Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
1
Kr 153.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning till
tredje stadsfogden i Stockholm Viktor Karlson för visst av
honom till statsverket inbetalt belopp; given Stockholms slott
den 17 februari 1922.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå riksdagen att bifalla det. förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
A. Åkerman.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 februari 1922.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, Örne.
Departementschefen statsrådet Åkerman anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet en av tredje stadsfogden
i Stockholm Viktor Karlson gjord framställning om ersättning för
förlust, som drabbat honom på grund av förskingring av uppbördsmedel,
vartill den honom underlydande extra ordinarie uppbördsmannen
Karl Axel Gottfrid Karlsson gjort sig skyldig.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 132 käft. (Nr 153—154.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Framställning
av stadsfogden
Karlson
om
restitution.
Ordningen för
skatterestantiers
indrivande
i
Stockholm.
Därvid anför föredraganden:
Jämlikt överståthållarämbetets förordnande hade Karl Axel Gottfrid
Karlsson från och med år 1915 varit anställd såsom extra ordinarie
uppbördsman i 32 roten inom Stockholm. I nämnda egenskap hade
han att för tredje stadsfogdens räkning inom sagda rote verkställa
indrivning av krono- och kommunalutskylder, vilka icke av vederbörande
skattskyldiga blivit vid uppbördsstämmorna erlagda. Vid revision
i december 1920 av bemälde uppbördsmans räkenskaper hade upptäckts,
att han gjort sig skyldig till förskingring av medel, vilka av honom
såsom uppbördsman uppburits och för vilka han varit redovisningsskyldig
till stadsfogden Karlson. Inför Stockholms rådhusrätt åtalad
för ifrågavarande brott, fälldes han genom utslag den 24 januari 1921,
som vunnit laga kraft, till ansvar för förskingringen ävensom för det
han genom falska räkenskaper sökt dölja densamma. Härjämte förpliktades
han ersätta stadsfogden Karlson för den del av det förskingrade
beloppet, som icke ersatts, utgörande 7,851 kronor 79 öre.
Enligt 4 § utsökningslagen samt § 3 i restindrivningsförordningen
den 14 december 1917 är tredje stadsfogden själv ansvarig för
redovisningen av indrivna uppbördsmedel och för skada, som kan uppkomma
av uppbördsmans fel eller försummelse. På grund härav har stadsfogden
Karlson haft att till vederbörande uppbördskommissarie för
kronans räkning inbetala det förskingrade beloppet till den del det icke
sedermera täckts. Av stadsfogden har i överensstämmelse härmed inbetalts
nyssnämnda summa, därav 5,122 kronor 92 öre avser kronan
tillkommande skattebelopp. Sedermera har emellertid efter utmätning
hos uppbördsmannen Karlsson influtit ytterligare medel, så att stadsfogden
Karlsons förlust, så vitt angår förskingrade kronoutskylder, utgör
4,616 kronor 45 öre.
I särskilda skrivelser den 17 februari och den 18 oktober 1921
har stadsfogden Karlson hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärder på det att sagda belopp, 4,616 kronor 45 öre, måtte varda
efterskänkt och ur räkenskaperna avfört samt till honom återbetalt.
Till ärendets belysande må här lämnas några upplysningar rörande
tillvägagångssättet vid skatterestantiers indrivande i Stockholm vid den
tid omförmälda förskingringar inträffade: Enligt det genom kungörelsen
den 23 juli 1908 utfärdade reglementet för uppbördsverket i Stockholm
skulle den skattskyldige vid betalning av utskylder såsom kvitto erhålla
ett av överståthållarämbetet på förhand kontrollstämplat betalningsbevis
Kungl. Maj:ts proposition ''Nr 153. 3
å utskyldsbeloppet. Betalningsbevisen för utskylder, som icke erlagts
å vidkommande uppbördsstämma, skulle, jämte förteckningar över restantierna,
mot å restlängden tecknat kvitto överlämnas till tredje stadsfogden
för indrivning. Vid denna hade tredje stadsfogden biträde av
uppbördsman. Enligt § 1 i den av överståtkållarämbetet utfärdade
instruktionen för uppbördsmän och extra uppbördsman skulle av överståthållarämbetet
på förslag av tredje stadsfogden utses en uppbördsman
för var och en av stadens rotar. Till biträde åt uppbördsmännen skulle
på enahanda sätt anställas extra uppbördsmän till erforderligt antal.
Jämlikt § 4 i instruktionen stod uppbördsman under förmanskap
av tredje stadsfogden. Det ålåg uppbördsman att verkställa de tjänsteförrättningar,
som av tredje stadsfogden påkallades, därvid uppbördsmannen
hade att ställa sig till noggrann efterrättelse alla de före.
skrifter, som av stadsfogden meddelades eller funnes givna i utsökningslagen
jämte därtill hörande författningar. Enligt § 2 i instruktionen
var uppbördsman skyldig att, innan han inträdde i tjänstgöring, för de
uppbördsmedel, han finge om händer, ställa av överståthållarämbetet
godkänd borgen. Vid indrivningen skulle tillgå så, att stadsfogden,
sedan han utkvitterat betalningsbevisen å restantierna, omedelbart för
indrivning överlämnade bevisen till uppbördsmännen i vidkommande
rote. Uppbördsmännen skulle sedan för varje vecka till stadsfogden
överlämna redovisning för influtna medel. Utöver denna redovisning
plägade av tredje stadsfogden årligen förrättas två revisioner, en under
våren och en under december månad.
Såsom uppbördsborgen hade uppbördsmännen Karlsson hos tredje
stadsfogden nedsatt en av försäkringsbolag utfärdad garantiförsäkringspolice
# å 3,000 kronor.
Från april 1921 tillämpas en ny ordning för skatterestantiers indrivande,
i samband varmed tredje stadsfogdetjänsten provisoriskt indragits
samt stadsfogden Karlson förordnats att tjänstgöra såsom revisor
i överståthållarämbetet för uppbördsärenden.
Med avseende å den vid ifrågavarande förskingringar uppkomna
förlust har stadsfogden Karlson meddelat: Vid ovan omförmälda, i
december 1920 verkställda inventering hos uppbördsmännen Karlsson
hade ett antal till honom för indrivning överlämnade stämplade betalningsbevis,
lydande å sammanlagt 16,945 kronor 3 öre, ehuru oredovisade,
icke kunnat återfinnas. Till täckande av det oredovisade beloppet,
av vilket 11,055 kronor 83 öre utgjort medel, för vilka redogörelse
inginge till kammarrätten, hade funnits tillgängliga 9,093 kronor
Beräkning av
det förskingrade
beloppets
storlek.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Stadsfogden
Karlsons
motivering.
24 öre, däri inberäknat 3,000 kronor, som influtit på den av Karlsson
lämnade uppbördsborgen. Den uppkomna bristen både sålunda belöpt
sig till 7,851 kronor 79 öre. Sedermera hade efter utmätning influtit
ytterligare 776 kronor 26 öre, varigenom bristen reducerats till 7,075
kronor 53 öre. Av sistnämnda belopp hade vid fördelning mellan de
olika fordringsägarna i förhållande till deras respektive fordringsbelopp
4,616 kronor 45 öre befunnits falla å Kungl. Maj:t och kronan.
Vidare har stadsfogden Karlson till stöd för sin framställning
anfört: Den ansvarighet för underlydande uppbördsman, som ålåge
tredje stadsfogden i Stockholm, avsåge så många personer och så stora
belopp, att den vore omöjlig att bära. Uppbördsmännens antal hade i
februari 1921 uppgått till femtio, och det belopp, som indrivits under
år 1920, hade belöpt sig till 17,669,760 kronor 14 öre. Den indrivningsavgift,
som eljest tillfölle stadsfogde, åtnjötes icke av tredje stadsfogden
i Stockholm, utan inginge sagda avgift till Stockholms stads
kassa. Att tredje stadsfogden, vars inkomster av tjänsten uppginge till
omkring 12,000 kronor årligen, icke kunde bära en sådan förlust som
den förevarande läge i öppen dag.
Stadsfogden Karlson har tillika meddelat, att Stockholms stadsfullmäktige
den 23 maj 1921 beviljat honom ersättning för ifrågavarande
av uppbördsmannen Karlsson förskingrade uppbördsmedel till den de
desamma tillkomme Stockholms stad.
Sökanden har i ärendet företett bland annat dels intyg av uppbördskommissarien
Ragnar Friberg, att, enligt vad av Friberg konstaterats,
uppbördsmannen Karlsson brustit i redovisning av uppbördsmedel
med ett belopp av 16,945 kronor 3 öre, därav 11,055 kronor 83 öre
utgjorde medel, för vilka redogörelse inginge till kammarrätten, att stadsfogden
Karlson fullgjort den honom åliggande redovisningsskyldighet
genom att å överståthållarämbetets giroräkning för allmänna utskylder
i riksbanken insätta bland annat ett belopp av 7,851 kronor 79 öre, samt
att vid fördelning av sistnämnda belopp mellan fordringsägarna å kronan
folie 5,122 kronor 92 öre, dels ock intyg av förste stadsfogden i Stockholm
att vid utmätning, som företagits för verkställighet av ovan omförmälda
utslag den 24 januari 1921, såvitt uppbördsmannen Karlsson
därigenom förpliktats att till stadsfogden Karlson utgiva ersättning med
ett belopp av 7,851 kronor 79 öre, hos den förstnämnde icke anträffats
utmätningsbara tillgångar till högre belopp än sammanlagt 776 kronor
26 öre.
5
Kungl. Maj.ts proposition Nr 153.
Överståthållarämbetet, ju sti tiekanslersäm betet ocli statskontoret hava
i ärendet avgivit utlåtanden.
Överståthållarämbetet, som insänt framställningen, förordar densamma,
och justitiekanslersämbetet har icke funnit något att mot framställningen
erinra.
Statskontoret har bland annat erinrat, att riksdagen i skrivelse den
11 maj 1921 (nr 192) efter framställning av Kungl. Maj:t (propositionen
nr 217) medgivit, att till tredje stadsfogden i Stockholm finge utgå ersättning
för vad han på grund av vissa av uppbördsmannen Hedrén
gjorda förskingringar av skattemedel inbetalt till statsverket eller 1,421
kronor 27 öre. I nu förevarande fall förelåge enahanda omständigheter
som i berörda ärende, varför det icke syntes vara mindre skäl än förut
att bereda tredje stadsfogden ersättning för de förluster, som åsamkats
honom på den grund, att utmätningsman brustit i redovisning av honom
anförtrodda skattekvitton.
I detta sammanhang må erinras, att enligt Kungl. Maj:ts beslut Pågående utden
3 februari 1922 frågan om vissa ändringar i gällande bestämmelser
om städernas uppbördsväsen samt om stadsfogdars och landsfiskalers bordsväsendet
befrielse från ansvar för ställlöreträdare vid utmätning kommer att för m'' m
utredning överlämnas till särskilda sakkunniga. Till grund för denna
utredning ligger ett av nuvarande statsrådet T. Nothin, till vilken ärendet
på sin tid överlämnats för preliminärt yttrande, upprättat förslag,
däri, så vitt nu är fråga, förordats, att stadsfogdarna måtte befrias från
ansvaret för sina ställföreträdare, dock att, så framt de bruste i tillsynen
över dem, stadsfogdarnas ansvar skulle bibehållas. Vidare har
uttalats, att i fråga om allmänna utskylder den utmätningssökande borde
själv bära risken, i den mån ett subsidiärt ansvar enligt nyss angivna
riktlinje skulle visa sig ej vara tillfyllest.
. I likhet med de -myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser även Departement»-jag ifrågavarande framställning böra tillmötesgås. Såsom statskontoret chefenanfört
föreligga här enahanda omständigheter som i det av statskontoret
omförmälda, förut avgjorda ärende. Samma billighetshänsyn, som föranledde
därtill, att den föregående framställningen bifölls, göra även här
sig gällande. Någon försummelse kan, såvitt känt är, icke heller i
förevarande fall läggas sökanden till last. Givetvis bör, i händelse av
bifall till den nu gjorda framställningen, den rätt mot uppbördsmannen
Överståt•
hållarämbetet
och justitiekanslersämbetet.
Statskontoret.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 153.
Karlsson, som enligt Stockholms rådhusrätts ovanberörda utslag tillkommer
stadsfogden Karlsson, på kronan överlåtas.
I detta sammanhang må erinras, att, såsom ovan nämnts, numera
beträffande restantieindrivningen i Stockholm provisoriskt tillämpas en ny
ordning, avsedd att innebära ökad kontroll över uppbördsmännen och
bättre garantier i övrigt för restantiernas rätta inleverering. Härjämte
har i försäkringsaktiebolaget Securitas i Stockholm upptagits en försäkring,
varigenom bolaget förbundit sig att ansvara för en summa av
50,000 kronor av den uppbörd, som under försäkringstiden kunde varda
de vid försäkringen uppgivna uppbördsman anförtrodd, att i händelse
av balans eller bristande redogörelse utbetalas. Försäkringstiden skulle
gälla så länge överenskommen premie erlades eller uppsägning i viss
ordning av bolaget skedde. Till'' bestridande av kostnaderna för försäkringen,
vilken är avsedd att omfatta samtliga uppbördsmän lydande
under tredje stadsfogden, hava Stockholms stadsfullmäktige beviljat anslag.
Med stöd av vad ovan anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
ville föreslå riksdagen medgiva,
att till tredje stadsfogden i Stockholm Viktor Karlson må utgivas
ett belopp av 4,616 kronor 45 öre, utgörande av honom till statsverket
inbetald ersättning för av extra ordinarie uppbördsmännen Karl Axel Gottfrid
Karlsson icke redovisade, staten tillkommande uppbördsmedel, mot
skyldighet för stadsfogden Karlson att till kronan överlåta den fordringsrätt,
som på grund av Stockholms rådhusrätts ovan omförmälda utslag
den 24 januari 1921 tillkommer honom gent emot bemälde uppbördsman,
samt
att, vid bifall härtill, ifrågavarande belopp må utgå från sjunde
huvudtitelns anslag till restitutioner.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan finner Hans Maj:t Konungen gott
lämna bifall; och skall till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
N. Cervin.