• Kung1. Maj:ts Proposition Nr 158.
1
Nr 158.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension
å allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets
tjänst anställda personer; given Stockholms slott den 10
mars 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o—4:o hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 10
mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande
av pension åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda personer
samt anför därvid följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 135 höft. (Nr 158.) 459 22
2
Ang. pension
åt skrädderiarbetaren
K. G. Dolk.
Kungl. Maj.is Proposition Nr 158.
l:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 december 1921 har chefen
för Jönköpings regemente gjort framställning om understöd åt skrädderiarbetaren
vid nämnda regementes intendenturverkstäder Karl Gustaf
Dolk, att utgå från tid då han erhölle avsked från regementet.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Dolk är född den 2 maj
1846; att han under vintermånaderna åren 1902— 1907 haft arbete vid
Jönköpings regementes intendenturverkstäder samt att han sedan år 1908
är anställd såsom skrädderiarbetare vid nämnda verkstäder; att han under
åren 1917—1921 vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,200 kronor för år; att
på grund av Dolks höga ålder hans arbetsförmåga synes vara så gott
som ingen; att han på ett oförvitligt sätt tjänat kronan; samt att han,
som har hustru, ogift dotter och dennas två minderåriga barn att försörja,
befinner sig i fattiga omständigheter.
Chefen för andra arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 januari 1922
anfört, att departementet i betraktande av Dolks långa och väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att Dolk efter erhållet avsked från sin anställning
vid regementet komme i åtnjutande av något understöd från statens
sida för sin återstående levnad. Vid avgivande av förslag till understöd
av här ifrågavarande slag hade departementet hittills i allmänhet utgått
därifrån, att pensionen borde bestämmas till omkring två tredjedelar av
de ordinarie årsinkomster — dyrtidstillägg sålunda frånräknade — vederbörande
befattningshavare under senare delen av sin anställningstid av
staten uppburit. Med hänsyn emellertid till att högre pension än 600
kronor hittills icke plägat tilldelas annan arbetare än den, som intoge
förmans ställning, ansåge departementet, sig i föreliggande fall icke kunna
föreslå, att pensionsbeloppet sattes högre än till 600 kronor för år. På
grund av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Dolk finge
från och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked från sin
anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Statskontoret, som den 24 februari 1922 avgivit utlåtande i ärendet,
har anfört, att som Dolk vore född den 2 maj 1846, hade han överskridit
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 158. .‘}
55 års ålder, då han år 11)02 för första gången erhållit arbete vid Jönköpings
regementes intendenturverkstäder. Vid sådant förhållande syntes
det statskontoret ganska tvivelaktigt, om någon pension av statsmedel
borde åt honom utverkas. Då emellertid i detta fall ömmande omständigheter
syntes föreligga och nästlidet års riksdag (riksdagens skrivelse
nr 322, punkt 10 f) beviljat en årlig pension av 350 kronor åt förre
renhållningsarbetaren vid Göta artilleriregemente A. O. Åkerman, vilken
börjat arbeta vid nämnda regemente först vid nära 50 års ålder, ville
statskontoret icke motsätta sig framställning till riksdagen i ämnet.
Ett så högt pensionsbelopp som det av arméförvaltningens intendentsdepartement
föreslagna syntes dock icke kunna ifrågakomma. Detta
belopp, 600 kronor, brukade nämligen beviljas endast åt yrkesarbetare
med lång tjänstetid, omkring 30 år. Med hänsyn till Dolks jämförelsevis
korta tjänstetid syntes för honom icke böra ifrågasättas högre pension
än 400 kronor.
På grund av vad i ärendet förekommit och då jag i fråga om pensionsbeloppets
storlek biträder statskontorets ståndpunkt, får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiarbetaren vid Jönköpings regementes
intendenturverkstäder Karl Gustaf Dolk må från och
med månaden näst efter den, under vilken han entledigas
från sin anställning vid regementet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 400 kronor.
2:o.
I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement har styres- Ang. pension
mannen för ammunitions fabriken föreslagit arbetsförmannen vid ammuni- "f arbetstionsfabrikens
avdelning å Karlsborg Johan August Fredriksson till er- j.l^FreibiLhållande
av årligt understöd, att utgå från den tidpunkt då Fredriksson *<mavginge
från sin anställning vid fabriken.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fredriksson är född den
19 juni 1851; att han varit anställd vid ammunitionsfabriken under mer
än 44 år, därav mer än 34 år såsom förman för patronladdningen; att
hans avlöningsförmåner under år 1921 kontant och in natura uppgått
till sammanlagt 5,373 kronor 40 öre; att han på grund av genom ålder
nedsatta kroppskrafter är oförmögen att vidare fullgöra det med hans
anställning vid ammunitionsfabriken förenade arbete och för framtiden
urståndsatt .att med arbete''försörja sig; samt att han ådagalagt utmärkt
4
Ang. pension
åt skrädderiföreståndaren
H. Wollman.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 158.
arbetskunnighet och iakttagit ett hedrande uppförande under sin tjänstgöring
vid ammunitions fabriken.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet diar arméförv ältning ens
artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 januari 1922
anfört, att det syntes departementet billigt, att Fredriksson genom pension
bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid.
Med hänsyn till Fredrikssons tjänstetid och anställning såsom förman
samt de av honom under år 1921 åtnjutna avlöningsförmånerna ävensom
till de belopp, riksdagen under de närmast föregående åren beviljat
arbetsanställda vid arméns fabriker, ansåge departementet sig böra föreslå,
att det ifrågasatta understödet bestämdes till 1,000 kronor för år. Artilleridepartementet
hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
å allmänna indragningsstaten bevilja Fredriksson en årlig pension under
lians återstående livstid av 1,000 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, under vilken han lämnade sin anställning vid ammunitionsfabriken.
Statskontoret har den 25 februari 1922 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid tillstyrkt den av artilleridepartementet gjorda hemställan.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att arbetsförmannen vid ammunitionsfabrikens avdelning
å Karlsborg Johan August Fredriksson må
från och med månaden näst efter den, varunder han
entledigas från sin anställning vid ammunitionsfabriken,
under sin återstående livstid ä allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,000 kronor.
3:o.
Uti en den 7 november 1921 dagtecknad skrift har försvarsverkens
civila personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande
av pension åt skrädderiföreståndaren vid Skånska dragonregementets
intendenturverkstäder Hans Wollman. Vidare har Wollman hos
Kungl. Maj:t gjort ansökning i enahanda syfte.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wollman är född den 23
maj 1862; att han varit anställd såsom dragon vid nämnda regemente
under tiden den 23 september 1880—den 2 september 1898 eller under
i det närmaste 18 år; att han sedan den 1 april 1905 är anställd såsom
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 158.
skrädderi föreståndare vid regementets intendenturverkstäder; att lian,
som icke åtnjuter något underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
under åren 1917—1921 vid regementet uppburit eu avlöning, vilken —
frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,485 kronor
för år; att han lider av betydliga blodåderbråck på benen, särskilt
det högra, varigenom hans arbetsförmåga och möjlighet att bestrida sin
befattning vid regementets skrädderiverkstad blivit så inskränkt, att han
måste- anses vara i det närmaste oförmögen att fortsätta med detta
arbete; samt att han under sin anställning såsom skrädderiföreståndare
vid regementet fullgjort sina åligganden noggrant och till full
belåtenhet.
Arméförvaltningens mtendentsdepartement har den 20 januari 1922
avgivit utlåtande i ärendet samt därvid anfört, att departementet i betraktande
av Wollmans långa och väl vitsordade verksamhet i statens
tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att
han, efter erhållet avsked från sin anställning vid regementet, komme i
åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående levnad.
Vid avgivande av förslag till understöd av här ifrågavarande slag
hade departementet hittills i allmänhet utgått därifrån, att pensionen
borde bestämmas till omkring två tredjedelar av de ordinarie årsinkomster,
dyrtidstillägg frånräknade, vederbörande befattningshavare under
senare delen av sin anställningstid av staten uppburit. Enligt denna
beräkningsgrund skulle pensionsbeloppet alltså i förevarande fall böra
uppgå till omkring 960 kronor. Uti utlåtande den 15 mars 1920 ifråga
om pension åt sadelmakeriarbetaren E. A. Enberg (proposition nr
105/1921, punkt 1) hade emellertid statskontoret anfört, bland annat,
att högre pension än 600 kronor hittills icke plägat tilldelas annan arbetare
än den, som intoge förmans ställning. Sålunda hade föreståndare
för regementsverkstad erhållit 800 kronor å 1,000 kronor i pension, i
vilket avseende statskontoret hänvisade till 1919 års lagtima riksdags
beslut, varigenom verkstadsföreståndarna vid Svea livgarde G. T. Beijer
och C. A. T. Berglund erhållit pensioner å 800 kronor, respektive 1,000
kronor (riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 43). Med stöd av7 angivna
och av riksdagen godkända grunder för beräknande av pension till arbetare
i kronans tjänst ansåge departementet sig böra åt Wollman, som
i egenskap av skrädderiföreståndare vid regementet tjänstgjort såsom
förman, föreslå en pension av 900 kronor för år. På grund härav hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Wollman finge från och med månaden näst efter den, under vilken
•b
Ang■ pension
åt verkstadsförestånders
kan J• S.
Wenn ström.
[4-]
6 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 158.
han erhölle avsked från sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
900 kronor.
Statskontoret har uti den 7 mars 1922 avgivet utlåtande tillstyrkt
den av arméförvaltningens intendentsdepartement i ärendet gjorda hemställan.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiföreståndaren vid Skånska dragonregementets
intendenturverkstäder Hans Wollman må
från och med månaden näst efter den, varunder hån
entledigas från sin anställning vid regementet, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.
4:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 januari 1922 har sekundchefen
för Svea livgarde gjort framställning om beredande av pension åt förestånderskan
för regementets linnereparationsverkstad Johanna Sofia
Wennström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wennström är född den
3 januari 1850; att hon sedan den 3 maj 1897 är anställd vid regementet
såsom förestånderska för dess linnereparationsverkstad; att hon
under åren 1917—1921 vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,120 kronor för år; att hon
lider av lindrig sockersjuka, men för övrigt har i förhållande till sin
ålder goda krafter och fortfarande är arbetsduglig; att hon fullgjort
henne åliggande arbeten vid regementet med berömvärd skicklighet och
flit samt städse iakttagit ett värdigt och rättskaffens uppförande; samt
att hon innehar Patriotiska sällskapets mindre guldmedalj för långvarig
och trogen tjänst.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé]''arv ältning ens
intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 januari 1922
anfört, att departementet i betraktande av Wennströms långvariga och
väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa
och billighet förenat, att hon nu vid uppnådd ålder av 72 år finge draga
sig tillbaka från sitt arbete i kronans tjänst samt att henne bereddes
något understöd från statens sida under hennes återstående livstid. I
Kmitjl. Maj:ts Proposition Nr 158.
7
fråga om storleken av dylikt understöd tilläte sig departementet erinra
därom, att 191(5 års riksdag (riksdagens skrivelse, nr 10, punkt 37),
medgivit, att förra förestånderskan för Norrbottens regementes persedelreparationsverkstad
Margreta Johanna Sandström finge från och med
år 1916 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årlig pension av 500 kronor. Då Wennström i pensionshänseende
syntes vara jämförlig med nyssnämnda förestånderska, ansåge departementet
sig böra åt Wennström föreslå enahanda pension eller 500 kronor
för år. På grund härav hemställde departementet, att Kung! Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Wennström finge från och med
månaden näst efter den, under vilken hon erliölle avsked från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 500 kronor.
Statskontoret har i den 8 mars 1922 avgivet utlåtande instämt i vad
intendentsdepartementet i sin skrivelse anfört och hemställt.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förestånderskan för Svea livgardes lmnereparationsverkstad
Johanna Sofia Wennström må från och
med månaden näst efter den, under vilken hon entledigas
från sin anställning vid regementet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 500 kronor.
Vad departementschefen ovan under punkterna
Do—4:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lindman.