Kungl. Maj;ts Proposition Nr 50.
1
Nr 50.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inlösen
av en fastighet i den s. k. Djurgårdsstaden; given Stockholms
slott den 3 februari 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 februari 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Orne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Genom avtal den 12 mars 1917 mellan kronan och Stockholms
stad försålde staden till kronan bland annat ett område i den s. k.
Djurgårdsstaden, omfattande tomter, gatumark och utfyllniugar i saltsjön.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 4.2 käft. (Nr 50.)
231 22
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 50.
Genom förvärvet av nämnda område avsågs från kronans sida bland
annat att bereda möjlighet för en förflyttning till området av nuvarande
varvsanläggningar å Skeppsholmen eller Galärvarvet. Avtalet i fråga
innefattade tillika överlåtelse å kronan av staden tillkommande förköpsrätt
till vissa amiralitetskrigsmanskassan förut tillhöriga tomter i Djurgårdsstaden,
däribland tomten nr 5, efter 1810 års nummerordning, i
kvarteret Kyrkogården.
Nämnda avtal, vilket godkändes av 1918 års lagtima riksdag, är
såsom bilaga fogat vid propositionen nr 102 till samma riksdag.
Fråga har nu uppkommit om begagnande av omförmälda förköpsrätten
till tomten nr 5 i kvarteret Kyrkogården.
Denna tomt, vilken är belägen å fri grund, är på tre sidor omsluten
av det ägoområde, som genom meranämnda avtal inköpts av
kronan. Dessa tre sidor gränsa, den norra till Bergsgränden, den västra
till tomten nr 4 i samma kvarter och den södra till Östra Varvsgatan.
Med sin återstående, östra sida gränsar tomten till Breda gatan, vilken
tillhör Stockholms stad. Å tomten, som innehåller en areal av 238,8
kvadratmeter, äro uppförda ett trähus i två våningar samt diverse uthus.
Huvudbyggnaden innehåller 9 lägenheter om tillhopa 18 eldstäder.
Fastigheten, å vilken lagfart den 19 augusti 1918 meddelats sterbhusdelägarna
efter änkan Regina Vilhelmina Jonsson, född Persdotter, är
för år 1919 taxeringsvärderad till 38,000 kronor.
Bemälda sterbhusdelägare hembjödo under år 1919 i skrivelse till
varvschefen vid flottans station i Stockholm ifrågavarande fastighet till
inköp av kronan för en köpeskilling av 45,000 kronor, vilket belopp
de senare förklarade sig vilja nedsätta till taxeringsvärdet eller 38,000
kronor. I skrivelse till varvschefen den 15 oktober 1919 meddelade
emellertid marinförvaltningen, att ämbetsverket icke funne framställningen
föranleda någon ämbetsverkets åtgärd.
Genom preliminärt köpekontrakt av den 26 april 1921 har handlanden
Axel Ofverstén i Stockholm av bemälda sterbhusdelägare inköpt
ifrågavarande fastighet för en köpeskilling av 34,500 kronor, vilken
skulle gäldas sålunda, att köparen övertoge betalningsansvaret för i
fastigheten intecknad gäld å 14,500 kronor samt erlade återstoden,
20,000 kronor, kontant.
Sedermera har Överstén i skrivelse den 10 maj 1921 till direktionen
över amiralitetskrigsmanskassan (numera benämnd flottans pensionskassa),
under hänvisning till berörda köpekontrakt, hembjudit fastigheten
till inlösen under anhållan tillika, att, därest lösningsrätten icke begagnades,
fastigheten måtte överlåtas å honom.
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 50.
Med skrivelse den 29 september 1921 har marinförvaltningen till
Kungl. Maj:t överlämnat till ärendet hörande handlingar.
I yttrande till marinförvaltningen över det av Översten gjorda
hembudet har varvschefen vid flottans station i Stockholm anfört, att det
av kronan nu innehavda markområdet i Djurgårdsstaden otvivelaktigt
skulle genom inlösen av här ifrågavarande fastighet ökas i värde, och
syntes det dessutom böra vara för kronan angeläget att, för möjliggörande
av ett framtida planenligt utnyttjande av området i dess helhet,
detsamma bleve så vitt möjligt oberört av privata intressen. Det begärda
priset å egendomen, som tidigare hembjudits kronan för inlösen
och år 1919 haft ett taxeringsvärde av 38,000 kronor, hade nu från
45,000 kronor nedgått till 34,500 kronor, varav kontant erfordrades
blott 20,000 kronor, som utan svårighet kunde tagas från Stockholms
varvs byggnadsfond.
Då synnerligen stora skäl förelåge för att kronan nu borde göra
sin lösenrätt gällande och förvärva fastigheten i fråga, finge varvschefen
tillstyrka det gjorda hembudets antagande.
För egen del har marinförvaltningen i sin berörda skrivelse den 29
september 1921 anfört, att ifrågavarande fastighet hade inköpts från
dåvarande amiralitetskollegium den 18 januari 1769, och hade vid upplåtelsen
stadgats, att tomten överläts »med det förbehåll, att om ägendomen
med dess åbyggnad framdeles vidare skulle gå till försäljning,
densamma då förut bör Amiralitetskrigsmankassan hembjudas, som alltid
äger preference till lösen emot ärläggande af hwad en annan derföre
biuder».
Sedermera hade förköpsrätten till fastigheten övergått till Stockholms
stad och från staden, enligt villkoren i avtal om vissa markbyten
m. m. den 12 mars 1917 mellan kronan och staden, till Kungl. Maj:t
och kronan.
Aven marinförvaltningen ansåge, att kronan borde inlösa den hembjudna
fastigheten till det pris, som Öfverstén därför bjudit. Det
måste betraktas som önskvärt att få kronans olika markområden på
södra Djurgården såvitt möjligt samlade till ett helt, vilket icke kunde
ske utan förvärvande av mellanliggande områden. För områdets likviderande
syntes Stockholms varvs byggnadsfond böra tagas i anspråk.
Som emellertid denna fond icke utan riksdagens samtycke torde kunna
användas till andra ändamål än riksdagen redan medgivit och som
funnes återgivna i reglemente för byggnadsfonden den 26 september
1919, torde frågan böra föreläggas riksdagen.
4
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 50.
På grund härav hemställde- marinförvaltningen, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att av Stockholms varvs byggnadsfond
finge användas ett belopp av 34,500 kronor till förvärvande åt
kronan av ifrågavarande fastighet.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är ifrågavarande
fastighet på alla sidor utom en omsluten av det ägoområde, kronan
inköpt genom avtalet den 12 mars 1917. Oavsett det sätt, varpå
nämnda ägoområde i framtiden må vinna användning, torde därför förvärvande
av fastigheten i fråga medföra en under alla förhållanden
önskvärd avrundning av kronans ägovälde, vilken, såsom varvschefen
framhållit, även torde giva ökat värde åt det i kronans ägo redan befintliga
området. Vid dessa förhållanden och då den köpeskilling,
34,500 kronor, varom övei-enskommits i det till grund för hembudet
liggande köpekontraktet om fastigheten, icke synes oskälig, tvekar jag
ej att tillstyrka, att, med begagnande av förköpsrätten, fastigheten inlöses
av kronan.
Marinlörvaltningen har föreslagit, att medel för ändamålet skulle
beredas från Stockholms varvs byggnadsfond. Rörande tillkomsten av
denna fond och villkoren för dess användande tillåter jag mig hänvisa
till den i propositionen nr 44 till 1921 års riksdag (sid. 2 och 3) härutinnan
lämnade redogörelse. Då, enligt mig lämnad uppgift, å fonden
finnes disponibelt ett belopp av 305,000 kronor, torde hinder icke möta
att av fondens medel bestrida kostnaderna för inlösen av fastigheten.
Härtill erfoidras emellertid, såsom framgår av nämnda redogörelse,
riksdagens medgivande.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att för inlösen av fastigheten nr 5, efter 1810 års nummerordning,
i kvarteret Kyrkogården i den s. k. Djurgårdsstaden må från Stockholms
varvs byggnadsfond tagas i anspråk ett belopp av högst 34,500
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Eric Baad-Heimer.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeii, 1922