Kungl. Maj.ts proposition Nr 184.
7
Nr 184.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förkortning av
tiden för vissa arrenden; given Stockholms slott den 10 mars
1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindquist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson
åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Linders anför.
''Den...12 m^rs 1918 förordnade Kungl. Maj:t, att dels den med
länsmanstjänsten i Sköllersta härads distrikt såsom boställe förenade
kronoegendomen Vs mantal Arla nr- 1 i Sköllersta socken dels ock den
med länsmanstjänsten i Hardemo härads och Rumla sockens distrikt
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
såsom boställe förenade kronoegendomen Va mantal Rumla nr 4 i nämnda
socken, båda i Örebro län, skulle från och med den 14 i samma månad
indragas till statsverket. „ , ...
I särskilda till Kungl. Maj:t ställda skrivelser anhöllo dareiter torre
länsmännen A. 0. Ryman och''A. Welin, vilka såsom löneboställen innehaft,
Ryman Ärla och Welin Rumla, att få komma i åtnjutande av
optionsrätt vid egendomarnas utarrendering den 14 mars 1919.
Domänstyrelsen hemställde i utlåtande den 1 oktober 1918, att,
då sökandena icke vore optionsberättigade vid den förestående utarrenderingen
av respektive egendomar och arrendet således i enlighet med
bestämmelserna i 7 :de punkten av den i enlighet med riksdagens beslut
utfärdade kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för
förvaltningen av kronans jordbruksdomäner skulle utbjudas å offentlig
auktion, ansökningarna måtte lämnas utan avseende.
Kungl. Maj:t meddelade den 11 oktober 1918 beslut i enlighet med
domänstyrelsens hemställan. »
Med utlåtande den 28 januari 1922 har nu länsstyrelsen i Örebro län,
med bifogande av domänintendentens i länet yttrande, överlämnat en
till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri förenämnde Ryman, numera arrendator
av ovanberörda krononoegendom Ärla, på anförda skäl anhållit
att antingen •— med bibehållande av arrendevillkoren i övrigt erhålla
nedsättning av årliga arrendeavgiften för egendomen från kon trakterade
2,910 kronor till 1,200 kronor eller ock få avträda arrendet den 14
mars 1924 utan skadeståndsskyldighet.
Ryman har i sin ansökning anfört i huvudsak följande.
Fastigheten, som av Ryman innehafts såsom löneboställe under 33 år eller
till 1918, då han erhållit avsked och fastigheten indragits till statsverket, hade
därefter varit till honom utarrenderad under ett år eller till den 14 mars 1919.
Vid den 22 maj 1918 förrättad arrende- och saluvärdering å egendomen
hade arrendet uppskattats till 1,200 kronor. Då vid förrättningen Ryman tillkännagivit
sin avsikt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om optionsrätt till arrendet,
hade uppskattningsmännen i protokollet, under särskilt framhållande av att Ryman
på egendomen nedlagt stora kostnader för odling, täckdikning, stenröjmng, nybyggnader
och trädgårdsanläggning samt synnerligen väl hävdat egendomen, förklarat
sig vilja därtill lämna sitt förord.
Av tvänne opartiska och om saken fullt kunniga personer, hade värdet a av
Ryman vid egendomen gjorda förbättringar uppskattats till 19,200 kronor.
Då till Kungl. Maj:t ingiven ansökning att bliva tillerkänd optionsrätt till
arrendet lämnats utan bifall, hade Ryman, efter att förgäves hava sökt hyra sig
bostad annorstädes, nödgats att vid i december 1918 hållen arrendeauktion å läsligheten
inropa arrenderätten till densamma. Fastigheten hade då till Ryman upplåtits
för en tid av 20 år eller till den 14 mars 1939 mot ett årligt arrende av 2,910 kronor.
9
Katigt. Maj:ts proposition Nr 181.
Att vid auktionen avgivits så högt anbud för arrenderätten, att det numera
Ämtom"TidfiJkeSf’ T™ bf,r°endTf På- att arrendeauktionen ägde rum
aecemDei 1918 vid vilken tid på grund av högkorn ukturen alla iordarrenden vant
S!,jämte h,st "*"**** *“ *■»''—**•
utgä.„“ .n^Sopperra1 kZT''% “!„£f “uppfart''att ett
fs.8 ZÄ"n alid6leS ‘1Ögt äVen med * »*«• «K varit rådande
av wlllo? JfamgiaSe bland annnat darav- att vid den arrende- och saluvärdering
vLdet tSl SoTonof "Tf i 2 i “&19}8’ appskattningsmännen bestämt arrendeSl,
Gårdar f 1 • tUnDlafd- pl at,e]ka]s bnge, a*t kronoarrendena på orten å
likvärchga gårdar för närvarande utgjorde liögst 18 kronor per tunnland Därtill
inköpa^ ^ ^ VarKr allt ve<ibri‘nsl<! och ™''k« ™ repJKer miste
fastistaSn “iftaÄ.tfnfl Ti 73 tronor pcr ‘"n”1™1 kunde icke utvinnas ur
daga? ÄgaSes ÄulÄtag gSS 9V eg"“ m<“M- Varigen°m R>™>" >>ä S“mk
Oaktat uppskattningen av arrendevärdet 1918 till omkring 30 kronor för
arrenden Wt "te p”.''6 frhf,lland- ocb vid jämförelse med andra krono
1
200 krororgnn a dock viUlg att erlagga den efter sådan beräkning till
i,^UU kronor uppgående årliga arrendeavgiften.
... Domänintendenten har sålunda tillstyrkt framställningen, att Ryman
matte medgivas att utan skadestånd avstå egendomen den 14 mars 1924
Lansstyre sen har vitsordat, att vad Ryman anfört vore med
verkliga förhållandet överensstämmande, samt instämt med domänintendenten.
r.. ,b°.™anjt^reiseu liar i utlåtande i ärendet den 3 februari 1922
antort följande.
Statens arrendeväsen hade givetvis icke kunnat undgå att i någon mån röna
inflytande av den ekonomiska högkonjunktur, som tills för något år sedan varit
rådande. För de egendomar, vilka under nämnda period blivit lediga till arrende
anbuden ånddeVundpt lSt högre arrendeavgälder kunnat betingas, och särskilt hade
grad stegrats ^ arrendeauktionerna i anmärkningsvärd
förbytts ?starkteekonhoamtköellertid ®ftei'' högkonl''unkturens slut, och sedan denna
+V tk e,n,oallsk .depression, yppat sig för sådana arrendator!- som ide
Skyldigheten8 SpekuIatl0nsiver ådragik sig dessa dryga avgälder, att fullgöra sina
torns, btöf1?m befri®Ise från arrenden eller om nedsättning i arrendeavgiftore
också "åtran^lot11"1"^-^ aniendatoi;er börjat till styrelsen inkomma. Trofigt
att stiga ’ ^ * * aV bknande ansökningar under närmaste framtiden komme
Styrelsen behjärtade visserligen till fullo det svåra läge i vilket dessa
fordraatåttrdetmoll ““E had® Tett böra intaga den ^andpunkten att påtordia,
att det mellan kronan och arrendator skapade rättsförhållandet respekte
Bihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 156 höft. (Nr 183-184) 2
10
Kungl. May.ts proposition Nr 184.
rades, och att någon ändring i förevarande hänseende icke vidtoges i det ingångna
avtalet. •
Det kunde emellertid tänkas fall, där omständigheter av sådan art torelåge,
att rent juridiska synpunkter lämpligen borde vika för andra, grundade på
billighet.^ d likt fall torde den nu av Kung]. Maj:t till styrelsen för utlåtande
överlämnade ansökningen vara. o
Ryman, en gammal statstjänare, hade samtidigt med avgangen från tjänsten
nödgats lämna det av honom innehavda bostället, vilket indragits till statsverket.
Efter avslag å en av honom ingiven ansökning om åtnjutande av optionsrätt å
arrendet för bostället, som av honom innehafts under en lång följd av år, och
vara avsevärda förbättringar av honom vidtagits, hade Ryman tvingats att för
beredande av bostad för sig och sin familj i den trakt, där de så att säga vuxit
fast, i tävlan å arrendeauktion avgiva ett anbud, vilket redan då varit att betrakta
såsom abnormt högt i förhållande till egendomens storlek och avkastning.
Han hade ock, såsom av vederbörande ortsmyndigheter intygats, för fullgörandet
av sin förpliktelse nödgats underkasta sig avsevärda ekonomiska uppoffringar.
Starka billighetsskäl syntes alltså tala för, att kronan i detta fall sökte
bereda Ryman den lättnad, varav han kunde sägas vara i trängande behov.
Emellertid torde såsom av länsstyrelsen redan påpekats av principiella skäl
och med hänsyn till konsekvenserna det vara mindre lämpligt, att medgiva Ryman
begärd nedsättning i arrendeavgiften.
Det av honom ifrågasatta alternativet, arrendeavtalets upphörande den 14
mars 1924 utan skadeståndsskyldighet för honom, syntes då lämpligare, helst som
Ryman numera uppnått så framskriden ålder, att hans kvarstannande vid arrendet
till arrendeperiodens slut den 14 mars 1939 icke torde vara att påräkna. Och
finge styrelsen, ehuru med tvekan, för sin del tillstyrka, att Ryman vid den av
honom föreslagna tidpunkten befriades från sitt arrende utan skyldighet för honom
att till kronan erlägga något skadestånd.
Mot domänstyrelsens sålunda uttalade uppfattning har byråchefen
,J. G. Söderlind varit skiljaktig under framhållande att av Ryman icke
framlagts sådana skäl, som kunde föranleda avseende å ansökningen.
Statskontoret har i ärendet avgivit infordrat utlåtande den 2 mars
1922 och därvid anfört huvudsakligen följande.
Ändring eller upphävande av med kronan träffade avtal allenast av den anledning,
att de visat sig för den enskilde ofördelaktiga, måste givetvis väcka starka
betänkligheter, i synnerhet med hänsyn till konsekvenserna och till den menliga
inverkan dylika medgivanden måste hava pa den allmänna uppfattningen om affärsuppgörelser
med staten. De särskilda förhållandena i föreliggande fall, nämligen
att Ryman vore pensionerad statstjänare, och att arrendet avsåge hans förra löneboställe
samt de i ärendet eljest åberopade omständigheterna, syntes emellertid
kunna motivera ett undantag, och då statskontoret lika med övriga hörda myndigheter
funne billighetsskäl tala för ett tillmötesgående, ansåge sig ämbetsverket
kunna tillstyrka bifall till länsstyrelsens och domänstyrelsens hemställan, att Ryman,
utan skyldighet för honom att till kronan erlägga skadestånd, måtte äga frånträda
arrendet den 14 mars 1924. Då emellertid vid en förnyad arrendeauktion betydligt
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
lägre avgift torde vara att påräkna och tillstånd till frånträdande av arrendet
inhämtas ^ efterskänkande av kronans rätt, syntes riksdagens medgivande böra
Ansökning i enahanda avseende har gjorts jämväl av ovannämnde
Weiin beträffande arrendeavgiften för den av honom, enligt vad ovan
angivits, förut till lön anslagna men numera för tiden till den 14 mars
1939 arrenderade kronoegendomen Va mantal Rumla nr 4.
Weiin som innehaft denna egendom sedan 1890 har anhållit att
antingen — med bibehållande av arrendevillkoren i övrigt — erhålla nedsattning
av årliga arrendeavgiften för egendomen från kontrakterade
l,650 kronor till 1,350 kronor eller ock få avträda arrendet den 14
mars 1923 eller samma tid 1924. Till stöd för ansökningen åberopar
Weim enahanda omständigheter och skäl som Ryman. Åven Weiin
uppgiver, att han före arrendeinropet förgäves sökt hyra annan bostad
samt att ett fullföljande av arrendeavtalet skulle vålla skuldsättning
Arrendet uppginge nu till 57 kronor för tunnland, medan uppskattnmgsmännen
värderat det efter 30 kronor.
Över denna ansökning hava avgivits yttranden av samma myndigheter
och av enahanda innehåll som beträffande Rymans ansökning.
Med hänsyn särskilt till det förhållande, att sökandena under lång
statstjänst innehaft ifrågavarande boställen och vid deras efter indragning
skeende utarrendering nödgats för erhållande av bostad inropa
arrendena finner jag mig i likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter
böra tillstyrka bifall till sökandenas framställningar, i vad de
avse befrielse från arrendena utan skadeståndsskyldighet den 14 mars 1924.
Då av skäl, som statskontoret anfört, frågan bör underställas
riksdagens * provning, hemställer jag, att Kungl. Majrt måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förre länsmännen A. O. Ryman och A. Weiin må, utan skyldighet
att till kronan erlägga skadestånd, den 14 mars 1924 frånträda
ovanberörda arrenden.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Julius Söderhjelm.