Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

1

Nr 166.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till
grunder för tillfällig löneförbättring under ecklesiastikåret
1922—1923 åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster; given
Stockholms slott den 14 mars 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Orne.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför:

Jag anhåller nu att få anmäla frågan om beredande av tillfällig
löneförbättring även under ecklesiastikåret 1922—1928 åt de präster,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 140 Käft. (Nr 166.) 1

Tillfällig
löneförbätt
ring åt kyrko
herdar och

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

komministrar som fått sina
i nyreglorade . . . ,

pastoratm.fi.
prästmän.

Lagen 10/n De grundläggande författningsbestämmelserna rörande den till

1920'' prästerskapet utgående tillfälliga löneförbättringen återfinnas i den
efter riksdagens och kyrkomötets börande utfärdade lagen den 19
november 1920 (nr 842) angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster.

I denna lag stadgas, att till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering
enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december
1910 trätt i tillämpning, samt till extra ordinarie präster, vilkas avlöningsförmåner
bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag sägs (s. k. ständiga adjunkter),
ävensom till kontraktsprostar, vilka uppbära arvode, bestämt enligt de i 17 §
samma lag stadgade normer, skall jämlikt av Konung, riksdag och kyrkomöte
beslutade grunder samt enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser utgå
tillfällig löneförbättring för ecklesiastikåret 1920—1921. För tiden efter ecklesiastikåret
1920—1921 skall, där löneförbättring av tillfällig eller stadigvarande
beskaffenhet beviljats statens befattningshavare, tillfällig löneförbättring, jämhkt
av Konungen och riksdagen beslutade grunder och enligt av Konungen utfärdade
närmare bestämmelser, utgå till omförmälda präster.

Angående sättet för gäldandet av den till prästerna utgående tillfälliga löneförbättringen
föreskrives, att dylik löneförbättring åt kyrkoherdar, komministrar
och ständiga adjunkter skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap,
bestridas, i den mån sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till
prästerskapet anslagna avlöningstillgångar på sätt och i den ordning 11 § 1 mom.
samt 19 och 20 §§ prästlöneregleringslagen stadga. Har för bestridande av, jämte
avlöning, tillfällig löneförbättring åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter
inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar 6 öre
för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall
ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet.
Tillfällig löneförbättring åt kontraktsprostar gäldas ur kyrkofonden.

Kungörelsen Med föranledande av stadgande^ i ovanberörda lag utfärdades i överens S9/«

1921. stämmelse med av riksdagen godkända grunder för den tillfälliga löneförbättringens
utgående under ecklesiastikåret 1921—1922 kungörelse i ämnet, dagtecknad
den 29 juni 1921 (nr 460). I kungörelsen intogos med stöd av bestämmelserna
i 12 och 13 §§ prästlöneregleringslagen samt i 6 § 8 mom. kyrkofondslagen föreskrifter
om tillfällig löneförbättring jämväl åt adjunkter i egentlig bemärkelse
och åt kontraktsadjunkter ävensom angående viss förhöjning av vikariearvode.

Enligt denna kungörelse utgår tillfällig löneförbättring till följande prästerliga
befattningshavare:

1) kyrkoherdar och komministrar (såväl ordinarie befattningshavare som s. k.
långvakansvikarier), för vilka lönereglering, fastställd enligt lagen om reglering

Kungl. Maj ds proposition Nr l(iC. 3

av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, trätt i tillämpning, med undantag
likväl av professorer, som äro kyrkoherdar i prebendepastorat;

2) i nyreglerade pastorat anställda extra ordinarie prästmän, vilkas avlöningsförmåner
bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag omförmäles (s. k.
ständiga adjunkter);

3) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå jämlikt 1 § 3 mom. förordningen
den 18 april 1914 angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets
avlöning m. m. (adjunkter i egentlig bemärkelse);

4) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt 6 § 8 mom. lagen
den 9 december 1910 om kyrkofond (kontraktsadjunkter); samt

5) kontraktsprostar, vilka uppbära arvode, bestämt enligt de i 17 § lagen
om reglering av prästerskapets avlöning stadgade grunder.

Löneförbättringen utgår, för år räknat, till kyrkoherde och komminister med
650 kronor, om den jämlikt 3 och 4 §§ löneregleringslagen fastställda kontanta
lönen (således med bortseende från ålderstillägg, skjutsersättning och hyresersättning)
icke uppgår till 4,000 kronor, men 700 kronor, om den kontanta lönen uppgår
till 4,000 kronor men icke till 5,500 kronor, med 750 kronor, om den kontanta
lönen uppgår till 5,500 kronor men icke till 7,000 kronor, samt med 800
kronor, om den kontanta lönen uppgår till eller överstiger 7,000 kronor. Åtnjuter
befattningshavare förmån eller inkomst utöver den fastställda lönen, skall löneförbättringen
undergå viss minskning. Till ständig adjunkt och adjunkt i egentlig
bemärkelse utgår löneförbättringen med 15 procent å adjunktsarvodet (såväl
grundbelopp som ålderstillägg och förhöjning i arvode på grund av tjänstgöring
vid två ordinarie befattningar), dock högst 300 kronor. För kontraktsadjunkt
utgör löneförbättringen 15 procent å det fastställda arvodet, dock högst 470 kronor.
Kontraktsprost slutligen äger såsom löneförbättring uppbära ett belopp, motsvarande
25 procent å prostarvodet.

Vid förening av två eller flera tjänster av beskaffenhet, som anges under
1), 2) eller 4) här ovan, får sammanlagda löneförbättringen, för år räknat, icke
uppgå till högre belopp än 800 kronor för kyrkoherde och komminister samt 600
kronor för extra ordinarie präst. Löneförbättring vid prostbefattning utgår alltid
oavkortad. Nyssnämnda belopp — 800 kronor respektive 600 kronor — äro
stadgade såsom maximum för löneförbättring jämväl vid förening av tjänst, som
avses under 1)—4) här ovan, och befattning, vid vilken tillfällig löneförbättring
utgår av statsmedel.

Efter denna redogörelse för bestämmelserna rörande den till
prästerskapet under innevarande ecklesiastikår utgående tillfälliga
löneförbättringen ber jag att få övergå till frågan om löneförbättring
för ecklesiastikåret 1922—1928.

Genom beslut den 13 januari 1922 anbefallde Kungl. Maj:tkyrkofondskommittén
att inkomma med utredning och förslag i nämnda
hänseende, i anledning varav kommittén den 6 mars 1922 avgivti
utlåtande i ärendet.

Tillfällig
löneförbättring
för ecklesiastikdret

1922—1923.

Kyrkofonds kommittén.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

Rörande grunderna för den tillfälliga löneförbättringens utgående
har kommittén i sagda utlåtande anfört, i huvudsak, följande:

Prästernas löneförbättring för ecklesiastikåret 1921—1922 har avpassats efter
den till statens befattningshavare under kalenderåret 1921 utgående löneförbättringen.
Enligt vad kommittén inhämtat, lärer i proposition till årets riksdag
komma att föreslås, att den statstjänstemannen under kalenderåret 1922 tillkommande
tillfälliga löneförbättringen skall utgå efter samma grunder som under
år 1921. Det saknas således anledning att för prästernas del för ecklesiastikåret
1922—1923 ifrågasätta några ändringar i de grunder för löneförbättringens
utgående, som för närvarande gälla.

I fråga om kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen samt
beträffande kyrkofondens förmåga att bära den på fonden belöpande
andelen av sagda kostnad yttrar kommittén:

Kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen under ecklesiastikåret 1922—
1923 samt kostnadssummans fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden har
av kommittén beräknats på sätt, som framgår av nedan intagna tablå.

Kyrkoherdar, komministrar, ständiga adjunkter
Adjunkter i egentlig bemärkelse..........

Totalbelopp

Av totalbeloppet be-strid eg av

pastoraten

kyrkofonden

Kronor

1,320,000

40.000
4,000

16.000

Kronor

594,000

Kronor

726,000

40.000
4,000

16.000

TCrmtraktsad junk ter..................

Kontraktsprostar.....................

Summa

1,380,000

594,000

786,000

Såsom synes av tablån uppgår totalkostnaden till 1,380,000 kronor, av vilket
belopp kyrkofonden kan beräknas komma att få vidkännas 786,000 kronor.

Rörande kyrkofondens förmåga att för framtiden bära de fonden åliggande
utgifterna för den tillfälliga löneförbättringen har kommittén utförligt yttrat sig
i sitt den 17 november 1919 avgivna tryckta betänkande VI angående tillfällig
löneförbättring åt bär förevarande prästmän. Till detta kommitténs yttrande,
vilket finnes intaget i propositionen nr 336 till 1920 års riksdag sid. 31—34,
tillåter sig kommittén även nu hänvisa. Det torde vara tillräckligt att allenast
erinra därom, att kommittén på grund av löneförbättringens karaktär förutsatte,
att densamma skulle utgå före dyrtidstillägget, d. v. s. att dyrtidstilläggets storlek
finge lämpas efter fondens förmåga att jämte fastställda löner och tillfällig löneförbättring
ävensom fonden eljest åliggande utgifter bestrida jämväl dyrtidstillägget.

r>

Kungl. Maj. ts proposition Nr 1(1(1.

Enligt det i statskontorets fondbyrå verkställda preliminära sammandraget
av kyrkofondens kassa- och lånekonton för år 1921 både fondens behållning, som
vid årets början uppgick till 28,140,873 kronor 92 öre, vid årets slut nedgått till
23,9(51,666 kronor 87 öre. Fondens inkomster hava uppgått till sammanlagt
5,983,022 kronor 74 öre och utgifterna till inalles 9,746,237 kronor 05 öre. Härjämte
har från kyrkofonden till Ruskåsens fond överförts ett belopp av tillhopa
415,992 kronor 74 öre. Fondens behållning har således under året minskats med
i runt tal 4,180,000 kronor. De egentliga utgifterna hava överstigit inkomsterna
med omkring 3,765,000 kronor.

Vid bedömandet av sagda inkomst- och utgiftsbelopp äro att beakta åtskilliga
omständigheter av tillfällig karaktär, vilka haft till följd dels att inkomstbeloppet
blivit abnormt lågt, dels ock att utgiftssumman är abnormt hög.

Vad först beträffar inkomstsidan, är att märka, hurusom skogsförsäljningsmedlen,
vilka under de närmast föregående åren utgjort fondens ojämförligt
viktigaste inkomstpost, under år 1921 helt och hållet uteblivit, i det att domänstyrelsen
icke till statskontoret kunnat inleverera några dylika medel. I fråga
om utgifterna måste man beakta, att fondens utbetalningar för tillfällig löneförbättring
under ecklesiastikåret 1920—1921 samt för dyrtidstillägg å sagda löneförbättring,
vilka utgifter egentligen bort till allra största delen belasta 1920 års
räkenskaper, icke hunnit verkställas före 1920 års utgång. Under år 1921 har
fonden således fått vidkännas kostnaden för två ecklesiastikårs tillfälliga löneförbättring
med därå belöpande dyrtidstillägg. Vidare måste man taga i betraktande,
att de till vederbörande kyrkoråd under september och följande månader verkställda
utbetalningarna av pastoraten tillkommande dels skogsmedel enligt 19 §
4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock bidrag enligt 21 § samma lag beräknats
med utgångspunkt från de jämlikt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 461) fastställda
dyrtidstilläggen. Genom de två sänkningar, som under ecklesiastikårets
lopp vidtagits beträffande tilläggen för tredje och fjärde ecklesiastikkvartalen —
kungörelserna den 28 oktober 1921 (nr 629) och den 13 januari 1922 (nr 15)

— hava de pastoraten enligt nyssberörda lagrum tillkommande bidragen undergått
en avsevärd minskning, något som medför skyldighet för kyrkoråden att efter
ecklesiastikårets utgång till kyrkofonden återbära skillnadsbeloppet (se kungörelsen
den 31 oktober 1919, nr 720). Rörande storleken av nu omförmälda båda belopp

— fondens utgifter för tillfällig löneförbättring för ecklesiastikåret 1920—1921
med därå belöpande dyrtidstillägg samt fondens fordran hos pastoraten på grund
av de för höga utbetalningarna av bidrag enligt 19 § 4 mom. och 21 § löneregleringslagen
— har kommittén verkställt särskilda beräkningar, vilka dock
endast kunnat bliva approximativa. Dessa hava givit vid handen, att förstnämnda
belopp torde kunna uppskattas till omkring 1,000,000 kronor, det sistnämnda till
cirka 600,000 kronor.

En redogörelse för kyrkofondens utveckling under de gångna åren samt en
undersökning angående dess förmåga att vidkännas erforderliga utgifter för dyrtidstillägg
åt prästerna finnes intagen i kommitténs denna dag avgivna utlåtande
rörande prästernas dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1922—1923.

6

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för innehållet
i lagen den 19 november 1920 (nr 842) skall under viss förutsättning
för tiden efter ecklesiastikåret 1920—1921 tillfällig löneförbättring
utgå till de i lagen omförmälda prästerliga befattningshavarna. Ifrågavarande
löneförbättring skall utgå efter grunder, som beslutas av
enbart Konungen och riksdagen utan kyrkomötets medverkan. Nyssberörda
i lagen uppställda förutsättning är att löneförbättring av
tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats statens befattningshavare
för motsvarande tid.

I en den 3 mars 1922 till riksdagen avlåten proposition har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva att tillfällig löneförbättring
må under år 1922 och förra hälften av år 1923 utgå till vissa
statens befattningshavare efter samma grunder som under år 1921.
Jag anser därför i likhet med kyrkofondskommittén, att tillfällig
löneförbättring bör under ecklesiastikåret 1922—1923 utgå till nu
ifrågavarande präster efter samma grunder som under det nu löpande
ecklesiastikåret.

Kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen under ecklesiastikåret
1922—1923 har, såsom förut meddelats, av kyrkofondskommittén
beräknats uppgå till inalles 1,380,000 kronor, av vilket belopp kyrkofonden
beräknas få vidkännas 786,000 kronor. I detta sammanhang
anser jag mig böra erinra därom, att tillfällig löneförbättring åt
kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter i första hand gäldas
av vederbörande pastorat med samma medel och i enahanda ordning
som om lön till kyrkoherde och komminister är stadgat, varigenom
således kostnaden kommer att fördelas mellan pastoraten och kyrkofonden,
under det löneförbättringen till kontraktsprostar, egentliga
adjunkter och kontraktsadjunkter i sin helhet utgår ur kyrkofonden.

Vad beträffar frågan om kyrkofondens förmåga att bära den
på fonden belöpande andelen av kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen
kan jag inskränka mig till att hänvisa till kyrkofondskommitténs
yttrande.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 19 november 1920 (nr 842) angående
tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt kontrakts -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.

7

prostar och vissa extra ordinarie präster, må under
ecklesiastikåret 1922—1923 utgå tillfällig löneförbättring
efter samma allmänna grunder, som gälla
för ecklesiastikåret 1921—1922.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Harald Frisk.