Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag
till erkända alkoholistanstalten Hemmet Gunnarskog;
given Stockholms slott den 21 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådd ä Stockholms
slott den 21 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örke.

Departementschefen, statsrådet Lindqvist, anför:

Genom kungörelse den 27 oktober 1916 (Sv. förf.-saml. nr 470)
meddelade Kungl. Maj:t i enlighet med av riksdagen prövade grunder
bestämmelser om statsbidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters
driftkostnader.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 200 käft. (Nr 232.)

565 22 1

2

Kung i. Maj:ts Proposition Nr 232.

Med bifall till av Kungl. Maj:t avlåtna propositioner har riksdagen
år 1918, 1919 och 1920 medgivit, att för nämnda år Unge av de för
ifrågavarande ändamål anvisade anslag utgå tilläggsbidrag till vissa alkoholistanstalter
enligt närmare angivna grunder. Vad beträffar de båda
sistnämnda åren föreskrev Kungl. Maj:t, i enlighet med riksdagens beslut,
genom brev den 7 augusti 1919 och den 20 augusti 1920, att,
utöver enligt nämnda kungörelse den 27 oktober 1916 utgående statsbidrag,
finge utgå dels till erkända och enskilda alkoholistanstalter ett
tilläggsbidrag med högst en krona för varje vårddag, för vilken statsbidrag
enligt bestämmelserna i samma kungörelse åtnjötes, dels ock, på
vissa villkor, till erkända sådana anstalter ett extra garantibidrag med
högst en krona för dag och vårdplats.

Sedan Kungl. Maj:t i 1921 års statsverksproposition upptagit förslagsanslaget
till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
till 100,000 kronor, gjorde Kungl. Maj:t i proposition till nämnda års
riksdag, nr 298, framställning om att av detta anslag skulle få utgå
tilläggsbidrag till samma driftkostnader. Till grund för denna framställning
låg en skrivelse från socialstyrelsen av den 8 mars 1921.

I berörda skrivelse hade socialstyrelsen först till behandling upptagit
frågan, huruvida s. k. garautibidrag, beräknat efter antalet vårdplatser,
borde utgå jämväl under år 1921, samt härom anfört bl. a.
följande:

De förhållanden, som läge till grund för utdelandet av garantibidrag för
år 1919 och 1920, hade numera väsentligt förändrats. Sålunda hade beläggningen
å såväl statens som andra allmänna anstalter — ävensom enskilda statsunderstödda
alkoholistanstalter — starkt ökats under särskilt år 1920 och då från 102 till 177
eller med 73,5 %. Beträffande särskilt beläggningen å de erkända anstalterna
hade denna under samma år stigit från 40 till 72 eller med 75 %. Under den
gångna delen av år 1921 hade antalet å anstalterna befintliga alkoholister varit
nästan konstant; den 1 mars 1921 vore sålunda hela antalet alkoholister å samtliga
anstalter 175. Samtidigt förefunnes även ett tiotal exspektanter, vilka icke hunnit
placeras ut på anstalterna. De statistiska beläggningsuppgifternas utsago angående
läget inom den organiserade alkoholistvården, nämligen att denna vårdverksamhet
för närvarande befunne sig i en period av stegrade krav på. densamma, stöddes
av vissa omständigheter — såsom en väntad ökning av nykterlietsnämndernas
aktivitet på grund bland annat av vissa planerade åtgärder samt den av riksdagen
ifrågasatta utvidgningen av lagen om behandlingen av alkoholister — vilka läte
det framstå såsom sannolikt att dessa ökade anspråk icke vore snabbt övergående
utan av varaktig natur. Med andra ord, de nuvarande, ur ekonomisk synpunkt
för anstalterna gynnsamma beläggningsförhållandena kunde med visst fog antagas
i stort sett fortfara under obestämd tid framåt. Då vidare numera tillkommit
den nya statsanstalten för vård av alkoholister vid Svartsjö, och det kunde förväntas
dels att statsanstalten vid Salbohed under innevarande år komme att återflyttas
till Yenngarn och därmed dennas vårdkapacitet avsevärt höjas, dels att en

Runni. Mnj:ts Proposition Nr 2H2. 3

statsanslag för kvinnliga, alkoholister komme att upprättas i samband med tvångsarbetsanstalten
för kvinnor, och statens egna resurser gentemot alkoholisterna
sålunda inom kort bleve väsentligt större än tidigare, syntes icke längre tillräckliga
skäl föreligga för bibehållande under år 1921 av de s. k. garantibidragen till
erkända alkoholistanstalter.

Efter eu ingående motivering föreslog socialstyrelsen, att statens
bidrag till de erkända anstalternas driftkostnader under år 1921 måtte
utgå med ett sammanlagt belopp av högst 3 kronor 50 öre per vårddag.

Föredragande departementschefen biträdde socialstyrelsens uppfattning
samt ausåg sålunda, att s. k. garantibidrag ej vidare borde komma
till användning. Härom anförde departementschefen:

»Med garantibidragen avsåg man att tillförsäkra den statligt organiserade
alkoholistvården hjälp från erkända alkoholistanstalter. De vårdresurser, varöver
den statligt organiserade alkoholistvården förfogade under åren 1919 och 1920,
voro nämligen ej tillfyllest, men däremot var antalet alkoholister — i anledning
av då rådande skärpa restriktioner och brist på spirituösa — ej så stort, att de
erkända alkoholistanstalterna voro belagda i den utsträckning, som erfordrades
för att verksamheten vid desamma ej skulle bliva förlustbringande. Nu disponerar
den statligt organiserade alkoholistvården över betydligt ökat antal vårdplatser.
Dess vårdkapacitet kommer att ytterligare höjas, därest det av mig framlagda
förslaget om flyttning av statens vårdanstalt för alkoholister från Salbohed till
Venngarn samt uppförande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister å Ventholms
kungsgård vinner statsmakternas bifall.»

I anslutning härtill föreslog Kung!. Maj:t riksdagen medgiva, att
av det på extra stat för år 1921 anvisade förslagsanslaget av 100,000
kronor till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader finge,
utöver det enligt kungörelsen den 27 oktober 1916 angående statsbidrag
till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter utgående statsbidraget, för
år 1921 utgå ett tilläggsbelopp av den storlek, att totala driftkostnadsbidraget
till erkända alkoholistanstalter för vårddag räknat utgjorde
högst 3 kronor 50 öre för såväl tvångsinternerad som frivilligt ingående
samt att totala driftkostnadsbidraget till enskilda alkoholistanstalter utgjorde
högst 3 kronor för vårddag, allt enligt de villkor, som Kungl.
Maj:t bestämde.

Kungl. Maj:ts proposition blev, i enlighet med hemställan av statsutskottet
(utlåtande nr 220), bifallen av riksdagen (skrivelse nr 356)._

Kungörelse angående statsbidrag till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter
för åren 1921 och 1922 utfärdades den 29 augusti 1921 (Sv.
förf.-saml. nr 535).

I innevarande års statsverksproposition (punkt 31) har Kungl. Maj:t
föreslagit, att statsbidrag för nu ifrågavarande ändamål skall utgå efter
enahanda grunder som de i kungörelsen den 29 augusti 1921 stadgade;

Social styrelsen.

4 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.

och har för första Halvaret 1923 för ändamålet äskats ett förslagsanslag
av 40,000 kronor.

Med överlämnande av en den 30 september 1921 dagteeknad, till
Kungl. Maj:t ställd skrivelse från styrelsen för erkända alkoholistanstalten
Hemmet Gunnarskog, har nu socialstyrelsen i skrivelse den 11 mars
1922 hos Kungl. Maj:t hemställt om tillfälligt ekonomiskt understöd åt
anstalten. I socialstyrelsens skrivelse anföres följande:

»I en till socialstyrelsen ingiven, flen 30 september 1921 dagteeknad skrift
hemställer styrelsen för erkända alkoholistanstalten Hemmet Gunnarskog hos
Kungl. Maj:t om ett särskilt statsanslag å femtusenniohundratvå (5,902) kronor
10 öre till täckande av den beräknade bristen å 1921 års drift. Med överlämnande
av denna framställning samt infordrade räkenskap sutdrag- m. m. får socialstyrelsen
anföra följande.

Det ekonomiska ansvaret för Hemmet Gunnarskog, som den 30 december
1916 av Kungl. Maj:t erhöll erkännande såsom allmän anstalt för vård av kvinnliga
alkoholister, bäres av fröknarna Helena, Elisabeth och Maria Eorsmark samt
fröken Anna Levin, vilka äro initiativtagare till hemmets upprättande och allt
från början handhaft verksamheten samt på egen bekostnad inköpt själva anstaltsfastigheten
och nödiga inventarier till hemmet ävensom bestritt övriga utgifter
för dess iordningställande, i den mån dessa kostnader överskridit beloppet av
för ändamålet tilldelade statsbidrag, sammanlagt 15,000 kronor. Hemmet erhåller
visserligen ett visst stöd av den icke registrerade föreningen Hemmet Gunnarskog,
som består av jämte ovannämnda fyra personer ett 30-tal personer från skilda
orter; men av räkenskapsutdraget framgår, att detta stöd under år 1921 var av
jämförelsevis ringa ekonomisk betydelse, i det endast 585: 05 kronor under sagda
år tillförts hemmet såsom inkomst från andra personer än de nyssnämnda fyra.
I motsats till övriga nu verksamma alkoholistanstalter, vilka samtliga ekonomiskt
uppbäras av starkare institutioner, föreningar och stiftelser, faller i fråga om
hen n a anstalt hela bördan av ett ur ekonomisk synpunkt ogynnsamt driftresultat
på själva anstalts]edningen — i detta fall fyra kvinnor, vilka, såsom göres gällande
i ansökningshandlingarna, nedlagt allt vad de äga i hemmet. På grund härav
kan det icke förväntas, att hemmets verksamhet skall kunna upprätthållas, därest
densamma medför direkt förlust för innehavarna. Inför det gångna årets nedslående
ekonomiska resultat har också tanken på verksamhetens nedläggande för
att undgå ytterligare förluster dryftats. Då denna anstalt är den enda nu verksamma
erkända anstalten för kvinnliga alkoholister — vilken sålunda, för att
lagen om behandling av alkoholister skall kunna upprätthållas med avseende å
kvinnor, måste anlitas eller ock ersättas genom en annan, och då sannolikt av
staten upprättad, betydliga utgifter dragande anstalt — föreligga enligt styrelsens
mening speciella skäl att beakta det behov av. särskilt statsanslag, som framföres
i förevarande ansökan, även i betraktande av nu rådande, till strängaste sparsamhet
manande statsfinansiella läge. Socialstyrelsen, som sålunda anser, att staten
i viss man bör träda hjälpande emellan för ådagalagd förlust vid ifrågavarande
anstalts drift under år 1921, har därför, då riksdagens medgivande till anvisande
av sådant särskilt statsbidrag torde vara erforderligt, ansett sig böra framlägga
nodig utredning för eventuell proposition i ämnet till innevarande års riksdag.

Kuni/L Mnj:ts Proposition AV 232.

Från och med år 191(5 lull’ å riksstaten upptagits ett anslag pa extra stat
för bestridande av statens bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters
driftkostnader. Berörda anslag, som givits förslagsanslags natur, bestämdes för
år 1916 till 125,000 kronor, för vartdera av åren 1917 och 1918 till 175,000 kronor
samt för åren 1919—1922 till 100,000 kronor. För åren 1921 och 1922 gällande,
av riksdagen prövade grunder för åtnjutande av bidrag från ifrågavarande anslag
hava fastställts i Kungl. Maj.ts kungörelse den 29 augusti 1921 (Sv. förf.-saml.
nr 535), enligt vilken statsbidraget till erkänd alkoholistanstalt utgår med högst
tre kronor 50 öre för dag och person, som vårdats å anstalten. Dessförinnan
gällde Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 oktober 1916 (Sv. förf.-saml. nr 470),
enligt vilken motsvarande bidrag utgjorde högst en krona 50 öre för tvångsinternerade
och högst eu krona 25 öre för enligt 26 § av alkoholistlagen frivilligt
ingående, vartill komma vissa övergångsbestämmelser för åren 1917 och
1918, vilka dock icke varit tillämpliga för här ifrågavarande anstalt. För vart
och ett av åren 1918—1920 hava de erkända alkoholistanstalterna därjämte tillerkänts
vissa tilläggsbidrag till driftkostnaderna utöver enligt sistnämnda kungörelse
utgående statsbidrag, nämligen under år 1918 med högst en krona för
vårddag och under åren 1919 och 1920 med högst en krona för vårddag ävensom
med högst en krona för dag och vårdplats (det s. k. garantibidraget).

De åt erkända alkoliolistanstalten Hemmet Gunnarskog enligt dessa bestämmelser
tilldelade statsbidragen för åren 1917—1921 framgå av följande tablå,
som även angiver antalet vårddagar under respektive ai’ samt bidragsbeloppet
i genomsnitt per vårddag:

I enl. kung. 1916
Statsbidrag ■{ tilläggsbidrag...

I tillhopa............

Antal vårddagar .................

Statsbidrag per vårddag ......

År 1917.
3,109: 25

År 1918.

1,575: -1,232: —

År 1919.''

2,662: 75
5,670: —

År 1920.

3,843: —
6,549: —

År 1921.

3.109: 25

2,807: —

8,332: 75

10.392: —

6,125: —■

2,405

1,232

2,020

2,889

1,750

1:29

2: 11

4:13''

3: 63

3: 50

Under år 1921 har sålunda statens bidrag till driftkostnaderna varit ungefär
40 % lägre än under närmast föregående år, beroende dels på avsevärt svagare
beläggning och dels på den ändrade beräkningsgrunden för statsbidraget.

I motsats till de för manliga alkoholister avsedda anstalterna, å vilka sammanlagda
antalet intagna under år 1921 steg från 170 till 195 eller med 15 %,
företedde Hemmet Gunnarskog under året ifråga en så gott som oavbruten avtagande
beläggningssiffra — först under de båda sista manaderna ökades antalet
intagna något, dock endast till en fjärdedel av hela vårdplatsantalet. Btt av de
av socialstyrelsen i dess utlåtande den 8 mars 1921 anförda skälen för indragandet
av de s. k. garantibidragen, vilket i viss mån torde hava inverkat å statsmakternas
beslut härutinnan, nämligen den förmodan att den organiserade alkoholistvården
befunne sig i en period, varunder kraven på anstaltsplatser komme att stegras,
bär sålunda i fråga om denna anstalt icke bekräftats. Denna omständighet i
förening med hemmets åtgärd, att under intryck av den på hösten 1920 rådande
överbeläggningen å anstalten företaga en utvidgning med 5 platser genom anordnande
av ett annex, har i främsta rummet åstadkommit 1921 års ekonomiskt
sett ogynnsamma driftresultat. Trots detta skulle emellertid hemmet hava undgått
större delen av förlusten under året, om de för år 1920 gällande grunder
för statsbidrag till driftkostnaderna ägt giltighet även under år 1921 och icke,

(i

Kungl. Majy.ts Proposition Nr 232.

.niet! hänsyn bland annat till väntade gynnsammare beläggningsförhållanden,
blivit ersatta av nu rådande bestämmelser. Enligt de förra skulle nämligen
dessa statens ^bidrag — med ett garantibidrag, avseende lft platser —hava uppgått
till 9,597 kronor 50 öre eller till 3,472 kronor 50 öre högre belopp än de
faktiskt utgångna bidragen.

Förutom i ovanstående .tablå angivna statsbidrag till driftkostnaderna har
Hemmet Gunnarskog dels från reservationsanslagen till anordnande av erkända alkoholistanstalter
tilldelats 1) genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1917
för utförande av förbättringar 8,000 kronor, 2) genom Kungl. Maj.ts beslut den
31 december 1918 för verkställande av visst byggnadsarbete m. m. 2,000 kronor
samt 3) genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 april 1921 för anskaffande av vissa
inventarier — för anordnande av ovan omnämnda annex — 5,000 kronor, dels
från förslagsanslaget på 1919 års stat å 100,000 kronor till bidrag till erkända
och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader såsom bidrag till täckande av
driftkostnaderna under år 1918 utöver vad som enligt då gällande bestämmelser
för samma ändamål tillkommit anstalten av Kungl. Magt — efter medgivande
av riksdagen — genom beslut den 6 juni 1919 beviljats ett belopp av 2,000 kronor.

Statsmakterna hava sålunda hittills, av hänsyn till det oundgängliga behovet
av en för vård av kvinnliga alkoholister avsedd erkänd anstalt, i vidsträckt
omfattning lämnat hemmet ekonomiskt stöd. Icke desto mindre anser styrelsen
på ovan anförda skäl, att hemmet även denna gång bör erhålla ekonomisk hjälp
i skälig utsträckning. Enligt de ingivna räkenskaperna, varav uppgjorts bilagda
sammandrag, skulle 1921 års driftförlust uppgå till 5,937 kronor 49 öre, med vilket
belopp hemmets reservfond minskats. Som av översikten över denna fond framgår,
har emellertid hemmet beräknat ränta på de räntefria statsanslagen till anstaltens
anordnande med ett belopp av 794 kronor 80 öre, vilket i Vinst- och Förlustkontot
ingar under »Räntor och utskylder». I och för sig torde detta icke
vara alldeles oriktigt, om man betraktar denna verksamhet från rent ekonomisk
synpunkt och vill utröna, huru densamma ekonomiskt bär sig. Emellertid kan
man uppenbarligen icke taga hänsyn till eu sådan mera bokföringsteknisk utgift
i förevarande sammanhang. Posten »Räntor och Utskylder» synes sålunda
böra minskas med 794 kronor 80 öre och den uppgivna förlusten med motsvarande
belopp.

Med ovan angivna justering skulle förlusten under året uppgått till 5,187 kronor
69 öre. Det kan då anmärkas, att även om en nedsättning av reservfonden •
med över halva värdet liar ägt rum under året, likväl omkring 4,600 kronor (enligt
den av socialstyrelsen i bilagan uppgjorda beräkningen) återstå. Emellertid är
detta belopp relativt litet i jämförelse med de fasta kostnaderna för driften, varför
man såsom ovan antytts måste räkna med anstaltens nedläggande som en
icke osannolik eventualitet, så vida icke dess ekonomiska motståndskraft stärkes
genom ett tilläggsanslag. Vid bedömande av anstaltens ekonomiska ställning
måste man också taga hänsyn till att de företagna avskrivningarna på fastighet
och inventarier torde få betecknas som relativt små i betraktande av det allmänna.
, värdefallet under året.

o Å andra sidan kan man icke bortse från att under nuvarande exceptionella
förhållanden reservfonden helt naturligt måste i viss utsträckning tagas i anspråk
för att reglera uppkomna förluster. Det synes sålunda icke böra komma
ifråga att staten träder in för hela driftförlusten. Styrelsen vill för sin del
föreslå ett bidrag av 3,500 kronor, vilket ungefär motsvarar skillnaden mellan

7

Kung!. Majrts Proposition Nr 232.

de statsbidrag för av 1921, som skulle hava utgått till anstalten enligt 1920 års
bestämmelser med garanti bidrag för 15 vårdplatser och de verkligt utbetalade
bidragen.»

Med åberopande av vad sålunda anförts föreslår socialstyrelsen, att
Hemmet Gunnarskog måtte beredas ett tillfälligt ekonomiskt understöd
till täckande av uppkommen förlust å driften under år 1921 med ett belopp
av förslagsvis 3,500 kronor att utgå från det a femte huvudtiteln
för år 1922 upptagna förslagsanslag å 100,000 kronor till erkända och
enskilda alkoholistanstalters driftkostnader.

Socialstyrelsen anför i sin skrivelse vidare följande:

»Hemmet Gunnarskog har under utredningen av förevarande fråga även
hemställt, att socialstyrelsen skulle ’i samband med framställning om tilläggsbidrag
för år 1921 föra fram frågan för vårt vidkommande om ett visst ärligt
anslag, oberoende av beläggningen’. Med hänsyn till att efterfrågan av anstaltsplatser
för kvinnliga alkoholister visat sig vara så oberäknelig, finner socialstyrelsen
denna framställning värd beaktande. Bifall till densamma skulle innebära,
att staten erhöll en viss garanti för vidmakthållandet av Hemmet Gunnarskogs
verksamhet. Om detta av beläggningens storlek oberoende^ arliga anslag
t. ex. finge formen av ett garantibidrag av en krona för dag och vårdplats, samt
statens övriga bidrag till bestridande av Hemmet Gunnarskogs driftkostnader
fastställdes till ett belopp per vårddag, som med en krona understiger det till
andra erkända alkoholistanstalter utgående beloppet, skulle statens merutgiit
genom åtagande av denna ''försäkringspremie’ belöpa sig till avsevärt belopp
endast om beläggningen varit ringa, d. v. s. just i de fall, då risken för anstaltens
nedläggande är relativt stor.»

På grund av det anförda hemställer socialstyrelsen, som i samtidigt
avgivet utlåtande tillstyrkt, att Hemmet Gunnarskog under år 1922 må
komma i åtnjutande av statsbidrag till bestridande av driftkostnaderna,
att detta bidrag må för hemmets vidkommande under år 1922 — ävensom
under första halvåret 1923, därest hemmet förklaras berättigat till
statsbidrag under denna period — utgå dels med ett fast belopp av en
krona per dag och vårdplats, dels med ett belopp per vårddag, som
med en krona understiger det till övriga erkända alkoholistanstalter utgående
statsbidraget.

Staten har icke någon annan för kvinnor avsedd alkoholistanstalt
än den, som anordnats i samband med tvångsarbetsanstalten i Landskrona.
Och denna är avsedd endast för vissa kategorier kvinnliga alkoholister,
nämligen dels sådana, som på grund av dåligt uppförande icke
lämpligen kunna vårdas å annan alkoholistanstalt, och dels sådana, som
äro behäftade med sjukdom, vilken medför smittfara eller påkallar vård
å sjukhus. Att å denna anstalt intaga kvinnliga alkoholister, som icke

Departe mentschefen.

S Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.

tillhöra nämnda eller närstående kategorier, torde av lätt insedda skäl
icke kunna ifrågasättas.

Utom anstalten i Landskrona finnes i riket ingen annan för kvinnor
avsedd anstalt, där internering enligt alkoholistlagen kan ske, än Hemmet
Gunnarskog. För att nämnda lag skall kunna upprätthållas i fråga om
kvinnor är det därför av vikt, att verksamheten å Hemmet Gunnarskog
icke måtte nedläggas. Skulle så ske, måste andra åtgärder vidtagas för
tillgodoseende av behovet av anstaltsvård för kvinnliga alkoholister.
Såsom socialstyrelsen framhållit, skulle denna vårds beredande på en av
staten upprättad anstalt medföra dryga kostnader för statsverket.

Av socialstyrelsens ifrågavarande skrivelse framgår, att fara föreligger,
att verksamheten å Hemmet Gunnarskog icke skall kunna upprätthållas,
därest icke staten träder emellan och ersätter åtminstone någon
del av den förlust, som uppkommit under år 1921 på grund av den
ringa beläggningen under nämnda år, samt även.för år 1922 beviljar
anstalten bidrag enligt grunder, som tillförsäkra anstalten ett icke alltför
litet understöd, även om anstaltens beläggning under året skulle bliva
ringa. Jag anser det sålunda med hänsyn till statens intresse vara synnerligen.
påkallat att lämna bistånd för verksamhetens upprätthållande.

Socialstyrelsens framställning synes mig behjärtansvärd även därför,
att de fyra kvinnor, som leda anstalten och i densamma nedlagt sina
tillgångar, på ifrågavarande svåra och ofta ganska otacksamma arbetsområde
utfört ett väl vitsordat, uppoffrande och osjälviskt arbete.

Jag är sålunda ense med socialstjrrelsen därutinnan, att riksdagens
medgivande bör utverkas för bidrag till anstaltens upprätthållande. Åven
beträffande formen för och omfattningen av den hjälp, som sålunda bör
lämnas, biträder jag socialstyrelsens förslag och tillägger allenast, att
understödet givetvis icke bör utgå under annan förutsättning än att
hemmets verksamhet behörigen upprätthålles. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att före ^anordning av understödet förvissa sig härom.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att av det på extra stat för år 1922 anvisade förslagsan-''
slaget å 100,000 kronor till erkända och enskilda alkoholistanstalters
driftkostnader må efter Kungl. Maj:ts beprövande till
erkända alkoholistanstalten Hemmet Gunnarskog, såsom bidrag''
till täckande av uppkommen förlust å anstaltens drift under år
1921, utgå ett understöd av högst 3,500 kronor, samt

att av nämnda anslag ävensom av det anslag, som för ändamålet
kan komma att beviljas för tiden 1 januari—30 juni 1923,

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

må kunna till samma anstalt för år 1922 och första halvåret
1923 utgå bidrag till driftkostnaderna med dels ett belopp
av en krona för dag och vårdplats, dels ock ett belopp för
vårddag, som med en krona .understiger det till övriga erkända
alkoholistanstalter utgående statsbidraget.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 200 käft. (Nr 232.)

565 22 2