Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.
1
Nr 243.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av §§ 96, 97 och 98 regeringsformen samt §
68 riksdagsordningen; given Stockholms slott den 31 mars
1922.
Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 96, 97 och 98 regeringsformen samt
§ 68 riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ 96.
Yarje lagtima riksdag skall förordna två för lagkunskap och utmärkt
redlighet kända personer, den ene såsom justitieombudsman och den andre
såsom militieombudsman, att i egenskap av riksdagens ombud, efter den
instruktion riksdagen för vardera utfärdat, hava tillsyn över lagars och
författningars efterlevnad, militieombudsmannen i vad de skola tillämpas
vid krigsdomstolarna samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning från
de till försvarsväsendet anslagna medel och justitieombudsmannen i vad
de eljest skola vid domstolarna samt av ämbets- och tjänstemän tillämpas,
ävensom att enligt den fördelning nu är sagd vid vederbörliga domstolar
i laga ordning tilltala dem, som uti sina ämbetens utövning av väld,
mannamån eller annan orsak någon olaglighet begått eller underlåtit att
sina ämbetsplikter behörigen fullgöra. Ombudsmännen vare i all måtto
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 211 käft. (Nr 243.) 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.
underkastade samma ansvar och plikt, som allmän lag och rättegångsordning
för aktörer utstaka.
§ 97.
Justitieombudsmannen och militieombudsmannen, som, så länge de
sina ämbeten innehava, skola i alla avseenden anses lika med Konungens
justitiekansler, väljas på sätt riksdagsordningen stadgar; och bör därvid
jämväl för en var av dessa riksdagens ombudsmän utses en person av de
egenskaper, som hos ombudsmannen erfordras, att honom efterträda, ifall
han, innan nästföljande lagtima riksdag anställt nytt val av ombudsman,
skulle med döden avgå, samt att utöva ämbetet under den tid, ombudsmannen
kan vara av svår sjukdom eller annat laga förfall därifrån
hindrad.
§ 98.
I händelse justitieombudsmannen eller militieombudsmannen, under det
riksdag är församlad, avsäger sig det erhållna förtroendet eller med döden
avgår, skall riksdagen i ämbetet genast insätta den person, som blivit till
efterträdare utsedd. Skulle ombudsmans utsedde efterträdare, under riksdag,
avsäga sig det erhållna förtroendet eller i ombudsmansämbetet insättas
eller med döden avgå^ utväljes, på ovan stadgade sätt, en annan
behörig person i hans ställe. Inträtfar något av dessa fall emellan riksdagarna,
skall riksdagens rätt härutinnan genom de av riksdagen valde
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret utövas.
Riksdagsordningen.
§ 68.
Till följd av regeringsformens 96 § skall varje lagtima riksdag förordna
två för lagkunskap och utmärkt redlighet kända personer, den ene
såsom justitieombudsman och den andre såsom militieombudsman, att i
egenskap av riksdagens ombud hava tillsyn över lagars och författningars
efterlevnad av domare, ämbets- och tjänstemän samt att inför den riksrätt,
som i bemälda grundlags 102 § till dess inrättning och göromål beskrives,
eller vid andra vederbörliga domstolar, i laga ordning tilltala dem,
som i sina ämbetens utövning anses av väld, mannamån eller annan orsak
hava någon olaglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter behörigen
fullgöra.
Justitieombudsmannen och militieombudsmannen, vilkas rättigheter
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 243. ''■’>
och åligganden ytterligare såväl i regeringsformen som genom särskild för
en var av dem utfärdad instruktion utstakas, väljas var för sig av fyrtioåtta
för tillfället nämnda valmän, av vilka vardera kammaren inom sig
utser tjugufyra. Dessa valmän, vilka böra till valförrättningen sammanträda
samma dag, då de blivit utsedda, och ej må åtskiljas förr än valen
äro fulländade, skola först samfällt, medelst slutna sedlar, var för sig föreslå
den person, som de anse böra komma under omröstning. Falla därvid
rösterna till mer än hälften på en person, är han behörigen vald. Aro
åter rösterna så delade mellan flera, att sådan pluralitet för någon icke
äger rum, anställes ny omröstning med slutna sedlar till antagande av
den, som de flesta rösterna erhållit, eller, om han icke antages, av den,
som näst honom blivit av de flesta kallad o. s. v. Skulle, sedan alla omröstningarna
sålunda försiggått, likväl ingen hava erhållit den här föreskrivna
pluralitet, anställes ny omröstning över alla dem, som vid den
första omröstningen blivit satta i fråga; skolande den, som erhållit de flesta
rösterna, anses behörigen vald.
Yalmännen böra vid samma tillfälle, då justitieombudsmannen och
militieombudsmannen utses, och på enahanda sätt för en var av dessa
riksdagens ombudsmän välja eu person av de egenskaper, som hos ombudsmannen
erfordras, för att honom efterträda, ifall han, innan nästa
lagtima riksdag anställt nytt val av ombudsman, skulle med döden avgå,
samt att utöva ämbetet under den tid ombudsmannen kan vara av svår
sjukdom eller annat laga förfall därifrån hindrad.
I händelse justitieombudsmannen eller militieombudsmannen, under
det riksdag är församlad, avsäger sig förtroendet eller med döden avgår,
insätter riksdagen genast i ämbetet den person, som blivit till efterträdare
utsedd. Skulle ombudsmans utsedde efterträdare, under riksdag, avsäga
sig det erhållna förtroendet eller i ombudsmansämbetet insättas eller med
döden avgå, utväljes på ovan stadgade sätt en annan behörig person i
hans ställe.
Inträffar något av dessa fall mellan riksdagarna, skall riksdagens rätt
härutinnan genom de av riksdagen valde fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret utövas.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Åkerman.
4
Kungi, Maj:ts Proposition Nr 243.
Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Itegenten i statsrådet
å Stockholms slott den 31 mars 1922.
Närvarande:
Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman anför:
»I det den 14 februari 1920 avlämnade betänkande (del I), i vilket
inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga för utredning av frågan
om utsträckt behörighet för kvinnor att innehava statstjänst avgå vo förslag
till vissa grundlagsändringar i syfte att undanröja bestående grundläggande!’
för kvinnors tillträde till statstjänster, föreslogs, bland annat, ändrad
lydelse av §§ 17, 21, 27, 96 och 97 regeringsformen samt § 68 riksdagsordningen.
Dessa stadganden blevo icke upptagna i det förslag till grundlagsändringar,
vilket innefattades i Kungl. Maj:ts proposition (nr 262) i
ämnet till 1920 års riksdag. Anledningen härtill angavs i propositionen
av chefen för justitiedepartementet på följande sätt:
»Står jag alltså på samma grundståndpunkt som de sakkunniga, kan jag
dock i några hänseenden icke biträda deras förslag. Det viktigaste fall, då detta
är händelsen, rör §§ 96 och 97 regeringsformen och § 68 riksdagsordningen. De
sakkunnigas förslag beträffande dessa paragrafer innebär, att ur grundlagen skulle
borttagas de stadganden, som hindra kvinna att väljas till justitieombudsman
eller till militieombudsman. Beträffande dessa befattningar, vilka ju tillsättas av
riksdagen, skulle genom att dessa i grundlagen själv angivas vara öppnade för
kvinnor ställning redan nu tagas till frågan, om kvinnor kunna erhålla dem och
därigenom även till spörsmålet, om kvinnor böra kunna erhålla åklagarbefattning
eller icke. För mig synes väl övervägande skäl tala för en sådan anordning i
fall, där icke åklagar- och polismyndighet äro förenade i en person, men jag
Kung!. Majds Proposition Nr 243. 5
finner dock försiktigheten bjuda att i dess helhet uppskjuta avgörandet av
detta spörsmål. Jag hyser alltså den uppfattningen, att regeringsformens och
riksdagsordningens stadganden om justitie- och militieombudsman böra bibehållas
i sin nuvarande lydelse. Någon olägenhet av att uppskjuta frågan om
kvinnas befogenhet att väljas till justitie- och militieombudsman kan så mycket
mindre förefinnas, som, då kvinna hittills saknat rättslig möjlighet att utöva
domarebefattning, ingen svensk kvinna nu finnes, vilken uppfyller eller under
närmaste åren kan tänkas komma att uppfylla de krav på domarerfarenhet, vilka
hittills i praxis ansetts erforderliga för att kunna väljas till en av rikets högsta
åklagare.
Genom de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av §§ 17, 21 och 27 regeringsformen
skulle borttagas de hinder, grundlagen uppställer för att kvinna
skulle kunna utnämnas till justitiekansler, justitieråd och regeringsråd. Då emellertid
av flera skäl är tydligt, att bestämmelserna i § 28 regeringsformen omfatta
även dessa ämbeten, skulle även med bibehållande av nuvarande lydelse av förstnämnda
paragrafer, grundlagshindren för kvinna att utnämnas till ifrågavarande
ämbeten tagas bort för den händelse § 28 regeringsformen erhåller den lydelse,
jag ämnar föreslå. Vid dylikt förhållande, och då den av de sakkunniga föreslagna
lydelsen av §§ 17, 21 och 27 regeringsformen skulle närmast giva vid
handen, att statsmakterna i princip beslutat att kvinna skulle erhålla tillträde
till nyssnämnda ämbeten, har jag ansett mig böra förorda, att här berörda paragrafer
få behålla sin nuvarande avfattning.»
I den efter grundlagsfrågans behandling i riksdagen avlämnade del II
av betänkandet hava de sakkunniga beträffande justitieombudsmans- och
militieombudsmansämbetena anfört:
»Vid de grundlagsändringar, som behandlades vid årets riksdag, ställdes
frågan om tillträde för kvinnor till justitieombudsmans- och militieombudsmansämbetena
på framtiden. Kommitterades förslag till ny lydelse av §§ 96 och 97
regeringsformen och § 68 riksdagsordningen upptogs icke i den kungl. propositionen,
och ej heller riksdagen fann anledning att vidtaga ändring i dessa stadganden.
Såsom skäl för denna ståndpunkt anförde chefen för justitiedepartementet
huvudsakligen, att genom att i grundlagen själv angåves, att dessa befattningar
stode öppna för kvinnor, skulle ställning tagas till frågan, om kvinnor
borde kunna erhålla åklagarbefattning eller icke. Väl syntes enligt departementschefens
mening övervägande skäl tala för en sådan anordning i fall, där icke
åklagar- och polismyndighet vore förenade i en person, men försiktigheten bjöde
dock att i dess helhet uppskjuta avgörandet av detta spörsmål. Drågan om
grundlagsändring har följaktligen i detta fall ställts i beroende av den blivande
speciallagens innehåll. Då denna lag, sådan den av kommitterade föreslagits,
icke innefattar hinder för kvinna att innehava åklagarbefattning, med vilken
polismyndighet ej är förenad, torde sålunda konsekvensen kräva, att förr eller
senare det formella hindret för kvinna att utses till justitieombudsman eller mi
-
6
Kungl. Majds Proposition Nr 243.
litieombudsman avlägsnas. Att för sådant ändamål särskild grundlagsändring
ansetts erforderlig, torde hava sin orsak däri, att dessa ämbeten tillsättas av
riksdagen och sålunda icke beröras av den nya formuleringen av § 28 regeringsformen.
Kommitterade, som givetvis sakna anledning att ånyo framlägga förslag
till ändrad lydelse av ifrågavarande grundlagsstadganden, hava ansett sig böra
erinra om det förändrade läge, i vilket denna fråga kommer att inträda i och
med genomförandet av den nu föreslagna speciella behörighetslagen.»
Jämlikt det förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas
• behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag, vilket enligt
Kungl. Majrts beslut denna dag skall genom proposition föreläggas riksdagen,
skall kvinna vara behörig att innehava såväl domarämbete som sådan åklagarbefattning,
med vilken icke är förenad skyldighet att ansvara för eller biträda
vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Av förslagets innehåll i
nämnda avseenden lärer alltså följa, att till förnyat övervägande bör upptagas
frågan om de grundlagsändringar, vilka år 1920 ställdes i beroende av det
blivande innehållet av bestämmelser rörande kvinnors tillträde till domareoch
åklagarebefattningar. Yad beträffar de grundlagsstadganden, som avse
justitieråds-, regeringsråds- och justitiekanslersämbetena, finner jag, lika
med departementschefen i propositionen till 1920 års riksdag, någon ändring
icke vara erforderlig, då med den nya lydelsen av § 28 regeringsformen
och nyss angivna innehåll av behörighetslagen kvinna erhåller tillträde till
nämnda ämbeten. Vidkommande åter justitieombudsmans- och militieombudsmansämbetena
kvarstår grundlagshindret för kvinnas behörighet, då
§ 28 regeringsformen icke äger tillämpning på dessa tjänster. Vid sådant
förhållande och med hänsyn till de skäl, som anförts för att låta anstå
med grundlagsändring i denna del, synes det mig riktigast att samtidigt
med behörighetslagen också framlägges förslag till sådan ändring av
grundlagens bestämmelser, att det formella hindret för kvinna att innehava
sistberörda ämbeten avlägsnas. Jag har för den skull låtit inom
justitiedepartementet upprätta förslag till ändrad lydelse av §§ 96,
97 och 98 regeringsformen samt § 68 riksdagsordningen. Ändringarna
i de särskilda paragrafernaa bestå endast däri, att förekommande hänvisningar
till man såsom ifrågavarande ämbetens innehavare ersatts med
person.»
Föredraganden uppläser härefter berörda förslag och hemställer, med
åberopande av § 54 riksdagsordningen, att förslaget måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.
7
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Kegenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition i enlighet med vad bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Oskar Adelsohn.