Kungl. Maj.ts Proposition Nr 18.

9

Nr 18.

Kung!, Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari
1921 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg
eller andel däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag,
som äger fartyg eller andel däri: given Stockholms
slott den 20 januari 1922.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Xungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari 1921 om
förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri, så ock mot
förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri.

GUSTAF.

A. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 15 käft. (Nr 17—18.) 2

10

Kungl. Majds Proposition Nr 18.

Pörslag

till

LAG

angående''fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari 1921 (nr
56) om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel
däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger
fartyg eller andel däri.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 februari 1921 om förbud i
vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri, så ock mot förvärv
av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, vilken lag gäller
till och med den 28 februari 1922, skall äga fortsatt tillämpning till
och med den 28 februari 1923. Av Konungen jämlikt sagda lag givet
förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.
I fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
varom i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfara att gälla även efter
den 28 februari 1923.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

11

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 13 januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefery för handelsdepartementet anför
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman:

»Med februari månad detta år utgår giltighetstiden för lagen den 28
februari 1921 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel
däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel
däri. Då således fråga uppkommer, huruvida lagen bör erhålla förlängd
giltighetstid, har jag från kommerskollegium infordrat yttrande i ämnet.

Sådant yttrande har avgivits under den 26 november 1921 och är av
följande lydelse:

»För bedömandet av förevarande fråga, har kollegium ansett sig böra lik- Yttrande från
som vid föregående liknande tillfällen verkställa utredning, bland annat, rörande stor- kommerskolleken
av det svenska tonnagebeståndet vid skilda tillfällen under och efter världskriget tegium.

i förhållande dels till den svenska handelsflottans storlek vid tiden för världskrigets
utbrott, dels ock till världshandelsflottornas totala tonnage vid vissa tidpunkter.

Den minskning respektive ökning, som de olika huvudslagen av fartyg inom
den svenska handelsflottan undergått under tidsperioden juli 1914—november 1921,
framgår av följande översikt, vilken angiver tonnaget i bruttoton:

År

Ångfartyg:

Motorfartyg:

Segelfartyg:

Summa:

1 juli 1914

1,031,856

22,764

175,597

1,230,217

1 juli 1919

875,494

88,145

122,740

1,086,379

1 nov. 1920

945,001

122,727

115,251

1,182,979

1 nov. 1921

910,467

142,960

106,848

1,160,275

12

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 18.

Den totala tonnageminskningen ur dräktighetssynpunkt utgjorde i jämförelse
med år 1914 enligt förestående den 1 juli 1919, d. v. s. vid tiden för fredsslutet,
ej mindre än 11.69 %, under det att minskningen den 1 november 1920 nedgått
till 3.8 % för att den 1 november 1921 hava något ökats och utgöra 5.69 %.

Tages hänsyn allenast till det maskindrivna tonnaget, vars betydelse för
sjöhandeln ju får anses ojämförligt större än det seglande tonnagets, utgöra motsvarande
procenttal för den 1 juli 1914 och den 1 november 1921 8 respektive
0.114 %. Det nuvarande maskindrivna svenska handelstonnaget har alltså numera
uppnått i det närmaste samma storlek som omedelbart före krigsutbrottet.

För ett fullständigare bedömande av frågan torde det få anses nödvändigt
att jämväl, så långt möjligt, vinna kännedom om den vidare utveckling, som
svenska handelsflottan kan komma att undergå under en närmare framtid.

En kommande tonnageökning kan ske antingen genom nybyggnader inom
landet eller genom förvärv av nya eller äldre fartyg från utlandet.

Beträffande inom landet, för svensk räkning, pågående fartygsnybyggnader,
vilka komma att färdigbyggas och levereras före den 1 juli 1922, hava uppgifter
inhämtats av 18 större svenska skeppsvarv och verkstäder, vilka uppgifter sammanställts
i bilaga 1 1. Av dessa uppgifter, vilka endast omfatta maslrindrivna fartyg
om 100 bruttoton och däröver, framgår, att det svenska fartygsbeståndet kommer
att intill nyssnämnda tidpunkt genom inhemska nybyggnader ökas med inalles
13 fartyg om 53,150 bruttoton. 1 detta nya tonnage ingå emellertid 3 specialfartyg
— 2 malmfartyg och 1 tankfartyg.

Vad åter beträffar tonnagetillskottet genom fartygsförvärv från utlandet
under samma tid är det givetvis endast möjligt att uppskattningsvis angiva detsamma.
Med ledning av officiella statistiska uppgifter, avseende den närmast
förflutna tiden, och under förutsättning, att det nuvarande allmänna läget å
fraktmarknaden icke undergår väsentligare förändringar, torde kunna antagas, att
ett maskindrivet tonnage till en storlek av sammanlagt omkring 50,000 bruttoton
kommer att inköpas från utlandet under nu ifrågavarande tidperiod eller intill
den 1 juli 1922.

Det svenska maskindrivna fartygsbeståndet skulle alltså genom nybyggnader
och förvärv från utrikes ort intill sistnämnda tidpunkt kunna antagas komma
att, ifråga om fartyg om 100 bruttoton och däröver, ökas med omkring 100,000
bruttoton.

Från det på så sätt uppskattade tillskottet i maskindrivet tonnage måste
emellertid frånräknas den tonnageavgång, som under samma tid kan komma att
äga rum vare sig genom fartygsöverlåtelser till utlandet eller genom sjöolyckor,
kondemnering, slopning m. m. Storleken av tonnageavgången av vare sig det
ena eller det andra slaget kan emellertid givetvis endast tillnärmelsevis beräknas.

Med ledning av tillgängliga uppgifter rörande fartygsförsäljningar till utlandet
under nu närmast förflutna tid samt med utgångspunkt från i stort sett
oförändrade sjöfartsförhållanden och motsvarande politik från statsmakternas sida
som den på sista tiden tillämpade torde det vara berättigat att uppskatta de antag -

1 Här utesluten.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18. 13

liga fartygsförsäljningarna till utlandet intill den 1 juli 1922 till i runt tal 85,000
bruttoton.

Beträffande vidare det tonnage, som kan komma att avföras genom förolyckande,
slopning m. m., må erinras, att under det senaste år, ifråga om vilketnormala
förhållanden å sjöfartens område varit rådande, eller år 1913, denna
avgång uppgick till omkring 21,840 bruttoton. För här ifrågavarande tidsperiod
om cirka 8 månader torde därför den avsedda avgången kunna uppskattas till i
runt tal 15,000 bruttoton.

Den totala avgången intill mitten av nästa år skulle alltså kunna likaledes
beräknas till ungefär 100,000 bruttoton.

Sammanställas nu anförda sifferuppgifter, framgår, att det svenska maskindrivna
han delstonnaget under den närmaste tiden eller till omkring mitten av år
1922 icke lärer, för så vitt ej större förändringar skulle inträffa i det nuvarande
sjöfartsläget, komma att undergå åtminstone någon större förminskning.

Vidkommande härefter den svenska handelsflottans storlek i förhållande till
storleken av fartygsbeståndet hos de i världstonnaget ingående handelsflottorna,
belyses detta förhållande av den i bilaga 21 gjorda sammanställningen av vissa
ur engelska Lloyds statistik inhämtade uppgifter rörande världshan delstonnagets
storlek vid krigsutbrottet och fredsslutet samt den 1 juli innevarande år, varjämte
ock ökningen och minskningen i de större sjöfartsidkande ländernas handelston -nage vid sistnämnda tidpunkter i jämförelse med tonnagebeståndet vid krigsutbrottet
i samma bilaga angivits.

Denna sammanställning, som likaledes endast upptager maskindrivna fartyg
om 100 bruttoton och däröver, giver, bl. a., vid handen, att den svenska handelsflottan
under tiden 1 juli 1914—1 juli 1921 ökats med 70,620 bruttoton, under
det att xTorges och Danmarks handelsflottor ökats med respektive 413,698 och
112,622 bruttoton. Världstonnaget i sin helhet återigen har under sistnämnda
tid ökats med 13,442,448 bruttoton.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är förhållandet mellan det svenska
handelstonnagets och världshandelstonnagets storlek. För belysande härav lämnas
nedanstående översikt, angivande storleken av nämnda fartygsbestånd den 1 juli
1907, 1914, 1919, 1920 och 1921:

1 juli 1907

Världshandelsfl. 33,969,811
Svenska handels!!. 686,517

% 2,021

1 juli 1914

45,403,877

1,015,364

2,236

1 juli 1919 1 juli 1920

47,897,407 53,904,688
916,627 996,423

1,913 1,843

1 juli 1921

58,846,325

1,085,984

1,845

Ökningen i världshandelstonnaget är emellertid, såsom känt, i hög grad
att tillskriva den inom Amerikas Förenta Stater under krigets senare år utvecklade
enorma fartygsproduktionen. I detta amerikanska tonnage ingå en betydande
mängd fartyg, vilka sedermera måst uppläggas eller nedskrotas såsom
sjöodugliga och vilka i dräktighet torde kunna uppskattas till i runt tal 1,200,000
bruttoton.

1 Här utesluten.

14

Kungl. Ma:jts Proposition Nr 18.

Beräknas vidare med ledning av ovan angivna tonnagesiffror storleken såväl
av världshandelsflottan som av den svenska handelsflottan, som den 1 juli i år
skulle kunnat vara för handen, därest normala förhållanden varit rådande och
världskriget icke ägt rum, kan den ovanstående översikten fullständigas sålunda:

Den lista juli 1921,

Med avdrag för 1.2 millioner
amerikanskt tonnage

Världshandelsfl. 57,646,325

Svenska handelsfl. 1,085,984

% 1,884

Beräknat tonnage under antagande av
normala förhållanden

56,837,943

1,344,211

2,365

Av de anförda procenttalen framgår sålunda, att den svenska handelsflottan
i jämförelse med världshandelsflottan gått i viss mån tillbaka, men synes denna
tillbakagång icke böra anses vara av allvarligare beskaffenhet utan mera att tillskriva
tillfälliga omständigheter.

Förestående sifferuppgifter rörande tonnagebeståndet böra emellertid, på
grund av sjöfartens internationella karaktär, bedömas med viss hänsyn till det
allmänna läget å världsfrakt- och världsfartygsmarknaderna.

Det nuvarande läget å fraktmarknaden, vilket väl icke kommer att inom
den närmaste framtiden undergå någon väsentligare förändring, torde bäst belysas
genom grafiskt återgivande av storleken av fraktsatserna under senare tid i fråga
om några för skeppsfarten mera betydande varuslag. I bilagor 3, 4 och 51 utvisas
sålunda förändringen i fraktsatser under åren 1920 och 1921 beträffande stenkol
(Cardiff—Eouen, Tyne—Genua och Ostengland—Sundsvall), trävaror (Sundsvall
—Ostengland), pappersmassa (Mellanbotten—Ostengland) samt spannmål (La Flata
—Göteborg) ävensom beträffande tidsbefraktning. De i varje föreliggande fall
nedåtgående fraktkurvorna visa oförtydbart på en rådande riklig tonnageti]Igång-,
som först med ett framtida, väsentligt ökat varuutbyte kan komma att bereda
lönande sysselsättning åt ytterligare fartygstonnage.

Enahanda är förhållandet å fartygsmarknaden. De på ålder, storlek, klass
m. m. beroende fartygspriserna variera för det närvarande i så hög grad, att de
olika prislägena knappast låta sig sammanföras och grafiskt framläggas. Vid sådant
förhållande må här endast anföras några få ungefärliga prisuppgifter rörande
fartyg om 2,000—3,000 d.w. ton.

1921

nybyggnader och nyklassade
fartyg under 10 år

Äldre nyklassade fartyg
intill 40 år

januari ............

275 kr. per d.w. ton

126 kr. per

d.w. ton

april ...............

245 » » *

»

120 > »

» T>

juni.................

200 » » >

no » >

Tf »

augusti............

180 > » »

»

no » »

» »

september.........

180 » > »

»

80 » »

» »

oktober ............

170 » 3 K

T>

60 » t>

» >

november .........

150 » » »

50 > »

» »

1 Här uteslutna.

15

Kungl. May.ts Proposition Nr 18.

Den nuvarande allmänna depressionen inom näringslivet bär vidare bl. a.
inom flertalet sjöfartsidkande länder förorsakat uppläggning av tonnage. Yad
särskilt Sverige beträffar må anföras, att av det till Sveriges Redareförening anslutna
tonnaget, som den 30 september 1921 uppgick till 758,787 bruttoton eller
omkring 75 % av det totala maskindrivna svenska bandelstonnaget, 137 fartyg
om tillsammans 232,132 bruttoton voro upplagda. Förändringarna i antal och
tontal upplagt, till Redareföreningen anslutet tonnage framgår närmare av bilaga 6.1
Enligt en kollegium senare tillhandakommen uppgift skulle uppläggningen av
fartyg under oktober månad bava visat tendens till någon ökning. Av det till
Sveriges segelfartygsförening anslutna tonnaget voro den 30 september 1921, enligt
verkställd utredning, 172 fartyg om sammanlagt 17,272 bruttoton upplagda.

Enligt officiell uppgift var i Danmark ett sammanlagt tonnage, anslutet till
Dansk Dampskibs-rederiforening, om 143,405 bruttoton, motsvarande 80 fartyg,
upplagt den 31 oktober 1921. I detta tonnage ingå endast fartyg om 100 bruttoton
och däröver. I Norge bar tidigare ett tonnage om cirka 1,000,000 bruttoton
varit upplagt, men detta tontal uppgives bava numera nedgått till omkring
500,000 bruttoton.

I bilaga 7 1 är utvisad en jämförelse mellan det svenska maskindrivna tonnaget
och Sveriges sammanlagda export och import i ton under åren 1913—1921.
Under det att enligt bilagan tonnagekurvan visar en mera stigande tendens, utvisar
den kurva, som avser den totala bandelsomsättningen, en i stort sett nedåtgående
riktning.

Belysande uppsatser rörande det nuvarande världstonnaget och fraktbebovet
m. m. föreligga för övrigt i bilagda nummer 19 av publikationen Kommersiella
meddelanden för innevarande år, sidan 1351 tf. och i bifogade n:r 2 av de periodiska
redogörelser rörande det allmänna ekonomiska och sociala läget, som
jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift avgivas med biträde av särskilda sakkunniga,
sid. 33 tf. och 35 tf.

Slutligen förtjänar bär meddelas, att enligt kollegium tillhandakomna uppgifter
förbud mot försäljning av fartyg till utlandet är gällande, förutom i Sverige,
jämväl i Norge och Tyskland, varjämte Frankrike, där exporten av fartyg en tid
synes bava varit fri, helt nyligen återinfört förbud mot sådan export. Däremot
förefinnes, enligt uppgift, icke försäljningsförbud av nu ifrågavarande slag vare
sig i Finland, Danmark, Holland eller England.

Den nu ifrågavarande lagstiftningens tillkomst både till syftemål att förebygga,
att den svenska handelsflottan genom försäljning till utlandet av fartyg
eller andelar däri eller genom aktieöverlåtelser skulle förminskas i en med hänsyn
till det allmännas intressen skadlig omfattning. De av krigsförhållandena framskapade
utomordentligt höga marknadspriserna å fartyg inneburo å ena sidan
trots de ytterst goda fraktkonjunkturerna en alltför stark frestelse för åtskilliga
fartygsägare att genom fartyysförsäljning omedelbart förskaffa sig en stor och
säker vinst. A andra sidan framkallade de bärav föranledda talrika fartygsförsäljningarna
starka farhågor för att svenska handelsflottan skulle till skada för
landet undergå alltför stark förminskning. Ur nationalekonomisk synpunkt an -

1 Här utesluten.

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

sågs redan det förhållandet, att sjöfartsnäringen ginge tillbaka, i och för sig
mindre lyckligt. Därigenom berövades många svenska sjömän möjlighet att under
svensk flagga utöva sitt yrke och de nödgades i stället söka sin utkomst inom
främmande flottor. Vidare skulle efter fartygs överlåtelse till utlandet redarvinsten
i regel varken komma till användning i Sverige eller där beskattas. Men
en stark tillbakagång av den svenska handelsflottan ansågs även på annat sätt
skadlig. En mycket stor del av de för vårt folk nödiga livsmedlen och av råvaror
för vår industri måste importeras och då naturligen i huvudsak sjövägen.
Å andra sidan hade ock vår export starkt behov av fartyg såsom transportmedel.
Vikten och fördelen av att dessa uppgifter för sjöfarten i största möjliga utsträckning
fullgjordes medels svenska fartyg läge i öppen dag. Då vår handelsflotta
minskades, bleve den än mindre skickad för nämnda uppgifter.

Då det sedermera i fortsättningen gällde förevarande lagstiftnings fortbestånd,
tillkom i skärpt form såsom skäl för dess bibehållande särskilt intresset
för det allmänna att under en tid, då möjligheterna att omedelbart eller inom
en snar framtid täcka den på grund av krigsförhållandena uppståndna bristen
på livsmedel, råvaror och andra förnödenhetsartiklar voro mycket kringskurna,
med alla till buds stående medel trygga landets varutillförsel.

Redan vid ingången av innevarande år, då frågan om nu ifrågavarande
lagstiftnings fortvaro senast var föremål för prövning, kunde emellertid konstateras
att, även om det allmänna läget fortfarande präglades av osäkerhet, anledning
icke, såvitt förhållandena för det dåvarande kunde överskådas, vidare förelåo-e
att räkna med nödvändigheten av ett statligt ingripande, på sätt tidigare
skett, för reglering av landets importbehov. De skäl, vilka legat till grund för
den nu nämnda lagstiftningen, gjorde sig sålunda redan då gällande med mindre
styrka än under föregående år. Orsaken till att statsmakterna detta oaktat, och
trots att den svenska sjöfartsnäringen efter kristidens högkonjunktur inträtt i en
nedgångsperiod, beslöto att bibehålla lagstiftningen i fråga ytterligare ett år var,
bland annat, den omständigheten, att läget på världsfraktmarknaden, oaktat en
på sina håll ökad tonnagetillgång, för den närmaste framtiden undandroge sig
ett tillförlitligt bedömande. Det ansågs icke vara uteslutet, att, i saknad av
statskontroll, svenskt tonnage kunde komma att övergå i utländskt ägo i sådan
omfattning, att vår handelsflotta bleve otillräcklig att, i den mån på densamma
berodde, tillgodose landets behov, och befanns på grund härav icke tillrådligt,
att staten betoges möjligheten att tillvarataga sitt intresse av det inhemska tonnagebeståndets
upprätthållande.

Den allmänna ställning i sjöfartshänseende, som för närvarande föreligger,
synes kollegium vara väsentligen jämförlig med förhållandena sådana de förelågo
vid tidpunkten för riksdagens i början av innevarande år fattade beslut angående
förevarande lagstiftnings bibehållande. Så tillvida kunna emellertid förhållandena,
synes det kollegium, anses förändrade, att ställningen för svensk sjöfartsnäring
och ej minst redarnes ekonomiska ställning sedan dess ytterligare avsevärt
försämrats.

Av ovan anförda beräkningar rörande det för den närmaste framtiden förefintliga
svenska tonnagebeståndet m. m. synes visserligen med visst fog kunna

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

dragas den slutsatsen, att omsorgen om bevarandet av vårt handelstonnage ur
det allmännas synpunkt i stort sett knappast skulle kunna anses för närvarande
med nödvändighet påkalla förlängd giltighet av nu ifrågavarande lagstiftning.
Nämnda beräkningar bygga emellertid på att de nuvarande förhållandena icke
skola i någon mera väsentlig grad försämras. Det får likväl icke förbises, att
förhållandena på sjöfartens område alltjämt karaktäriseras av en starkt framträdande
obestämdhet och ovaraktighet samt säkerligen kunna väntas så göra jämväl
för åtskillig tid framåt. Den rådande depressionen synes kollegium sålunda
lätteligen kunna, om den fortfar en längre tid, framkalla massförsäljningar till
utlandet av fartygstonnage och även i övrigt tillskapa en hel del osunda företeelser
på sjöfartens område, vilka måste anses för såväl landet som sjöfartsnäringen
skadliga, eller ock ytterligare skärpa redan nu av kristid och depression
förorsakade dylika företeelser. Betydande försäljningar till utlandet av fartyg
tillhörande en och samma ägare hava redan ägt rum vid olika tillfällen under
senaste tid. Utan tvivel kunna desamma till följd av kristidens svårigheter lätt
taga en omfattning, som i alltför hög grad förminskar det svenska linje- och
tramptonnaget.

På grund av vad sålunda anförts synes det kollegium tillrådligt, att vederbörande
statsmyndigheter beredes tillfälle till ett reglerande ingripande, därest
förhållandena skulle sådant påkalla, och att förevarande lag sålunda erhåller förlängd
giltighetstid under ytterligare ett år. Emellertid finner sig kollegium med
hänsyn till innebörden av den ovan förebragta utredningen ej böra, därest förhållandena
vid den tidpunkt, då den nuvarande lagens giltighetstid utgår, icke
undergått någon mera väsentlig förändring, påyrka att Kungl. Maj:t utnyttjar
det i lagen Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att förordna om sådant förbud
mot överlåtelse, som lagen avser. Enligt kollegii åsikt betingar nämligen sjöfartsnäringens
allmänna läge för närvarande den största möjliga varsamhet i
fråga om att genom lagstiftning binda dess rörelsefrihet. Endast för den händelse
förhållandena skulle sådant oundgängligen påkräva, synes kollegium ett
effektivt ingripande från myndigheternas sida höra ifrågakomma.

Kollegium anser sig icke böra underlåta att, då kollegium alltså finner sig
benäget tillstyrka förlängd giltighet för här ifrågavarande lag, fästa uppmärksamheten
på att ett ingripande från statsmakternas sida, på sätt nämnda lag
avser, i sjöfartsnäringens rörelsefrihet under nuvarande förhållanden lätteligen
kan för enskilda större och mindre rederiföretag bliva ödesdigert. Givetvis hade
å ena sidan lagens tillvaro jämväl under den tid, då höga fraktkonjunkturer och
fartygspriser rådde, en viss deprimerande verkan, men hade å andra sidan sjöfartsnäringen
då betydligt större möjligheter än nu att uthärda påfrestningar av
varjehanda slag. Det måste anses ligga i sakens natur, att verkningarna av lagen
under de förhållanden, som nu råda, bliva i avsevärt högre grad deprimerande
och i längden, om förhållandena skulle ånyo nödvändiggöra att lagen genom en
sträng tillämpning effektivt upprätthålles, leda till för den enskilde företagaren
ofta ruinerande konsekvenser. Eöljden härav synes kollegium kunna bliva, att
statsmakterna förr eller senare ställas inför nödvändigheten av att taga under
övervägande att i väsentligt större omfattning än hittills kunnat ske stödja sjö Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 15 käft. (Nr 17—18.)

3

18 Kungl. Majds Proposition Nr 18.

fartsnäringen, antingen genom jämförelsevis rikliga subventioner åt enskilda företag
eller på annat sätt.

Under hänvisning till vad kollegium här ovan anfört får kollegium alltså för
sin del tillstyrka, att lagen den 28 februari 1921 angående förbud i vissa fall mot
överlåtelse av fartyg eller andel däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag,
som äger fartyg eller andel däri, erhåller förlängd giltighetstid under högst ett
år, men att tillämpning därav icke må ifrågakomma, förrän Kungl. Maj:t må
finna sådant av förhållandena oundgängligen påkallat.»

Uid yttrandet äro fogade, utom de däri omförmälda bilagorna, till
kommerskollegium ställda skrivelser från Sveriges redareförening samt
Sveriges skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening.

Skrivelse från Sveriges redareförening åberopar, att föreningen i skrivelse till Kungl.
dårefi!rening.Maj:t den 30 december 1920 i anledning av fråga om förlängd giltighet
av de vid nämnda tid gällande s. k. tonnagelagarna anfört bl. a. följande:

»Under en tid, då tonnage all världen över ställes inför problemet
att lägga upp eller fortsätta sina resor till frakter, vilka icke täcka omkostnaderna,
synes det föreningen fullständigt omotiverat ifrågasätta förnyandet
av en lagstiftning, som under helt motsatta förhållanden tillkommit
för att trygga det nödiga varuutbytet över haven.

Licensgivning och undantag från dylik förbudslagstiftning kan visserligen
mildra olägenheterna av lagstiftningen i fråga. Så länge principen
upprätthålles, att näringen är bunden av statens ingripande, utövar densamma
likväl alltid ett icke oväsentligt inflytande på näringsidkarnas företagsamhet
samt deras håg och möjlighet att ikläda sig risker för framtiden.»

Då dessa skäl i stort sett ännu syntes äga tillämpning, hemställer
föreningen, att den nu ifrågavarande lagen icke måtte erhålla förlängd
giltighet.

SJc,SveH esdn Sveriges skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening anför bl. a. att
skepplldale- föreningen med största oro åsett, hurusom den svenska handelsflottan på
r''ire- och senaste tiden undergått en betänklig decimering genom överförande — temlareförening.
Porärt eller definitivt — till främmande flagg av en betydande myckenhet
värdefullt tonnage. Utan att vilja förorda ett upprätthållande i hela dess
vidd av den under krigsåren gällande lagstiftning, som förhindrade varje
försäljning till utlandet, även där sådan varit till fördel för landets sjöfart,
hade föreningen önskat hemställa till kommerskollegium, att största varsamhet
måtte iakttagas vid medgivandet av försäljning eller temporär överflyttning
till annat land av nyare tonnage.

Kung!,. Maj.ts Proposition Nr 18.

111

Under världskrigets fortgång sago sig åtskilliga länder föranlåtna att Departement*-genom lagstiftningsåtgärder söka förebygga det inhemska handelstonnagets chefenöverflyttande
i utländsk ägo eller till bruk i utländska intressens tjänst. Ett
statsmaktens ingripande till skydd mot tonnagebeståndets minskning blev också
för vårt land en allmänt erkänd nödvändighet vid den tid, då folkförsörjningen
började alltmer allvarligt äventyras genom de växande svårigheterna att
tillgodose landets importbehov. Så tillkom 191 G års lag om förbud i vissa
fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt mot tidsbefraktning
av fartyg. Under det följande året förnyades förbudet, denna gång
fullständigat med bestämmelser angående förvärv av aktie i fartygsägande
aktiebolag samt angående upplåtelse av fartyg under nyttjanderätt. Därjämte
utfärdades lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt
fartyg mellan utrikes orter. År 1918 utökades denna speciella tonnagelagstiftning
med lagen om förbud mot fortskaffande av gods med svenskt
fartyg mellan svensk och utrikes ort. Dessa tre lagar, vilka varje gång
erhållit giltighet för ett år i sänder, prolongerades under åren 1919 och
1920. Samtliga innefattade de bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda
de avsedda förbuden mot överlåtelse eller upplåtelse av tonnage samt mot
viss fraktfart, med rätt för Kungl. Maj:t eller den därtill erhållit Kungl.

Maj:ts uppdrag att medgiva dispens i särskilda fall.

Om behovet av fortsatt giltighet för ifrågavarande lagstiftning framträdde
mot slutet av år 1920 meningsskiljaktighet i vissa avseenden. Från
rederirörelsens målsmän gjordes gällande, att tiden vore inne för förbudens
fullständiga upphävande. Kommerskollegium fann väl önskvärt att all den
lättnad, som vore möjlig, bereddes sjöfartsnäringen under den nedgångsperiod,
som inträtt efter den gångna kristidens högkonjunktur, men ansåg
sig dock icke kunna tillstyrka eu så vittgående åtgärd som att helt och
hållet uppgiva statskontrollen över tonnaget under de osäkra förhållanden,
som fortfarande rådde. Kollegiet föreslog därför, att förbudet mot överlåtelse
av tonnage till utlandet skulle utsträckas att gälla under ännu ett
år, dock med vissa ej oväsentliga inskränkningar, men att tonnagelagstiftningen
i övrigt icke måtte prolongeras. Denna uppfattning vann godkännande
av Kungl. Maj:t och riksdagen och ligger sålunda till grund för de
bestämmelser, vilka för närvarande gälla i detta avseende.

Den lagstiftning, som kvarstår efter beslutet i frågan vid 1921 års
riksdag, har alltså vid jämförelse med förut gällande bestämmelser ett avsevärt
mera begränsat innehåll. De båda fraktfartslagarna hava upphört
att gälla, och förbudet mot upplåtelse av fartyg till utlänning under nytt -

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

j anderätt eller genom tidsbefraktning är likaledes upphävt. Från överlåtelseförbudet
äro undantagna vissa ganska betydande fartygsgrupper, i
det att lagens bestämmelser icke äga tillämpning i fråga om fartyg, byggt
av stål eller järn, vars bruttodräktighet understiger två tusen registerton
och vars ålder, byggnadsåret oräknat, överstiger tjugufem år, samt fartyg,
av trä eller järn och trä, vars bruttodräktighet understiger femhundra
registerton och vars ålder, byggnadsåret oräknat, överstiger trettio år. Sistnämnda
bestämmelse har tillkommit med anledning av anmärkningen, att
överlåtelseförbudet i dess förut gällande omfattning utgjorde ett hinder för
utvecklingen av vår handelsflotta därigenom, att avyttring av äldre tonnage
otta vore en förutsättning för den nödvändiga anskaffningen av nytt och
modernt tonnage. Då från förbudets tillämpning undantagits vissa mindre
och medelstora fartyg av högre ålder, har därmed avsetts att lagen skulle i
viss mån befordra eu utrangering av omodernt och mindre värdefullt tonnage.

Samtidigt med den nya lagen meddelades bemyndigande för kommerskollegium
att behandla frågor om licens till överlåtelse av tonnage, därvid
bestämdes, att kollegium skulle äga att besluta i dylika ärenden utom i
de fall, då licens ansåges icke böra beviljas. I sådant fall skulle ärendet
hänskjutas till Ivungl. Maj:ts avgörande.

Då frågan om upprätthållande under ännu någon tid av bestämmelser,
som inskränka den enskilda förfoganderätten över tonnaget, nu åter föreligger
till prövning, synas de förhållanden, vilka inverka på frågans bedömande,
icke sedan fjolåret hava undergått någon mera väsentlig förändring.
Den framställning av läget, som lämnats av kommerskollegium, ger ett
starkt intryck av att man här ännu icke har att räkna med kända
faktorer och att fortfarande förhållandena på detta område bära prägeln
av en allmän osäkerhet. I det hela kan jag i detta avseende hänvisa till
vad av min företrädare i ämbetet anfördes till motivering av det nu gällande
förbudet mot fartygsöverlåtelse till utlänning: »För min del har jag,
i likhet med kommerskollegium, icke kunnat undgå att finna eu fara i
att under nuvarande förhållanden omedelbart och utan förbehåll eftergiva
förbudet mot överlåtelse av svenskt fartyg till utlänning. Af sjöfartsidkande
nationer stå flera inför nödvändigheten att genom nyförvärv söka
ersättning för tonnageförluster under krigstiden, och av kommerskollegii
utredning framgår, att av flera orsaker läget på världsfraktmarknaden,
oaktat eu på sina håll ökad tonnagetillgång, undandrager sig ett tillförlitligt
bedömande för den närmaste framtiden. Det synes då icke vara uteslutet,
att, i saknad av statskontroll, svenskt tonnage kan komma att

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

övergå i utländsk ägo i sådan omfattning, att vår handelsflotta blir otillräcklig
att, i den mån på densamma beror, tillgodose landets behov. 1
all synnerhet lärer varsamhet i detta avseende vara av nöden med hänsyn
till den minskning, det svenska handelstonnaget under de senare åren
undergått. Jag kan därför icke anse tillrådligt att staten för närvarande
hetages möjligheten att tillvarataga sitt intresse av det inhemska tonnagebeståndets
upprätthållande.»

Särskild vikt torde böra tilläggas vad kommerskollegium nu funnit
sig böra uttala rörande eu nära liggande fara för fartygsförsäljningar i
stor skala till utlandet. Sammanställes härmed det faktum, att under
senare tid dylika försäljningar ägt rum i avsevärd omfattning, synes mig
uppenbart, att den nuvarande tidpunkten icke är lämplig för ett uppgivande
av återstående möjligheter till statlig kontroll i detta avseende.

l)å jag sålunda måste anse kommerskollegii förslag om lagens prolongation
i och för sig väl motiverat av hänsyn till det närvarande lägets ovisshet,
flnner jag ännu mindre någon betänklighet mot att tillstyrka denna åtgärd,
sedan jag tagit kännedom om den tillämpning, lagen under det gångna
året erhållit. Enligt uppgifter, som jag låtit infordra, har kommerskollegium
under tiden från den nu gällande lagens ikraftträdande den 1 mars 1921
beviljat licenser för försäljning till utlandet av 42 ångfartyg om tillhopa
82,050.07 ton, 26 motorfartyg om tillhopa 3,632.81 ton och 2 segelfartyg
om tillhopa 1,205 ton. Av Kungl. Maj:t hava under samma tid meddelats
licenser för försäljning av 7 ångfartyg om tillhopa 38,477.91 ton.
I de Kungl. Maj:ts prövning underställda fallen har kollegium ansett bifall
till licensansökning böra göras beroende av villkor om nyanskaffning av
tonnage. Icke i något fall har licensansökning avslagits. Vid sådant förhållande
lärer icke med fog kunna göras gällande, att det nuvarande försäljningsförbudet
utövats på ett sätt, som varit ägnat att öka de av den
ekonomiska depressionen framkallade svårigheterna för sjöfartsnäringen.
Anmärkas må ock, att då Sveriges redareförening nu hemställer, att lagen
icke måtte prolongeras, föreningen därvid blott hänför sig till de allmänna
argument, vilka vid frågans behandling under fjolåret åberopades emot den
förut gällande, i olika avseenden väsentligt mera omfattande lagstiftningen.

Om lagens giltighetstid nu utsträckes innebär detta, såsom av kommerskollegium
erinrats, icke med nödvändighet, att försäljningsförbudet skall
upprätthållas under hela den avsedda tiden, utan allenast, att Kungl.
Maj: t erhåller fullmakt att härutinnan handla efter omständigheterna. Tydligen
bör ett dylikt avgörande framgå av en noggrann prövning med hän -

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

syn till de skilda intressen, som därvid kräva beaktande. Om förbudet
finnes böra kvarstå, torde, såsom under det senaste året skett, licensprörningen
icke komma att göras strängare än som erfordras för säkerställande
av landets oundgängliga tonnagebehov.

Då jag alltså, i anslutning till den sakkunniga myndighetens yttrande,
funnit mig icke kunna underlåta att hemställa om prolongation för ett år
av ifrågavarande lag, har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta
förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari 1921
(nr 56) om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri,
så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse, bilaga1
till detta protokoll utvisar, och hemställer, att för det ändamål, § 87
regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget må genom
utdrag av protokollet inhämtas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täckes Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet :

Ivar Brynolf.

1 Denna bilaga, som är av lika lydelse med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här
uteslutits.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

23

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den
17 januari 1922.

Närvarande:

Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin, Appel BERG.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj it Konungen i statsrådet den
13 januari 1922, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 februari
1921 (''nr 56) om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel
däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller
andel däri.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet Axel
Afzelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 18.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, liållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 20 januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Olsson, Sandler, Åkerman.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman anmäler lagrådets
den 17 januari 1922 avgivna utlåtande över det den 13 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag angående fortsatt tillämpning av
lagen den 28 februari 1921 (nr 56) om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av fartyg eller andel däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som
äger fartyg eller andel däri.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan
anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. C er vin.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1922.