Kungl. Maj:t8 proposition Nr 222.

9

Nr 222.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5
i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande
varor föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning
på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods; given
Stockholms slott den 14 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
antaga härvid fogade förslag till förordning angående utsträckning i
särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911
(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av
två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 190 höft. (Nr 221—222.)

2

10

Kungh Maj:ts proposition Nr 222.

Förslag

till

förordning angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i
förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor
föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning på
restitutionsupplag av tullrestitutionsgods.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av stadgandet i § 13 mom. 5
andra stycket i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande
varor, sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelse
den 11 juni 1915 (nr 252), rätt till tullrestitution eller befrielse från
tullavgift, vilken medgivits jämlikt samma mom. första stycket, må,
på därom hos Konungen gjord ansökning, för tiden intill utgången av
år 1922 åtnjutas i avseende å utländsk, efter utgången av år 1918 till
förtullning angiven råvara, även om den exportvara, i vilken den ingår,
icke inom två år efter råvarans angivning till förtullning utförts
ur riket eller intagits å restitutionsupplag.

. t; :———•—- •'' .. •

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför vidare:

Jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, sådant detta författningsrum
lyder enligt kungörelse den 11 juni 1915 (nr 252), äger
Kungl. Maj:t att, i särskilt fall eller för viss tid, åt näringsidkare,
som vill införa utländsk Illpliktig vara för att, med eller utan tillsats
av inhemskt eller icke ^illpliktigt utländskt råämne, använda densamma
till framställning av exportvara, medgiva rätt att vid utförsel av sålunda
framställd vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag
återbekomma erlagd tullavgift för den utländska tullpliktiga varan eller,
ifall tullavgiften, efter vad i nämnda författningsrum sägs, ännu icke
erlagts, njuta befrielse från dess gäldande.

I andra stycket av samma mom. 5 bestämmes emellertid, bland
annat, att ifrågavarande rätt skall anses förfallen med avseende å utländsk
råvara, som ingår i exportvara, vilken icke inom två år efter
råvarans angivning till förtullning utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag.

Önskar näringsidkare, åt vilken medgivits sådan rätt, som nu är
sagd, anstånd med erläggande av tullavgifter för vara, som han i ovan
angivna ändamål infört, tid dess frågan avgjorts, huruvida befrielse från
tullavgiften må njutas, är han, enligt bestämmelse i tredje stycket av
förevarande mom. 5, till sådant anstånd berättigad, därest han, med
anmälan om förhållandet, till generaltullstyrelsen avlämnar säkerhet,
som styrelsen finner betryggande, för vad honom kan åligga att till
tullkassan inbetala. Har, där anstånd med tullavgiftens erläggande ägt
rum, exportvaran icke blivit utförd ur riket eller upplagd å restitutionsupplag
inom sådan tid och under sådana omständigheter, att befrielse
från tullavgiften må njutas, skall denna inbetalas till tullkassan jämte

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

sex procent ränta därå från det den införda varan angivits till förtullning.

Vad med restitutionsupplag förstås framgår av § 13 mom. 7 tulltaxeförordningen.
Där stadgas, att tullrestitution eller befrielse från
tullavgift jämväl må medgivas, därest exportvaran i stället för att genast
utföras upplägges i stapelstad under kronans lås å särskilt, för sådant
ändamål inrättat upplag (restitutionsupplag) inom lägenhet, som tillhandahålles
av staden eller vederbörande exportör och godkännes av
tullverket. Därest godset icke inom ett år efter uppläggning å restitutionsupplag
utförts, skall tullavgiften inbetalas till tullkassan. Närmare
föreskrifter angående dylika upplag och villkoren för deras begagnande
äro meddelade i kungörelsen den 10 november 1911 (nr 115) med föreskrifter
angående restitutionsupplag och villkoren för dess begagnande.

Jag anhåller nu få anmäla uppkommen fråga beträffande utsträckning
i särskilda fall aA^ den i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen föreskrivna
tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning å restitutionsupplag
av tullrestitutionsgods.

Genom resolution den 12 november 1920 har Kungl. Maj:t på
vissa villkor medgivit aktiebolaget Baltic i Stockholm rätt att tillsvidare
intill uigången av år 1921 vid utförsel av vid bolagets verkstäder tillverkade
separatorer och andra mejerimaskiner samt reservdelar därtill,
till vilkas framställning använts av bolaget från utlandet införd tullpliktig
järnplåt, jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen återbekomma
av bolaget erlagd tullavgift för den utländska järnplåt, som använts till
exportvarornas framställning, eller, ifall tullavgiften efter vad i nämnda
författningsrum sägs, vid utförseln ännu icke erlagts, njuta befrielse
från dess gäldande. I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t förklarat,
bland annat, att rätten till tullrestitution eller befrielse från tullavgift
skulle avse även det fall, att utförselvaran upplades på restitutionsupplag Sedermera

har Kungl. Maj:t genom beslut den 25 november 1921
förklarat, att den rätt till tullrestitution jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen,
som medgivits åtskilliga näringsidkare för tiden intill
utgången av år 1921, finge jämväl därefter av dem på oförändrade
villkor fortfarande tillgodonjutas intill utgången av år 1922.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhåller nu ovannämnda aktiebolaget
Baltic, att det bolaget genom resolutionen den 12 november 1920
lämnade restitutionsmedgivandet måtte få gälla utan hinder av att i re -

13

Kutigl. Maj:ts proposition Nr 222.

solutionen avsedd exportvara ej utförts inom två år efter råvarans angivning
till förtullning.

‘ Till stöd för förevarande ansökning har bolaget framhållit den betydligt!
minskade exporten av separatorer och mejerimaskiner under
åren 1920 och 1921, vilken förorsakats dels av minskad köpkraft hos
länder med svag valuta, såsom Ryssland med flere, varest bolaget förut
haft en väl inarbetad marknad för sina produkter, dels ock av den allmänna
depressionen, som inverkat menligt på exporten till övriga
länder.

En anhållan av liknande innebörd med den nu förevarande framställdes
år 1919 av aktiebolaget Keros i Södertälje. Denna anhållan,
över vilken kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgåvo utlåtande
den 28 januari 1920, föranledde '' proposition till riksdagen den 12
mars 1920, (nr 269), varigenom föreslogs, att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgiva, att den rätt till tullrestitution
eller befrielse från tullavgift jämlikt § 13 mom. 5 i gällande förordning
med tulltaxa för inkommande varor, vilken medgivits vissa näringsidkare
för tiden intill utgången av år 1921, finge, utan hinder av den i
andra stycket av samma författningsrum meddelade preskriptionsbestämmelsen,
intill nämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk efter utgången
av år 1916 till förtullning angiven råvara, även om den exportvara,
i vilken den inginge, icke inom två år efter råvarans angivning
till förtullning utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag.

Det sålunda begärda bemyndigandet meddelades av riksdagen.

Över den av aktiebolaget Baltic nu gjorda ansökningen hava kommerskollegium
och generaltullstyrelsen den 4 mars 1922 gemensamt avgivit
infordrat utlåtande samt därvid fogat yttranden dels från tullkammaren
i Södertälje dels ock från fullmäktige i järnkontoret jämte av
fullmäktige åberopat utlåtande av överingenjören hos järnkontoret Axel
Wahlberg.

I tullkammarens i Södertälje berörda, den 2 mars 1922 avgivna
yttrande upplyses, bland annat, följande. Aktiebolaget Baltic hade under
åren 1919 och 1920 infört sammanlagt respektive 164,732 kilogram
och 276,349 kilogram eller sålunda under båda åren tillhopa
441,081 kilogram järnplåtvaror, hänförliga till tulltaxerubrikerna 730,
731, 732, 735, 736 och 739. Under år 1921 hade bolaget före utgången
av tvåårsperioden utfört exportfabrikat, däri ifrågavarande råvaror
inginge med en myckenhet av i allt 31,071 kilogram, vadan 410.010
kilogram råvaror, för vilka tullen utgjorde 17,008 kronor 68 öre, åter -

2 ullkammaren
i Södertälje.

J ärnkontoret.

Kommerskol•
legitim och
generaltullstyrelsen.

14 - Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

stode ontförda. Av sistnämnda kvantitet hade emellertid 179,583 kilogram,
därtor tullen utgjorde 10,362 kronor 82 öre, intill dagen för
avgivandet av tullkammarens yttrande icke kvarlegat två år, i följd
varav en kvantitet av allenast 230,427 kilogram med tull av 6,645
kronor 86 öre icke utförts inom föreskriven tid. På grund av de höga
arbets- och driftkostnaderna samt den allmänna ekonomiska depressionen
hade bolaget varit nödsakat att i det närmaste fullständigt nedlägga
driften, i följd varav något exportgods icke kunnat uppläggas å restitutionsupplag.
Enligt vad tullförvaltaren i Södertälje under hand meddelat,
beräknade bolaget, att icke någon del av den outförda kvantiteten
skulle kunna hinna att förädlas och exporteras inom tvåårsperioden.

I det vid järnkontorets yttrande fogade utlåtandet från överingenjören
Wahlberg antöres, bland annat, följande:

»Det torde vara uppenbart, att ett beviljande av bolagets föreliggande ansökan
i sådant måtto, att bolaget kommer i åtnjutande av tullrestitutionsrätt för
denna lagrade utländska plåt, även om den färdiga exportvaran ej utföres ur riket
före utgången av år 1922, ej på något sätt kan påverka den svenska järnhanteringens
intressen, enär den ifrågavarande utländska plåten redan är inköpt och
lagrad inom landet. Av det anförda framgår vidare, att bolaget för sådan plåt,
som införes under loppet av innevarande år, äger åtnjuta tullrestitution under förutsättning,
att exporten av den färdiga varan sker före årets utgång.

Under sådana omständigheter kan det icke finnas någon anledning att ur
svenska järnhanteringens synpunkt avstyrka ifrågavarande ansökan, för så vitt den
begärda tidsfristen begränsas till och med utgången av år 1922.»

För egen del hava ämbetsverken efter att hava omnämnt Kungl.
Maj:ts ovan berörda beslut den 25 november 1921 samt förenämnda
till 1920 års riksdag avlåtna proposition, anfört följande:

»Med hänsyn till de stora svårigheter i konkurrenshänseende, vilka för närvarande
möta nästan alla förädlingsindustrier, som arbeta på exportmarknader,
synes särskild anledning förefinnas att bereda dessa industrier varje lättnad, som är
möjlig utan direkt skada för andra berättigade intressen. Det måste nämligen anses
vara ett allmänt intresse av största vikt, bland annat med hänsyn till rådande
arbetslöshet, att i möjligaste mån understödja uppehållandet av varje sådan industriell
verksamhet. Dessa synpunkter, som voro medbestämmande vid ämbetsverkens
hemställan den 10 november 1921, vilken föranledde Eders Kungl. Ma:jts ovan oinförmälda
beslut den 25 november 1921, synas jämväl böra föranleda bifall till nu
föreliggande ansökning.

Av samma skäl, som anförts i ovannämnda proposition beträffande då föreliggande
fall, hemställa emellertid ämbetsverken, att ett eventuellt medgivande även
nu lämnas i form av ett generellt bemyndigande för Eders Kungl. Maj:t på enahanda
sätt, som skedde genom ovanberörda beslut år 1920. Visserligen blev detta

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.

icke begagnat av andra restitutionsrättshavare än aktiebolaget Kéros, men ämbetsverken
hålla för troligt, att liknande framställningar kunna komma att göras av
andra vederbörande industriidkare än nu ifrågavarande sökande, aktiebolaget Baltic.

Med hänsyn bland annat därtill, att samtliga nu gällande restitunonsmedgivanden
jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen endast omfatta tiden intill utgången
av år 1922, anse ämbetsverken, att den nu ifrågasatta utsträckningen ej i
något fall må avse längre tid.»

Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit, ligger
det nära till hands att antaga, att utom sökandebolaget jämväl andra
industriidkare, som jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 25
november 1921 intill utgången av år 1922 tillgodonjuta rätt till tullrestitution
jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, beredas svårigheter
att inom författningsenlig tid utföra de utländska råvaror, för vilka tullrestitution
eller befrielse från tullavgift medgivits. Då emellertid nu
icke är känt i vad mån ytterligare framställningar av här föreliggande
art kunna förväntas, och sådana framställningar kunna inkomma vid
tidpunkt, då riksdagens medgivande ej kan ei hållas, anser jag mig böra
tillstyrka meddelande av bestämmelse om rätt för Kungl. RIaj:t att i
eventuellt förekommande, med det förevarande liknande fall utan hinder
av ovanberörda bestämmelse i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen medgiva
utsträckning av den däri stadgade tvåårslristen för utförsel, dock
ej i något fall längre än till utgången av år 1922.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett inom
finansdepartementet utarbetat förslag till förordning angående utsträckning
i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni
1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen
av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods,
hemställer departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skall proposition av den lydelse bil. litt. . . .
vid detta protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.

Departementschefen.

Ur protokollet:
B. E. Brimberg.