Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Nr 40.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till Svenska
Röda Korsets hjälpverksamhet i utlandet, särskilt i
de av hungersnöd drabbade distrikten av Ryssland; given
Stockholms slott den 27 januari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av nedanstående utdrag
av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna
dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till
riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Hj. Branting.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders,

ScHLYTER, ÖRNE.

Statsministern och ministern för utrikes ärendena anför:

Under punkt 7 av tredje huvudtiteln i propositionen om tilläggsstat
för år 1922 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på
den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för bidrag
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 32 käft. {Nr 40.) 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

till Svenska Röda Korsets hjälpverksamhet i utlandet å berörda tilläggsstat
såsom förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av 1,000,000 kronor.

Då jag nu går att ånyo anmäla detta ärende, tillåter jag mig
erinra därom, att, såsom i bemälta proposition angavs, ifrågavarande anslag
i främsta rummet skulle avse att sätta Svenska Röda Korset i stånd att
fortsätta sin hjälpverksamhet i Ryssland. Rörande denna fråga har den
av Kungl. Maj:t den 9 augusti 1921 tillsatta kommittén för svensk
hjälpverksamhet i Ryssland i skrivelse den 31 december 1921 anfört
följande:

Till Konungen.

Den 9 augusti innevarande år beslöt Kungl. Maj:t att dels anmoda
Svenska Röda Korset att i samråd med en av regeringen utsedd kommitté
handhava den svenska hjälpverksamheten för bekämpande av det
i Ryssland rådande nödtillståndet, dels till kommitterade för nu angivna
ändamål förordna undertecknade jämte partisekreteraren F. G. Möller,
dels ock anbefalla kommitterade att så snart ske kunde inkomma med
yttrande och förslag angående de anslag av statsmedel, som för hjälpverksamhetens
åstadkommande kunde finnas erforderliga.

Ärendet hade föredragits av dåvarande statsministern och t. f.
chefen för utrikesdepartementet, vilken, efter en skildring av den omfattande
missväxt och den därav föranledda svåra hungersnöd, som
drabbat Ryssland, framhållit att människokärlekens upphöjda princip
bjöde Sverige att deltaga i den hjälpaktion, varom vädjanden från Ryssland
riktats till den övriga mänskligheten och för vars planläggande en
internationell Röda Korskonferens väntades komma att snart sammanträda
i Genéve. En dylik insats från Sveriges sida hade påkallats bl. a. i en
till regeringen ingiven framställning från socialdemokratiska partistyrelsens
verkställande utskott. Det syntes antagligt, att Sveriges hjälpverksamhet
huvudsakligast borde inriktas på det rent sanitära området.

På sammanträde den 11 augusti beslöt överstyrelsen för Svenska
Röda Korset, på förslag av ordföranden H. K. H. Prins Carl, att genom
sin ordförande samt sina ledamöter, verkställande direktören i Sveriges
Industriförbund överste A. Hultkrantz och professor J. Åkerman samt
dessutom landshövding C. Cedercrantz jämte generalsekreteraren i Svenska
Röda Korset friherre E. Stjernstedt upptaga samarbete i frågan med
den av Kungl. Maj:t utsedda kommittén.

I ett till ledning för sina representanter i detta samarbete gjort
uttalande anslöt sig överstyrelsen till den av statsministern hävdade uppfattningen,
att Sveriges insats i hjälpverksamheten huvudsakligast borde

Kungl. May.ts proposition nr 40.

avse en sanitär undsättning. Verksamhetsområdet för Sveriges hjälpaktion
borde enligt överstyrelsens mening med hänsyn såväl till Sveriges
egen säkerhet som till önskvärdheten av säkra förbindelser med hemlandet
förläggas så nära Rysslands västgräns, som vore förenligt med
en effektiv undsättning. Sveriges insats borde ske under samverkan med
vissa andra länders hjälpaktioner. En nödvändig förutsättning för att
expeditionen skulle komma till stånd vore utverkandet från Sovjetmyndigheterna
av betryggande garantier för expeditionens okränkbarhet och
handlingsfrihet inom ramen för dess verksamhet. En preliminär plan
för expeditionen borde omedelbart uppgöras, beräknad för en verksamhetstid
av minst tre månader, och en rekognosceringsdelegation utsändas
till det tilltänkta området för expeditionens verksamhet.

Förarbetena för den svenska hjälpaktionen vidtogo omedelbart.

Landshövding Cedercrantz, vilken av Kungl. Maj:t utsetts att vara
Sveriges ombud vid förenämnda, redan den 15 augusti sammanträdande
Genéve-konferens, blev jämväl av Svenska Röda Korset utsedd till dess
representant vid konferensen. Denna fortgick under två dagar och angav
sin ståndpunkt i ett antal resolutioner. I dessa uttalades, att, då
enligt konferensens uppfattning nödtillståndet i Ryssland påkallade anskaffandet
av livsmedel till millioner hungrande, ett enhetligt samarbete
vore av nöden ej endast mellan alla frivilliga och offentliga hjälpföreningar
utan även mellan regeringarna. Den s. k. Blandade Kommissionen
(Commission Mixte, sammansatt av representanter för Internationella
Röda Korset och »Ligue des Sociétés de la Croix-Rouge») skulle utse en internationell
hjälpkommission för Ryssland. Till överkommissarier ''och
ledare för den internationella hjälpaktionen utsågos professor Frithiof
Nansen och Mr. Herbert Hoover (vilken senare emellertid avböjde uppdraget).
Samarbete borde sökas med Nationernas Förbund. Regeringarna
anmodades pröva möjligheten av att ställa en del av den internationella
hjälpkreditkommitténs kreditmedel till förfogande i och för hjälpverksamheten.

Den av Kungl. Maj:t utsedda kommittén och Röda Korskommittén,
vilka till gemensam ordförande utsett H. K. H. Prins Carl, diskuterade
å sammanträden den 26 och 27 augusti riktlinjerna för den svenska
hjälpverksamheten och enades om följande plan.

Den svenska aktionen borde inordnas i den planerade internationella
verksamheten, så att ett intimt samarbete uppehölles med dennas
ledning och övriga länders hjälporganisationer. Den borde dock få inom
givna gränser utföra ett självständigt arbete såsom en svensk insats till
det lidande Rysslands undsättning. Dess uppgift borde vara dels att

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

till hungrande och undernärda, särskilt de sjuka och barnen, utdela livsmedel
och andra nödvändighetsvaror, dels att bekämpa epidemiska sjukdomar
och även söka förebygga deras uppkomst och utbredning bland
befolkningen, dels slutligen att åtminstone inom det givna området söka
utöva organiserande och konsulterande verksamhet, särskilt till jordbruksnäringens
upphjälpande Sträng neutralitet i politiskt avseende
skulle iakttagas; varje försök att utnyttja den svenska aktionen för
syftemål av politisk art måste även tillbakavisas. Hjälpsändningarna
borde lämpligen ske i omgångar, så att verksamheten kunde avbrytas,
om utfästa garantier och övriga förbindelser från vederbörande myndigheters
sida icke uppfylldes. Ifrågavarande garantier, om vilka enligt
Genéve-konferensens beslut överkommissarierna skulle träffa överenskommelse,
borde för Sveriges de! prövas och godkännas av den sammansatta
kommittén, innan hjälpaktionen avginge till Ryssland.

Hjälpen borde bekostas medelst dels statsmedel, dels insamlade
penningmedel och varor. Utförandet skulle i enlighet med Kungl. Maj:ts
anvisning handhavas av Svenska Röda Korset samt verkställas under
dess tecken och beskydd i enlighet med de av kommitterade antagna
riktlinjerna för hjälpexpeditionens sammansättning och arbete. Alla i
Sverige för Ryssland insamlade medel och varor skulle som regel utnyttjas
genom den svenska hjälpaktionen. Insamlingen komme eventuellt
att stödjas av Svenska Röda Korset, som även på vissa villkor ställde
viss materiel till expeditionens förfogande.

Expeditionens varaktighet skulle tillsvidare beräknas till sex månader,
men skulle man kunna förvänta ett mera bestående och effektivt
resultat av den svenska hjälpaktionen, borde dess verksamhetstid om
möjligt utsträckas till bortåt ett år.

För att äga utsikt att under nuvarande förhållanden i Ryssland
kunna fylla sina olika uppgifter, borde expeditionen hava en däremot
svarande sammansättning med kompetent och tillräcklig personal samt
en riklig och väl avpassad utrustning. Av ekonomiska skäl, d. v. s. i
detta fall för att sparå medel för den direkta, materiella undsättningen,
borde dock den svenska personalens antal såvitt möjligt hållas nere och
personalbehovet kompletteras med ryssar på platsen.

Den svenska hjälpexpeditionen syntes böra bestå — förutom av en
chef med en mindre stab av medarbetare — av följande avdelningar:

a) en förplägnadsavdelning med personal och utrustning för att
kunna anordna en fullt betryggad utdelning, transport och lagring av
livsmedel och andra medförda förnödenheter, såsom kläder och skodon
m. m. Möjligheten för upprättandet av stationära eller rörliga folkkök i

Kungl. Maj:ta proposition nr 40.

och för anordnande av nödhjälpsbespisning medelst medförda kokvagnar
borde därvid särskilt beaktas;

b) eu sanitär avdelning medförande — förutom nödig personal —
medicin, avlusnings- och desinfektionsmateriel för att sätta expeditionen
i stånd att kunna såväl själv genomföra en sanitär rensning och vaccinering
som ock att genom utdelning av läkemedel m. m. bereda de ryska
hälsovårdsmyndigheterna möjlighet att även sjiilva härutinnan fullgöra
sin uppgift. Det borde tagas i övervägande, huruvida till den sanitära
avdelningen även borde höra ett flyttbart epidemisjukhus för cirka 50
sängar med tillhörande personal och materiel och med uppgift att kunna
omhändertaga och vårda epidemiska fall * eller bereda eljest sjuka och
genom hungersnöden försvagade nödvändig vård inom expeditionens
verkningskrets;

c) en organisations- och konsulentavdelning med det särskilda syftet
att söka bistå befolkningen att åter få jordbruksproduktionen i gång
och särskilt förhindra en fortgående missväxt med dess ödesdigra följder.

Förslagen till hjälpexpeditionens första sammansättning och utrustning
utginge ifrån en medeltillgång härför i kontanter och in natura av
cirka 450,000 kronor. Vid bestämmandet av verksamhetsområdet borde,
såsom från Svenska Röda Korsets sida tidigare framhållits, nödig hänsyn
tagas till bästa möjliga förbindelser med hemlandet.

Den ekonomiska uppgörelsen med Sovjet-regeringen borde ingås på
följande grunder. Svenska Röda Korset borde åtaga sig bestrida alla
nödiga omkostnader för hjälpexpeditionens utrustning och den i densamma
ingående personalens avlöning och underhåll ävensom för hjälpexpeditionens
förflyttning från Sverige till Rysslands gräns samt för återfärden
från Rysslands gräns till Sverige, varemot ryska Sovjet-regeringen borde
förbinda sig att kostnadsfritt ställa till förfogande nödiga transportmedel
för hjälpexpeditionens alla förflyttningar inom Sovjet-republiken ävensom
att anskaffa alla för utövandet av hjälpexpeditionens verksamhet nödvändiga
lokaler, såsom bostäder åt personalen, sjukrum, livsmedelsmagasin, avlusnings-(desinfektions-)anstalter,
tvättinrättningar, bad o. s. v. samt av densamma
disponerade lokalers uppvärmning m. m. Enär Svenska Röda
Korset icke kunde''från Sverige medföra all den personal, som erfordrades
för genomförandet av den arbetsuppgift, som dess hjälpexpedition
hade sig förelagd, borde Sovjet-regeringen vidare förbinda sig att på
framställning av hjälpexpeditionens chef till dennes förfogande ställa erforderlig
personal (såväl fackkunniga medhjälpare som särskild handräckningspersonal)
ävensom för arbetets bedrivande nödiga dragare, fordon
(bilar, motorcyklar m. m.) samt arbetsmateriel, allt i den mån Sovjets

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

befintliga tillgångar det medgåve. Det Svenska Röda Korsets hjälpexpedition
borde svara för underhåll, vård m. m. av den personal samt av
de dragare och fordon, som av vederbörande ryska myndigheter sålunda
ställdes till densammas förfogande, dock borde ryska regeringen förbinda
sig att genom vederbörande ryska myndighet till chefen för hjälpexpeditionen
lämna all den råmaterial (proviant, fourage, bensin, smörjoljor
m. m.), som skulle kommit vederbörande personer till del från ryska
statens sida, därest de eller deras egendom (dragare, fordon) icke stått i
Svenska Röda Korsets tjänst.

Kommitterade voro ense om, att det på frågans dåvarande ståndpunkt
icke vore tillrådligt att fastslå en detaljerad plan för hjälpaktionen
samt att jämväl den allmänt hållna plan, för vilken nyss redogjorts,
kunde komma att underkastas modifikationer i olika riktningar, i första
hand beroende på de upplysningar om professor Nansens önskningar, som
under den närmast följande tiden kunde komma kommitterade tillhanda.

Med avseende å detta skede av frågans utveckling är att märka,
att redan nu, till följd av de inlöpande underrättelserna, vilka voro ägnade
att starkt understryka vikten av största möjliga hjälp i form av
livsmedel men däremot att avsevärt minska de tidigare hysta farhågorna
för de epidemiska sjukdomarnas omfattning och tilltagande utbredning,
den ursprungliga planen på en övervägande rent sanitär expedition skjutits
något i bakgrunden, varemot ökad betydelse tillagts tillhandahållandet
av livsmedel.

Till ledare för den svenska hjälpexpeditionen utsågs vid förutnämnda
sammanträde legationsrådet E. E. Ekstrand, vilken omedelbart
bereddes tillfälle att under en för ändamålet företagen resa till Berlin
sammanträffa och rådpläga med professor Nansen, som då befann sig på
återresa från Ryssland efter där med de ryska myndigheterna förda förhandlingar
rörande den internationella hjälpaktionen. Det befanns därefter
nödvändigt att fortsätta dessa förhandlingar i Geneve samt därstädes
bereda beaktande åt de svenska synpunkterna hos de ledande
inom det internationella arbetet med Rysslands-hjälpen, i anledning varav
kommitterade uppdrogo åt legationsrådet Ekstrand att för sådant ändamål
avresa dit. Det avsedda resultatet nåddes till fullo. Efter det de
svenska förslagen till en början mötts med en viss kritik, emedan de
befarades störa enhetligheten i den tilltänkta internationella aktionen,
lyckades det under förhandlingarnas gång kommitterades representant
att klarlägga, hurusom den svenska aktionen utan uppgivande av sin
nationellt självständiga karaktär väl läte sig inordna i en mera omfattande
internationell hjälpverksamhet. De av professor Nansen med Sovjet -

Kungl. Maj:ta proposition nr 40.

regeringen träffade avtalen rörande organisationen av denna verksamhet
samt garantierna för dess utförande funno sig kommitterade kunna i
stort sett godtaga för den svenska verksamhetens del. Om vissa kompletteringar
och modifikationer, vilka ansågos nödiga, ernåddes genom
brevväxling mellan H. K. H. Prins Carl och professor Nansen snart nog
fullständig enighet. Tillmötesgående därom gjord framställning beslöto
kommitterade att till bestridande av administrationskostnaderna för professor
Nansens kommissariat anslå ett belopp av tillsvidare 100 pund
sterling per månad under tre månader.

Såsom tidigare framhållits var avsikten att låta den svenska hjälpexpeditionen
föregås av en rekognosceringsdelegation, på vilkens rapport
den slutgiltiga planen för aktionen i sin helhet skulle grundas. Denna
tanke frångicks emellertid, då Svenska Röda Korsets överstyrelse erbjöd
sig att låta en från Svenska Röda Korset till retrograd och Moskwa i
speciellt syfte utsänd delegation samtidigt söka inhämta för hjälpaktionen
erforderliga uppgifter. Delegationen avreste från Stockholm den 4 september.
Några meddelanden från densamma ingingo ej förrän vid dess
hemkomst i början av oktober. Under tiden hade emellertid sådana underrättelser
genom pressen och andra källor ingått, att det blev tydligt,
att en på Väst-Ryssland inriktad svensk hjälpaktion skulle komma att
väsentligen förfela sitt mål. Hungerområdet var att söka öster om
Moskwa, huvudsakligen i Yolgadistriktet, och visade, i motsats mot vad
man antagit, lika litet som epidemifaran någon egentlig tendens att utbreda
sig väster ut. Inom Yolga-området var emellertid nöden så mycket
större, i det att millioner människor hotades av hungerdöden. Dessa
uppgifter blevo senare bestyrkta genom nyssnämnda delegations rapport.

De rikhaltigare underrättelser om läget, som alltså vid ifrågavarande
tidpunkt voro förhanden, föranledde kommitterade att i tvenne betydelsefulla
avseenden ändra sin uppfattning om sättet för hjälpverksamhetens
utförande. Dels fann man, att verksamhetens karaktär i
stället för så gott som uteslutande sanitär borde bliva mera allmänt humanitär,
dels ansåg man sig böra frångå kravet på dess förläggande till
Väst-Ryssland. I enlighet härmed beslöto kommitterade på sammanträde
den 29 september, att i första hand och i huvudsak inrikta arbetet på
att genom en Svensk Röda Kors-expedition till hungerområdet vid Volgadistriktet
— närmare bestämt: staden Samara jämte kringliggande landsbygd
— bistå de hungrande med livsmedel; att låta denna verksamhets
vidare utveckling till att även omfatta en sanitär och mera på framtiden
inriktad konsulterande uppgift bliva beroende dels av för ändamålet
disponibla medel, dels på närmare undersökningar på ort och ställe av

Kungl. Maj:ta proposition nr 40.

expeditionens chef och medarbetare; att med anledning härav begränsa
den först utsända expeditionens personal till chef, souschef och läkare
samt ett fåtal andra deltagare, tillhopa allenast 9 till 10 personer; samt
att låta denna personal bilda kärnan till en eventuellt senare utvidgad
organisation.

Sedan den grundläggande frågan om expeditionens plan sålunda
klarlagts, gällde det att utan dröjsmål skrida till dess praktiska förverkligande.
Den främsta förutsättningen härför var självfallet hjälpaktionens
ekonomiska säkerställande. Den 3 oktober avläto de av Kungl.
Maj:t utsedde kommitterade underdånig framställning om statsbidrag för
ändamålet och följande dag beslöt Kungl. Maj:t att anslå ett belopp av
högst femhundratusen kronor att av Svenska Röda Korset, efter samråd
med nämnda kommitterade, mot redovisningsskyldighet användas såsom
bidrag till bestridande av kostnaderna för utrustning och underhåll av
expeditionen ävensom för inköp av för hjälpverksamheten erforderliga
läke- och livsmedel. Vid anslagets beviljande fästes emellertid av Kungl.
Maj:t det villkoret, att av de anvisade medlen, under förutsättning att
uppgörelse kunde träffas om skäligt pris å varan, ett belopp av intill
trehundratusen kronor användes till inköp av prima salt svensk sill.
Detta villkor avsåg att utan men för anslagets huvudsyfte om möjligt
bereda de svenska sillsaltarna och sillfiskarena ett handtag i det synnerligen
bekymmersamma läge, vari de råkat därigenom att de till följd av
den minskade köpkraften i exportländerna icke kunde finna avsättning
för sin vara, av vilken stora partier funnos upplagrade.

I enlighet med de erhållna direktiven avslöts även kontrakt om
inköp av sill till ett sammanlagt belopp av närmare trehundratusen kronor.
Till förfogande för uppköp av övriga för folkköken erforderliga
livsmedel, för expeditionens utrustning, till avlöningar, transporter, försäkringar
och hemmaorganisationen m. m. återstod alltså av statsmedel i
runt tal tvåhundratusen kronor.

Kommitterade ansågo sig böra fästa stor vikt vid att expeditionen
förfogade över en utrustning, som borgade för ett omsorgsfullt utnyttjande
av de medförda livsmedlen samt en verksam kontroll beträffande
deras användning. Under det förberedande arbetets fortgång hade kommitterade
alltmera befästs i den bestämda övertygelsen, att en sådan
kontroll kunde sägas vara för handen allenast i den mån expeditionens
personal sattes i stånd att följa de för de nödlidande avsedda livsmedlen
från det de utskeppades från Sverige och till dess de utspisades i
expeditionens egna folkkök. Utdelningen av livsmedlen borde alltså äga
rum i form av tillagad föda, som utspisades på stället. Härigenom komme

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

givetvis ökade krav att ställas såväl på personal som på den materiella
utrustningen, krav, som även måste hava till nödvändig konsekvens ökade
kostnader. Kommitterade ansågo emellertid dessa krav ofrånkomliga
och hava av sedermera erhållna uppgifter endast bestyrkts i sin uppfattning.
Ingångna meddelanden gåvo vidare vid handen, att på ort och
ställe i Ryssland hart när intet av det stode att uppbringa, som expeditionen
för att fylla sin uppgift oundgängligen behövde. Man såg sig
därför nödsakad att gorå utrustningen i hög grad fullständig även med
avseende å obetydliga detaljer. För utspisningen måste en fullständig
folkköksutrustning medföras. Från sakkunnigt håll underströks — och
denna uppfattning delades av internationella kommissionen i Genéve —
att expeditionen även måste medföra egna automobiler.

Under angivna förhållanden var det blott helt naturligt, att utrustningen
blev ganska kostsam, och då man, såsom nämnts, vidare måste
räkna med frakter, löner till och försäkringar av personalen, administrationskostnader
m. m., återstod av statsanslaget en relativt obetydlig del
för uppköp av de livsmedel m. m., som jämte det stora sillpartiet skulle
utnyttjas för folkköken. Tack vare Svenska Röda Korsets mellankomst
med’ gåvor, varuförskott och överlåtande av varor till självkostnadspris,
visad givmildhet av firmor och enskilda, en kraftig hjälp av föreningen
Rädda Barnen samt tillmötesgående från statens verk och inrättningar
m. m. lyckades det emellertid Byrån för hjälpverksamhet i Ryssland,
överstyrelsens för Svenska Röda Korset för ändamålet organiserade exekutiva
organ, att utrusta en jämväl i fråga om andra livsmedel än sill
ävensom beträffande beklädnadsvaror ganska allsidigt försedd expedition,
vilken avgick till Retrograd i början av november.

Härmed var emellertid statsanslaget förbrukat, och med hänsyn till
kommande utgifter hade man t. o. m. ställt en del på framtiden. Redan
av sådan grund voro alltså nya bidrag av nöden. Men ej nog härmed,
det medförda livsmedelsförrådet (sillöverskottet oräknat) avsåg endast
två månaders folkköksverksamhet, och detta med en till enbart 8,000
portioner begränsad dagutspisning. Redan önskan, att på ett lämpligt
sätt kunna utnyttja överskottet av sillen krävde en förlängning av verksamheten.
Dessutom måste en utspisning av 8,000 dagsportioner nödvändigtvis
betraktas såsom en ringa hjälp i ett land, där millioner hotades
av hungersdöden. En utökning av dagsportionernas antal syntes
därför kommitterade såsom ett oeftergivligt önskemål.

Såsom förut nämnts, hade man redan från början räknat med ett tillskott
till kostnadernas täckande av bidrag från allmänheten. För att
dessa skulle bliva av mera avsevärd betydelse syntes en vädjan till hela

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 32 käft. (Nr 40.) 2

Kungl. MajUs proposition nr 40.

folket, en landsinsamling, höra anordnas. För dryftande av denna plan
sammanträdde den 9 september i överstyrelsens för Svenska Röda Korset
lokal, förutom kommitterade, representanter för olika yrken samt
övriga intresserade. De närvarande uttalade sig samstämmigt för att en
landsinsamling snarast borde komma till stånd. Överstyrelsen för Svenska
Röda Korset ansåg visserligen, att Röda Korsets olika organisationer
icke såsom sådana lämpligen borde deltaga i insamlingen utan spara sina
krafter för ett ingripande mot den nöd, som otvivelaktigt var att vänta
i det egna landet, men ställde sig dock välvillig till densamma.

På kommitterades hemställan trädde överståthållaren i spetsen för
insamlingen. Underhandlingar upptogos med en på privat initiativ tillkommen
insamlingskommitté, vilken under borgmästare Carl Lindhagens
ordförandeskap redan påbörjat en insamling och utfärdat upprop till allmänheten,
och man överenskom om ett samgående i en gemensam organisation,
som benämndes Centrala Hjälpkommittén för det hungrande
Ryssland. Ett upprop, undertecknat av H. K. H. Prins Carl, överståthållaren
och samtliga landshövdingar, ärkebiskopen, framskjutna ledamöter
av riksdagen m. fl., riktades genom pressen till allmänheten, i vilket
upprop i främsta rummet vädjades om bidrag medelst varor, särskilt
spannmål, men även om penningbidrag. Genom tillmötesgående av Svenska
Kvarnföreningen och Sveriges Spannmålsintressenters Förening erhöllos
från dessa sammanslutningar i förskott på de bidrag i spannmål, som
förväntades komma att inflyta, avsevärda kvantiteter mjöl och ärter,
vilka alltså omedelbart blevo disponibla i och för en planlagd andra
expedition.

Visserligen stod det klart för kommitterade att något betydande
resultat av landsinsamlingen ej var att vänta, åtminstone inom den allra
närmaste tiden. Emellertid erhölls i början av november från hjälpkommittén
meddelande om att åtminstone omkring 20,000 kronor voro
att då påräkna. Då anledning förelåg, att på grund av den instundande
vintern med åtföljande försvårade transportförhållanden till Ryssland
snarast söka övertransportera den kvarliggande resten av det inköpta
sillpartiet, ansågo kommitterade det önskvärt, att en andra expedition
snarast måtte utrustas och avgå. Härför krävdes emellertid ett avsevärt
högre belopp än som var att emotse från hjälpkommittén. Överstyrelsen
för Svenska Röda Korset trädde då åter hjälpande emellan och ställde
förskottsvis intill 100,000 kronor till förfogande för ändamålet under förvissning
att med tiden bliva gottgjord detta förskottslån genom statsmedel
eller genom av hjälpkommittén ytterligare insamlade medel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Härigenom möjliggjordes avsändandet av en andra expedition. Utrustningen
av densamma påbörjades omedelbart och redan i slutet av
november började de första utskeppningarna för expeditionen.

Med avseende å intill mitten av december influtna statsmedel, gåvor
och förskott samt havda omkostnader tillåta vi oss hänvisa till nedanstående
oss från Svenska Röda Korsets hjälpbyrå tillställda approximativa
tablå:

Debet.

Statsanslag..............Kr.

Svenska Röda Korset, förskotterade medel »
Centrala Hjälpkommittén för det hungrande

500,000:

100,000:

Ryssland, gåvomedel.......	$	74,000: —	674,000: —
Skuld till Svenska Kvarnföreningen m. fl.	»	62,584: —
Kontant behållning..........	»	20,384: —	42,200: —
		Summa kr.	716,200: —
Kredit
(avrundade siffror).
I. Internationella organisationen (Bidrag,	resor m. m.)	8,900: —
H. Hemorganisationen........ in. Samaraorganisationen:			15,000: —
Löner och försäkringar.....	Kr.	37,400: —
Utrustning, livsmedel m. mi . . .	»	39,800: —
Förskott till chefen.......	»	20,000: —	97,200: —

IV. Livsmedel..........

V. Folkköks- och utspisningsmateriel

VI. Transportmateriel.......

VII. Medicinalier..........

Vin. Transportförsäkringar.....

IX. Transporter och befraktningar .
X. Diverse...........

448,000

24.000

30.000

11.500
5,000

64.500
12,100

Summa kr. 716,200

Genom den andra expeditionen beräknas folkköksverksamheten
kunna med bibehållen kapacitet av 8,000 portioner per dag förlängas
med två månader eller till april 1922. Vid nämnda tidpunkt skulle
emellertid alla kontanta tillgångar vara förbrukade. Att märka är vidare,
att då ännu cirka tre fjärdedelar av det störa partiet sill ej hunnit ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

portioneras samt att verksamheten häftar i skuld till Svenska Röda Korset
med 100,000 kronor och till Svenska Kvarnföreningen och Sveriges
Spannm ålsintressenters Förening med tillsammans 62,584 kronor. Å
andra sidan äro tillskott från insamlingen ännu att förvänta.

Redan för säkerställandet av det med de avsända expeditionerna
avsedda ändamålet samt särskilt för att kunna på lämpligt sätt utnyttja
det stora sillpartiet, vilket ej utan tillskott av andra näringsmedel kan
utan men för de utspisandes hälsa inom folkköken förbrukas, erfordras
emellertid uppenbarligen ytterligare betydande medel.

Utnyttjandet inom rimlig tid av den utsända sillen är utan tvivel
ett av de viktigaste av de nu föreliggande problemen. För närvarande
pågå genom expeditionens chef undersökningar om utbytande i Ryssland
av en del av sillen mot andra i de svenska folkköken användbara varor.
Före mediet av maj månad 1922 torde lämpligen sillen böra vara förbrukad,
enär fara annars uppstår för dess fördärvande under den då
börjande varma årstiden. Då utfallet av planerna på ett utbyte ännu
är ganska osäkert, framstår det såsom synnerligen önskvärt, att så snart
ske kan avsevärt utvidga den nu påbörjade bespisningsverksambeten,
något vartill för övrigt redan den skriande nöden, om vars omfattning
förfärande uppgifter stundligen inflyta, på det kraftigaste uppfordrar.
Vi hava för vår del livligt önskat föreslå en till det flerdubbla mot den
ursprungliga planen utökad utspisningsverksamhet, men hava av hänsyn
till det tryckta ekonomiska läget funnit oss nödsakade begränsa oss till
att förslagsvis räkna med en ökning upp till 15,000 dagsportioner.

Men icke endast en snabb ökning av den dagliga utportioneringen
är starkt av nöden. Av rent humanitära skäl vore det synnerligen beklagligt,
därest vår hjälpexpedition i Samara, som synes hava all utsikt
att kunna med framgång genomföra sin uppgift, nödgades begränsa sin
verksamhet till endast omkring fyra månader och alltså måste avbryta
densamma redan innan våren. Enligt kommitterades åsikt är det redan
nu uppenbart, att verksamheten bör utsträckas till den tidpunkt på hösten
1922, då vårsäden kan antagas vara skördad och tillgänglig för förbrukning.
Det skulle vara synnerligen beklagligt och motbjudande, om den
svenska hjälpaktionen skulle upphöra innan de nödlidande, som vore beroende
av dess hjälp, ännu ägde möjlighet att hjälpa sig själva. Sakförhållandena
visa avgjort därhän, att hjälpen bör utsträckas till att
bliva en hjälp intill nästa skörd. En utsträckning av verksamhetstiden
till omkring den 15 oktober 1922 har därför synts oss påkallad. Att
den omsorgsfulla utrustning, med vilken expeditionen är försedd, må

Kungl. Maj:ts proportion nr 40. 13

få utnyttjas under en längre tidsperiod, är ett önskemål, som pekar i
samma riktning.

Nyss har gjorts gällande, att verksamheten såvitt möjligt bör utsträckas
till den tid av året, då vårsäden kan tillgodogöras. Men för
att någon sådd skall kunna komma till stånd fordras tillgång på utsäde.
Så gott som intet härav står att uppbringa inom Samara-distriktet.
Hjälpverksamheten bör därför inrikta sig på även detta behovs tillgodoseende.
I vilken utsträckning detta kan ske är ej möjligt att nu beräkna,
men praktiskt taget borde behovet vara obegränsat. Likaledes
har man anledning förutsätta att behovet av åkerbruksredskap är ytterligt
stort. Vidare är även att förmoda att behovet av en utökning av
expeditionens tillgång på beklädnadspersedlar och medicinalier under vinterns
lopp kommer att framstå såsom oeftergivligt. För kommitterade
har det även tett sig såsom önskvärt att i samband med denna hjälpaktion
kunna lämna i Ryssland boende svenska undersåtar någon hjälp.

För en utvidgning på angivet sätt av den svenska hjälpverksamheten
krävas betydande medel. En överslagsberäkning verkställd av
Svenska»Röda Korsets förenämnda byrå giver följande approximativa
siffror:

Täckning av förut omförmäld skuld........... 162,584

7,000 dagsportioner 15h—15/4 1922 å 20 öre . . . 84,000

15,000 dagsportioner 15/i—15/io 1922 å 20 öre . . . 540,000

624,000

Härifrån avgår lagerbehållning av sill, i den mån

den kan hinna utportioneras.......c:a 50,000 574,000

Utökning av medicinalutrustning och beklädnadspersedlar . . . 10,000

Utökning av nuvarande folkköksmateriel.......... 10,000

Lön för 13 expeditionsmedlemmar 15/i—15/n (en månad för

hemresa)...................... 108,300

Försäkringspremier för 9 expeditionsmedlemmer i sex månader 19,335
Försäkringspremier för 4 expeditionsmedlemmar i åtta månader 7,440
Proviant för expeditionens personal i åtta månader å 4 kr. per

man och dag.................... 12,480

Fraktkostnader för 5,000 tons livsmedel m. m. å 20 kr. . . . 100,000

Sjöförsäkring för 5,000 tons livsmedel m. m. å 2 kr..... 10,000

Administrationskostnader för organisationerna i Stockholm, Reval
och retrograd:

Löner, expenser m. m. under år 1922 ......... 52,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Bidrag till Höga Kommissariatet i Geneve:

£ 100 per månad i 10 månader............ 18,000

Livsmedel m. m. till svenska undersåtar i Ryssland..... 20,000

Diverse kostnader för utsädesspannmål, åkerbruksredskap m. m. 95,861

Summa kronor 1,200,000

Att märka är, att av transportmedel och folkköksmateriel en ej
obetydlig del — till ett värde av approximativt 45,000 kronor — torde
kunna återbördas till Sverige och sålunda krediteras expeditionsutgifterna
att användas till oförutsedda utgifter samt att, därest utbyte av överskottet
av sill kan komma till stånd, även de i utbyte erhållna varorna
komma verksamheten till godo.

Visserligen har man anledning hoppas, att nu liksom så ofta förut
den svenska offervilligheten ej skall svika, men man torde göra klokt
uti att på grund av de tryckta tiderna och den hotande nöden inom vårt
eget land ej räkna med så synnerligen stort tillskott genom den pågående
insamlingen. Kommitterade våga emellertid hoppas, att bidrag i varor
och kontanter genom den fortgående insamlingen skola inflyta till värde
av (utöver redan insamlade medel) omkring 200,000 kronor. Med frånräknande
av denna summa skulle alltså återstå att på annan väg täcka
kostnader till belopp av 1,000,000 kronor. I själva verket skulle det
hava varit synnerligen önskvärt att utöka hjälpverksamheten till en kostnad
av åtminstone dubbla det angivna beloppet. I varje fall måste enligt
vår mening med hänsyn till den svenska Samara-expeditionens genomförande
på ett någorlunda tillfredsställande sätt det nu av oss föreslagna
beloppet betraktas såsom ett verkligt minimum.

Väl äro förhållandena inom vårt eget land i ekonomiskt avseende
för närvarande synnerligen bekymmersamma och det statsfinansiella läget
manar utan allt tvivel till den allra största försiktighet beträffande nya
anslagskrav. Det har emellertid synts oss uppenbart, att det fruktansvärda
nödtillståndet i Ryssland till oss såsom folk riktar en maning av
den allvarliga innebörd, att vi trots nu rådande svåra förhållanden icke
kunna låta det stanna vid vad redan åtgjorts från svensk sida utan måste
söka betrygga utbyggandet av den svenska hjälpaktionen på sätt omständigheterna
med så skrämmande kraft nu påkalla. I skilda länder skrida
nu statsmakterna i förening med Röda Korsföreningar och privata välgörenhetsföretag
till i vissa fall mycket omfattande hjälpaktioner till
förmån för Ryssland, där ej, såsom t. ex. i fråga om Förenta Staterna,
England, Tyskland och Norge, hjälpexpeditioner redan äro i full verksamhet
på platsen. Att Sverige efter måttet av sina krafter fullföljer

Kungl. Majits proposition nr 40.

sitt deltagande i denna internationella kärleksverksamhet, är, synes det
oss, en nationell hederssak.

Med åberopande av vad ovan anförts få vi härmed i underdånighet
hemställa, att det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att ställa
1,000,000 kronor till Kungl. Maj:ts förfogande för en fortsatt och utvidgad
hjälpverksamhet i Ryssland i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som hittills blivit följda.

Vi tillåta oss slutligen att med avseende å Svenska Röda Korsets
ställning till hjälpaktionen hänvisa till bifogade, oss tillställda uttalande
av Svenska Röda Korsets Överstyrelse, vilket uttalande kraftigt framhäver
den fara för ett för tidigt avbrytande av den svenska Rysslandshjälpen,
som hotar, därest icke ytterligare medel bliva disponibla för företagets
fullföljande.

Kommittéledamoten herr Möller har genom sjukdom varit förhindrad
att deltaga i handläggningen av här föreliggande framställning.

Stockholm den 31 december 1921.

Underdånigst

(undert.) Henning Elmquist.

(undert.) B. Buhre. (undert.) Emil Hamrin. (undert.) G. Lagercrantz.

Bilaga.

Utdrag ur protokoll n:r 82, hållet vid sammanträde med Överstyrelsen
för Svenska Röda Korset den 14 december 1921.

Närvarande:

Ordföranden: H. K. H. Hertigen av Västergötland,
v. Ordföranden: Generalmajor Berg.

Ledamöter: Kommendör Eneström, Amiralinnan Dyrssen, Medicinalrådet
Block, President Westring, Generalskan Munck, General Uggla.
Ställföreträdare: Grevinnan Hamilton.

Ställföreträdande Generalsekreteraren: Advokat. Elmström.
Redaktören för Tidskriften: Kapten Wattrang
Vid protokollet: Undertecknad Generalsekreterare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

g) “ — .. — — — — — — — — — — — —

— — — — Överstyrelsen beslöt att godkänna följande uttalande

av Svenska Röda Korsets representanter i Regerings- och Röda Korskommittén: »Med

anledning av det föreliggande förslaget till en underdånig
skrivelse med hemställan om ytterligare statsanslag för Rysslandshjälpen,
anse sig Svenska Röda Korsets representanter i Regerings- och Röda
Korskommittén böra göra följande uttalande:

När Överstyrelsen för Svenska Röda Korset, om än med tvekan
följde regeringens uppmaning och åtog sig att söka genomföra en undsättningsexpedition
till Sovjet-Ryssland, var Överstyrelsen ingalunda
blind för de oberäkneliga svårigheter, som voro oskiljaktiga från ett
sådant uppdrag. Särskilt insågo vi, Svenska Röda Korsets delegerade
i Kommittén, redan från början mer än väl att genomförandet av den
oeftergivliga fordran på effektiv kontroll med nödvändighet också måste
medföra en relativt dyrbar personal- och teknisk utrustning och att «n
tillförlitlig kostnadsberäkning beträffande en expedition långt in i det
okända och kaotiska Ryssland icke var möjlig att åstadkomma.

Så mycket stod dock klart för Svenska Röda Korsets representanter,
att skulle Svenska Röda Korset lyckas genomföra sin uppgift och
fylla sitt ansvar, så försloge helt säkert icke den halva million, som
Kungl. Maj:t ställt till förfogande för ändamålet med mindre högst betydande
belopp därutöver kunde påräknas från den stora landsinsamlingen
eller kontrollkravet måste eftersättas. Tyvärr är det all anledning
att befara att vår förhoppning att trots de tryckta tiderna dock
kunna räkna med 500,000 kr. i kontanter och varor såsom resultat av
landsinsamlingen, icke på långt när kommer att gå i uppfyllelse. Då
härtill kommer — såsom ock i den underdåniga skrivelsen med rätta
påpekas — att det väldiga sillparti, vi mottagit, icke kan utnyttjas i
kontrollbar och njutbar utsträckning utan tillsats av betydliga kvantiteter
andra livsmedel och utan att expeditionen får fortgå under en tillräckligt
lång tid, så få vi på det livligaste tillstyrka Regeringens representanters
underdåniga hemställan om ytterligare statsanslag. Yi anse
oss samtidigt förpliktade framhålla, att därest ytterligare statsmedel icke
eller sannolikt icke äro att förvänta, vi nödgas tillråda Överstyrelsen för
Svenska Röda Korset att i så god tid avsäga sig sitt förtroendeuppdrag
och draga sin expedition tillbaka från Ryssland, att Svenska Röda
Korser icke behöver befara stå inför den eventualiteten att icke kunna med
tillgängliga medel likvidera expeditionens samtliga utgifter, oavsett om in -

Kungl. Maj-.ta proposition nr 40.

till dess det stora sillpartiet kunnat under tillfyllestgörande kontroll utnyttjas
i Ryssland eller icke.

När denna tidpunkt kan komma att inträffa, är svårt att redan nu
avgöra, då detta i hög grad är beroende på landsinsamlingens resultat
för den närmaste tiden samt i vad mån det skall lyckas oss att i Retrograd
mot andra i våra folkkök i Samara användbara varor utbyta de
stora där lagrade svenska sillkvantiteterna.

I varje fall nödgas vi förbehålla oss rätten, att när vi så finna
nödvändigt, å svenska Röda Korsets vägnar anmäla vår oförmåga att
utan ekonomisk risk fortsätta vårt uppdrag.»

Rätt utdraget, betygar: Som ovan.

(undert.) E. Stjernstedt Vid protokollet:

Generalsekreterare. E. Stjernstedt.

Sedan kommittén ingivit sin förenämnda skrivelse har emellertid
rapporter ingått från ledaren för den svenska hjälpexpeditionen till Samaradistriktet,
generalkonsul Ekstrand, vilka föranlett kommittén att i
viss mån ändra den föreslagna användningen av de begärda medlen.
Angående den sålunda ändrade planen bar överstyrelsen för Svenska
Röda Korset till Utrikesdepartementet ingivit följande skrivelse av den
26 januari 1922:

»Sedan Regeringskommittén avlät sin underdåniga skrivelse med
framställning om förnyat statsanslag till hjälpverksamheten i Ryssland
på 1,000,Olif) kronor hava från Generalkonsul Ekstrand m. fl. sådana
meddelanden inkommit, som föranleda vissa ändringar i den föreslagna
dispositionen av anslaget i fråga. Vidare hava sådana avtal angående
frakter, försäkringar m. m. kunnat träffas, som likaledes föranleda ändringar
i den uppgjorda kalkylen beträffande medelsbehovet för dessa poster.
Slutligen hava ytterligare i gåvor influtit medel och naturaprodukter
samt vidtagits vissa transaktioner, som även inverka korrigerande på
beräkningarna. Dessa ändringar förorsaka emellertid ingen som helst avvikning
från det slutliga medelsbehovet.

Redan den 15 september beräknas vårsådden bliva tillgänglig för
förbrukning, vadan sålunda folkköksverksamheten anses kunna upphöra
en månad tidigare än förut beräknats.

Generalkonsul Ekstrand har emellertid föreslagit en betydlig utvidgning
av folkköksverksamheten, och har Regerings- och Röda Korskommittén
ansett *sig, med hänsyn till beräknade tillgängliga medel och

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 32 käft. (Nr 40.) 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

övriga äskandens tillgodoseende (se nedan) böra i så måtto tillmötesgå
generalkonsulns framställning, att portionsantalet föreslås utökat till

16,000 pr dag. Generalkonsul Ekstrand främhåller nämligen kraftigt
nödvändigheten av dels att förse den befolkning av 22,000 personer, som
den svenska hjälpexpeditionen åtagit sig, med vårutsäde, dels att rädda
dess redan hårt decimerade kreatursstock å 7,500 djur från undergång
genom tillhandahållande av fodermedel. Behovet av vårutsäde anges till
c:a 1,000 tons och av fodermedel till c:a 3,000 tons. Visserligen har
Regeringskommittén i sin underdåniga skrivelse räknat med en mindre
del vårutsäde, men en betydande utökning synes sålunda bliva nödvändig,
och har Regerings- och Röda Korskommittén nödgats stanna vid en
siffra av c:a 800 tons. Vad åter furaget beträffar, är detta en fullkomligt
ny post, men har kommittén funnit behovet böra, i den mån påräknade
medel kunna stå till förfogande, tillgodoses och anslår Kommittén
härför f. n. c:a 1,300 tons. Med denna kvantitet fodermedel utökad
med de fodermedel, som av den ryska sovjetregeringen i utbyte mot
överskott å sill redan delvis ställts till förfogande och delvis ställts i
utsikt, bör den nuvarande kreatursstocken (c:a 7,500 djur) kunna erhålla
en dagsration pr djur av c:a 2 kg. intill dess betestiden inträder. Dessutom
framhåller Generalkonsul Ekstrand önskvärdheten utav att kunna
tillhandahålla vissa lämpliga livsmedel för sjuka och barn i ålder 1—5 år.

För en utvidgning på ovan i stora drag angivet sätt av den
svenska hjälpverksamheten kräves följande approximativt beräknade

belopp:

900 tons livsmedel för folkköksverksamheten . . kronor 200,000: —.

1,300 » furage............... » 200,000: —

800 » utsäde............... » 200,000: —

Reservproviant för sjuka och barn....... » 30,000: —

Åkerbruksredskap............... » 30,000: —

Utökning av medicinalutrustning och beklädnadspersedlar
............ » 10,000: —

» » folkköksmateriel......... » 10,000: —

Livsmedel m. m. för svenska undersåtar i Ryssland » 20,000: —

Fraktkostnad för 4,000 tons å 17: -— kr...... » 68,000: —

Sjöförsäkring för transporter.......... » 4,000: —

Bidrag till Höga Kommissariatet i Geneve .... » 15,000: —

Löner till expeditionspersonalen......... » 78,000: —

Försäkringar för expeditionspersonalen...... » 17,000: —

Resekostnad för transportkontrollörer samt löner

till ryska medhjälpare i Samara...... • » 12,000: —

Kungl. May.ts proposition nr 40.

Proviant för expeditionens medlemmar......kronor 12,000: —

Administrationskostnader: (Stockholm, Reval, retrograd
och Moskva) . •........... » 45,000: —

Täckande av skuld till Överstyrelsen för Svenska

Röda korset............... » 100,000: —

Reserverade medel.............. » 149,000: —

Summa kronor 1,200,000

Större delen av de genom den nationella insamlingen påräknade
medlen äro påförda posten »Reserverade medel»; detta har skett med
anledning av ovissheten att nu, sedan insamlingen redan givit en del,
kunna ytterligare påräkna ett belopp, som närmar sig 200,000: — kronor.

Givet är emellertid, att allt vad som genom den nationella insamlingen
kan hopbringas kommer att utnyttjas och detta i första hand och i
huvudsak för att utöka de tämligen beskurna anslagsbeloppen för furage
och utsäde.

Därest Kungl. Maj:ts framställning till Riksdagen vinner dess bifall
och statsbidraget å 1 million på ovan angivet sätt utnyttjas, torde minst

22,000 personer jämte deras husdjur kunna anses räddade från hungersdöden,
intill dess att utdelat vårutsäde instundande höst kan betrygga
befolkningens självförsörjning.»

Den skriande nöd, som för närvarande råder i de av missväxt Departedrabbade
ryska distrikten är så känd, att några ytterligare skildringar av mentschefen.
densamma ej torde erfordras. Jag vill endast anföra några vittnesbörd
av personer, som på ort och ställe studerat förhållandena. Så t. ex.
meddelar generalkonsul Ekstrand, i ett den 20 innevarande månad ingånget
telegram följande:

»Härvarande befolknings fruktansvärda lidande tvinga mig att till
svenska regeringen och svenska folket sända en flammande vädjan att
hjälpa ytterligare för att bekämpa en av de grymmaste och svåraste
olyckor i mänsklighetens historia. Det finns ställen av hungersområdet,
varest folket befinner sig i ett sådant elände att det leder till vansinne.

Man har redan ätit lik av de döda, nu börjar man att döda människor
för att äta dem. Trots de nuvarande svårigheterna i Sverige bönfaller
jag i den mänskliga barmhärtighetens namn att riksdagen lämnar det
begärda understödet. Belöningen skall en gång komma.»

I ett den 27 december 1921 offentliggjort upprop har vidare den av internationella
Röda Korskonferensen i Geneve utsedde överkommissarien

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

för hjälpverksamheten i Ryssland, doktor Frithiof Nansen, bl. a. framhållit
hurusom i Ryssland millioner mänskliga varelser långsamt pinades till
döds av svält och köld. Hundratusental hade redan dukat under, men
många millioner skulle omkomma, om icke tillräcklig hjälp med det
snaraste lämnades.

Det torde härav tillfyllest framgå, att ett fullföljande enligt de
av de kommitterade föreslagna grunder av den påbörjade svenska hjälpverksamheten
i Ryssland måste betecknas som en angelägenhet av högsta
vikt. Vi fullgöra därmed blott vår andel i den internationella auktion i
humanitetens tjänst, som vår ställning såsom kulturfolk gör till vår plikt,
att vi påtaga oss.

T fråga om den av Svenska Röda Korsets hjälpbyrå framlagda kostnadsberäkningen,
vilken slutar på ett belopp av 1,200,000 kronor, varav
dock omkring 200,000 kronor väntades skola täckas av genom insamling
inflytande medel och ungefär 45,000 kronor kunna genom vissa åtgärder
återvinnas, är att märka, att för de ändamål, som skulle tillgodoses
med den däri upptagna posten å 20,000 kronor för livsmedel m. m. till
svenska undersåtar i Ryssland, anslag härtill redan begärts under punkt
7 i den vid innevarande års riksdag framlagda tilläggsstaten till femte
huvudtiteln. Jag vill i detta sammanhang meddela, att den förut omförmälda
skulden å 62,584 kronor till Svenska Kvarnföreningen och
Sveriges spannmålsintressenters förening numera av insamlade medel blivit
gäldad. Emellertid får jag fästa uppmärksamhet därå, att såsom
redan anförts i den ovan åberopade punkten av tredje huvudtitelns tillläggsstat
ett belopp av 116,330 kronor av det å 1920 års tilläggsstat beviljade
anslaget av 1,000,000 kronor för Röda Korsets utländska hjälpverksamhet
icke under sistnämnda år utanordnats utan tillförts statsverkets
kassafond. Sistnämnda anslag å 1,000,000 kronor var huvudsakligen
avsedd för Röda Korsets verksamhet till bekämpande av tyfusepidemien
i östra Europa, särskilt i Polen; och har Röda Korset i skrivelse
den 19 december 1921 meddelat, att en del av förenämnda belopp å
116,330 kronor erfordrades för den fortsatta verksamheten i Polen och att
Röda Korset önskade använda återstoden till hjälpverksamheten i Ryssland.
Röda Korset har därvid framhållit, att det vore en oersättlig förlust,
därest detta belopp som sålunda tillförts kassafonden, ej kunde för
Röda Korsets verksamhet användas. Då såsom ovan anförts och av Röda
Korsets senast framlagda förslag rörande de begärda medlens användning
framgår, vissa besparingar å anslaget skulle kunna göras, anser jag någon
ökning av det föreslagna beloppet av 1,000,000 kronor ej vara nödvändig
utan torde Röda Korset få av detta anslag använda erforderligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

belopp, dock motsvarande högst den kassafonden tillförda summan
116,330 kronor för sin hjälpverksamhet utanför Ryssland. Genom den
skara flyktingar, som hungern drivit från Ryssland till närgränsande länder,
särskilt östersjöländerna, synas förhållandena i dessa stater även påkalla
hjälp i den mån, medel härtill kunna beredas. Framställningar
hava i sådant syfte även inkommit till Röda Korset, som emellertid av
brist på medel ej hitintills kunnat utsträcka sin verksamhet att även
omfatta dessa länder. Det synes mig emellertid som om, i den mån besparingar
å anslaget kunna lämna tillgång härtill, Röda Korset borde
kunna, efter prövning av Kungl. Maj:t, tillerkännas rätt att använda en
del av dessa medel även för hungersnödens lindrande i de Ryssland angränsande
länderna.

Jag hemställer, det Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att såsom bidrag till Svenska Röda Korsets hjälpverksamhet
i utlandet, särskilt i de av hungersnöd
drabbade distrikten av Ryssland, å tilläggsstat för 1922
anvisa ett förslagsanslag, högst, å 1,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall och förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Shering Wachtmeister.