Kungl. Maj:ts Proposition Nr 37.

1

Nr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å
allmänna indragning sstaten åt förre daglönaren A. I. R.
Hallström; given Stockholms slott den 27 januari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27
januari 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Enligt kungörelsen den 25 november 1910 (Svensk författningssamling
nr 130, sid. 6), angående pensionering av de vid marinen anställda
förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare, erfordras för
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 29 käft. (Nr 37.) 153 22 1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 37.

rätt att komma i åtnjutande av pension enligt kungörelsen dels en tjänstetid
av minst 25 år och dels att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller
efter uppnådda 60 levnadsår befinnas vara på grund av försvagat hälsotillståud
eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete vid marinen eller
ock efter uppnådd levnadsålder av 55 år befinnas av behörigen styrkt
sjukdom vara för framtiden oförmögen till utförande av arbete därstädes.

Genom kungörelse den 24 augusti 1920 (Svensk författningssamling
nr 645) har pensionsförbättring beretts daglönare, som tillträtt pension
efter ingången av år 1918; och utgör enligt berörda kungörelse pensionsbeloppet
vid eu tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare 600
kronor samt för annan daglönare 500 kronor, vartill kommer förhöjning
av nämnda pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt tjäustår därutöver.
Pensionsbeloppet må dock högst uppgå till, för förman och
sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare 800 kronor.

I skrivelse till marinförvaltningen den 11 april 1920 har varvschefen
vid flottans station i Karlskrona, med förmälan att förre daglönaren
vid varvet August Isidor Reinhold Hallström gjort framställning om ersättning
för en i tjänsten den 13 februari 1903 ådragen skada, hemställt,
att dylik ersättning måtte beredas Hallström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hallström, som är född
den 28 december 1878, antagits till daglönare den 4 juli 1893; att han
den 13 februari 1903 under arbete å flottans varv i Karlskrona ådragit
sig skada å högra ögat och att han på grund därav förlorat synen
å nämnda öga; att han lider av sjukdom (fallandesot) samt på grund
härav erhållit avsked den 29 februari 1920 efter en tjänstetid av 26 år
7 månader; samt att han under tjänstetiden icke undergått någon bestraffning.

Marinförvaltningen har med skrivelse den 28 juli 1921 överlämnat
i ärendet infordrade yttranden från direktionen över flottans pensionskassa
av den 21 maj 1921 samt riksförsäkringsanstalten av den 21
juli 1921.

Direktionen över flottans pensionskassa har i sitt berörda yttrande
meddelat, att Hallström författningsenligt icke vore berättigad till pension
eller understöd genom kassan.

I sitt förenämnda yttrande har riksförsäkringsanstalten anfört, att
omförmälda skada ansåges hava för Hallström medfört nedsättning i
arbetsförmågan, motsvarande 20 procent av normal arbetsförmåga, men

3

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 37.

att Hallström ej lagligen kunde göra anspråk på olycksfallslivränta, då
framställning därom ej gjorts på sätt och inom tid, som föreskreves i
§ 13 av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete. Med stöd av i ärendet förekommande omständigheter
ansåge riksförsäkringsanstalten emellertid, att, därest pension ej
kunde beredas Hallström, honom likväl av billighetsskäl måtte tilldelas
någon livränta på grund av den honom i arbetet övergångna skadan.
Beträffande storleken av denna livränta erinrade anstalten därom, att
med tillämpning av 4 § 2 mom. i nyssnämnda lag skulle vid en nedsättning
av arbetsförmågan med 20 procent av normal arbetsförmåga
livränta utgå med ett årligt belopp av 60 kronor, räknat från och med
sextioförsta dagen efter olycksfallet eller från den senare tidpunkt, då
olycksfallet medfört för framtiden bestående förlust eller minskning av
arbetsförmågan. Således skulle, därest anspråk i laga ordning framställts,
livränta med ett belopp av 60 kronor för år hava utgivits till
Hallström senast från och med den 23 april 1903, vilken dag ögat
enligt. då avgivet, läkarintyg var fullständigt blint. Hallström hade
visserligen ända till den 29 februari 1920 uppburit avlöning för arbete
hos flottans varv i Karlskrona med belopp, överstigande livräntan, men
syntes denna omständighet enligt 8 "§ i omförmälda lag ej hava uteslutit
honom från rätten att i allt fall uppbära livränta.

Med hänsyn till det obetydliga belopp, vartill den årliga livräntan
i förevarande fall skulle uppgå, och då Hallström syntes vara i stort
behov , av understöd, borde enligt riksförsäkringsanstaltens mening några
preskriptionsbestämmelser ej tillämpas i förevarande fall.

Riksförsäkringsanstalten hölle före att, därest pension ej kunde beredas
Hallström, honom måtte av billighetsskäl på grund av den honom
i arbetet övergångna skadan tilldelas en årlig livränta av 60 kronor, att
utgå från och med den 23 april 1903 på sätt och under villkor, som
angåves i förberörda lag den 5 juli 1901.

Marinförvaltningen har i sin ovanberörda skrivelse den 28 juli 1921
meddelat, att ämbetsverket, då Hallström, enligt vad ovan nämnts, icke
vore berättigad till vare sig pension eller olycksfallsersättning, tagit
under övervägande, huruvida icke Hallström borde i annan ordning beredas
understöd av staten för sin återstående livstid. Härför talade
enligt ämbetsverkets åsikt såväl Hallströms långa, utan bestraffning
förlupna tjänstetid vid flottan och hans nuvarande betryckta läge som
ock den omständigheten, att han i statens tjänst blivit skadad av olycksfall,
utan att han i anledning härav erhållit ersättning''.

4

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 37.

Enligt kungörelsen den 24 augusti 1920 angående pensionsförbättring
åt vid marinen anställda daglönare utgjorde pensionen för daglönare vid
en tjänstetid av 26 år 520 kronor. Hallström både emellertid, såsom
av det ovanstående framginge, icke uppnått för pensions tillgodonjutande
stadgad levnadsålder av minst 55 år. Marinförvaltningen ville för sin
del hemställa, att Kungl. Majtt måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Hallström finge, räknat från och med den 1 mars 1920, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension,
som med hänsyn därtill, att Hallström nu bort hava i över 18 år uppburit
livränta, icke syntes böra understiga 620 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 23 augusti 1921 meddelat, att
ämbetsverket ansåge sig i första hand böra instämma i vad riksförsäkringsanstalten
i ärendet anfört och hemställt, nämligen om framställning
till riksdagen om livränta å 60 kronor årligen, räknat från den 23 april
1903, såsom ersättning till Hallström för i statens tjänst liden förlust
av synförmågan på ena ögat. Ett på sådant sätt bestämt understöd
finge emellertid anses synnerligen knappt med hänsyn till Hallströms
av sjuklighet alstrade oförmåga att på mera väsentligt sätt bidraga till
sitt livsuppehälle. Därför kunde ifrågasättas, huruvida icke, med avseende
dels på Hallströms långvariga, utan bestraffning fullgjorda tjänstgöring
vid flottan dels ock på övriga ömmande omständigheter, billigheten
skulle bjuda att hos riksdagen göra framställning om ett något
högre understöd från allmänna indragningsstaten åt Hallström i stället
för en på sätt ovan nämnts beräknad livränta. Därest Kungl. Maj:t
skulle finna skäl vidtaga dylik åtgärd, syntes emellertid det av marinförvaltningen
föreslagna understödsbeloppet, 620 kronor, allt för högt
tilltaget. Statskontoret ville för sin del hemställa, att ett årligt understöd
av 300 kronor måtte beredas Hallström, att utgå från tidpunkten
för entledigandet från flottan eller den 1 mars 1920.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Hallström icke
uppnått den för erhållande av pension stadgade levnadsåldern och är han
icke heller berättigad till ersättning i anledning av den skada, han under
arbete i statens tjänst ådragit sig. I likhet med de hörda myndigheterna
anser jag emellertid rättvisa och billighet kräva, att genom statens försorg
något understöd beredes honom, sedan han numera på grund av
sjukdom erhållit avsked. Understödet synes mig lämpligen böra utgå i
form av årlig pension från allmänna indragningsstaten. Vad beträffar
pensionens storlek synes mig denna böra bestämmas till enahanda
belopp, som med hänsyn till Hallströms tjänstetid, 26 år, skulle till -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 37.

5

kommit honom, därest han vid avskedet uppnått föreskriven levnadsålder;
och tillåter jag mig hänvisa till, att härigenom samma grunder
för beräknande av pensionsbelopp vid avgång från tjänst på grund av
sjukdom skulle vinna tillämpning, som för civila tjänstinnehavare godtagits
i 7 § av lagen den 11 oktober 1907 angående dessa tjänstinuehavares
rätt till pension. Sålunda beräknat skulle pensionsbeloppet för
Hallström utgöra 520 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att förre daglönaren vid flottans varv i Karlskrona August Isidor
Reinhold Hallström må från och med den 1 mars 1920 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 520 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 29 höft. (Nr 37.)

153 22 2