsskrivaren, vid bot av 3 kronor
för varje överskjutande dag, tillställas vederbörande kommunalstämmas
ordförande, som har att under viss bestämd och vederbörligen kungjord
tid, ej understigande fjorton dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet
ställe hålla förteckningarna de avgiftspliktiga tillhanda. Förteckningarna
böra därefter senast inom oktober månads utgång av ordföranden
återsändas till'' häradsskrivaren, som har att före november månads
utgång överlämna desamma till riksförsäkringxanstalten.
1 stad skola förteckningarna särskilt för varje uppbördsdistrikt i
enahanda ordning, i Stockholm genom överståthållarämbetets och i övriga
städer genom magistratens försorg, hållas de avgiftspliktiga tillhanda
och därefter före november månads utgång till riksförsäkringsanstalten återställas.
Almn. 3. Efter avslutandet av den allmänna kronouppbörden och
sedan därvid influtna avgifter blivit hos länsstyrelsen bokförda, skall länsstyrelsen
låta till riksförsäkringsanstalten utanordna dels vad i vederbörlig
ordning influtit, dels ock vad som åtgår för att fylla det belopp,
som enligt riksförsäkringsanstaltens i mom. 1 omförmälda förteckningar
skall i sin helhet tillkomma anstalten.
Alom. 4. 1 fråga om sådana avgifter för försäkringar, som indrivas
i samband med kronouppbörden, skall gällande uppbördsreglemente i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.
§ 4.
Af om. 1. Uppbörd av avgifter, som skola erläggas på sätt i § 2
sägs, äger rum ä tider, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.
Mom. 2. Po s t förs k o t tsförs änd el s e, som i § 2 avses, skall innehålla
eller utgöras av ett av riksförsäh ingsanstalten utfärdat kvitto å den försäkringsavgift,
som skall av vederbörande arbetsgivare erläggas.
Senast fjorton dagar, innan sådan postförskottsförsändelse av riksförsäkringsanstalten
avlämnas för postbehandling, skall anstalten till den avgiftspliktiqe
med allmänna posten översända en rörande honom upprättad
skriftlig uppgift, innehållande upplysning ej mindre i de uti § 3 mom. 1.
angivna hänseenden än även om tid och sätt för betalningens fullgörande
och, där betalningen skall erläggas halvårsvis på sätt i § 5 sägs,
det belopp, som skall vid vardera uppbörden erläggas, om vad den
avgiftspliktige jämlikt § 6 har att iakttaga samt om påföljden av försummad
inbetalning.
Mom. 3. Skall inbetalningen ske genom postremissväxel eller check eller
på annat sätt, som riksför säkring sanstalten funnit lämpligt föreskriva, skall
sådan skriftlig uppgift, som i mom. 2 säqs, i rekommenderat brev med
allmänna posten översändas till den avgiftspliktige, som har att sist inom
fjorton dagar, efter det uppgiften kommit honom tillhanda, till riksförsäkring
sansi alten på av anstalten föreskrivet sätt inbetala beloppet.
Mom. 4. Genom postförskott till postverket influtna försäkringsavgifter
skola genom postverkets försorg ofördröjligen insättas å riksförsäkringsanstaltens
giroräkning med riksbanken.
Mom. 5. Efter varje uppbörd uppgör riksförsäkring samt alten särskilt
för varje län förteckning öve)'' de avgifter, vilka icke blivit i föreskriven
ordning erlag da,* samt överlämnar dessa förteckningar till vederbörande länsstyrelse,
som har att låta till riksförsäkring sanstalten utanordna avgifternas
belopp samt verkställa indrivning av avgifterna i föreskriven ordning.
Mom. 6. Arbetsgivare, som underlåtit att inom för varje fall föreskriven
tid inbetala det avgiftsbelopp, som då förfallit till betalning, skall
erlägga böter med tre procent av den förfallna avgiftens belopp, vilka
böter skola i sammanhang med avgiften indrivas i den ordning, som
om resterande kronoutskylder är stadgat.
Av böterna skall en tredjedel, dock ej mer än 100 kronor, tillfalla,
för det fall att avgiften påförts till betalning i Stockholms stad och
där indrivits, stadens kassa, men i övriga fall den, som verkställt indrivningen.
Återstoden av bötesbeloppet skall tillfalla statsverket.
§ 5‘
Skall försäkringsavgift uppbäras i den i § 4 stadgade ordning och
uppgår densamma till 1,000 kronor eller mera, må riks försäkringsår) stalten
på ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges med hälften
under första och återstoden under andra halvåret.
5
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.
§ 6.
Förmenar arbetsgivare, • att i förteckning, som i § 3 mom. 1 sägs,
eller i uppgift eller kvitto, som omförmäles i § 4 mom. 2 och 3, avgift
blivit honom obebörigen eller oriktigt påförd, äge han för erhållande
av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter
det avgiften senast bort hava erlagts.
§ 7‘ .
Beträffande avgift för frivillig försäkring må riksförsäkringsanstalten
bestämma, att densamma skall uppbäras i samband med kronouppbörden
eller på, sätt i § 2 sägs, skolande för sådant fall med avseende å uppbörd
av dylikt avgift i tillämpliga delar gälla vad ovan är föreskrivet.
§ 8.
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för bestämmande av tid och sätt för avgifternas
erläggande, meddelas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Genom förordningen upphäves förordningen den 14 juni 1917 angående
uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
Förslag
till
Förordning
om Undrad lydelse av §§ 4, 8 och 12 i förordningen den 11 juni 1918
angående eu särskild för fiskare avsedd försäkring mot
skada till följd av olycksfall.
Härigenom förordnas, att §§ 4, 8 och 12 i förordningen den 11
juni 1918 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada
till följd av olycksfall skola erhålla följande ändrade lydelse:
6
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 53.
§ 4.
Försäkring meddelas i allmänhet för en tid av ett år och den årliga
försäkringsavgiften utgör
10 kronor, om den årliga arbetsförtjänsten är bestämd till 1,200 kronor,
8 » - » » » ® y> » » 900 » ,
6 » » » » » » » » 600 d
Efter riksförsäkringsanstaltens prövning för varje särskilt fall kan
försäkring för den, som endast under viss del av året bedriver fiskeyrket,
medgivas jämväl för kortare tid än ett år, dock för minst ett
halvt år. Vid sådan försäkring utgår avgiften med det lägre belopp,
som svarar mot den kortare tid försäkringen avser.
§ 8-
Tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringen bestämmas
av riksförsäkringsanstalten.
Försäkringsavgifter och statsbidrag skola ingå till en fond, som
förvaltas enligt grunder, vilka bestämmas av Konungen.
De förvaltningskostnader, som föranledas av denna försäkring, bestridas
av statsmedel.
§ 12-
De närmare föreskrifter, som, utöver vad ovan stadgats, må erfordras
med avseende å denna försäkring, utlärdas gemensamt av riksförsäkringsanstalten
och generalpoststyrelsen eller ensamt av riksförsäkringsanstalten
i den ordning, som stadgas i gällande instruktion för
anstalten.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk förtattningssamling.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.
7
Utdrag ur protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
februari 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Lindqvist anför:
i Kungl. Maj:ts proposition till 1921 års riksdag nr 263 framlades
förslag, innefattande bl. a., att riksförsäkringsanstalten skulle med ingången
av år 1922 själv övertaga samtliga de bestyr, som av postsparbanken
utfördes för anstaltens räkning, samt att postsparbankens försäkringsavdelning
skulle indragas med utgången av år 1921. Förslaget
lämnades av riksdagen utan anmärkning, och den ifrågavarande organisationsändringen
har med ingången av år 1922 trätt i tillämpning. Av
densamma påkallas vidtagande av två särskilda författningsändringar,
vilka för sitt genomförande kräva riksdagens medverkan. Jag anhåller
nu att få till behandling upptaga frågan om dessa båda författningsändringar,
vilka avse, den ena bestämmelserna angående uppbörd av
avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete och den andra förordningen angående
en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av
olycksfall.
I sammanhang med frågan om de av förenämnda omorganisation
föranledda ändringarna i de ifrågavarande författningsbestämmelserna
torde böra till prövning upptagas några av riksförsäkringsanstalten framställda,
av omorganisationen icke direkt föranledda förslag till ändringar
i samma bestämmelser.
8
Kung}. Maj:ts ''Proposition Nr 53.
I. Förändrade bestämmelser angående uppbörd ar avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete.
Enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete
skall för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten erläggas dels en
efter försäkringstekniska grunder beräknad, för betäckande av försäkringsrisken
erforderlig avgift och dels, såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna
för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet,
en till fem procent av nämnda avgift bestämd tilläggsavgift. Beträffande
dessa avgifter är bland annat stadgat, att därest desamma icke
på föreskrivet sätt erlagts, de skola förskjutas av statsverket och indrivas
i den ordning, som för indrivande av resterande kronoutsk}7lder är stadgad,
samt att avgifter av förstnämnda slag, försäkringsavgifterna, skola
ingå till en särskild tond. Däremot äro angående tid och sätt för erläggande
av avgifterna för försäkringar i riksförsäkringsanstalten föreskrifter
icke meddelade i lagen, utan är allenast stadgat, att därom
skall bestämmas av Konung och riksdag.
I överensstämmelse härmed framlade Kungl. Maj:t för 1917 års
riksdag genom proposition nr 328 förslag till förordning angående uppbörd
av ifrågavarande slag av avgifter. Förslaget bifölls av riksdagen,
varefter förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
utfärdades den 14 juni 1917 (Sv. förf.-saml. nr 413). I denna förordning
hava sedermera i enahanda ordning vidtagits ändringar den 20
juni 1918 (Sv. förf.-saml. nr 473) och den 16 april 1920 (Sv. förf.-saml.
nr 161).
Enligt 1917 års förordning skall uppbörden av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten jämlikt 1916 års olycksfallsförsäkringslag
omhänderhavas av postsparbanken i de fall, då dylik försäkring
omfattar arbetare i rörelse, företag eller annan verksamhet, vari minst
fem arbetare eller drivkraft om minst tre effektiva hästkrafter användas,
dock att bestämmelse om annat sätt för uppbörden må meddelas av
Konungen. Med stöd av den sålunda Kungl. Maj:t tillerkända befogenheten
har Kungl. Maj:t genom brev till riksförsäkringsanstalten den 22
december 1921 (Sv. förf.-saml. nr 788). förordnat, att där försäkring av
ifrågavarande slag är av den omfattning nyss nämnts, avgifterna för
försäkringen skola från och med 1922 års ingång, tills vidare och intill
dess annorledes förordnas, av riksförsäkringsanstalten uttagas genom
9
Kungl. May.ts Proposition Nr 53.
postförskott eller, i vissa fall, på visst annat närmare angivet eller av
riksförsäkringsanstalten föreskrivet sätt.
I skrivelse den 1 mars 1921 har riksförsäkringsanstalten inkommit
med förslag till de ändringar i 1917 års förordning, som erfordras för
genomförande av den genom propositionen till 1921 års riksdag framlagda
organisationsplanen eller eljest funnits påkallade, och har jag låtit inom
socialdepartementet, i huvudsaklig överensstämmelse med vad riksförsäkringsanstalten
hemställt, utarbeta förslag till ny förordning i ämnet.
I detta förslag, som torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll, hava
de delar utmärkts med kursiv stil, vilka innefatta avvikelser från nu
gällande bestämmelser.
Jag övergår nu till en kortfattad redogörelse för de särskilda paragraferna
i det sålunda uppgjorda förslaget.
§ I
Ifrågavarande
paragraf är av alldeles samma lydelse som 1 § i den
nuvarande förordningen.
§ 2.
Enligt § 2 mom. 1 första stycket i den nuvarande förordningen i
ämnet skall, därest försäkring omfattar arbetare i rörelse, företag eller
annan verksamhet, vari minst fem arbetare eller drivkraft om minst tre
effektiva hästkrafter användas, avgifterna för försäkringen, där ej
Konungen annorlunda förordnar, uppbäras genom postsparbanken. I
fråga om annan försäkring äger, enligt vad som stadgas i andra stycket av
samma moment, riksförsäkringsanstalten, på ansökan av arbetsgivare
eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, föreskriva att avgifterna
skola uppbäras genom postsparbanken.
Enligt det genom propositionen till 1921 års riksdag nr 263 framlagda,
av riksdagen utan anmärkning lämnade förslaget skall efter indragning
av postsparbankens försäkringsavdelning den i § 2 mom. 1
första stycket om förmälda uppbörd, som avser de s. k. större arbetsgivarna,
ske genom postförskott för belopp av högst 5,000 kronor. Då
emellertid, på sätt i nämnda proposition närmare utvecklats, riksförsäkringsanstalten
ej skulle kunna belägga försändelser med postförskott för
mer än 5,000 kronor, skola, enligt det av mig nu framlagda förslaget,
som därutinnan överensstämmer med vad riksförsäkringsanstalten hemställt,
försäkringsavgifter å större belopp insändas direkt till riksförsäkringsanstalten
medelst postremissväxel eller check eller på annat sätt,
som riksförsäkringsanstalten finner lämpligt föreskriva. I samband med
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 44 käft. (Nr 53.) 103 22 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.
införande av ändringar i nu angivna hänseenden torde, i överensstämmelse
med vad riksförsäkringsanstalten föreslagit, uttrycket »drivkraft
om minst tre effektiva hästkrafter» böra utgå. Med nämnda stadgande
har åsyftats att uppdraga en gränsskillnad mellan »större» och »mindre»
arbetsgivare. Det har emellertid, enligt vad riksförsäkringsanstalten
framhållit, visat sig ogörligt för anstaltens mantalsombud att vid redovisande
av arbetsgivare i de över dem upprättade förteckningarna erhålla
någon som helst bestämd uppgift om antalet av arbetsgivaren såsom
drivkraft använda effektiva hästkrafter. '' Upplysningar av värde
angående antalet använda hästkrafter skulle endast kunna erhållas genom
korrespondens med vederbörande arbetsgivare, vilket för riksförsäkringsanstalten
skulle medföra ett ganska vidlyftigt arbete.
I § 2 mom. 2 i den nuvarande förordningen stadgas, att beträffande
försäkring, vilken omfattar arbetare i rörelse, företag eller annan
verksamhet, som börjar eller upphör under löpande år, ävensom i fråga
om annan försäkring, där särskilda skäl äro för handen, riksförsäkringsanstalten
äger föreskriva, att avgifterna för försäkringen helt eller delvis
skola erläggas utan samband med uppbörden av avgifterna i övrigt.
Detta stadgande — som sammanhänger med bestämmelsen i § 6
av den nuvarande förordningen i ämnet — åsyftar att bereda möjlighet
till uppbörd utom de ordinarie, i § 4 av samma förordning föreskrivna
uppbördsstämmorna. Då sådana uppbördsstämmor, enligt vad jag nedan
ämnar föreslå, ej vidare skulle förekomma, blir stadgandet i dess nuvarande
lydelse obehövligt, varav följer, att bestämmelserna i den nuvarande
§ 6 icke böra inflyta i en blivande ny förordning i ämnet.
Stadgandet i nuvarande § 2 mom. 2 torde emellertid lämpligen böra
ersättas med en bestämmelse av innehåll, att riksförsäkringsanstalten,
där särskilda skäl äro för handen, äger, även i det fall, att avgiftsbelopp,
som skall betalas av s. k. större arbetsgivare, ej överstiger 5,000* kronor,
föreskriva, att beloppet må erläggas på sätt ovan av mig föreslagits
beträffande försäkringsavgift, överstigande 5,000 kronor.
§ 3.
Denna paragraf i förslaget innehåller bestämmelser om erläggande
av avgifter i samband med kronouppbörden, d. v. s. avgifter, som åligga
de s. k. mindre arbetsgivarna, och motsvarar § 3 i den nuvarande förordningen
i ämnet. Bestämmelserna i denna paragraf hava i huvudsak
oförändrade influtit i förslaget, med undantag därav, att ordet »uppgift»,
som, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, föranlett missförstånd,
utbytts mot »förteckning», att uttrycket »inom distriktet boende», som
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.
11
föranlett svårigheter vid tillämpningen, ntbytts mot »till distriktet hörande»
samt att av arbetstekniska skäl en mindre ändring vidtagits i bestämmelserna
om förteckningens innehåll. Vidare hava ett par tillägg
gjorts till de nuvarande bestämmelserna i mom. 2. I detta moment stadgas,
att omförmälda uppgifter — eller »förteckningar» enligt vad ovan föreslagits
— skola av häradsskrivarna i vad de angå varje särskild kommun
å landet tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande,
som under viss tid skall hålla uppgifterna de avgittspli kriga tillhanda. Uppgifterna
skola sedan av ordföranden återsändas till käradsskrivaren.
Enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat har anstalten, då den
har behov av dessa uppgifter (förteckningar) för arbetet under det
följande året, brukat infordra dem från häradsskrivarna. Emellertid har
anstalten, då uttrycklig bestämmelse i ämnet saknas, haft svårigheter att
inom av anstalten begärd tid erhålla dessa förteckningar. På grund
härav har i förslaget ett tillägg gjorts av innehåll, att häradsskrivaren
skall före november månads utgång översända förteckningarna till riksförsäkringsanstalten.
Ett motsvarande stadgande har föreslagits beträffande
för stad upprättad förteckning av ifrågavarande slag.
I den bestämmelse, som förekommer i nuvarande förordningens § 3
mom. 3, hava allenast ett par smärre formella ändringar vidtagits.
Mom. 4 i samma paragraf har synts mig kunna oförändrat inflyta i den
nya författningen.
§ 4.
I den nuvarande § 4 meddelas bestämmelse om sättet för uppbörden
genom postparbanken. Bland annat stadgas, att uppbörd av avgifter
genom postsparbanken äger rum två gånger om året å tider, som av
riksförsäkringsanstalten och postsparbanksstyrelsen gemensamt bestämmas
och av riksförsäkringsanstalten genom kungörelser tillkännagivas.
Vardera uppbörden skall pågå under fjorton dagar och vara avslutad,
den första före utgången av april och den andra före utgången av
oktober månad.
Bestämmelsen om vissa uppbördsstämmor har — enligt vad riksförsäkringsanstalten
såsom sin erfarenhet meddelat — visat sig olämplig i
praktiken, då densamma medfört alltför stark anhopning av arbetet inom
riksförsäkringsanstalten till vissa tider av året. Att långt i förväg iordningsställa
de för värjo uppbörd erforderliga uppgifter och handlingar
har medfört stora svårigheter, enär länder tiden ofta inkomma anmälningar
om förändringar, vilka orsaka rubbningar i det redan utförda
12
Kung1. Maj.is Proposition Nr 53.
arbetet. Med anledning härav har riksförsäkringsanstalten i största utsträckning
begagnat sig av den i nuvarande § 2 mom. 2 medgivna
möjlighet-en att verkställa uppbörd även utom de ordinarie uppbördsstämmorna,
utan att någon olägenhet försports därav.
Då nu uppbörden i allmänhet skall ske genom postförskott, anser
jag, i likhet med riksförsäkringsanstalten, att ingen anledning förefinnes
att bibehålla de särskilda uppbördsstämmorna. Det torde därför böra
stadgas, att uppbörd av avgifter, som skola erläggas på sätt i § 2 sägs,
skall äga rum å tider, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas.
Beträffande postförskottsförsändelses beskaffenhet synes böra föreskrivas,
att sådan försändelse skall innehålla eller utgöras av ett av
riksförsäkringsanstalten utfärdat kvitto å den försäkringsavgift, som skall
av vederbörande arbetsgivare erläggas. I nära motsvarighet till vad nu
gäller bör vidare stadgas, att riksförsäkringsanstalten skall senast fjorton
dagar, innan postförskottsförsändelse av riksförsäkringsanstalten avlämnas
för postbehandling, till den avgiftspliktige med allmänna posten
översända en rörande honom upprättad skriftlig uppgift, innehållande
samma upplysningar, som äro föreskrivna i nuvarande § 4 mom. 2.
I avseende å det fall, att inbetalning sker genom postremissväxel
eller check eller på annat sätt, som riksförsäkringsanstalten finner lämpligt
föreskriva, lärer vidare den bestämmelsen böra meddelas, att sådan
skriftlig uppgift, som nyss nämnts, skall i rekommenderat brev med
allmänna posten översändas till den avgiftspliktige, som har att sist
inom fjorton dagar, efter det uppgiften kommit honom tillhanda, till
riksförsäkringsanstalten på av anstalten föreskrivet sätt inbetala beloppet.
Vad beträffar de medel, som inflyta genom postförskott, torde desamma
lämpligen böra av postverket insättas å riksförsäkringsanstaltens
giroräkning med riksbanken.
1 mom. 3 av den nuvarande § 4 stadgas, bland annat, att riksförsäkringsanstalten
skall över resterande avgifter uppgöra en förteckning,
vilken för avgifternas förskjutande ingives till statskontoret.
På grund härav tillkommer det statskontoret icke allenast att insätta
beloppet av resterande avgifter å riksförsäkringsanstaltens giroräkning
utan även att anmoda vederbörande länsstyrelse att verkställa indrivning
av de resterande avgifterna. Genom detta förfaringssätt orsakas givetvis
en viss omgång i fråga om avgifternas indrivande. Och olägenheten
härav ökas i hög grad genom att, enligt vad riksförsäkringsanstalten framhållit,
det ej sällan förekommer, att, sedan anstalten överlämnat ifrågavarande
förteckning till statskontoret för vederbörlig åtgärd, anstalten
Kungl. May.ts Proposition Nr 53.
13
erhåller kännedom om att vissa å förteckningen upptagna arbetsgivare
frivilligt erlagt avgifterna eller att avgifter ej bort påföras dem. Riksförsäkringsanstalten
har då att hos statskontoret anhålla om återkallande
av indrivningsåtgärden, varom statskontoret i sin tur underrättar vederbörande
länsstyrelse.
Att såsom nu sker anlita statskontorets förmedling vid förskjutande
och indrivning av de försäkringsavgifter, varom nu är fråga, är såsom ovan
närmare utvecklats, uppenbarligen mindre ändamålsenligt. Beträffande
dessa resterande avgifter torde — i likhet med vad förhållandet är med
de försäkringsavgifter, som skola erläggas av de s. k. mindre arbetsgivarna
— frågan kunna inskränkas till ett direkt mellanhavande mellan
riksförsäkringsanstalten, å ena, och länsstyrelserna, å andra sidan. I
överensstämmelse härmed har ock ifrågavarande angelägenhet ordnats i
§ 4 mom 5 i det nu framlagda förslaget.
§ 4 mom. 6 i förslaget motsvarar § 4 mom. 4 i gällande förordning
med vissa formella ändringar, av vilka en föranletts därav, att befattningen
som tredje stadsfogde i Stockholm numera indragits och denne
förut åliggande uppgifter överlämnats åt annan tjänsteman.
§ 5.
Denna paragraf i förslaget överensstämmer med § 5 i gällande, förordning,
allenast med en mindre ändring i anledning därav, att de särskilda
uppbördsstämmorna, enligt vad jag i det föregående föreslagit,
bortfalla.
§§ 6 och 7.
§§ 6 och 7 i förslaget äro av samma lydelse som §§ 8 och 9 i
den nuvarande förordningen allenast med vissa formella ändringar, föranledda
av de ovan av. mig förordade bestämmelserna. Stadgandena i
nuvarande §§ 6 och 7 böra, om nyssnämnda bestämmelser godtagas,
icke inflyta i en blivande ny förordning i ämnet.
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.
II. Ändringar i förordningen den 11 juni 1018 angående en särskild
för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.
Som bekant hava bestämmelser om försäkring av fiskare mot skada
till följd av olycksfall icke influtit i lagen om försäkring för olycksfall
i arbete, vilken endast omfattar arbetare i egentlig mening. Fiskarförsäkringen
regleras därför av en särskild, av Konung och riksdag antagen
förordning, utfärdad den 11 juni 1918 (Sv. förf.-saml. nr 375).
Av den år 1921 beslutade indragningen av postsparbankens försäkringsavdelning
och riksförsäkringsanstaltens övertagande av samtliga de
bestyr, som av postsparbanken utförts för anstalten, föranledas vissa
ändringar jämväl i n3rssnämnda förordning, nämligen uteslutande ur §§
8 och 12 av de delar, vilka avse postsparbankens medbestämmanderätt
i fråga om ärenden, som beröra fiskarförsäkringen. De sålunda erforderliga
ändringarna, till vilka förslag uppgjorts av riksforsäkringsanstalten,
finnas införda i ett vid detta protokoll såsom bilaga fogat förslag
i ämnet. Någon närmare motivering för dessa författningsändringar
torde icke vara erforderlig.
I detta sammanhang torde böra till behandling upptagas ett av
riksförsäkringsanstalten genom skrivelse den 3 januari 1922 väckt, med
de förut behandlade författningsändringarna icke sammanhängande, folkslag
om viss ändring i § 4 i den ifrågavarande förordningen.
Enligt den kungörelse av den 2 oktober 1908, som gällde före tillkomsten
av den nuvarande förordningen i ämnet, skulle den försäkrade
erlägga en i författningen fixerad avgift av 5 kronor 50 öre, under det
staten betalade det belopp, som eventuellt ytterligare erfordrades för
täckande av den risk, som försäkringen avsåge, bortsett från förvaltningskostnaderna.
Härvid hade den försäkrades avgift beräknats motsvara
ungefär hälften av kostnaderna, frånsett förvaltningskostnaderna,,
och statens bidrag den andra hälften. Den nu gällande förordningen är
i förevarande hänseende byggd på samma grunder. Statens bidrag till
försäkringen bär sålunda utom förvaltningskostnaderna satts till omkring
hälften av den för täckande av risken nödvändiga årliga nettopremien, vilken
beräknats till respektive 28 kronor'' 80 öre, 22 kronor 28 öre och 15
kronor 76 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst av respektive 1,200
kronor, 900 kronor och 600 kronor. Med. tillämpande av denna princip
har den årspremie, som försäkringstagaren själv har att erlägga, i
15
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 53.
gällande förordning vid en antagen årlig arbetsförtjänst av respektive
1,200 kronor, 900 kronor och 600 kronor, bestämts till respektive 14
kronor 50 öre, 11 kronor 25 öre och 8 kronor. Statens bidrag för
ändamålet bestrides från ett förslagsanslag å 34,000 kronor.
1 sin ovannämnda skrivelse den 3 januari 1922 har riksförsäkringsanstalten
anfört bl. a. följande:
Under tiden 1 juli 1918—31 december 1920 hade sammanlagda
beloppet av enligt 1918 års förordning gjorda utbetalningar av engångsersättningar
samt avsättningar till livränte- och ersättningsreserver uppgått
till i runt tal 108,000 kronor. Enligt beräkningarna skulle härav
omkring 54,000 kronor täckts av försäkringsavgifterna och lika mycket
av statens bidrag. I verkligheten hade försäkringsavgifterna — om
premiereserven vid 1920 års slut, 15,600 kronor, frånräknades — uppgått
till omkring 81,000 kronor ^och det erforderliga statsbidraget till
allenast omkring 25,000 kronor. Återstående omkring 2,000 kronor hade
täckts genom överränta på fonderna. Ersättningarnas kapitalvärde hade
alltså i verkligheten för denna tid uppgått till endast
108
162
- 73 av det
beräknade värdet. Enligt den hittillsvarande erfarenheten skulle alltså
de försäkrades avgifter, med bibehållande av den av statsmakterna antagna
principen, att dessa avgifter borde motsvara ungefär hälften av de
utgående ersättningarnas värde, kunna sänkas till omkring ‘‘/a av nu
gällande försäkringsavgifter, d. v. s.
9 kronor 67 öre vid eu antagen årlig arbetsförtjänst av 1,200 kronor,
7 » 50 » » » » » » » 900 » och
5 » 33 » » » » » i> » 600 *
Riksförsäkringsanstalten meddelar vidare, att antalet enligt 1918 års
förordning försäkrade fiskare utgjort, vid 1918 års slut 1,301, vid 1919
års slut 2,945 och vid 1920 års slut 2,706 samt att av sistnämnda försäkringar
berättigade 2,401 till ersättning efter en årlig arbetsförtjänst
av 1,200 kronor, 178 efter 900 kronor och 127 efter 600 kronor. Åven
under år 1921 hade antalet försäkrade något nedgått, i det detsamma
vid slutet av sistnämnda år uppgått till omkring 2,530. Riksförsäkringsanstalten
ansåge det sannolikt, att många fiskare i nu rådande depressionstider
hade svårt att komma ut med det för deras förhållanden icke
obetydliga belopp^ vartill försäkringsavgiften för dem uppginge.
Enligt riksförsäkringsanstaltens mening är erfarenheten under den
tid, förordningen varit i kraft, tillräcklig för att visa, att de hittillsvarande
försäkringsavgifterna, under förutsättning att staten alltjämt bidrager
16
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 53.
med ungefär hälften av de utgående ersättningarnas värde, skulle kunna
något sänkas. Något större säkerhetstillägg torde nämligen ej vara erforderligt
att beräkna, då staten svarar för ersättningarnas utgående.
Anstalten anser därför, att avgifterna nu skulle kunna bestämmas till
10 kronor vid en antagen årlig arbetsförtjänst av 1,200 kronor,
8 » » » » » » » 900 » och
6 » » » » » » » 600 »
Då det emellertid icke vore omöjligt, att erfarenheten om något år
kunde giva anledning till en nj förändring av försäkringsavgifternas
storlek, kunde det enligt riksförsäkringsanstaltens mening vara lämpligt,
att Kungl. Maj:t erhölle befogenhet att för vissa perioder, t. ex. ett eller
flera år i sänder, fastställa försäkringsavgifterna för ifrågavarande försäkring
så, att de enligt försäkringstekniska grunder beräknades motsvara
ungefär halva kostnaden för de enligt försäkringen utgående ersättningarna.
Med hänsyn bland annat till vad riksförsäkringsanstalten meddelat
om den minskade anslutningen till fiskarförsäkringen synes det mig vara
av vikt att statens bidrag för understödjande av denna försäkring icke
blir mindre än från början varit avsett. Om försäkringsavgifterna, med
upprätthållande av principen, att staten skall bidraga med ungefär
hälften av kostnaderna, kuude icke obetydligt sänkas, skulle detta antagligen
för åtskilliga fiskare i viss mån underlätta bibehållandet av försäkring
av ifrågavarande slag. Staten skulle härav icke åsamkas större utgifter
för detta ändamål än som vid försäkringens inrättande avsetts.
Under antagande, att de försäkrade fiskarnes antal skulle komma att
uppgå till 3,000, skulle statens årskostnad för ändamålet utgöra högst
30,000 kronor eller något mindre än som upptagits i riksstaten för år 1922.
På grund av det anförda ansluter jag mig till riksförsäkringsanstaltens
uppfattning, att premierna böra sänkas, och synes mig sänkningen
böra ske till de belopp anstalten föreslagit. Vad angår de båda av anstalten
alternativt framställda förslagen till sänkningens genomförande
torde det vara lämpligast att, i överensstämmelse med vad för närvarande
är fallet, fixerade belopp å försäkringsavgifterna i författningen
utsättas. § 4 i bilagda förslag till ändrade bestämmelser i ämnet är avfattad
i enlighet härmed.
Båda de av mig nu framlagda författningsförslagen torde böra träda
i kraft snarast möjligt.
17
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 53.
Departementschefen uppläser härefter enligt ovan angivna grunder
avfattade förslag till dels förordning angående uppbörd av avgifter för
försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete och dels förordning om ändrad lydelse av §§ 4, 8
och 12 i förordningen den 11 juni 1918 angående en särskild för fiskare
avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall samt hemställer, att
förslagen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t
Konungen förordna, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Arvid Söderbaum.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 44 käft. (Nr 53.)
108 22 3