Kungl. Maj:ts Proposition Nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående understöd
å allmänna indragning sstaten till avlidne extra vaktmästaren
C. G. Hultgrens minderåriga barn; given Stockholms
slott den 10 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

* P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
mars 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, åkerman, Linders, Schlyter, Orne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 augusti 1920 överlämnade
arméförvaltningens fortilikationsdepartement en till departementet inkommen
ansökning, däri avlidne extra vaktmästaren och skrivbiträdet vid
fortifikationsdepartementets kasernbyrå Claes Gustaf Hultgrens änka Karin
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 163 höft. (Nr 192—193.)

513 22

2

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 192.

Charlotta Hultgren, född Bergqvist, med förmälan att, sedan hennes man
den 26 april 1920 avlidit, hon helt och hållet saknade medel att på ett
nödtorftigt sätt försörja sig och sina tre små barn, anhållit, att fortifikationsdepartementet
måtte för lindrande av hennes ekonomiska svårigheter
söka utverka, att hon bleve tilldelad något årligt bidrag i form
av pension.

I sin berörda skrivelse anförde fortijikationsdepartementet följande.

Av företedda int}7g inhämtades, att änkan, som vore född den 23
juni 1897, hade tre barn, nämligen Margit Charlotta, född den 8 september
1914, Ingrid Anna Margareta, född den 22 maj 1916, och Brita
Maria, född den 17 juni 1918, samt att hon vore medellös.

Enligt vad fortifikationsdepartementet under hand inhämtat vore
av nämnda tre barn de två yngsta eller Ingrid Anna Margareta och
Brita Maria födda under makarna Hultgrens äktenskap, under det att
det äldsta av barnen eller Margit Charlotta blivit av änkan Hultgren
fött före hennes äktenskap med Hultgren, men sedermera blivit av denne
erkänt som hans barn. Vid detta förhållande vore tydligen alla tre
barnen att betrakta såsom makarnas barn.

I fråga om mannen Hultgrens anställning i statens tjänst hade
fortifikationsdepartementet låtit verkställa utredning inom departementets
kasernbyrå, och hade därvid utretts, att Hultgren varit anställd vid
departementets kasernavdelning, sedermera kasernbyrån, såsom extra
vaktmästare och skrivbiträde från augusti månad 1901 till sin död i
april månad 1920 mot månadsavlöning; att denna avlöning, som år 1912
utgjort 175 kronor, därefter ökats till följande belopp, nämligen under
år 1916 till 200 kronor, under år 1918 till 250 kronor och under år
1920 till 276 kronor, allt jämte krigstids- qller dyrtidstillägg såsom till
andra statens befattningshavare enligt gällande författningar; att Hultgren
enligt vitsord av hans förmän å kasernbyrån i sin tjänst ådagalagt
stor flit och mycken skicklighet; samt att, då hans anställning icke varit
upptagen å av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd stat, hans avlöning
bestritts av de till fortifikationsdepartementets disposition ställda extra
anslagen till uppförande av nya byggnader för armén.

Såsom nämnts hade Hultgren icke haft fast anställning i statens
tjänst. Han hade följaktligen ej heller kunnat vinna inträde i civilstatens
eller annan allmän kassa för pensionering av hans änka och för
lämnande av pupillunderstöd till hans barn efter hans död. Hans änka,
som vore medellös, vore därför nu för sin och makarnas barns försörjning
uteslutande hänvisad till sin arbetsförtjänst. Då emellertid denna
förtjänst måste anses för ändamålet alldeles otillräcklig under den tid

3

Kungl. May.ts Proposition Nr 192.

barnen växte tipp och icke själva kunde bidraga något till sin försörjning,
ansåge fortifikationsdepartementet, vid det förhållande att, såsom
framginge av det ovan anförda, Hultgren varit anställd i statens tjänst
under nära 20 år, att billigheten krävde, att staten trädde hjälpande
emellan och gåve understöd åt hans efterlämnade familj under barnens
uppväxtår. Detta understöd syntes böra utgå i form av uppfostringsbidrag
till barnen, beräknat till visst belopp per år för varje barn, tills
detsamma uppnådde 16 år eller tidigare avlede. Någon pension till änkan
syntes däremot, åtminstone för det dåvarande, icke vara behövlig, då
hon, som ännu vore en helt ung människa, endast 23 år gammal, samt
arbetsför, sedan barnen vuxit upp, sannolikt utan svårighet torde kunna
draga försorg om sig själv. I fråga om det belopp, som lämpligen
borde utgå för varje barn, ansåge fortifikationsdepartementet, att detta
lämpligen borde bestämmas till 300 kronor om året.

För den händelse Kungl. Maj:t gillade, vad fortifikationsdepartementet
sålunda uttalat, torde Kungl. Maj:t komma att avlåta proposition
till riksdagen med begäran om anslags beviljande för ändamålet å allmänna
indragningsstaten. Då emellertid vad genom riksdagens bifall till propositionen
sålunda kunde komma att tillfalla änkan Hultgren ej torde
kunna utbetalas till henne förrän om cirka ett år, men hon vore i stort
behov av medel för sin och sina barns existens, ansåge fortifikationsdepartementet
sig böra hemställa om tilldelande åt änkan Hultgren såsom
understöd för år 1920 av en gratifikation å förslagsvis 600 kronor.

Statskontoret avgav den 11 september 1920 utlåtande i ärendet samt
anförde därvid, att statskontoret ansåge billigt, att något understöd av
statsmedel bereddes extra vaktmästaren Hultgrens efterlämnade familj,
samt att statskontoret i likhet med fortifikationsdepartementet funne
lämpligt, att understödet anvisades i form av uppfostringsbidrag till de
tre minderåriga döttrarna. Vad däremot beträffade de föreslagna beloppen
eller 300 kronor årligen till en var av döttrarna kunde statskontoret
icke biträda detta förslag. Om Hultgren blivit i egenskap av vaktmästare
delaktig i civilstatens änke- och pupillkassa, hade delaktighetsbeloppet
blivit 300 kronor, och till efterlämnade familjen skulle vid sådant
förhållande hava utgått, utom änkepension å 300 kronor, pupilltillägg å
180 kronor, allt för år räknat. Tre barn utan pensionsberättigad moder
skulle vid sådant delaktighetsbelopp hava ägt att från kassan bekomma
tillhopa 420 kronor.

På grund härav och då dyrtidstillägg komme att utgå å de belopp,
som beviljades, så att de föreslagna beloppen å tillhopa 900 kronor

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 192.

för år enligt då gällande föreskrifter om dyrtidstillägg till pensionsberättigade
änkor och barn skulle höjas till inemot 2,500 kronor, syntes
det statskontoret, som om understöden i förevarande fall borde begränsas
till 100 kronor för år till vart barn. Inberäknat utgående dyrtidstillägg
skulle sammanlagda beloppet för de tre barnen för år uppgå till 852
kronor. Ifrågavarande understöd torde böra anvisas att till barnen (icke
till änkan) utgå från allmänna indragningsstaten; och därest icke, såsom
av fortifikationsdepartementet ifrågasatts, i avvaktan på riksdagens beslut
i detta ärende anvisades en gratifikation för tiden intill utgången av år
1920, syntes understöden från allmänna indragningsstaten böra utgå från
och med månaden näst efter Hultgrens död eller alltså från och med
den 1 maj 1920. Skulle Kungl. Maj:t finna skäl bifalla framställningen
om gratifikation, i vilket fall beloppet synes böra begränsas till I 2 A av

det av statskontoret föreslagna årsunderstödet med därå belöpande dyr tidstillägg

eller alltså till i runt tal 550 kronor, torde framställningen
till riksdagen böra innebära, att understöden från allmänna indragningsstaten
finge utgå först från och med ingången av år 1921.

Genom brev den 24 september 1920 medgav Kungl. Maj:t, att en

gratifikation av 550 kronor finge till änkan Hultgren utbetalas från fjärde
huvudtitelns anslag till extra utgifter.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 november 1921 har arméförvaltningens
förtifikationsdep ar tern ent ånyo gjort framställning om understöd
till änkan Hultgren samt därvid anfört följande.

Då änkan Hultgren fortfarande vore medellös och, såsom departementet
inhämtat, endast med tillhjälp av anhöriga och lån kunde skaffa
sig och sina barn livsuppehälle, ville departementet åter för henne anhålla
om uppfostringsbidrag, vilket vore för henne desto mera nödvändigt,
som hon nu hade ännu ett barn, avlat i äktenskapet, men först
efter mannens död framfött den 28 oktober 1920. Ankan Hultgren hade
i skrivelse till fortifikationsdepartementet anhållit om utverkande av understöd
jämväl åt detta barn, i dopet benämnt Ann-Marie. För att kunna
under år 1921 bestrida kostnaderna för sitt och barnens underhåll hade
änkan Hultgren nödgats, såsom förut nämnts, anlita anhörigas och andra
personers hjälp. Men dessa anhöriga vore, enligt vad för departementet
vore känt, icke i sådan ekonomisk ställning, att de även framdeles kunde
i någon avsevärd mån bispringa änkan Hultgren, för vilken givetvis
även lånevägen vore begränsad och bleve det desto mer ju mer den beträddes.
På grund härav hemställde fortifikationsdepartementet, att

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Kitngl. Maj:t måtte dels för år 1921 tillerkänna änkan Hultgren från
fjärde liuvudtitelns anslag till extra utgifter bidrag till underhåll åt hennes
fyra minderåriga barn medelst en gratifikation till belopp av 1,100 kronor
dels ock i proposition föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja änkan Hultgren ett årligt understöd för uppfostran av hennes
fyra barn, att utgå från och med år 1922 och beräknat efter 300 kronor
om året för varje barn, tills detsamma uppnått 16 år eller tidigare avlede.

Statskontoret har i utlåtande den 21 februari 1922 anfört, att statskontoret
beträffande frågan om utverkande av årligt understöd från allmänna
indragningsstaten åt barnen Hultgren finge åberopa sitt den 11
september 1920 avgivna utlåtande i ämnet, däri statskontoret föreslagit
understödsbeloppet till 100 kronor för vart och ett av barnen. Då frågan
härom icke kommit att föreläggas 1921 års riksdag och då de understöd,
som kunde bliva av riksdagen beviljade, väl alltså icke komme att
utgå förrän från och med ingången av år 1922, syntes billighetsskäl
tala för att en gratifikation anvisades åt änkan Hultgren såsom hjälp
till barnens uppfostran under år 1921.

Genom beslut den 22 december 1921 medgav Kungl. Maj:t, att en
gatifikation av 1,100 kronor finge till änkan Hultgren utbetalas från
fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter. I

I likhet med myndigheterna anser jag billighetsskäl tala för, att Departementsunderstöd
å allmänna indragningsstaten utverkas såsom uppfostringsbi- chefen''
drag till makarna Hultgrens fyra minderåriga barn. Härvid finner jag
de av statskontoret föreslagna understödsbeloppen, 100 kronor årligen
för ett vart av barnen, alltför knappt tillmätta, men kan jag icke heller
biträda vad arméförvaltuingens fortifikationsdepartement föreslagit rörande
beloppen. En skäligare beräkningsgrund synes mig vara, vad barnen utan
pensionsberättigad moder skolat erhålla, därest fadern varit delaktig i
civilstatens änke- och pupillkassa, eller gemensamt 420 kronor årligen,
varav sålunda 140 kronor få anses belöpa å ett vart av barnen. Understöden
torde, i enlighet med vad i liknande fall plägar äga rum, böra
utgå intill utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 18
års ålder.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att ett vart av avlidne extra vaktmästaren vid arméförvaltningens
fortifikationsdepartements kasernbyrå Claes Gustaf Hultgrens och hans

6

Kungl. May.ts Proposition Nr 192.

änka Karin Charlotta Hultgrens, född Bergqvist, minderåriga barn Margit
Charlotta, Ingrid Anna Margareta, Brita Maria samt Ann-Marie må från
och med den 1 januari 1922 till och med det år, varunder det fyller
18 år, komma i åtnjutande av understöd å allmänna indragningsstaten
med 140 kronor årligen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

8tockholm, K. L- Bsekmaaa Boktr.. isig.