Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
1
Nr 231.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av löneförhållanden
vid statens uppfostringsanstalt å Bona m. m.; given
Stockholms slott den 14 mars 1922.
Kungl. Ma_j:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
A. Åkerman.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, örne.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman anmäler
ärende angående reglering av löneförhållandena vid statens uppfostringsanstalt
å Bona m. m., därvid föredraganden anför:
För vårdandet av minderåriga manliga förbrytare, vilka enligt inledning.
domstols förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, upprättades
år 1905 uppfostringsanstalten å Bona i Östergötlands län, vilken
allt sedan nämnda år varit i verksamhet.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 199 höft. (Nr 231.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
I överensstämmelse med beslut av 1918 års riksdag tillkom ytterligare
en dylik anstalt, nämligen å kronoegendomen Venngarn i Stockholms
län, där verksamheten tog sin början i augusti 1918. Båda anstalterna
bedrevos sedermera jämsides, till dess 1921 års riksdag beslöt,
att den statens vårdanstalt för alkoholister, som då var förlagd till Salbohed,
skulle från den tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämde, vara provisoriskt
förlagd till Venngarn och att från samma tid eleverna vid den
där inrymda uppfostringsanstalten skulle provisoriskt överflyttas till
uppfostringsanstalten å Bona. För bestridande av de ökade utgifter,
som härigenom skulle komma att uppstå för Bonaanstalten, beviljade
riksdagen såväl för år 1921 som för år 1922 nödiga anslag till utfyllande
av det till sistnämnda anstalts uppehållande utgående förslagsanslag.
Den sålunda beslutade överflyttningen av Venngarnsanstalten till Bona
genomfördes från ingången av oktober månad 1921.
I samband med anmälan i statsrådet den 7 januari 1922 av frågor,
som tillhörde regleringen av utgifterna under andra huvudtiteln, omnämnde
jag, att av Kungl. Maj:t till 1902 års löneregleringskommitté
överlämnats frågan rörande lönereglering för de båda uppfostringsanstalterna
samt att från kommittén vore att emotse förslag till lönereglering
för uppfostringsanstalten å Bona inom sådan tid, att frågan
därom kunde föreläggas 1922 års riksdag, och förklarade jag det vara
min avsikt att framdeles hos Kungl. Maj:t göra anhållan om proposition
i ämnet. Med föranledande härav framställde jag då endast förslag
rörande det belopp, varmed anslag till anstalten borde, i avbidan på
slutligt förslag rörande beloppets storlek, beräknas i staten för första
halvåret 1923; och hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i sådant avseende beräkna ordinarie anslag å tillhopa förslagsvis
187,500 kronor.
Vidare hemställde jag, att till bestridande av kostnader för provisorisk
förläggning till anstalten å Bona av uppfostringsanstalten å
Venngarn riksdagen, likaledes i avbidan på särskild proposition i ämnet,
måtte å extra stat för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 såsom förslagsanslag
beräkna ett belopp av, högst, 30,000 kronor.
Med skrivelse den 25 februari 1922 har nu löneregleringskommittén,
sedan löneregleringsfrågan beträffande Venngarnsanstalten tillsvidare
undanskjutits, överlämnat förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavarna
vid uppfostringsanstalten å Bona,
Vid fullgörande av sitt uppdrag har kommittén haft att taga i
övervägande en till Kungl. Maj:t från anstaltens styrelse inkommen, till
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
kommittén sedermera remitterad skrivelse av den 5 februari 1922 jämte
en vid skrivelsen fogad promemoria, däri framlagts vissa förslag i ämnet
dels i organisatoriska och dels i lönetekniska hänseenden.
Innan jag närmare ingår på förevarande löneregleringsfråga och
vad därmed äger samband, vill jag till upplysning i ärendet meddela
en redogörelse för anstaltens nuvarande organisation och dennas
tillkomst:
Enligt de i 1 § i gällande stadga för statens uppfostringsanstalt
å Bona av den 15 december 1911 (Sv. förf.-saml. nr 141) givna allmänna
bestämmelser är uppfostringsanstaltens ändamål att, i överensstämmelse
med lagen angående verkställighet av domstols förordnande
om tvångsuppfostran den 27 juni 1902, för uppfostran till gudsfruktan
och arbetsduglighet intaga minderåriga av mankön, om vilka domstol
förordnat, att de skola, i stället för att undergå straff, insättas i allmän
uppfostringsanstalt.
Uppfostringsanstalten å Bona började, såsom ovan nämnts, sin
verksamhet år 1905. Avlöningarna till befattningshavarna vid anstalten
utgingo av anslag å extra stat och voro i allmänhet bestämda i anslutning
till då gällande avlöningar vid fångvårdsstaten.
I statsverkspropositionen till 1910 års riksdag, andra huvudtiteln,
föreslogs, att avlöningarna till befattningshavarna vid Bonaanstalten
skulle utgå med i huvudsak enahanda belopp, som då tillkommo motsvarande
befattningshavare i fångvården. Med anstaltens uppförande å
ordinarie stat ansågs däremot tillsvidare kunna anstå. Den föreslagna
löneregleringen avslogs emellertid av riksdagen.
Redan i statsverkspropositionen vid 1911 års riksdag framlades
ett nytt förslag till lönereglering för befattningshavare vid anstalten med
bibehållande av anstalten å extra stat. Detta förslag överensstämde i
huvudsak med det vid 1910 års riksdag framlagda, dock med vissa
jämkningar avseende minskning i antalet befattningshavare.
Mot det sålunda vid 1911 års riksdag framlagda statförslaget hade
riksdagen icke annat att erinra, än att befattningshavarna borde å de
ifrågasatta förhöjda avlöningsbeloppen vidkännas avdrag med belopp,
som i avrundade tal svarade mot de pensionsavgifter, vederbörande
tjänstinnehavare skulle haft att erlägga, därest befattningarna uppförts
å ordinarie stat.
Avlöningsstaten upptog avlöningar till följande befattningshavare:
1 direktör, 1 pastor och förste lärare, 1 lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare,
1 andre lärare, tillika avdelningsföreståndare, 1 bok
-
Hona anstaltens
organisation
m. m.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
hållare, 1 maskinist, 8 förmän och 1 husmoder, varjämte å staten uppförts
arvode till läkare.
För avlöningarnas åtnjutande fastställdes sedermera genom Kungl.
Maj:ts brev den 15 december 1911 vissa villkor och bestämmelser, i
tillämpliga delar motsvarande dem, som föreskrivits för befattningshavare
vid fångvårdsstaten.
Vid 1916 års riksdag beviljades medel till avlönande av en tredje
lärare vid anstalten, med avlöning lika med andre läraren; och på grund
av beslut vid 1913 och 1916 års riksdagar medgavs, att, därest andre
läraren eller tredje läraren vore delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning,
han ej skulle vidkännas mot pensionsavgift svarande avdrag
å lönen.
I proposition nr 253 till 1917 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
uppfostringsanstaltens uppförande å ordinarie stat från och med den 1
januari 1918.
Till grund för propositionen låg ett av styrelsen för anstalten
uppgjort förslag till ny avlöningsstat för anstaltens befattningshavare
samt ett av löneregleringskommittén den 13 april 1917 över förslaget
avgivet utlåtande (kommitténs skriftliga utlåtande nr 99).
Vid 1917 års riksdag godkändes följande ordinarie avlöningsstat
för statens uppfostringsanstalt å Bona, att tillämpas från och med
år 1918:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
5
... |
Tjänst- |
Arvode |
|||
Lön eller |
görings- |
för |
|||
mot- |
penningar |
särskilt |
Summa |
||
svarande |
eller mot- |
upp- |
|||
svarande |
drag |
||||
f Efter 5 år kan lönen höjas med |
|||||
3,000 |
1,500 |
_ |
4,500 , |
500 kronor och efter 10 år med |
|
[ ytterligare'' 500 kronor. |
|||||
1 pastor och förste lärare, |
(Efter 5 år kan den del av arvodet, |
||||
2,100 |
1,150 |
_ |
3,250 |
som motsvarar lön, höjas med |
|
1 lantbruksinspektor, tillika |
jEfter 5 år kan lönen höjas med) : 400 kronor och efter 10 år med t ytterligare 400 kronor. |
||||
avdelningsföreståndare... |
1,600 |
1,000 |
— |
2,600 |
|
1 andre lärare, tillika avdel- |
jEfter 5 år kan den del av arvodet, |
||||
ningsföreståndare, arvode |
1,600 |
1,000 |
— |
2,600 |
■i som motsvarar lön, höjas med |
1 tredje lärare, arvode...... |
1,200 |
900 |
— |
2,100 |
| 200 kronor och efter 10 år med J ytterligare 200 kronor. |
(Efter 5 år kan lönen höjas med |
|||||
1,200 |
900 |
_ |
2,100 |
< 200 kronor och efter 10 år med |
|
1 ytterligare 200 kronor. |
|||||
1,000 |
550 |
1,550 |
|||
1 förman med förordnande |
|||||
såsom gruppledare ...... |
800 |
500 |
200 |
1,500 |
Efter 5 år kan lönen höjas med |
2,400 |
1,500 |
600 |
4,500 |
. 100 kronor och efter 10 år med ytter igare 100 kronor. |
|
3 förmän med d:o............ |
|||||
800 |
500 |
_ |
1,300 |
||
9 förmän ........................ |
7,200 |
4,500 |
— |
11,700 |
(Efter 5 år kan lönen höjas med |
1 husmoder, jämte fri kost |
700 |
— |
700 |
<J 50 kronor och efter 10 år med |
|
Till arvode för orgelspelning |
— |
— |
400 |
||
under semester o. tjänste- |
|||||
resor ......................... |
— |
— |
— |
1,500 |
|
Summa |
— |
r— '' |
f - |
| 40,300 |
Anm. För husmodern utgör pensionsunderlaget lönen jämte, i förekommande fall, injänade
ålderstillägg.
Enligt de av riksdagen jämväl godkända allmänna villkor och
bestämmelser för åtnjutande av de å den ordinarie staten upptagna
avlöningsförmånerna skulle samtliga befattningshavare å ordinarie stat
vid anstalten åtnjuta fri bostad jämte nödigt bränsle; maskinisten, förmännen
och husmodern skulle ock äga uppbära beklädnadsersättning
med angivna belopp.
I den av 1917 års riksdag godkända avlöningsstaten för uppfostringsanstalten
å Bona hava sedermera följande ändringar vidtagits.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
Sedan styrelsen för anstalten den 7 september 1917 gjort framställning
beträffande anslagsbehovet för anstalten samt löneregleringskommittén
i utlåtande den 4 april 1918 (nr 122) yttrat sig över framställningen,
såvitt den angick förändringar i den för anstalten fastställda
ordinarie staten, framlades i proposition nr 338 vid 1918 års
lagtima riksdag förslag till förändrad avlöningsstat för ifrågavarande
anstalt, att tillämpas från och med år 1919, vilket förslag av riksdagen
godkändes.
I enlighet därmed förhöjdes avlöningsförmånerna för direktören
samt för pastorn och förste läraren, för den förstnämnde till 5,000 kronor,
därav lön 3,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor (ålderstilläggen
skulle fortfarande vara två, vartdera å 500 kronor), och för
den senare till 4,000 kronor (arvode), därav 2,700 kronor motsvarande
lön och 1.300 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar; efter 5 år
skulle den del av arvodet, som motsvarade lön, kunna höjas med 500
kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
Därjämte nyuppfördes å anstaltens stat dels en verkmästare, tillika
avdelningsföreståndare, med en avlöning av 2,600 kronor, därav lön
1,600 kronor och tjänstgöringspenningar 1,000 kronor, vartill kunde
komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 200 kronor, efter fem
respektive tio år, dels ock 8 förmän, därav tre med förordnande som
gruppledare.
Det för ersättning åt vikarier under semester och tjänsteresor
avsedda beloppet å 1,500 kronor höjdes till 3,250 kronor.
Vid 1919 års lagtima riksdag medgavs, med bifall till förslag av
Kungl. Maj:t, att till den för statens uppfostringsanstalt å Bona gällande
ordinarie staten gjordes det tillägg, att däri från och med år 1920 upptog08
ytterligare 1 förman med förordnande såsom gruppledare och
3 förmän med enahanda avlöningsförmåner som övriga tjänstemän av
samma kategorier.
Förutom nu nämnda löneförmåner åtnjuta befattningshavarna vid
anstalten dyrtidstillägg enligt gällande bestämmelser samt tillfällig löneförbättring.
Den tillfälliga löneförbättringen utgör för direktören samt pastorn
och förste läraren 700 kronor, för lantbruksinspektoren, andre läraren
och verkmästaren 650 kronor, för tredje läraren och bokhållaren 525
kronor, för maskinisten och förmännen 300 kronor samt för husmodern
200 kronor.
Förutom direktören finnas sålunda följande å ordinarie stat uppförda
befattningshavare vid anstalten, nämligen en pastor och förste
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 231.
7
lärare, en lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare, en andre
lärare, tillika avdelningsföreståndare, en verkmästare, tillika avdelningsföreståndare,
en tredje lärare, en bokhållare, en maskinist samt 26 förmän
(därav 8 med förordnande såsom gruppledare) och en husmoder.
Befattningarna som pastor och förste lärare, andre lärare och
tredje lärare tillsättas medelst förordnande samt befattningarna som
lantbruksinspektor, verkmästare, bokhållare, maskinist, förman och husmoder
medelst konstitutorial.
Därjämte kunna vid anstalten antagas tjänare samt nattvakter,
tillfälliga arbetsledare och andra extra befattningshavare.
Beträffande befattningshavarnas åligganden tillåter jag mig hänvisa
till vad stadgan för anstalten innehåller därom.
Enligt nämnda stadga skall högsta ledningen av anstalten handhavas
av en utav Kungl. Maj:t tillsatt styrelse, bestående av en ordordförande
och fyra andra ledamöter. Dessa åtnjuta icke lön eller
arvode men äga att för resor till styrelsens sammanträden eller eljest
i styrelsens ärenden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt tredje klassen i gällande resereglemente.
Jag går nu att redogöra för löneregleringskommitténs förslag, i
samband varmed även upptagas de av Bonaanstaltens styrelse i särskilda
frågor gjorda uttalanden.
Kommittén framhåller till en början, att den nuvarande organisationen
av statens uppfostringsanstalt å Bona anslöte sig till den organisation,
som närmast före 1922 års ingång gällde för fångvård sstaten samt
statens tvångsarbetsanstalter. Vid den nu tilltänkta regleringen beträffande
Bonaanstalten torde en dylik överensstämmelse jämväl fortfarande böra
iakttagas och sålunda vissa från och med år 1922 genomförda organisatoriska
förändringar beträffande fångvårdsstaten och tvångsarbetsanstalterna
komma i tillämpning även i avseende å nu förevarande anstalt.
I gällande stat för Bonaanstalten är, såsom ovan nämnts, uppförd
en befattning såsom pastor och förste lärare. Likasom tidigare var
förhållandet beträffande pastorer vid fångvårdsstaten, utgår avlöningen
till ifrågavarande pastor och förste lärare i form av arvode, och är
sålunda denna befattning icke att anse såsom ordinarie i egentlig mening.
Styrelsen har föreslagit, att, i likhet med de prästerliga tjänsterna
vid vissa större fångvårdsanstalter och vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö,
Kommitténs
yttrande
m. m.
Organisa
tionsfrågor.
Pastorn.
Lärare.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
även pastorsbefattningen vid Bonaanstalten måtte ombildas till ordinarie
tjänst.
Av enahanda skäl, som åberopats till stöd för den från 1922- års
ingång genomförda förändringen av fängelsepastorsbefattningarna till
ordinarie tjänster och som finnas anförda å sid. 47—51 i löneregleringskommitténs
betänkande den 24 januari 1921 angående fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten (delen LXIII), har kommittén, i anslutning jämväl
till styrelsens nämnda förslag, ansett sig böra tillstyrka, att ifrågavarande
pastorsbefattning må ombildas till en ordinarie tjänst. Den
nuvarande benämningen pastor och förste lärare synes kommittén lämpligen
kunna bibehållas.
Av de två å Bonaanstaltens stat uppförda lärarbefattningarna är
den ena, med benämning andre lärare, förenad med uppdrag såsom
avdelningsföreståndare. Sådant uppdrag har däremot enligt hittills
gällande stat icke ingått i tredje lärarens befattning. Såsom förhållandet
förut varit vid fångvårdsstaten åtnjuta både andre och tredje läraren avlöning
i form av arvode.
I likhet med vad fallet var beträffande pastorn, har styrelsen föreslagit,
att jämväl de båda lärarbefattningarna göras till ordinarie. Härjämte
har styrelsen under rubriken avdelningsföreståndare — med erinran
att såsom sådana vid anstalten fungerade lantbruksinspektoren för
jordbruksavdelningen, andre läraren för nykomlings- och observattonsavdelningen
samt verkmästaren för hantverksavdelningen — anfört, att
den nyupprättade särskilda övervakningsavdelningen, avsedd för särskilt
svårbehandlade elever, vanerymmare o. d., krävde en väl kvalificerad
föreståndare och att styrelsen funne lämpligt, att nuvarande tredje lärarbefattningen
ombildades, så att ined denna tillika följde skyldighet att
vara avdelningsföreståndare.
Den sålunda ifrågasatta ökningen av antalet avdelningsföreståndare
har synts kommittén vara till fullo motiverad, då därigenom den uppenbarligen
svårskötta övervakningsavdelningen skulle kunna erhålla en
särskild föreståndare med nödiga kvalifikationer. Med den förändrade
ställning, som i enlighet härmed skulle tillkomma den nuvarande tredje
läraren, anser kommittén det icke förefinnas anledning att upprätthålla
någon skillnad i tjänsteställning mellan de ifrågavarande bägge lärarbefattningarna,
och har kommittén fördenskull föreslagit, att de för framtiden
skulle erhålla samma benämning, exempelvis lärare och avdelningsföreståndare.
Vidkommande ifrågavarande båda befattningars ombildande till
9
Kungl. Maj.ts proposition Nr 231.
ordinarie tjänster liar visserligen inom kommittén uttalats någon tvekan
rörande lämpligheten av en dylik åtgärd med hänsyn till den olägenhet,
som skulle kunna uppstå därigenom, att dessa lärare kvarstannade i
tjänst, även om de till följd av ålder eller eljest icke vidare lämpade
sig för ifrågavarande verksamhet. Då emellertid likartade befattningar
inom fångvårdsstaten ansetts kunna innehavas av ordinarie befattningshavare,
har kommittén icke velat motsätta sig den föreslagna ombildningen
av ifrågavarande lärarbefattningar till ordinarie tjänster.
Enligt gällande stadga för anstalten skola ifrågavarande lärare
uppfylla de villkor, som äro stadgade för anställning såsom lärare vid
folkskola. Enligt vad styrelsen meddelat, hade det emellertid visat sig,
att på ifrågavarande befattningar aspirerat personer med annan likvärdig
eller högre teoretisk'' kompetens. För att styrelsen måtte bliva i tillfälle
att bland sökande till lärarbefattning vid anstalten träffa val även bland
sökande, vilka, ehuru de icke avlagt folkskollärarexamen, likväl styrkt sig
äga minst lika stor teoretisk kompetens och efter provtjänstgöring ådagalagt
sådana personliga egenskaper och sådan särskild pedagogisk förmåga,
som ifrågavarande platser krävde, hade styrelsen funnit det synnerligen
önskvärt, att nu gällande bestämmelse i berörda hänseende
bleve ändrad i sålunda angiven riktning.
Från kommitténs sida bär icke synts vara något att erinra mot
en dylik förändring i fråga om kompetensvillkoren för dessa lärarbefattningar,
hälst härigenom måhända skulle kunna för sådan befattning
vinnas även person med högre akademisk utbildning. Emellertid bär
kommittén ansett sig böra framhålla, att kravet på pedagogisk utbildning
i varje fall måste upprätthållas såsom eu för tjänstens behöriga
skötande oundgänglig förutsättning.
Den å staten uppförda bokhållarbefattningen är för närvarande Bokhållaren,
icke förenad med åliggande för innehavaren att vara redogörare vid
anstalten. Detta åliggande tillkommer nu i stället direktören. Av styrelsen
har yrkats, att den senare måtte, med hänsyn till omfattningen av hans
Övriga uppgifter, i förevarande avseende intaga samma ställning som
direktören vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö samt alltså befrias
från det kamerala detaljarbetet. För sådant ändamål borde bokhållartjänsten
ombildas att tillika vara redogörarbefattning. Direktören skulle
emellertid fortfarande under styrelsen hava ledningen av den ekonomiska
förvaltningen, och skulle han tillika tjänstgöra såsom kassakontrollant.
Åveu enligt kommitténs mening har den föreslagna omläggningen
i fråga om redogörarskapet vid anstalten synts vara av behovet påkallad,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 199 käft. (Nr 231.) 2
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
och har kommittén tillstyrkt, att bokhållarbefattningen ombildas till en
tjänst såsom räkenskapsförare och redogörare.
ay^vissa^för Såsom närmaste befäl under avdelningsföreståndarna tjänstgöra
mansbefatt- för närvarande vissa förmän med särskilt uppdrag såsom gruppledare,
mngar till Styrelsen har nu med styrka framhållit behovet av tillsyninerspersonal i
manstjänster. eu något högre tjänsteställning och med större kompetens än dessa förmän".
I sådant hänseende har styrelsen, under hänvisning tillika till
förhållandena vid vissa fångvårdsanstalter, vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö samt vid statens hospital för. sinnessjuka, föreslagit inrättandet
av fyra ordinarie uppsyningsmansbefattningar, av vilka två vore avsedda
att biträda lantbruksinspektoren, en skulle tjänstgöra under avdelningsföreståndaren
på nykomlings- och observationsavdelningen samt en vara
placerad å hantverksavdelningen.
Kommittén anför härom: Att vid en anstalt av den omfattning
som Bonaanstalten behov kan åtminstone inom vissa avdelningar förefinnas
av befattningshavare i en högre underbefälsställning, anser sig
kommittén icke böra bestrida. Emellertid synes det kommittén som
skulle ett mindre antal dylika befattningshavare än som av styrelsen
föreslagits kunna vara tillfyllest. Till biträde åt lantbruksinspektoren
bör sålunda förslå en uppsyningsman. För nykomlings- och observationsavdelningen
torde visserligen krävas en dylik tjänsteman, men synes
detta icke vara förhållandet beträffande hantverksavdelningen. Kommittén
anser sig alltså kunna tillstyrka inrättandet av allenast två ordinarie
uppsyningsmansbefattningar.
av^vissa^ö? Enligt gällande organisation innehava åtta förmän uppdrag tills
mansbefatt- vidare såsom gruppledare och åtnjuta härför särskilt arvode utöver förforstenör1
mansavlöningen. Styrelsens förslag innebär, dels att ifrågavarande förmanstjänster.
ordnandebefattningar skulle förändras till ordinarie tjänster såsom förste
förmän i enahanda ställning, som de lika benämnda befattningarna vid
tvångsarbetsanstalten å Svartsjö intaga, dels ock att antalet förste förmän
skulle bestämmas till tio.
Mot förslaget att ombilda gruppledarbefattningar till ordinarie tjänster
såsom förste förmän har kommittén icke funnit något att invända.
Kommittén erinrar därom, att en liknande åtgärd, om också avseende
befattningshavare i annan tjänstegrad, vid senaste reglering genomfördes
beträffande uppsyningsmansbefattningar vid fångvårdsstaten och tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö. Däremot har kommittén icke kunnat biträda
förslaget att antalet förste förmanstjäuster skulle bestämmas högre än
antalet nuvarande gruppledarbefattningar eller åtta.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
Antalet ordinarie förmän — gruppledarna inberäknade — utgör för
närvarande tjugusex, vartill komma fyra extra förmän. Styrelsen har
framhållit, att behovet av dessa extra förmän länge varit permanent,
och har styrelsen med hänsyn härtill ansett dem böra erhålla ordinarie
ställning. Under förutsättning att tio förmanstjänster ombildades till
förste förmansbefattningar, skulle sålunda enligt styrelsens förslag å stat
uppföras tjugu formanstjänster.
Jämväl kommittén har, med hänsyn till styrelsens sålunda gjorda
uttalande rörande det stadigvarande behovet av de fyra nuvarande extra
förmansbefattningarna, funnit riktigt, att dessa uppföras såsom ordinarie.
Av nuvarande tjugusex ordinarie förmanstjänster har kommittén, såsom
förut är nämnt, ansett åtta böra hänföras till första förmanstjänster. De
återstående aderton ordinarie förmansbefattningarna jämte de fyra extra
förmansbefattningar, som föreslagits till uppförande å ordinarie stat, eller
sammanlagt tjugutvå förmansbefattningar skulle sålunda enligt kommitténs
mening böra upptagas å den nya staten.
Kommittén förutsätter, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
.statsförvaltningen, bör äga tillämpning å tjänstemän vid nu ifrågavarande
anstalt.
Vid placering av tjänsterna i lönegrader enligt den i avlöningsreglementet
intagna löneplanen böra enligt kommitténs mening de grunder
i sådant hänseende, som kommit till uttryck beträffande personal
vid fångvårdsstaten och tvångsarbetsanstalterna, vara i viss mån vägledande.
Med tillämpning av de förändringar i Bonaanstaltens organisation,
som kommittén i det föregående föreslagit, har tjänsternas placering i
lönegrader ifrågasatts höra ske på sätt nedan angives.
Direktören intager för närvarande enahanda ställning i avlöningshänseende,
som före 1922 års ingång tillkom direktörerna vid centralfängelset
å Långholmen och vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Då
nämnda likställighet synts böra bibehållas, har kommittén, i överensstämmelse
med styrelsens hemställan, hänfört direktören vid Bonaanstalten
till 17:e lönegraden under avdelning B i löneplanen.
Pastorn och förste läraren vid Bonaanstalten, som av styrelsen
föreslagits skola, i likhet med förste pastorn vid centralfängelset å Långholmen,
hänföras till 16:e lönegraden, har synts kommittén böra placeras
Förman.
De ordinarie
tjänsternas
placering i
lönegrader.
Direktören.
Pastorn
och förste
läraren.
12
Avdelnings
föreståndare.
Räkenskapsföraren
och
redogöraren.
Uppsynings man -
Maskinist.
Förste förmän.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
i samma lönegrad som exempelvis pastorn och förste läraren vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö eller i 15:e lönegraden.
Beträffande de befattningshavare, som tillika vore avdelningsföreståndare,
hemställer styrelsen, att de måtte placeras i 12:te lönegraden,
avdelning B, undantagandes den lärare, som skulle förestå övervakningsavdelningen;
denna sistnämnda befattningshavare ansågs tillsvidare kunna
upptagas i ll:te lönegraden.
Kommittén har, med hänsyn därtill att lantbruksinspektoren, tillika
avdelningsföreståndare, är närmast ansvarig för skötseln av det betydande
jordbruket vid Bonaanstalten, ansett, att denne bör i avlöningshänseende
ställas något högre än övriga avdelningsföreståndare, och har kommittén
för honom föreslagit en placering i ll:e lönegraden.
De övriga avdelningsföreståndarna, nämligen de bägge lärarna
samt verkmästaren, har kommittén ansett böra hänföras till en och
samma lönegrad närmast under den för lantbruksinspektoren föreslagna
eller alltså till 10:e lönegraden.
Räkenskapsföraren och redogöraren, vilken skulle ersätta den nuvarande
bokhållaren, har av styrelsen föreslagits till placering i 12:e
lönegraden.
Kommittén har placerat honom i 10:e lönegraden, därvid kommittén
åberopar det ekonomiska ansvar, som skulle komma att åligga honom.
För de föreslagna uppsyningsmanstjänsterna anser kommittén, lika
med styrelsen, böra gälla samma lönegrad som blivit fastställd för motsvarande
befattningar vid fångvårdsstaten och tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö, nämligen den 5:e lönegraden.
Maskinisten vid Bonaanstalten åtnjuter för närvarande enahanda
avlöning, som före 1922 års ingång var bestämd för överkonstapel vid
fångvårdsstaten och förste förman vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.
Dessa befattningshavare äro numera placerade i 4:e lönegraden, och såväl
kommittén som styrelsen föreslå, att jämväl maskinisten bör hänföras till
nämnda lönegrad.
Såsom av det föregående framgår, har föreslagits, att från förmansgraden
skulle överföras ett antal befattningar, vilka skulle erhålla
förste förmans tjänsteställning. Kommittén och styrelsen föreslå båda,
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
att, i likhet med de likanämnda befattningarna vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö, de nu ifrågavarande befattningarna skola tillhöra 4:e lönegraden.
Förmännen, yilka i avlöningshänseende före 1922 års ingång voro
likställda med vaktkonstaplar vid fångvårdsstaten och förmän vid tvångsarbetsanstalterna,
hava synts kommittén och styrelsen böra sättas i 2:a
lönegraden eller i samma grad, som nu gäller beträffande nyssnämnda
befattningshavare vid fångvårdsstaten och tvångsarbetsanstalterna.
Husmodern vid Bonaanstalten har hittills åtnjutit lön och ålderstillägg
samt beklädnadsersättning likasom första vaktfru enligt den före
år 1922 gällande staten för fångvårdsstaten. Även pensionsunderlaget
är detsamma, som då gällde för första vaktfru. Husmodern erhåller i
stället för tjänstgöriugspengar fri kost. Då husmodern även fortfarande
synes böra i avlöningshänseende jämföras med första vaktfru, föreslår
kommittén, i likhet med styrelsen, att husmodern placeras i 3:e lönegraden
under avdelning C i löneplanen. Härvid förutsätter emellertid
kommittén, att husmodern likasom övriga tjänstemän vid Bonaanstalten
skela efter övergången på den nya staten vara skyldiga att erlägga
skälig ersättning för de naturaförmåner, som av dem åtnjutas.
Enligt vad som framgår av 2 § i avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, skola jämte avlöningsreglementets stadganden
kunna för tjänstemän vid vissa verk gälla särskilda, av Kungl.
Maj:t och riksdagen beslutade avlöningsbestämmelser.
I sådant hänsende äro genom kungörelsen den 22 juni 1921
angående tillämpning av nyssnämnda avlöuingsreglemente m. m. (Sv. förf.
saml. nr 452) beträffande tjänstemän vid fångvårdsstaten meddelade följande
särskilda bestämmelser, nämligen:
tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att såsom vikarie
bestrida befattning i samma eller lägre lönegrad;
tjänsteman, tillhörande någon av 1 - 5 lönegraderna enligt avlöningsreglementets
9 §, avdelningarna B eller C, må även i andra fall än vid skada till följd av olycksfall
i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla
erforderlig läkarvård jämte läkemedel på fångvårdens bekostnad, dock att vård å
sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall
bestridas av fångvårdens medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.
Liknande bestämmelser äro ock genom samma kungörelse föreskrivna
beträffande tjänstemän vid statens tvångsarbetsanstalter, men är i av
-
Förmftn.
Husmodem.
Särskilda avlöningsbestämmelser
m. m.
14
Stater.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
seende å dessa tjänstemän tillika stadgat, bland‘annat, att sådan tjänsteman
skall vara skyldig att underkasta sig den förflyttning till fångvårdsanstalt,
som kan bliva honom i behörig ordning ålagd, dock med
rätt för sålunda förflyttad tjänsteman att åtnjuta avlöning och ersättning
för flyttningskostnad i överensstämmelse med stadgandena i 13 § 3 monn
samt 27 § i avlöningsreglementet.
Kommittén framhåller, att även i sammanhang med den nu föreslagna
regleringen för Bonaanstalten torde böra meddelas dylika särskilda
bestämmelser av det innehåll, som nyss angivits beträffande fångvårdsanstalter
och tvångsarbetsanstalter. I sådant hänseende har kommittén
vidare erinrat, att redan enligt gällande avlöningsbestämmelser för
tjänstemän vid Bonaanstalten samtliga tjänstemän därstädes hava skyldighet
att låta sig förflyttas till fångvårdsstaten, samt att enligt samma
bestämmelser maskinist, förmän och husmoder äro tillförsäkrade fri läkarvård
i större omfattning, än som enligt avlöningsreglementet för tjänstemän
vid statsdepartement med flera verk i allmänhet tillkommer befattningshavare.
Beträffande de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921
blivit tillämpligt från och med ingången av år 1922, har i fråga om
anordning vid övergång till efterskottsbetalning av hela avlöningen meddelats
särskild övergångsbestämmelse. En motsvarande anordning anser
kommittén givetvis bliva erforderlig beträffande Bonaanstalten till följd
av det nya avlöningssystemets tillämpning å befattningshavare vid nämnda
anstalt, och föreslår kommittén, att riksdagens medgivande i sådant hänseende
äskas.
De särskilda övergångsbestämmelser i övrigt, som kunna bliva av
nöden beträffande nu ifrågavarande befattningshavare, anser kommittén,
att Kungl. Maj:t är i tillfälle att själv meddela på grund av riksdagens
medgivaude i sådant hänseende i sammanhang med antagandet år 1921
av avlöningsreglementet för statsdepartement med flera verk.
För statens uppfostringsanstalt å Bona äro i gällande stat uppförda
följande ordinarie anslag, nämligen:
dels ett bestämt anslag, från vilket bestridas avlöningar — frånsett
ålderstillägg till de vid anstalten anställda ordinarie tjänstemännen
samt pastorn och de bägge lärarna; därjämte utgår från anslaget arvode
för orgelspelning samt ersättning till vikarier under semester och
tjänsteresor;
dels ock ett förslagsanslag, från vilket bestridas avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare i allmänhet med nyss angivna undantag
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
ävensom egentliga driftkostnader vid anstalten, såsom förplägning, beklädnad,
uppvärmning, reparationer å anstaltsbyggnaderna m. m.
Ålderstillägg utgå från andra huvudtitelns gemensamma anslag till
ålderstillägg.
Därest nu det nya avlöningsreglementet skall tillämpas å statens
uppfostringsanstalt å Bona, betingas därav förändrad uppställning av
staten för denna anstalt. Därvid bör, vad avlöningsstaten beträffar,
enligt kommitténs mening, i huvudsak tillämpas de allmänna grunder,
som kommit i tillämpning beträffande exempelvis fångvård sstaten och
statens tvångsarbetsanstalter. Dessa grunder finnas åberopade och närmare
angivna i kommitténs betänkande, delen LXIII, sid. 95—99.
I anslutning härtill skulle, anför kommittén, kostnaderna för avlöningar
till de ordinarie tjänstemännen angivas i en anslagspost, från
vilket anslag jämväl skulle bestridas de i lönerna ingående belopp, som
motsvara nuvarande ålderstillägg. Denna anslagspost skulle erhålla förslagsanslags
natur och har av kommittén beräknats till 128,000 kronor.
Vidare skulle enligt kommittén för anstalten uppföras eu särskild
anslagspost till vikariatsersättniugar åt vikarier å ordinarie befattningar.
Denna anslagspost, vilken likaledes måste hava förslagsanslags natur,
har av kommittén upptagits till 3,000 kronor.
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare bestridas i allmänhet
för närvarande, såsom förut är antytt, från anstaltens förslagsanslag.
Enligt kommitténs mening torde det vara lämpligt, att å den nya staten
uppföres en särskild anslagspost under förslagsanslags natur för avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare m. m.
Vid beräkningen av sistnämnda anslagspost, vilken beräkning åtminstone
för närvarande måste bliva synnerligen approximativ, har kommittén
tagit till utgångspunkt sammanlagda beloppet av avlöningar till
sådana icke-ordinarie befattningshavare, som avlönas från förslagsanslaget,
dock med inräknande av det å bestämda anslaget uppförda arvodet
för orgelspelning, men med avdrag av avlöningarna till de fyra extra
förmän, som föreslagits skola uppföras å ordinarie stat. Då de ickeordinarie
befattningshavarna i allmänhet torde hava åtnjutit tillfällig
löneförbättring från särskilt anslag, har kommittén redan av denna anledning
ansett någon höjning av de för år 1922 beräknade avlöningsbeloppen
bliva nödig. Kommittén har approximativt beräknat anslagsposten
i fråga till 35,000 kronor.
Under rubriken omkostnadsstat har kommittén ansett lämpligen
böra för anstalten uppföras en anslagspost för bestridande av övriga
kostnader för driften av anstalten, i den mån de ej täckas av inkomster
Utlåtanden.
Bona
styrelsen.
Länsstyrelsen
i Östergötlands
län.
Bonastyrelsens
förslag
till omkostnadsstat
för
år 1923.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
av jordbruk, trädgårdsskötsel m. m. I sådant hänseende torde särskilt
böra framhållas, att kommittén tänkt sig, att avlöningar till sådana arbetare,
som anställts uteslutande för jordbrukets behov, tills vidare skola, såsom
hittills varit fallet, utgå av jordbrukets inkomster. Kommittén har upptagit
anslaget för omkostnadsstaten till 209,000 kronor.
Över löneregleringskommitténs förslag hava utlåtanden inhämtats
från styrelsen för anstalten och länsstyrelsen i Östergötlands län.
Styrelsen har i sitt utlåtande, under erinran att antalet av de av
styrelsen föreslagna befattningshavarna i underbefälsställning enligt kommitténs
förslag minskats med två uppsyningsman och två förste förmän,
uttalat önskvärdheten av, att antalet något högre kvalificerade
befattningshavare icke reducerats, synuerligast som styrelsen med hänsyn
till nu rådande ekonomiska förhållanden räknat med minimifordringar.
Emellertid har styrelsen funnit sig icke böra för närvarande
påyrka någon ökning av antalet befattningshavare eller förändring av
deras art.
»
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför i sitt utlåtande, att löneregleringskommitténs
förslag syntes vara i huvudsak väl motiverat, men
att länsstyrelsen hölle före, att det skulle varit lyckligare, om de av
styrelsen för anstalten framställda krav på ökningar av den mera kvalificerade
personalen kunnat tillmötesgås i större utsträckning än vad kommittén
föreslagit.
Innan jag yttrar mig över löneregleringskommitténs förevarande
förslag till lönereglering för uppfostringsanstalten å Bona, må här intagas
det av anstaltens styrelse upprättade förslag rörande det anslag,
som må för år 1923 beräknas för en omkostnadsstat, uppställd på sätt
kommittén ifrågasatt, varjämte jag vill med några ord erinra om den
ställning den till Bona överflyttade, förut å Venngarn förlagda uppfostringsanstalten
intager.
I skrivelse den 21 augusti 1921 rörande förstnämnda fråga erinrar
styrelsen, att 1^21 års riksdag vid beräkning av det anslag, som av riksdagen
för år 1922 beviljats med anledning av den provisoriska förläggningen
till Bona av uppfostringsanstalten å Venngarn, utgått från ett
medelantal elever vid Bonaansta.'':en av 225 för dag, inbegripet de från
Venngarn överflyttade eleverna. Styrelsen ansåg anledning knappast
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
föreligga att för år 1923 beräkna medeltalet högre än till nämnda siffra.
Vidkommande omkostnaderna anför styrelsen, att dagportionskostnadon
i den för år 1921 gällande staten upptagits till 1 krona 50 öre, men att
den vid tidpunkten för skrivelsens avlåtande nedbragts till omkring 1
krona 10 öre. Åven beklädnadskostnaden hade nedgått och ansågs kunna
beräknas till 175 kronor för elev och år, varjämte en avsevärd prissänkning
ägt rum å vedbränsle för anstaltens centraluppvärmningsanordningar;
och förutsätter styrelsen, att även i avseende å andra utgiftsposter
prissänkningar komme att inträffa. Vidare utgår styrelsen därifrån,
att den nya löneregleringen skulle vara genomförd vid anstalten under år
1923 samt att på den grund kostnaden för ved till befattningshavarnas
bostäder komme att bortfalla ur anstaltens omkostnadsstat liksom vissa
poster till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare. Med ledning
av dessa grunder har styrelsen anhållit, att det till anstalten utgående
förslagsanslaget måtte upptagas till 250,000 kronor, vid vilket belopps
beräknande hänsyn jämväl tagits till den förhöjning i utgifterna, som
uppstått på grund av Venngarnselevernas överflyttande till Bona.
Till jämförelse må nämnas, att i den stat å förslagsanslaget för
anstalten, som fastställts för år 1922, kosthållet beräknats efter 225 elever
samt 1 krona 10 öre för dag och elev. Kostnaden för beklädnad åt
elev har upptagits till 175 kronor samt för sängkläder till 15 kronor.
Vid min ovan omförmälda anmälan till statsverkspropositionen till
innevarande års riksdag av anslag till bestridande av kostnaderna för
de från statens uppfostringsanstalt å Venngarn till Bona överförda
eleverna uttalade jag att, enär det vore att förvänta, att den provisoriska
förläggningen av en alkoholistanstalt till Venngarns egendom skulle
bliva bestående även under första halvåret 1923, man hade att utgå
från att jämväl den tillfälliga sammanslagningen av statens båda uppfostringsanstalter
för minderåriga manliga förbrytare skulle fortbestå
under samma tid. Med hänsyn därtill att uppfostringsanstalten å Venngarn
endast provisoriskt blivit nedlagd syntes, i överensstämmelse med det
tillvägagångssätt som tillämpades av 1921 års riksdag, anslag böra
särskilt beräknas å ena sidan för Bonaanstalten med den omfattning
den kunde antagas hava, för den händelse anstalten å Venngarn ej dit
överflyttats, samt å andra sidan för den merutgift, som genom nämnda
överflyttning uppstode för Bonaanstalten. Det nära samband, som frågan
om storleken av sistnämnda anslag hade med de i övrigt till Bonaanstalten
utgående anslag, ansåg jag påkalla, att den slutliga prövningen
av samtliga dessa anslag upptogs i ett sammanhang i blivande proposiBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 199 käft. (Nr 231.) 3
Statens upp
fostringsanstalt
å Venn
garn.
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
tion om beredande av medel till Bonaanstalten. Den merutgift, som
kunde väntas uppkomma för sagda anstalt, beräknades till 60,000 kronor
för helt år; och beslöt Kungl. Maj:t, såsom ovan nämnts, att förslag
skulle göras riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet för
ändamålet för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 beräkna ett anslag
å 30,000 kronor.
Departementschefens
yttrande, nya
Jag övergår nu till frågan om förevarande lönereglering samt om
stater för Bonaanstalten m. m.
Det förslag beträffande lönereglering för statens uppfostringsanstalt
å Bona, som framlagts av löneregleringskommittén, anser jag mig kunna
biträda allenast med den avvikelse, varom nedan närmare förmäles.
tUmtfräTr ^ad till en början angår de föreslagna förändringarna av mera
organisatorisk natur, innebära dessa i huvudsak allenast en tillämpningav
de principer, som kommit till uttryck i 1921 års proposition (nr 212)
angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten samt propositionen samma år (nr 264) angående
reglering av löneförhållanden vid statens tvångsarbetsanstalter m. m.
Detta gäller sålunda bland annat pastorsbefattningens ombildande till
ordinarie tjänst såsom pastor och förste lärare, andre och tredje lärarnas
anställande såsom ordinäre samt i viss mån även en del förmansbefattningara
förändrande till ordinarie tjänster såsom förste förmän.
Vad angår den nuvarande tredje lärarbefattningens ombildning därhän,
att densamma, liksom den andre lärarbefattningen, förenas med
skyldighet att tillika vara avdelningsföreståndare, anser jag de av styrelsen
och kommittén i sådant avseende anförda skäl fullt bindande, och
vill jag jämväl tillstyrka kommitténs förslag att, i samband med en sådan
ombildning, förevarande båda lärartjänster även i övrigt likställas.
Förslaget att från direktören på bokhållaren överflytta göromålen såsom
redogörare synes mig fullt motiverat med hänsyn till den stora mängd
av än viktigare åligganden, som tillkomma direktören vid förevarande
betydande anstalt. En sådan ordning överensstämmer jämväl med förhållandena
vid statens tvångsarbetsanstalter. Liksom vid dem skulle ledningen
och kontrollen över den ekonomiska förvaltningen fortfarande vila
å direktören.
Önskemålet att vid anstalten äga tillgång till tillsyningspersonal i
något högre tjänsteställning synes mig väl befogat. Jag vill fördenskull
förorda, att vissa gruppledare uppflyttas till uppsyningsmän.
Emellertid anser jag i likhet med kommittén två dylika befattningshavare
19
Kung!. May.ts proposition Nr 231.
tillfyllest, därav den ene skulle biträda lantbruksinspektoren och den andre
tjänstgöra å nykomlings- och observationsavdelniugen.
Beträffande förste förmännens antal ansluter jag mig till kommitténs
förslag. Skulle mot förmodan det vara oundgängligen nödigt att
något öka ifrågavarande personal, torde detta behov efter prövning av
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall kunna tillgodoses genom anlitande av
anslaget till icke-ordinarie befattningshavare.
I enlighet med styrelsens förslag har kommittén på ordinarie stat
överfört de fyra för närvarande vid anstalten tjänstgörande extra förmännen.
Med avseende härå må erinras, att i de av Kungl. Maj:t årligen
fastställda stater å det för anstalten uppförda förslagsanslaget,
varav bland annat utgår avlöning till extra personal, under år 1921
beräknats allenast två extra förmän. Med anledning av överflyttningen
till Bona av eleverna å Venngarnsanstalten har, efter styrelsens framställning,
antalet extra förmän i den för år 1922 fastställda staten å
nämnda förslagsanslag upptagits till fyra. Vid bestämmande av antalet
ordinarie befattningshavare vid anstalten å Bona synes emellertid hänsyn
icke böra tagas till de genom Venngarnsanstaltens provisoriska inrymmande
å Bona uppkomna förhållanden. Samtliga sistnämnda anstalt berörande
frågor torde framdeles i ett sammanhang böra upptagas till avgörande.
På grund härav och med hänsyn i övrigt till växlingarna i elevantalet vid
Bonaanstalten anser jag, att endast två nya ordinarie förmanstj hilster
böra inrättas därstädes.
Liksom kommittén anser jag, att det nya avlöningsreglementet den
22 juni 1921, nr 451, för befattninghavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, bör tillämpas beträffande
Bonaanstalten. Den av kommittén föreslagna placeringen av
de olika tjänsterna i lönegrader enligt den i reglementet innefattade löneplanen,
vilken placering i jämförliga delar ansluter sig till den, som
bestämts för tjänster vid fångvårdsstaten och statens tvångsarbetsanstalter,
har jag funnit vara lämpligt avvägd. Vid sådant förhållande har jag
icke kunnat biträda styrelsens hemställan om högre löneställning för
pastorn, avdelningsföreståndarna samt räkenskapföraren-redogöraren.
Vad kommittén i övrigt föreslagit beträffande särskilda avlöningsbestämmelser
ävensom ifråga om förändrad uppställning av staterna har
jag ansett mig böra i sak biträda. \ isserligen synes kunna ifrågasättas,
huruvida icke det för avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare beräknade
anslaget lämpligen bör givas karaktären av begränsat förslags
-
Tillämpniny
av 1921 års
avlöningsreglemente
och placering
i lönegrader.
Särskilda av
löningsbestämmelser.
Staternas
uppställning.
Anslag till
befattningshavarna.
Omkostnads
stat.
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2S1.
anslag. Med hänsyn därtill att motsvarande anslag för tvångsarbetsanstalterna
erhållit förslagsanslags natur samt till i övrigt föreliggande
förhållanden har jag emellertid icke ansett mig böra påkalla ändring i
kommitténs förslag i förevarande avseende. Mot de av kommittén förslagsvis
beräknade beloppen till ordinarie tjänstemän, till vikariatsersättningar
samt till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.
har jag icke någon anmärkning i vidare mån än som följer av mitt
omförmälda förslag att å ordinarie stat uppföra allenast två av de extra
förmännen.
Enligt kommitténs förslag skulle vidare under rubriken omkostnadsstat
uppföras en anslagspost för bestridande av övriga kostnader
för driften av anstalten, i den mån de ej täckas av inkomster av jordbruk,
trädgårdsskötsel m. m.
Här ovan har omnämnts, att styrelsen för Bonaanstalten beräknat,
att anslaget till omkostnadsstat» för år 1923 borde upptagas till 250,000
kronor, därvid emellertid medtagits de särskilda kostnader, som uppkommit
för anstalten genom ditförläggandet av uppfostringsanstalten å
Venngarn. Till jämförelse må nämnas, att i riksstaten för år 1922 för
täckande av kostnader i sistberörda hänseende upptagits ett särskilt
anslag av 74,000 kronor. Om från det av styrelsen upptagna beloppet
250,000 kronor avdrages vad som må anses belöpa på Venngarnseleverna,
bör givetvis sagda belopp väsentligen reduceras.
Vad först angår frågan om de båda uppfostringsanstalternas inbördes
ställning synes mig, i överensstämmelse med vad av 1921 års riksdag
tillämpades samt här ovan anförts, särskilda anslag tillsvidare böra
beräknas å ena sidan för Bonaanstalten och å andra sidan för de förökade
kostnader, som för denna uppstå med anledning av Venngarnsanstaltens
ditflyttning.
Såsom ovan omnämnts (sid. 16) har riksdagen funnit medeltalet
elever efter Venngarnsanstaltens överflyttning till Bona kunna
under år 1922 beräknas till 225. Med utgångspunkt från att 50 därav
vore Venngarnselever har riksdagen, med någon nedsättning av det
av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, ansett den genom sagda elever
föranledda ökningen i kostnaderna för verksamheten å Bona kunna begränsas
till i runt tal 74,000 kronor.
Antalet elever vid anstalten å Bona uppgick den 1 januari följande
år till här angivna antal: 1916—121, 1917—142, 1918—226, 1919—203,
1920—171, 1921—146 och 1922—188. Den 14 mars i år utgjorde
antalet 192. Beträffande 1922 års nämnda siffror är att märka, att
21
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 231.
dessa omfatta jämväl de överflyttade Venngarnseleverna. Under den tid
anstalten å Vonngarn, som började sin verksamhet i augusti 1918, uppehölls,
voro där intagna i medeltal omkring 100 elever, intill dess mot
slutet av år 1920 antalet betydligt nedgick. Vid anstaltens överförande
till Bona vär elevantalet nedbragt till 27. Av ovan anförda siffror framgår,
att antalet elever å Bonaanstalten före Venngarnsanstaltens upprättande
samt sedermera å båda anstalterna tillhopa uppgått till omkring
130 under vartdera av åren 1915 och 1916. Under år 1917 inträdde
en hastig stegring, som sedermera fortgick och den 1 januari 1919 utvisade
över 300 elever. En minskning i antalet har nu åter inträtt,
så att detta för närvarande något understiger 200.
Med hänsyn till dessa siffror och för tillgodoseende av en eventuellt
inträdd höjning av elevantalet, vartill en viss tendens synes börja att
gorå sig gällande, torde man lämpligen såsom utgångspunkt för fastställande
av omkostnadsanslaget höra utgå från samma antal elever,
varmed 1921 års riksdag räknade, eller 225, varav 175 Bonaelever och
50 Venngarnselever.
I anslutning till uppställningen av den för år 1922 fastställda staten
å nuvarande förslagsanslaget för anstalten samt styrelsens ovannämnda
skrivelse den 21 augusti 1921 ävensom från anstaltens direktör nyligen
inhämtade uppgifter, vilka upptaga dagportionskostnaden under februari
1922 till 1 krona 2 öre samt beklädnadskostnaden för elev till 175 kronor,
har uppgjorts en beräkning rörande de utgifter, som böra upptagas a
nya omkostnadsstaten för första halvåret 1923. Härvid har med hänsyn
till den sjunkande allmänna prisnivån ansetts kunna företagas någon
nedsättning såväl i nyssnämnda av direktören angivna kostnader som i
posterna för ved m. in. Sagda beräkning slutar å ett utgiftsbelopp av
omkring 186,000 kronor för helt år räknat, med vilket belopp jag anser
anslaget för omkostnadsstaten böra upptagas.
T enlighet med vad jag sålunda föreslagit, skulle de ordinarie staterna
för uppfostringsanstalten å Bona. erhålla följande utseende:
Avlöningar
Avlöningsstat:
till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ...
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
förslagsanslag...................................................................
kronor
123,000
3,000
35,000.
Omkostnadsstat:
Övriga kostnader för driften, förslagsanslag..................... kronor 186,000
Summa förslagsanslag kronor 347,000.
22
Kostnads
beräkning.
Anslag med
anledning av
Venngarnsanstaltens
överflyttning.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning-, som en tilllämpning
av vad jag ovan föreslagit beträffande lönereglering m. m. för
statens uppfostringsanstalt å Bona skulle medföra, tillåter jag mig anföra
nedanstående uppgifter.
För år 1922 äro för anstalten i stat uppförda, bland andra, följande
ordinarie anslag:
bestämt anslag ............................................... kronor 62,300
förslagsanslag .................................................. » 250,000 312,300.
Läggas härtill av andra anslag utgående kostnader för
tillfällig löneförbättring till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän,
beräknade efter förhållandena år 1921, omkring... kronor 13,300
samt
för ålderstillägg, likaledes beräknade efter förhållandena
år 1921, omkring............................................ kronor 4,300
erhålles en totalsumma av....................................... kronor 329,900.
De av mig föreslagna nja staterna sluta å ett sammanlagt
belopp av.................................................... kronor 347,000.
Vid en jämförelse mellan nämnda totalsumma för beräknade nuvarande
kostnader och sistberörda belopp är att märka följande.
1 den för de nuvarande kostnaderna upptagna summan ingår
icke värdet av bostad och bränsle, som åtnjutes in natura. Beträffande
de föreslagna nya staterna bör uppmärksammas, dels att däri upptagna
avlöningsbelopp komma att i viss mån minskas på grund av
skyldigheten att erlägga ersättning för tjänstebostad dels ock att de
egentliga driftkostnaderna, vilkas beräknande ligger vid sidan av löneregleringen,
kunnat nedbringas. Framhållas bör likaså, hurusom särskilt
de för vikariatsersättningar och avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
beräknade anslag måste betraktas såsom synnerligen approximativa.
Vidare må erinras, att genom den förutsatta anordningen vid
övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen en kostnadsökning
föranledes första året, då de nya staterna skola tillämpas. Slutligen
är att märka, hurusom vid ovanstående kostnadsberäkningar hänsyn
icke blivit tagen till dyrtidstillägg, vare sig de som nu utgå eller''
de som efter regleringens genomförande kunna antagas komma att utgå.
Med hänsyn till kostnaderna för Venngarnselevernas intagande å
Bona har, i enlighet med den uppställning som därutinnan intagits i
23
Kung!. Maj:ts proposition Nr 2X1.
Kung]. Maj:ts proposition nr 241 till 1921 åra riksdag angående förökat
anslag till statens uppfostringsanstalt å Bona m. in., ansetts böra för
första halvåret 1923 beräknas ökning i följande av de i Bonaanstaltens
stat ingående poster, nämligen avlöningar, i vilket avseende upptagits två
extra förmän, kosthåll, beklädnad och sängkläder åt elever, elevbelöningar,
styrelsens resekostnader, kostnader för elever utom anstalten,
avgående elevers utrustning samt allmänna omkostnader.
Med tillämpning av samma beräkningsgrunder, som använts med
avseende å omkostnadsanslaget för Bonaanstalten, har det särskilda
anslag, som tarvas till täckande av de ökade kostnaderna å berörda
poster med anledning av den provisoriska förläggningen till nämnda
anstalt av Venngarnsanstalten, uppskattats för helt år till 46,000 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
skall från och med den 1 januari 1923 äga tillämpning a
befattningshavare vid statens uppfostringsanstalt å Bona;
dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckningen
må under andra huvudtiteln införas följande:
Verk och befattningar
Andra huvudtiteln.
Avdelning och
lönegrad enligt
löneplanen
Direktör ........................................................................................ B 17
Pastor och förste lärare............................................................. B 15
Lantbruksinspektor, tillika avdelnings föreståndare ............ B 11
Lärare, tillika avdelningsföreståndare .................................... B 10
Verkmästare, tillika avdelningsföreståndare ...................... B 10
Räkenskapsförare och redogörare ........................................ B 10
Uppsyningsman .......................................................................... B 5
Maskinist............................................... B 4
Förste förmän .............................................................................. B 4
Förmän ......................................................................................... B 2
Husmoder ...................................................................................... C 3
dels godkänna följande särskilda bestämmelser att från och med
den 1 januari 1923 lända till efterrättelse beträffande tjänstemän vid
statens uppfostringsanstalt å Bona:
Departe
mentschefens
hemställan.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
tjänsteman vid statens uppfostringsanstalt å Bona ~är skyldig att
underkasta sig den förflyttning till fångvårdsanstalt eller statens tvångsarbetsanstalt,
som kan bliva honom i behörig ordning ålagd; ägande
emellertid sålunda förflyttad tjänsteman att åtnjuta avlöning och ersättning
för flyttningskostnad i överensstämmelse med stadgandena i 13 §
3 mom. samt 27 § i avlöningsreglementet;
tjänsteman vid statens uppfostringsanstalt å Bona skall, om han
därtill förordnas, vara skyldig att såsom vikarie bestrida befattning i
samma eller lägre lönegrad;
tjänsteman vid statens uppfostringsanstalt å Bona, tillhörande någon
av 1—5 lönegraderna under avdelning B eller C enligt avlöningsreglementets
9 §, må även i andra fall än vid skada till följd av olycksfall
i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla
erforderlig läkarvård jämte läkemedel på uppfostringsanstaltens
bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt
icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av anstaltens medel
under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön;
dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid statens uppfostringsanstalt
å Bona på följande sätt:
Avlönings -
grad
1 direktör ................................................................................... B 17
1 pastor och förste lärare ...................................................... B 15
1 lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare ...... B 11
2 lärare, tillika avdelningsföreståndare ............................. B 10
1 verkmästare, tillika avdelningsföreståndare .................. B 10
1 räkenskapsförare och redogörare ................................... B 10
2 uppsyningsmän .................................................................. B 5
1 maskinist ................................................................................. B 4
8 förste förmän ........................................................................ B 4
20 förmän ................................................................................... B 2
1 husmoder ........................................ C 3;
dels godkänna det av mig framlagda förslag till stater för statens
uppfostringsanstalt å Bona;
dels i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 under riksstatens
andra huvudtitel, med uteslutande av de i samma stat
under rubriken statens uppfostringsanstalt å Bona uppförda särskilda
ordinarie anslag, uppföra under rubriken statens uppfostringsanstalt å
Bona ett ordinarie förslagsanslag av 173,500 kronor;
dels besluta, att, där tjänsteman vid statens uppfostringsanstalt å
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.
Bona, å vilken förenämnda avlöningsreglemente skulle komma att äga
tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del
av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
— i förskott, vid ingången av januari månad 1923 till honom
skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad
tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid utgången av år
1922 innehar, i förskott uppburit för januari månad 1923, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande, vilket
belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter fri bostad
jämte fritt bränsle, skall ökas med värdet, enligt styrelsens för uppfostringsanstalten
uppskattning, av denna förmån för en månad;
dels medgiva, att kostnaderna för berörda övergångsanordning må
bestridas av den i avlöningsstaten för uppfostringsanstalten upptagna
anslagsposten till avlöning åt ordinarie tjänstemän;
dels förklara, att övriga av riksdagen i dess skrivelse den 22 februari
1921, nr 55, lämnade medgivanden i anledning av den av riksdagen då
beslutade löneregleringen för statsdepartement med flera verk'' må i tilllämpliga
delar gälla även beträffande statens uppfostringsanstalt å Bona;
dels ock till bestridande av kostnaderna för provisorisk förläggning
till uppfostringsanstalten å Bona av statens uppfostringsanstalt å
Venngarn å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 bevilja ett
förslagsanslag, högst.............................''................................... kronor 23,000.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan finner Hans Maj:t Konungen gott bifalla;
och skall proposition i ämnet av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
N. Cer vin.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 199 käft. (Nr 231.)
4