Kungl. Maj:ts Proposition Nr 33.
5
Nr 33.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående förhöjning
för år 1922 av åt vissa f. d. poststationsjÖreståndare
och lantbrevbärare utgående understöd; given Stockholms
slott den 20 januari 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Anders örne.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 januan 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Örne anför:
1919, 1920 och 1921 års riksdagar hava medgivit, att till sådana
f. d. postslationsföreståndare och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar
före 1918 års ingång och vilka åtnjöte understöd för sin återstående
livstid av det å postverkets stat för driftkostnader upptagna förB
Ulan g till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 25 höft. (Nr 32, 33.) i4i 22 2
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 33.
Departements
chefen.
slagsanslaget till livräntor och understöd, finge av postmedel utbetalas
en förhöjning av vederbörande tillkommande understöd, för år 1919 med
35 procent och för vart och ett av åren 1920 och 1921 med 50 procent
av understödsbeloppet. Anledningen till förenämnda beslut har varit,
att ifrågavarande befattningshavare med hänsyn till verkställda avlöningsregleringar
kommit i en betydligt ogynnsammare ställning med avseende
å understödsbidragens storlek än de motsvarande befattningshavare, som
avgått efter ingången av år 1918.
Generalpoststyrelsen har nu i skrivelse den 23 september 1921 hemställt,
att ifrågavarande befattningshavare måtte jämväl för år 1922
beredas förhöjning i understödet med 50 procent.
Då de skäl, som föranlett förhöjning av understöden åt ifrågavarande
befattningshavare under tidigare år, alltjämt torde kvarstå, anser
jag mig böra tillstyrka, att sådan förhöjning må utgå jämväl under
innevarande år. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke,
då dyrtid stil! äggen till befattningshavare och flertalet f. d. befattningshavare
i statens tjänst redan betydligt sjunkit och antagligen komma
att ytterligare nedgå, även de nu avsedda förhöjningarna å understödsbeloppen
borde minskas. Med hänsyn till att dessa förhöjningar icke äro
att helt jämställa med dyrtid stillägg i egentlig mening samt till de
obetydliga belopp, varmed ifrågavarande understöd utgå, — för år 1921
uppgick den sammanlagda kostnaden till 9,850 kronor —, synes emellertid
någon sådan nedsättning icke skäligen nu böra äga rum.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att till sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare,
som frånträtt sina befattningar före 1918 års ingång
och vilka åtujuta understöd för sin återstående livstid av det
å postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget
till livräntor och understöd, må under år 1922 av postmedel
utbetalas förhöjning med femtio procent av vederbörande tillkommande
understöd.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Patrick Hamilton.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922.