Kung}. Maj:t.s Proposition Nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående understöd
till efterlevande till sadelmakaren K. J. 0. Gustafsson;
given Stockholms slott den 17 februari 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
februari 1922.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Beanting," statsråden
Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Ökne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Den 1 september 1918 efter mörkrets inbrott inträffade i Trosaån
kollision mellan en sjömätningsfartyget Svalan tillhörande motorbåt och
en mindre, med ved lastad roddbåt, som till följd av kollisionen vattenfylldes,
men ej sjönk. Därvid omkom genom drunkning sadelmakaren
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 114 höft. (Nr 130.) 325 22 1
9
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 130.
Karl Johan Olof Gustafsson från Trosa, vilken befann sig i roddbåten
och vid kollisionen fallit eller, enligt annan uppgift, hoppat
över bord.
Med anledning av olyckshändelsen företogs undersökning vid krigsrätt,
vilken undersökning icke föranlett särskild åtgärd.
Hos Kungl. Maj:t bär nu Gustafssons änka Eda Eleonora Gustafsson,
född Tor, under förmälan att bon på grund av sjuklighet vore
oförmögen att försörja sig och sina två minderåriga barn, anhållit, att
understöd måtte beredas henne och barnen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sadelmakare Gustafsson
efterlämnat, utom änkan, i äktenskap med henne födda barnen Karl
Erik Olof, född deri 31 januari 1912, och Ingegerd Eleonora, född den
5 maj 1915; att behållningen i boet utgjort 761 kronor 64 öre; att
sadelmakaren Gustafssons inkomst för tiden den 1 september 1917
till den 1 september 1918 uppgått till 2,500 kronor; samt att änkan
icke genom arbete kan försörja sig och sina barn.
Marinförvaltningen, som den 7 april 1921 avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid anfört, att, såsom av handlingarna i ärendet framginge,
kollisionen, vid vilken sadelmakaren Gustafsson omkommit, ägt ruin i
Trosaån efter mörkrets inbrott den 1 september 1918 mellan en motorbåt,
tillhörig sjömätningsfartyget Svalan, och en mindre roddbåt, vari
Gustafsson befunnit sig. Motorbåten både vid tillfället icke fört sådana
ljussignaler, som föreskreves i förordningen angående åtgärder till undvikande
av ombordläggning samt signaler för angivande av nöd å fartyg
den 26 oktober 1906 (Svensk författningssamling nr 93) art. 7 mom. 1
och 2 jämfört med art. 33 och 34. Å andra sidan syntes den omkomne
icke hava iakttagit sådana försiktighetsmått, som omnämndes i art. 7
mom. 4 av samma förordning. På grund av vad vidare i ärendet utretts
syntes det icke vara uteslutet, att berörda underlåtenhet å motorbåtens
sida förorsakat olyckshändelsen. Det förefölle dock sannolikt, att
olyckan kunde hava förekommits, därest den omkomtfe, vilken syntes hava
varit medveten om motorbåtens annalkande, därvid visat lanterna.
Därest olyckshändelsen, vilket icke syntes vara uteslutet, inträffat i
anledning av underlåtna försiktighetsåtgärder å sjökarteverkets personals
sida, torde kronan vara lagligen ersättningsskyldig gentemot de efterlevande.
Vid sådant förhållande syntes så mycket större skäl föreligga
för bifall till ansökningen, som ersättning förut utgått vid olyckshändelser,
därvid ersättningsskyldighet icke ålegat statsverket. (Se riksdagens
skrivelser nr 10 A 1919, punkt 33, och nr 341 1920, punkt 1.)
3
Kanyl. Maj.ts Proposition Nr ISO.
Vid bestämmande av de belopp, som skäligen borde utgivas i understöd,
syntes man lämpligen liksom i de förut antydda fallen kunna
utgå från bestämmelserna i lagen om'' försäkring för olycksfall i arbete
den 17 juni IDIG. Det kunde härvid ifrågasättas att något minska
ersättningens storlek med hänsyn till den omständigheten, att den omkomne,
på sätt förut angivits, i viss mån syntes själv varit ansvarigför
olyckan. Den underlåtenhet att iakttaga föreskrivna försiktighetsmått,
som förekommit å den omkomnes sida, syntes dock icke vara av
sådan natur, att det kunde anses rimligt att på grund härav göra avdrag
å eljest skäliga ersättningsbelopp.
Enligt av marinförvaltningen från riksförsäkringsanstalten inhämtad
uppgift skulle, under förutsättning att den avlidnes årliga arbetsförtjänst
beräknades till 1,800 kronor, till följd av olycksfallet, därest detsamma
inträffat under sådana omständigheter, att berörda lag ägt tillämplighet
å detsamma, hava utgått, förutom begravningshjälp med 180 kronor,
livräntor till änkan Gustafsson och hennes två minderåriga barn förtiden
från och med den 2 september 1918, till änkan, så länge hon
levde ogift, med 450 kronor och till vartdera barnet, till dess det uppnått
15 års ålder, med 800 kronor, för år räknat. 1 händelse änkan
före 60 års ålder inginge nytt äktenskap skulle hon äga utfå ett kapital
för en gång av 1,350 kronor.
Med stöd av vad marinförvaltningen sålunda anfört hemställde
ämbetsverket, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
understöd jämlikt grunderna i förberörda lag den 17 juni 1916 finge
beredas de efterlevande till sadelmakaren Gustafsson.
Uti den 29 april 1921 avgivet utlåtande i ärendet har statskontoret
framhållit, att det, såsom av handlingarna inhämtades, icke syntes
föreligga någon ostridig skyldighet för staten att lämna understöd åt
sadelmakaren Gustafssons änka och barn, då den olyckshändelse, varigenom
Gustafsson omkommit, måhända kunnat undvikas, om Gustafsson
visat föreskriven lanterna. Då i detta fall olyckshändelsen vållats
genom en flottans farkost, syntes staten emellertid skäligen böra utgiva
ersättning till den omkomnes efterlevande; och syntes understödet i
sådant fall i likhet med vad som vid 1920 års riksdag- föreskrivits beträffande
fiskaren Månssons änka och barn (berörda riksdagsskrivelse
nr 341 1920, punkt 1) böra erhålla formen av begravningshjälp och
livräntor jämlikt grunderna i omförmälda lag den 17 juni 1916.
Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Magt måtte föreslå
riksdagen medgiva, att understöd jämlikt grunderna i berörda lag
Departements
chefen.
4 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 130.
finge från den 1 september 1918 beredas sadelmakaren Gustafssons
efterlevande.
Bärest emellertid den inträffade händelsen alltså skulle komma att
föranleda kostnad för staten, syntes böra föranstaltas om undersökning,
huruvida eller i vad mån de på motorbåten tillstädesvarande låtit
komma sig till last sådan försummelse eller ouppmärksamhet; som skulle
kunna för dem föranleda till ersättningsskyldighet.
Med anledning av statskontorets sistberörda uttalande har marinförvaltningen
den 5 januari 1922 avgivit ytterligare utlåtande i ärendet
och därvid åberopat ett av ämbetsverket från stationsbefälhavaren vid
flottans station i Stockholm infordrat yttrande, däri stationsbefälhavaren
anfört, att då målet rörande ifrågavarande kollisionsolycka varit hänskjuta!;
till krigsrätt, men åklagaren därvid icke yrkat ansvar å någon
av motorbåtens besättning för försummelse eller ouppmärksamhet vid
tillfället ifråga, syntes någon ytterligare utredning i detta hänseende
icke stå att vinna genom förnyad undersökning.
Med hänsyn till de i detta ärende föreliggande omständigheter
anser jag, i likhet med myndigheterna, att understöd av statsmedel
bör beredas de efterlevande till sadelmakaren Gustafsson. Beträffande
sättet för bestämmande av ifrågavarande understöd torde, i
likhet med tidigare tillämpad praxis och i enlighet med den av myndigheterna
uttalade mening, understöden lämpligen böra utgå jämlikt
grunderna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i
arbete. Vad angår de kostnader, som komma att uppstå vid bifall till
nu framställt förslag, torde få erinras, att de komma att belasta det
under riksstatens elfte huvudtitel uppförda förslagsanslag till bestridande
av statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar
i anledning av olycksfall i arbete.
Med avseende å kravet på ytterligare undersökning rörande omständigheterna
vid kollisionen tillåter jag mig dels åberopa stationsbefälhavarens
vid flottans station i Stockholm ovan omförmälda yttrande
dels ock framhålla, att ingen anledning föreligger till antagande, att
någon å motorbåten .ombordvarande vid tillfället gjort sig skyldig till
förseelse av sådan art, att han mot stadgandet i andra stycket av 33 §
strafflagen för krigsmakten kan ådömas skadeståndsskyldighet.
Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
Kungl. Maj:t-s Proposition Nr ISO.
att understöd jämlikt grunderna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete må beredas efterlevande till genom
drunkning den 1 september 1918 omkomne sadelmakaren Karl Johan
Olof Gustafsson.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
IF. G. O. Montgomery.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 114 käft. (Nr ISO.)
326 2!! 2