Kung/. Maj.ts Proposition Nr 4.

1

Nr 4.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande
i vissa fall av återbetalning sskyldigheten av till
indelt manskap vid armén oriktigt utbetald krigstidshjälp;
given Stockholms slott den 16 december 1921.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 december 1921.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Enligt kungörelserna den 8 juli 1916 angående krigstidshjälp under
år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst samt den 29 maj 1917
angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare
i statens tjänst (Svensk författningssamling år 1916 nr 269
och år 1917 nr 224) skulle krigstidshjälp utgå till vissa befattningsBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) 185s 21

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

havare, vilka enligt taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt under
aret icke haft att erlägga skatt för högre än visst i de respektive kungörelserna
närmare angivet belopp.

De av dessa befattningshavare, vilka sålunda kunde komma i åtnjutande
av krigstidshjälp, voro, med vissa inskränkningar varom här
ej är fråga, enligt kungörelsernas ordalydelse:

dels befattningshavare i statens tjänst, vilka den 1 januari 1916
(respektive den 1 januari 1917) innehade ordinarie anställning,

dels de i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1916 (respektive
den 1 januari 1917) innehade och omedelbart dessförinnan under
minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft stadigvarande
anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande
vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution
vore såsom minimum i allmänhet stadgat.

I 1917 års kungörelse återfinnes nämnda bestämmelse i § 8. I
samma kungörelses § 16 stadgas, att med befattningshavare i statens
tjänst likställes i avseende å rätt till krigstidshjälp indelt manskap vid
krigsmakten. Enligt vad som framgår av den till 1917 års riksdag
avlåtna. propositionen i ämnet (prop. nr 129) föranleddes nämnda stadgande
i § 16 därav, att vid tillämpning av kungörelsen den 8 juli 1916
yppats tvekan, huruvida indelt manskap vore att hänföra till befattningshavare
i statens tjänst.

Enligt uttrycklig bestämmelse i båda kungörelserna är emellertid
arméns och marinens manskap inbegripet i kategorien icke-ordinarie
befattningshavare. Till dylikt manskap, vartill, såsom nyss nämnts,
även det indelta manskapet vore att räkna, skulle alltså utgå krigstidshjälp
allenast i de fall, då manskapet varit inkallat till tjänstgöring å
sådana tider, att de närmare betingelser kunde anses fyllda, som i kungörelserna
föreskrivits för icke-ordinarie befattningshavare. I anledning
härav hava ett flertal framställningar av indelt manskap om utbekommande
av krigstidshjälp avslagits (se regeringsrättens årsbok år 1917
not. L nr 90, 100, 101, 140, 141, 172, 173, 232—235 samt år 1918
not. L. nr 39, 50, Öl, 79).

Vid åtskilliga kassaförvaltningar vid arméns truppförband har emellertid
en missuppfattning gjort sig gällande rörande innebörden av omförmälda
bestämmelser, och krigstidshjälp sålunda utbetalats även till
indelt manskap, som icke varit inkallat till tjänstgöring i nyss nämnd
utsträckning. Så har fallet varit vid Karlskrona grenadjärregemente.
Upplands infanteriregemente, Kronobergs och Hallands regementen, Jämt -

3

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

lands fältjägarregemente, Södra skånska infanteriregementet, Liviegementets
dragoner samt Skånska husarregementet. Mot nämnda utbetalningar,
vilka med undantag av något enstaka fall skett med stöd a/c
kungörelsen den 29 maj 1917, hava anmärkningar framställts av arméförvaltningens
revision, som därvid med åberopande av nämnda kungörelse
anfört, att enligt § 8 i kungörelsen befattningshavare i statens tjänst
vore i avseende å rätt till krigstidshjälp uppdelade i ordinarie och lckeordinarie
samt till icke-ordinarie räknades arméns och marinens manskap,
att till följd därav sådant manskap, indelt manskap däri inbegripet, för
att jämlikt bestämmelserna i nämnda paragraf komma i åtnjutande av
krigstidshjälp, måste hava den 1 januari 1917 och omedelbart dessförinnan
under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft
stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke
understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller
jämförlig institution vore såsom minimum i allmänhet, stadgat, samt att,
då det indelta manskap, till vilket anmärkta utbetalningarna skett, icke
innehaft dylik anställning, återbetalning av den utbetalda krigstidshjalpen
yrkades. Denna revisionens uppfattning gillades såväl av arméförvaltningens
civila departement, vilket ålade vederbörande regementsmtendenter
att återbetala anmärkta belopp med regressrätt .mot det indelta
manskapet, som även, sedan besvär anförts, utan meningsskiljaktighet
av både kammarrätten och regeringsrätten. . _

I sammanhang med besvärens fullföljande i regeringsrätten anhöll o
vederbörande regementsintendenter, att, därest besvären skulle ogillas
Kungl. Maj:t måtte låta vid de gjorda utbetalningarna bero. Till stod

härför åberopade de, bland annat, svårigheten i. många fall att av de
indelta utkräva ifrågavarande ersättningsbelopp, vilka till beloppen vaxla
mellan 50 och 350 kronor. Med anledning av nåd ansökningarna hemställde
regeringsrätten, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan åtgärd, att
vid de gjorda utbetalningarna finge bero. Härmed torde hava asyttats,
att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avl.åta proposition i ämnet. Ansökningarna
blevo emellertid av Kungl. Maj:t lämnade utan bifall.

Redan då de första av ifrågavarande ansökningsärenden i slutet av ar
1919 och början av år 1920 föredrogos inför Kungl. Maj:t, togs under
övervägande, huruvida av billighetshänsyn mot det indelta manskap, som
kunde komma att hårt drabbas av skyldigheten att återbetala uppburna
belopp, proposition till riksdagen borde avlåtas om efterskänkande av
de utdömda beloppen helt eller delvis. Under hand inhämtades, att
enligt vad vid nämnda tid var känt, dylika utbetalningar vid armén, agt
rum till ett sammanlagt belopp av omkring 160,000 kronor, men ic e

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

förekommit vid marinen, samt att åtskilliga av de indelta soldater, vilka
ori tigt uppburit krigstidshjälp, befunne sig i jämförelsevis göda ekonomiska.
förhållanden. Med hänsyn bland annat till, att en allsidig utredning
i ärendet icke dessförinnan kunde medhinnas, fick frågan om proposition
i ärendet till 1920 års riksdag förfalla.

^ Sedan det Bistå till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta ärendet av
ifrågavarande beskaffenhet avgjorts, inkom i december 1920 till Kungl.
Maj.t från regementsintendenten vid Livregementets dragoner, som utbetalat
krigstidshjälp till 47 indelta dragoner vid detta regemente med
tillhopa 9,480 kronor, en av vederbörande militära myndigheter tillstyrkt
framstå Ilning, däri regementsintendenten till en början meddelade, att
han tillskrivit en var av dessa dragoner med begäran om återställande
aJ vad fom felaktigt bekommits i krigstidshjälp samt därefter, då endast
ett täta! återbetala^ de oriktigt uppburna beloppen, genom respektive
lansstyrelser anhållit, att vederbörande måtte anmanas att betala. Resultatet
av dessa åtgärder kan i korthet angivas så, att 33 av manskapet
aterbetaiat ett sammanlagt belopp av 6,230 kronor, att beträffande 4
Iran vederbörande länsstyrelse ingått meddelande, att de vägrat återbetala
de dem avfordrade beloppen, tillhopa 1,050 kronor, varefter, då de
läde utmätningsbara tillgångar, de av regementsintendenten instämts
ill vederbörlig domstol, samt att i fråga om återstående 10 dragoner
genom ^ vederbörande landsfiskaler upplysning vunnits, att de saknade
utmatnmgsbara tillgångar eller befunne sig i dåliga ekonomiska omständigheter.
Till den sistnämnda kategorien hänfördes t. ex en
dragon, som hade fem minderåriga barn och ägde endast en ko och
litet husgeråd. Då regementsintendenten sålunda ansåge sig icke kunna
ate™*a nåKot /rån sistnämnda 10 mottagare av krigstidshjälp, hemställde
han, att Kungl. Maj:t av nåd ville efterskänka till dem utbetalda
belopp, utgörande 2,200 kronor. I denna hemställan förenade sig armélorvaltnmgens
civila departement.

Med anledning av sistnämnda framställning upptogs ånyo spörsmålet
om avlåtande till riksdagen av proposition i ämnet. Härvid togs
under övervägande, huruvida en hemställan till riksdagen skulle avse ett
efterskänkande av samtliga de belopp, som utdömts, eller allenast av
vad som icke kunde återvinnas medelst ett sådant förfaringssätt, som
kommit till användning beträffande de indelta vid Livregementets dragoner.
Grivetvis borde detta förfaringssätt tillämpas under så milda
former som möjligt och under hänsynstagande till det indelta manskapets
svårigheter i flera fall att på en gång återbetala beloppen. Vid
valet mellan dessa två utvägar föredrogs det senare alternativet. Mot

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4. 5

användande av det förstnämnda — som skulle avse ett efterskänkande
av samtliga utdömda belopp — talade dels summans storlek, dels hänsynen
därtill, att en dylik åtgärd skulle kunna anses innebära en viss
orättvisa mot det indelta manskapet vid truppförband, där kassaförvaltningarna
förfarit riktigt och icke utbetalt någon dylik krigstidshjälp,
dels ock den omständigheten, att återbetalning av ifrågavarande medel
i vissa fall redan ägt rum. Mot den valda utvägen kunde visserligen
invändas, att man härigenom kunde sägas lägga i respektive landsfiskalers
hand att i första hand avgöra, vilka av det indelta manskapet som
kunde anses vara i stånd att återbetala de utgivna beloppen, men å
andra sidan stode det ju givetvis en var, som ansåge sig härutinnan
vara orättvist behandlad, öppet att genom framställning till länsstyrelsen
eller Kungl. Maj:t vinna rättelse.

1 anslutning till de synpunkter, vilka sålunda funnits böra anläggas
vid bedömande av denna fråga, anmodade dåvarande chefen för försvarsdepartementet
i skrivelse den 27 januari 1921 arméförvaltningens
civila departement att i samråd med vederbörande länsstyrelser låta verkställa
utredning beträffande återbetalning av krigstidshjälp vid andra truppförband,
där vederbörande ådömts ersättningsskyldighet härutinnan, än
Livregementets dragoner, och borde denna utredning avse att i varje
särskilt fall vinna upplysning, huruvida den indelte soldaten vore i stånd
att återbetala honom avfordrat belopp eller det medelst i vederbörlig
ordning utfärdat fattigdomsbevis eller intyg kunde styrkas, att han befunne
sig i så knappa ekonomiska villkor, att en återbetalning av det
utdömda beloppet skulle förorsaka honom synnerliga svårigheter i ekonomiskt
hänseende.

Ifrågavarande utredning har nu slutförts. Av densamma, som omfattat
under åren 1916, 1917 och 1918 felaktigt utbetald krigstidshjälp
åt indelt manskap vid Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregémente,
Upplands infanteriregemente, Kronobergs, Hallands och Värmlands
regementen, Jämtlands fältjägarregemente, Södra skånska infanteriregementet,
Livregementets dragoner (utöver förut verkställd utredning)
samt Skånska husarregementet, framgår, att sammanlagda beloppet
av vid tidpunkten för nämnda utredning ännu icke till statsverket återburen
dylik krigstidshjälp uppgår till 58,334 kronor 50 öre. Av denna
summa anses emellertid 16,453 kronor 38 öre kunna hos vederbörande
uttagas, men kronan icke hava utsikt att återbekomma återstående 41,881
kronor 12 öre.

Till detta belopp bör läggas den summa av 2,200 kronor, om vars
efterskänkande regementsintendenten vid Livregementets dragoner, såsom

6

Kungl Maj:ts Proposition Nr 4.

ovan anförts, gjort särskild framställning. Härtill komma ytterligare
två belopp, som likaledes avse felaktigt utbetald krigstidshjälp åt indelt
manskap. I särskild skrift har nämligen regementsintendenten vid Värmlands
regemente, som av civila departementet genom resolutioner den
2 och den 8 oktober 1918 förpliktats att till nämnda regementes kassa
inbetala tillhopa 1,300 kronor med regressrätt mot vederbörande, anmält,
att det indelta manskapet kunnat återbära 950 kronor, men att för två
soldater, vilka levde under mycket tryckta ekonomiska förhållanden och,
enligt vad av vederbörande ortsmyndigheter utfärdade intyg gåve vid
handen, saknade utmätningsbara tillgångar, återstode att inbetala tillhopa
350 kronor. I anledning härav hemställde regementsintendenten, att
det belopp, som ålåge honom att återbära till statsverket, måtte nedsättas
till 950 kronor. Denna hemställan har tillstyrkts av civila departementet.
Vidare har en t. f. regementsintendent vid Södermanlands regemente
av Kungl. Maj:t genom utslag i regeringsrätten den 4 oktober 1921
ålagts att i första hand ersätta statsverket ett belopp av 180 kronor,
utgörande till en indelt soldat vid nämnda regemente, tillika korpral
i regementet, utbetald särskild krigstidshjälp, som jämlikt § 11 mom. 2
i kungörelsen den 22 mars 1918 angående krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst (Svensk
författningssamling nr 138) med nämnda belopp skulle i vissa fall utgå
till eljest till krigstidshjälp berättigad furir eller korpral ’). Bemälde
t. f. regementsintendent har hos Kungl. Maj:t anhållit att av nåd bliva
befriad från berörda ersättningsskyldighet och till stöd härför åberopat,
att den indelte soldaten, som vore änkling och hade fem oförsörjda barn,
befunne sig i ytterst små ekonomiska omständigheter. I anledning av
denna anhållan har regeringsrätten hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
vidtaga sådana åtgärder, att vid den gjorda utbetalningen finge bero.

Läggas de belopp, vilka angivits i nu nämnda tre särskilda framställningar,
tillhopa (2,200 + 350 +180=) 2,730 kronor, till förutnämnda summan
41,881 kronor 12 öre, skulle det sammanlagda beloppet av felaktigt utbetald
krigstidshjälp, som, enligt vad den sålunda verkställda utredningen
giver vid handen, kan komma i fråga att efterskänkas, uppgå till i runt
tal 44,600 kronor. Denna siffra kan emellertid icke betraktas såsom
definitiv, enär resultatet ännu icke är känt av de åtgärder, som vidtagits
för återvinnande till statsverket från sådant indelt manskap, som enligt
den verkställda utredningen syntes vara i stånd att fullgöra sin återbetalningsskyldighet.

‘) Om rätt till krigstidshjälp i allmänhet innehåller åberopade kungörelsen den 22 mars
1918 bestämmelser av enahanda art som de förut omförmälda kungörelserna den 8 juli 1916
och den 29 maj 1917.

7

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

Beträffande de utbetalningar, vilka enligt den nu verkställda eller
framdeles vunnen utredning anses icke böra återkrävas, är det att förvänta,
att vederbörande regementsintendent i sinom tid bos Kungl. Maj:t
gör framställning om efterskänkande av återbetalningsskyldigheten. Givetvis
står det den indelte soldaten fritt att själv göra framställning i
ämnet.

Då emellertid ett bifall till en sådan framställning skulle innebära
avvikelse från de av riksdagen antagna grunder för utbetalande av krigstidshjälp,
torde riksdagens medgivande därom böra inhämtas. Billighetsskäl
tala för att sådant medgivande lämnas. Jag hemställer fördenskull,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må, efter prövning i varje särskilt fall, efterskänka
återbetalningsskyldigheten av till indelt manskap vid armén oriktigt utbetald
krigstidshjälp i sådana fall, där det skulle vålla den indelte soldaten
synnerliga svårigheter att återbära till honom utbetald krigstidshjälp.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.