Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av de
till Flyinge hingstdppå anslagna hagvaktarboställena litt. b eller
Räfthagen och litt. d eller Damstorp i Malmöhus län; given
Stockholms slott den 27 januari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders,

SCHLYTER, ÖRNE.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

I proposition nr 265 till 1913 års riksdag framlade Kungl. Maj:t
förslag till förändrad disposition av vissa till Flyinge hingstdepå anslagna
fastigheter. Med anledning härav medgav riksdagen, enligt skrivelsen
nr 171, bland annat, att ett flertal till blyinge och Dalby kungsgårdar
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 35 höft. (Nr 43.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

hörande områden finge försäljas, att av inflytande köpeskillingar viss
del skulle användas för inlösen av byggnader å en arrendelott under
Flyinge men återstoden tillföras statens domäners fond och användas
till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till
inlösen av ströängar å kronoparker i Norrland och Dalarna samt att
återstående ägor till Dalb}r kungsgård skulle från och med den 14 mars
1914 tillföras statens domäners fond.

Av 1913 års riksdag medgavs jämväl, enligt skrivelsen nr 289,
att vissa Strömsholms hingstdepå anslagna fastigheter finge försäljas
och inflytande köpeskillingar tillföras domänfonden samt att vissa denna
hingstdepå underlydande fastigheter skulle tillföras nämnda fond.

Då hingstdepåerna sålunda icke komme att för tiden efter den
14 mars 1914 tillföras några inkomster från de fastigheter, som skulle
försäljas eller tilläggas statens domäners fond, upptogs efter framställning
av stuteriöverstyrelsen i propositionen nr 1 till 1914 års förra
riksdag under nionde huvudtiteln punkt 21 (sid. 50—61) frågan om det
vederlag, som borde beredas stuteriöverstyrelsen för minskning i inkomster
genom den förändrade dispositionen av berörda fastigheter.
Chefen för jordbruksdepartementet framhöll därvid, att frågan icke
borde, såsom stuteriöverstyrelsen syntes hava gjort, betraktas främst ur
synpunkten av att denna ersättning borde utgöra samma belopp, som
stuteriöverstyrelsen uppburit i inkomster från de fastigheter, som skulle
frånskiljas depåerna. Då dessa depåer utgjorde statsinstitutioner, för
vilka någon rätt till sådant vederlag dessutom icke förefunnes, syntes
i stället ersättningens belopp böra i första rummet bestämmas efter
depåernas behov. Då depåernas dittillsvarande inkomster visat sig vara
till fullo erforderliga för deras drift, kunde emellertid icke ur denna
synpunkt någon erinran göras mot stuteriöverstyrelsens beräkningsgrund
av ersättningsbeloppet. Detta ansågs därför böra för båda depåerna
beräknas till i jämnt tal 77,900 kronor, med vilket belopp det å
ordinarie stat upptagna reservationsanslaget till hästavelns förbättrande
således borde höjas.

I likhet med departementschefen ansåg även riksdagen — skrivelsen
nr 9 (sid. 21) — att frågan om vederlag till stuteriöverstyrelsen för
den inkomstminskning, som styrelsen kunde komma att få vidkännas
på grund av den av 1913 års riksdag beslutade förändrade dispositionen
av hingstdepåerna anslagna fastigheter i främsta rummet borde bedömas
med hänsyn till depåernas verkliga behov. Då emellertid depåernas
dittillsvarande inkomster visat sig fullt erforderliga för depåernas drift,
hade riksdagen icke något att erinra mot att vederlaget bestämdes till

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

ett belopp, motsvarande den genom förändringen inträdande inkomstminskningen.
Då det behov av ökat årligt anslag, som sålunda förelåge,
linge anses vara av stadigvarande natur, funne riksdagen det därför
riktigt, att det å ordinarie stat upptagna reservationsanslaget till
hästavelns förbättrande från 1915 års början höjdes med motsvarande
belopp.

I proposition nr 44 den 9 februari 1917 föreslog därpå Kungl.
Maj:t riksdagen medgiva, att till lantförsvaret, för att tilläggas Södra
skånska infanteriregementets övningsfält, skulle överlämnas, bland annat,
de till Flyiuge kungsgård hörande, under stuteriöverstyrelsens förvaltning
stående ängarna Räfthagen och Kungsmarkerna, jämväl benämnda
Råby ängar, däri inbegripna de å en vid statsrådsprotokollet över lantförsvarsärendeu
i ärendet för samma dag fogad karta med litt. b och d
betecknade hagvaktarboställen samt det söder om järnvägen Lund—
Revinge belägna med litt. D betecknade området.

Berörda hagvaktarboställen omfatta det med litt. b betecknade
området IG hektar 38 ar eller 33 tunnland 6 kappland och det med
litt. d betecknade 4 hektar 20 ar eller 8 tunnland 16 kappland.

Av berörda vid propositionen fogade utdrag av protokollet över
lantförsvarsärenden inhämtas, bland annat, följande.

Stuteriöverstyrelsen hade i utlåtande den 11 november 1916 anfört (sid.
16 — 15), att, enär ängarna Räfthagen och Kungsmarkerna dåmera icke vore behövliga
såsom betesmarker för Flyinge hingstdepå, stuteriöverstyrelsen intet hade att
erinra mot att de framdeles komme att användas för annat statens behov. Styrelsen
åtnjöte för det dåvarande en årlig arrendeinkomst för Räfthagen och Kungsmarkerna
av 6,711 kronor 34 öre. För området söder om Lund —Revinge järnväg inflöte
årligen 175 kronor, och arrendevärdet för hagvaktarboställena, som vore utarrenderade
mot vissa arbetsprestationer, utgjorde enligt samma beräkningsgrund,
som legat till grund för bestämmandet av arrendet av Räfthagen och Kungsmarkerna,
574 kronor. Samtliga områden representerade således en årsinkomst av
7,460 kronor 64 öre. Efter utgången den 60 september 1921 av arrendekontrakten
beträffande Räfthagen och Kungsmarkerna skulle utan tvivel en väsentligt högre
arrendeinkomst kunna påräknas. Och jämväl för hagvaktarboställena skulle utan
svårighet kunna erhållas vida större inkomst än det beräknade beloppet. Då det
vore fråga om att för all framtid avhända Flyinge hingstdepå dessa områden, ansåge
stuteriöverstyrelsen därför, att den årliga ersättningen för desamma icke borde
bestämmas lägre än nyssnämnda summa 7,460 kronor 34 öre med 10 procent förhöjning
eller 8,206 kronor 37 öre.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement hade däremot i utlåtande den
2 december 1916 anfört, bland annat (sid. 16), att fortifikationsdepartementet icke
ansåge sig kunna tillstyrka bifall till stuteriöverstyrelsens fordran på ersättning för
avstående av ifrågavarande fastigheter till lantförsvaret utan hölle före, att denna
mark borde utan vederlag överlämnas.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

Departementschefen anförde i detta avseende (sid. 19), att någon annan ersättning
för områdenas avstående till lantförsvaret icke borde till stuteriöverslyreisen
utgå från medel under fjärde huvudtiteln än gottgörelse för nyttjanderätten för
tiden intill den 14 mars 1918. Då emellertid inkomsten genom områdenas utarrendering
tagits i betraktande vid avvägandet av det statsanslag, som stuteriöverstyrelsen
behövde för hästavelns befrämjande, syntes det böra tagas under övervägande,
i vad män sagda statsanslag till följd av bortfallande av denna arrendeinkomst behövde
höjas. Framställning därom ankomme på jordbruksdepartementets föredragning.
Då emellertid en dylik ökning ej borde ifrågasättas å 1918 års stat, måste
därmed anstå till 1918, då även kunde å 1919 års stat begäras förskottsanslag för
täckande av den å 1918 belöpande delen av ifrågavarande inkomstminskning.

i anledning av berörda proposition hemställdes i en inom riksdagens
andra kammare väckt motion, nr 338, att riksdagen måtte avslå
propositionen i vad densamma rörde förslaget att till lantförsvaret överlåta
hagvaktarboställena. Såsom skäl härför anfördes, att boställena icke
inkräktade på övningsfältet och att, då statens arrendatorer i allmänhet
hade optionsrätt, det vore orätt att beröva dessa boställens brukare
frukterna av därå nedlagt arbete.

I skrivelse den 27 april 1917, nr 108, anmälde riksdagen, att
riksdagen bifallit vad i propositionen hemställts med den inskränkning
att omförmälda hagvaktarboställen tillsvidare borde bibehållas under
stuteriöverstyrelsens förvaltning. Såsom skäl för denna inskränkninganfördes.
att hagvaktarboställena åtminstone ej för det dåvarande vore
erforderliga för tillgodoseende av det i propositionen avsedda ändamål.

Den 4 maj 1917 meddelade Kungl. Maj:t beslut i överensstämmelse
härmed.

Frågan om beredande av ersättning till stuteriöverstyrelsen för de
fastigheter, som sålunda 1917 frångingo styrelsen, har sedermera icke
varit föremål för behandling. Däremot hava efter särskilda framställningar
av stuteri överstyrelsen såsom förstärkning av reservationsanslaget
till hästavelns befrämjande å tilläggsstat för åren 1918, 1919 och 1920
av riksdagen beviljats respektive 223,000, 193,000 och 180,000 kronor.
Samtidigt har emellertid beslutats, att såsom inkomst å tilläggsstat skulle
för respektive år upptagas motsvarande belopp utav de till statsverket
influtna inkomsterna genom försäljning av hästar till utlandet. För berörda
ändamål har vidare beviljats å tilläggsstat för 1921 ett förstärkningsanslag
å 150,000 kronor, varav ett belopp av 50,000 kronor skulle
täckas av nämnda hästförsäljningsmedel. För 1922 har Kungl. Maj:t
begärt ett förstärkningsanslag av 71,200 kronor alt helt utgå av hästförsäljningsmedlen.

Kanyl. Maj:ta proposition Nr 43. 5

Hoa Kungl. Maj:t hav nu stuteriöverstyrelsen i skrivelse den 30
augusti 1021 anfört i huvudsak följande.

Genom den I t mars 1911 ingångna kontrakt både ifrågavarande hagvaktarboställen
varit under brukningsrätt mot viss in natura utgående årlig avgäld fölen
tid av 10 år, räknat från nämnda dag, upplåtna, litt. b till hagvaktaren Nils
Lundqvist, liäfthagen, och litt. d till lantbrukaren Bengt Larsson, Damstorp, Lund,
och hade stuteriöverstyrelsen vid utgången av denna tioårsperiod låtit till samma
personel mot viss kontant avgift utarrendera lägenheterna på ett år eller till och
med den 14 mars 1922.

Uti en till stuteriöverstyrelsen ingiven gemensam skrift av den 20 juli 1920
hade emellertid arrendatorerna anhållit att få inlösa de av dem brukade lägenheterna
och därvid, under åberopande av ett vid framställningen fogat värderingsinstrument,
erbjudit sig att för desamma erlägga en köpeskilling, beräknad efter
ungefär 500 kronor för varje till respektive lägenhet hörande tunnland jord.

Chefen för Flyinge hingstdepå hade tillstyrkt bifall till densamma, dock under
förutsättning att försäljningssumman finge bero på ny, i laga ordning förrättad
värdering av lägenheterna, omfattande jämväl de staten tillhöriga, å lägenheten litt. b
varande byggnader.

Efter det bemälde depåchef på uppdrag av stuteriöverstyrelsen låtit den 9
december 1920 verkställa sådan värdering, hade han den 23 i samma månad överlämnat
ett därvid upprättat värderingsinstrument, utvisande att det pris, omkring
500 kronor för tunnland, som av arrendatorn Bengt Larsson bjudits för den avhonom
arrenderade lägenheten litt. d; vilken icke vore försedd med några byggnader,
av värderingsmännen ansetts skäligt, varemot det av arrendatorn Nils Lundqvist
föreslagna priset av likaledes omkring 500 kronor per tunnland för den av honom
arrenderade lägenheten litt, b med hänsyn till värdet av de å densamma varande
byggnaderna av värderingsmännen åsatts ett förhöjt värde av omkring 590 kronor
för tunnland.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, vars yttrande stuteriöverstyrelsen
inhämtat, hade förklarat sig icke hava något att erinra mot försäljningen
av ifrågavarande lägenheter.

På grund av vad sålunda anförts finge stuteriöverstyrelsen hemställa om
avlåtande av proposition till riksdagen om försäljning av lägenheterna i fråga till
sist angivna uppskattningsvärden ävensom att de inflytande köpeskillingarna måtte
ställas till stuteriöverstyrelsens förfogande för att användas till åtgärder för hästavelns
förbättrande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har, med åberopande av yttrande
av mig i egenskap av domänintendent, i utlåtande den 13 oktober 1921
tillstyrkt bifall till stuteriöverstyrelsens hemställan.

Jämväl domänstyrelsen har i utlåtande den 4 november 1921 tillstyrkt
bifall till stuteriöverstyrelsens framställning. Domänstyrelsen har
emellertid ifrågasatt, huruvida icke de föreslagna köparna Lundqvist och
Larsson borde komma i åtnjutande av de bestämmelser för köpeskillings
erläggande, varom stadgas i kungörelsen den 17 oktober 1913 (nr 271)

Departement tick
e fett.

tf Kungl. Maj:ts proposition Nr 43.

angående grunder för upplåtande av egnahem slagen heter från kronoegendomar.

Statskontoret har i utlåtande den 22 november 1921 anfört, bland
annat, följande.

Beträffande den ifrågasatta försäljningen av hagvaktarboställena Räfthagen
och Damstorp finge statskontoret anföra, att det av vad som förekommit i samband
med upplåtelsen 1917 av ängarna Räfthagen och Kungsmarkerna till lantförsvaret
torde få anses framgå, att statsmakterna avsett, att arrendatorerna av boställena
borde beredas tillfälle att förvärva desamma.

Då boställena icke behövdes för tillgodoseende av något statsverkets behov,
syntes även en sådan överlåtelse nu böra komma till stånd. Och hade statskontoret
för sin del icke något att erinra mot det av domänstyrelsen framställda förslaget,
att köparna därvid måtte komma i åtnjutande av de förmåner beträffande köpeskillings
erläggande, vilka jämlikt bestämmelserna i kungörelsen angående grunder
för upplåtande av eg n ahem slägenheter från vissa kronoegendomar den 17 oktober
1913 (nr 271) medgåves köpare av i samma kungörelse avsedda lägenheter.

Stuteriöverstyrelsen syntes emellertid böra beredas ersättning för de inkomster,
som styrelsen haft att påräkna från boställena. Denna ersättning torde dock —.
jämväl med hänsyn till ovan föreslagna sätt för erläggande av köpeskilling för
boställena — icke böra, såsom stuteriöverstyrelsen hemställt, beredas genom överlämnande
till styrelsen av inflytande köpeskillingar. Ersättningen syntes i stället —
i likhet med vad ägde rum beträffande ersättningen för minskning i inkomster, som
tillskyndades stuteriöverstyrelsen genom avhändande av vissa fastigheter jämlikt
beslut av 1913 års riksdag — böra beredas genom höjning av det till hästavelns
förbättrande utgående ordinarie anslaget. I samband härmed syntes även bära upptagas
frågan om ersättning för den minskning i inkomster, som uppkommit genom
den 1917 beslutade överlåtelsen till lantförsvaret av ängarna Räfthagen och Kungsmarkerna.
Dessa ersättningsfrågor torde emellertid böra bliva föremål för närmare
utredning av stuteriöverstyrelsen, vadan statskontoret icke nu vore i tillfälle att
härom framställa något förslag, som kunde underställas riksdagen.

Frågan om försäljningen av hagvaktarboställena torde emellertid, även om
ersättningsfrågorna först framdeles avgjordes, nu kunna upptagas till prövning. 1
detta avseende syntes det lämpligast, att hagvaktarboställena vid utgången av nu
löpande arrendeår eller den 14 mars 1922 frånskildes Flyinge hingst depå för att
genom domänstyrelsens försorg försäljas till boställenas arrendator^-, därvid i tilllämpliga
delar torde böra lända till efterrättelse bestämmelserna i kungörelsen angående
''grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar
den 17 oktober 1913 (nr 271). Inflytande köpeskillingar syntes — i likhet med vad
som ägde rum beträffande köpeskillingar för de stuteriöverstyrelsen genom beslut
vid 1913 års riksdag avhända fastigheter — böra tillföras domänfonden och användas
till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av
ströängar å kronoparker i Norrland och Dalarna.

I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter anser även
jag, att ifrågavarande lägenheter böra försäljas till deras nuvarande brukare
och har intet att invända mot senast åsätta saluvärdena eller att för -

Kungi. Maj:ta proposition Nr 43.

7

säljningen sker enligt grunderna för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar. Enligt dessa grunder tillkommer nuvarande
brukarna hembudsrätt.

De inflytande köpeskillingarna torde, såsom statskontoret ansett,
böra tillföras domänfönden och användas till inköp av skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å
kronoparker i Norrland och Dalarna.

Frågan om ersättning till stuteriöverstyrelsen för de inkomster —
sista arrendeåret utgörande sammanlagt omkring 1,400 kronor — styrelsen
haft från lägenheterna, torde icke behöva prövas förrän i sammanhang
med fråga om anslag till Flyinge hingstdepå för det budgetår, som
börjar den 1 juli 1923.

I enlighet med vad jag sålunda anfört och under meddelande, att
stuteriöverstyrelsen gått i författning om lägenheternas utarrenderingpå
ytterligare ett år från den 14 instundande mars, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att ifrågavarande till Flyinge hingst depå anslagna hagvaktarboställena
litt. b eller Räfthagen och litt. d eller Damstorp i Malmöhus
län må med ovan angivna områden upplåtas enligt gällande grunder för
upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar;

dels ock att de köpeskillingar, som komma att inflyta vid försäljning
av lägenheterna, må tillföras statens domäners fond samt användas
till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom
till inlösen av ströängar å kronoparker i Norrland och Dalarna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skall avlatas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.