Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
1
Nr m.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förlängd giltighetstid
av avlöning sreglemente för tjänstemän vid domänverket m. m.;
given Stockholms slott den 10 mars 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Linders anför.
I proposition den 5 mars 1920, nr 271, angående lönereglering
för domänverkets personal föreslog Kung], Maj:t riksdagen, bland
annat, att godkänna ett vid statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag fogat förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän
vid domänverket att träda i tillämpning från och med den 1''januari 1921.
I sammanhang med denna proposition behandlade riksdagen en
inom första kammaren väckt motion, nr 257, vari föreslogs, att riksBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 146 höft. (Nr 172.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
dagen måtte avslå propositionen och att riksdagen i dess ställe måtte
‘hos Kungl. Maj:t hemställa om skyndsamt utarbetande av och framläggande
för riksdagen av förslag •till lönereglering för domänverkets
personal, förutsättande en omorganisation av domäuverkets tjänstebefattningar,
ledande framförallt till att den större dugligheten och
ekonomiska förmågan vid revirförvaltningen erhölle högre avlöning ävensom
att inom verket personalen måtte kunna förflyttas på för förvaltningen
lämpligaste sätt, samt att riksdagen behagade medgiva, att det
förslag till avlöningsreglemente, som inginge i nämnda proposition,
nr 271, finge provisoriskt tillämpas under 1921.
Riksdagen anmälde i skrivelse nr 322 den 17 juni 1920, att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition och sagda motion provisoriskt
för 1921 godkänt det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till
avlöningsreglemente. I anledning av motionen anhöll riksdagen därjämte
hos Kungl. Maj:t om förnyad utredning angående löne- och
organisationsförhållanden vid domänverket med beaktande, i den mån
så kunde befinnas lämpligt, av i merberörda motion angivna synpunkter
samt framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Vid föredragning den 22 juni 1920 av denna riksdagens skrivelse
godkände Kungl. Maj:t riksdagens beslut i vad det blivit fattat med
avvikelse från vad Kungl. Maj:t föreslagit samt utfärdade det godkända
avlöningsreglementet (Svensk författningssamling nr 493) att provisoriskt
lända till efterrättelse under 1921.
Den 30 juni 1920 anmälde dåvarande departementschefen för
Kungl. Maj:t frågan om anordnande av den utav riksdagen begärda
utredningen.
Departementschefen framhöll, att frågan om ändringar i domänverkets
organisations- och avlöningsförhållanden under senare år varit
föremål för ett flertal utredningar. Härutinnan erinrade departementschefen
bland aunat om betänkanden 1912 av norrländska skogsvårdskommittén
och 1915 av särskilda sakkunniga angående de allmänna
skogarna i södra och mellersta delarna av Sverige samt utredningar
angående häradsalimänningar med flera skogar, angående förändrad bokföring
för domänverket ävensom angående anordnande av statlig träförädlingsverksamhet.
Dessa utredningar hade allenast i vissa hänseenden
föranlett beslut.
Sedan departementschefen därefter redogjort för ovannämnda motion
ävensom för riksdagens begäran om utredning, förklarade departementschefen,
att han för sin del anslöte sig till riksdagens åsikt, att orga
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
nisations- och löneförhållandena vid domänverket borde göras till föremål
för ytterligare utredning. Därvid borde ernåendet av eu så affärsmässig
organisation, som förhållandena kunde medgiva, vara en huvudsynpunkt.
Vad de närmare riktlinjerna för omarbetningen anginge,
ansåge departementschefen visserligen, lika med riksdagen, att de i
förenämnda motion angivna synpunkterna borde, i den mån så kunde
finnas lämpligt, vinna beaktande. I likhet med riksdagen förbisåge
departementschefen emellertid icke, att svårigheter i vissa fall torde
kunna möta vid förslagens realiserande. Utredningen borde givetvis
icke inskränka sig till att undersöka frågan från de i motionen angivna
synpunkterna utan göras så omfattande och allsidig som möjligt
samt ske under hänsynstagande till alla omständigheter, som kunde
anses inverka på frågan. Såsom av den utav departementschefen
lämnade redogörelsen framginge, förelåge sedan länge ett betydande
antal utredningar och förslag, vilka berörde detta ämne, och vilka
till stora delar ännu icke blivit föremål för beslut. Ur dessa förslag
kunde säkerligen åtskilligt hämtas, som vore av vikt för frågans bedömande.
Den nya utredningen borde därför enligt departementschefens
mening taga samtliga dessa oavgjorda förslag under omprövning och
på grundvalen av hela det föreliggande materialet och de ytterligare
undersökningar, som kunde finnas erforderliga, sammanföra och framlägga
ett slutligt utarbetat förslag beträffande domänverkets organisationsoch
avlöningsförhållanden jämte därtill hörande författningsbestämmelser.
I erforderlig mån borde därvid samarbete åstadkommas med kyrkofondskommittén
och med förberörda sakkunniga för utredning angående anordnande
av statlig träförädlingsverksamhet. I samband med blivande
avlöningsförslag borde även förslag till pensionsreglering framläggas.
I anslutning till vad sålunda anförts anhöll departementschefen
om bemyndigande att för utredningen tillkalla sakkunniga. Denna hemställan
blev av Kung], Magt bifallen, varefter sakkunniga omedelbart
utsågos. Utredningsarbetets igångsättande blev emellertid försenat genom
åtskilliga avsägelser av utsedda sakkunniga.
Sedan det visat sig, att den av riksdagen begärda utredningen
rörande domänverkets omorganisation, i avvaktan på vilken riksdagen
provisoriskt för 1921 godkänt ifrågavarande avlöningsreglemente, icke
hunne slutföras till sådan tid, att ärendet kunde föreläggas 1921 års
riksdag, begärdes i proposition nr 172 den 25 februari 1921 förlängd
giltighetstid under 1922 för samma reglemente med vissa ändringar
däri. De föreslagna ändringarna angingo uteslutande de kvinnliga biträdesbefattningarna,
vilka därigenom skulle under provisoriet vinna samma
4
Kungl. Maj.ts proposition Nr 172.
ställning'' och avlöningsförmåner, som efter den för statsdepartement och
vissa centrala ämbetsverk 1921 beslutade löneregleringen skulle komma
motsvarande befattningar vid sistnämnda verk till del.
Framställningen, som icke föranledde någon riksdagens erinran,
bifölls jämlikt skrivelse den 12 maj 1921, nr 207, varefter Kungl. Maj:t
den 3 juni samma år utfärdade kungörelse (nr 286) i överensstämmelse
med vad sålunda beslutats.
Förenämnda den 30 juni 1920 tillkallade sakkunniga hava den 24
november 1921 avlämnat betänkande, betecknat I och innefattande utredning
och förslag beträffande definitiv lönereglering,.provisoriska pensionsbestämmelser
och vissa organisatoriska spörsmål vid domänverket.
Hela organisationsfrågan har sålunda icke slutbehandlats utan allenast
de delar, som mera direkt berördes av i förenämnda motion antydda
önskemål. Skälen härför angiva de sakkunniga sålunda.
Domänverkets framtida organisation berördes i väsentlig grad även av andra
utredningar och förslag än de av departementschefen till de sakkunnigas beaktande
angivna. Så finge erinras om de förslag, som innehölles i de av skogslagstiftningskommittén
den 9 december 1918 avlämnade betänkandena och däröver av olika myndigheter
avgivna yttranden, ävensom om de utredningar och förslag, som den 29
oktober 1921 framlagts av de sakkunniga, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
15 december 1914 tillkallats för utredning beträffande ändringar i gällande bestämmelser
angående utarrendering av kronans jordbruksdomäner. Därjämte vore att
nämna de utredningar, som förehades av den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30
juni 1917 tillkallade kolonisationskommittén.
De sakkunniga vore av den uppfattningen, att ett definitivt förslag till framtida
organisation av domänverket icke lämpligen kunde utarbetas, förrän vissa i
omförmälda utredningar framlagda förslag varit föremål för slutlig prövning av Kungl.
Maj:t och riksdag. I främsta rummet åsyftade de sakkunniga härvid skogslagstiftningsfrågorna
och spörsmålet om de ecklesiastika skogarnas ställning i förvaltningshänseende.
De sätt, varpå dessa frågor löstes, komme att verka bestämmande å
domänverkets åliggande för framtiden med avseende å de allmänna och enskilda
skogarna och att samtidigt antingen i viss mån inskränka eller ock i betydande
grad utvidga domänverkets verksamhetsområde. Det vore fullt antagligt, att en
längre tid komme att förgå, innan dessa för domänverket viktiga frågor blivit
avgjorda.
Givetvis kunde det synas önskvärt, att domänverkets organisations- och
avlöningsförhållanden i sin helhet bleve behandlade i ett sammanhang. Så kunde
dock icke ske, enligt de sakkunnigas uppfattning, med hänsyn till förenämnda
oavgjorda frågor och angelägenheten av att domänverkets avlöningsfråga snarast
möjligt måtte bliva bragt till avgörande i likhet med vad redan skett beträffande
flertalet av statens övriga verk.
Någon verklig olägenhet av att lönefrågan i viss mån lösrycktes från organisationsfrågan
syntes icke föreligga. Man kunde nämligen utgå från att, huru den
slutliga organisationen än gestaltade sig, dock nu befintliga kategorier av ordinarie
Kanal. Maj ds proposition Nr 172. 5
tjänstemän alltjämt komma att bibehållas med i huvudsak enahanda åligganden och
befogenheter som nu. Aven om en framtida organisation kunde komma att medföra viss
förändring i personalens tjänstgöring eller möjligen indragning eller tillskapande av
befattningar, torde en sådan omständighet, dock icke kunna anses inverka på lönefrågan
i stort sett och därigenom förhindra dess avgörande vid en tidigare tidpunkt
an den slutliga organisationens.
I betänkandet hemställa de sakkunniga, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå 1922 års riksdag att
dels besluta, att inom domänstyrelsen må från och med den 1
januari 1923 förordnas, för högst sex år i sänder, en överdirektör såsom
chef för en avdelning för försäljnings- och inköpsärenden;
dels besluta om uppförande å ordinarie stat av vissa befattningar
å extra stat samt om uppflyttning av vissa befattningar i högre lönegrad;
dels
godkänna av de sakkunniga uppgjort förslag till avlöningsreglemfente
att träda i kraft från och med den 1 januari 1923 och innehållande
förutom av nyssnämnda förslag föranledda även vissa andra
mindre avvikelser från nu gällande provisoriska reglemente;
dels godkänna av. de sakkunniga uppgjort förslag till pensionsbestämmelser
för befattningshavare vid domänverket;
dels besluta, att pensionsbeloppen för under åren 1921 och 1922
pensionsberättigade befattningshavare vid domänverket må bestämmas i
anslutning till gällande provisoriska avlöningsreglemente för domänverket
och kommunikationsverkens pensionslag; samt
^e!8. bemyndiga Kungl. Maj:t att, uppå anmälan av domänstyrelsen,
ställa nödiga medel till styrelsens förfogande för skäligt bestridande av
de kostnader, som uppstå för jägmästare och därmed jämförlig förvaltande
befattningshavare för värdskap gentemot spekulanter å skogsprodukter
eller andra personer, som i statens intresse besöka reviren, ävensom
besökande i studiesyfte från utrikes ort.
Domänstyr el sen anför i häröver avgivet, den 22 februari 1922 inkommet
utlåtande, bland annat, följande.
För bedömande av frågan, huruvida nuvarande befattningar vid domänverket,
ävensom de, som av de sakkunniga ytterligare föresloges, jämväl för framtiden kunde
vara erforderliga, . hade styrelsen ansett sig böra överväga de skilda förslag till
organisation, som i de olika utredningarna framlagts. Det torde nämligen icke vara
ändamålsenligt att genom en definitiv lönereglering för domänverket bestämma löner
till tjänstemän i skilda ställningar och med arbetsuppgifter av olika slag, innan det
klargjorts, huruvida i huvudsak samma slags tjänstemän kunde vara erforderliga
aven framdeles, sedan den omorganisation av verket, som från ett flertal håll an
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
setts behövlig, blivit genomförd. En dylik prövning vore i nu förevarande sammanhang
av behovet påkallad, på det att klarhet måtte vinnas om, huruvida en
definitiv lönereglering nu kunde ske, utan att frågan om organisationen föregrepes.
Styrelsen kunde på anförda skäl ej heller finna hinder möta att redan nu taga ställning
till organisationsspörsmålet. Då det därtill vore av vikt, att organisationsspörsmålet,
som en lång följd av år varit föremål för utredning, äntligen bragtes
till avgörande, hade styrelsen funnit sig böra framlägga huvudgrunderna för den
organisation, styrelsen ansett böra genomföras.
Dessa grunder beröra såväl den centrala ledningen av domänverket
som ock den lokala förvaltningen av skogar och jordbruksdomäner ävensom
befattningen med andra än statens skogar.
Styrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t täcktes dels hos riksdagen
föreslå, att den för domänverket ifrågasatta omorganisationen skall ske
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, styrelsen föreslagit,
dels ock därefter vidtaga åtgärder att förslag till sådan omorganisation
och till därav följande erforderliga författningsändringar må bliva uppgjorda
och underställda Kungl. Maj:ts prövning och beslut, i förekommande
delar efter riksdagens hörande. Styrelsen föreslår vidare, att det
provisoriska avlöningsreglementet måtte med vissa ändringar göras definitivt
från och med den 1 januari 1923. Ändringarna avse bland annat,
att försäljningschefen icke skulle få överdirektörs ställning. I fråga om
pensionsbestämmelser att gälla från och med samma dag instämmer
styrelsen i huvudsak med de sakkunniga samt tillstyrker dessas förslag
om pensionstillägg för under åren 1921 och 1922 pensionsberättigade
befattningshavare vid domänverket samt om representationskostnader.
Statskontoret har i utlåtande den 31 januari 1922 i huvudsak
biträtt de sakkunnigas förslag.
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare samt de extra jägmästarnas
förbund hava i en den 28 februari 1922 inkommen skrift hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå årets riksdag
att antaga en definitiv lönereglering för domänverket;
att denna lönereglering måtte bringas i överensstämmelse med den
för kommunikationsverken gällande, varvid jämväl tjänstemännen i domänverket
placerades i lönegrupper enbart efter dyrort samt med särskilda
tillägg för ödslighet och kallort och ersättning för kvalitativ svårskötthet
genom revirens indelning i 3 klasser på av förbunden föreslaget sätt;
att, om denna förbundens hemställan ej kunde av Kungl. Maj:t
godkännas, förslaget till lönereglering måtte i huvudsak grundas på de
7
Kungl. Maj:In proposition Nr 172.
sakkunnigas förslag med de äudringar likväl, förbunden föreslagit*
samt slutligen
att pensionsbeloppen för under åren 1921 och 1922 pensionsberattigade
befattningshavare vid domänverket måtte bestämmas i enlighet
med vad de sakkunniga föreslagit i detta avseende.
. Angående pfinsionsförhåll andena vid domänverket Lava de sakkunniga
lämnat följande redogörelse.
•n **n .ff,äga om Pens>onering av generaldirektör och överdirektör i domänstyrelsen
vilka tillsattas genom förordnande på viss tid, gälla för närvarande särskilda, i avlomngsvillkoren
för styielsen jämlikt kungörelsen den 20 juni 1918 (nr 589) meddelade
pensionsbestämmelser, nämligen:
i ii att generaldirektör, vilken minst 12 år innehaft generaldirektörsförordnande,
kronorV<9ra ^erat,tlga<^ av domänfondens avkastning i pension uppbära 6,000
• 0n!; generaldirektör, innan han uppnått 12 tjänsteår, antingen på grund
av sjukdom finnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen eller ock utan egen
begäran nodgas avgå från sm befattning, utan att på grund av tjänstefel hava förverkat
densamma, skall han vara berättigad att likaledes av domänfondens avkastrnng
i pensum uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänsteår,
samt 5,500 kronor, då avgången sker efter 6 men före 12 tjänsteår;
att såsom pensionsavgift skall avdragas ett belopp av 360 kronor årligen å
S^raMirektören bestämda arvodet eller den honom, intill dess han uppnått
67 år, tillkommande pension; samt
att vad stunda blivit särskilt stadgat beträffande generaldirektör, skall gälla
jamval i avseende å överdirektör. s
, , fanr, övnga ordinarie tjänstemän vid domänverket tillämpas lagen den 11 ok
tober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension med de ändringar i
vissa delar av nämnda lag, varom särskilda författningar utfärdats.
„ s u ^i^lse otera 2 mars 1920 avgav lönekommittén förslag till bestämmelser
angående pension for ordinarie tjänstemän vid domänverket ävensom till därav påkallade
andringar av vissa paragrafer i den civila pensionslagen. Dessa förslag
mneburo, att från och med den 1 januari 1921 skulle tillämpas, beträffande generaldirektoren
och överdirektören i domänstyrelsen, pensionsbestämmelser av liknande
innehåll, som de lönekommittén tidigare föreslagit för ordinarie tjänstemän vid kommumkationsverken
och, beträffande övriga tjänstemän vid domänverket, bestäm
tioner
odi ändringar* pensions agen med vissa av lönekommittén angivna modifika
domänstyrelsen
och statskontoret, avgåvo respektive den 8 och 15 april 1920
utlåtanden i amnet, av vilka i huvudsak framgår, att dessa ämbetsverk funno, att
pensioneringen för domänverkets personal borde ordnas på samma sätt som för
kommumkationsverken, för vilka sist nämnda verk Kungl. Maj:t den 12 mars 1920
avlåtit proposition, nr 313, med förslag angående rätt till tjänstepension.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
*
Efter berörda utlåtandens avgivande framlade Kungl. Maj:t proposition, nr 422,
den 30 april 1920 med förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid domänverket. Detta förslag innebar, att kommunikationsverkens
pensionslag allenast med vissa mindre jämkningar och tillägg skulle tillämpas även
i fråga om domänverket. Jämlikt propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för den 30 april 1920 uttalade vederbörande departementschef,
bland annat, att det pensioneringssystem, som av Kungl. Maj:t i här ovan
nämnda proposition, nr 313, föreslagits beträffande kommunikationsverken, obestridligen
syntes vara i åtskilliga betydelsefulla hänseenden bättre anordnat och för
personalen fördelaktigare än den civila pensionslagens och att det då för departementschefen
framstode såsom högeligen önskvärt, att detta bättre pensioneringssystem
måtte komma i tillämpning även beträffande domänverkets personal.
I skrivelse den 10 juni 1920, nr 354, i anledning av förenämnda proposition
nr 422, anförde riksdagen, bland annat, följande. Såsom framginge av annan riksdagens
skrivelse hade riksdagen i ärende angående lönereglering för domänverkets
personal fattat beslut i överensstämmelse med ett inom riksdagen framställt yrkande
om provisoriskt antagande av Kungl. Maj:ts förslag oförändrat, ävensom i samma
skrivelse hos Kungl. Maj:t anhållit om förnyad utredning angående löne- och organisationsförhållandena
vid domänverket.
Spörsmålet om en ny lönereglering för domänverkets personal syntes sålunda
komma att bliva föremål för förnyad prövning. Vid sådant förhållande syntes riksdagen
även frågan om nya pensionsbestämmelser för ifrågavarande personal böra
anstå, intill dess en ny lönereglering kunde bliva definitivt antagen. Riksdagen ansåge
sig därför icke för närvarande böra bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande proposition.
1920 års riksdag avslog alltså förslaget om ändring av bestämmelserna rörande
pension för domänverkets tjänstemän i samband med provisoriskt införande
av ny lönereglering.
Jämlikt beslut vid samma års riksdag utfärdades den 4 juni 1920 (nr 254)
lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
I sitt betänkande den 3 november 1920, innefattande utredning och förslag
beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och
centrala ämbetsverk, uttalade 1902 års lönereglering skommitté vid behandling av
pensionsförhållandena (s. 116 tf.), att med hänsyn till de i det av kommittén föreslagna
avlöningsreglementet innefattade förändringar, icke allenast i fråga om avlöningens
uppdelning i lön och tjänstgöringspengar, utan även i andra avseenden
måste de nya avlöningsbestämmelserna i varje fall föranleda en revision av nu
gällande pensionsföreskrifter. Det syntes dock kunna sättas i fråga, huruvida man
därvid borde inskränka sig till allenast en revision av den civila pensionslagen, sedan
numera för kommunikationsverken en helt ny pensionslag blivit utfärdad den 4 juni
1920, vilken lag även i principiella hänseenden avveke från den civila pensionslagen.
Det hade nämligen synts kommittén önskvärt, att även i pensionsavseende
likartade bestämmelser bleve gällande för så stora delar av statsförvaltningen som
!l
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
möjligt. Härför skulle emellertid erfordras utarbetande av eu ny pensionslag, avsedd
att ersätta den nuvarande civila pensionslagen.
Såsom kommittén redan förut antytt, syntes det dock icke låta sig göra att
redan i förevarande sammanhang åstadkomma en mera definitiv lösning av pensionsfrågan
för de verks vidkommande, om vilka nu vore fråga, utan syntes den civiia
pensionslagens bestämmelser ännu någon tid böra i huvudsak bibehållas, om ock
med ändringar i vissa avseenden.
Kommittén hade därvid tänkt sig, att i och för det provisoriska ordnandet
av pensionsförhällandena vid de verk, å vilka det nya avlöningsreglementet skulle
äga tillämpning, skulle utfärdas gemensamma provisoriska pensionsbestämmelser.
avsedda att i vissa hänseenden träda i stället för en del stadganden i den civila
pensionslagen, vilken sålunda i övrigt fortfarande skulle vara gällande.
Under åberopande av vad kommittén sålunda och i övrigt uttalat, framlade
kommittén förslag till provisoriska pensionsbestämmelser för de ifrågavarande verken
ävensom förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension.
Den 11 mars 1921 framlade Kungl. Maj:t propositioner med förslag dels,
nr 276, till kungörelse med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement
och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension
m. m.; dels ock, nr 277, till lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Jämlikt propositionen nr 276 bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
den 11 mars 1921 uttalade vederbörande statsråd, att han, lika med löneregleringskommittén,
hölle för önskvärt, att även i pensionshänseende likartade
bestämmelser bleve gällande för så stora delar av statsförvaltningen som möjligt.
Härför skulle emellertid erfordras utarbetande av en ny pensionslag, avsedd att
ersätta den nuvarande civila pensionslagen. Kommittén både (s. 47 i dess betänkande)
betonat önskvärdheten av att helt nya bestämmelser snarast utarbetades för
att om möjligt underställas 1922 års riksdags prövning. Departementschefen anslöte
sig till denna kommitténs uppfattning och ämnade med det snaraste igångsätta förarbeten
i berörda hänseende.
Det torde under dessa omständigheter vara nödvändigt, yttrade departementschefen,
att, intill dess pensionsförhällandena bleve definitivt ordnade, i och för tilllämpning
i förekommande fall hava tillgång till vissa provisoriska pensionsbestämmelser.
De av Kungl. Maj:t i propositionerna nris 276 och 277 framlagda förslagen
överensstämde i huvudsak med de av löneregleringskommittén i ämnet avgivna förslagen.
Efter riksdagens godkännande utfärdades den 29. juni 1921 dels (nr 455)
lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinuehavares
rätt till pension; dels ock (nr 456) kungörelse med bestämmelser för vissa
tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk i fråga om rätt till pension.»
De sakkunniga anföra för egen del angående domänverkets pensionsförhållanden
följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 146 käft. (Nr 172.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Av vad här ovan anförts framgår, att Kungl. Maj:t vid behandling av frågan
om pensionsbestämmelser för domänverkets tjänstemän vid 1920 års riksdag var av
den uppfattningen, att kommunikations verkens pensionslag borde, med vissa smärre
jämkningar och tillägg, göras tillämplig även beträffande domänverket. Såsom vederbörande
departementschef uttalade, hade det givetvis icke varit omöjligt att redan
från början inarbeta domänverkets pensionsregler i nyssnämnda lag, som då skulle
gällt såväl kommunikationsverken som domänverket, men då särskild proposition
redan avlåtits angående kommunikationsverkens pensionering, kunde dylik samarbetning
icke då ifrågasättas.
Vidare giver det ovan anförda vid handen, att Kungl. Maj:t vid 1921 års
riksdag vid behandling av frågan om pensionsbestämmelser för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk hyste den åsikten, att, beträffande
dessa befattningshavare, den civila pensionslagens bestämmelser ännu någon tid
borde, i huvudsak om ock med vissa ändringar, — provisoriskt — bibehållas.
Ehuruväl det givetvis är i hög grad önskvärt, att nya bestämmelser angående
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid domänverket snarast möjligt måtte, såsom
skett för ordinarie tjänstemän vid de övriga affärsdrivande verken (kommunikationsverken)
bliva definitivt utfärdade, anse de sakkunniga sig likväl icke för det
närvarande därom böra framlägga förslag. De sakkunniga anse nämligen, att den
utredning rörande en helt ny pensionslag, avsedd att ersätta den nuvarande civila
pensionslagen och att bliva gällande för så stora delar av statsförvaltningen som
möjligt, för vilken 1902 års löneregleringskommitté uttalat sig, bör avvaktas och
att sålunda tills vidare endast nya bestämmelser om rätt till tjänstepension för
domänverkets tjänstemän provisoriskt böra utfärdas såsom skett för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk. De sakkunniga utgå härvid från, att
jämväl tjänstemännen vid kommunikationsverken komma att bliva underkastade bestämmelserna
i den nya pensionslag, som efter berörda utredning kan komma att
bliva utfärdad.
Vid anordnande av en författning, avsedd att tills vidare reglera domänverkets
pensionering, äro olika sätt möjliga.
En sådan författning kan, såsom skett för statsdepartement och centrala
ämbetsverk, inrymma pensionsbestämmelser, avsedda att i vissa hänseenden träda i
stället för en del stadganden i den civila pensionslagen, vilken sålunda i övrigt
fortfarande skulle vara gällande. Den kan ock, såsom föreslagits i propositionen
nr 422 år 1920, utarbetas efter förebild av de övriga affärsdrivande verkens pensionslag
med de mindre jämkningar och tillägg, som för domänverkets vidkommande
kunna finnas erforderliga.
Enär sist nämnda proposition innehåller ett av Kungl Maj:t utarbetat förslag
till författning av ifrågavarande art, vilket, med vissa ändringar föranledda av utav
de sakkunniga i det föregående avgivna förslag, synes provisoriskt kunna tillämpas,
anse de sakkunniga sig sakna anledning att icke förorda det senare alternativet vid
utfärdande av författning i ämnet. .
Beträffande tidpunkten för de nya pensionsbestämmelsernas provisoriska ikraftträdande
anse de sakkunniga sig böra föreslå den 1 januari 1923 eller samma tid,
från vilken det nya avlöningsreglementet och visia organisatoriska förändringar föreslagits
skola gälla, och detta av det skäl, att pensionsbestämmelserna, sådana de
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172. 11
här nedan komma att föreslås, ansluta sig till nämnda reglemente och förordningar.
De sakkunniga hava emellertid ej kunnat undgå att beakta, att de domänverkets
tjänstemän, som avgått eller avgå med pension under åren 1921 och 1922,
härigenom komma i eu synnerligen ogynnsam och näppeligen befogad undantagsställning
vid jämförelse med motsvarande tjänstemän vid kommunikationsverken
och, vad år 1922 beträffar, jämväl statsdepartement och centrala ämbetsverk.
De sakkunniga få därför hemställa, att åtgärder måtte vidtagas för att pensionsbeloppen
för under åren 1921 och 1922 pensionsberättigade tjänstemän vid
domänverket må bestämmas i anslutning till det nu gällande provisoriska avlöningsreglementet
och kommunikationsverkens pensionslag.»
Det av de sakkunniga avgivna förslaget till kungörelse med bestämmelser
för ordinarie befattningshavare vid domänverket i fråga om
rått till pension överensstämmer med det, som framlagts i proposition
nr 422 år 1920, utom i vissa fall, där ändring påkallats av de sakkunnigas
förslag till avlöningsreglemente.
1921 års pensionskommitté har — efter anmodan att avgiva yttrande
i pensionsfrågan under förutsättning av det provisoriska avlöningsreglementets
ytterligare förlängning — anfört följande i utlåtande den
8 mars 1922:
»1921 års pensionskommitté får framhålla såsom synnerligen önskvärt, att,
om giltighetstiden för det provisoriska avlöningsreglementet för personalen vid domänverket
ytterligare förlänges att gälla till den 1 juli 1923, pensionsförhållandena för
nämnda personal nu må provisoriskt ordnas, så att pensionsunderlag och pensionsavgifter
^ ansluta sig till avlöningsreglementet. I sådant avseende vill det synas
kommittén som om, då ifrågavarande personal nu är beträffande rätt till pension
underkastad bestämmelserna i den civila pensionslagen, anledning skulle föreligga
att för denna personal meddela provisoriska pensionsbestämmelser av ungefär enahanda
innebörd som de, vilka beträffande de likaledes under den civila pensionslagen
hörande befattningshavarna vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, meddelats i kungörelsen den 29 juni 1921
(nr 456). Då nu gällande avlöningsreglemente för domänverkets personal tillämpats
från och med ingången av år 1921, skulle det givetvis hava varit lämpligt, att de
sålunda ifrågasatta förändrade pensionsbestämmelserna blivit gällande från samma
tidpunkt. En sådan anordning skulle visserligen utan vidare innebära lösning av
frågan om förhöjd pension åt dem, som avgått efter 1921 års ingång med pension
beräknad efter därförut gällande avlöning, men skulle å andra sidan medföra, att
ytterligare pensionsavgifter nu skulle för den därefter förflutna tiden få på en gång
erläggas av domänverkets hela ordinarie personal. På grund härav och då en sådan
retroaktiv tillämpning av de nya bestämmelserna förefaller betänklig även med hänsyn
till personalens därav påverkade ställning såsom delägare i civilstatens änkeoch
pupillkassa, synes det kommittén, som om dessa bestämmelser böra träda i
kraft först från och med den 1 juli 1922. Liksom de i förenämnda kungörelse
meddelade motsvarande bestämmelserna för befattningshavare vid statsdepartement
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Departementschefen.
och vissa andra verk äro avsedda att gälla, intill dess att nya definitiva pensionsbestämmelser
kunna bliva godkända, varom det ankommer på denna kommitté enligt
dess uppdrag att framlägga förslag, så torde jämväl de för domänverkets personal
nu ifrågasatta bestämmelserna med eventuellt erforderliga jämkningar kunna
i avvaktan på definitiv pensionsreglering gälla även sedan en definitiv lönereglering
kommit i tillämpning, därest icke dessförinnan nya definitiva pensioneringsgrunder
hunnit bliva godkända.
Då någon retroaktiv tillämpning av de ifrågasatta nya bestämmelserna såsom
ovan framhållits icke synes kunna förordas, återstår det att tillse, huru de, som,
efter att hava kommit i åtnjutande av den nya avlöningen enligt gällande avlöningsreglemente,
avgått med pension, beräknad efter förut gällande avlöning, må
kunna erhålla någon pensionsförhöjning. I detta avseende vill det synas kommittén
billigt, att från och med den tidpunkt, då de nya pensionsbestämmelserna träda i
kraft, förhöjning av pensionen bör beredas en var av dessa pensionärer med sådant
belopp, att sammanlagda pensionen motsvarar vad som skulle hava tillkommit
honom i pension, därest densamma beräknats efter det i de nya bestämmelserna
angivna pensionsunderlaget för den tjänst, från vilken avgång skett. Härvid skulle det
visserligen kunna ifrågasättas, att vid utbetalning av förhöjningen göra avdrag för
skillnaden mellan vad vederbörande erlagt i pensionsavgift för tiden efter 1921 års
ingång intill avgången och vad han i sådant avseende skulle hava för samma tid
betalt, om de nya pensionsbestämmelserna då varit gällande; men då dessa pensionärers
i tjänst kvarstående kamrater i verket först från och med den 1 juli
1922 få vidkännas de högre avgifterna samt skillnaden i avgifterna i allt fall är
jämförelsevis obetydlig, har kommittén ansett sig icke böra påyrka något sådant
avdrag.
Om pensionsförhållandena på nu föreslaget sätt ordnas för dem, som avgått
med pension efter ingången av år 1921, böra de förhöjda pensionerna i likhet med
de pensioner, som komma att beviljas med tillämpning av de nya pensionsbestämmelserna,
i fråga om rätt till dyrtidstillägg och till de pensionstillägg, som kommittén
föreslagit för särskilt låga pensioner, betraktas såsom s. k. nyreglerade
pensioner. Då det emellertid numera lärer vara för sent att därom få bestämmelser
införda i de förslag, som beträffande sådana tillägg, som nyss nämnts, framläggas
för nu församlade riksdag, torde i förevarande sammanhang böra stadgas,
att för nu ifrågavarande pensioner skall i avseende å rätt till dyrtidstillägg och
pensionstillägg gälla vad som i berörda hänseende må vara bestämt eller kan komma
att bestämmas beträffande pensioner, som utgå enligt föreskrifterna i förenämnda
kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456). Härigenom skulle innehavare av nu ifrågavarande
pensioner bliva uteslutna från åtnjutande av det för särskilt låga pensioner
föreslagna pensionstillägget och skulle beträffande dyrtidstillägget bliva underkastade
de strängare bestämmelser, som föreslagits att bliva gällande för s. k. nyreglerade
pensioner.»
De utredningar, vilkas resultat hava betydelse för avgörande av
spörsmålet om domänverkets organisation, äro de, som avse dels vården
av enskildas skogar, städers skogar och häradsallmänningar m. m., dels
förvaltningen av de ecklesiastika skogarna, dels utarrenderingen av präster
-
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 172.
13
skåpets löneboställen och kronans jordbruksdomäner, i samband varmed står
kronolägenhetskommissionens utredning, dels ock i viss mån kolonisationen
å kronomark. Av dessa iiro utredningarna angående enskildas
och städers skogar samt häradsallmänningar föremål för överarbetning
inom jordbruksdepartementet för framläggande av förslag till nästa riksdag.
De så kallade domänarrendesakkunnigas betänkande är utremitterat
till olika myndigheter för avgivande av yttrande före den 15 juni i år.
över kronolägenhetskommissionens betänkande lära samtliga myndigheter,
vilkas yttrande begärts, hava därmed inkommit inom närmaste
tiden. Kolonisationskommitténs betänkande är att vänta i vår. Kyrkofondskommitterades
arbete har, enligt vad jag inhämtat, fortskridit så
långt, att även om det slutliga betänkandet icke kan vara att vänta
förrän i början av nästa år, kommittén dock under sommaren eller hösten
i år kommer att taga ställning till frågan om de ecklesiastika skogarnas
förvaltning. Däremot anser sig kommittén näppeligen medhinna att redan
i år behandla spörsmålet om boställenas förvaltning. Huruvida sakkunniga
för avgivande av förslag till ny arrendeförordning för ecklesiastika
löneboställen, till vilka jämväl hänvisats riksdagens skrivelse den 4 maj
1920 angående ecklesiastik jords styckning och upplåtande för nybildning
av mindre jordbruk, hinna att under innevarande år slutföra sitt
uppdrag, torde ännu vara ovisst.
Av denna redogörelse framgår, att, särskilt om de ännu icke avslutade
utredningarnas arbete påskyndas, det kan bliva möjligt för
Kungl. Maj:t att redan i år få sig förelagda resultaten av de utredningar,
som inverka på frågan om domänverkets organisation. Vid sådant förhållande
synas mig icke tillräckliga skäl föreligga för att redan nu
besluta om definitiv lönereglering för domänverket vare sig enligt de
sakkunnigas förslag eller på sätt domänstyrelsen föreslagit under fastställande
av grunder för blivande organisation, helst dessa grunder icke
hunnit allsidigt övervägas. Visserligen är det-en angelägenhet av största
vikt, att avlöningsförhållandena för befattningshavare vid domänverket
definitivt ordnas, men då ett förslag i frågan till nästa års riksdag med
hänsyn till nya budgetåret kan avse definitiva bestämmelsers ikraftträdande
från den 1 juli samma år och uppskovet således inskränker sig till
allenast ett halvt år, kan jag icke finna denna angelägenhet i och för sig
böra föranleda till beslut i frågan i år.
I detta sammanhang vill jag erinra, att för vinnande av närmare
överensstämmelse mellan avlöningsreglementena för kommunikationsverken,
å ena, samt för statsdepartementen och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, å andra sidan, Kungl. Maj:t förut
14
Kungl. May.ts proposition Nr 172.
denna dag beslutat proposition till riksdagen angående ändringar i
kommunikationsverkens avlöningsreglemente. En av dessa ändringar
avser införande av en lägre löneklass för kvinnliga biträden, vilket redan
föregående år ägt ram i avseende å domänverket. Övriga ändringar
avse, bland annat, vissa bestämmelser i 6, 10, 11, 12, 17 och 23 §§ i
kommunikationsverkens avlöningsreglemente, vilka bestämmelser återfinnas
med samma lydelse i respektive 6, 10, 11, 12, 16 och 22 §§ av
domänverkets provisoriska’ avlöningsreglemente. Ändringarna i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente föreslås att träda i kraft den
1 juli i år.
Samma skäl, som anförts för dessa ändringar, föreligga jämväl
för motsvarande ändringar i domänverkets provisoriska avlöningsreglemente.
De sakkunniga hava ock iakttagit desamma i sitt förslag till
definitivt avlöningsreglemente. Då ändringarna synas mig vara av beskaffenhet
att kunna och böra vidtagas utan avvaktan å definitivt avlöningsreglemente,
har jag låtit utarbeta ett förslag till kungörelse om
ändrad lydelse av vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1920
(nr 493) för tjänstemän vid domänverket att träda i kraft från och med
den 1 juli 1922, och får jag angående motivering för de särskilda
ändringarna hänvisa till nyssnämnda proposition.
En av de mest framträdande olägenheterna med det provisoriska
avlöningsreglementet är, att de befattningshavare, som under den tid,
detsamma gällt, avgått med pension, fått denna bestämd efter de före 1921
gällande avlöningsvillkor och således tillerkänts pension, som är väsentligt
lägre än den motsvarande befattningshavare vid nyreglerade verk
erhåller. Verkställd beräkning har visat, att skillnaden för en jägmästare
överstiger 1,100 kronor för år och för kronojägare kan belöpa
sig till mera än 500 kronor för år. Rättvisa och billighet synas mig
kräva, att pensionsförhållandena ordnas utan avvaktan å den definitiva
löneregleringen, och får jag, under instämmande i 1921 års pensionskommittés
yttrande, tillstyrka vad kommittén i sådant syfte föreslagit.
Bland de organisatoriska spörsmål, som de sakkunniga behandlat,
är den redan 1912 av norrländska skogsvårdskommittén föreslagna åtgärden
att inom domänstyrelsen inrätta en särskild byrå för försäljningsärenden.
Jag delar de sakkunnigas och domänstyrelsens gemensamma
uppfattning, att en centralisation av domänfondens försäljningsväsen
är högst önskvärd. Denna fråga torde visserligen kunna avgöras
utan avvaktan å definitiv lönereglering, men lämpligast synes mig vara
att jämväl därmed får anstå. Skulle det yppa sig tillfälle att redan i
år finna en person, som lämpar sig för uppdraget att handhava domän
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
verkets försäljningar, torde, om så skulle befinnas önskvärt och riksdagen
däremot icke bär något att invända, Kungl. Maj:t kunna, med
stöd av bestämmelserna om anställande av extra ordinarie personal, för
viss tid förordna dylik person att biträda styrelsen. Förordnandet
skulle naturligtvis givas under sådan form, att det icke berättigade till
fortsatt förordnande och icke på något sätt bleve bindande för det slutliga
avgörandet av frågan om inrättande av en försäljningsbyrå. En
dylik anordning skulle bereda tillfälle att pröva lämpligheten av särskild
försäljningsbyrå, innan frågan därom företages till avgörande.
Av de sakkunniga och domänstyrelsen i övrigt framförda förslag
synes mig icke vara av beskaffenhet att nu föranleda framställning till
riksdagen.
Riksdagens beslut 1920 ifråga om domänverkets avlöningsförhållanden
förutsätter, att det då provisoriskt godkända avlöningsreglementet
skall gälla, intill dess slutgiltigt förslag blir antaget. Då det provisoriska
avlöningsreglementels giltighet är begränsat till utgången av innevarande
år, lärer, därest Kungl. Maj:t i enlighet med vad jag tillstyrker, ej till
denna riksdag framlägger förslag om definitiv lönereglering, av riksdagen
böra utverkas medgivande till att reglementet må förlängas att
gälla även under första halvåret 1923.
Sedan departementschefen härefter uppläst
dels förenämnda förslag till kungörelse om ändrad lydelse i vissa
delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1920 (nr 493) för tjänstemän
vid domänverket (Bilaga A)
dels ock ett i enlighet med 1921 års pensionskommittés, av
departementschefen biträdda yttrande utarbetat förslag till kungörelse
med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid domänverket ifråga om
rätt till pension (Bilaga B),
hemställer departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att
1) antaga samma förslag till kungörelser;
2) medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda de övergångsbestämmelser,
som i anledning av förstnämnda kungörelse (Bilaga A) kunna befinnas
erforderliga;
3) medgiva, att det av 1920 års riksdag provisoriskt godkända
avlöningsreglementet för domänverket må, med de ändringar däri, som
dels 1921 års riksdag godkänt, dtds ock departementschefen nu föreslagit,
äga provisorisk tillämpning jämväl för tiden 1 januari—30
juni 1923;
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
4) '' medgiva, att den, som efter att hava kommit i åtnjutande av
avlöning enligt gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket,
avgått eller avgår med pension, beräknad efter förut gällande
avlöning, må från och med den 1 juli 1922 erhålla pensionsförhöjning
av domänfondens avkastning till belopp, som motsvarar skillnaden
mellan hans pension och vad han i sådant avseende skulle hava bekommit,
om pensionen avpassats efter det pensionsunderlag, som för
hans tjänst fastställts enligt bestämmelserna i det såsom bilaga B till
detta protokoll fogade kungörelseförslaget; samt
5) besluta, att beträffande de pensioner, som beviljas enligt bestämmelserna
i sistnämnda kungörelseförslag eller som förhöjas enligt det
under 4) föreslagna medgivandet, skall i fråga om rätt till dyrtidstillägg
och till pensionstillägg gälla vad som må vara bestämt eller kan komma
att bestämmas rörande pensioner, som utgå enligt föreskrifterna i kungörelsen
den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen
hörande verk i fråga om rätt till pension.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Julius Söderhjelm.
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 172.
17
Bilaga A.
Förslag
till kungörelse om ändrad lydelse av vissa delar av avlöningsreglementet
den 22 juni 1920 för tjänstemän vid domänverket.
Härigenom förordnas, att nedan intagna delar av avlöningsreglementet
den 22 juui 1920 för tjänstemän vid domänverket skola erhålla
följande ändrade lydelse:
6 §•
2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild
vikarie för honom förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, i vad
mån avlöningen må för den tid tillgodonjutas.
3. I fråga om ersättning till vikarie i de i 1 och 2 mom. nämnda
fall ävensom till den, som förordnats att uppehålla ledig tjänst, varom
nu sägs, bestämmer Kungl. Maj:t.
10 §.
3. Uppflyttning till — — — — — — tilländagått.
I övrigt — — — — — — — — löneklass:
a) att han — — — — — — — — — tjänstgöring;
b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med
hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen
tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten
begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke
i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas,
endast då förseelsen kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i
dess helhet; samt
c) att tjänstemannen — — — — — — tjänsten.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 116 höft. (Nr 172.)
3
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke
fattas utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall
sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens
utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under
nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.
11 §•
Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till
ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende
å tjänstgöringens art och omfattning linnes svara mot, vara jämförbar
med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för
bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för
hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver
tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik
anställning.
Vid sådant — — — — — — — — — kalenderkvartal.
12 §.
1. Därest — — — — — — — — —närmast högre löneklass.
Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt
lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på
grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör
vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning
till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid
intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda
lägre löneklass.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande
tjänsteman, som vid befordran till tjänst vid verket innehade ordinarie
befattning vid annat verk, för vilket lönereglering genomförts
efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.
Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad
må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön
i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till
högre löneklass kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under
vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren före
befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som
i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara
jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen till
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
19
träder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan
tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.
För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande
i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t,
efter prövning i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl
tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende
å art och omfattning linnes svara mot, vara jämförbart med
eller av högre värde än det, han har att i den erhållna tjänsten utföra.
16 §.
1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall
än uti 2 mom. avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad
lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten
för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar, men
skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda
medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledighet sav drag
till belopp, för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:
A. För manliga tjänstemän.
B. För kvinnliga tjänstemän.
— — — (se kung. den 3 juni 1921, nr 286) —--— — — —
2) Har tjänsteman — — — — — — —--— skall han:
a) om — — — — — — — — — — — — — — —, samt
b) om —--(se kung. den 3 juni 1921, nr 286)---sagts.
3. Har tjänsteman förbjudits att tjänstgöra till förekommande av
smittofara, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön, dock högst under
sex månader, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå
ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag,
så framt ej Kungl. Maj:t, eller vad angår manlig tjänsteman, tillhörande
någon av 1—4 lönegraderna, eller kvinnlig tjänsteman, domänstyrelsen
finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall
ske med lägre belopp än nyss sagts.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
22 §.
1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras
av statsverket, skall han vara skyldig att bebo densamma samt
iakttaga de närmare föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas,
kunna varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1922.
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 172.
21
Bilaga B.
Förslag
till kungörelse med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid domänverket
i fråga om rätt till pension.
1 §•
För en var ordinarie tjänsteman vid domänverket, vilken tillsättes
genom förordnande på viss tid eller genom konstitutorial och å vilken
efter ingången av 1921 gällande avlöningsreglemente äger tillämpning,
skola i fråga om rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten
tillsvidare och intill dess annorledes varder förordnat gälla de i denna
kungörelse meddelade bestämmelser.
2 §.
1. Har tjänsteman, vilken enligt avlöningsreglementet för tjänstemän
vid domänverket tillsatts genom förordnande på viss tid, under
minst tolv år innehaft befattningen eller har han, oavsett tjänstetidens
längd, på grund av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen till nöjaktig
vidare tjänstgöring, är han berättigad att vid avgång från tjänsten av
domänfondens avkastning åtnjuta pension till belopp av 9,000 kronor
för generaldirektör och 8,000 kronor för överdirektör och souschef.
Därest sådan tjänsteman, innan han uppnått tolv års tjänstetid i
befattningen, avgar från tjänsten antingen på grund av att förordnandet
upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande eller på grund därav
att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten,
befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, så ock därest
tjänstemannen eljest före berörda tid utan egen begäran nödgas avgå
från sin befattning, äger han, likaledes av domänfondens avkastning,
uppbära pension till belopp av 8,000 kronor för generaldirektör och
7,000 kronor för överdirektör och souschef. Innehade tjänstemannen
vid tillträdandet av sitt förordnande sådan tjänst, som tilisättes genom
fullmakt eller konstitutorial, skall han emellertid i varje fall erhålla
minst det pensionsbelopp, som skolat tillkomma honom, om han intill
tiden för avgången ur tjänst kvarstått i sin förra befattning.
Pension må dock ej åtnjutas av den, som blivit avsatt från tjänsten,
eller den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
2. Såsom pensionsavgifter skola för år räknat ett belopp av 540
kronor för generaldirektör och ett belopp av 480 kronor för överdirektör
och souschef avdragas å det för tjänstemannen bestämda arvodet eller
den honom, intill dess han uppnått sextiosju år, tillkommande pension.
Avgår tjänstemannen under sådana förhållanden, att han icke är berättigad
till pension, eller avlider tjänstemannen före uppnådda sextiosju
levnadsår, skall emellertid pensionsavgift icke avdragas för längre
tid än till och med den dag, avgången eller dödsfallet ägt rum.
3. Befinnes tjänsteman, om vilken nu är fråga, före utgången av
den tid, erhållet förordnande gäller, vara till följd av olycksfall i tjänsten
eller av sjukdom oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller har
Konungen av annan anledning förklarat förordnandet skola upphöra,
skall tjänstemannen vara skyldig avgå från befattningen; och skall i
sammanhang med beslut om förordnandets upphörande frågan om hans
rätt till pension avgöras.
3 §•
För ordinarie tjänstemän vid domänverket, vilka tillsatts genom
konstitutorial, skall i fråga om rätt till pension och skyldighet att avgå
från tjänsten gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension stadgas, dock med iakttagande av följande särskilda föreskrifter:
a)
För bestämmande av pensions belopp skola för ifrågavarande
tjänstemän gälla nedan angivna särskilda pensionsunderlag:
För manliga tjänstemän:
l:a |
lönegraden 1,644 |
kronor |
7:e lönegraden |
5,076 |
kronor |
|
2:a |
» |
1,824 |
» |
8:e » |
5,400 |
» |
3:e |
2,040 |
» |
9:e » |
5,724 |
||
4:e |
» |
2,436 |
» |
10:e » |
6,360 |
|
5:e |
» |
3,924 |
» |
11 :e » |
6,684 |
|
6:e |
» |
4,200 |
» |
12:e » |
6,996 |
» |
För kvinnliga tjänstemän: |
||||||
l:a |
lönegraden |
1,200 |
kronor |
4:e lönegraden |
1,800 |
kronor |
2:a |
1,440 |
5:e d |
2,136 |
» |
||
3:e |
» |
1,704 |
» |
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
23
b) Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt grunderna i
ovanberörda pensionslag beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart
in DH TT cilrnll ~ J 1*11 •• i 1 Öl *1 1 1 1 1
c) För tjänsteman, om vilken |
nu är fråga, skall |
pensionsavgiften |
||
• med nedan angivna belopp, för |
år räknat: |
|||
För manliga |
tjänstemän: |
|||
l:a lönegraden |
48 kronor |
7:e lönegraden |
279 |
kronor |
2:a » |
57 » |
8:e » |
303 |
» |
3:e » |
69 » |
9:e » |
330 |
» |
4:e » |
90 » |
10:e » |
378 |
» |
5:e » |
192 >» |
ll:e » |
399 |
|
6:e » |
213 » |
12:e » |
420 |
» |
För kvinnliga |
tjänstemän: |
|||
l:a lönegraden |
63 kronor |
4:e lönegraden |
102 |
kronor |
2:a » |
78 » |
Öre » |
123 |
» |
3:e » |
93 » |
d) Pensionen utgår från och med dagen näst efter den, då avgång
från tjänsten äger rum, till och med den månad, under vilken pensionstagaren
avlider eller pensionsrätten eljest upphör.
e) Tjänstår beräknas för tid, under vilken tjänsteman efter fyllda
aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie eller icke ordinarie befattning
eller annan anställning, som prövas vara därmed jämförlig
eller ock bestritt förordnande å sådan tjänst. Vid sådan tjänstårsberäkning
skall avdrag göras för tid omfattande minst femton''dagar i följd
under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder
tjänsteman utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad
avlöning eller eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall i
tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande
militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits
till egen utbildning.
f) Därest vid tillämpning av de i 4 § av ovanberörda pensionslag
angivna grunder hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag för
W}?8*» ®om innehafts före den tidpunkt, då dessa bestämmelser trätt i
tillämpning, skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det
pensionsunderlag, vilket enligt a) här ovan är bestämt för samma eller
närmast motsvarande befattning.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.
g) Därest tjänsteman, å vilken denna kungörelse äger tillämpning,
skulle vid avgång från tjänsten hava enligt de för honom, vid kungörelsens
ikraftträdande, gällande pensionsbestämmelser kommit i åtnjutande
av högre pensionsbelopp än med tillämpning av stadgandena i
förevarande kungörelse, skall pensionen utgå med nämnda högre belopp.
4 §■
Den tjänsteman jämlikt avlöningsreglementet åliggande skyldighet
att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade
i fråga om pension, skall jämväl innefatta skyldighet att underkasta sig
sådana ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda i sammanhang
med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1922.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1022.