Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
1
Nr 151.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående disponerande av
medel för iordningställande av beskickning shusen i Köpenhamn
och Helsingfors samt konsulathuset i Hamburg m. m.;
given Stockholms slott den 10 mars 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Hj. Branting.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 130 käft. (Nr 151.)
1
2
Kungl. Maj:is proposition nr 151.
Beskicknivpshuset
i Köpenhamn.
Utdrag av protokollet över utrilcesärenden hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notiiin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Herr statsministern och ministern för utrikes ärendena anför följande:
»Vid anmälan den 7 sistlidne januari av de särskilda medelsbehov,
som under tredje huvudtiteln borde tillgodoses genom anslag å tilläggsstat
för år 1922 tillät jag mig under punkt 9 rörande förvärv av beskickningshus
i Tokio jämväl meddela, att till Kungl. Maj:ts prövning
förelåge flera andra frågor angående förvärv eller iordningställande av
beskickningshus utomlands. Då emellertid dessa ärenden icke då voro
slutberedda samt för oundgängliga behovs tillgodoseende icke erfordrades
anslag vare sig å 1922 års tilläggsstat eller å halvårsbudgeten 1923, upptogos
dessa frågor icke i statsverkspropositionen. Då riksdagens medverkan
dock i annan form syntes erforderlig, meddelade jag, att jag
ämnade före den ordinarie propositionstidens utgång anmäla för Eders
Kungl. Maj:t dessa ärenden för eventuellt framläggande av desamma
för riksdagen, varvid jag även komme att lämna redogörelse för de förvärv
av beskickningshus, som ägt rum under sistförflutna år.
De svenska staten tillhöriga fastigheter, för vilkas förvärvande och
iordningställande redogörelse sålunda bör lämnas, äro beskickningshusen
i Köpenhamn och Helsingfors samt konsulathuset i Hamburg, och beder
jag härmed få avgiva sådan redogörelse.
Beträffande beskickningshuset i Köpenhamn tillåter jag mig därvid
erinra hurusom riksdagen i sin skrivelse den 28 februari 1920 (nr 39)
anmält, att riksdagen dels bemyndigat Kungl. Maj:t att med danska
staten träffa avtal angående fastighetsbyte m. m. i huvudsaklig överensstämmelse
med ett vid statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
den 13 februari 1920 fogat förslag till köpekontrakt, dels ock å
tilläggsstat till riksstaten för år 1920 anvisat ett reservationsanslag å
351,600 kronor, att tillika med det överskott, som uppkomme genom försäljning
av vissa delar av den från danska staten förvärvade fastigheten
3
Kungl. Maj:ts proposition nr lål.
användas till iordningställande av beskickningshus i Köpenhamn. Den
fastighet i Köpenhamn, som avsågs uti förenämnda köpekontrakt, var
belägen vid nr 25 Amaliengade.
Efter det åtskilliga förberedande åtgärder med avseende å verkställandet
av ovannämnda riksdagsbeslut blivit av Kungl. Maj:t anbefallda,
uppstodo emellertid oväntade omständigheter av beskaffenhet att fördröja
avgörandet beträffande det tilltänkta fastighetsbytet. Sålunda yppade
sig svårigheter att avliysa hyresgästerna inom fastigheten och vidare
förklarade sig den danska firma, som enligt förut träffad överenskommelse
skolat övertaga vissa för beskickningen icke erforderliga delar av
fastigheten, ur stånd anskaffa för likviden erforderliga medel.
Sedan alltså de åtgärder, som vidtagits i syfte att för svenska
statens räkning till beskickningshus förvärva fastigheten nr 25 vid
Amaliengade, icke lett till önskat resultat, mottog beskickningen i Köpenhamn
från danska utrikesministeriet en den 14 juli 1921 dagtecknad
skrivelse, däri förklarades, att danska regeringen betraktade den med
svenska regeringen träffade överenskommelsen om fastighetsbyte i Köpenhamn
och Stockholm såsom icke längre gällande och i följd härav avstode
från varje krav på den tomt i Stockholm, som skulle hava utgjort en
del av ersättningen för byggnadskomplexet vid Amaliengade.
Då emellertid, ehuru den ursprungliga planen sålunda gått om intet,
det givetvis ansetts av största betydelse, att frågan om förvärv av beskickningshus
i Köpenhamn ej finge förfalla, blev beskickningen under
hand anmodad att söka utröna, huruvida icke någon annan lämpligt
belägen fastighet skulle kunna på fördelaktiga villkor förvärvas; och
anmälde t. f. chargé d’affaires greve C. Bonde i skrivelse den 20 juli
1921, att fastigheten Set. Annae Plads n:o 15, vars pris omkring 3 månader
dessförinnan varit 800,000 danska kronor, dåmera utbjödes till
försäljning för 500,000 danska kronor och syntes kunna förvärvas till
ännu något lägre pris. Tjänstgörande arkitekten i byggnadsstyrelsen
T. A. Grut, vilken med anledning härav anmodades undersöka fastigheten,
meddelade om densamma, att den på grund av såväl utseende som
beskaffenhet vore i hög grad lämpad att hysa vår beskickning, samt att
ett sällsynt tillfälle här erbjöde sig att till billigt pris förskaffa vår representation
en värdig bostad. Fastigheten kunde förvärvas i det närmaste
fri från hyresgäster och syntes komma att draga jämförelsevis obetydliga
kostnader för ändringsarbeten. Ävenledes framhölls, hurusom husets
läge i ett av stadens förnämsta och centralaste kvarter i en trakt huvudsakligen
bebyggd med enskilda palats samt dessutom i närheten av
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
hamnen måste anses synnerligen fördelaktigt för beskickningen, vilken
som bekant har att handlägga även konsulatärenden.
Jämte förmälan om ovanstående och under erinran att, enligt vad
dåvarande ministern för utrikes ärendena redan för två år sedan på
grund av då föreliggande utredning inför Kungl. Maj:t anfört, behovet
att förvärva en egen byggnad för Sveriges representation i Köpenhamn
vore i hög grad trängande, samt att riksdagen genom sina beslut i ämnet
anslutit sig till denna mening, anmäldes ärendet hos Kungl. Maj:t den
3 augusti -1921, därvid föredraganden tillika framhöll, att det av t. f.
chargé d’af¥aires gjorda förslaget om fastighetsförvärv, icke minst på
grund av fördelaktiga kursförhållanden syntes erbjuda möjlighet att lösa
frågan för en kostnad, som betydligt understege den summa, som med
inberäknande av tomten för ett danskt beskickningshus i Stockholm riksdagen
år 1920 anslagit för förvärvande av 25 Amaliengade, och hemställde
föredraganden i anledning av vad i ärendet förekommit, det Kungl.
Maj:t täcktes medgiva, att greve Bonde bemyndigades inleda underhandlingar
om förvärv för statens räkning av fastigheten n:o 15 vid Set. Annae
Plads, dock utan rätt för honom att härutinnan träffa för staten bindande
avtal.
Vid de underhandlingar, som av greve Bonde inleddes på grund
av honom enligt det ovan sagda givet bemyndigande, visade det sig, att
ifrågavarande fastighet kunde förvärvas för ett pris av 450,000 danska
kronor. Härefter anmodades byggnadsstyrelsen att avgiva yttrande i
ämnet, och anförde styrelsen i skrivelse den 10 augusti 1921 huvudsakligen
följande:
Enligt vad av de ärendet tillhörande handlingarna framginge samt
enligt vad byggnadsstyrelsen genom muntliga upplysningar från arkitekten
Gfrut i övrigt inhämtat, syntes ifrågavarande fastighet vara i gott
stånd samt till storlek och planläggning synnerligen väl lämpad för här
avsett ändamål, ävensom till sin gestaltning i övrigt av den värdighet,
som krävdes av ett beskickningshus. Härtill komme att fastighetens läge
måste anses vara synnerligen förmånligt. Beträffande den för fastigheten
senast begärda köpeskillingen eller 450,000 danska kronor måste densamma
under dåvarande valutaförhållanden enligt styrelsens mening anses
vara synnerligen låg, även om man givetvis måste räkna med att
smärre ändringar inom fastigheten kunde komma att bliva erforderliga i
och för densammas användning för det avsedda ändamålet.
Förutom köpeskillingen voro med ifrågavarande köp förenade åtskilliga
andra kostnader, beräknade till 18,800 danska kronor däribland
advokatarvode 4,500 danska kronor, samt vissa stämpel- och andra av
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 5
gifter till danska staten och till Köpenhamns magistrat i samband med
ansökan om lagfart.
Såsom bidrag till gäldande av köpeskillingen har av enskild person
ställts till förfogande ett belopp av 25,000 danska kronor. Det belopp,
som för fastighetsförvärvet skulle av statsverket utanordnas komme
alltså att uppgå till 443,800 danska kronor. Härvid bör emellertid
tagas i betraktande att utsikter förefinnas att kunna återfå ett belopp
av 12,608 danska kronor, som i stämpel- och andra avgifter utbetalts
till danska staten, därest från svensk sida reciprocitet i sådant hänseende
medgives i avseende å ett danska statens blivande fastighetsförvärv
i Stockholm.
Då några lägenheter i huset kunna uthyras, komma att från fastigheten
inflyta hyror, för närvarande uppgående till ungefär 17,000 danska
kronor årligen.
I sålunda utrett skick föredrogs ärendet inför Kungl. Maj:t den 12
augusti 1921. Efter en anmälan av vad i ärendet förekommit, erinrade
föredraganden om xäksdagens med skrivelse n:o 3 A den 17 juni 1921
under punkt 24 gjorda uttalande att i fall, där fastighet för beskickningseller
konsulathus syntes kunna förvärvas på för svenska staten exceptionellt
fördelaktiga villkor och där på grund av försäljningsanbudets beskaffenhet
tiden icke tilläte inhämtande av riksdagens medgivande till
köpet, från riksdagens sida intet syntes höra vara att erinra, därest
Kungl. Maj:t för ändamålet disponerade ett belopp av högst 500,000
kronor av det vid sidan av huvudtitlarna uppförda anslaget till oförutsedda
utgifter; och anförde föredraganden att det anmälda ärendet utan
tvivel torde innefatta ett sådant fall, som riksdagen förutsatt.
Med hänsyn härtill och då riksdagen genom föregående åtgärder
visat sig behjärta behovet av ett beskickningshus i Köpenhamn hemställdes,
att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga ministern eller i fall av
dennes frånvaro t. f. chargé d’affaires i Köpenhamn att sluta avtal om
inköp av fastigheten n:o 15 vid Set. Annae Plads för svenska statens
räkning till ett pris icke överstigande 450,000 danska kronor, dels ock,
vid bifall härtill, bemyndiga ministern för utrikes ärendena att i mån
köpeskillingen förfölle till betalning och övriga med fastighetens förvärv
förenade utgifter skulle äga rum hos statskontoret rekvirera de belopp i
svenskt mynt, som kunde komma att efter dagskurs erfordras för täckande
av ifrågavarande kostnader, sedan för ändamålet tagits i anspråk
det från enskilt håll skänkta belopp av 25,000 danska kronor. Kungl.
Maj:t beslöt i enlighet med den sålunda gjorda hemställan.
Köpslutet ägde därpå rum den 30 augusti.
6
Kringl. Maj:ts proposition nr 151.
Det belopp, som jämlikt beslutet den 12 augusti utbetalats från
anslaget till oförutsedda utgifter, har uppgått till 338,087: 56 kronor.
Den förvärvade fastigheten har icke befunnit sig i ett sådant skick,
att den utan vidare kunnat tagas i bruk för sitt nya ändamål. Efter
sakkunnig besiktning angav byggnadsstyrelsen i skrivelse den 29 september
1921 vissa ändrings- och reparationsarbeten såsom oundgängligen
erforderliga, och hemställde styrelsen, att till förfogande måtte ställas det
för arbetenas utförande nödiga beloppet, 32,000 danska kronor.
Sedan svenske ministern i Köpenhamn bemyndigats verkställa ifrågavarande
såsom nödiga ansedda reparationer, har han i skrivelse den 17
februari 1922 meddelat, att det icke varit möjligt att hålla reparationskostnaderna
inom det av byggnadsstyrelsen beräknade beloppet av 32,000
danska kronor, ulan att desamma uppginge till 38,500 danska kronor.
Arkitekten Grut har i anledning härav i skrivelse samma dag meddelat, att
ifrågavarande överskridande av de först beräknade kostnaderna för reparationsarbetena
berott därpå, att ministern funnit rådligt att, medan hantverkarne
funnits i huset, få trapprummet upp till stora representationssalen
liksom detta rum försatta i ett fullt presentabelt skick genom en mera
grundlig ommålning och för salens vidkommande dessutom genom anskaffande
av en vacker öppen marmorspis. Dessutom hade värmeledningen
utvidgats till att även omfatta husets stora huvudtrappa, vilken vore
enda uppgången till tjänarerummen i fjärde våningen. Slutligen voro uti
sistnämnda kostnadsbelopp inräknade kostnaderna för anskaffande och
uppsättande av ett svenskt riksvapen i portalens rundbågsfält.
Det för de redan verkställda arbetena i ifrågavarande fastighet
erforderliga beloppet skulle sålunda uppgå till omkring 31,000 svenska
kronor.
Då det hade visat sig vara förknippat med de största svårignin^huset
^ie^er erhålla kanslilokaler likasom bostad för beskickningschefen i
^Helsingfors. Helsingfors, hade t. f. chargé d’affaires därstädes, generalkonsuln Hultman,
vid upprepade tillfällen under hand framhållit betydelsen av att
lokalfrågan snarast möjligt vunne en tillfredsställande lösning. Betydelsen
därav syntes så mycket större, som, enligt vad från sakkunnigt håll
inhämtats, läget på hyresmarknaden i Helsingfors under en lång tid
framåt kunde väntas icke undergå någon nämnvärd förändring. Inflyttningen
till staden vore betydande och byggnadsverksamheten på
grund av den ekonomiska depression, som rådde, föga livlig. Som ett
bevis på de vanskliga hyresförhållandena hade generalkonsuln Hultman
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
anfört, att under den tid av nio månader, han uppehållit sig i Helsingfors,
han varit nödsakad att flytta fyra gånger, alldenstund hyreskontrakt
på mer än några månader i sänder ej kunnat erhållas. Även beskickningens
övriga medlemmar hade fått vidkännas stora svårigheter,
när det gällt att anskaffa bostad. Under ovannämnda förhållanden och
då på grund av den finska valutans ställning tillfälle att inköpa ett beskickningshus
för statens räkning varit särdeles fördelaktigt, erhöll arkitekten
i byggnadsstyrelsen T. A. Urat ministerns för utrikes ärendena uppdrag
att avresa till Helsingfors för att å ort och ställe undersöka de möjligheter,
som förefunnes för förvärv av lämplig fastighet. Uti sin över
ifrågavarande resa den 12 augusti 1921 avgivna rapport uppgav Grut.
att enligt verkställd undersökning endast tre fastigheter av beskaffenhet
att kunna ifrågakomma såsom beskickningshus vore till salu.
Av dessa tre hade han emellertid utan gensägelse givit sitt förord
åt fastigheten Norra Esplanadgatan 7, vilken vore synnerligen väl
belägen vid stadens förnämligaste och centralaste allmänna plats, helt
nära såväl presidentens palats och utrikesministerhotellet som andra officiella
byggnader samt i omedelbar närhet av åtskilliga beskickningar
och konsulat. Grut framhöll sålunda, att ett bättre läge än det ifrågavarande
för ett svenskt beskickningshus icke kunde uppletas i Helsingfors.
Priset å fastigheten utgjorde 3,000,000 finska mark, vilket enligt
vad Grut hört uppgivas torde stå i ett rimligt förhållande till nuvarande
hyresinkomsten. För förmedlingen av köpet skulle vidare utgå
ett belopp av 60,000 finska mark enligt sedvanlig provision av 2 % av
köpesumman. Grut betonade vidare, att inköp av egendomen för svenska
staten skulle vara en synnerligen god affär samt vidare att utrymmena
medgåve beredande av bostäder ej blott åt beskickningschefen utan även
åt åtskilliga av eller eventuellt hela beskickningspersonalen, något som
under rådande förhållanden vore synnerligen önskvärt. Priset vore satt
utan att det blivit bekant, att fastigheten vore avsedd till inköp för
svensk räkning och medan den finska valutan stått nära dubbelt högre än
i augusti månad. Vidare föreslog Grut i anslutning till ingivna fotografier
och planritningar jämyäl vissa ändrings- och reparationsarbeten, varigenom
fastigheten efter desammas utförande skulle framträda i synnerligen
tilltalande skick.
Byggnadsstyrelsen, vars yttrande i ärendet inhämtats, har i skrivelse
till utrikesdepartementet den 15 augusti 1921 härutinnan anfört i
huvudsak följande:
Såvitt byggnadsstyrelsen av föreliggande handlingar kunde bedöma
syntes den till inköp ifrågasatta fastigheten Norra Esplanadgatan n:o 7
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
vara synnerligen väl och förnämligt belägen, och torde densamma efter
vidtagande av vissa mindre ändringar i stort sett kunna sägas bliva ett
svenska staten fullt värdigt beskickningshus. Vad det för egendomen
begärda priset, 3,000,000 finska mark, beträffade, hade byggnadsstyrelsen
funnit detta, med hänsyn till dåvarande valutaförhållanden, särdeles billigt.
Visserligen erfordrades för fastighetens användande för avsett ändamål
vidtagande av åtskilliga reparations- och ändringsarbeten, däribland anordnande
av värmeledning, vilka av Grut beräknats komma att betinga
en kostnad av omkring 150,000 svenska kronor. Även om, såsom det
syntes byggnadsstyrelsen, detta senare belopp vore väl lågt beräknat,
torde med säkerhet kunna sägas att inköpet, inbegripet egendomens försättande
i erforderligt skick, komme att för statsverket ställa sig ekonomiskt
fördelaktigt. Med stöd av den förebragta utredningen finge byggnadsstyrelsen
tillstyrka att för statsverket inköptes fastigheten Norra Esplanadgatan
n:o 7 i Helsingfors att användas såsom beskickningshus.
Den 26 augusti 1921 föredrogs ärendet inför Kungl. Maj:t och
hemställde därvid föredraganden under hänvisning till den utredning,
som förelåge i ärendet, det Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga dåvarande
t. f. chargé d’affaires i Helsingfors att med vederbörande träffa avtal
om inköp av fastigheten nr 7 vid Norra Esplanadgatan för svenska statens
räkning till ett pris icke överstigande 3,000,000 finska mark, dels
vid bifall härtill bemyndiga ministern för utrikes ärendena att, då köpeskillingen
förfölle till betalning, hos statskontoret rekvirera det belopp i
svenskt mynt, som vid denna tidpunkt kunde komma att efter dagskurs
erfordras för täckande av köpeskillingen och dels slutligen medgiva, att
ovannämnda provision, 60,000 finska mark, finge bestridas av de från
fastigheten inflytande hyresmedel. Sedan Kungl. Maj:t bifallit föredragandens
ifrågavarande hemställan, ägde köpslutet rum den 20 september
1921. De belopp, som jämlikt beslutet den 26 augusti utbetalats från anslaget
till oförutsedda utgifter, hava uppgått till kronor 190,271: 25. Sedermera
har för stämpel å köpebrevet vid erhållande av lagfart å fastigheten
utgivits ett belopp av 135,000 finska mark, varvid emellertid i
lagfartsprotokollet antecknats vederbörligt förbehåll om eventuell restitution
av nämnda belopp i händelse av framtida svensk-finsk överenskommelse
om avstående från avgift för lagfart å beskickningshus.
Med avseende å de i det föregående berörda arbeten, som krävdes
för att försätta fastigheten i ändamålsenligt skick, har byggnadsstyrelsen,
vars yttrande i ärendet infordrats, anmodat arkitekten Grut att verkställa
utredning och slutar det av denne till följd härav uppgjorda förslaget,
som bl. a. innefattar inredande inom fastigheten av bostäder åt beskick
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
ningspersonalen samt ombyggnad av den nuvarande synnerligen vanprydande
fasaden, å en kostnad av 400,000 kronor. Da ifrågavarande
belopp syntes mig, i förhållande till förut angivna summa av 150,000
kronor för arbetenas verkställande, oskäligt stort, anmodades arkitekten
Grut att söka i möjligaste grad nedbringa kostnaderna för nödiga ombyggnads-
och reparationsarbeten och hade under tiden genom ministern
i Helsingfors, envoyén Elmquist, infordrats anbud från vissa finska firmor
å de föreslagna byggnadsarbetena ävensom å erforderliga värme-, vattenoch
avloppsledningsarbeten. Arkitekten Grut har nu efter granskning av
ifrågavarande anbud på anmodan av byggnadsstyrelsen inkommit med ny
kostnadsberäkning, varvid han uppdelat de erforderliga ombyggnads- och
reparationsarbetena i två huvuddelar, nämligen dels de arbeten, som avse
iordningställandet av lokaler åt legationen och konsulatet samt bostad
åt ministern, vilka arbeten med stöd av de föreliggande anbuden kunde
beräknas draga en kostnad av omkring 245,000 kronor, dels ock eu
förändring av Övriga delar av fastigheten, vilka vore avsedda att uthyras
till bostäder åt legationssekreteraren och annan personal, vilka
senare arbeten kunde beräknas medföra en kostnad av G5,000 kronor.
[ skrivelse den 1 nästlidne februari har byggnadsstyrelsen i anledning
härav förklarat, att enligt densammas mening det vore ur både praktisk
och ekonomisk synpunkt att föredraga, om förslagets tvenne delar komme
till utförande i ett sammanhang under innevarande år samt första häliten
av år 1923. Byggnadsstyrelsen hade visserligen helst önskat, att det
tidigare ännu mera omfattande förslaget kommit till utförande, men med
hänsyn till svårigheten att för närvarande anskaffa för ändamålet nödiga
medel hemställde styrelsen om åtgärders vidtagande i syfte att det för
hela ombyggnadsförslagets genomförande erforderliga beloppet, eller 310,000
kronor, måtte bliva anvisat. Byggnadsstyrelsen har slutligen anfört, att,
skulle en inskränkning beträffande arbetenas omfattning av statsfinansiella
hänsyn visa sig oundgängligen nödvändig, kunde denna eventuellt ske
genom uppskjutande av iordningställandet av de till uthyrning avsedda
lokalerna, varvid dock vore att erinra, att ett sådant förfarande skulle
med omkring 10 % öka kostnaderna för dessa arbetens utförande, vartill
sannolikt skulle komma ytterligare merkostnader på grund av framdeles
försämrade valutakurser. Dessutom skulle denna åtgärd med hänsyn till
den bristande tillgången på bostäder i Helsingfors medföra avsevarda
olägenheter för den personal, som tänkts skola erhålla bostäder inom
sistnämnda lokaler. Att märka vore även, att de hyror, som genom
lokalernas iordningställande skulle komma att inflyta, sannolikt komme
att väl förränta det för detta arbete erforderliga belopp.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 130 käft. (År 151.)
2
10
Konsulathuset
i
Hamburg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
Ministern i Helsingfors har på det livligaste instämt i byggnadsstyrelsens
förslag, att hela ombyggnadsförslaget nu måtte genomföras och
därvid papekat, att inköpet av ifrågavarande hus måste anses hava varit
synnerligen välbetänkt, så väl på grund av dess utmärkta läge som av
de möjligheter det erbjöde att bereda ej mindre alla'' erforderliga expeditions-
och arbetslokaler för legationen och konsulatet samt bostad åt
ministern än även lämpliga bostadsvåningar åt legationssekreteraren, vicekonsum
och kanslibiträdena. Det skulle enligt ministerns förmenande
vara mycket att beklaga, om av statsfinansiella skäl utförandet av den
senare delen av ombyggnadsarbetet icke omedelbart kunde komma till
stånd. Aven om vid ett eventuellt uppskov med vissa delar av omändnngs-
och reparationsarbetena dessa delar av byggnaden skulle erhålla
en åtminstone nödtorftig yttre uppsnyggning, torde det näppeligen kunna
undvikas, att huset därigenom komme att presentera sig i ett halvfärdigt
och för Sverige icke värdigt skick. Ministern bar ävenledes framhålla
att ur praktiska synpunkter det tillkomme en omständighet, som redan
i och för sig syntes böra undanröja varje tvekan om att nu göra hela
huset färdigt enligt den uppgjorda planen. Bostadsförhållandena i Helsinerfors
vore nämligen ° för närvarande och helt visst för en avsevärd tid
framåt väsentligt svårare än på åtskilliga andra platser. För nyinflyttade
syntes möjligheten att uppbringa en bostad ytterst minimal och torde
man med stor bestämdhet hava att räkna med, att hyrorna efter hyresregleringens
upphörande den 1 nästinstundande juni komme att bliva
högst väsentligt ökade. Därtill komme att enligt de uppgjorda kostnadsberäkningarna
merkostnaderna för byggnadens fullständiga iordningställande
icke vore större än att de mycket väl förräntades, även med
ganska måttligt tillmätta hyresbelopp för de bostadslokaler, som därigenom
erhölles, och då den senare delen av arbetet skulle komma att
stalla sig dyrare, därest ej hela ombyggnaden utfördes i ett sammanhang
syntes det ministern särdeles önskvärt, att arbetet nu kunde kornmal
sm helhet till utförande. Sedermera har emellertid inkommit ytterligare
ett anbud, varigenom ombyggnadsarbetenas första del skulle kunna fullbordas
för en kostnad av endast cirka 205,000 kronor och den andra
delen for ungefär 60,000 kronor eller tillhopa 265,000 kronor. Ehuru
detta anbud ej åtföljts av specifikationer, torde man dock vid beräkning
av kostnaderna böra kunna utgå från de däri angivna summor.
Å till äggsstat för år 1920 anvisade riksdagen ett reservationsanslag
å 69,440 kronor, avsett, utom till gäldande av köpeskillingen
tor den av staten inköpta fastigheten i Hamburg, att med ett belopp av
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 151..
30,000 kronor användas för bestridande av kostnader förenade med köpet
liksom med fastighetens iordningställande för sitt ändamål. Under fortgången
av de arbeten, som satts i verket för att göra fastigheten lämpad
för sitt ändamål, har det visat sig, att de kalkyler, på grund av vilka
ovanberörda belopp av 30,000 kronor äskades, icke motsvarade uppkommande
kostnader för en genomgående ombyggnad och reparation av konsulathuset.
I sådant hänseende har t. f. generalkonsuln i Hamburg med
skrivelse den 12 oktober 1921 anfört följande:
Planen för fastighetens ombyggnad hade på uppdrag av Kungl.
Byggnadsstyrelsen utarbetats av arkitekten T. Grut, vilken uppskattat
kostnaderna för det beräknade arbetet till omkring 30,000 kronor. Denna
uppskattning torde varit riktig, därest arbetena omedelbart efter fastighetens
förvärvande kunnat påbörjas, och samma valutaförhållanden, som
vid tiden för husköpet gjort detta köp särdeles fördelaktigt, kommit i
betraktande även i fråga om kostnaden för ombyggnaden. Emellertid
kunde reparationsarbetena, på grund därav att de i huset vid tiden för
köpet befintliga hyresgästerna först efter långvariga förhandlingar kunde
förmås att avflytta, ej taga sin början förr än i mitten av september
1920. Under tiden hade ej blott valutaförhållandena avsevärt förändrats,
utan även en kraftig prisstegring inträtt för byggnadsmaterial samt arbetskraft
inom byggnadsfacket.
Till bestridande av de nödiga reparations- och ombyggnadskostnaderna
hava i olika poster remitterats från utrikesdepartementet rmk.
863,536 71 motsvarande kr. 65,182''69, vilken summa i sin helhet åtgått
för konsulathusets iordningsställande.
Å det för ändamålet anvisade reservationsanslaget å 30,000 kr.
har sålunda uppstått en brist av omkring 35,200 kronor.
Byggnadsstyrelsen har med skrivelse den 15 december 1921 utlåtit
sig i ärendet och därvid anslutit sig till ett av arkitekten Grut
avgivet yttrande av följande huvudsakliga innehåll: Markkursen hade
frän tiden för kostnadsförslagets uppgörande under byggnadsarbetets
fortgång stigit starkt, och arbetslöner och materialpriser hade likaledes
undergått en betydande stegring. Arbetets omfång hade ökats av omsorg
om verkligt sund ekonomi, utan någon som helst lyx eller några
onödiga utgifter. Med hänsyn till dessa omständigheter ansåge Grut
den faktiska byggnadskostnaden synnerligen rimlig i förhållande till det
ursprungliga, approximativa kostnadsförslaget, och Sverige hade, i jämförelse
med övriga länder, vilka ungefär samtidigt skaffat sig officiell
byggnad i Hamburg, alldeles ojämförligt erhållit det bästa och billigaste
resultatet.
12
Kungl. May.ts proposition nr 151.
Då det synes hava varit av statsekonomiska skäl förmånligare att
under hittillsvarande valutaförhållanden verkställa de ingående ändringsoch
reparationsarbeten, som av fackmyndigheten angivits vara erforderliga
för bästa utnyttjande av konsulathuset, än att låta därmed anstå, hälst
ett dröjsmål även hade kommit att öka de bristfälligheter, som likväl
förr eller senare måst avhjälpas, får jag föreslå framställning till riksdagen
om bestridande av de för ändamålet nödvändiga kostnaderna.
De belopp, som sålunda skulle erfordras för ifrågavarande fastig -
heters iordningställande äro:
l:o för beskickningshuset i Köpenhamn....... 31,000: — kronor
2:o » » » Helsingfors....... 265,000: — »
3:o » konsulathuset i Hamburg.......... 35,200: — »
varjämte tillkommer ett belopp av ungefär 50,000 kronor för stämpel å
lagfartshandlingar, arvode till arkitekt för uppgörande utav ritningar och
kostnadsförslag till ifrågavarande reparationer, ersättning för arkitekts
resor samt för kostnadsförslag till ombyggnad av det vid Amaliengade 25
i Köpenhamn ifrågasatta beskickningshuset, vilket arbete emellertid, som
förut omnämnts, aldrig kom till utförande, ävensom till oförutsedda utgifter.
Samtliga kostnader uppgå sålunda till något över 380,000 kronor.
Då såsom ovan nämnts riksdagen redan såsom reservationsanslag
anvisat ett belopp av 351,600 kronor till iordningställande av beskickningshus
i Köpenhamn, synes mig lämpligast, att riksdagens medgivande
nu inhämtas för ifrågavarande medels tagande i anspråk för iordningställandet
av förenämnda statens fastigheter. Därest endast den första
huvuddelen av förslaget rörande ombyggnad av beskickningshuset i Helsingfors
komme till utförande, torde ifrågavarande anslag väl räcka för
samtliga förenämnda ändamål, men jag anser i likhet med ministern i
Helsingfors, att det vore synnerligen önskvärt, att beskickningshuset i
Helsingfors, vilket har ett särdeles förnämligt läge å en av stadens centralaste
platser nu i ett sammanhang iordningställes, och då de genom
hyresmedel uppkomna inkomsterna från fastigheten torde bliva rätt avsevärda
synes det även ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt att hela fastigheten
nu iordningställes, allra helst ju en uppdelning av arbetena skulle
draga ökade kostnader. Därest ej vid uppgörande av det slutliga kontraktet
rörande ombyggnadsarbetena det skulle visa sig möjligt nedbringa
kostnaderna inom ramen för ifrågavarande anslag, synas mig de hyresmedel,
som inflyta från fastigheterna i Köpenhamn och Helsingfors, böra
till en början få anlitas för gäldande av sålunda erfordeiåigt belopp och
därefter ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, för att i mån av behov
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
användas till ändrings- och reparationsarbeten å nämnda eller andra
statens fastigheter utomlands. o
Jag får därför hemställa, det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
dels medgiva, att det å tilläggsstat till nksstaten
för år 1920 anvisade reservationsanslag å 351,600 kronor
till iordningställande av beskickningshus i Köpenhamn
må enligt Kungl. Maj:ts beprövande användas
till bekostande av nödiga ändrings- och reparationsarbeten
å beskickningshusen i Köpenhamn och Helsingfors
ävensom konsulathuset i Hamburg samt till stämpel
å lagfartshandlingar, arkitektarvode med dera i
samband med ifrågavarande fastigheters förvärvande
och iordningställande stående utgifter,
dels medgiva, att de hyresmedel, som kunna inflyta
från statens fastigheter i Köpenhamn och Helsingfors
må, i den mån desamma ej erfordras för gäldande
av kostnaderna för iordningställande av fastigheten,
i Helsingfors, ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för att vid behov användas till ändrings- och reparationsarbeten
å nämnda eller andra statens fastigheter
utomlands,
dels förklara, att från riksdagens sida hinder icke
möter att, därest danska respektive finska staten återbetala
motvärdet efter vid tiden för återbetalningen
gällande dagskurs av ett belopp av 12,608 danska
kronor respektive 135,000 finska mark, som i stämpeloch
andra avgifter till dem erlagts med anledning av
förvärv av beskickningsfastigheter i Köpenhamn och
Helsingfors, från svensk sida utfästes befrielse för
danska respektive finska staten för de stämpelavgifter,
som komma att belöpa å blivande förvärv av danskt
respektive finskt beskickningshus i Stockholm.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar att proposition i ämnet av den lydelse
bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
O. Ramel.