Kungl. Maj:t8 proposition Nr 224.
1
Nr 224.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften m. m.; given Stockholms slott
den 17 mars 1922.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften,
dels ock förordning om ändrad lydelse av 49 § i förordningen den
19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 192 höft. (Nr 224.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914
(nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 3, 7, 8, 20, 21 och 42 §§ i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna
delar erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
1 avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:
’ |
1 Avd. |
2 Avd. |
3 Avd. |
4 Avd. |
5 Avd. |
|||||
. |
Kr. |
Ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Apoteksprivileyium i stad eller köping ........................... |
200 |
|||||||||
» på landet.......................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
80 |
1 |
| Avskrift av lantmätares — — — förrättningshandlingar: |
||||||||||
när densamma utgives från lantmöterikontoren i |
||||||||||
länen eller lantmäteristyrelsen, varje sida ......... |
— |
— |
• |
— |
1 |
50 |
1 |
50 |
— |
— |
» annan, varje ark ............................................. |
1 |
_ |
1 |
_ |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
_ |
Besiktning; se Protokoll. |
||||||||||
Betyg över avlagt kunskapsprov, utfärdat av domkapitel eller |
||||||||||
Stockholms stads konsistorium .................................. |
— |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
|||
Bevis — — — enligt 57 § utsökningslagen ..................... |
||||||||||
» som avses i 2 och 3 §§ av lagen den 26 mars 1909 |
||||||||||
angående verkställighet i vissa fall av straff, ådömt |
||||||||||
genom icke laga kraft ägande utslag........................ |
fr it |
t |
||||||||
» av chefen för justitiedepartementet på anmälan om |
||||||||||
tidnings utgivande ................................................ |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
50 |
— | |
Kung!. Maj:ts proposition Nr 224.
3
Sevis rörande anmälan om idkande ar handel eller annat
näringsyrke .....;................................................
» rörande tillstånd att utöva tillverkning i skattefritt
bryggeri............................................................
» annat ...............
» ; se även Intyg.
Burbrev i Stockholm och Göteborg
» i andra städer ...............
Certifikat, allmänt, rörande fartygs säkerhet, förses med
stämpel till följande belopp:
för fartyg under 100 bruttoton......
» » om 100 intill 300 » ......
> » » 300 » 1,000 » ......
» » » 1,000 » 2,000 »
» » » 2,000 bruttoton eller däröver...
> , beträffande särskilt förhållande, som rör fartygs
säkerhet ......................................................
Diplom -----se Fullmakt.
» att vara provisor..................................
Doktorsbrev....................................................
Dom med rubrik; lika med Utslag med rubrik.
Fastighetsregister, avskrift eller utdrag av upplägg i,
som jämlikt----- förrättningsman ...........................
som eljest begäres:
om avskriften eller utdraget omfattar blott ett inskrivningsrum
............................................................
om avskriften eller utdraget omfattar mera än ett inskrivningsrum:
för
det första rummet..........................................
för vartdera av det andra och tredje rummet.........
för ett vart av efterföljande rum...........................
1 Avd. |
2 Avd |
3 Avd. |
4 Avd. |
5 Avd. |
|||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
6 |
— |
— |
6 |
— |
6 |
— |
— |
||
- |
— |
— |
1 |
_ |
— |
— |
— |
||
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
100 |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
40 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
2 |
— |
2 |
_ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
6 |
— |
— |
|
-- |
— |
— |
10 |
— |
10 |
— |
— |
||
— |
— |
— |
— |
20 |
— |
20 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
40 |
— |
40 |
— |
— |
|
— |
— |
— |
2 |
- |
4 |
— |
_ |
— |
|
— |
— |
_ |
_ fri t |
t. |
10 |
_ |
— |
fritt -
I
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
1 Avd. |
2 Avd. |
3 Avd. |
4 Avd. |
5 Avd. |
||||||
Kr. | |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
|
Fribordscertifikat förses med stämpel till följande belopp: |
||||||||||
för fartyg, som har klass i klassificeringssällskap: |
||||||||||
under 300 brultoton ................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
36 |
— |
— |
— |
om 300 intill 500 » ................................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
54 |
— |
— |
— |
» 1,500 » 2,000 > ................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
108 |
— |
— |
— |
» 2,000 » 2,500 - ................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
126 |
— |
— |
— |
» 2 500 » 3,000 » ................................. |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
144 |
- |
— |
— |
och ökas stämpeln sedermera för varje ytterligare fullt |
||||||||||
antal av 1,000 ton utav fartygets brultodräktighet med |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
18 |
— |
— |
— |
dock vare högsta stämpel ......... ................................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
270 |
— |
— |
— |
för fartyg, som icke har klass i klassificeringssällskap: |
||||||||||
under 100 bruttoton ................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
72 |
— |
— |
— |
om 100 intill 300 » ................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
108 |
— |
— |
— |
» 300 » 500 » ................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
144 |
— |
— |
— |
» 500 » 1,000 » •................................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
198 |
— |
— |
— |
- 1,000 » 1,500 » ................................. |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
252 |
— |
— |
— |
» 1,500 » 2,000 >■ ................................. |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
306 |
— |
— |
- |
» 2,000 » 2,500 » ................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
360 |
— |
— |
— |
2,500 » 3,000 >■ ................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
414 |
— |
— |
— |
och ökas stämpeln sedermera för varje ytterligare fullt |
||||||||||
antal av 1,000 ton utav fartygets bruttodräktighet med |
- - |
— |
~ |
o4 |
~ |
|||||
Fullmakt för notarius publicus: |
||||||||||
i Stockholm och Göteborg........................... |
200 |
|||||||||
i övriga städer .......................................... |
50 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
» för mäklare eller skeppsklarerare: |
||||||||||
i Stockholm och Göteborg........................... |
400 |
|||||||||
i övriga städer .......................................... |
100 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
fri |
||||||||||
Interims nationalitets- och registreringscertifikat ............... |
4 |
|||||||||
» passagerarfartygscertifikat ................................ |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
4 |
— |
— |
— |
Kallelse å okända borgenärer i anledning av ansökning om |
||||||||||
tillstånd att nedsalta aktiebolags kapital........................ |
2 |
2 |
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
5
Missiv för predikoprovs avläggande
Mutsedel
Nationalitets- och registreringscertifikat förses med stämpel
beträffande maskindrivet fartyg till belopp av 80 öre samt
beträffande icke maskindrivet fartyg till belopp av 40 öre,
allt för varje fulla 10 ton av fartygets bruttodräktighet;
och vare lägsta stämpel 4 kronor. Därest beträffande icke
mätningsskyldigt fartyg dräktigheten icke är utrönt, utgår
stämpel likaledes med 4 kr.
1 Avd. 2 Avd.
3 Avd.
Kr. ö. Kr.
20
-i
Pass, fartygs-:
tullpass:
för öppen båt ................................................
för annan farkost.............................................
årspass ..........................................................
» rese-:
för den, som reser i kronans ärende....................
för annan person:
till inrikes orter ...............................................
till utrikes orter:
för invånare i Torneå fögderi för resa till Uleåborgs
län i Finland.......................................
annat ............................................................
Passager arfartygscertifikat förses med stämpel till följande
belopp:
för fartyg under 50 bruttoton.................................
om 50 intill 100 » .................................
» 100 » 300 » .................................
» 300 » 1,000 » ................................
»■1,000 » 2,000 >• .................................
» 2,000 bruttoton eller däröver.................................
4 Avd.
Kr. ö
Kr. ö
I
5 Avd.
Kr. | ö.
SO.
-fritt
fritt
-- 1
4-
Protest, notariat-: protokoll däröver, varje ark ..............
Protokoll, varigenom — — — avlagd föreskriven ed ......
» konkursdomarens, angående förordnande eller ent
ledigande
av person att tillhandagå gäldenär vid
upprättande av boförteckning enligt lagen om ut
mätningsed.....................................................
— I
fritt
4
2
4
10
20
40
80
-fritt
-fritt
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
1 Avd |
2 Avd. |
3 Avd. |
4 Avd. |
5 Avd. |
||||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö, |
|
Protokoll, angående lagfart — — — ekonomisk besiktning |
fritt |
|||||||||
» över annan besiktning, värdering, utmätning, kvar-stad eller dylik förrättning, varje ark ............... |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
» annat: |
||||||||||
som utgives till part, vilken utan särskild be-gäran författningsenligt är skyldig att lösa det-samma : |
||||||||||
första arket ...........................,................ |
3 |
— |
4 |
_ |
6 |
8 |
_ |
8 |
_ |
|
andra arket ............................................. |
2 |
50 |
3 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
varje av de övriga.................................... |
2 |
75 |
3 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
som på begäran utgives till part, vilken eljest |
||||||||||
första arket ............................................. |
3 |
— |
4 |
— |
2 |
_ |
2 |
_ |
2 |
_ |
andra arket ............................................. |
2 |
50 |
3 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
varje av de övriga................................... som eljest utgives; lika med Avskrift. |
2 |
75 |
3 |
2 |
50 |
2 |
— |
2 |
— |
|
Prästebrev .......................................................... |
8 |
|||||||||
Resolution, vilostånds-, för varje gruveutmål, vilket beviljat |
10 |
20 |
||||||||
skolande dock resolution, varigenom vilostånd |
||||||||||
1 krona 50 öre för varje hektar, som vilo-ståndet avser, till och med 100 hektar, 50 öre för varje hektar därutöver, allt |
- |
|||||||||
» kommunikations- ................................. |
fr |
2 |
2 |
4 |
||||||
» angående föreläggande enligt vattenlagen ......... |
2 |
|||||||||
» eljest innefattande huvudsakligt beslut, tecknad |
3 |
4 |
5 |
20 |
40 |
|||||
» med rubrik; lika med Utslag med rubrik |
||||||||||
Se för övrigt 6 §. |
Kungl. Maj ds proposition Nr 224.
7
1 |
1 Avd |
2 Avd. |
3 Avd. |
4 Avd. |
5 Avd. |
|||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
|ö. |
Kr. |
Ö. |
|
[ ... •• Salubrev å utmätningsvis försåld fast egendom.................. Sjöfartsbok .................................................................. |
4 |
- |
— |
6 fr |
— |
1 |
i ““ |
|||
Sjökaptensbrev ............................................................ |
_ |
_ |
_ |
lT |
10 |
_ |
_ |
_ |
||
Sjömansrulla eller folkpass: |
||||||||||
för utrikes sjöfart ...................................................... |
2 |
— |
_ |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
för inrikes sjöfart ...................................................... |
fn |
|||||||||
Slutsedel ........................................................... |
2 |
— |
!— |
_ |
- |
|||||
Styrmansbrev ............................................................... |
_ |
_ |
10 |
J |
||||||
Stämning ......................................................... |
2 |
— |
2 |
- |
4 |
— |
4 |
— |
4 |
|
Tillståndsbref) för utövande av näring eller yrke............... |
8 |
— |
- |
10 |
— |
— |
— |
- |
i |
|
Utslag under rubrik: |
||||||||||
som utgives till part, vilken, utan särskild begäran, för- |
||||||||||
fattningsenligt är skyldig att lösa detsamma: |
||||||||||
första arket ......................................... |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
20 |
— |
40 |
_i |
andra arket ................................. |
3 |
— |
— |
— |
4 |
— |
4 |
— |
10 |
—! |
varje av de övriga ................................. |
3 |
25 |
— |
— |
4 |
— |
4 |
— |
10 |
|
som pä begäran utgives till part, vilken eljest icke för-fattningsenligt är skyldig att lösa detsamma: |
||||||||||
första arket ................................... |
2 |
_ |
r— |
— |
2 |
— |
2 |
0 |
J |
|
andra arket ......................................................... |
2 |
— |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
—] |
varje av de övriga ................................... |
2 |
50 |
— |
_ |
2 |
50 |
2 |
— |
2 |
|
som eljest utgives; lika med Avskrift. \ Vattenbok, utdrag eller avskrift av text- eller ritningsblad. |
||||||||||
varje blad ................................................... 1 j Vederhäftighetsbevis; lika med Bevis annat. |
1 |
2 |
||||||||
Äktenskapsregistret, utdrag av ....................................... |
_ |
__l |
_ 1 |
_: |
_i |
-{ |
4 . |
_ |
_ |
_ |
Expedition, som icke här ovan är särskilt nämnd, varje ark |
i |
_1 |
1 |
— i |
i |
—i |
2 ! |
— |
2 |
— |
» för vilken utgår lösen, skall, därest denna lösen |
i |
|||||||||
författningsenligt bör redovisas till statsverket, |
: |
|||||||||
förses utöver eljest utgående stämpelavgift |
! |
|||||||||
med stämpel till belopp, motsvarande den |
• |
■ | |
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
7 §■
• Från stämpelavgift — — — kronan befriad.
Dessutom äro — — — i ämbetet eller tjänsten.
Frihet från stämpel enligt detta---i ärenden, som avses
i lagen rörande avgäld från avsöndrad lägenhet eller i lagen angående
avlösning av sådan avgäld; i ärenden angående tilläggsavvittring eller
ströängars indragande till kronan; i ärenden, som anhängiggjorts hos
justitiekanslersämbetet — — — inom yrkesinspektionen.
Konungen äger — — — utländska hamnar.
8 §•
Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Ankomst eller annan förmån av fast egendom: avhandling därom skall,,
då den för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig
myndighet företes, förses med stämpel av 2 kronor.
Depositionsråkning, kapitalräkning eller annan räkning hos bank, annan
kreditinrättning, bankir eller ekonomisk förening, å vilken räkning
penningar — — — bevakas i konkurs.
Se för övrigt 54 och 55 §§•
Köp av lösören, vilka i säljarens vård- kvarbliva: avhandling därom skall,
då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll företes,
förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av
köpesumman.
Servitutsavtal: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning
eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med
stämpel av 5 kronor.
Skattelösen av kronojord: brev eller resolution därå skall, då handlingen
för lagfart företes, förses med stämpel av 10 kronor; dock skall
dylik handling, på grund varav lagfart sökes för aktiebolag, som
icke driver bankrörelse, förses med stämpel av 20 kronor.
Skogsavverkning: avhandling, varigenom rätt till skogsavverkning upplåtes
eller vari vid försäljning av fastighet sådan avverkningsrätt
* förbehålles, skall, då den för vinnande av inteckning företes, förses
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av vad för
rättigheten blivit utfäst eller, om detta icke blivit i avhandlingen
till visst belopp bestämt, av 20 öre för varje fullt antal av 10 ar
utav det upplåtna skogsskiftet.
Sökes — — — — — — — — — — — — betalning sökes.
Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,
förses med stämpel av 10 kronor.
20 §.
Vill någon---som kan skattas i penningar.
Den, som i enlighet med bestämmelserna i denna paragraf förklaras
berättigad att återbekomma erlagd stämpelavgift, skall tillika äga erhålla
ränta å det belopp, varom fråga är, efter fem för hundra om året från
och med den dag, beloppet visas vara av honom guldet, till den dag,
detsamma återbekommes; dock må ränta ej utgå från och med tidigare
dag än den, då det ärende, som föranlett stämpelbeläggningen, vid
domstol handlagts, samt ej heller för längre tid än till dess 30 dagar
förflutit efter det laga kraft åkommit det utslag, varigenom ansökningen
om stämpelavgiftens återfående bifallits.
21 §.
Förmår i fall, —--för mycket erlagts.
Vad sålunda är stadgat •— — — än det erlagda.
Då restitution av stämpelavgift beviljas enligt föreskrifterna i
denna paragraf, skall det ankomma på Konungen att förordna, i vad mån
sökanden må erhålla ränta å det belopp, som han berättigas återbekomma;
dock må ränta icke utgå efter högre räntefot eller för längre
tid än i 20 § andra stycket är stadgat.
42 §.
I redovisning —--skuldförbindelser till Kungl. Maj:ts veder
börande
befallningshavande. Vad sålunda stadgats utgör icke hinder
för att i arbetsordning eller lönestat för rådstuvurätt och magistrat
meddela föreskrift, att hos nämnda myndigheter anställd befattningshavare,
som är stämpelförsäljare, skall till stadens kassa inbetala honom
tillkommande provision.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 192 höft. (Nr 224.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
Har på —--gå åter.
Har samma---försäljningssumma.
Skall — — — provisionsbeloppet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922; och må den i
20 och 21 §§ omförmälda ränta å återburna stämpelmedel icke utgå
från tidigare dag.
Kungl. Maj:ta proposition Nr 22i.
11
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 49 § 1 förordningen den 19 november 1914
(nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva.
Härigenom förordnas, att till 49 § i förordningen den 19 november
1914 om arvsskatt och skatt för gåva skall fogas ett nytt moment av
följande lydelse:
3 mom. Den, som i enlighet med bestämmelserna i 1 mom. eller
2 mom. första stycket av denna paragraf förklaras berättigad att återfå
erlagd skatt, skall tillika äga erhålla ränta å det belopp, varom fråga
är, efter fem för hundra om året från och med den dag, beloppet visas
vara av honom guldet, till den dag, detsamma återbekommes; dock
må ränta ej utgå för längre tid än till dess 30 dagar förflutit efter
det laga kraft åkommit det utslag, varigenom ansökningen om skattens
återbekommande bifallits, och skall ej heller, då den handling, som legat
till grund för skattens bestämmande, skolat ingivas till domstol, ränta
utgå från och med tidigare dag än den, då det ärende, i samband varmed
skatten bestämts, vunnit handläggning vid domstolen.
Då ansökan om återfående av skatt bifalles enligt 2 mom. andra
stycket av denna paragraf, skall det ankomma på Konungen att förordna,
i vad mån sökanden må erhålla ränta å det belopp, som av honom
återbekommes; dock må ränta ej utgå efter högre räntefot eller för
längre tid än i första stycket av detta mom. är stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922; och må ränta å
återburna arvs- eller gåvoskattemedel icke utgå från tidigare dag.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
Stämalar till
statsmyndigheternas
expeditioner.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, örne.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:
I det uttalande, vari jag den 7 januari 1922 till statsrådsprotokollet
över finansärenden redogjorde för de beräkningar av statsverkets
inkomster, som verkställts i och för finansieringen av riksstaten för
första halvåret år 1923 samt tilläggsstaten för år 1922, angav jag min
avsikt vara att föreslå vissa höjningar i de tariffer, som finnas intagna
i nu gällande förordning angående stämpelavgiften. Sådana höjningar
påkallas av det nuvarande statsfinansiella läget, men även bortsett härifrån
måste de anses väl motiverade med hänsyn till penningvärdets
fall. Den nu gällande stämpelförordningen är utfärdad den 19 november
1914 och efter nämnda tid hava endast i jämförelsevis få fall vidtagits
höjningar i stämpelsatserna. De i omförmälda förordning stadgade stämpelsatserna
äro emellertid till stor del bibehållna oförändrade från tidigare
stämpelförordningar och sålunda i allt fall bestämda med hänsyn
till ett betydligt högre penningvärde än det, som nu råder eller i framtiden
kan antagas bliva gällande.
Då jag nu går att framlägga förslag till höjning av de i stämpelförordningen
fastställda stämpelsatserna, har jag ansett det icke i
detta sammanhang böra ifrågakomma att vidtaga någon rubbning i de
principer, som ligga till grund för stämpelsatsernas bestämmande. Jag
vill därför allenast i särskilda undantagsfall ifrågasätta några ändringar
av principiell innebörd.
De höjningar i stämpelsatserna, som jag anser nu böra föreslås,
avse i främsta rummet de i första kapitlet av stämpelförordningen upptagna
stämplarna till statsmyndigheternas expeditioner. I fråga om
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
dessa stämpelsatser anser jag en fördubbling i allmänhet vara befogad, ^dubbling
Någon närmare motivering härför torde icke vara erforderlig, då stämpelbeloppen
även efter denna höjning säkerligen icke ens komma att
i verkligheten representera så höga värden, som avsågs vid deras fastställande.
Jag vill därför nu blott nämna, att en ren fördubbling av
stämpelsatserna av mig föreslås beträffande de expeditioner, som i stämpelförordningen
finnas upptagna under följande rubriker, nämligen:
apoteksprivilegium; avskrift av lantmätares eller med honom i avseende å
behörighet till vissa förrättningar likställd tjänstemans förråttningshandlingar,
när densamma utgives från lantmäterikontoren i länen eller lantmäterisiyrelsen;
avskrift, annan; betyg över avlagt kunskapsprov, utfärdat
av domkapitel eller Stockholms städs konsistorium; bevis av chefen för
justitiedepartementet på anmälan om tidnings utgivande; bevis rörande anmälan
om idkande av handel eller annat näringsyrke; bevis rörande tillstånd
att utöva tillverkning i skattefritt bryggeri; bevis, annat; burbrev;
diplom att vara provisor; fullmakt för notarius publieus samt för
mäklare eller skeppsklarerare; kallelse å okända borgenärer i anledning
av ansökning om tillstånd alt nedsätta aktiebolags kapital; missiv
för predikoprovs avläggande; tullpass; resepass; notarialprotest; protokoll
över annan besiktning, värdering, utmätning, kvarstad eller dylik
förrättning; prästebrev; kommunikationsresolution; resolution angående föreläggande
enligt vattenlagen; sjökaptensbrev; slutsedel; styrmansbrev; stämning;
utslag under rubrik, som på begäran utgives till part, vilken eljest
icke författningsenligt är skyldig att lösa detsamma; vattenbok, utdrag eller
avskrift av text- eller ritningsblad; samt expedition, som icke bär ovan är
särskilt nämnd.
Enligt bestämmelse i stämpelförordningen äro statsmyndigheterna Diftercntieatt
hänföra till fem olika avdelningar, och hava stämpelsatserna bestämts "tämpiar™
med hänsyn till dessa avdelningar, så att för expeditioner av visst slag, expeditioner
utfärdade av myndigheter inom samma avdelning, stämpeln skall utgå
med lika belopp. Beträffande åtskilliga slag av expeditioner, som kunna
utfärdas av myndigheter inom flera sådana avdelningar, gäller nu, att
väl ■ totalbeloppet av de avgifter, en expedition betingar, är lika, vare
sig den myndighet, som utfärdat expeditionen, tillhör den ena eller
andra av dessa avdelningar, men att lösen- och stämpelsatserna dock
äro olika, så att expedition, utfärdad av myndighet inom en avdelning,
drager högre stämpel men lägre lösen än expedition, utfärdad av myndighet
inom annan avdelning. Detta förhållande sammanhänger särskilt
därmed, att staten ansett sig böra lämna bidrag till de kostnader, som
14 Kungl. Maj:18 proposition Nr 224.
städerna hava att vidkännas för sin rättskipning, något som skett därigenom,
att en del av det belopp, vilket vid underrätt å landet erlägges
1 stämpelavgift för utfärdade expeditioner, förklarats skola, då fråga är
om stadsdomstol, utgå i form av expeditionslösen. Då fråga uppstår
om förhöjning av stämpelavgiften för dylika expeditioner, bör man tydligen
tillse, att totalbeloppen av de avgifter, som expeditionerna betinga,
fortfarande komma att ställa sig lika. Stämpelavgifterna höra följaktligen
för expeditioner, utfärdade av myndigheter inom de olika avdelningarna,
höjas med samma absoluta belopp och sålunda principen om
avgifternas fördubbling i viss mån lämnas å sido. Vad nu yttrats äger
tillämpning å expeditioner, som i stämpelförordningen upptagas under
följande rubriker, nämligen: avskrift eller utdrag av upplägg i fastighetsregister,
som eljest begäres; protokoll, annat; resolution, eljest innefattande
huvudsakligt beslut, tecknad å företedd handling; salubrev å utmätningsvis
försåld fast egendom; samt tillståndsbevis för utövande av näring eller
yrke. Beträffande dessa expeditioner, utfärdade av myndigheter inom
de olika avdelningar, om vilka i varje fall kan vara fråga, bör enligt
mitt förmenande stämpelavgiften höjas med samma belopp, som för
närvarande utgår i stämpel för expedition från vederbörande av staten
avlönade myndighet, sålunda utan avseende på den nedsättning i stämpelavgiften,
som gäller för expeditioner utfärdade av de utav städerna
avlönade myndigheterna. I fråga om deu viktigaste av omförmälda
expeditioner, nämligen protokoll, annat, kommer detta att medföra en
höjning av stämpelavgiften beträffande häradsrätts protokoll för första
arket från 2 kronor till 4 kronor och för varje följande ark från 1
krona 50 öre till 3 kronor samt beträffande rådstuvurätts protokoll för
första arket från 1 krona till 3 kronor, för andra arket från 1 krona
till 2 kronor 50 öre och för varje följande ark från 1 krona 25 öre till
2 kronor 75 öre.
Beträffande utslag under rubrik, som utgives till part, vilken utan
särskild begäran författningsenligt är skyldig att lösa detsamma, bör man
likaledes tillse, att proportionen mellan de totala avgiftsbeloppen icke
förryckes, såvitt angår utslag från myndigheter inom första och tredje
avdelningarna. Dessa utslag äro nämligen till arten ofta överensstämmande
med varandra. Stämpelavgiften för utslag från myndigheter,
hörande till dessa båda avdelningar, bör därför höjas med samma belopp,
och synes detta belopp lämpligen kunna sättas lika med. den
stämpel, som för närvarande är fastställd för utslag från myndighet
inom tredje avdelningen eller sålunda för första arket 3 kronor och för
varje följande ark 2 kronor. I fråga om utslag av här avsedda slag,
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
utfärdade av myndigheter inom fjärde och femte avdelningarna, föreslår
jag en fördubbling av de nu gällande stämpelsatserna.
Jag vill i detta sammanhang påpeka, att den förhöjning i stämpelavgiften,
som föreslagits i fråga om utslag under rubrik, på grund av
i stämpelförordningen intageu hänvisning kommer att bliva tillämplig
jämväl beträffande bevis rörande ■ tillstånd att innehava explosiva varor,
att hålla upplag eller förråd av eldfarliga oljor samt att utöva detaljhandel
med rusdrycker eller med pilsner dr''leka.
Något utförligare torde böra beröras frågan om förhöjning av stämpelavgifterna
för matsedel och viloståndsresolution. Jag vill härutinnan erinra,
att denna fråga varit upptagen till behandling vid 1921 års riksdag med
anledning av en inom första kammaren i ämnet väckt motion. Motionären,
som tillika i annan motion väckt förslag om skrivelse till Kungl Maj:t
angående höjning av lösenavgiften för berörda expeditioner, hade såsom
skäl för de ifrågasatta höjningarna anfört, bland annat, att därigenom
statens ökade utgifter för bergsstaten i viss mån skulle kunna täckas
och samtidigt jobberiet med mutsedlar motverkas. I sistnämnda avseende
erinrades särskilt, att personer, som gjorde inmutningar mera för att
förtjäna på försäljning av desamma än av intresse att undersöka fyndigheterna
och få en brytning till stånd, på grund av de stegrade arbetskostnaderna
vore utsatta för stark lockelse att i stället för att bearbeta
fyndigheterna ideligen ånyo inmuta desamma, då kostnaderna för en
inmutning med nuvarande lösen- och stämpelsatser ställde sig väsentligt
lägre. Även beträffande avgiften för vilostånd vore missförhållandet
till nuvarande arbetskostnader allt för stort.
I anledning av omförmälda motion rörande förhöjning av de för
mutsedel och viloståndsresolution gällande stämpelsatserna yttrade riksdagen
i skrivelse den 17 juni 1921 (nr 398): Vad motionären anfört
hade synts riksdagen innefatta skäl att taga under övervägande, huruvida
icke en höjning av stämpelavgifterna för mutsedel och viloståndsresolution
borde vidtagas. Med hänsyn till den inbördes avvägning,
som givetvis iakttagits vid fastställandet av olika stämpelavgifters belopp,
och då enahanda skäl, som kunde åberopas för en höjning av nu
ifrågavarande stämpelavgifter, tilläventyrs borde föranleda höjning även
av andra, hade riksdagen emellertid icke ansett sig böra bifalla motionen
eller i anledning av densamma över huvud vidtaga någon höjning. Däremot
hade riksdagen velat fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet vid det
i motionen framförda önskemålet; och uttalade riksdagen sin förväntan,
att Kungl. Maj:t läte verkställa den undersökning, till vilken motionen
Stämpel d
mutsedel och
viloståndsresolution.
1921 års
riksdag.
Departe
mentschefen.
Stämplar å
expeditioner
beträffande
fartyg.
Kommers
kollegium.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
ansåges kunna giva anledning, samt för riksdagen framlade det förslag,
som kunde av undersökningen framgå.
Att en höjning av stämpelavgifterna för mutsedlar och viloståndsresolutioner
bör vidtagas, finner jag uppenbart. Tillses bör emellertid, att
berörda böjning icke göres så kraftig, att man på denna väg kommer
att upphäva den till grund för gruvlagstiftningen liggande principen,
att inmutandet av fyndigheter bör stå Öppet för alla, även för personer
i ringare villkor. Gentemot vad nyssnämnde motionär anfört rörande
frestelsen att ånyo inmuta fyndigheter i stället för att bearbeta desamma
må dessutom erinras, att, om en inmutning får förfalla, därmed också förloras
all rätt till fyndigheten, vilken sålunda må för annan persons räkning inmutas.
Beträffande fyndigheter av något värde måste därför antydda förfaringssätt
innebära en allvarlig risk. I betraktande av det sålunda anförda
vill jag även i detta fall stanna vid att föreslå en fördubbling av stämpelsatserna,
vilka därigenom komma att uppgå för matsedel till 20 kronor
och för viloståndsresolution årligen för varje utmål till i allmänhet 10
kronor respektive 20 kronor, allt efter som resolutionen utfärdas av bergmästare
eller av kommerskollegium. Jämväl med avseende på lösenavgifterna
för omförmälda handlingar torde någon höjning vara motiverad,
men på denna fråga, vilken berörts av riksdagen uti skrivelse den 20
juni 1921, behöver jag nu icke närmare ingå.
Jag övergår härefter till att yttra mig angående stämpelsatserna
för åtskilliga expeditioner, som ifrågakomma att utfärdas beträffande
fartyg. Rörande de höjningar i stämpelsatserna, som må kunna vidtagas*3
med .''avseende på dylika expeditioner, har kommerskollegium anbefallts
inkomma med utlåtande och förslag. Kommerskollegium har anfört
i huvudsak följande.
En ren fördubbling i de nu gällande stämpelsatserna har kommerskollegium
ansett kunna vidtagas beträffande följande expeditioner, nämligen:
sjömansrulla; interims nationalitets- och registreringscertifikat; interims
passager arfartygscertifikat; passager arfartygscertifikat; certifikat, allmänt, tärande
fartygs säkerhet; och certifikat beträffande särskilt förhållande, som
rör fartygs säkerhet.
Beträffande fribordscertifikat har kommerskollegium ansett ^en förhöjning
av stämplarna kunna äga rum i anslutning till en i England
nyligen företagen höjning av avgifterna för motsvarande handlingar.
Härav föranledes emellertid även en viss ändring i den indelning av fartygen
i särskilda grupper efter deras storlek, vilken ligger till grund
för de nuvarande stämpelavgifternas bestämmande.
IT
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
Rörande stämpeln till nationalitets- och registreringscertiftkat, vilken
för närvarande utgår med 40 öre för varje fulla tio ton av vederbörande
fartygs dräktighet, yttrar kommerskollegium: Att avgiften satts i förhållande
till fartygets storlek, innebure tydligtvis ett inrymmande åt
fartygsvärdet — såvitt storleken kunde anses verka bestämmande härå -—
av inflytande å avgiftsbeloppet. Ett riktigare uttryck för fartygs storlek
och därigenom ock i sin mån för fartygsvärdet vore emellertid fartygs
bruttodräktighet, och torde därför denna få anses såsom eu mer berättigad
beräkningsgrund för avgiften än nettodräktigheten. Åt värdeprincipen
syntes för övrigt slutligen kunna givas ökat inflytande därigenom,
att i avseende å avgiften gjordes åtskillnad mellan maskindrivna
fartyg och andra fartyg (segelfartyg och pråmar) på så sätt, att avgiften
beträffande de förra bestämdes efter en viss högre tariff än för de senare.
I anslutning härtill funne kollegium förhöjning utöver den, vilken omläggningen
av avgiftsgrunden till bruttodräktighet i sig innebure, icke
böra ifrågakomma beträffande andra än maskindrivna fartyg. Såvitt
anginge maskindrivet fartyg, syntes kollegium däremot hinder icke böra
möta för en avgiftshöjning till 80 öre för varje fulla tio ton av bruttodräktigheten.
Möjligheten beträffande icke mätningsskyldigt fartyg, att
dess dräktighet icke vore utrönt, torde betinga särskild bestämmelse för
sådant fall. 1 brist på annan lämpligare beräkningsgrund torde i berörda
hänseende kunna ifrågakomma samma avgiftsbelopp som för interims
nationalitets- och registreringscertifikat, och syntes densamma även kunna
tjäna såsom minimiavgift för nu ifrågavarande ordinarie certifikat, för
det fall att beräkningsgrunden efter tontal skulle föranleda lägre avgift.
Beträffande mätbrev har kommerskollegium ansett någon höjningav
stämpelavgifterna icke för närvarande böra vidtagas. Angående denna
avgift, för närvarande utgående med 20 öre för varje fulla tio ton av
fartygets dräktighet, har kommerskollegium anfört: Kommerskollegium
finge erinra om ett av särskilda sakkunniga för revision av skeppsmätningsförfattningarna
år 1917 avgivet betänkande, däruti vissa förändringar
i fråga om grunderna för avgiftens beräknande föreslagits. Kollegium
hade i häröver gemensamt med generaltullstyrelsen avgivet utlåtande
visserligen ej haft erinran att framställa beträffande de sakkunnigas
förslag i denna del. Emellertid torde de sålunda föreslagna förändringarna
icke lämpligen böra i nu förevarande sammanhang upptagas
till slutlig prövning. Såsom av berörda betänkande framginge,
torde sedan lång tid tillbaka den praxis hava utbildat sig — uppenbarligen
med Hänsyn till antagen innebörd av respektive överenskommelser
med dämmande makter — att handling, utfärdad beträffande
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 192 höft. (Nr 224.) 3
Departe
»entschefen.
Vedcrhäftiy
hetsbevis.
Utdrag av äklenskapsregistret.
Bibehållande
av vissa stämpelsalscr.
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
partiell'' mätning av främmande fartyg, belädes med stämpel efter allenast
de uppmätta rummens rymd, under det att åter, då partiell ommätning
av svenskt fartyg ägde rum, avgiften författningsenligt utginge
efter hela fartygets avgiftspliktiga dräktighet. En fördubbling av stämpelavgiften
skulle alltså i förevarande fall i jämförelsevis ringa mån
drabba utländska fartyg men däremot ytterligare skärpa den särskillnad,
som för närvarande till nackdel för svensk sjöfart förelåge i behandlingen
i avgiftshänseende av svenska och utländska fartyg. På grund
härav ansåge sig kollegium icke kunna tillstyrka förhöjning för närvarande
av stämpelavgiften för mätbrev.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot vad kommerskollegium
sålunda anfört utan ansluter mig till de av kollegium framställda
förslag.
För vederhäftighetsbevis är för närvarande fastställd en lösenavgift
av 1 krona, varemot samma bevis äro fria från stämpel. Det synes mig
emellertid uppenbart, att fog förefinnes för en höjning av avgiften för
dessa bevis, och en sådan höjning kan lämpligen åvägabringas därigenom
att desamma i stämpelhäuseende likstädas med bevis, annat. Jaganser
för den skull, att den nu i stämpelförordningen intagna särskilda
rubriken bevis, vederhäftighets- bör utgå.
Genom förordning den 7 juli 1921 (nr 394) har bland de stämpelpliktiga
expeditionerna upptagits utdrag av äktenskapsregistret, för vilket
stämpelavgiften fastställts till 3 kronor. Detta belopp har bestämts med
hänsyn därtill, att någon lösen icke komme att utgå för nämnda expedition.
Då på grund härav stämpelavgiften för berörda expedition blivit
satt till jämförelsevis högre belopp än för de expeditioner, som betinga
jämväl lösenavgift, skulle en fördubbling av stämpelavgiften komma
att medföra en förhållandevis större fördyring av utdrag av äktenskapsregistret
än av andra expeditioner. Med hänsyn härtill anser jag
mig böra föreslå blott en mindre höjning av omförmälda stämpelsats,
nämligen från 3 kronor till 4 kronor.
Jag vill tillika nämna, att jag icke funnit anledning föreslå någon
höjning av stämpelsatserna för adelsbrev, friherrebrev och grevebrev samt
utnämning sbrev för riddare och kommendörer av de särskilda ordnarna.
Detsamma gäller beträffande skiljebrev i äktenskap eller trolovning, expeditioner,
vilkas utfärdande numera näppeligen ifrågakommer.
Av särskilda skäl har jag ansett mig icke heller böra föreslå någon
19
. Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
höjning- av stämpelavgiften för patentbrev. Avgifterna för patent hava
genom lag av den 23 april 1920 (nr 162) bestämts till väsentligt högre
belopp än som förut varit gällande. Under förarbetena till 1920 års
lagstiftning hade av patent- och registreringsverket hemställts, att i samband
med införandet av de högre avgifterna stämpeln till patentbrev
borde bortfalla. Denna hemställan blev dock icke bifallen. Redan av
vad nu anförts torde emellertid framgå, att en höjning av omförmälda
stämpelavgift svårligen kan vara på sin plats. Från patent- och registreringsverkets
sida har också under hand framhållits, att de nu gällande
avgifterna för patent äro så höga, att de ställa sig allvarligt betungande
särskilt för sökande från länder med svag valuta. Det kan sålunda
vara att befara, att en nu vidtagen ytterligare höjning av dessa
avgifter icke skulle komma att tillföra statsverket ökade inkomster utan
tvärtom — genom nedgången i antalet sökande — föranleda en minskning
i de inflytande avgifternas sammanlagda belopp.
I samband med den allmänna revideringen av stämpelsatserna för Borttaga,,de
statsmyndigheternas expeditioner har jag även ansett mig böra föreslå
borttagandet av stämpelskyldigheten för en expedition, som hittills skolat DoktorsbrJv
beläggas med stämpel, nämligen doktorsbrev, som utfärdas utan avlagt
prov. Den utmärkelse, som en kallelse till hedersdoktor innebär, är att
anse såsom i viss mån analog med tilldelande av professors namn,
heder och värdighet. Den handling, som utfärdas vid tilldelandet av
sistnämnda utmärkelse, har betraktats såsom karaktärsfullmakt och lärer
för övrigt på senare tid hava utgjort det vanligast förekommande slaget
av karaktärsfullmakter. Såsom karaktärsfullmakt har sådan handling
också tidigare stämpelbelagts. Stämpelskyldigheten för karaktärsfullmakter
har emellertid numera borttagits genom förordning den 7
juli 1921 (nr 394), och konsekvensen synes då fordra, att jämväl nu
åsyftade slag av doktorsbrev bliver stämpelfritt. Frågan om stämpelskyldigheten
för omförmälda doktorsbrev torde i allt fall icke äga någon
betydelse från statsfinansiell synpunkt.
Från lantmäteristyrelsen hava till Kungl Ma:jt inkommit särskilda Expedition
framställningar rörande sådan ändring av de i 7 § stämpelförordningen
meddelade bestämmelserna, att stämpelfrihet må äga rum i ärenden ring eller
angående tilläggsan vittring eller ströängars indragande till kronan. Lånt- j^^dTun
mäteristyrelsen har därvid erinrat, hurusom vid tillkomsten av bestäm- kron*n.
melserna rörande tilläggsavvittring samt ströängars indragande till kronan
man tydligen utgått ifrån att enskilda icke skulle drabbas av några
20
Protokoll enligt
lagen om
utmtltningsed.
Stämpel såsom
ersättning
fBr expeditionslösen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
som helst kostnader. I konsekvens härmed borde då också kostnadsfrihet
äga rum beträffande de expeditioner, som i dylika ärenden utfärdas.
Denna fråga syntes emellertid genom för närvarande gällande
bestämmelser icke vara fullständigt reglerad.
Statskontoret, vars utlåtande i ärendet infordrats, har icke haft
något att erinra mot lantmäteristyrelsens förslag.
Åven jag finner lantmäteristyrelsens framställning välgrundad och
föreslår sålunda ändring i berörda hänseende av bestämmelserna i 7 §
stämpelförordningen.
Jag vill vidare anmärka, att av lagen den 13 maj 1921 om
utmätningsed föranledes ett tillägg till rubriken Protokoll uti den tariff,
som finnes intagen i 3 § av stämpel förordningen.
I slutet av nyssnämnda tariff har genom förenämnda förordning den
7 juli 1921 införts föreskrift därom, att expedition, som avses i de vid
verkställd reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
m. m. meddelade bestämmelser angående indragning av expeditionslösen,
och som är utfärdad av ämbets- eller tjänsteman, vilken är
underkastad sådan bestämmelse, skall förses utöver eljest utgående stämpelavgift
med stämpel till belopp motsvarande den indragna lösen.
1 en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har riksräkenskapsverket
påpekat, hurusom nämnda bestämmelse sålunda avsåge endast viss del
av den expeditionslösen, som skulle till statsverket redovisas, nämligen
sådan som blivit indragen i sammanhang med verkställd reglering av
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden. Annan staten tillkommande
expeditionslösen vore således icke omsatt i stämpel utan skulle
fortfarande debiteras på vanligt sätt. Detta vore exempelvis förhållandet
med den vid vattendomstolarna inflytande lösen, vilken enligt föreskrift
i stadgan den 6 december 1918 (nr 1034) angående tjänstgöringen
vid vattendomstolarna skulle redovisas till statsverket. Uti sitt omförmälda
yttrande har riksräkenskapsverket emellertid gjort gällande, att
något skäl icke syntes föreligga för den begränsning, som skett vid
meddelandet av nu berörda föreskrift i förordningen den 7 juli 1921.
Riksräkenskapsverket har förty hemställt, att all expeditionslösen, som
författningsenligt skall till statsverket redovisas, måtte bliva omsatt i
motsvarande avgiftssatser enligt stämpelförordningen. Därvid har riksräkenskapsverket
erinrat, att en omläggning av statsverket tillkommande
lösen i stämpelbeläggning givetvis komme att medföra avsevärda
fördelar. Genom en sådan omläggning bortfölle den jämförelsevis vid
-
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
lyftiga bokföringen av de särskilda, vanligen obetydliga inkomstbeloppen,
och kontrollen över uppbörden bleve synnerligen förenklad och mera
effektiv, vartill komme, att några föreskrifter beträffande medlens redovisning
i olika fall ej vidare behövde utfärdas.
V ad riksräkenskapsverket sålunda anfört finner jag vara värt beaktande.
Det skulle visserligen kunna invändas, att genom omsättandet av expeditionslösen
i stämpelavgift statsverket kommer att få vidkännas en viss
minskning i inkomster på grund av den stämpelprovision, som vederbörande
tjänstemän äga att tillgodoräkna sig. Denna omständighet
torde dock icke böra tillmätas avgörande betydelse i betraktande av de
stora och påtagliga fördelar, som äro förenade med den ifrågasatta förändringen.
Jag anser mig sålunda böra föreslå, att nu åsyftade, genom
förordningen den 7 juli 1921 tillagda stadgande omformuleras i den
riktning, som riksräkenskapsverket påyrkat. 1 sammanhang härmed bör
då också vidtagas en motsvarande ändring i det genom en kungörelse
den 7 juli 1921 (nr 397) tillagda tredje stycket av 5 § i förordningen
den 7 december 1883 angående expeditionslösen. På frågan om denna
senare ändring behöver jag dock icke nu närmare^ inlåta mig.
Jag övergår härefter till att beröra stämpelsatserna för de i 2 kap. Stämplar å
stämpelförordningen omförmälda enskilda handlingarna. Därvid vill jag v ^ndling»^
emellertid förutskicka, att nämnda stämpelsatser icke enligt mitt förmenande
böra i någon större omfattning göras till föremål för höjning.
Stämpelsatserna i fråga äro ofta bestämda i förhållande till värdet av
någon viss egendom eller rättighet, vilken den stämpelpliktiga enskilda
handlingen har till föremål. I sådana fall kommer det sjunkande
penningvärdet tydligen att omedelbart giva sig tillkänna genom en förhöjning
av det i penningar bestämda värde, efter vilket stämpeln till
de ifrågavarande handlingarna skall utgå, och därav föranledes sålunda
indirekt en höjning av själva stämpelbeloppen. 1 penningvärdets fall
ligger följaktligen ingen anledning till en höjning av de stämpelsatser,
vilka blivit bestämda enligt nu omförmälda grund. Jag har därför icke
ansett mig böra föreslå någon förhöjning av de på detta sätt bestämda
stämpelsatserna, dock med ett undantag, nämligen beträffande stämpeln
till avhandling om köp av lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva. Stäm- Avhandling
peln till sådana avhandlingar är bestämd till 60 öre för varje fulla 100 omfcöpöre’
kronor av köpesumman eller samma stämpelsats, som förut gällt beträffande
avhandling om köp av fast egendom jämte ett flertal andra
handlingar. Denna förut i åtskilliga fall gällande stämpelsats av 60 öre
för fullt hundratal kronor har emellertid numera i allmänhet förhöjts
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
Avhandling
om skogsavverkningsrätt.
Äktenskapsförord.
Skattelösen
av kronojord,
Avhandling
om rätt till
avkomst av
fast egendom.
Servitutsavtal.
Fördelsko
ntrakt.
Undantagskontrakt.
till 1 krona och något skäl synes mig icke föreligga att beträffande
lösöreköpen bibehålla den hittillsvarande lägre stämpelsatsen. Jag föreslår
därför, att stämpeln till lösöreköpen höjes till 1 krona för varje fulla
100 kronor av köpesumman.
Beträffande åtskilliga stämpelsatser, vilka icke äro bestämda i förhållande
till det i penningar angivna värdet av den egendom eller
rättighet, som avses i de stämpelpliktiga handlingarna, anser jag förhöjningar
böra vidtagas, och har jag att härom anföra följande.
För avhandling rörande rätt till skogsavverkning är fastställd eu
stämpel, utgående i förhållande till beloppet av vad för rättigheten blivit
utfäst. Tillika gäller emellertid, att, om den utfästa gottgörelsen icke
blivit i avhandlingen till visst belopp bestämd, stämpel skall erläggas
med 10 öre för varje fullt antal av 10 ar utav det upplåtna skogsskiftet.
Beträffande sistnämnda stämpelsats är med hänsyn till penningvärdets
fall en höjning motiverad, och i överensstämmelse med vad jagansett
lämpligt i fråga om stämplarna till åtskilliga av statsmyndigheterna
utfärdade expeditioner föreslår jag även med avseende på nu
berörda stämpelsats gn förhöjning till dubbla beloppet eller sålunda till
20 öre för varje fullt antal av 10 ar.
En fördubbling anser jag även böra vidtagas dels beträffande
stämpeln till äktenskapsförord samt dels beträffande den stämpel, varmed
brev eller resolution å skattelösen av kronojord skall beläggas, då handlingen
för lagfart företes. Efter en sådan förhöjning komma stämpelbeloppen
att utgöra för äktenskapsförord 10 kronor samt för brev eller
resolution å skattelösen av kronojord i allmänhet 10 kronor, men då
lagfart sökes för aktiebolag, som icke driver bankrörelse, 20 kronor.
För avhandlingar rörande avkomst eller annan förmån av fast egendom
och rörande servitutsavtal ävensom för fördelskontrakt och undantagskontrakt
är för närvarande fastställd en och samma stämpelavgift av 50 öre.
Detta belopp synes mig — även bortsett från penningvärdets fall — vara
oproportionerligt lågt i betraktande av de jämförelsevis stora värden, om
vilka det här ofta nog är fråga. En tämligen kraftig höjning av stämpeln
till dessa handlingar är därför på sin plats. Att avhandling rörande avkomst
eller annan förmån av fast egendom samt fördelskontrakt och
undantagskontrakt i stämpelhänseende behandlas lika, finner jag vara
riktigt, i synnerhet som rättshandlingar av dessa slag icke sällan äro
av tämligen likartad innebörd. Däremot torde icke kunna påvisas något
skäl för ett likställande av servitutsavtalen med omförmälda övriga arter
av upplåtelser. Fastmera synas mig servitutsavtalen med hänsyn till den
betydelse, de i allmänhet äga för en avsevärt längre framtid, böra be
-
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
läggas med högre stämpel än övriga nu åsyftade avtal. Jag föreslår
därför, att stämpelbeloppen fastställas för avhandling rörande avkomst
eller annan förmån av fast egendom samt för fördelskontrakt och
undantagskontrakt till 2 kronor och för avhandling rörande servitutsavtal
till 5 kronor.
Vidare föreslår jag en ändring i den bland de stämpelpliktiga Depositiousenskilda
handlingarna ''förekommande rubriken Depositionsräkning etc. 1 rakiungro "n
denna rubrik finnes i dess nuvarande lydelse ekonomisk förening ej
omnämnd. Då det är tvivelaktigt, om varje ekonomisk förening, som
mottager penningar å depositionsräkning, är att anse såsom »annan
kreditinrättning», har i rubriken upptagits ekonomisk förening. Härigenom
vinnes även överensstämmelse med lydelsen av rubriken Sparkasseräkning.
Jämte de förslag till ändringar i stämpelförordningen, för vilka Övriga änjag
nu redogjort, har jag även fått anledning att föreslå ett tillägg till dri"8arde
i 42 § av berörda förordning meddelade bestämmelserna rörande
den provision, som stämpel försälj are äger tillgodoräkna sig såsom er- Rm f0r staä
sättning för besvär och kostnader. Det har nämligen i ett par större att förbehålla
städer förekommit, att stadsfullmäktige i samband med antagandet av
ny lönestat för rådstuvurätten och magistraten bestämt, att den vederbörande
tjänstemän tillkommande stämpelprovision skall inlevereras till
stadens kassa. Då Kungl. Maj:ts fastställelse sökts å dylik bestämmelse, har
med hänsyn till stadgandet, att stämpelförsäljaren äger tillgodoräkna sig
omförmälda provision, fastställelse ansetts icke kunna meddelas. Enär
något hinder icke synes böra resas mot bestämmelsen ifråga, har vid
42 § första stycket gjorts ett tillägg av innehåll, att i arbetsordning
eller lönestat för rådstuvurätt och magistrat må intagas föreskrift, att
hos nämnda myndigheter anställd befattningshavare, som är stämpelförsäljare,
skall till stadens kassa inbetala honom tillkommande provision.
Slutligen vill jag till behandling här upptaga en fråga, som väckts •Kan''a
av riksdagens justitieombudsman genom en den 9 december 1921 till ITmptiZeiTi.
Kungl. Magt avlåten framställning, nämligen frågan angående rätt till
ränta vid restitution av stämpelavgift.
Om återfående av erlagd stämpelavgift finnas bestämmelser meddelade
dels i stämpelförordningen samt dels i förordningen den 19
november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva. Enligt 20 § stämpelförordningen
samt 49 § 2 mom. första stycket arvsskatteförordningen
kan sålunda under vissa förutsättningar restitution medgivas av veder
-
Av justitieombudsmannen
inhämtade
yttranden.
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
börande hovrätt, då framställning därom göres i föreskriven ordning.
Om det emellertid visas, att ansökan om restitution icke i denna ordningkunnat
göras, skall det enligt 21 § första stycket stämpelförordningen
samt 49 § 2 mom. andra stycket arvsskatteförordningen efter därom
gjord ansökning ankomma på Kungl. Magt att efter prövning av föreliggande
omständigheter förordna om restitution av vad i stämpelavgift
för mycket erlagts. Dylik befogenhet att medgiva restitution tillkommer
vidare enligt 21 § andra stycket stämpelförordningen Kungl. Maj.t,
där någon i fall; varom i 20 § och 21 § första stycket av samma förordning
icke är stadgat, måst vidkännas stämpelavgift, som antingen
alldeles icke bort utgå eller bort utgå med lägre belopp än det erlagda.
Slutligen må på grund av stadgande i 49 § 1 inom. arvsskatteförordningen
skatt, som erlagts enligt nämnda förordning, i vissa tall på ansökan
kostnadsfritt återbekommas i den ordning, som i fråga om restitution
av kronoutskylder är föreskriven. Någon bestämmelse, att vid restitution
av stämpel medel ränta skall betalas, finnes icke meddelad, detta i motsats
till vad som gäller vid restitution av utskylder. För sistnämnda
fall har nämligen genom en förordning den 2 maj 1919 (nr 200) föreskrivits,
att envar, som efter besvär över taxering eller debitering vinner
nedsättning i eller befrielse från honom påförd utskyld eller avgift till
stat eller kommun eller från annan allmän utskyld eller avgift, vid återbekommandet
av det belopp, han för mycket erlagt, tillika skall äga
erhålla ränta därå efter fem för hundra om året från och med den dag,
beloppet visas vara av honom guldet, till den dag, detsamma återbekommes;
dock att ränta ej må utgå för längre tid än till dess 30 dagar
förflutit, efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmål meddelats eller
underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft.
I justitieombudsmannens nu ifrågavarande till Kungl. Maj:t avlåtna
framställning lämnas redogörelse för yttranden, som på justitieombudsmannens
begäran avgivits dels av advokatfiskalerna i rikets hovrättei,
dels av statskontoret.
Samtliga advokatfiskalerna hava i sina yttranden förklarat sig anse,
att rätt till ränta borde medgivas vid restitution av skatt enligt såväl
stämpelförordningen som arvsskatteförordningen. Advokatfiskalerna i
Göta hovrätt samt i hovrätten över Skåne och Blekinge hava därvid
särskilt framhållit, att ränta borde utgå''jämväl för tid, innan respektive
handlingar åsatts stämpel, då domhavande eller annan myndighet haft
vård om kontant guldna arvsskatte- eller stämpelbelopp. Advokatfiskal
i hovrätten över Skåne och Blekinge har emellertid under erinran
att statens intresse fordrade, att den tid, under vilken stämpelmedlen
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
innehades av annan, icke bleve längre än nödigt, samt att vad gällande
bestämmelser om redovisning för stämpelavgifter därutinnan innehölle,
knappast torde motsvara vad statens intresse sålunda krävde — velat
ifrågasätta, huruvida icke införande av rätt till ränta i fall, varom vore
fråga, påkallade revision av nämnda bestämmelser.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen följande:
Sedan numera genom kungörelsen den 2 maj 1919 medgivits rätt till
ränta å utskylds- eller avgiftsbelopp till stat eller kommun, som återbekommes
på grund av besvär över taxering eller debitering, syntes
svårligen kunna anföras något principiellt skäl, varför icke enahanda
rätt borde tillkomma den, som erhölle restitution av erlagda stämpelmedel.
Statskontoret ansåge sig därför i likhet med advokatfiskalerna
i hovrätterna böra tillstyrka, att åtgärder vidtoges för vinnande av detta
ändamål. Beträffande omfattning-en av rätten till räntegottgörelse borde
densamma avse belopp, som restituerades enligt såväl förordningen angående
stämpelavgiften som förordningen om arvsskaft och skatt för
gåva. Bestämmelserna angående restitutionsförfarandet återfunnes i 20
och 21 §§ stämpelförordningen och 49 § arvsskatteförordningen. Enligt
20 § samt 49 § mom. 2 första stycket prövades i däri omnämnda fall
restitutionsfrågan av vederbörande hovrätt och enligt 49 § mom. 1 återbekommes
arvs- eller gåvoskatten, i den mån den icke bort utgå, i den
ordning, som i fråga om restitution av kronoutskylder vore föreskriven.
Att i de nu angivna fallen räntegottgörelse å de restituerade beloppen
bolde tillkomma vederbörande, torde vara givet. Vidkommande däremot
de fall, där restitution vunnes jämlikt bestämmelserna i 21 § och 49
mom. 2 andra stycket, syntes sakea mera tvivelaktig. Där prövades
frågan icke av domstol utan av Kungl. Maj:t i administrativ väg och,
om än det kunde antagas, att i många fall omständigheterna vore sådana,
att, även om ärendet behandlats av domstol, restitution skulle
hava medgivits, torde det å andra sidan förekomma åtskilliga fall, där
först och främst själva upptagandet till provning av ansökningen och
jämväl beviljandet av restitution hade ett starkt drag av nådeakt. I
dessa sistnämnda fall vore det icke utan vidare klart, att ränta borde
utgå. Statskontoret ansåge därför lämpligast, att, där ansökning om
restitution prövades av Kung], Maj:t i statsrådet, Kungl. Maj:t ägde
bestämma, huruvida ränta å belopp, för- vilket restitution medgåves,
skulle tillkomma vederbörande. Tiden, för vilken ränta skulle^tgå,''
borde räknas från och med den dag, då stämpelmedlen inbetalts Till
vederbörande tjänsteman. Därav följde, att det ur synpunkten av statens
intresse att ej få betala ränta för tid, under vilken medlen ännu icke
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 192 höft. (Nr224.) 4
J ustitieombudsmannen.
26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
till kronans kassa influtit, borde tillses, att denna tid bleve så kort som
möjligt. Då nu gällande bestämmelser angående vederbörande tjänstemäns
inleverering av de stämpelmedel, som därvidlag spelade den ojämförligt
största rollen, nämligen de, som erlades för förseende av handling
med dubbel beläggningsstämpel, ingalunda kunde anses tillräckligt effektiva
i nu förevarande hänseende, syntes det statskontoret med fog kunna
ifrågasättas, att bestämmelse om rätt till ränta å restituerade stämpelmedel
icke borde meddelas annat än i sammanhang med utfärdande av
nya och skärpta föreskrifter angående underdomarnas inlevereringsskyldighet
för medel, som uppburits i betalning för dubbel beläggningsstämpel.
Statskontoret finge erinra därom, att ett av Kungl. Maj:t i
sådant avseende för 1921 års riksdag framlagt förslag till ändrad lydelse
av 34 och 39 §§ stämpélförordningen visserligen icke vunnit riksdagens
bifall, men att riksdagen å andra sidan ansett de påvisade förhållandena
angående inleverm-ingen av stäm pel medel vara av den art, att det vore
synnerligen önskvärt att få erforderliga ändringar införda i författningen;
och hade riksdagen förutsatt, att Kungl. Maj:t komme att ägna frågan
fortsatt uppmärksamhet och därvid undersöka de olika utvägar, vilka
kunde erbjuda sig för att avhjälpa ifrågavarande missförhållanden samt
därefter för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Beträffande den kostnad
för statsverket, som rätten till räntegottgörelse skulle medföra, syntes
densamma icke bliva alltför betungande. Enligt av advokatfiskalerna
lämnade uppgifter angående beloppen av de av hovrätterna beviljade
restitutioner under femårsperioden 1916— 1920 uppginge medeltalet för
år till omkring 150,000 kronor. Om man vidare antoge, att de av
Kungl. Maj:t medgivna eller enligt 49 § mom. 1 arvsskatteförordningen
utgående restitutioner skulle uppgå till ett årligt belopp av 50,000 kronor,
erhölles ett restitutionsbelopp för år av 200,000 kronor. Under
antagande, att varje särskilt belopp i genomsnitt droge ränta under ett
års tid och med en räntefot av 5 procent, skulle alltså statens årskostnad
bliva 10,000 kronor.
Justitieombudsmannen har i sin förberörda framställning huvudsakligen
anlört: Skattskyldigs rätt till räntegottgörelse i de i förordningen
den 2 maj 1919 förutsatta fall avsåge icke allenast utskylder
till stat och kommun utan alla utskylder och avgifter, som grundas på
taxeringen. Då stämpelskatten icke i och för sig borde betraktas såsom
en skatt av ett särskilt slag utan såsom en form för skatteuppbörd,
kunde det synas oriktigt, att ränta icke finge tillgodoräknas vid restitution
enligt 1914 års förordningar. Bestämmelserna om stämpelskatt
både varit föremål för många ändringar. Särskilt omfattande vore de
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224. 27
andringar som genomfördes 1914. Eu väsentlig höjning av arvsskatten
och gåvoskatten ävensom av stämpeln å köp av fast egendom äo-de då
rum. Allt eftersom stämpelskatten vuxit, hade restitutionsfrågan fått
större betydelse. Då restitution av stämpelskatt skulle äga rum, torde
de fall, som grundade sig på att arvsskatt beräknats till för högt belopp,
vara mest framträdande. 1 vissa fall kunde de stämpelbelopp
som borde restitueras, bliva avsevärda. Även med den noggrannaste
provning av stampelfrågan kunde i åtskilliga fall ett säkert avgörande
ej alltid genast traffas. Då den, som å tjänstens vägnar mottoge och
stampelbelade en handling, vore ansvarig för att det stadgade stämpelbi°PPet,
redovisades, kunde detta leda till en för den skattskyldige
ofördelaktig situation. Om en handling, som skulle stämpelbeläggas
icke vid ingivandet vore behörigen försedd med stämpel och penningar
ej genast erlades till det felande stämpelbeloppet, finge handlingen enligt
gällande föreskrifter icke mottagas. Det vore då förklarligt, att eu
tjänstemän vid mottagandet av en stämpelpliktig handling i tvivelaktiga
fall hellre fordrade det högre av två belopp, som kunde komma i fråga.
Vid uttagande av arvsskatt, när dödsboets tillgångar skulle fördelas &på
olika dodsbodelägare, måste det ligga i såväl den stämpelbeläggande
tjänstemännens som statens intresse, att dess rätt till skatt på dylikt
satt säkerställdes. Men oavsett den svårighet, som kunde vara förenad
med att bestämma stämpelskattens storlek, måste det anses obilligt att
om skatten till större eller mindre del måste restitueras, ränta icke
erlades a det återbetalade beloppet. Skyldigheten att inbetala den stämpelskatt,
som avfordrades, oberoende därav att beloppet icke blivit slutligen
bestämt, kunde, i överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet
anfört beträffande utskylder vid framläggande av förslaget
till 1919 års förordning, många gånger medföra betydande ekonomiska
©lägenheter för de skattskyldiga, därigenom att de under avsevärd
tid maste ligga ute med skattebelopp, som de slutligen förklarades berättigade
återfå. Det måste därför anses rättvist, att i gengäld härför
ränta betalades å det belopp, som återställdes. Genom 1914 års arvsskatteförordning
infördes bestämmelser om anstånd i vissa fall med
åläggande av arvsskatt. Å skatt, för vilken anstånd åtnjötes, skulle
erlägga^ ränta efter 5 procent av oguldet belopp. När staten fordrade
ranta, da anstånd medgåves med stämpelskattens erläggande, kuude det
ej anses annat än riktigt, att staten betalade ränta å stämpelskatteelopp,
som återställdes, därför att det rätteligen icke skolat erläggas.
Statskontoret både i sitt . utlåtande gjort åtskillnad mellan å ena sidan
de fall, som omförmälas i 20 § stämpelförordningen samt 49 § 1 mom.
Utlåtanden.
28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
och 2 inom. första stycket arvsskatteförordningen, och å andra sidan de
fall, som beröras i 21 § stämpelförordningen och 49 § 2 mom. andra
stycket arvsskatteförordningen, samt uttalat såsom sin uppfattning, att
räntegottgörelse i de förra fallen givetvis borde utgå, men att Kungl.
Maj:t, som i de senare fallen i administrativ väg prövade frågan om
restitution, därvid ville avgöra, huruvida ränta skulle tillerkännas vederbörande.
Detta torde otvivelaktigt vara det lämpligaste. Beträffande
storleken av den ränta, som vid restitution skulle utgå, hade statskontoret
föreslagit räntefotens bestämmande till 5 procent. Med hänsyn
till vad som gällde om ränta å stämpelskatt, med vars erläggande medgivits
anstånd, samt bestämmelserna i 1919 års förordning torde denna
räntefot få anses lämplig. I fråga om den tid, för vilken räntan skulle
utgå, syntes stadgandena i 1919 års förordning kunna tagas till förebild.
När arvsskatt skulle återbetalas i den ordning, som i fråga om restitution
av kronoutskylder vore föreskriven, förelåge likartade förhållanden, men
jämväl beträffande övriga fall syntes nämnda bestämmelser kunna tjäna
som mönster. Då statsverket skulle hava att gälda ränta redan från
den dag, stämpelmedlen inbetalts till vederbörande tjänstemän, vore det,
såsom statskontoret framhållit, av största vikt, att stämpelmedlen utan
onödig tidsutdräkt inlevererades till statskassan. Då enligt de av statskontoret
återgivna uttalanden av 1921 års riksdag med avseende å
inleverering av stämpelmedel till statskassan redan nu förelåge missförhållanden,
som borde avhjälpas, skulle detta i ännu högre grad bliva
fallet, därest staten skulle vara skyldig att betala ränta även för en
avsevärd tidrymd, innan ett stämpelbelopp, som skulle restitueras, influtit
i statskassan.
över justitieombudsmannens framställning hava utlåtanden infordrats
från statskontoret samt hovrätterna.
Statskontoret har hänvisat till sitt tidigare på justitieombudsmannens
begäran avgivna utlåtande samt förklarat sig icke i anledning av
nämnda framställning hava något att tillägga.
Svea hovrätt har förklarat sig i huvudsak finna justitieombudsmannens
framställning välgrundad. 1 ett avseende syntes emellertid någon
begränsning av den föreslagna ränteplikten för statsverket vara av nöden.
I de fall då, såsom ofta förekomme, en stämpel underkastad handling,
som skulle behandlas vid underdomstol, före domstolens sammanträde
ingivits till domhavande eller å domstolskansliet, kunde svårighet stundom
möta att konstatera dagen för ingivandet. I betraktande härav och då
möjligheten att sålunda på förhand ingiva handlingar, som skulle behandlas
av underrätt, vore en förmån, varav det stode allmänheten fritt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
29
att begagna sig eller icke, syntes ränta icke böra utgå från tidigare dag
än den, då ärendet av rätten behandlades.
De båda övriga hovrätterna hava förklarat sig icke hava något att
erinra mot justitieombudsmannens framställning.
Att den, som erhåller restitution enligt någon av nu ifrågavarande
båda förordningar, tillika bör äga rätt till ränta å det restituerade beloppet,
är tydligen, på sätt i samtliga de avgivna yttrandena framhållits,
överensstämmande med rättvisa och billighet. Av statskontoret bär
emellertid ifrågasatts, att bestämmelse om rätt till ränta å restituerade
stämpelmedel icke borde meddelas annat än i sammanhang med utfärdande
av nya och skärpta föreskrifter angående underdomarnas inlevereringsskyldighet
för medel, som uppburits i betalning för dubbel beläggningsstämpel.
Den härvid framförda synpunkten, att staten, som
skulle hava att gälda ränta från och med den dag, då stämpelmedlen
inbetalts till vederbörande tjänsteman, måste hava intresse av att medlen
så snart som möjligt därefter komme att inflyta i kronans kassa, kan
väl icke frånkännas berättigande. Däremot må emellertid erinras, att
den enskildes rätt till ränta i förevarande fall icke bör vara beroende
av det sätt, på vilket staten ordnar stämpelförsäljarnas redoAusningsskyldighet
för av dem uppburna medel. Av tillgängliga uppgifter rörande
de belopp, för vilka restitution under de senare åren be\Tiljats, synes
dessutom framgå, att statens utgifter för gäldande av nu ifrågasatta
ränta komma att bliva jämförelsevis obetydliga. Vid sådant förhållande
har jag ansett mig icke böra a\r statsfinansiella skäl avstå från att söka
åvägabringa en ur principiell synpunkt riktig lösning av förevarande
spörsmål, oaktat jag icke för närvarande är i tillfälle att föreslå några
förändrade bestämmelser rörande stämpel försäljares redovisningsskyldighet.
1 fråga om de närmare bestämmelserna rörande räntans utgående
torde justitieombudsmannens förslag i huvudsak kunna följas. Jag anser
sålunda, att, då restitution medgives av Kungl. Maj:t enligt 49 § 2 mom.
andra stycket arvsskatteförordningen eller 21 § stämpelförordningen, det
bör överlämnas åt Kungl. Maj:t att träffa avgörande i vad mån ränta
skall utgå. I övriga fall torde de i omförmälda förordning den 2
maj 1919 meddelade föreskrifterna kunna tagas till förebild, så att ränta
följaktligen skall utgå efter 5 procent från och med den dag, det restituerade
beloppet visas vara av sökanden guldet, till den dag, detsamma
återbekommes; dock att ränta ej må utgå för längre tid än till dess
trettio dagar förflutit, efter det vederbörande myndighets beslut rörande
restitutionen tagit åt sig laga kraft. Av skäl, som anförts i Svea hovBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 192 käft. (Nr 224.) 5
Departem
chefen
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
rätts i ärendet avgivna utlåtande, torde emellertid, då fråga är om stämpel
till handlingar, vilka varit föremål för handläggning vid underdomstol,
ränta icke böra utgå från tidigare dag än den, då handläggningen vid
domstolen ägt rum.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst inom
finansdepartementet utarbetade förslag till dels förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften, dels ock förordning om ändrad lydelse av 49 § i förordningen
den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för
gåva, hemställer departementschefen, att nämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Vid protokollet:''
B. E. Brimberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.