Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

1

Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1923 års taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.; given Stockholms
slott den 14 mars 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

dels förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1923
års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1923
års taxering till bevillning av inkomst,

dels ock förordning om särskild lydelse av det vid förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfärandet vid
taxering fogade formulär nr 1 att gälla vid 1923 års taxering.

GUSTAF.

I. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 180 käft. (Nr 210—211.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1923 års taxering till

inkomst och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna i 18 §
1 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,
vid 1923 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt det
beskattningsbara beloppet för svensk medborgare, som är här i riket
mantalsskriven, skall beräknas efter följande grunder:

a) För en var skattskyldig skall från det taxerade beloppet såsom
fritt från skatt avdragas följande belopp (ortsavdrag):

Om han är mantalsskriven inom ort tillhörande ortsgrupp I, 700 kronor,

» » » » » » » » II, 800 »

T> » » » » » » » III, 900 »

» » » » » » » » IV, 1,100 »

» » » » » » » » V, 1,200 »

b) Utöver ortsavdraget äger skattskyldig för en var av nedan angivna
personer åtnjuta ett avdrag av 300 kronor (familjeavdrag), nämligen
för:

hustru;

hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet
barn, vilket icke uppnått 18 år och icke nästföregående år haft
en behållen inkomst av minst 450 kronor;

husföreståndarinna, därest den skattskyldige är ogift (varmed jämställes,
att skattskyldig är änkling, änka eller frånskild) samt har hemmavarande
barn, för vilket avdrag åtnjutes.

För barn, vars föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,
skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna
skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas
hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av
särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familje -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

avdrag, eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt nedsatt,
må det skattefria avdraget ökas med högst 700 kronor. Sådana
utgifter för annans underhåll, som avses i 10 § i förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt, må icke åberopas såsom grund för avdrag enligt
detta stycke.

d) Den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av
de enligt a), b) och c) här ovan för den skattskyldige medgivna avdrag
men icke dubbla summan av samma avdrag, upptages i det beskattningsbara
beloppet till sitt halva belopp.

Den del av det taxerade beloppet, som överstiger dubbla summan
av medgivna avdrag, ingår i sin helhet i det beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1923 års taxering
'' till bevillning av inkomst.

Härigenom förordnas, att vid 1923 års taxering till bevillning av
inkomst skola, i stället för de i 12 § 3 mom. av gällande bevillningsförordning
ävensom 10 § av de vid samma förordning fogade särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen meddelade föreskrifter, följande
bestämmelser lända till efterrättelse.

Därest bevillningsfrihet enligt 12 § 2 mom. bevillningsförordningen
ej åtnjutes, skall den i mautalsskrivningskommunen beskattningsbara
inkomsten för i riket mantalsskriven svensk medborgare bestämmas enligt
följande grunder:

a) Från den taxerade inkomsten avräknas såsom skattefritt avdrag:
dels, om den skattskyldige är mantalsskriven inom ort tillhörande

ortsgrupp I ................. 350 kronor,

» II ........... 400 »

» III................. 450 »

» IV............... 550 »

» V ................. 600 » ;

dels ock 150 kronor för en var av nedan avgivna personer:

hustru;

hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet
barn, därest den skattskyldige äger åtnjuta avdrag för barnet
vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt;

husföreståndarinna, därest den skattskyldige äger åtnjut» avdrag
för henne vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

För barn, vars föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,
skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas
hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

Den del av den taxerade inkotasten, som överstiger vad sålunda
skall avdragas men icke dubbla summan därav, medräknas till liälfteu ;
återstoden av den taxerade inkomsten medräknas i sin helhet.

b) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av
särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta avdrag
enligt a) här ovan, eller annan därmed jämförlig omständighet)
är väsentligt nedsatt, må den beskattningsbara inkomsten nedsättas med
högst 700 kronor under det belopp, vartill densamma vid tillämpningav
de här ovan i övrigt givna stadganden eljest skolat bestämmas.

Sådana utgifter för annans underhåll, som avses i 11 § 2 mom.
4:o) c) bevillningsförordningen, må icke åberopas såsom grund för avdrag
enligt b) här ovan.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Till ledning vid tillämpning av bestämmelserna under a) här ovan
torde kunna tjäna följande exempel:

1. A, vilken i maritalsskrivningskommnnen taxerats till bevillning
för en inkomst av 500 kronor, har i annan kommun taxerats till bevillning
för mera än 100 kronor och är sålunda icke på grund av bestämmelsen
i 12 § 2 mom. bevillningsförordningen fri från inkomstbevillning
i mantalsskrivningskommunen. Därest han är ensamförsörjare
och bosatt i ort tillhörande ortsgrupp I, skall vid taxeringen till bevillning
i mantalsskrivningsorten avdragas 350 kronor samt av återstående
150 kronor medräknas allenast hälften, vadan den beskattningsbara inkomsten
utgör 75 kronor, vilket belopp enligt 12 § 5 inom. bevillningsförordningen
skall avjämnas till 70 kronor.

År A däremot bosatt i ort, tillhörande ortsgrupp IV eller V, eller
är han familjeförsörjare och uppgår alltså det enligt a) honom tillkommande
avdrag till eller överstiger inkomsten i mantalsskrivningskommunen,
500 kronor, återstår icke någon beskattningsbar del av densamma.

2. B har taxerats till inkomstbevillning för en inkomst av 840
kronor. Därest han är gift och bosatt inom ort, tillhörande ortsgrupp
I, skall hans beskattningsbara inkomst beräknas sålunda, att, sedan från
den taxerade inkomsten, 840 kronor, avräknats 350 kronor för honom
själv och 150 kronor för hustrun eller tillhopa 500 kronor, återstående

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

belopp av 340 kronor upptages såsom beskattningsbart till hälften eller
alltså med 170 kronor.

Därest den till inkomstbevillning taxerade inkomsten överstiger
dubbla summan av de enligt a) här ovan medgivna avdrag, erhålles den
beskattningsbara inkomsten genom att från den taxerade inkomsten
draga ett belopp lika med 1 Va gång beloppet av de medgivna avdragen.
Utgör den taxerade inkomsten 3,000 kronor och de skattefria avdragen
tillhopa 900 kronor, avdrages alltså från den taxerade inkomsten 1 Va
gång 900 kronor eller 1,350 kronor, vadan återstår en beskattningsbar
inkomst av 1,650 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210-

7

Förslag

till

förordning om särskild lydelse av det vid förordningen den 28 oktober 1910 om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering fogade formnlär nr 1 att

gälla vid 1923 års taxering.

Härigenom förordnas, att det vid förordningen den 28 oktober 1910
(nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering fogade
formulär nr 1 skall i nedan angivna delar hava följande särskilda lydelse
att gälla vid 1923 års taxering:

Formulär nr 1.

(Detta ark avskiljes vid blankettens ifyllande
och medföljer ej deklarationen vid avlämnandet.)

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

15. Uppgift om husföreståndarinna Jämnas blott av den, som är
ogift, änkling, änka eller frånskild samt har hemmavarande barn, vilket
vid utgången av nästföregående år icke uppnått 18 år och icke haft en
behållen inkomst av minst 450 kronor.

Deklarationsblankett nr 1.

Deklaration om inkomst och förmögenhet

att avlämnas år 19...... av:

Särskilda upplysningar och yrkanden. ''

Undertecknad var under nästföregående år gift ogift änkling änka
frånskild (det rätta understrykes) samt ^ ^ husföreståndarinna (se 15).

Antalet hemmavarande eller av mig helt eller delvis underhållna
barn, vilka vid utgången av nästföregående år ej uppnått 18 år och
vilka icke, var för sig, nästföregående år haft en behållen inkomst av
minst 450 kronor utgjorde.....

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

Jag har tidigare i dag för Kungl. Maj:t anmält frågan om vissa
ändringar i förordningarna den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
samt angående bevillning av fast egendom samt av inkomst,
innebärande, bland annat, ändringar i gällande bestämmelser om skattefria
avdrag. Jag anhåller nu att få anmäla frågan om provisorisk förhöjning
av dessa avdrag beträffande 1923 års taxering.

Alltifrån det de skattefria avdragen efter nu gällande principer
infördes, hava de på grund av särskilda för varje år antagna förordningar
beräknats med femtio procents förhöjning. De bestämmelser i
ämnet, som gälla beträffande innevarande års taxering, återfinnas i förordningar
den 29 juni 1921 (nr 393) och den 3 mars 1922 (nr 87).
Angående vad som tidigare förekommit i denna fråga tillåter jag mig
hänvisa till dels det anförande till statsrådsprotokollet, varmed t. f.
chefen för finansdepartementet den 25 februari 1921 anmälde frågan om
proposition till riksdagen (nr 180) rörande skattefria avdrag vid 1922
års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, dels ock mittanförande
vid anmälan i statsrådet den 3 februari 1922 av fråga om proposition
(nr 45) till riksdagen med förslag till förordning med särskilda bestämmelser
om avdrag m, m. vid 1922 års taxering till bevillning av inkomst.

Vid sistnämnda tillfälle anmärkte jag för övrigt, bland annat, att
storleken av de i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgade skattefria orts- och familjeavdragen vore beräknad efter den
i juli månad 1914 rådande prisnivån, dock med i genomsnitt ungefär
20 procents förhöjning. Därjämte framhöll jag, att den nedgång i den
allmänna prisnivån, som tagit sin början under år 1920, därefter stadigt

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

fortsatt. Medan prisnivån vid kvartalsskiftet september—oktober 1920
enligt socialstyrelsens beräkningar utgjort 281 procent av 1914 års nivå,
hade motsvarande siffror vid de följande kvartalsskiftena utgjort respektive
271, 249, 236, 231 och 216, sistnämnda siffra alltså vid årsskiftet
1921—1922. Jag anförde vidare, att en statistisk utredning verkställts
angående verkningarna av de i fråga om bevillningstaxeringen gällande
avdragsbestämmelserna, vilken visade, att försiktighet vid medgivande av
skattefria avdrag vid bevillningstaxeringen vore av nöden. Till stöd
härför meddelade jag vissa ur statistiken hämtade siffror. Då emellertid
ett uppgivande av den nu gällande relationen mellan statsskäl- och
kommunalskatteavdragen skulle vålla svårigheter för taxeringsmyndigheterna
men en provisorisk förhöjning av kommunalskatteavdragen vore
erforderlig även för år 1922, förordade jag, att dessa avdrag skulle
bibehållas vid den höjd, som gällt vid 1921 års taxering. Beträffande
frågans detaljer tillåter jag mig hänvisa till nämnda anförande i statsrådet.

Då det nu gäller att taga ställning till frågan om skattefria av- Departements
drag vid 1923 års taxering, är man, synes det, nödsakad att taga hän- chetensyn
till det inbördes sammanhanget mellan stats- och kommunalskatteavdragen.
Jag vill då genast uttala, att jag icke anser det tillrådligt
med en förhöjning av femtio procent beträffande sistnämnda slag av
avdrag år 1923. Dessa avdrag avse innevarande års inkomstförhållanden.

Den omständigheten, att dessa förhållanden utan tvivel äro väsentligen
sämre i år än under år 1921, manar givetvis till än större försiktighet,
än som varit av nöden beträffande 1922 års taxering.

Den fortgående sänkningen i levnadskostnaderna är för övrigt i
och för sig av den betydelse, att man ej synes med trygghet kunna
för år 1923 räkna med så höga avdrag som hittills i fråga om vare
sig stats- eller kommunalbeskattningen. Vad särskilt statsbeskattningen
beträffar, må vidare framhållas, att den statistik, som upprättats i fråga
om kommunalskatteavdragen, giver vid handen, att de skattefria avdragen
i fråga om inkomst- och förmögenhetsbeskattningen på sina håll år 1921
måste hava medtagit en synnerligen stor del av den taxerade inkomsten;
dessa avdrag äro ju nämligen i genomsnitt dubbelt så stora som kommunalskatteavdragen.

Med hänsyn till taxeringsarbetet anser jag det, såsom framgår av
vad jag förut anfört, vara av största vikt, att den nuvarande enkla
relationen mellan stats- och kommunalskatteavdragen bibehålies. De
förra böra allt fortfarande i allmänhet vara dubbelt så höga som de
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 180 höft. (Nr 210—211.) 2

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

senare. Av tekniska skäl — med hänsyn till tabeller och dylikt — måste
man i båda fallen räkna med jämna femtiotal kronor. En sänkning av
kommunalskatteavdragen för hustru och barn från 150 kronor skulle
därför innebära, att dessa komme att beräknas till 100 kronor, d. v. s.
normala belopp. Detta anser jag icke böra ifrågakomma; kommunalskatteavdragen
för hustru och barn torde därför fortfarande böra utgå
med oförändrat belopp, 150 kronor, och motsvarande avdrag i fråga
om statsbeskattningen alltså med 300 kronor. Jag förordar i stället,
att reduceringen av förhöjningen får avse ortsavdragen, vilka synas
mig skäligen böra för respektive ortsgrupper I—V bestämmas till, i
fråga om statsbeskattningen 700, 800, 9u0, 1,100 och 1,200 kronor och
i fråga om kommunalbeskattningen 350, 400, 450, 550 och 600 kronor,
även dessa belopp valda med hänsyn till erhållandet av jämna femtiotal.
Vid uppgörande av detta förslag till avdragsbestämmelser har jag
även beaktat, att hustru- och barnavdragen enligt gällande bestämmelser
synas mig särskilt å dyrare orter något knappt tillmätta i förhållande
till ortsavdragen.

Därest avdragen bestämmas på det sätt, jag sålunda ifrågasatt,
torde å ena sidan nödig försiktighet vara iakttagen men å andra sidan
i möjligaste mån hänsyn vara tagen till de mindre inkomsttagare, för
vilka det måste framstå som en billig fordran, att i fråga om avdragen
de i jämförelse med år 1914 fortfarande höga levnadskostnaderna alltjämt
beaktas.

De förordningar om bestämmelser om särskilda avdrag vid 1923
års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt och bevillning av inkomst,
vilka i enlighet med det anförda torde böra föreläggas riksdagen,
måste i anledning av den av Kungl. Maj:t förut i dag beslutade propositionen
om vissa ändringar i inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen
samt bevillningsförordningen erhålla i någon mån annan formulering än
den i motsvarande förordningar för innevarande år gällande.

Enligt de i nyssnämnda proposition föreslagna ändringar skall
avdrag få åtnjutas för barn under 18 år, vilket icke har en egen
inkomst av minst 300 kronor; och har gränsen för barnets inkomst bestämts
på detta sätt, enär det normala barnavdraget, 200 kronor, kan
medföra en minskning i beskattningsbar inkomst av högst 300 kronor.
Om i enlighet med vad nu föreslagits barnavdraget vid 1923 års taxering
till inkomstskatt sättes till 300 kronor, bör i samband därmed
barnavdrag få åtnjutas så länge barnets inkomst icke uppgår till minst
450 kronor. Därjämte torde vidtagas en härmed sammanhängande ändring
i deklarationsformuläret att gälla vid 1923 års taxering.

11

tLungl. Maj:ts proposition 2Vr 210.

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet
utarbetade förslag till dels förordning med särskilda bestämmelser
om avdrag vid 1923 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels förordning med särskilda bestämmelser om avdrag
vid 1923 års taxering till bevillning av inkomst, dels ock förordning om
särskild lydelse av det vid förordningen den 28 oktober 1910 om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering fogade formulär nr 1
att gälla vid 1923 års taxering och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte
i proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga litt.. . .
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
B. E. Brimberg.