Kungl. Maj:ts proposition ’Nr 129.
1
Kr 129.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelse
angående vissa ändringar i dels de med LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund tidigare ingångna avtal,
dels ock den för förstnämnda bolag fastställda bolagsordning;
given Stockholms slott den 10 mars 1922.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Majrt föreslå riksdagen bemyndiga
Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund träffa överenskommelse i enlighet med härvid
fogat förslag.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 113 höft. (Nr 129.)
1
2
Kandi. Maj:ts proposition Nr 129.
Ändring av
malmbolagets
bolagsordning.
Ändringar
beträffande
fraktgaranti
m. in.
Betalning av
frakttillägg
för tiden
fr. o. m. 1/i
1921.
Emellan Svenska Staten, å ena, samt Luössavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösnnd, a andra sidan, är träffat följande avtal, innefattande
tillägg till och förändring av tidigare överenskommelser.
§ !•
Luössavaara-Kiirunavaara Aktiebolag utfäster sig att, så fort sådant
lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som härvid
fogade bilaga utvisar.
§ 2.
Till reglering av det parternas mellanhavande, som uppkommit i
anledning av Luössavaara-Kiirunavaara Aktiebolags åtagande dels enligt
§ 14 i överenskommelsen den 7 mars—29 juni 1907, dels ock enligt
senare kontrakt, i den mån bestämmelserna i nyssnämnda paragraf
därå äga tillämpning, ävensom i anledning av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds
åtagande i § 8 av kontraktet den 1 juli 1918 mellan
svenska staten, å ena sidan, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, å andra sidan, bestämmes
härmed följande.
Mom. 1. Luössavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund förbinda sig att vid uppkommande fråga
om gäldande för tiden från och med den 1 januari 1921 av sådant tillägg
till frakt, som avses med ovan berörda kontraktsbestämmelser (här nedan
benämnt frakttillägg), icke till sitt fredande från kravet åberopa krig
eller blockad, som förekommit före den 1 januari 1921.
Bolagen förbinda sig att för tiden efter den 1 januari 1922 inom
eu månad efter mottagandet likvidera av järnvägsstyrelsen utställd räkning
på frakttillägg för ett förflutet år ävensom gälda sex''procent ränta
å frakttillägget från den dag, räkning blivit bolagen tillställd, till dess
betalning sker. Järnvägsstyrelsen förbinder sig å sin sida, att i den
mån principiella meningsskiljaktigheter rörande grunderna för frakttilläggets
beräkning, vilka icke avse stadgandet i § 14 mom. 3 i 1907
3
Kung}. Maj:ts proposition Nr 129.
års kontrakt, blivit för tidigare år avgjorda genom dom eller förlikning,
i sina uträkningar av frakttillägg tillämpa den mening, som lagts till
grund för det tidigare avgörandet.
Bolagen äga emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande
av vad bolagen anse sig'' hava fått betala för mycket samt
att tillgodonjuta ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det
till järnvägsstyrelsen erlagts, efter den procent, som bolagen skulle fått
vidkännas, om beloppet för tiden till återbetalningen behövt upplånas.
Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende
icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång,
där det gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och
åligger det alltså staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes
hava varit bolagens skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.
.
Mom. 2. Järnvägarna Gelli v are - Ri ksgränse n och Gellivare-(Malm- Fraktgaranberget)-Svartön
skola för tiden från och med den 1 januari 1922 för
beräknande av ifrågavarande frakttillägg anses såsom eu enhet, så att i^are-Riksöverskott
å endera järnvägen beräknas för fyllande av brist å den andra. g^“^“ar“h
Frakt tillägget skall beräknas till det belopp, varmed sammanlagda in- svartön.
komsten av samma järnvägar må hava för varje särskilt år understigit
kostnaden för järnvägarnas drift och underhåll jämte ränta å nuvarande
och blivande anläggningskostnad för dessa järnvägar, innefattande jämväl
alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön;
och skall denna ränta beräknas till fem procent, om den av LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
fraktade malmkvantiteten för året icke överstigit fem miljoner ton, och
i annat fall till fem procent jämte V20 procent däröver för varje påbörjat
hundratusendetal ton av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund fraktad malm över fem miljoner ton.
Mom. 3. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillerkännes befo- Maimboiagenhet
att genom särskild representant taga del av räkenskaperna för rjjj ““
statens järnvägar i den mån det erfordras för att följa beräkningarna vissa räkenav
frakttilläggen ävensom de beräkningar, som ligga till grund för skaPertillämpningen
av mom. 4 b) under denna paragraf.
Mom. 4. Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom laga Betalning av
kraftvunnen dom, skiljedom eller förlikning finnes skyldigt gälda något
belopp i frakttillägg för år 1920, skall bolaget senast inom två månader 1915-1920.
därefter avräkningsvis betala det sålunda bolaget ålagda frakttillägg intill
ett belopp av fem miljoner kronor jämte sex procent ränta från 1920
års slut; och skola beträffande frakttillägg, som sålunda och i övrigt må på
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Förräntning
av obetald
fraktskuld.
Restitution
av viss fraktvinst
å »utfallna
kvantiteter»
.
Restitution
av skatt, erlagd
för inkomst
åren
1915-1920.
angivet sätt åläggas bolaget för år 1920 ävensom för åren 1915—1919,
följande regler vinna tillämpning:
a) Beträffande förräntningen skall iakttagas, att frakttilläggen skola,
oberoende av den grund, som må varda angiven i dom, skiljedom eller
förlikning, förräntas efter sex procent om året från respektive fraktårs
slut, och att räntan skall vid varje kalenderårs sint läggas till kapitalet
och jämte detta förräntas.
b) För den händelse staten genom uppbärande av frakt för de i
tilläggsavtalet den 1 juli 1918 omnämnda »utfallna kvantiteter» malm
skulle under något år före år 1936 erhålla en högre vinst än som
uppkommit, därest nu nämnda kvantiteter icke fraktats å järnvägarna,
skall ett belopp, motsvarande den. sålunda uppkomna, överskjutande delen
av vinsten avskrivas å den skuld för nu ifrågavarande frakttillägg, vari
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag må häfta jämlikt ågången dom,
skiljedom eller förlikning; allt dock endast i den mån järnvägarnas
inkomst samma år överstiger sammanlagda beloppet av järnvägarnas
drift- och underhållskostnader samt tio procent av deras anläggningskostnader,
däri inbegripet statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar
å Svartön. Å sålunda gottskrivet belopp skall beräknas
ränta efter sex procent om året från utgången av det år, varunder
vinsten uppkommit, skolande denna ränta årsvis läggas till kapitalet
och med detta förräntas.
c) Vid beräkning av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags skuld
för nu ifrågavavarande frakttillägg, skall nämnda bolag gottskrivas ett
belopp, motsvarande den ökning av inkomst- och förmögenhetsskatt
samt extra inkomst- och förmögenhetsskatt till svenska staten, som
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund
fått vidkännas genom att deras beskattningsbara inkomst för
något år blivit för högt upptagen av den anledning, att sådant frakttillägg
för åren 1915—1920 icke avdragits vederbörande år. Å sålunda
gottskrivet belopp skall beräknas ränta efter sex procent om året från
respektive skattebetalningsdagar, skolande denna ränta vid varje kalenderårs
slut läggas till kapitalet och med detta förräntas.
Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag något år efter år 1920
upptager nu ifrågavarande frakttillägg eller någon del därav såsom omkostnad
samt dess inkomst och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds
inkomst genom utdelning från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
sålunda blir mindre än den eljest skolat vara, skall åter staten i
avräkning å det belopp, som enligt första stycket här ovan må tillkomma
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, gottskrivas ett belopp lika med
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129. 5
skillnaden mellan, å ena sidan, de sammanlagda skattebelopp, bolagen
haft att till staten erlägga, därest den beskattningsbara inkomsten icke
blivit på angivet sätt minskad, utan motsvarande belopp i stället utdelats
till vederbörande aktieägare, samt, å andra sidan, summan av de
bolagen verkligen debiterade skattebelopp. Jämväl å sålunda gottskrivet.
belopp skall räknas ränta från respektive skattebetalningsdagar enligt
senast angiven grund.
Summan av de Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt b) och
c) tillkommande belopp jämte ränta må icke överstiga de frakttillägg
jämte ränta, som bolaget må hava ålagts gälda för åren 1915—1920.
d) Senast den 15 november 1936 skall hava skett uträkning av
statens mellanhavande med Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag per den
31 december 1936 på grund av bolaget enligt laga kraftvunnen dom,
skiljedom eller förlikning eventuellt åliggande frakttillägg för åren
1915 —1920 med hänsyn tagen till de i punkterna a)—c) här ovan lämnade
bestämmelser.
Hava Järnvägsstyrelsen och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
icke den 1 juli 1936 enats om sagda uträkning, skall uträkningen verkställas
av en skiljenämnd, bestående av tre personer, av vilka Järnvägsstyrelsen
utser en, bolaget en och överståthållarämbetet i Stockholm
den tredje.
e) Det belopp, som det enligt den i d) här ovan angivna uträkning
må åligga Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att utgiva, skall, därest
staten begagnar den densamma enligt § 3 bär nedan den 31 december 1936
tillkommande lösningsrätt, gäldas medelst avdrag å lösesumman. Om
inlösen icke äger rum, skall beloppet erläggas antingen kontant den 31
december 1936 eller, om Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund så
önskar, på det sätt att den 31 december ett vart av åren 1936—1940
erlägges dels en femtedel, dels sex procent ränta å kvarstående belopp,
skolande dessa likvider åligga för åren 1936—1937 Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag samt för åren 1938—1940 Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund.
Skulle Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vilja före den 31 december
1936 helt eller delvis uppgöra eventuell skuld till staten för i
detta moment omhandlade frakttillägg, står det bolaget fritt, dock alltid
utan anspråk på andel i järnvägarnas vinst enligt b) här ovan för tiden
från och med det år, varunder slutbetalning ägt rum, och skall, även
om bolaget betalar frakttillägg Titan avvaktande av dom, skiljedom eller
förlikning, som ovan nämnts, bolaget vara skyldigt att tillika gälda
ränta till betalningsdagen enligt ovan under a) angivna grund.
Uträkning av
mellanhavande
på
grund av
frakttillägg
in. m.
Betalningsterminer
för
fraktskulden.
6
Garanti mot
obehörig
skatterestitution.
Ändring i bestämmelserna
om inlösen.
Inlösningsriitten
S1/i2
1932 förfaller.
Ny inlösningsrätt
3,/is
1936
Vinstberäk
ningsperi
oden.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
f) Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag eller Trafikaktiebolaget
Grän ges berg-Oxelösund i sina räkenskaper såsom omkostnad
upptager frakttillägg för åren 1915 — 1920 så sent, att hänsyn’ till därav
förorsakad minskad skatt till staten icke kan tagas vid den under d)
härovan omförmälda uträkning, är vartdera bolaget pliktigt att senast
eu månad efter utgången av vederbörande skatteuppbördstermin till staten
utgiva ersättning för den för bolaget uppkomna minskningen i
skatt, beräknad enligt de under c) andra stycket här ovan angivna
grunder. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt detta stycke åliggande
ersättning, vilken förfaller till betalning efter 1937 års utgång,
skall gäldas av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund. Summan av
de staten enligt c) andra stycket här ovan gottskrivna belopp jämte
ränta till 1936 års utgång samt de staten enligt detta stycke tillkommande
ersättningar må icke överstiga summan av de LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag enligt c) första stycket här ovan gottskrivna
belopp jämte ränta till 1936 års utgång.
Mom. 5. Här ovan träffade bestämmelser må icke i någon mån
inverka på det rättsliga bedömandet av frågan om tolkningen och tilllämpningen*
av § 14 i 1907 års kontrakt.
§ 3.
Mom. 1. Staten utfäster sig att icke begagna sig av den staten
enligt § 9 av 1907 års överenskommelse tillkommande rätt, att den 31
december 1932 inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält.
Mom. 2. Däremot medgives staten rätt att den 31 december 1936
lösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som nu tillhöra
eller intill sagda dag förvärvats av Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund
eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält. Vill staten begagna
denna sin lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1934 hos Träff
k aktiebolaget Grängesberg-Oxelösund samt hos Aktiebolaget Gellivare
Malmfält, om detta bolag då ännu består; och skall i fråga om statens
rätt att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna
därför, om avdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande
vad i § 9 av 1907 års överenskommelse är stadgat äga motsvarande
tillämpning, dock med iakttagande av dels bestämmelsen i § 5
mom. 2 här nedan, dels ock följande förändringar och tillägg:
a) Till grund för beräkningen av lösesumman skall, med iakttagande
av bestämmelserna i § 5 av kontrakt den 4 april—18 juli 1913, tagas
den årliga medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skäligen bör
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
anses hava haft å försäljningen av den malm, som bolaget brutit och
tillgodogjort si|j under åren 1922—1933. Har kvantiteten av denna
malm överstigit trettiosex miljoner (36,000,000) ton från malmfältet i
Kirunavara eller nio miljoner (9,000,000) ton från Gellivare malmfält,
skall från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt å de överskjutande
kvantiteterna. Ej heller må för åren 1932 och 1933 i beräkningen
medtagas vinsten på mer än medeltalet av de kvantiteter malm,
som i beräkningen medtagas för åren 1922—1931, i den mån ej ett
medtagande av större kvantiteter för nämnda två år erfordras för att
ovan angivna kvantiteter för hela tolvårsperioden skola uppnås.
Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm
ägt rum under ifrågavarande tolvårsperiod, skall den tid avbrottet varat,
icke medtagas i beräkningen; och skola för sådan händelse de i föregående
stycke angivna kvantiteterna 36,000,000 ton och 9,000,000 ton
undergå motsvarande minskning.
b) Från lösesumman skall avdragas:
1) vad staten eller den, som företräder statens rätt, jämlikt den
i § 2 mom. 4 d) här ovan omförmälda uträkning må äga att''
fordra på grund av den av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
ingångna garanti rörande kostnader och förräntning
å järnvägarna Gellivare—Riksgränsen och Gellivare (Malmberget)—S
vartön;
2) det i 1913 års överenskommelse § 4 stadgade vederlag för
genom nämnda överenskommelse föranledd minskning av
malmtillgången i Kirunavara och Gellivare malmfält jämte
fyra procent ränta därå från den 1 januari 1933.
c) Begagnar staten sig av densamma tillkommande lösningsrätt,
skall lösesumman med det belopp, vartill densamma efter vederbörliga
avdrag uppgår, erläggas, efter statens val, enligt ettdera av följande
tre alternativ:
1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt lör staten att
dröja med erläggande av lösesumman eller någon del därav
intill den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för
staten att meddela Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
och Aktiebolaget Gellivare Malmfält dagen för inbetalningen
en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta
å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning
sker;
2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel järnte
Avdrag å lösesumman.
Betalningsterminer
för
lösesumman.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Stamaktiernas
överlämnande.
''
Brytningen
1933—1937.
Ersättning
för obruten
malm.
upplupna räntor den 31 december ett vart av de fyra närmast
följande åren; skolande oguldna delar av lösesumman från
inlösningsdagen förräntas efter fyra procent om året t. o. m.
den 31 december nästföljande år samt därefter med sex
procent om året;
3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte
upplupna räntor den 31 december ett vart av de nio närmast
följande åren; skolande oguldna delar av lösesumman förräntas
på sätt under 2) säges.
Det åligger staten att senast inom den tid, inom vilken det står
staten öppet att återkalla tillsägelse om inlösning, meddela bolagen enligt
vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.
I händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd, som
här medgivits, äger Sveriges riksbank att utan hinder av bestämmelsen
i 1907 års kontrakt § 21 mom. 4 överlämna de i riksbanken nedsatta
aktierna till staten, sedan inlösningsdagen inträtt och staten tillställt
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund och Aktiebolaget Gellivare
Malmfält förbindelser å lösesummans belopp eller resterande del därav,
allt jämte ovan stadgade ränta.
Mom. 3. De i § 10 av 1907 års avtal för åren 1933—1937 fastställda
kvantiteterna järnmalm femton miljoner (15,000,000) ton för
Kirunavara malmfält och tre miljoner sjuhundrafemtiotusen (3,750.000)
ton för Gellivare malmfält skola så fördelas, att Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag därav äger bryta under åren 1933—1936 från Kirunavara
malmfält tolv miljoner (12,000,000) ton och från Gellivare malmfält
tre miljoner (3,000,000) ton samt under år 1937 utöver eventuella
rester å nyssnämnda kvantiteter från Kirunavara malmfält tre miljoner
(3,000,000) ton och från Gellivare malmfält sjuhundrafemtiotusen (750,000)
ton, allt oberäknat varpmalm.
Mom. 4. Med ändring av vad i § 9 mom. 2 av 1907 års kontrakt
och § 6 av 1908 års kontrakt föreskrives om ersättning för icke bruten
och bortfraktad malm, stadgas härmed följande.
Har Luossavaara Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till
utgången av år 1936 bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget
enligt dels 1907 års kontrakt, § 7, dels 1908 års kontrakt, § 1, och dels
denna paragraf mom. 3 äger tillgodogöra sig från Kirunavara och
Gellivare malmfält, eller tillhopa etthundrasjutton miljoner sjuhundrafemtiotusen
(117,750,000) ton, skall, i händelse av inlösen, varom i denna
paragraf mom. 2 sägs, staten utöver lösesumman för aktierna lämna
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
9
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund och aktiebolaget Gellivare
Malmfält ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag belöper, för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats,
dock i intet fall för mera än sju miljoner (7,000,000) ton, varvid varje
ton beräknas till ett pris motsvarande sistnämnda bolags enligt § 9
mom. 1 i 1907 års kontrakt samt bestämmelserna i detta kontrakt uppskattade
medelvinst under åren 1922 —1933 per ton malm med avdrag
av det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under åren 1933 —
1936, skolat jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning
å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.
Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på
åsämjande av nio ojäviga gode män, utsedda på sätt i 1907 års avtal
§ 9 mom. 1 sägs; och beloppet erlägges kontant före utgången av
år 1937.
Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1936 års utgång och
har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag till den tiden ej medhunnit
att bryta och utfrakta etthundrasjutton miljoner sjuhundrafemtiotusen
(117,750,000) ton, skall bolaget äga utfrakta vad som brister under år
1937, dock ej mera än fyrahundratusen (400,000) ton utöver vad bolaget
enligt 1907 års kontrakt och mom. 3 här ovan äger frakta under år
1937; skolande härvid bestämmelserna i § 10 i 1907 års kontrakt i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment och i § 11 i
1907 års kontrakt skola, på sätt i 1918 års tilläggsavtal förutsättes, de
i sagda avtal omförmälda »utfallna kvantiteter», i den mån de belöpa
på 1907 och 1908 års kontrakter, betraktas som om de blivit av bolaget
brutna och bortfraktade.
Mom. 5. I övrigt gäller, att, därest staten begagnar den densamma
nu medgivna inlösningsrätt den 31 december 1936, alla de påföljder,
som enligt parternas tidigare avtal skolat inträda vid 1932 års
utgång, därest staten begagnat sin inlösningsrätt den 31 december 1932,
i stället skola inträda vid 1936 års utgång.
Mom. 6. Har staten icke begagnat sin ovan omförmälda rätt till
inlösen av stamaktier i Luossavaara-Kiirnnavaara Aktiebolag vid utgången
av år 1936, men vill jämlikt § 12 i 1907 års kontrakt begagna
enahanda lösningsrätt den 31 december 1942, äge, vad i § 12 i nämoda
kontrakt samt i denna paragraf mom. 2 c) och i § 5 mom. 2 här nedan
är stadgat, motsvarande tillämpning.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 113 käft. (Nr 129.)
Vissa påföljder
inträda
,l/it
1936 i stället
för S1/i» 1932.
Lösningsrätten
“/it
1942.
2
10
Kung!. Maj:ts proposition Nr 129.
Ersättning
åt Luleå vid
minskad
malm. skeppning.
Upprätthållande
av
brytningen
vid Gellivare.
§ 4.
Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag under tiden intill 1937 års utgång utskeppar över
Svartön, något år understiga en myckenhet av en miljon tvåhundratusen
ton eller varder något år utskeppningen helt inställd, åligger det bolaget
att, såframt Kungl. Maj:t ej annat medgiver, till hamndirektionen i
Luleå senast inom två månader efter årets utgång utgiva i förra fallet
ett belopp, motsvarande 16 2/3 öre för varje ton, varmed den under året
utskeppade järnmalmskvantiteten understigit nyss angivna myckenhet, och
i senare fallet tvåhundratusen kronor.
Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön
väsentligen minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd,
skall ovannämnda ersättningsbelopp av 16 2/3 öre för ton nedsättas andra
året med en tiondel, tredje året med två tiondelar o. s. v.; dock med
iakttagande därav, att dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om
sådan del av bristen i den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar
kvantitet, för vilken närmast föregående år lämnats ersättning, samt
att ersättningen för varje bristande tontal icke heller får bestämmas
mera än 1 2/3 öre lägre än föregående års ersättning för motsvarande
tontal.
§ 5-
Mom. 1. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att,
därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, inom de gränser, som de med
svenska staten ingångna avtalen angiva, uppehålla brytningen inom
Gellivare malmfält i sådan omfattning, att den därstädes varje år brutna
malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under samma år vid
Kirunavara malmfält brutna malmen; dock att bolaget, på grund av
vad sålunda stadgats, i varje'' fall icke är skyldigt att inom Gellivare
malmfält bryta mera än en miljon ton malm om året. Bolagets förpliktelse
att uppehålla brytningen i Gellivare gäller icke, i den mån
arbetet därstädes inställts till följd av strejk eller sådan lockout, som
godkännes av vederbörande arbetsgivarorganisation.
Mom. 2. Därest sammanlagda resultatet av försäljningen utav
den vid Gellivare malmfält brutna och tillgodogjorda malmen för eu
tidrymd av minst tre år i följd under period, vars vinstresultat skall
läggas till grund för beräkning av lösesumman vid en eventuell stats
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
inlösen av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, skulle
visa förlust samt förlusten icke belöper enbart på ett års driftresultat,
äger Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund påfordra, att vid lösesummans
beräkning resultatet av Gellivarerörelsen under sådan tidrymd
icke tages med i beräkning för bestämmande av medelvinsten.
Vid beräkning av driftresultatet för sådan tidrymd, som i detta
moment avses, må bland omkostnaderna icke upptagas andra utgifter
än de, som hava avseende enbart å Gellivarerörelsen. I enlighet härmed
må icke medräknas för t. ex. Kirunavara och Gellivare gruvfält
gemensamma allmänna kostnader och ej heller andra kostnader, som
bolaget måst vidkännas, även om driften vid Gellivare varit nedlagd.
Därest enligt bestämmelsen i detta moment resultatet för viss tidrymd
icke skall medräknas vid bestämmande av medelvinsten, skola de
kvantiteter malm, vartill hänsyn får tagas vid beräkning av medelvinsten
för fastställande av lösesumman, minskas med 750,000 ton Gellivaremalm
för varje år av samma tidrymd.
§ 6-
För att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag i händelse av statsinlösen
må kunna omedelbart driva fullt självständig rörelse, åligger
det bolaget att ställa sig följande till efterrättelse.
Den för driften vid Kirunavara och Gellivare malmfält erforderliga
tekniska personalen skall vara anställd i nämnda bolags tjänst.
Försäljning av den malm, som bry tes av sagda bolag, skall för tiden
efter 1933 års utgång ombänderhavas av personer, som äro anställda
i samma bolags tjänst, men må, därest Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund
så önskar, sistnämnda bolags försäljningsverksamhet jämväl
ombesörjas genom Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags handelsorganisation,
och skall i sistnämnda fall Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
i händelse av statsinlösen tillföras så stor del av bolagens handelsorganisation,
som kan anses skälig. Det åligger bolagen att vid utövande
av sin försäljningsverksamhet tillse, att såväl för sådan verksamhet
vidtagna anordningar som för rörelsen ingångna kontrakt kunna
i händelse av statsinlösen utan olägenhet fördelas mellan de olika bolagen;
och skall, därest icke annat överenskommes, vartdera bolaget vid statsinlösen
tillföras så stor del av bolagens försäljningskontrakt och övriga
handlingar, som skäligen anses erforderliga, för att bolaget må kunna
fullt självständigt fortsätta sin rörelse.
Alaimbolugeti
tekniska personal
och
handeUorganisation.
12
Inlösen av
malmtonnage.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Intill dess handelsorganisation och försäljningskontrakt fördelats
mellan bolagen samt jämväl därefter, i den mån en fullt genomförd
fördelning icke kunnat äga rum, äge Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
befogenhet att hos Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund taga
kännedom om samtliga åtgärder, kontrakt och andra handlingar rörande
av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag bruten men genom Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund försåld malm (dock ej försäljningsavtal,
som efter 1936 års utgång eller, om staten ej då begagnar sin inlösningsrätt,
efter 1937 års utgång ingås beträffande malm, som enligt det
s. k. tilläggsavtalet den 1 juli 1918 levereras till Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund) ävensom rätt att i mån av behov utbekomma
dylika kontrakt och handlingar. Motsvarande rättigheter tillkomma Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund gentemot Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag rörande vid Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds gruvor
bruten malm.
Tvist om tolkning och tillämpning av denna paragraf avgöres av
skiljemän, utsedda på sätt i § 28 i 1907 års avtal stadgas.
§ 7.
Mom 1. För att Luossavara—Kiirunavaara Aktiebolag i händelse
av statsinlösen må äga nödig tillgång till för dess rörelse behövligt
fartygsrum, berättigas staten att vid inlösen av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag jämväl lösa så stor del av Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund tillhörigt farty-gsrum, som med hänsyn till
vanlig skeppning av malm från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolagtillhöriga
gruvor i förhållande till Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösunds
övriga malmskeppning må anses skäligt.
Mom. 2. Därest staten vill begagna sig av den staten sålunda
medgivna rätt, skall senast inom sex månader från den dag, då tillsägelse
om inlösen av stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
för ifrågavarande inlösningstid sist kunnat ske, angivas vilka fartygstaten
under förutsättning av stamaktiernas inlösen önskar övertaga.
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund må icke utan Kungl.
Maj :ts medgivande under tiden från och med ett år före dag, då tillsägelse
om inlösen av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag-
för varje särskild inlösningstid sist kunnat ske, till och med
nämnda dag ävensom, därest sådan tillsägelse i behörig tid skett, ej
heller förrän efter det ytterligare sex månader förflutit, avhända sig
något för malmskepp ningen avsett eller begagnat fartyg.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
13
De fartyg, vilka staten förklarat sig vilja inlösa må ej heller därefter
frånhändas bolaget, såvida ej frågan om statsiulösen för den gången
förfallit.
Mom. 3. Uppstår tvist om det fartygsrum, som staten äger rätt
att inlösa eller om lösenbeloppet, avgöres tvisten av den nämnd, som
omförmäles i § 9 av 1907 års avtal.
Mom. 4. Med avseende å lösenbeloppets erläggande skola gälla
samma betalningsterminer och räntebestämmelser, som i enlighet med
§ 3 mom. 2 c) komma att bliva gällande i fråga om lösesumman för
stamaktierna.
§ 8.
Detta kontrakt avser icke att åstadkomma rubbning uti grundvalen
för de genom tidigare överenskommelser mellan staten och bolagen
uppkomna rättsförhållanden i vidare mån än här ovan angivits, men
må å andra sidan beträffande dessa äldre överenskommelser göras jämkningar,
vilka äro att anse såsom en given följd av det nu ingångna
kontraktet och måste antagas hava varit av de kontraherande parterna
avsedda.
I enlighet härmed skall vad i 1907, 1908, 1913 och 1918 års
kontrakt stadgats om parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter
antingen för tid intill eller vid 1932 års utgång, i stället äga motsvarande
tillämpning för tiden intill eller vid 1936 års utgång; och
skola likaså de kontraktsbestämmelser, som hava avseende å det fall,
att staten icke vid 1932 års utgång begagnar sin inlösningsrätt, i stället
i tillämpliga delar gälla i händelse staten icke vid 1936 års utgång
begagnar denna sin rätt.
Iakttagas skall dels vid tillämpning av 1913 års avtal § 3, att
statens andel för åren 1932—1936 i sådan vinst, som i nämnda paragraf
avses, skall utgöra fyra kronor per ton Kirunavaramalm och lem
kronor per ton Gellivaremalm, dels ock vid tillämpning av 1918 års
tilläggsavtal, att, därest staten begagnar sig av sin inlösningsrätt vid
1936 års utgång och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke till
denna tid hunnit bortfrakta de i nämnda avtal omförmälda »utfallna
kvantiteter», Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skall till Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund under åren 1937—1942 leverera de
utfallna, vid 1936 års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna med
en sjättedel årligen.
Återverkan på
äldre kontrakt.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
§ 9.
Om ekonomisk
force mmjeure
m. ro.
Bolagen avstå från alla anspråk på att under åberopande av ekonomisk
force majeure eller annan orsak i anledning av hittills inträffade
eller nu kända förhållanden erhålla ändring i de regler angående lösesummans
bestämmande i händelse av statsinlösen, som meddelats i tidigare
eller nu föreliggande avtal.
§ io.
^''/Ändelse’ Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Gränges
berg-Oxelösund
ikläda sig härmed ansvar såsom för egen skuld för de
förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara-Kiirunavaswa
Aktiebolag.
Förstnämnda båda bolag medgiva därjämte, att de aktier, som
redan ligga såsom pant för deras utfästelser enligt tidigare med staten
ingångna kontrakt, jämväl må utgöra pant för dessa två bolags samtliga
nu gjorda åtaganden.
Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månads
utgång, men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av
staten inom samma tid godkännes.
Stockholm den 9 mars 1922.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÅNGESBERG-OXELÖSUND.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 129.
15
Bilaga.
Ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning.
§ 4.
Bolagets aktiekapital — — — med lika rätt.
För preferensaktiernas innehavare gälla dessutom med avseende å
rätt att deltaga i val av styrelse och revisorer ävensom att i övrigt
utöva rösträtt å bolagsstämma de bestämmelser, som i §§ 10, 14 och 17
här nedan stadgas.
§ io.
Bolagets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående avåtta
ledamöter med lika antal suppleanter, av vilka stamaktieägarna å
bolagsstämma utse fyra ledamöter och fyra suppleanter för ett år i
sänder samt Kungl. Maj:t för svenska staten, som äger samtliga preferensaktier,
utser fyra ledamöter och fyra suppleanter för en tid av fyra år
så, att en styrelseledamot och en suppleant avgår varje år; och skall i
följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter av Kungl. Maj:t första
gången väljas, av vartdera slaget utses en för blott ett år, en för två år
och en för tre år. Därest av Kungl. Maj:t utsedd styrelseledamot eller
suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han blivit vald,
skall ny person utses för endast den återstående tiden. Styrelseledamöter
och suppleanter skola vara i Sverige bosatta svenska undersåtar.
Styrelsen har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående
bolagets förvaltning, som av bolagsstämma varda styrelsen meddelade;
dock att därigenom icke får ske rubbning i vad uti § 12 mom.
4 här nedan är stadgat om styrelsens beslutanderätt i vissa frågor.
§ 11.
Bolagets firma tecknas av den ellerjde styrelseledamöter, som därtill
av styrelsen utses; dock att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar,
borgensförbindelser och kreditavtal försatt vara gällande skola
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
vara undertecknade jämväl av den bland de av Kungl. Maj:t utsedda
ledamöterna, som därtill av Kungl. Maj:t bemyndigats.
Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4
första och andra styckena sägs, skola för att vara gällande vara undertecknade
av antingen senast nämnde styrelseledamot eller ock två andra
av de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.
§ 12-
Mom. 1. Styrelsen utser inom sig ordförande och verkställande
direktör. Av dessa skall ordföranden för tiden intill år 1933 utses av
de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna samt för tiden därefter
av de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna. Verkställande direktör
skall för tiden till och med den 31 december 1936 utses av de av stamaktieägarna
valda styrelseledamöterna.
Vid de val, varom i detta mom. sägs, skola vara tillstädes minst
tre av de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga. Beslut
fattas genom enkel röstpluralitet. I händelse av lika röstetal skilje lotten.
Mom. 2. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller
verkställande direktören, så ofta ärendenas behandling sådant fordrar.
Sammanträde skall ock utlysas, när sådant av minst två styrelseledamöter
påfordras.
Mom. 3. Styrelsen må ej fatta beslut, därest icke minst två av
de av stamaktieägarna och minst två av de av Kungl. Maj:t utsedda
ledamöterna äro närvarande.
Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet;
. dock att, därest vid något tillfälle de av stamaktieägarna och de av
Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna ej äro till lika antal närvarande,
röstetalet för en var utav vardera sidans styrelseledamöter skall
vara lika med antalet av de från motsatta sidan tillstädeskomna styrelseledamöterna.
Därest ej annat föranledes av bestämmelserna i mom. 4
här nedan, skola besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet och,
i händelse röstetalen utfalla lika för olika meningar, frågan avgöras
genom lottning.
Mom. 4. Till och med den 31 december 1936 må icke beslutas
rättshandling, som innefattar åtagande för tiden efter nämnda dag, utan
godkännande av antingen två bland de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna
eller ock av den utav dessa ledamöter, som erhållit sådant
uppdrag, varom i § 11 sägs.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
17
Under tiden 1 januari 1937—31 december 1942 skall ifråga om
rättshandling, som innefattar åtagande för tiden efter sistnämnda dag,
gälla motsvarande bestämmelse.
Styrelsens ordförande skall — med den inskränkning, varom förut
stadgats i detta moment — vid lika röstetal äga utslagsröst i här nedan
uppräknade fall, nämligen i fråga om: 1) försäljningar för export, 2) anställande
av och anställningsvillkor för personal (dock ej verkställande
direktör), 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av liknande
anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal; allt i
den mån dylika beslut, som fattas under tiden 1933—1936, avse rättshandlingar,
som innefatta åtagande för tiden 1937—1942, eller, därest
dylika beslut fattas under tiden 1937—1942, avse rättshandling, som
innefattar åtagande beträffande tiden 1943—1946.
Mom. 5. Vid styrelsens sammanträden skall alltid föras protokoll,
som justeras av ordföranden och en annan av styrelsen utsedd ledamot.
§ 14-
Bolagets rörelseår — — — november månad.
Granskning av bolagets räkenskaper och förvaltning skall, sedan
bokslutet upprättats, ofördröjligen verkställas av därtill utsedda revisorer,
av vilka Kungl. Maj:t för svenska staten, som äger samtliga preferensaktier,
utser två jämte en suppleant för dem samt stamaktieägarna två
jämte en suppleant för dem. De revisorer, som skola utses av stamaktieägarna,
väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden till nästa
ordinarie bolagsstämma. Uppdraget för de revisorer, som utses av Kungl.
Maj:t, skall avse samma tid.
Styrelsen — — — ordinarie bolagsstämma. Revisorerna äga att
under den tid, för vilken de äro utsedda, när helst de önska, taga kännedom
om bolagets räkenskaper och förvaltning.
§ 15-
Bolagsstämma — — — till bolagsstämma.
Kallelse till bolagsstämma utfärdas genom kungörelse — — —
extra stämma. Kallelse till extra stämma må dock i stället kunna ske
genom skriftligt meddelande, som minst en vecka före stämman inlämnas
till finansdepartementet, samt genom rekommenderade brev med
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 113 höft. (Nr 129.) 3
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
allmänna posten, vilka minst en vecka före stämmodagen utsändas till
varje annan aktieägare än svenska staten.
I kallelse — — — omförmäles.
§ 20.
Vid ordinarie bolagsstämma — — —.
5) Val av suppleanter för styrelseledamöter och för revisorer;
6) ---.
7)---.
Under en vecka närmast före stämman — — — förekomma.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
19
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, örne.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet,
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (i det följande benämnt malmbolaget)
äger som bekant våra två mest betydande malmfält, de vid
Kiruna och Gellivare. Staten äger hälften av aktierna i nämnda bolag
under det att återstående hälften praktiskt taget tillhör Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund (i det följande benämnt trafikbolaget). Statens
och trafikbolagets ömsesidiga rättigheter och skyldigheter regleras i
främsta rummet av bestämmelserna i dels den för malmbolaget gällande
bolagsordningen, dels ock åtskilliga mellan staten samt nämnda bolag
och trafikbolaget ingångna kontrakt, av vilka det första och viktigaste
är daterat den 7 mars—29 juni 1907.
Aktierna i malmbolaget äro uppdelade i två lika stora serier,
omfattande den ena preferensaktier, som tillhöra staten, och den andra
stamaktier, som tillhöra trafikbolaget. Staten är enligt bolagsordningen
för tiden t. o. in. 1937 endast berättigad till en vinst, motsvarande viss
avgift å hälften av den i Kiruna och Gellivare brutna malmen. (Avgiften
utgår enligt bolagsordningen med växlande belopp, lägst 50 öre
per ton för Gellivaremalm och 1 krona per ton för Kirunamalm, samt
stiger småningom till 1 respektive 2 kronor per ton. Högre avgifter
lämnas merendels för de kvantiteter malm, som enligt senare kontrakt
brytas utöver vad i 1907 års kontrakt är angivet). Nettovinsten i övrigt
tillfaller stamaktieägarna. Efter 1937 års utgång skall vinsten delas lika
mellan stam- och preferensaktieägarna.
Statens begränsade rätt till utdelning under tiden till och med
1937 motsvaras av en begränsning i dess inflytande över handhavandet
Statens deläg
arskap i
LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag.
Malmbolagets
bolagsordning
samt 1907 års
kontrakt.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Statens rätt
till inlösen av
stamaktierna
1 malmbolaget.
av malmbolagets angelägenheter. Sålunda äger staten för tiden intill
år 1938 utse allenast en ledamot av bolagets styrelse jämte suppleant
för denne samt har för sina aktier en rösträtt, som reducerats till
Vio av den rösträtt, stamaktierna medföra. Vidare utser staten allenast
en revisor jämte en suppleant. Beträffande den av staten utsedde styrelseledamotens
befogenhet gäller dock, att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar,
borgensförbindelser och kreditavtal skola för att vara gällande
vara undertecknade ‘ jämväl av honom. Fr. o. m. år 1938 hava stamaktieägare
och preferensaktieägare lika inflytande.
Emellertid har staten utöver de befogenheter, som tillkomma densamma
enligt bolagsordningen, genom 1907 års kontrakt tillförsäkrats
vissa förmåner. Sålunda ägér staten rätt att den 31 december 1932 inlösa
de aktier i malmbolaget, som då tillhöra trafikbolaget eller Aktiebolaget
Gellivare Malmfält. I § 9 av 1907 års kontrakt meddelas närmare bestämmelser
angående nämnda inlösen. Här må erinras om följande.
Till grund för inlösningen skall läggas en värdering av bolagets
aktier, grundad å den medelvinst, malmbolaget haft under åren 1920—
1929 på en malmkvantitet av 30 miljoner ton Kirunamalm samt 7.5 miljoner
ton Gellivaremalm. Den årliga medelvinsten under nämnda period
kapitaliseras efter 4 procent på sådant sätt, att bolaget för sin hälft av
aktiestocken erhåller en lösesumma, som uppgår till 25 x hälften av
medelvinsten. Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen
ägt rum under nämnda 10-års period, skall i stället för den tid, avbrottet
varat, i beräkningen medtagas en lika lång period närmast före år
1920. Lösesumman beräknas av en niomannanämnd och skall erläggas
inom loppet av ett år. Har bolaget icke hunnit bryta den malmmängd,
som, enligt vad nedan sägs, må brytas intill utgången av år 1932, skall
staten utöver lösesumman betala ersättning, i den mån på trafikbolagets
aktier belöper för vad av medgivna kvantitet icke utfraktats, dock i intet
fall för mera än 5 miljoner ton. Denna myckenhet har sedermera enligt
§ 6 i kontrakt den 9 april—26 juni 1908 höjts till 7 miljoner ton. Sker
ej inlösen 1932, skall dylik ersättning, dock för högst fem miljoner
ton, betalas efter 1937 års utgång, men får då, om staten sådant önskar,
fördelas på en femårsperiod. Vidare skall staten enligt ett den 4 april
—18 juli 1913 dagtecknat kontrakt vid inlösen återbetala bolaget kostnaderna
för undersökning genom djupborrningar rörande malmernas
dimensioner intill en kostnad av 500,000 kronor. Däremot skall från
lösesumman avräknas, i händelse malmkvantiteterna icke uppgå till vissa
angivna myckenheter i Kiruna och Gellivare, vad som svarar mot
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
21
bristen i dessa kvantiteters sammanlagda belopp, varjämte från lösesumman
vidare skall avräknas 3 kronor per ton för hälften av de malmkvantiteter,
som må hava brutits enligt 1913 års kontrakt.
Därest inlösen icke skett vid 1932 års utgång, har staten enahanda
lösningsrätt vid 1942 års utgång. Om lösesummans bestämmande och
grunderna därför m. m. skall gälla detsamma, som gäller för inlösen
vid 1932 års utgång, dock med den olikhet, att till grund för lösesummans
beräkning skall läggas medelårsvinsten under 1 O-årsperioden
1928—1937.
Till skydd för de rättigheter, som man velat tillförsäkra staten,
hava i bolagsordning och kontrakt inryckts vissa bestämmelser.
Sålunda stadgas i bolagsordningens § 22, att beslut om ändring
av bolagsordningen, om utsläppande av aktier utöver minimikapitalet, om
försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller gruva eller del därav,
om bolagets upplösning eller nedläggande av gruvdriften icke är giltigt
med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t godkänt. Vidare har i § 4
av 1907 års kontrakt inryckts bestämmelser till skydd mot uppskrivning
av malmbolagets tillgångar, varjämte bolaget enligt § 16 skall sörja
för en i allo rationell malmbrytning samt för sådant ändamål vidtaga
erforderliga anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget skall
hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick, och får under
åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan egendom.
Vidare skall bolaget sörja för beredande av tjänliga bostäder åt arbetarna
samt i övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras trevnad.
För att ej förminska värdet av statens inlösningsrätt är trafikbolaget
vidare skyldigt att utan rätt till regress gälda de skulder, som malmbolaget
må hava ådragit sig intill 1933, resp. 1938. Slutligen är brytningsrätten
begränsad till 73 miljoner ton Kirunamalm och 18,750,000
ton Gellivaremalm under 25-årsperioden 1908—1932 samt, i händelse
staten icke begagnar sin rätt att inlösa trafikbolagets aktier vid 1932
års utgång, till 15 miljoner ton Kirunamalm och 3,750,000 ton Gellivaremalm
under 5-årsperioden 1933—1937 (för tiden efter 1937 finnes
intet stadgat angående brytningsrätten). Trafikbolaget samt Aktiebolaget
Gellivare Malmfält hava iklätt sig ansvar såsom för egen förbindelse
för alla de förpliktelser, som enligt 1907 års kontrakt åligga malmbolaget.
Trafikbolagete stamaktier ligga i förvar hos riksbanken och
få icke före utgången av år 1942 överlåtas till annan. Därjämte ligga
vissa andra handlingar (åtkomsthandlingar m. m.) i förvar hos riksbanken.
Skyddsbestämmelser
för statens
rättigheter i
malmbolagets
bolagsordning
samt
i 1907 års
kontrakt.
22
Kungl. Maj.ts proposition Nr 129.
Garantier till
förmån för
det allmänna.
Skyddsbestämmelser
för trafikbolagets
rättigheter.
Staten har emellertid tillförsäkrat sig icke blott fördelar av privatekonomisk
art utan jämväl vissa garantier till förmån för det allmänna.
Sålunda är malmbolaget skyldigt att i främsta rummet leverera
vad som åstundas för järn- eller stålverkning inom Sverige till priser,
som vid tiden för köpet i allmänhet äro skäliga. Jämväl har trafikbolaget
förbundit sig att begränsa exporten av malm från sina gruvor
i Grängesberg.
Emellertid har även malmbolaget tillförsäkrats vissa garantier i
form av skydd mot dels konkurrens, dels förhöjning av produktionskostnaderna
genom förhöjda järnvägs frakter, genom exporttull eller
genom särskild beskattning.
Med avseende å trafikbolagets skydd mot konkurrens är att märka,
att enligt § 5 mom. 3 i 1907 års kontrakt inmutning eller malmbrytning
å vissa områden icke får äga rum; att enligt § 6 mom. 2, 3 och
4 i samma kontrakt staten intill år 1933 eller, om staten då ej begagnar
sin lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom vissa staten tillhöriga
gruvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat
än för järn- eller ståltillverkning i Sverige; att denna begränsning av
statens rätt att tillgodogöra sig sina gruvfält genom § 2 i 1908 års
kontrakt utsträckts till vissa andra gruvfält; samt att staten under tiden
intill 1932 års utgång eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt,
intill 1937 års utgång icke får låta annan frakta för export avsedd
järnmalm å järnvägen Svartön-Riksgränsen mot billigare avgifter än
dem, som medgivas malmbolaget, ävensom att efter år 1932, respektive
1937 års utgång, sistnämnda bolag skall äga utfrakta malm på samma
villkor, som angående för export avsedd malm bestämmas för andra
malmtrafikanter i Norrbotten.
I § 8 av 1907 års kontrakt hava fastställts vissa fraktbelopp, för
vilka malmbolaget under tiden t. o. in. 1932 skall äga utfrakta malm.
Dock gälla de modifikationer, att ökning av utfraktningen får ske endast
successivt och efter föregången anmälan av bolaget samt att, därest
statens självkostnader, däri inberäknat 5 procent å nuvarande och blivande
anläggningskostnad för järnvägen, icke täckas av nämnda fraktsatser,
bolaget skall betala för bandelen Gellivare-Riksgränsen praktiskt
taget hela driftförlusten samt för bandelen Gellivare-Svartön så stor del
av totala årskostnaden (inklusive ränta) för denna bana, som belöper på
malmbolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden
på banan. Skulle bolaget icke frakta så stor malmkvantitet sistnämnda
väg, som bolaget anmält till befordran, skall vid beräkning av bolagets
23
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 129.
andel i nämnda årskostnad bolagets transportmängd i alla fall beräknas
hava utgjort de en gång uppgivna kvantiteterna. Har till följd av
krig eller blockad avbrott i utfraktningen ägt ram, skola bolagets förpliktelser
i detta hänseende dock upphöra för den tid, avbrottet varat.
Vidare har i § 18 av 1907 års kontrakt stadgats, att, om »under
den tid detta avtal äger bestånd» exporttull eller annan pålaga eller avgift
av vad slag det vara må av svenska staten pålägges järnmalm,
som brytes eller exporteras, skall staten gottgöra trafikbolaget och malmbolaget
vad de av sagda grund må slutligen vidkännas för malm, som
brutits i någon i 1907 års kontrakt avsedd fyndighet.
Slutligen har malmbolaget genom § 5 tillerkänts nyttjanderätt till
vissa områden, så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom Gellivare,
respektive Kiruna malmfält.
Såsom redan omnämnts, ha senare mellan staten och bolagen
träffats åtskilliga överenskommelser. Sålunda medgavs malmbolaget
genom kontraktet av år 1908 att för tiden 1915—1932 bryta och tillgodogöra
sig ytterligare 9 miljoner ton, varav 2.5 miljoner ton finge
tagas inom Gellivare malmfält. För denna ökade brytning skulle staten
hava viss kontant ersättning samt därjämte en royalty av 3 kronor per
ton å halva den brutna myckenheten; dock att å denna royalty skulle
avräknas den avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier
på grund av bolagsordningens bestämmelser ägde utbekomma i
utdelning för ifrågavarande fyra och en halv miljoner ton.
Genom kontrakt den 30 september—6 oktober 1911, som gäller
för tiden till 1932 års utgång, hava bestämmelser träffats rörande malmbolagets
rätt att tillgodogöra sig samt bortfrakta s. k. varpmalm.
Genom kontraktet av år 1913 har malmbolaget medgivits ytterligare
brytningsrätt för tiden 1913—1932 med tillsammans 31 miljoner ton,
varav högst 21,600,000 ton inom Kiruna och högst 9,400,000 ton inom
Gellivare malmfält. För den enligt sistnämnda kontrakt brutna malmen
skall staten uppbära nettovinsten å halva kvantiteten, vilken nettovinst
fixerats till 6 kronor per ton. Dock skall härifrån avräknas den avgift,
som staten äger bekomma i utdelning å sina preferensaktier för samma
malmkvantiteter. Enligt såväl 1908 som 1913 års kontrakt gälla samma
bestämmelser om fraktsatser som i 1907 års kontrakt, varjämte trafikbolaget
iklätt sig borgen för malmbolagets förbindelser.
1908 åra
kontrakt.
1911 års
kontrakt.
1913 års
kontrakt.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
1918 års
tilläggsavtal"
om utfallna
kvantiteter.
1918 åra
" st åt suppgörelse"
om
Luossavaara
och om ökad
export från
Grängesberg.
Behövligheten
av en
revision av
malmavtalen.
Genom »tilläggsavtal» av den 1 juli 1918 har vidare bestämts, att
de kvantiteter järnmalm, som malmbolaget ägt bryta under då pågående
krig, men som därunder icke blivit bortfraktade, skola, därest staten år
1932 begagnar sin lösningsrätt, under åren 1933—1942 levereras till
trafikbolaget till självkostnadspris, vari inräknas royalty till G. E. Broms’
rättsinnehavare samt den royalty, vinstandel eller utdelning å staten tillhöriga
preferensaktier i malmbolaget, som på grund av 1907, 1908 och
1913 års kontrakt skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det
år, den utfallit. Begagnar sig staten icke av sin lösningsrätt 1932 och
har malmbolaget vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta nu
avsedda kvantiteter, skall detsamma till trafikbolaget under åren 1938
—1942 leverera dessa kvantiteter med eu femtedel årligen.
Genom 1907 års kontrakt blev staten ägare till åtskilliga gruvfält,
som då tillhörde Mertainens Gruvaktiebolag, varjämte malmbolaget
till staten upplät med äganderätt vissa gruvor samt uteslutande nyttjanderätten
under 30-årsperioden 1908—1937. till Luossavaara malmfält
med rätt för staten att vid utgången av nämnda 30-årsperiod antingen
behålla detta malmfält med full äganderätt och utan lösen eller
ock att återlämna detsamma till malmbolaget mot lösen av alla för
gruvornas tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter
m. m.
Genom ett annat avtal av den 1 juli 1918 har staten till trafikbolaget
och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåtit uteslutande
nyttjanderätten under åren 1919—1930 till Luossavaara malmfält med
rätt för bolagen att mot vissa avgifter bryta 350,000 ton om året
samt med rätt för trafikbolaget att under åren 1919—1930 från gruvorna
i Grängesberg exportera vissa myckenheter utöver förut bestämda kvantiteter.
Huru skickligt 1907 års kontrakt och malmbolagets bolagsordning
än äro utarbetade, har det dock visat sig, att ju närmare man kommer
tiden för en eventuell statsinlösen av trafikbolagets aktier i malmbolaget,
desto starkare har behovet av vissa jämkningar i dessa grundläggande
avtal gjort sig gällande. Åven om utvecklingen fortgått normalt utan
att näbbas av världskriget skulle så blivit fallet; men till följd av de
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
under senare åreu uppkomna abnorma förhållandena har behövligheten
av dylika jämkningar gjort sig än mera kännbar.
I detta sammanhang vill jag erinra därom, att Kungl. Maj:t den
25 september 1920, efter hemställan av dåvarande chefen för finansdepartementet,
uppdrog åt ingenjören K. J. Beskow och statsrådet Torsten
Nothin att utreda frågan om tillvaratagandet av statens inlösningsrätt
till ifrågavarande malmfyndigheter ävensom i samband därmed uppkommande
spörsmål.
Dessa personer hava inriktat sitt arbete huvudsakligen på att genom
förhandlingar med representanter för bolagen söka lå till stånd en
överenskommelse, varigenom såväl statens som bolagens berättigade
önskemål kunde bliva tillgodosedda. I dessa förhandlingar, vilka ägde
rum under år 1921, hava, efter anmodan av Beskow, som under tiden
blivit statsråd och chef för finansdepartementet, deltagit jämväl f. d.
rådmannen A. Cederborg och överdirektören W. Borgquist. Under förhandlingarnas
gång har man sökt vinna samstämmighet om så många
punkter som möjligt, varjämte på grundval av det förda meningsutbytet
utarbetats förslag till överenskommelse jämte därav föranledda
ändringar i malmbolagets bolagsordning. I följd härav förelåg hösten
1921 förslag till överenskommelse, beträffande vilket enighet uppnåtts
utom i ett par huvudpunkter.
Någon slutlig enighet mellan förhandlarna å ömse sidor hade
emellertid ej kommit till stånd, då jag i oktober 1921 tillträdde chefskapet
för finansdepartementet. Då de kvarstående meningsskiljaktigheterna
icke syntes mig oöverkomliga, har jag med utgångspunkt från
det till mig av min företrädare i ämbetet, ingenjören Beskow, överlämnade
kontraktsförslaget sökt få till stånd en överenskommelse i
frågan med bolagen; och är jag nu i tillfälle att framlägga ett förslagtill
sådan överenskommelse, vilket blivit av bolagens styrelser godkänt
och vilket synes mig kunna jämväl för statens räkning antagas. Förslaget
innebär en jämkning mellan de av underhandlarna a ömse sidor
intagna ståndpunkter.
Innan jag närmare redogör för förslagets innehåll, torde det emellertid
tillåtas mig'' att framhålla de skäl, som tala för en jämkning i rättsförhållandet
mellan staten, å ena, och bolagen, å andra sidan.
Dessa skäl hava avseende såväl å frågan om statens inlösningsrätt
som å vissa redan förhandenvarande förhållanden.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 113 höft. (Nr 129.) ^
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Skal för Med avseende å statens ^lösningsrätt är att framhålla följande.
inlösning sb e.- 1) Det vållar givetvis vissa svårigheter för staten att — på sätt
stämmehema. densamma enligt 1907 års kontrakt åligger i händelse av inlösen —
utanordna hela lösesumman inom loppet av ett år; möjligheten att fördela
densamma å ett flertal år måste givetvis för statsverket utomordentligt
underlätta en inlösen av trafikbolagets aktier.
2) Aven ur rent organisatorisk synpunkt måste med nuvarande
anordningar en statsinlösen medföra svårigheter.
a) Staten har för närvarande endast en styrelseledamot och en
revisor i malmbolaget samt en styrelseledamot och en revisor i trafikbolaget,
genom vilka staten följer dessa båda bolags arbeten. Det synes
vara önskvärt, att staten, om den vill begagna sig av inlösningsrätten,
genom en utsträckt representation i styrelsen i högre grad än hittills
beredes tillfälle att taga del i malmbolagets ledning, icke minst beträffande
själva malmförsäljningen. Det bör anmärkas, att malmförsäljningen
icke bedrives av malmbolaget utan av trafikbolaget, som även
har hand om befraktning, bokföring m. m.
b) Malmen levereras nu till stor del eif mottagningsorten. Staten
torde vid eventuell inlösen vara tvungen att fortsätta rörelsen efter i
stort sett samma principer som bolagen och bör därför i god tid skaffa
tonnage därför.. Det är önskligt, att staten får rätt att vid ett eventuellt
övertagande av gruvdriften även inlösa trafikbolagets tonnage.
3) Malmförsäljningarna hava hittills skett efter sådan plan, att
större delen av bolagets brytning försålts medels mångåriga kontrakt,
under det att en mindre del använts för försäljningar genom korta kontrakt.
Malmbolaget torde nu vara framme med sina försäljningar till
omkring år 1930 samt svävar i ovisshet om, vilken försäljningspolitik
som bör föras för tiden därefter. Det måste såväl för staten som för
bolaget vara av vikt, att försäljningsverksamheten kan ske i samförstånd
dem emellan, varvid staten givetvis kommer att övervaka att den ordnas
så, att statens övertagande av verksamheten därigenom icke omöjliggöres
eller försvåras.
De nu anförda skälen för jämkningar i rättsförhållandet mellan
staten och bolagen skulle sannolikt gjort sig gällande även vid en normal
utveckling. De med den nuvarande världskrisen förbundna händelserna
hava emellertid i hög grad aktualiserat kravet på jämkningar i avtalen
mellan staten och bolagen; anmärkas bör, att härvidlag det största intresset
för jämkningar ligger å bolagens sida.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
27
4) ''En stor del av ännu gällande försäljningskontrakt hava baserats
på kostnadsberäkningar, som icke tagit hänsyn till de genom kristiden
ändrade arbets- och transportkostnaderna. Följden härav torde bliva,
att malmbolagets vinst åtminstone för första åren och sannolikt för
större delen av 1 O-årsperioden 1920—1929 blir starkt reducerad. Bolagen
anse det vara skäligt, att en framskjutning äger rum beträffande
den s. k. vinstberäkningsperioden, innebärande att i stället för att nettovinsten
under åren 1920—1929 skall läggas till grund för beräkning
av lösesumman, vinsten under en senare period i stället blir bestämmande
för denna.
Innan de ekonomiska förhållandena i världen uppnått större stadga
och innan man vet i vilket ungefärligt läge penningvärdet kommer att
stabiliseras, är det givetvis svårt att med någon större grad av visshet
förutsäga, vad en förflyttning av vinstberäkningsperioden i realiteten
kan innebära. Dock har jag den uppfattningen, att en dylik förskjutning
skulle verka höjande på lösesumman och sålunda i viss mån försvåra
möjligheten för staten att kunna inlösa malmfälten, försåvitt icke
trafikbolaget, på sätt detsamma velat göra gällande, skulle vid en inlösen
förklaras berättigat att med åberopande av de vid upprättandet av 1907
års kontrakt icke förutsedda förhållandena under och efter världskriget
erhålla jämkning uppåt i lösesumman.
5) Såsom vidare skäl för en framflyttning av den tioårsperiod, vars
vinst skall läggas till grund för beräkning av en blivande lösesumma,
har av bolagen framhållits, att malmbolaget därigenom skulle sättas i stånd
att driva en mera rationell försäljningspolitik. Försäljningarna hava
hittills skett huvudsakligen till Tyskland. Möjligt är, att detta land
fortfarande blir den viktigaste avsättningsorten, men utsikterna härför
äro dock minskade, måhända även därigenom att Tyskland nu förlorat
den väsentliga delen av de lågprocentiga s. k. minettmalmer, med vilka
den från Sverige inköpta malmen i avsevärd omfattning uppblandats.
I varje fall visa de vunna erfarenheterna under den pågående kristiden
hän mot önskvärdheten av en malmmarknad å flera olika länder. Upparbetandet
av en sådan marknad i England och Amerika, där dock redan
nu köpare finnas, kan medföra betydande omkostnader, varför det enligt
bolagens mening borde vara befogat, att resultatet av malmbolagets
verksamhet de närmaste åren icke i samma grad, som enligt bestämmelserna
i 1907 års kontrakt förutsättes, lägges till grund för lösesummans
bestämmande.
6) Under åberopande härav och med framhållande av att malmbolaget
i motsats till annan industri haft dåliga konjunkturer jämväl under
Skäl för
andra jämkningar
i rättsförhållandet
mellan staten
och bolagen.
28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
%
krigsåren, har från trafikbolagets sida framhållits, hurusom det vore rättvist,
att tiden för en statsinlösen framflyttades ett skäligt antal år.
Emellertid har frågan om överenskommelse ytterligare i vissa
andra hänseenden blivit aktuell.
1) I främsta rummet har uppmärksamheten därvid fästats vid
fraktförhållandena å malmbanorna. Det torde böra till en början erinras
därom, att de i 1907 års kontrakt angivna fasta fraktsatserna visat
sig under de senare åren icke täcka järnvägens driftkostnader jämte
ränta å anläggningskapital m. m. Järnvägsstyrelsen har därför vid domstol
mot malmbolaget anhängiggjort talan om utbekommande av de garantibelopp,
som malmbolaget enligt 14 § i 1907 års kontrakt har att i dylikt
fall utgiva. Järnvägsstyrelsens krav belöper sig för närvarande till inemot
50 miljoner kronor. Malmbolaget har bestritt talan under åberopande bl. a.
av att avbrott i utfraktningen ägt rum till följd av krig och blockad
samt att bolaget förty vore befriat från sin berörda garantiförpliktelse.
Bolagen ha hemställt, att därest malmbolaget skulle förpliktas utgiva
något belopp på grund av järnvägsstyrelsens nyss omförmälda
krav, bolagets fraktskuld för tiden t. o. m. år 1920 likväl skall få till
större delen innestå, till dess eventuell inlösen äger rum. Med hänsyn
därtill, att ränta lagligen torde kunna utdömas endast efter 5 procent,
under det att den ränta, som staten haft att vidkännas för upplåningunder
kristiden torde vara högre, synes för bifall till bolagens förslag i
denna del böra fordras, att ränta gäldas efter förslagsvis 6 procent från
respektive fraktårs slut, vilken ränta årsvis skall läggas till kapitalet och
jämte detta förräntas. Den mellan järnvägsstyrelsen och trafikbolaget
pågående processen om frakttillägget har emellertid ytterligare framhävt
önskvärdheten av att dels bolaget åtminstone för tiden från och med
den 1 januari 1921 betalar frakttillägg utan att begära avdrag på grund
av föregående krig eller blockad dels fraktavräkningen förenklas.
2) I samband med spörsmålet om ett ordnande av frakttilläggen
har från bolagens sida väckts jämväl en annan fråga.
Av bolagen har nämligen ifrågasatts, att vid betalning av deras
fraktskuld skulle få avräknas de skattebelopp, som bolagen under kristiden
fått vidkännas till följd därav, att malmbolagets vinst beräknats
utan hänsyn till denna fraktskuld. Förutsättning för ett dylikt
medgivande torde böra vara, att bolagen icke genom en sådan bestämmelse
göra en direkt förtjänst därigenom, att den beskattningsbara inkomst,
som bolagen under kommande år i verkligheten hava, reduceras
genom avräkning av fraktskulden, och att bolagen sålunda bli i tillfälle
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
att i beskattningshänseende avräkna denna skuld två gånger, nämligen
dels genom restitution för skattebelopp under kristiden och dels genom
en minskning av den beskattningsbara nettovinsten under den tid, då
fraktskulden betalas.
3) Bolagen ha framhållit, att brytningen i Gellivare vore förlustbringande
och att det vore för malmbolaget bäst att tillsvidare nedlägga
brytningen i Gellivare och koncentrera densamma till Kiruna. Givet
är att ett nedläggande av driften vid Gellivare skulle för detta samhälle
och dess inbyggare medföra synnerliga vådor. V isserligen synes staten
med visst fog kunna göra gällande, att malmbolaget på grund av bolagsordningens
bestämmelser är pliktig att uppehålla driften vid Gellivare.
Emellertid måste det anses i hög grad önskvärt, att full trygghet ernås
beträffande brytningens upprätthållande av bolagen.
I det förslag till överenskommelse, som jag nu går att framlägga
för Kungl. Maj:t, har man sökt finna eu anordning, varigenom förut
berörda önskemål kunde bliva tillgodosedda under skäligt hänsynstagande
till båda parternas berättigade intressen.
Beträffande den pågående tvisten mellan statens järnvägar och
malmbolaget angående det senares skyldighet att utgiva s. k. irakttillägg
innehåller kontraktsförslaget att, å ena sidan, malmbolaget erhåller
anstånd med erläggandet av större delen utav de frakttillägg,
som för redan gången tid kan komma att utdömas, samt, å andra sidan,
staten tillförsäkras sådan räntegottgörelsc å sin fordran, att något men
icke vållas statsverket vare sig genom bolagets underlåtenhet att frivilligt
betala någon del av fraktskulden eller genom den bolaget nu beviljade
krediten. För att undvika förnyade dröjsmål från malmbolagets
sida med framtida frakttilläggs likviderande, har vidare inryckts bestämmelse
om skyldighet för bolaget att utan hinder av uppkommande
meningsskiljaktigheter förskottsvis betala dylika frakttillägg enligt järnvägsstyrelsens
räkningar. I ändamål att tvister må kunna för framtiden
undvikas, har bolaget medgivits rätt att taga del av järnvägsstyrelsens
räkenskaper, i den mån det erfordras för att följa beräkningar
av frakttillägg m. m. I båda kontrahenternas intresse har vidare föreslagits
den förenkling, att järnvägsdelarna Gellivare (Malmberget)—
Svartön och Gellivare—Riksgränsen, beträffande vilka nu gälla olika
garantibestämmelser med därav följande tidsödande beräkningar för
järnvägsstyrelsen, skola för frakttilläggens bestämmande anses såsom eu
enhet; då denna anordning kan för malmbolaget medföra viss vinst, om
Riktlinjerna
för det nya
kontraktsförslaget.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
malmtrafiken koncentreras till endera bansträckan, har bolaget åtagit
sig en skärpning av garantivillkoren.
I sammanhang härmed har även skattefrågen blivit ordnad så, att
bolagen tillgodoskrivas de skattebelopp, vilka bolagen fått utgiva till
följd av malmbolagets underlåtenhet att upptaga omtvistade frakttillläggen
såsom skulder; samtidigt ha skapats tillräckliga garantier mot
förlust för staten för det fall, att bolagens beskattningsbara vinst något
senare år kommer att bliva reducerad genom frakttilläggens gäldande
eller upptagande som skuld.
Vidare har man tryggat ett uppehållande av gruvdriften vid Gfellivare,
varjämte malmbolaget för det fall, att malmskeppningen över Svartöri
skulle minskas eller helt inställas, åtagit sig vissa ekonomiska förpliktelser
gent emot Luleå stad, som nedlagt avsevärda kostnader å sin hamn.
Staten har därjämte tillförsäkrats åtskilliga förmåner, som avse att
underlätta en statsinlösen av stamaktierna i malmbolaget. Sålunda äger
staten rätt att vid en inlösen övertaga en del av trafikbolagets tonnage
och erforderlig handelsorganisation. Av än större betydelse är, att staten
tillförsäkrats att redan nu erhålla en ökad representation i styrelsen
samt att garantier skapats mot en sådan ledning av bolagets angelägenheter,
att en inlösen därigenom försvåras eller statens intressen eljest
eftersättas.
Det för staten viktigaste medgivandet är emellertid, att lösesummans
erläggande må kunna enligt olika alternativ fördelas på längre
eller kortare tid efter statens val.
Åt bolagen återigen har medgivits en förskjutning av den tidsperiod,
efter vars driftresultat lösesumman skall beräknas, varjämte den
tidpunkt, då staten första gången kan påfordra inlösen av stamaktierna
i malmbolaget förskjutits fyra år. Beträffande dessa punkter har det
varit svårast att komma till enighet med bolagen. Bolagen hava med
styrka fitimhållit, att det vid avslutandet av 1907 års kontrakt tydligen
varit meningen, att lösesumman skulle baseras på den normala avkastningen
och att bestämmelserna om lösesummans beräkning i 1907
års kontrakt sannolikt fått en annan utformning, om man år 1907
kunnat tänka sig möjligheten av det nu avslutade världskriget. Därför
hava också bolagen ansett sig kunna på grund av ekonomisk force
majeure göra anspråk gällande på sådan ändring av nämnda bestämmelser
om lösesummans beräkning, att de dåliga vinstresultaten under
början av perioden 1920—1929 icke skulle få så stor inverkan som de
senare årens driftresultat. Hellre än att nöja sig med en mindre förskjutning
av vinstberäkningsperioden med avstående från framtida anspråk
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
31
på ändring av meromnämnda beräkningsnormer för lösesumman på
grund av ekonomisk force majeure hava bolagen velat avstå från det
nya avtalet i den förhoppningen, att staten ändå icke skulle kunna verkställa
inlösen den 31 december 1932, därest lösesumman enligt 1907
års kontrakt skulle betalas på en gång med tillämpning av 1907 års
bestämmelser om inlösen m. m. A min sida har jag icke velat förorda
bolagens önskan, att ur vinstberäkningsperioden få uteslutna ett större
antal av de i perioden 1920—1929 först kommande dåliga åren utan
har jag ansett, att tiden från och med den 1 januari 1922 skulle under
alla omständigheter medtagas. På grund av vikten för det allmänna
av att en uppgörelse kommer till stånd och jämväl till en viss grad
av billighetsskäl har jag däremot ansett mig kunna föreslå en vinstberäkningsperiod
av 12 år från och med 1922 till och med 1933 och inlösen
tidigast den 31 december 1936.
I själva verket anser jag, att de uppoffringar ''staten eventuellt
påtager sig genom uppskov med inlösen till tidigast den 31 december
1936 och genom vinstberäkningsperiodens ändring, till fullo uppvägas
av de ökade möjligheter, staten erhåller att, därest så befinnes lämpligt,
lösa stamaktierna och Titan stagnation i driften eller malmförsäljningen
på egen hand fortsätta malmbolagets verksamhet.
Såsom jag förut omnämnt är en av förutsättningarna för det nya Specialavtalet,
att vissa ändringar ske i malmbolagets bolagsordning i avsikt motiveri"9
att tillförsäkra staten större inflytande på bolagets ledning. Enligt ~ ^b*£glset
de föreslagna njm bestämmelserna skall staten omedelbart erhålla rätt ordningen.
att utse lika många styrelseledamöter och revisorer som trafikbolaget.
För ernående av vederbörlig kontinuitet skola statens styrelseledamöter
och deras suppleanter utses för fyra år i sänder och avgå en för varje
år. Härigenom sker naturligen ingen inskränkning i den staten enligt
vanliga regler tillkommande rätt att avsätta styrelseledamot, som anses
icke bevaka statens intressen.
Järnvägsstyrelsen har i detta sammanhang uti infordrat utlåtande
anfört:
Med hänsyn till den stora del, statens järnvägar hava i mellanhavandet mellan
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och staten — styrelsen tänker härvid särskilt
på planläggandet i fråga om bolagets malmutfraktningar samt på beräkningarna för
utrönande, huruvida och med vilket belopp frakttillägg skall utgå — har styrelsen
ansett sig i detta sammanhang böra uttala önskvärdheten av, att en av de fyra
ledamöter, staten skall äga att insätta i bolagets styrelse, måtte utses med tanke
på, att han skall representera statens jänvägars intressen.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
I detta sammanhang vill jag omnämna, att tratikbolagets representanter
under förhandlingarna ifrågasatt, att statens styrelseledamöter
skulle utses efter förslag av vissa myndigheter. Emellertid torde det
icke vara riktigt att genom eu dylik bestämmelse, som för övrigt skulle
leda till att statens styrelseledamöter utsåges närmast för tillgodoseende
av sakkunskap på vissa speciella områden, i viss män binda Kungl.
Maj:t i valet av styrelseledamöter. Det lärer vara överflödigt framhålla,
att detta val bör ske uteslutande ur synpunkten att erhålla de för uppdraget
lämpligaste samt att det givetvis är önskvärt, om jämte tillgodoseendet
av den allmänna kompetensen kunna beaktas synpunkter av
sådan art, som av järnvägsstyrelsen anförts.
Vid lika röstetal inom styrelsen skall liksom enligt den nuvarande
bolagsordningen lotten i regel vara avgörande. För att förekomma,
att den ena sidans styrelseledamöter vid något tillfälle skola kunna få
ett övervägande inflytande därigenom, att de äro talrikare tillstädes,
har intagits en bestämmelse, att vardera sidans styrelseledamöter skola
anses hava så många röster som det antal, varmed andra sidans styrelseledamöter
kommit tillstädes. Finnas sålunda vid ett styrelsesammanträde
tre av statens och fyra av trafikbolagets ledamöter hava de förra
fyra röster och de senare tre röster var, och vardera sidan har tolv röster.
Vidare finnas vissa speciella bestämmelser med den verkan, att
den ena eller andra sidan för vissa tidsperioder har övervägande inflytande
i vissa avseenden. Under tiden till 1936 års utgång eller, om
staten då ej begagnar sin lösningsrätt, till 1937 års utgång skall ju
trafikbolaget hava hela vinsten av rörelsen, om man bortser från den
jämförelsevis låga utdelningen å preferensaktierna. Därjämte är vinsten
''under perioden 1922—1933, resp. 1928—1937 avgörande för lösesummans
storlek. Dessa omständigheter göra, att trafikbolaget med fog
kan göra anspråk på ett visst större inflytande för tiden till 1936, respektive
1937 års utgång. Å andra sidan är det just behovet för staten
att kunna redan - under tiden före inlösen vidtaga en del åtgärder för
den fortsatta driften efter inlösen, som varit en av anledningarna till,
att jag ansett staten böra medgiva eu revision av gällande bestämmelser,
och för vinnandet av detta önskemål är det nödvändigt, att staten får
den huvudsakliga bestämmanderätten i fråga om avtal och åtgärder,
som hava betydelse för bolagets ställning efter en eventuell statsinlösen.
Enligt det föreliggande förslaget skall styrelsens ordförande intill
1933 utses av de utav trafikbolaget utsedda styrelseledamöterna och för
tiden därefter av de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.
Verkställande direktör skall för tiden intill 1936 års utgång utses av
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
de utav trafikbolaget utsedda styrelseledamöterna och för tiden därefter
av styrelsen i vanlig ordning med lotten såsom i sista hand avgörande.
Härigenom får trafikbolaget för tiden till 1936 års utgång övervägande
inflvtande i styrelsen och därmed på bolagets skötsel. Härtill kommer,
att styrelsen med vissa undantag, till vilka jag strax skall återkomma,
är skyldig att ställa sig bolagsstämmans föreskrifter till efterrättelse
samt att på grund av den till 1937 års utgång gällande inskränkningen
i rösträtten för preferensaktierna trafikbolaget har majoritet på bolagsstämman
och därmed kan avgöra bolagets förvaltning till .1937 års
utgång.
Staten har å andra sidan intresse av att dels kunna förhindra avtal
och andra rättshandlingar, vilka innebära förpliktelser efter en eventuell
statsinlösen och därför kunna komma att påvila staten utan motsvarande
fördelar dels ock kunna åvägabringa åtgärder, vilka äro nödvändiga för
att rörelsen skall kunna utan avbrott drivas efter en eventuell statsinlösen.
Detta, intresse bar vunnit beaktande på det sätt, att i vissa
frågor beslutanderätten fråntagits bolagsstämman, där trafikbolaget har
majoritet till 1937 års utgång, och lagts hos styrelsen med viss utsträckt
befogenhet för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.
Sålunda skola alla avtal och andra handlingar, som ingås intill år
1937 och innefatta åtagande för tiden därefter, godkännas och undertecknas
av antingen två av de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna
eller den av dessa styrelseledamöter, som av Kungl. Maj:t
därtill utsetts, och skola även vissa andra rättshandlingar för samma
tid godkännas av två av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöter eller av
den särskilt förorduade styrelseledamoten. Motsvarande gäller beträffande
rättshandlingar, som innefatta åtagande för tiden efter år 1942 och ingås
under perioden 1937—1942. Dessutom bibehålies, ehuru i något
ändrad form, den förutvarande bestämmelsen, att intill år 1938 reverser,
pantförskrivningar, borgensförbindelser och kreditavtal för att vara giltiga
skola vara undertecknade av styrelseledamot, som utsetts av Kungl.
Maj:t. För att kunna föra fram åtgärder, som hava avseende å tiden
efter eventuell statsinlösen, har styrelsens ordförande, vilken för tid, som
nu är ifråga, skall utses av Kungl. Maj:t, tillerkänts utslagsröst i vissa
fall av större betydelse. Dessa fall äro 1) försäljningar för export, 2)
anställande av och anställningsvillkor för personal med undantag av
verkställande direktör, 3) upprättande av ageuturkontrakt och vidtagande
av liknande anordningar för försäljning samt 4) uppgörande av befraktningsavtal;
ordförandens utslagsrät.t gäller i den mån beslut härom, som
fattas under tiden 1933—1936, ha avseende å åtgärder beträffande tiden
Bikung till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 113 höft. (Nr 129.) 5
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
1937—1942 eller beslut härom, som fattas under tiden 1937 —1942, avse
åtgärder beträffande tiden 1943 — 1946. Med dessa bestämmelser har
avsetts att tillerkänna ordföranden utslagsröst även t. ex. under år 1934
ifråga om ett agenturkontrakt rörande försäljning av malm, som skall
levereras under åren 1937—1942, även om agentens verksamhet skall
börja före år 1937; dock att ett dylikt kontrakt icke bör medföra några
utgifter för bolaget förrän tidigast under år 1937.
Slutligen har i bolagsordningen intagits bestämmelser om bekvämare
form för kallelse till extra bolagsstämma.
§ a Första delen av denna paragraf (mom. 1—3) innehåller de nya
mom. i—3. bestämmelserna om malmbolagets och trafikbolagets garanti rörande förräntning
av malmbanorna.
Ifrågavarande paragraf har utarbetats . under samverkan mellan
representanter för statens järnvägar och för trafikbolaget.
Järnvägsstyrelsen har uti avgivet utlåtande förklarat sig icke hava
något att erinra mot kontraktsförslaget i denna del.
Emellertid har statskontoret uti infordrat yttrande anfört beträffande
mom. 1:
Då bestämmelsens avfattning lämnade rum för tvekan, huruvida förbindelsen
jämväl avsåge likviden av frakttillägget för år 1921, syntes ett förtydligande i sådan
riktning om möjligt böra i överenskommelsen intagas. Med hänsyn till statens
inkomstbehov torde det nämligen vara önskvärt, att statens järnvägar erhölle sin
fordran för nämnda år utan att behöva avvakta kravmålets slutliga avgörande,
vilket måhända icke på länge kunde förväntas. Det vore även att märka, att bolagen
beträffande 1921 års frakttillägg icke förbunde sig att erlägga sex procents ränta.
I anledning av detta statskontorets påpekande har malmbolaget
på min fråga förklarat sin avsikt vara att, under förutsättning av detta
kontraktsförslags godkännande, efter erhållande av järnvägsstyrelsens
räkning å frakttillägg för år 1921 betala detta tillägg jämte sex procent
ränta från dagen för räkningens mottagande med undantag allenast av
belopp, som bolaget på grund av skiljaktig uppfattning om beräkningsgrunderna
anser sig icke kunna godkänna. På grund härav och då
järnvägsstyrelsen och bolaget varit om kontraktets avfattning i denna
del ense, har jag ansett mig på frågans nuvarande läge icke böra
göra densamma till föremål för förnyade underhandlingar med bolagen.
Beträffande tolkningeu av andra stycket i mom. 1 synes kunua
göras gällande, att de grunder för frakttilläggets beräkning, som fastslagits
genom dom för tidigare år, skola vinna tillämpning vid järnvägs
-
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
styrelsens uträkning, även om domen icke vunnit laga kraft; givetvis
skall i sådant fall, om ändring sker i högre instans, ny uträkning äga
rum i enlighet med de grunder, som fastslagits i den nya domen. Om
sålunda underrätt fastslagit vissa grunder, enligt vilka järnvägsstyrelsen
erhållit blott ett lägre belopp, skall trakttillägget för senast förflutna fruktår
i järnvägsstyrelsens räkningar beräknas efter di ssa grunder. Tilllämpas
därefter i hovrättens dom grunder, som leda till ett för järnvägsstyrelsen
gynnsammare resultat, äger järnvägsstyrelsen utställa nya
räkningar å skillnadsbeloppet, vilka räkningar det åligger bolaget att
betala en månad efter mottagandet.
Det bar ifrågasatts, att i avtalet borde fastslås en fix ränta, som
bolagen skulle äga åtnjuta å restituerat frakttillägg, men har man slutligen
stannat vid den mening, att räntan borde beräknas efter den procent,
som bolaget för varje särskild tidsperiod skulle varit tvunget erlägga
vid en eventuell upplåning mot betryggande säkerhet.
I anläggningskostnaden för järnvägarna bör givetvis icke inräknas
kostnad för anläggning, som icke alls bar med malmtrafiken att gorå,
men uttrycklig bestämmelse härom bar icke ansetts böra införas i kontraktet,
utan bör avgörandet om anläggningskostnadens beräkning överlämnas
åt järnvägsstyrelsen.
Utgående därifrån att järnvägsstyrelsen skall å sträckan Svartön—
Riksgränsen normalt tillämpa de allmänt gällande fraktsatserna för utöver
bolagets malmtransporter förekommande trafik har man vid förhandlingarna
förutsatt, att järnvägsstyrelsen skall äga rätt att, där densamma
finner så vara lämpligt, bevilja skäliga fraktrabatter utan att
bolagets garanti enligt mom. 2 därav inskränkes; dock att givetvis icke
får göras rubbning i 1907 års kontraktsbestämmelser rörande annan
malmtrafik.
Malmbolaget har enligt förslaget erhållit kredit till 1936 års utgång § 2
för sin eventuella skuld för frakttillägg för åren 1915—1920; dock att,
om bolaget finnes skyldigt gälda frakttillägg lör år 1920, bolaget skall
senast två månader efter det frakttillägget blivit slutligen fastställt, betala
detsamma i den mån det icke överstiger 5 miljoner kronor. Återstående
del av 1920 års frakttillägg behandlas lika med frakttilläggen för åren
1915—1919.
Statskontoret anför i denna del:
Ifrågavarande frakttillägg, som ju äro föremål för tvist, vilken dragits inför
domstol, hava av järnvägsstyrelsen för åren 1915—1920 uppskattats till cirka 48,222,000
kronor. Enligt nu gällande kontraktsbestämmelser skulle de belopp, som genom
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
laga kraftvunnen dom, eller eventuell skiljedom eller förlikning kunna komma att
bestämmas, till järnvägsstyrelsen omedelbart inbetalas, i vilket fall de sedermera
kommit att i form av driftsöverskott från statens järnvägar inlevereras till statsverket.
Föreliggande överenskommelse skulle sålunda medföra, att statsregleringen
tillsvidare komme att, frånsett de 5 miljonerna, undandragas dessa belopp, för vilka
täckning måste sökas genom andra statsinkomster. Å de frakttillägg, som enligt
överenskommelsen skulle komma att innestå hos bolaget, skulle staten emellertid
få tillgodoräkna sig ränta på ränta efter 6 procent. Det torde därför icke behöva
möta några betänkligheter, om statsverket nödgas i avvaktan på dessa fordringars
inflytande fylla sitt härigenom ökade inkomstbehov genom motsvarande upplåning.
Bestämmelsen om uppskjutandet av erläggandet av frakttilläggen torde göra
det nödvändigt att överväga, huru förhållandena mellan statsverket och statens
järnvägar skola i detta avseende på det ur budgetsynpunkt lämpligaste sättet ordnas.
Det bolagen medgivna med viss räntegottgörelse till staten förenade anståndet med likviden
är icke någon statens järnvägar vidkommande affär och torde icke böra inverka på
statens järnvägars ekonomiska resultat. Statens järnvägar lära därför icke böra stå som
bolagets fordringsägare till dess frakttilläggen utfalla, utan synas dessa fordringar
böra övertagas av statsverket, som torde genom anslag å riksstaten under utgifter
för kapitalökning böra bereda statens järnvägar ersättning, varigenom detta verk
kan i vanlig ordning till statsverket inleverera sitt överskott av driften. Någon
verklig utgift medför sålunda icke ett dylikt anslag, utan avser endast ett budgetmässigt
ordnande av frågan. Huruvida anslaget bör utgå av lånemedel eller andra
statsinkomster, lärer uteslutande böra bero på statens inkomstbehov vederbörande år.
Mellanhavandena mellan statsverket och statens järnvägar lära emellertid icke
kunna uppgöras på sålunda föreslaget sätt, förr än storleken av de statens järnvägar
verkligen tillkommande frakttilläggen blivit i vederbörlig ordning bestämda. Det
torde böra omnämnas, att järnvägsstyrelsen för åren 1919 och 1920 redan som
inkomst upptagit de frakttillägg, som den ansett statens järnvägar berättigade att
erhålla, eller i runda tal 13,519,000 kronor och 13,470,000 kronor, vilka belopp
balanseras som verkets skuld till statsverket och fordran hos bolaget. För de föregående
åren 1915 — 1918, för vilka frakttilläggen beräknats till cirka 21,232,000
kronor, har däremot icke någon motsvarande uppdebitering skett. Statsverkets
budgetredovisning har emellertid icke härav berörts, då fr. o. in. år 1919 affärsverkens
överskott upptagits i denna endast i den mån de till statsverket inlevererats.
Statskontoret har sålunda icke haft något att erinra mot det ifrågasatta
betalningsanståndet. Vad statskontoret vidare anfört rörande sakens
bokföringsmässiga ordnande har jag ansett böra här omnämnas. Emellertid
torde denna fråga icke behöva i detta sammanhang finna sin lösning.
Jag vill i anslutning härtill erinra om, att rättegången mellan statens
järnvägar och malmbolaget ännu på lång tid icke kan förväntas bliva
avgjord.
Vid bestämmande av bolagets skuld för frakttillägg äger bolaget
enligt nu ifrågavarande kontraktsförslag åtnjuta vissa avdrag. Järnvägsstyrelsens
fordran på frakttillägg har till stor del sin grund däri, att
bolagets malmtrafik under förevarande år varit mindre än den normala
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
37
och att i följd härav järnvägarnas inkomster blivit lägre än vanligt.
De malmkvantiteter, vilka egentligen skulle hava fraktats under krigsåren,
men på grund av kriget icke då utfraktats, komma att i stället
utfraktas följande år och kunna därvid medföra, att vinsten av järnvägarna
blir högre än den eljest skulle blivit. Det har ansetts rättvist,
att på dylikt sätt uppkommen extra vinst får avdragas å bolagets skuld
för frakttillägg. Dock inträder denna rätt till avdrag endast för sådant
år, då järnvägarnas inkomst överstiger drifts- och underhållskostnaderna
samt tio procent av anläggningskostnaden.
Därest malmbolaget förpliktas att utgiva frakttillägg för något av
åren 1915—1920, borde detta frakttillägg rätteligen hava utgjort en
omkostnad för respektive år och därför i beskattningshänseende hava
avdragits såsom utgift det året. Detta har emellertid icke skett, i det
att bolaget icke upptagit det omtvistade frakttillägget såsom skuld, och
bolagets beskattningsbara inkomst har därför blivit högre än den skulle
blivit, om frakttillägget uppförts såsom omkostnad för respektive år.
Den stunda för högt upptagna vinsten har därjämte medfört ökad utdelning
och därmed ökad beskattningsbar inkomst för trafikbolaget såsom
aktieägare i malmbolaget. Dessa omständigheter hava medfört, att de
båda bolagens skatter för åren 1915—1920 blivit högre än de skolat
bliva, om hänsyn tagits till frakttilläggen. Det har därför ansetts skäligt,
att till bolagen restitueras vad sålunda erlagts för mycket i skatt till
staten. Å andra sidan måste man, om detta medgives, skydda sig mot
att bolagen något följande år genom avdrag av frakttillägg få lägre
skatt och på detta sätt få två gånger åtnjuta ersättning. Enligt det
nu framlagda förslaget skall i den kontokurant, som förutsättes komma
att senast den 15 november 1936 upprättas över malmbolagets och
statens mellanhavande rörande frakttillägget, under respektive skattebetalningsdagar
å ena sidan malmbolaget gottskrivas de skattebelopp,
som detta bolag och trafikbolaget måst för mycket vidkännas, och å
andra sidan staten go''tskrivas de skattebelopp, som bolagen något år
fått för litet utgiva. Hänsyn till minskad skatt torde dock på detta sätt
kunna tagas endast, om frakttillägget avdragits såsom omkostnad senast
under räkenskapsåret 1934 — 1935. Har avdrag skett senare, äro skattebeloppen
icke kända vid uträkningen av kontokuranten, eftersom denna
skall vara upprättad senast den 15 november 1936, och andra regler
äro då nödvändiga. Om statsinlösen sker den 31 december 1936, skall
järnvägsstyrelsens fordran för frakttillägg avdragas från lösesumman och
frakttillägget torde då icke kunna upptagas såsom omkostnad och med
nu gällande lagstiftning inverka på bolagens skatt. Sker däremot icke
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
statsinlösen år 1936, kommer antagligen frakttillägget att enligt medgivande
i förslaget betalas med en femtedel ett vart av åren 1936—
1940, och dessa betalningar komma troligen att upptagas såsom omkostnad
för det bolag, som verkställt betalningen, eller sålunda för åren
1936—1937 för malmbolaget och för åren 1938—1940 för trafikbolaget.
Bolagen skola då till staten utgiva ersättning för det skatten minskats,
och i det fall att malmbolaget erlagt avbetalningen, blir även trafikbolaget
skyldigt att utgiva ersättning, enär dess inkomst genom utdelning
från malmbolaget blivit minskad. Ersättningsskyldighet för malmbolaget
i förevarande avseende skall betraktas'' såsom annan bolagets skuld, och
skall i överensstämmelse med bestämmelsen i § 4 sista stycket av 1907
års avtal trafikbolaget gälda malmbolaget åvilande ersättning, som icke
är betald vid 1937 års utgång. Vid tillämpning av förevarande bestämmelser
måste ihågkommas, att den ökade vinst, som skulle uppstått,
därest frakttillägg icke avdragits, skall behandlas såsom om den
blivit i sin helhet utdelad av malmbolaget till trafikbolaget och av trafikbolaget
till dess delägare.
Därest skulden för frakttillägg amorteras under åren 1936—1940,
komma amorteringarna för åren 1936 och 1937 att upptagas såsom
utgift för malmbolaget och minska dess vinst för dessa år. Då vinsten
för dessa år jämte andra skall ligga till grund för beräkning av lösesumman,
därest statsinlösen sker år 1942, skulle detta enligt trafikbolagets
åsikt kunna leda till att den årliga medelvinsten och därmed
lösesumman blir för lågt beräknad. Nämnda bolag har därför ifrågasatt
intagande i kontraktet av en bestämmelse av innehåll, att vid
medelvinstens beräkning hänsyn skall tagas till, att den bokförda vinsten
för åren 1936—1937 blivit på angivet sätt minskad, och att vinsten
för dessa år beräknas, som om amortering av frakttillägg icke skett
dessa år. Någon dylik bestämmelse torde emellertid icke vara erforderlig,
enär bolagets rätt i denna del torde vara tillgodosedd genom redan
gällande kontraktsbestämmelser.
I den förut omnämnda kontokuranten skall räknas 6 procent ränta
pro et contra från vederbörande fraktårs slut, respektive från vederbörande
skattebetalningsdagar till 1936 års slut med iakttagande av, att
upplupen ränta vid varje kalenderårs slut lägges till kapitalet och förräntas
med detta.
# Den träffade överenskommelsen rörande frakttilläggen efter år 1920
får naturligtvis icke verka prejudicerande på tolkningen av § 14 i 1907
års avtal i vad rör frakttilläggen för åren 1915—1920, och uttrycklig
bestämmelse därom har intagits i kontraktet.
39
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Såsom förut omnämnts skall till grund för beräkning av lösesumman
i händelse av statsinlösen år 1936 läggas medelvinsten för
tolvårsperioden 1922—1933. I samband härmed måste kvantiteten av
den malm, vartill hänsyn får tagas vid medelvinstens beräkning, ökas
från de i 1907 års avtal stadgade maximikvantiteterna 30,000,000 ton
Kirunamalm och 7,500,000 ton Gellivaremalm till 36,000,000 ton av
förra och 9,000,000 ton av senare slaget. En dylik bestämmelse bör
dock icke införas utan någon som helst reservation. Innevarande år liksom
ock de närmaste kommande torde nämligen medföra jämförelsevis
dåligt resultat för bolaget, med liten utskeppning och dåliga priser,
under det att åren 1932 och 1933 kunna antagas medföra större utskeppning
och högre priser. Om ingen åtskillnad gjordes på de olika åren
inom perioden, skulle vid sådant förhållande åren 1932 och 1933 kunna
påverka lösesumman icke blott genom det högre priset utan även genom
större kvantitet. För att förekomma detta har inryckts den bestämmelsen,
att vid beräkning av medelvinsten får för åren 1932—1933 icke
medtagas mer än medeltalet av de kvantiteter, som i beräkningen
medtagas för åren 1922—1931, i den mån större kvantiteter icke måste
medtagas för att uppnå de medgivna maximikvantiteterna.
1 § 9 av 1907 års avtal stadgas, att om till följd av krig eller
blockad avbrott i utfraktningen av malm ägt rum under den period,
som enligt där meddelade bestämmelser skulle ligga till grund för medelvinstens
beräkning eller åren 1920—1929, i stället för den tid, avbrottet
varat, skall medtagas en lika lång tidrymd närmast före år
1920. Att i nu förevarande kontrakt intaga motsvarande bestämmelse
kan leda till orättvisa mot trafikbolaget, enär tiden närmast före år
1922 eller åren 1921 och 1920 varit exceptionellt dåliga år. I stället
har i kontraktet intagits den bestämmelsen, att om avbrott i utfraktningen
ägt rum till följd av krig eller blockad, den tid avbrottet varat
icke skall medtagas i beräkningen. Om avbrottet till exempel varat ett
år, medtages icke vinsten under denna tid i beräkningen, och samtidigt
minskas de malmkvantiteter, vartill hänsyn får tagas, till 33,000,000
ton Kiruna- och 8,250,000 ton Gellivaremalm. Naturligtvis skall man
då, för att erhålla den årliga medelvinsten, fördela vinsten å dessa
kvantiteter på blott elva år i stället för annars på tolv.
Genom kontraktet har, på sätt jag redan tidigare påpekat, staten
erhållit rätt att, om den så önskar, fördela betalningen av lösesumman
på en tid av fem eller tio år.
Statskontoret har i denna del anfört följande:
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Den ränta, som staten har att erlägga å oguldna delar av lösesumman, har
för första året bestämts till 4 procent och för tiden därefter till 6 procent. Dessa
villkor synas statskontoret i vissa avseenden kunna bliva för statsverket mindre
gynnsamma. Förhållandena vid inlösentillfället kunna vara sådana, att anskaffandet
av lösesumman, som torde komma att uppgå till högst betydande belopp, måhända
flera hundra miljoner kronor, medför svårigheter, och att dess utbetalning på en
gäng kanske ofördelaktigt skulle inverka på det allmänna ekonomiska läget i landet,
varför staten anser sig böra välja det tredje alternativet med en tioårig betalningstid,
men härav följer då skyldighet för staten att för tiden efter det första året
erlägga ränta efter 6 procent. Statskontoret kan icke underlåta att uttala vissa
betänkligheter mot att staten i fråga om de belopp, varom här blir fråga, binder
sig vid en så hög räntesats, som måhända med hänsyn till penningmarknadens läge
vid denna tidpunkt kommer att visa sig oproportionerligt hög. För sådant fall
medföra även de föreslagna bestämmejserna den olägenheten, att staten saknar
möjlighet att påskynda amorteringen. Överenskommelsen förutsätter vidare endast
kontant likvid. För statsverket torde det vara fördelaktigare, om betalningen åtminstone
delvis finge erläggas med statsobligationer, och det vill synas, som om
denna betalningsform ej heller för bolagen skulle innebära någon avsevärdare
olägenhet.
Det kan visserligen ej förnekas, att den stadgade räntefoten är
jämförelsevis hög. Emellertid är det staten, som liar valrätt rörande
betalningssättet; och kan staten därför, i händelse räntefoten vid tiden
för en inlösen blir låg och staten sålunda har lätt att upplåna penningar,
bestämma sig för den ettåriga eller femåriga betalningstiden.
Jag vill i detta sammanhang omnämna, att vid förhandlingarna med
trafikbolaget diskuterats, huruvida staten borde hava rätt att efter val av
t. ex. tioårig betalningstid senare gå över till kortare amorteringstid.
Emellertid har frågan därom fått förfalla, sedan tratikbolaget framhållit
svårigheten för detsamma att under sådana förhållanden placera och göra
räntebärande penningarna. Om staten finge rätt att göra inbetalningar
före de en gång valda terminerna, skulle vidare dessa inbetalningar givetvis
äga rum vid sådana tidpunkter, då det vore mycket gott om penningar
och bolaget sålunda hade särskilt svårt att placera dem.
Enligt § 21 i 1907 års kontrakt skall staten icke äga utfå stamaktierna
i malmbolaget, innan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för
aktierna, och det skulle sålunda kunna dröja ända till tio år efter inlösen,
innan staten kunde få aktierna i sin besittning och bliva registrerad
såsom aktieägare. Staten har därför i det nya avtalet berättigats utfå
aktierna, så snart inlösningsdagen inträtt och staten utgivit förbindelser
på lösesumman.
I § 3 mom. 3 och 4 hava intagits en del specialbestämmelser
rörande vissa omredigeringar i 1907 och 1908 års avtal, som äro en nödvändig
följd därav, att tiden för den första iulösen flyttats från 1932 års ut
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
41
gång till 1936 års utgång. Någon redogörelse för vare sig dessa bestämmelser
.eller stadgandena i mom. 5 och 6 torde icke vara erforderlig.
Det kan bliva erforderligt för malmbolaget att för visst år eller
en följd av år inskränka malmskeppningen över Luleå. Då emellertid
Luleå stad nedlagt stora kostnader på sin hamn, skulle staden lida förlust,
därest malmskeppningen över Svartön upphörde. Det har därför
ansetts med billighet överensstämmande, att malm bolaget utgiver viss
ersättning till hamnen för det fall, att den över Svartön utskeppade
kvantiteten understiger en normalkvantitet, fastställd till 1,200,000 ton
om året; och skall denna ersättning utgå med 200,000 kronor, om utskeppningen
helt inställes, och eljest med 16 */3 öre för varje ton, varmed
den utskeppade kvantiteten understiger den antagna normalkvantiteten.
Hamnen bör dock icke för all framtid vara berättigad till så stor
ersättning. Därest utskeppningen över Svartön mera stadigvarande
minskas, bör staden inrätta sig därefter; ersättningen bör därför successivt
minskas, i den mån minskningen i malmskeppningen icke är blott tillfällig.
Bestämmelserna hava avfattats med hänsyn härtill, och tillämpningen
därav torde belysas av följande exempel:
Malmskeppningen över Svartön antages hava utgjort:
år 1925 ......................................................... 1,100,000 ton
» 1926 ....................................................... 1,000,000 »
» 1927 ........................................................ 1,050,000 »
» 1928 ..................................................... 1,000,000 »
)) 1929 ........................................................ 900,000 »
och »bristen» i utskeppad malm utgör alltså:
år 1925
» 1926
» 1927
» 1928
» 1929
100,000 .»
200,000 »
150.000 »
200,0()0 »
300.000 »
Ersättningen skall då utgå
år |
1925 |
med |
16 Va |
öre |
för |
100,000 ton |
|||||
» |
1926 |
» |
15 |
» |
» |
100,000 » och 16 Va |
öre |
för 100,000 ton |
|||
» |
1927 |
» |
13 Va |
» |
» |
100,000 » » 15 |
» |
» |
50,000 |
» |
|
» |
1928 |
» |
117a |
» |
» |
100,000 » »13 7a |
» |
» |
50,000 |
» |
|
men med 16 7a |
» |
» |
50,000 |
» |
samt |
||||||
» |
1929 |
» |
10 |
» |
» |
100,000 ton, » 117a |
» |
» |
50,000 |
» |
och |
» 15 |
» |
» |
50,000 |
» |
samt |
||||||
» 16 7, |
» |
» |
100,000 |
» . |
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 113 höft. • (Nr 129.)
6
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Bolagen hava under förhandlingarna framhållit, att med den ringa
malmbrytning, som får äga rum vid Gellivare, och med nuvarande
drifts- och fraktkostnader denna brytning icke blir lönande och till och
med kan medföra större förlust, än om brytningen helt nedlades, samt
att malmbolaget därför vore betänkt på att helt nedlägga brytningen
eller koncentrera den på vissa år. Ett nedläggande av brytningen vid
Gellivare skulle medföra svårigheter, om staten efter en inlösen ville
återupptaga brytningen därstädes, och synes jämväl böra förhindras med
tanke på den därstädes anställda arbetarstammen och Gellivare samhälle.
Ehuru jag, såsom redan antytts, är av den uppfattningen, att malmbolaget
enligt bolagsordning och gällande avtal icke kan anses berättigat
att nedlägga driften vid Gellivare, har det ansetts önskligt att trygga
sig mot en dylik eventualitet. I kontraktet har därför intagits uttrycklig.
bestämmelse, att brytningen i Gellivare skall uppehållas i viss utsträckning,
därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver. Då därjämte förklarats,
att detta icke gäller i den mån arbetet inställts till följd av
strejk eller lockout, har härmed avsetts att uttala, att nämnda omständigheter
i detta hänseende skola betraktas såsom force majeure. Härigenom
uteslutes således icke, att jämväl annan force majeure, t. ex. ett
ras e. d., medför förpliktelsens sättande ur kraft i mån av hindrets omfattning.
Det bör däremot framhållas, att bolaget är pliktigt i Gellivare
bryta en fjärdedel av den vid Kiruna brutna malmen, även om Gellivaremalmen
till följd av krig eller blockad måste utskeppas över
Narvik.
Om icke särskilda bestämmelser meddelas, kommer en förlustbringande
drift vid Gellivare att minska vinsten under den vinstberäkningsperiod,
som är avgörande för lösesummans beräknande, och därmed
också minska lösesumman. Åven om bolaget icke vore förpliktat att
uppehålla brytningen vid Gellivare, kan det synas obilligt, att en
förlust vid Gellivare skulle nedbringa lösesumman, och detta blir i
ännu högre grad förhållandet, om bolaget är pliktigt att uppehålla
driften vid Gellivare, ehuru detta medför större förlust för bolaget,
än om driften därstädes helt och hållet nedlades. Skulle blott ett eller
annat enstaka år medföra förlust, kan dock bolaget icke skäligen fordra,
att hänsyn skall tagas härtill. Det har i kontraktets § 5 mom. 2
stadgats, att resultatet av driften i Gellivare under vissa förutsättningar
skall lämnas ur räkningen vid bestämmande av lösesumman. Dessa förutsättningar
äro, att sammanlagda resultatet för en period av minst tre
år i följd skall utvisa förlust och att denna förlust icke får bero på blott
ett års driftresultat. Den minsta period, som får lämnas ur räkningen,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129. 43
blir alltså tre år och det fordras, att under alla tre åren uppstått förlust
eller ock att under två av åren uppstått förluster, vilka sammanlagt
överstiga vinsten det tredje året.
Vid beräkning av driftresultatet får hänsyn icke tagas till andra
omkostnader än de, som hava avseende enbart å Gellivarerörelsen, och
ej heller till kostnader, som bolaget skulle haft, även om rörelsen vid
Gellivare varit nedlagd. Bortser man på detta sätt från vissa år av
vinstberäkningsperioden, måste naturligen de maximikvantiteter Gellivaremalm,
vartill hänsyn får tagas vid beräkning av medelvinsten, undergå
en motsvarande minskning.
Under nuvarande förhållanden finnes ingen garanti, att icke den
vid malmfälten sysselsatta personalen liksom ock den personal, som är
sysselsatt i och för malmförsäljningen, är anställd i trafikbolagets och
icke i malmbolagets tjänst, och det skulle därför vara möjligt att, i händelse
av statsinlösen, malmbolaget skulle se sig berövat såväl teknisk
personal som handelsorganisation. I sådant fall skulle staten vara illa
rustad att fortsätta driften vid malmfälten, och ett av de önskemål,
jag genom det nya avtalet velat vinna, har just varit att förekomma
eu dylik eventualitet. I kontraktet har därför intagits bestämmelser
om, att den tekniska personalen vid Kiruna och Gellivare malmfält
samt de personer, som efter 1933 års utgång omhänderhava försäljningen
av den av malmbolaget brutna malmen, skola vara anställda i
nämnda bolags tjänst. .
Enligt avtalet kunna för tiden efter 1933 års utgång och intill
statsinlösen trafikbolagets malmförsäljningar ske genom malmbolagets
handelsorganisation. Sker detta, skall vid statsinlösen handelsorganisationen
fördelas mellan bolagen liksom också försäljningskontrakt och
övriga handlingar. För att underlätta en dylik fördelning bör försäljningsverksamheten
ordnas så, att de för försäljningsverksamheten vidtagna
anordningar ävensom de för rörelsen ingångna kontrakt kunna
utan olägenhet fördelas på bolagen.
I förevarande paragraf hava jämväl meddelats vissa föreskrifter
om rätt för vartdera bolaget att få del av detsamma rörande handlingar,
vilka äro förvarade hos det andra bolaget.
För närvarande levereras malmbolagets malm i stor utsträckning
eif och transporterna verkställas i betydande omfattning med fartyg
tillhöriga trafikbolaget och särskilt konstruerade för malmtransporter.
Jämväl efter statsinlösen kan samma leveranssätt behöva användas, men
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
en förutsättning'' för att detta skall kunna ske är, att staten har tillgång
på lämpliga fartyg. För att på bekvämaste sätt skaffa tillgång till dylika
fartyg har staten berättigats att i händelse av statsinlösen lösa en del
av trafikbolagets flotta. Särskilda bestämmelser ha ansetts nödvändiga,
på det att trafikbolaget icke måtte kunna göra denna rätt illusorisk
genom att till annan avyttra just de fartyg, som staten skulle helst
önska övertaga. Under tiden från och med ett år före den dag, då
tillsägelse om statsinlösen sist kan ske till och med denna dag eller,
om tillsägelse skett, till och med sex månader efter sagda dag får
trafikbolaget icke utan Kungl. Maj:ts medgivande avyttra något fartyg.
Om staten gjort tillsägelse om statsinlösen, skall staten inom sex månader
efter det dylik tillsägelse sist kunnat ske, uppgiva vilka fartyg staten
önskar lösa. Bolaget äger därefter sälja övriga fartyg, men ej de av
staten angivna, såvida icke staten återkallar sin tillsägelse.
För statsinlösen år 1936, då tillsägelse om inlösen skall ske senast
den 31 december 1934, komma bestämmelserna att verka på följande
sätt. Under tiden från och med den 31 december 1933 till och med
den 31 december 1934, äger Grängesbergsbolaget icke avyttra några
fartyg. Har tillsägelse om statsinlösen av stamaktierna icke skett sistnämnda
år, upphör denna inskränkning i bolagets förfoganderätt, men
har dylik tillsägelse skett kvarstår inskränkningen till och med den 30
juni 1935. Senast sistnämnda dag skall staten uppgiva, vilka fartyg
den önskar lösa, och har staten lämnat dylik uppgift, får bolaget icke
sälja de uppgivna fartygen men väl övriga. Återkallar staten sin tillsägelse
om inlösen av stamaktierna, vilket kan ske senast sex månader
före den 31 december 1936, förfaller också frågan om inlösen av de
uppgivna fartygen och bolaget får fritt disponera över dem.
§ 8■ Beträffande bestämmelserna i denna paragraf torde någon närmare
motivering ej vara erforderlig.
^ 9‘ Trafikbolaget har under förhandlingarna sökt göra gällande, att
därest förhandlingarna icke skulle leda till resultat, bolaget skulle i
händelse av statsinlösen varit berättigat att, under åberopande av force
majeure, till sin förmån erhålla ändringar i de enligt 1907 års avtal
gällande bestämmelserna om lösesummans beräknande. Ehuru jag ej kan
dela denna bolagets mening, har det ansetts böra fastslås, att bolaget
ej skall kunna göra gällande liknande anspråk vid en inlösen, som sker
enligt de nya bestämmelserna.
45
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
De mellan staten och bolagen tidigare ingångna avtal ävensom
den för malmbolaget fastställda bolagsordning torde få såsom bilagor
fogas vid protokollet i ärendet.
Föredragande departementschefen uppläser härefter ifrågavarande
förslag till avtal mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, jämte därvid fogat förslag till
ändringar i den för förstnämnda bolag fastställda bolagsordning samt
hemställer, att Kung]. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen
bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med bolagen träffa överenskommelse
i enlighet med nämnda förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Olga Gjörloff.
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Bilagor.
1907 års aytal.
Emellan Svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag:,
Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
är följande överenskommelse träffad:
§ 1.
I ändamål att svenska staten må ingå såsom ägare till hälften i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag utfäster sig detsamma att, så fort sådant
lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som till denna
paragraf hörande bilaga nr 1 utvisar.
Såsom bilaga nr 2 till denna paragraf följer förteckning å de fastigheter,
gruvor och inmutade områden, som nu tillhöra Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, ävensom, till upplysning om bolagets övriga egendom,
förteckning å den lösegendom, isom bolaget ägde iden 31 december 1906.
§ 2.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag utfäster sig vidare att i sammanhang
med ovan angivna ändringar i bolagsordningen öka sitt aktiekapital
till åttio miljoner (80,000,000) kronor, varav halva beloppet skall utgöras av
preferensaktier och halva av stamaktier.
§ 3.
Aktiebolaget Gellivare Malmfält försäljer och överlåter till Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag all sin fasta och lösa egendom med undantag
av:
a) fordran hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
b) kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för innestående
medel,
c) aktier i Trollhättans Elektriska Aktiebolag och Aktiebolaget ExpressDynamit,
samt
d) egna inneliggande 4 lA procent obligationer.
Såsom bilaga till denna paragraf följer förteckning å de fastigheter,
gruvor och inmutade områden, som ingå i denna försäljning, övrig lösegendom
överlåtes i huvudsaklig överensstämmelse med inventarieförteckning av
den 31 december 1906 utan andra förändringar än gruvrörelsens drivande och
malmens försäljning intill tillträdesdagen må föranleda.
Köpeskillingen för ifrågavarande egendom skall utgöra tjugufyra miljoner
tjugufyra tusen (24,024,000) kronor och likvideras av Luossavaara-Kii
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
47
runavaara Aktiebolag med dess stamaktier till nominellt belopp av sexton miljoner
sexton tusen (16,016,000) kronor med kuponger för tiden från och med år
1908. överkursen för aktierna, åtta miljoner åtta tusen (8,008,000) kronor, föras
i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags räkenskaper till bolagets reservfond.
I samband med omförmälda försäljning åtager sig Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund att, i den mån de förfalla, betala Aktiebolaget Gellivare
Malmfälts nuvarande och blivande skulder utan rätt för trafikaktiebolaget
att för sin regressfordran mot Aktiebolaget Gellivare Malmfält göra
sig betald i egendom, som enligt denna paragraf överlåtits till LuossavaaraKiirunavaara
Ak ti (simla g, ändå att egendomen häftar såsom pant för skulden.
§ 4.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlåter å Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund sina räntebärande värdepapper, nämligen:
a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta bevisen
å en miljon tvåhundrafemtiotusen (1,250,000) kronor må såsom pant kvarligga,
så länge nuvarande fraktkontrakt mellan norska staten och LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag fortfar att gälla,
b) Förenade Separatorsintressenténas Aktiebolags obligationer och bolagets
egna inneliggande obligationer,
c) aktier i Aktiebolaget Express-Dynamit, samt
d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.
Däremot förbinder sig trafikaktiebolaget att utan rätt till regress gälda
samtliga de skulder, för vilka Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid innevarande
års utgång häftar; skolande det belopp, varmed den av trafikaktiebolaget
sålunda vid innevarande års utgång övertagna skuld må överskjuta
bokförda värdet av de tillgångar, som enligt denna paragraf å trafikaktiebolaget
överlåtas, avskrivas å Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags återstående
tillgångar.
I överensstämmelse härmed skola i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags
ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets tillgångar
uteslutas vad under a), b), c) och d) här ovan är uppräknat samt ur bolagets
skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reservfonden samt vinstmedel.
De nya tillgångar, som genom förevarande avtal tillföi*as Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, må icke i samma balansräkning bokföras till högre
värde än som erfordras för att samtliga tillgångar skola motsvara det ökade
aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel.
Bolagets tillgångar må sedermera intill år 1933 eller, därest staten då
icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke i bolagets
räkenskaper uppskrivas i värde med högre belopp än som å samma tillgångar
verkligen nedlagts; ej heller må under samma tid ny egendom bokföras till
högre belopp än den kostnad, som därå använts.
De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag intill år 1933, respektive
år 1938, må hava ådragit sig, förbinder sig Trafikaktiebolaget Grängesberg
—Oxelösund att gälda utan rätt till regress; och må i följd härav vid utgången
av år 1932, respektive år 1937, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
48 . Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
icke i balansräkning: vara påfört andra belopp än aktiekapital, reservfond
samt vinstmedel.
• § 5.
l:o) Svenska staten överlåter till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
med äganderätt de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål och
gruvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare.
2:o) I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda
arrendekontrakt på femtio (50) år till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
nyttjanderätt dels till mark, som för närvarande in nolla vas av Aktiebolaget
Gellivare Malmfält men den 1 januari 1908 av detta bolag avträdes, dels till
områden, som redan innehaves av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, och
dels slutligen till nya områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som för bolagets
rörelse äro behövliga; och tillförsäkrar staten Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag att få behålla nyttjanderätten till de sålunda upplåtna områdena
på de i arrendekontrakten stadgade villkor, så länge LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag uppehåller gruvdriften inom Gellivare, respektive
Kiirunavaara malmfält; skolande i följd härav av staten, när en arrendeperiod
gått till ända, lämna bolaget nytt arrendekontrakt på enahanda villkor
för så lång tid, som nyttjanderätt enligt lag må upplåtas.
Däremot skall Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags nyttjanderätt
till det område vid Luossavaara, som å en, i kontrakt av den 9 september
1899 mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
åberopad karta betecknas med Litt. B., upphöra den 1 januari 1908; dock
tillförsäkrar staten bolaget, att, därest vid utgången av år 1937 Luossavaara
malmfält, jämlikt § 6 mom. 4:o här nedan, återlämnas till bolaget, detsamma
skall ånyo erhålla, och, så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom malmfälten,
bibehålla nyttjanderätten till ifrågavarande område emot arrende, utgående
med enahanda belopp per kvadratkilometer som för den enligt ovan
avsedda kontrakt upplåtna marken vid Kiirunavaara och på de villkor i övrigt,
som uti samma kontrakt äro stadgade.
3:o) Staten ansvarar för att den malm, som utom nu lagligen gällande
utmål må finnas inom de i mom. 2:o) avsedda områden, icke, så länge dessa
äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, må annat än
för kronans^ räkning inmutas eller brytas samt utfäster sig att icke före utgången
av år 1932 eller, om staten då ej begagnar sin i § 9 här nedan omförmälda
lösningsrätt, före utgången av år 1937 därstädes bryta eller låta bryta
malm.
§ 6.
För de i § 5 omförmälda jordägareandelar samt för övriga i detta kontrakt
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillerkända rättigheter och förmåner
erhåller staten vederlag på följande sätt:
Lo) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlämnar den 1 januari
1908 till svenska staten preferensaktier i bolaget till nominellt belopp av trettionio
miljoner niohundraåttiofyra tusen (39,984,000) kronor, och medgiver
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129-
49
staten, att dess nuvarande 16 aktier i L u os sa v aa ra - K it r u na v aa ra Aktiebolag
utbytas mot preferensaktier, varigenom staten bliver ägare till alla bolagets
preferensaktier till nominellt belopp av fyrtio miljoner (40,000,000) kronor. För
de nya aktier till belopp av trettionio miljoner niohundraåttiofyra tusen
(39,984,000) kronor, som till staten överlämnas, skall emissionsstämpelkostnad
icke drabba bolaget, utan åligger det staten, därest sådan stämpelkostnad
varder av bolaget uttagen, att ofördröjligen ersätta bolaget beloppet.
2:o) Luassa vaara-Kii runa vaara Aktiebolag överlåter med äganderätt
till svenska staten samtliga aktier i Mertainens Gruvaktiebolag till nominellt
belopp av fem miljoner (5,000,000) kronor; dock att staten intill år 1933 eller,
om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt, intill
år 1938 icke äger att inom de Mertainens Gruvaktiebolag nu tillhöriga gruvor
eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för
järn- eller ståltillverkning i Sverige.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förpliktar sig att utan rätt
till regress betala samtliga de skulder, för vilka Mertainens Gruvaktiebolag
vid utgången av år 1907 häftar.
Såsom bilaga till detta mom. följer förteckning å de fastigheter, gruvor
och inmutade områden, som tillhöra Mertainens Gruvaktiebolag.
3:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag överlåter till svenska staten
med äganderätt de bolaget nu tillhöriga gruvor och inmutade områden i
malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara, dock att staten intill
år 1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt,
intill år 1938 icke äger att inom ifrågavarande gruvor eller inmutade
områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning
i Sverige.
4:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag upplåter till staten uteslutande
nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara malmfält,
innefattande de gruvor och inmutade områden, som i bil. nr 2 till § 1 angivas
tillhöra samma malmfält, dock att staten icke äger att under sagda tidsperiod
inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järneller
ståltillverkning i Sverige. Vid utgången av ovannämnda 30-årsperiod
äger staten rätt att efter sitt gottfinnande antingen behålla ifrågavarande
gruvor och inmutade områden med full äganderätt och utan lösen, eller
ock att, mot återlämnande av gruvorna, av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
erhålla lösen för alla för gruvornas tillgodogörande eller administrerande
anordnade anstalter, byggnader och annat, likasom maskiner, redskap
och materiel. Vill staten begagna sist angivna rättighet, tillsäge därom bolaget
under år 1936. Lösesumman skall i brist på åsämjande bestämmas av
nio ojäviga gode män, utsedda på sätt i § 9 mom. l:o) här nedan sägs, samt erläggas
kontant den 31 december 1937.
5:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att söna de bolaget
tillhöriga inmutningar, för vilka utmål ännu ej blivit lagda, och medgiver,
att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som må vara
lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore samma utmål lagda
enligt nu gällande gruvestadga.
Bikung till riksdagens protokoll 1922. 1 sarnl 113 käft. (Nr 129.)
7
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
% 7.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att under 25-årsperioden
1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagt
sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton järnmalm inom Kiirunavaara malmfält
samt aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton järnmalm inom
Gellivare malmfält. I sistnämnda kvantitet inräknas dock ej nu befintlig eller
under nämnda 25-årsperiod fallande s. k. varpmalm. Med varpmalm förstås
sådant malmhaltigt berg, som faller vid brytningen av malmen eller måste
brytas för att göra malmen åtkomlig, men är för fattig för att kunna med fördel
i oberett skick exporteras.
§ 8.
Med avseende å Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags malmfraktning
å järnvägen Svartön—Riksgränsen skola under 25-årsperioden 1908—1932 följande
bestämmelser gälla:
l:o) Staten tillförsäkrar bolaget att under omförmälda tjugufem år mot
en avgift av två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen frakta
den malm, sammanlagt sjuttiofem miljoner ton, som bolaget enligt § 7 äger att
bryta inom Kiirunavaara malmfält, vilken kvantitet skall sålunda fördelas,
att bolaget äger under år 1908 frakta omkring en miljon fembundratusen
(1.500.000) ton, varefter kvantiteten småningom, dock högst med fyrahundratusen
(400,000) ton under ett år, ökas intill tre miljoner trehundratusen
(3.300.000) ton årligen: åliggande bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen
anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande
kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen, samt att, om bolaget
för något kommande år önskar öka kvantiteten med mera än tvåhundratusen
(200,000) ton utöver den för närmast föregående år avsedda mängden,
därom lämna järnvägsstyrelsen meddelande minst två år före ingången av
det kalenderår, varunder sådan ökning skulle äga rum.
Så framt ej bolaget själft vill ombestyra å dess spår och dess egen bangård
erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra densamma,
mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda växellokomotivs
underhåll och materialförbrukning samt för den för vagnrörelsen erforderliga
personalen ävensom ränta och amortering å anskaffningskostnaden
för lokomotiven, beräknad till sju (7) procent, allt ökat med tio (10) procent.
Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens
storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljemän.
Vagnarnas omloppstid beräknas månadsvis på det sätt, att medeltal av
omloppstid, från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande
för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit till
Kiruna, tages för samtliga under månaden till bolagets förfogande för lastning
ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid över fem dagar betalar
bolaget vagnhyra efter nu gällande taxa. I omloppstiden inräknas ej uppehåll,
orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.
Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över dess angivna
bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna lastats,
51
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden icke lastats
till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter den angivna bärigheten.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag berättigas att årligen frakta intill
en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton malm eller den kvantitet, Kungl.
Maj:t därutöver kan medgiva, från Kiruna till Svartön, mot en avgift av tre
(3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för upplagsplats och begagnande
av lastningsanordningar på Svartön i likhet med vad som gäller
angående malm, som fraktats från Gellivare till Svartön enligt kungl. brevet
den 1 juli 1898, dock med iakttagande att sammanlagda kvantiteten av vad
bolaget enligt detta mom. under ett år fraktar från Kiruna till Riksgränsen
och från Kiruna till Svartön icke överstiger tre miljoner femhundratusen
(3,500,000) ton och icke under ett år ökas från föregående år med mer än högst
fyrahundratusen (400,000) ton; skolande Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
om det vill begagna rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom
hos järnvägsstyrelsen göra anmälan minst ett år före ingången av det kalenderår,
varunder fraktningen från Kiruna till Svartön är avsedd att äga
rum.
Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med störst möjliga jämnhet
fördelar malmavsändningen på årets särskilda månader eller trafiken förhindras
genom omständigheter, över vilka förvaltningen av statens järnvägar
icke råder.
2:o) Staten tillförsäkrar vidare bolaget att under ovannämnda period
1908—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malm, sammanlagt
18,750,000 ten, som bolaget enligt § 7 äger att bryta inom Gellivare
malmfält, mot en avgift av två (2) kronor 75 öre för ton och under de bestämmelser
i övrigt som innefattas i kungl. brevet den 1 juli 1898; skolande sagda
kvantitet fördelas ungefär lika på vart av ifrågakomna år, dock med rätt för
bolaget att under de första fem åren utfrakta intill en miljon (1,000,000) ton
årligen.
I nyssberörda kvantitet inbegripes icke s. k. varpmalm. Om fraktning
av varpmalm stadgas ej i detta kontrakt.
3:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag berättigas att under år 1907
utöver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den 2 juli 1898 angivna
kvantitet en miljon tvåhundratusen (1,200,000) lön, från Kiruna till
Riksgränsen frakta ytterligare intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton järnmalm
emot en avgift av två (2) kronor 64 öre för ton och på de villkor i
övrigt, som innehållas under mom. 1 :o) i denna paragraf.
§ 9.
l:o) Staten äger rätt att den 31 december 1932 inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats
av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller Aktiebolaget
Gellivare Malmfält. Vill staten begagna denna rätt, göre därom tillsägelse
under år 1930 hos Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt hos aktiebolaget
Gellivare Malmfält, om detta bolag då ännu äger bestånd. Har så
-
52
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
dan tillsägelse skett, står det likväl staten Öppet att senast sex månader före
mlösnmgsdagen återkalla sin tillsägelse.
För dylik inlösen skall värdering tiv berörda aktier verkställas av nio
ojäviga gode män, av vilka tre utses av Kungl. Maj:t, tre av trafikaktiebolaget,
en av magistraten i Stockholm, en av magistraten i Göteborg och en av
styl elsen för Tekniska Högskolan i Stockholm. Vid värderingen, varunder
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags böcker och övriga handlingar skola
hållas tillgängliga för gode männen, uppskattas den årliga medelvinst, sistnämnda
bolag skäligen bör anses hava haft å försäljningen av den malm,
som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—1929, varvid hänsyn
skall tagas ej blott därtill, om bolaget under perioden gjort skäliga avskrivningar,
utan även till alla andra på bedömandet inverkande omständigheter.
Angående avskrivningar är att iakttaga, att bolaget icke har skyldighet att
på grund av malms bortförande göra avskrivning å själva gruvorna, ej heller
att a fastigheter göra andra avskrivningar, än som föranledas av byggnaders
nedgång i värde. Har kvantiteten av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort
sig under nämnda tioårsperiod, överstigit trettio miljoner
(30,000,000) ton från malmfältet i Kiirunavaara eller sju miljoner femhundratusen
(7,500,000) lön från Gellivare malmfält, skall från beräkningen uteslutas
den vinst, som belöpt å de överskjutande kvantiteterna. Om till följd av krig
eller blockad avbrott i utfraktningen av malm ägt rum under ifrågavarande
tioårsperod, skall i stället för den tid, avbrottet varat, medtagas i beräkningen
en lika lång tidrymd närmast före år 1920.
Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften av den sålunda
uppskattade medelvinsten, dock att, om nämnden skulle uppskatta de malmkvantiteter,
som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål, till
mindre belopp än ett hundrafemtio miljoner (150,000,000) ton i Kiirunavaara
malmfält eller trettiosju miljoner femhundratusen (37,500,000) ton i Gellivare
malmfält från lösesumman skall avdragas vad som svarar emot bristen i
nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.
Den efter angivna grunder bestämda lösesumman med avdrag för vad
därav proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas av Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält,
skall erläggas kontant å mlösnmgsdagen, dock med rätt för staten att
dröja med erläggande av lösesumman eller någon del därav intill den 31 december
nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela bolaget dagen
för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra (4) procent ränta å
aet resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker. Har vid
tiden för lösesummans erläggande staten såsom ägare av preferensaktierna
icke erhållit den utdelning å samma aktier, som enligt bolagsordningen skall
tillkomma preferensaktierna, innan utdelning å stamaktier må äga rum, äger
staten från lösesumman avdraga det belopp, som brustit i sådan utdelning.
Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och grunda
sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej överklagas. Stanna
de i olika meningar, gälle den mening, som de flesta omfattat, såsom gode
männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämpning i fråga om det i
detta mom. avsedda förfarande. Har icke, sedan ena parten med uppgift om
53
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
sitt val av gode män gjort framställning hos den andra parten om utseende
å dess sida av gode män, sådan åtgärd ägt rum inom tre månader, är förstnämnda
part berättigad att välja gode män i den andras ställe.
2.o) Begagnar staten sin inlösningsrätt, och Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag icke medhunnit att till utgången av år 1932 bryta och utfrakta hela
de i nästföregående paragraf bestämda malmkvantiteter, från Kiirunavaara
sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton och från Gellivare aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen
(18,750,000) ton, skall staten vid inlösen, varom i mom.
1:°) säSs> utöver lösesumman för aktierna lämna Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
och Aktiebolaget Gellivare Malmfält ersättning, i den mån
på deras aktier i Luossavaara-Hiirunavaaru Aktiebolag belöper, för vad av
nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera än fem miljoner
(5,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris, motsvarande bolagets
enligt mom. l:o) uppskattade medelvinst under åren 1920—1929 per ton malm
med avdrag av det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under åren
1928—1932, skolat jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning
å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.
Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på
åsämjande av nio o jäviga gode män, utsedde på sätt i mom. l:o) sägs, och
beloppet erlägges kontant före utgånden av år 1933.
§ 10.
Begagnar ej staten den i nästföregående paragraf omförmälda lösningsrätt,
äger Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under femårsperioden
1933—1937 utöver de i § 7 här ovan bestämda malmkvantiteter bryta ytterligare
i Kiirunavaara malmfält sammanlagt femton miljoner (15,000,000) ton
järnmalm samt i Gellivare malmfält tre miljoner sjuhundrafemtiotusen
(3,750,000) ton järnmalm, oberäknat varpmalm, så ock utfrakta nämnda kvantiteter
mot den i § 8 för varje fall bestämda frakt och under övriga däri stadgade
fraktningsvillkor.
Det åligger bolaget att under den i denna paragraf avsedda period fördela
malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på vart av de fem åren.
§ 11.
Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till utgången
av år 1937 bryta och utfrakta hela de i §§ 7 och 10 här ovan bestämda
sammanlagda malmkvantiteter, från Kiirunavaara nittio miljoner (90,000,000)
ton, från Gellivare tjugutvå miljoner femhundratusen (22,500,000) ton, skall
staten lämna Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Aktiebolaget
Gellivare Malmfält ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag belöper, för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats,
dock i intet fall för mera än fem miljoner (5,000,0000) ton, varvid varje ton beräknas
till ett pris motsvarande den vinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
skäligen bör anses hava haft å sin malmförsäljning under åren 1928—
1937, med avdrag av det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under
åren 1933—1937, skolat jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning
å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.
54
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
I händelse av olika meningar om sagda beräkning skall uppskattning
äga rum på sätt i § 9 stadgats.
Ersättningsbeloppet må, om staten sådant önskar, fördelas med en femtedel
på vart av åren 1938—1942.
§ 12.
Har staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda rätt till inlösen av stamaktier
i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången av år 1932, äger
staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. Vill staten begagna denna
lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1940 hos Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund samt hos Aktiebolaget Gellivare Malmfält, om detta
bolag då ännu består, och skall i fråga om statens rätt att återkalla sin tillsägelse,
om lösesummans bestämmande och grunderna därför, om avdrag å
lösesumman samt om tiden för dess erläggande, vad i § 9 är därom stadgat
äga motsvarande tillämpning, dock att för beräkning av medelårsvinsten skall
läggas till grund kvantiteten av den malm, bolaget brutit och tillgodogjort sig
under tioårsperioden 1928—1937.
§ 13.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att icke exportera
s. k. A-malm från utmålen nr 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara
utöver den kvantitet — omkring sjuhundratusen (700,000) ton —, som
redan blivit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans från och med år 1908.
§ 14.
l:o) Därest det fraktbelopp Luosavaara-Kiirunavaara Aktiebolag har att
jämlikt i § 8 mom. l:o stadgad grund till staten erlägga för transport å järnvägen
Gellivare—Riksgränsen, något år ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet
av kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll jämte fem (5)
procent å nuvarande och blivande anläggningskostnad för samma järnväg,
skall bolaget i allt fall för sådant år betala en summa, som motsvarar detta
sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej inräknas utgift, som enligt
vad av järnvägens räkenskaper utrönes, föranletts allenast av persontrafik,
postbefordran och transport av annat gods än bolagets.
Om staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar malm
från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet av minst trehundratusen
(300,000) ton för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse,
gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen
ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av kostnaden för järnvägens
drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och blivande
anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år
betala, med inberäkning av fraktavgiften för transporterad malmkvantitet,
en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till
hela transportmängden på banan (person-, post-'' och godstrafik) proportionellt
enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel
av ovannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant
år bolagets transportmängd icke uppgå till den av bolaget anmälda kvantitet,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
55
skall vid beräkning av bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp
bolagets transportmängd i allt fall beräknas hava utgjort den anmälda kvantiteten.
2:o) Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malmberget)—Svartön
ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av kostnaden för
järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och blivande
anläggningskonstnad för samma järnväg, innefattande jämväl alla statens
upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön, skall Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag i allt fall för sådant år betala, med inberäkning
av fraktavgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet, den
på bolagets transportkvantiteter i förhållande till lida transportmängden på
banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järnvägar
tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel av ovannämnda sammanlagda
kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet denna väg, som bolaget
anmält till befordran, skola vid beräkning av bolagets andel i nämnda kostnads-
och procentbelopp bolagets transportmängder i allt fall beräknas hava
utgjort de en gång anmälda kvantiteterna från Kiruna till Svartön och från
Malmberget till Svartön.
3:o) Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm
ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna paragraf upphöra för den tid,
avbrottet varar.
§ 15.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att av den malm,
som bolaget enligt detta kontrakt ägor att intill år 1933, respektive år 1938,
bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kirunavaara och Gellivare, i
främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget bryter, åstundas
för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser, som efter det
vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot dylik köpare, som för
fullgörande av sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti; och
skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf
gälla följande:
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans
av malm enligt denna paragraf äger rum, högst
tvåhundratusen (200,000) ton och under nästpåföljande år högst
fyrahundratusen (400,000) ton, varefter leveransskyldigheten småningom
stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyldigheten under
ett år i intet fall stiger med mer än etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver
vad bolaget under nästföregående år enligt denna paragraf levererat.
b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende
av tiden för rekvisitionen är skyldigt att leverera intill etthundratusen
(100,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera,
med mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt
56
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
tvåhundratusen (200,000) ton minst ett år, där den (Skulle uppgå till sammanlagt
fyrahundratusen
(400,000) ton minst två år, där den skulle uppgå till
sammanlagt
femhundrafemtiotusen (550,000) lön minst tre år före det år, då leverans
skall äga rum o. s. v. med ett års höjning i rekvisitionstiden för värjo ytterligare
kvantitet av etthundrafemtiotusen (150,000) ton.
Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det av
bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kung!. Maj:t
sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän.
§ 16.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att sörja för en i
allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga
anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget förbinder sig jämväl
att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick ävensom att under
åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan egendom.
§ 17.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att, på sätt i
Grängesberg och i Kiruna redan ägt rum, även i Gellivare, där den med staten
pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förverkligande av
sådana avsikter, vidtaga åtgärder för beredande av tjänliga bostäder åt arbetarna
samt för övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras
trevnad.
§ 18.
Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan pålaga
eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas järnmalm,
som bry tes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften
av nästpåföljande kalenderår gottgöra Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vad de av sagda grund
måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna överenskommelse
avsedd fyndighet.
Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller Aktiebolaget
Gellivare Malmfält måst vidkännas direkt beskattning, av vad slag det vara
må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med årlig inkomst
uppgående till beloppet av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under
samma år haft den största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till
beloppet av förmögenheten hos det svenska bankbolag, som vid slutet av
samma år ägt den största förmögenheten, skall staten under loppet av nästpåföljande
kalenderår gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats utgiva
utöver vad diet bort utgiva, därest beskattning utgått efter samma grunder
som för bolag med ovan sagda inkomst eller förmögenhet, än även ränta
å skillnadsbeloppet efter fyra (4) procent om året; dock att, där beskattningen
icke utgått efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst
av en miljon femhundratusen (1,500,000) kronor eller med en för
-
57
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129-
mogenhet av trettio miljoner (30,000,000) kronor, gottgörelse, varom här bifråga,
i intet fall skall äga rum.
§ 19.
Staten förbinder sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller, om
staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill 1937 års utgång,
icke låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön—
Kiksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivits Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, ävensom att efter 1932 respektive 1937 års utgång låta
bolaget frakta malm på samma villkor, som angående för export avsedd malm
bestämmas för andra malmtrafikanter i Norrbotten.
§ 20.
l:o) I sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens
vägnar skola alla Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags fånges- och åtkomsthandlingar
till fastigheter, — däri inbegripet även till de fastigheter, som Aktiebolaget
Gellivare Malmfält enligt detta kontrakt skall överlåta till Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank såsom i
taka händer mot åtagande av riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej utlämna desamma
förrän efter utgången av år 1932 eller, om staten icke begagnar sin i § 9 omförmälda
lösningsrätt, efter utgången av år 1937, samt med fullmakt för riksbanken
att för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags räkning och på dess
bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å vilka lagfart icke redan blivit för
sistnämnda bolag meddelad.
De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag eller Aktiebolaget
Gellivare Malmfält grunda åtkomst till gruvor och inmutade områden,
och vilka blivit i sammanhang .med upptagande av lån för bolagen i
bank nedsätta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolags eller Aktiebolaget Gellivare Malmfälts förlagsinteckningsbara
egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola, så snart
och i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser, överlämnas
till förvar åt Sveriges riksbank, mot åtagande av riksbanken att utlämna dem
till Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, dock ej förrän efter utgången av
år 1932 respektive 1937.
2ro) All fast eller lös egendom, som enligt denna överenskommelse skall
övergå till ny ägare, tillträdes den 1 januari 1908.
§ 21.
l:o) Aktiebolaget Gellivare Malmfält förbinder sig att icke före utgången
av år 1942 överlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
till annan än Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund. Likaledes förbinder
sig Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att icke före nyss angivna tid
till annan överlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund nu äger eller intill nämnda tid förvärvar;
dock skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av
aktier, i den män sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid
lagstadgat minimum.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 113 höft. (Nr 129.)
8
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
2 ro) Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
ikläda sig härmed ansvar såsom för egen förbindelse för
alla de förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag.
3:o) Aktiebolaget Gellivare-Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
• medgiva att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser
enligt detta kontrakt med undantag för det i § 22 gjorda åtagande, de uti
mom. l:o omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsättningen
gälla vad i mom. 4:o stadgas.
4:o) För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12, så ock
till fullgörande av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,
skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar
de aktier, tillsammans minst trettionio tusen åttahundrafemtiotvå (39,852)
stycken i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, /som tillhöra Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund samt Aktiebolaget Gellivare Malmfält, försedda
med överlåtelser in blanco, nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges
Riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt
stadgad lösen för aktierna, överlämna dem med ifylld överlåtelse till staten
samt mot åtagande av riksbanken
att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och
icke till annan utlämna desamma;
att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag hållits, till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
och Aktiebolaget Gellivare Malmfält utlämna föregående års vinstkuponger
till vartdera bolagets aktier, dock att, om staten med laga kraft ägande dom
visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för vilken aktierna
jämlikt mom. 3:o häfta såsom pant, staten är berättigad att utbekomma vinstkuponger
till så stort antal, som fordras till täckande av dess fordran, samt
att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten begagnat
sig av samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger fordran,
för vilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla vartdera bolaget dess
aktier.
§ 22.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förbinder sig att inskränka
exporten av malm från de Grängesbergs Grufveaktiebolag tillhöriga gruvor i
Grängesberg, så att densamma efter år 1908 ej överstiger sexhundrafemtiotusen
(650,000) ton samt efter år 1917 ej överstiger fyrahundrafemtiotusen
(450,000) ton årligen.
Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Grufveaktiebolags
gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse
under något år överträdd, skall trafikaktiebolaget under påföljande år
till staten erlägga ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton för varje
ton malm, som utöver den stadgade maximikvantiteten blivit exporterad.
§ 23.
Staten utfäster sig, att, om staten begagnar sig av den i §§ 9 och 12
här ovan angivna lösningsrätt, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibe
-
59
Kungl. Maj.ts proposition Nr 129.
hålla deri hos Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag anställda personal ävensom
att svara för fortsatt utbetalning av då utgående, till beloppet rimliga
pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit anställda vid
nämnda bolag.
§ 24.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att för tiden från
och med år 1908 till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den royalty, som
enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar ej mindre vid bolagets
förutvarande egendom än även vid den egendom, bolaget enligt denna överenskommelse
förvärvar av Aktiebolaget Gellivare Malmfält; dock att staten
ikläder sig ifrågavarande förpliktelse beträffande den malm, som staten enligt
detta kontrakt kan komma att bryta i Luossavaara malmfält.
Staten ikläder sig vidare, för tiden från och med år 1908, betalningsskyldighet
för den i omförmälda avtal bestämda royalty, i vad den vilar på
Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande egendom.
§ 25.
l:o) Den mellan kronan, å ena, och Aktiebolaget Gellivare Malmfält
m. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar,
i vilken rättegång Svea hovrätt givit dom den 23 februari 1906, nedlägges
till alla delar, och parterna bära var sina kostnader för samma rättegång.
2:o) Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av Aktiebolaget
Gellivare Malmfält, så snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att
detta icke verkar någon inskränkning i Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösunds förbindelser enligt detta kontrakt eller rubbning i den pantsättning,
som enligt § 21 här ovan ägt rum.
§ 26.
Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag anställt eller kommer att anställa rörande malmtillgången
såväl i Luossavaara och Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att
själv låta anställa sådana undersökningar, i den mån det kan ske utan att
ai*betet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.
§ 27.
Genom detta kontrakt upphäves med 1907 års utgång den emellan staten,
å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, å den andra sidan, den 2
juli 1898 ingångna överenskommelse. Till ytterligare säkerhet för uppfyllande
av bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skall intill år 1938 hos
staten kvarbliva det intecknade skuldebrev å två miljoner (2,000,000) kronor,
som av bolaget överlämnats till staten såsom säkerhet för ett i sagda överenskommelse
stadgat vite, varemot de såsom pant för samma överenskommelse
till staten avlämnade depositionsbevis å en miljon femhundratusen (1,500,000)
kronor skola, jämlikt § 4 här ovan, tillställas Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund.
60
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
§ 28.
Där enligt stadgande i denna överenskommelse tvist skall avgöras av
skiljemän, skola, för såvitt icke bär ovan annorlunda bestämts, skiljemännen
vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten utser en och
överståthållarämbetet i Stockholm den tredje.
§ 29.
De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag må icke utan statens samtycke å annan överlåtas.
Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång, men
upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom samma
tid godkännes.
Stockholm den 7 mars 1907.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
Vollrath Tham.
Bevittnas:
C. H. Byström. G. Lagerhjelm.
AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT
Vollrath Tham.
LUOSSAVA ARA-KIIRUN AV A ÅR A AKTIEBOLAG.
Vollrath Tham.
Godkännes å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar enligt nådigt bemyndigande
av den 21 juni 1907.
Stockholm den 29 juni 1907.
Julius Juhlin.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
61
1908 års avtal.
Under förutsättning, att det denna dag upprättade köpeavtal, varigenom
Aktiebolaget Svappavaare Malmfält till Svenska staten försålt bland
annat samtliga bolaget tillhöriga gruvor och gruveandelar jämte utmål, samt
inmutade fyndigheter inom Svappavaara, Leveäniemi och Tansari malmfält i
Juckasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare socken, varder å statens
sida slutligen godkänt, träffas emellan Svenska staten å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, följande överenskommelse:
§ 1.
Utöver den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
enligt 1907 års kontrakt emellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta och tillgodogöra sig inom
Kiirunavaara malmfält, skall bolaget mot den i §§ 4 och 5 här nedan stadgade
ersättning till staten under tiden 1915—1932 äga bryta och tillgodogöra sig
inom samma malmfält ytterligare nio (9) miljoner ton, dock med rätt för
bolaget att, om det sådant önskar, inom Gellivare malmfält bryta och tillgodogöra
sig intill 2,500,000 ton av sistberörda malmkvantitet, oberäknat varpmalm,
varom förmäles i § 7 av 1907 års kontrakt.
§ 2.
Staten förbinder sig att intill år 1933, eller, om staten då icke begagnat
den lösningsrätt till aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som enligt
''j 9 mom l:o i 1907 års kontrakt är staten tillförsäkrad, intill år 1938 icke
inom Svappavaara, Leveäniemi, Tansari eller Salmivaara malmfält bryta eller
låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.
§ 3.
Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under
perioden 1915—1932 frakta å järnvägen Svartön—Kiksgränsen utöver de malmkvantiteter,
som angivas i § 8 mom l:o och 2:o av 1907 års kontrakt, ytterligare
den malm, tillsammans nio miljoner ton, som bolaget genom detta kontrakt
erhåller rätt att bryta inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, mot
den i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för varje fall bestämda frakt och
under övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna kvantitet skall sålunda
fördelas, att bolaget under vart och ett av åren 1915—1917 äger frakta etthundrafemtiotusen
(150,000) ton, under vart och ett av åren 1918—1920 fyrahundrafemtiotusen
(450,000) ton samt under vart och ett av åren 1921—1932
sexhundratusen (600,000) ton; dock att den i 1907 års kontrakt angivna högsta
fraktkvantiteten för år i olika riktningar icke må i följd av nyssberörda bestämmelse
ökas till mera än 3,750,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000
62
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129-
ton från Kiruna till Svartön eller 1,000,000 ton Gellivaremalm från Gellivare
(Malmberget) till Svartön.
§ 4.
Såsom vederlag för de bolaget genom detta kontrakt tillerkända rättigheter
och förmåner erlägger bolaget till staten dels ett kontant belopp av
3,500,000 kronor, vilket betalas den 1 juli 1908, dock med rätt för bolaget att
uppskjuta betalningen intill den 1 september 1908 mot erläggande av fyra
procents årlig ränta å vad som ej betalas den 1 juli från sistnämnda dag till
betalningsdagen, dels ock en royalty, enligt nedan givna bestämmelser.
§ 5.
För hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag genom bestämmelserna i § 1 här ovan erhåller rätt att bryta, eller
alltså för fyra och en halv (4 ka) miljoner ton skall bolaget till staten erlägga
en royalty av tre (3) kr. pr ton, dock att å denna royalty skall avräknas den
avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier på grund av bolagsordningens
bestämmelser äger bekomma i utdelning för ifrågavarande
fyra och en halv miljoner ton.
Royaityn skall erläggas sålunda, att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
utöver nyssberörda avgift betalar omedelbart efter ordinarie bolagsstämma
vart av åren 1916,1917 och 1918 royalty för 75,000 ton med 2 kr. per ton för Kiirunavaaramalm
och 2 kr. 50 öre pr ton för Gellivaremalm, vart av åren 1919,
1920 och 1921 royalty för 225,000 ton efter samma grund, vart av åren 1922—
1928 royalty för 300,000 ton likaledes efter samma grund samt vart av åren
1929—1933 royalty för 300,000 ton med 1 kr. 50 öre pr ton för Kiirunavaaramalm
och 2 kr. 25 öre pr ton för Gellivaremalm.
§ 6.
Har Luossavaa ra-Kirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till utgången
av år 1932 bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget, dels
enligt 1907 års kontrakt, dels enligt detta kontrakt, äger tillgodogöra sig från
Kiirunavaara och Gellivare malmfält, tillhopa etthunratvå miljoner sjuhundrafemtiotusen
002,750,000) ton, skall den ersättningsskyldighet, som enligt
§ 9 mom. 2:o av 1907 års kontrakt för visst fall åligger staten, omfatta vad
som brister i 102,750,000 ton, dock högst sju (7) miljoner ton. Begagnar ej
staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång och har bolaget till den tiden ej
medhunnit att bryta och utfrakta 102,750,000 ton, skall bolaget äga utfrakta
vad som brister under femårsperioden 1933—1937, dock ej mera än högst
2,000,000 ton utöver vad bolaget enligt 1907 års kontrakt äger frakta under
samma femårsperiod; skolande härvid bestämmelserna i § 10 i 1907 års kontrakt
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
§ 7.
l:o. Den i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning
av den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under åren 1920—
1929 haft å malmförsäljningen, skall jämväl omfatta vad bolaget på grund
63
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
av nu förevarande avtal brutit oeh tillgodogjort sig under sagda period, därvid
jämväl den enligt andra stycket av § 5 bär ovan för samma malm erlagda
särskilda royalty skall inräknas i vinsten; dock att härigenom ändring icke
sker med avseende å de i anförda § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt bestämda
maxim ikvantiteter malm — 30,000,000 ton från malmfältet i Kiirunavaara och
7,500,000 ton från Gellivare malmfält — »om vid inlösen få tagas i beräkning.
2:o. Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej heller göra ändring i
vad i § 9 mom. 1 :o av 1907 års kontrakt är stadgat därcm, att om de malmtillgångar,
som vid 1932 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolags utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp än 150
miljoner i Kiirunavaara eller 37 Yi miljoner i Gellivare malmfält, från lösesumman
för de aktier, staten äger lösa, skall avdragas, vad som svarar mot
bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.
§ 8.
Vad i §§ 13, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är stadgat skall i
tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet, som LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller rätt att bryta.
§ 9.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet såsom
för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.
Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång, men
upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom samma tid
godkännes.
Stockholm den 9 april 1908.
TRAFIK AKTIEBOLAG ET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
Vollrath Tham.
LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
Vollrath Tham.
Bevittnas:
C. H. Byström. Herman Duse.
Förestående avtal godkännes.
Stockholm den 26 juni 1908.
Å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar.
Carl Swartz.
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129-
Varpmalmsöyerenskommelseii 1911.
Sedan Luossavaara-Kiirunaviaara Aktiebolag hos Kungl. Maj:t till känna -givit sin avsikt att tillgodogöra sig den vid brytning inom Gellivare malmfält
fallande s. k. varpmalmen samt anhållit att få å järnvägen Malmberget och
Koskullskulle—Svartön frakta sådan varpmalm eller därur utvunnen produkt,
har emellan Svenska staten, å ena, samt nämnda bolag, å andra sidan, följande
Överenskommelse blivit träffad:
§ 1.
Allt gods, som före den 1 januari 1908 upplagts såsom varpmalm, äger
bolaget utan inskränkning efter gottfinnande tillgodogöra sig.
§ 2.
Med avseende å brytningen efter den 31 december 1907 överenskommes,
att till varpmalm skall hänföras det gods, som efter avskiljande delis av rent
gråberg, dels ock av exportvärdig malm (härefter kallad exportmalm) håller
en medeljärnhalt av högst 47,5 %.
Om den närmare tillämpningen av denna regel stadgas här nedan.
§ 3.
I den mån bolaget under denna överenskommelses giltighet f ortsätter att
uppdela det brutna godset uti gråberg, exportmalm och mellanprodukt (varpmalm),
samt upplägger mellänprodukten utan att tillgodogöra sig densamma,
skall den exportmalm, som må innehållas i den upplagda mellänprodukten,
icke inberäknas i den bolaget genom 7 § i 1907 års överenskommelse medgivna
exportkvantiteten.
§ 4.
Om bolaget för hela den vid brytningen fallande fyndiga bergmassan,
vare sig oskrädd eller efter gråbergs avskiljande, till sovrings- och anrikningsverk,
skall genom beräkningar enligt de i alternativ 1 eller 2 härnadan angivna
grunder fastställas, horn stor del av den ur verken utvunna malmen
skall hänföras till exportmalm samt huru stor del skall anses utgöra produkt
av varpmalm av den i 2 § angivna järnhalt (denna produkt likasom av densamma
genom beredning framställd malm härefter benämnd »övermalm»).
Alternativ I.
Genom vägning av hela den till sovringsverket förda massan samt genom
vågning och analysering av det ur verket eller ur därmed kombinerat anrikningsverk
utgående malm och avfall beräknas den införda massans såväl
kvantitet som medeljärnhalt. Befinnes därvid medeljärnhalten understiga för
65
Kung!. Maj:ts proposition Nr 129.
gods, som brutits ur gruvorna Kaptenslagret och Selet (härefter kallade
Lilla fältet) 66 % eller för gods, som brutits ur övriga för närvarande under
brytning varande gruvor (härefter kallade Stora fältet) 60.5 %, skall avräknas
så stor kvantitet gråberg att den återstående kvantiteten håller 66 resp. 60.5 %.
Denna åtestående kvantitet — eller, om medel] ärahalten i det i sovringsverket
införda godset icke understiger 66 resp. 60.s %, hela den i verket införda
kvantiteten — beräknas därefter fördelad uti exportmalm om 67.5 (för
gods från Lilla, fältet) resp. 04.-,c, % (för gods från Stora fältet) samt mellanprodukt
av 50 % medel]ämhalt. Av denna 50 %-iga mellanprodukt skall 20 %
av kvantiteten anses utgöra exportmalm och inberäknas uti den genom 1907
års kontrakt fastställda maximiexportkvantiteten.
Alternativ II.
a) Om all under året bruten varpmalm anrikas, är att såsom exportmalm
räkna så mycket malm med en medel]ärnhalt av 64.4?i % som motsvarar
87.225 % och såsom övermalm så mycket som motsvarar 12.775 % av järnet i
årets hela vunna malmkvantitet, detta dock under förutsättning att den av
statens kontrollant utförda provtagning icke giver anledning att antaga, att
järnhalten i avfallet från sovrings- och anrikningsverket överstiger 14 %. Är
järnhalten i avfallet däremot högre, skall den beräknade övermalmskvantiteten
minskas med en malmkvantitet, som kan beräknas motsvara den i avfallet
kvarlämnade järnhalten utöver den sålunda medgivna. Bolaget är i
sådant fall skyldigt verkställa den vågning och analysering av avfallet, som
erfordras för att fastställa järnmängden i detsamma.
b) Om bolaget vid en eller flera gruvor anordnar maskinell sovring utan
att anrika den vid sovringen erhållna malmlialtiga mellanprodukten, skall
från den enligt ovanstående punkt a) beräknade övermalmskvantiteten frånräknas
så mycket malm av årets medeljärnhalt, som motsvarar mellanproduktens
innehåll av järn, sedan gråberg över 35 mm. avlägsnats. Härvid skall
iakttagas, att av denna mellanprodukts järnmängd 90 % skall beräknas bliva
utvunnen. Vid eventuellt sedermera skeende anrikning av denna mellanprodukt
skall den vunna malmen utan avdrag räknas som övermalm, såvida
mellanproduktens järnhalt ej överstiger 47.5 %; i annat fall tillämpas bestämmelserna
i nedanstående § 5.
Den i alternativ II angivna metoden för sagda, beräkning skall tillämpas,
så länge staten det medgiver. Staten äger emellertid när som helst påfordra,
att beräkningen skall iske med tillämpning av den i alternativ I angivna
metod, och skall, då sådant yrkande framställts, alternativ I tillämpas från
och med ingången av nästa kalenderår efter det, då yrkandet framställts.
Bliver ny gruva upptagen inom Gellivare malmfält, skall den efter sin
beskaffenhet hänföras antingen till Lilla eller Störa fältet. Uppstår tvist härom,
skall sådan tvist avgöras av skiljemän enligt gällande lag.
§ 5.
Vill bolaget vare sig genom försäljning eller genom sovring och anrikning
tillgodogöra sig mellanprodukt, som upplagts efter den 31 december 1907
eller som hädanefter särskilt upplägges, skall, sedan först rent gråberg blivit
frånskiljt, kvantiteten och medeljämhalten av det tillgodogjorda godset
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 113 käft. (Nr 129.) 9
66
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
genom vågning och analysering fastställas. Finnes medeljämhalten under
året överstiga 47.5 %, skall såsom exportmalm frånräknas så stor kvantitet
60 %-ig malm, som erfordras för att återstoden skall hålla 47.5 % järn.
§ 6,
Föres sådan mellanprodukt, som i 5 § sägs, eller mellanprodukt, som
före den 1 januari 1908 upplagts såsom varpmalm, till sovrings- eller anrikningsverk
tillsammans med gods, varom i 4 § sägs, skall den införda mellanprodukten
till kvantitet och järnhalt bestämmas, så att densamma, resp. därur
utvunnen malm, kan frånräknas vid tillämpningen av de i § 4 alternativ
I och II givna regler. Vid tillämpning av alternativ II skall iakttagas, att
av den införda mellanproduktens järnmängd 90 % skall beräknas bliva utvunnen
samt frånräknas, reducerad till den ur verkan utvunna malmens medel
järnhäl t.
§ 7.
Vid tillämpning av reglerna i § 4 alternativ I iakttages, att om från det
ena gruvfältet (Störa eller Lilla) malmhaltigt gods föres till sovrings- och anrikningsverk
tillsammans med gods från det andra fältet, skall den förra produkten
till kvantitet och järnhalt bestämmas så att den kan frånräknas vid
tillämpning av de i § 4 alternativ I givna regler.
§ 8.
Staten äger att på bolagets bekostnad anordna den kontroll över denna
överenskommelses tillämpning, som staten finner erforderlig.
§ 9.
Bolaget berättigas att frakta gods, varöver bolaget enligt denna överenskommelse
äger förfoga såsom varpmalm, ävensom av sådant gods utvunnen
produkt, från Malmberget och Koskullskulle till Luleå (Svartön) mot en avgift
av två (2) kr. 75 öre per ton och i övrigt i tillämpliga delar under de
bestämmelser, som innefattas i kungl. brevet den 1 juli 1898; åliggande bolaget
att före den 1 juli varje år hos kungl. järnvägsstyrelsen anmäla, huru stor
kvantitet varpmalm eller därav utvunnen produkt, bolaget under nästföljande
år vill frakta.
§ 10.
Denna överenskommelse träder genast i kraft och gäller intill den 1
januari 1933.
Förestående avtal antages.
Stockholm den 30 september 1911.
• Å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar.
Carl Sirartz.
Stockholm den 6 oktober 1911.
LUOSSA VA ARA-KIIRITN A VA A RA AKTIEBOLAG.
Erik Frisell. Hjalmar Lundbohm.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
67
1913 års avtal.
Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund, å andra sidan, är följande överenskommelse träffad:
§ 1.
Utöver de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
enligt 1907 och 1908 års kontrakter med svenska staten äger att under
25-årsperioden 1908—1932 bryta och tillgodogöra sig inom .Kiirunavaara och
Gellivare malmfält, skall bolaget mot den i § 3 här nedan stadgade ersättning
till staten under tiden 1913—1932 äga rätt att bryta och tillgodogöra sig inom
samma, malmfält ytterligare högst trettioen (31) miljoner ton därav högst
21,600,000 ton inom Kiirunavaara malmfält samt högst 9,400,000 ton inom Gellivare
malmfält, oberäknat varpmalm, varom förmärs i § 7 av 1907 års kontrakt.
§ 2.
Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under
perioden 1913—1932 frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen utöver de malmkvantiteter,
som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års kontrakt samt § 3
av 1908 års kontrakt, ytterligare den malm, tillsammans trettioen miljoner ton,
som bolaget genom detta kontrakt erhåller rätt att bryta inom Kiirunavaara
och Gellivare malmfält, mot den i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för varje
fall bestämda frakt och under övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna
kvantitet fördelas sålunda, att bolaget äger frakta
under år |
1913 |
upp |
till |
300,000 |
ton |
» » |
1914 |
» |
» |
400,000 |
» |
» » |
1915 |
» |
» |
650,000 |
» |
» » |
1916 |
* » |
» |
900,000 |
» |
» » |
1917 |
» |
» |
1,150,000 |
» |
» » |
1918 |
» |
» |
1,350,000 |
» |
» » |
1919 |
» |
» |
1,600,000 |
» |
» » |
1920 |
» |
» |
1,850,000 |
» samt under vart och ett av åren |
1921- |
-1932 |
» |
» |
1,900,000 |
» ; |
dock att den del av ovannämnda malmkvantiteter, som bolaget under något
eller några år icke hunnit affrakta, må — efter överenskommelse med järnvägsstyrelsen,
huruvida transporterna av dessa restpartier skola gå i riktning
68
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
mot Svartön eller mot Riksgränsen — senare såvitt för statens jänvägar möjligt
utfaktas, dock — med undantag för det i § 6 här nedan avsedda fall —
ej efter 1932 års slut.
Den i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i olika
riktningar må i följd av nyssberörda bestämmelse jämte 1908 års kontrakt
uppgå till högst 5,000,000 ton malm från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000 ton
eller den kvantitet, Kungl. Maj:t därutöver lian medgiva, från Kiruna till
Svartön och 1,400,000 ton Gellivaremalm från Gellivare (Malmberget) till
Svartön.
Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget jämnt fördelar alla
malmavsändningar på olika linjer under årets särskilda månader eller trafiken
förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen av statens
järnvägar icke råder.
Ifrågasättes ökning av ulfraktningen från Kiruna till Svartön med mera
än 400,000 ton för år räknat, måste samtidigt minskning med motsvarande
mängd malm å linjen Kiruna—Riksgränsen ske, och åligger det för sådant
fall bolaget att därom göra framställning lios järnvägsstyrelsen minst 2 år
före ingången av det kalenderår, varunder sådan omläggning skulle äga rum,
därest ökningen avser en transportmängd av mera än 400,000 ton och upp till
900,000 ton; önskas större årlig ökning än 900,000 ton i transporterna å linjen
Kiruna—Svartön, iskall meddelande härom lämnas minst 3 år före ingången
av det kalenderår, varunder sådan ökning är avsedd att äga rum.
För den händelse bolaget skulle önska att för visst fall försända malm
från Gellivare malmfält till Riksgränsen, äger bolaget att efter överenskommelse
med järnvägsstyrelsen få sådan transport utförd mot en frakt av 3 kronor
43 öre per ton, under villkor att bolaget utöver i transportplanen angivna
kvantiteter försänder minst motsvarande kvantitet malm från Kiruna till
Svartön och i övrigt så ordnar transporten av malmen, att de vagnar, som använts
för malmtransporten från Kiruna till Svartön, kunna vid återgåendet
användas för berörda malmtransport från Malmberget till Riksgränsen.
För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för
transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande fartyg
tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per dag.
Erfordras ett större antal vagnar tillhandahålla statens järnvägar sådana
i mån av tillgång mot en hyra av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn.
Bolaget anskaffar och tillhandahåller statens järnvägar senast den 1
juni 1914 ett antal av 100 malmvagnar av statens järnvägars typ M2 enligt nu
gällande bestämmelser samt av svensk tillverkning, vilka vagnar utan någon
ersättning till bolaget få disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden
för dessa vagnars underhåll hestrides av bolaget. Lika många vagnar,
som under tiden kl. 6 e. m. ena dagen till kl. 6 e. m. påföljande söckendag ankommit
lastade till Svartön, skola återlämnas tomma successivt senast under
loppet av därpå följande söckendag, räknad till kl. 12 midnatt. Försenas återlämnandet
utöver denna tid, erlägges av bolaget en vagnhyra av 3 kronor per
vagn och påbörjat dygn.
Genom förestående upphäves bestämmelsen rörande begagnandet av vag -
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
69
nar å Svartön i Kungl. Maj ris brev av den 1 juli 1898, åberopat i 1907 års
kontrakt § 8 mom. l:o).
§ 3.
För hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag enligt bestämmelserna i § 1 här ovan bryter och bortfraktar, skall
staten uppbära den vid nämnda hälfts försäljning uppstående nettovinsten,
vilken vinst med stöd av för statens räkning nu verkställda undersökningar
härmed fastställes till sex (6) kronor per ton. Å vinsten skall dock avräknas
den avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier på grund av
bolagsordningens bestämmelser äger bekomma i utdelning för ifrågavarande
femton och en halv miljoner ton; och skall sålunda utöver berörda avgift
vinsten utgå för åren 1913—1927 med 5 kronor per ton Kiirunavaaramalm och
5 kronor 50 öre per ton Gellivaremalm samt för åren 1928—1932 med 4 kronor
50 öre per ton Kiirunavaaramalm och 5 kronor 25 öre per ton Gellivaremalm.
Den 31 december varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande
vinst erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens
ungefärliga beräkningar under året brutits och utfraktats på grund av bestämmelserna
i detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen av likviden
äga rum i samband med erläggandet av den utdelning, som enligt bolagsordningen
skall utgå till staten såsom ägare av preferensaktierna.
§ 4.
Begagnar staten den i § 9 av 1907 års kontrakt stipulerade rätt att den
31 december 1932 inlösa de Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller
Aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga aktierna i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, skall, såsom vederlag för den genom detta kontrakt föranledda
minskningen av malmtillgången i Kiirunavaara och Gellivare malmfält,
den enligt de i nämnda paragraf angivna grunder bestämda lösesumman
minskas med ett belopp motsvarande 3 kronor per ton å hälften av de edligt
detta avtal brutna och bortfraktade malmkvantiteter.
Skulle staten icke hava den 31 december 1932 begagnat sin förenämnda
inlösningsrätt, skall det härovan angivna beloppet jämte ränta efter 4 procent
från den 1 januari 1933 till den 31 december 1942 avdragas från den lösesumma,
som jämlikt de i § 12 av 1907 års kontrakt angivna grunder skall bestämmas,
för det fall att staten till sistnämnda dag påkallat begagnande av sin lösningsrätt.
’
§ 5.
Vid den i § 9 mom. ko av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning av
den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under åren 1920—1929
haft å malmförsäljningen, skall icke hänsyn tagas till försäljningsprisen å den
malmkvantitet, bolaget på grund av nu förevarande avtal brutit och tillgodogjort
sig; ej heller skall genom detta kontrakt ändring ske med avseende å de
i § 9 mom. 1 av 1907 års kontrakt bestämda maximikvantiteter malm —
30,000,000 ton - från Kiirunavaara malmfält och 7,500,000 ton från Gellivare
malmfält — som vid inlösen få tagas i beräkning. Dessa bestämmelser skola
70
Kung!. Maj:ts proposition Nr 129.
äga motsvarande tillämpning- för det fall att lösningsrätt kommer att utövas
i enlighet med § 12 i 1907 års kontrakt.
§ 6.
Begagnar ej istaten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång och har Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag till iden tiden ej medhunnit att bryta och utfäkta
de malmkvantiteter, som bolaget enligt detta kontrakt äger tillgodogöra
sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget under femårsperioden
1933—1937 först u tf rakt» vad som må återstå av sistnämnda malmkvantiteter,
innan brytning och affraktning av de i § 10 i 1907 års kontrakt
angiva malmkvantiteter må ifrågakomma.
§ 7.
Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej gorå ändring i vad i 1907 års
kontrakt är stadgat därom, att, om de malmtillgångar, som vid 1932 respektive
1942 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags utmål,
av nämnden uppskattas till mindre belopp än 150 miljoner ton i Kiirunavaara
(eller 37% miljoner ton i Gellivare malmfält, från lösesumman av de
aktier, staten äger lösa, skall, avdragas, vad som svarar mot bristen > i nyssnämnda
kvantiteters sammanlagda belopp.
§8.
Vad i §§ 13, 14, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är stadgat skall
i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet, som LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller rätt att bryta.
§ 9.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet såsom''
för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kirunavaara
Aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.
§ 10.
Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund medgiva, att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser enligt 1908
års kontrakt samt enligt detta kontrakt, de i § 21 mom. l:o av 1907 års kontrakt
omförmälda aktier må utgöra pant.
§ 11.
Uppstår mellan parterna tvist om tolkningen eller tillämpningen av
detta kontrakt, skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28 i 1907
års kontrakt finnes stadgat.
Tillägg:
Utöver vad förestående kontrakt innehåller åtager sig Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag att anordna en genom djupborrningar utförd undersökning
rörande malmernas dimensioner på djupare nivåer inom Kiirunavaara
och Gellivare malmberg intill en kostnad av högst 500,000 kronor, vilket av bo
-
71
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
laget gjorda utlägg skall utan räntetillägg till bolaget återbetalas i den händelse
staten år 1932 eller år 1942 begagnar sig av sin ^lösningsrätt. Denna
undersökning skall utföras i överensstämmelse med de anvisningar, som lämnas
av en för arbetets övervakande tillsatt nämnd på tre personer, av vilka en
utses av Kungl. Maj:t, en av bolaget och en av Järnkontoret, skolande arbetet
så bedrivas, att nämndens rapport över de vunna resultaten kan föreläggas
1919 års riksdag.
Stockholm den 4 april 1913.
TRAFIK AKTIEBOLAGET GRÄN GESBERG—OXELÖSUND.
Ax. G. Svedelius Erik Frisell.
AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.
Ax. G. Svedelius Erik Frisell.
KLOSSA VAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
Ax. G. Svedelius Erik Frisell.
Bevittnas:
C. H. Byström. H. 1. Fröcklin.
Godkännes å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar enligt nådigt bemyndigande
av den 4 juli 1913.
Stockholm den 18 juli 1913.
THEODOR ADELSWÄRD.
72
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
1918 års avtal.
Emellan svenska staten, å ena, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, här nedan kallade bolagen,
å andra sidan, är följande överensskommelse träffad:
§ 1.
Staten överlåter till bolagen uteslutande nyttj anderätten under åren 1919
—1930 till Luossavaara malmfält, innefattande gruvor och inmutade områden,
som i bil. nr 1 till denna paragraf angivas tillhöra samma malmfält. Bolagen äga
dock icke under sagda tidsperiod begagna isig av denna nyttjanderätt i vidare
män än här nedan i detta kontrakt bestämmes.
§ 2.
l:o. Bolagen äga inom ifrågavarande malmfält för varje år bryta och
tillgodogöra sig trehundrafemtiotusen (350,000) ton järnmalm. Skulle bolagen
något år icke bryta och bortfrakta den medgivna kvantiteten, äga bolagen under
de följande åren av kontraktstiden tillgodogöra sig den sålunda icke brutna
och bortfraktade kvantiteten.
2:o. Den brutna malmen fördelas mellan bolagen sålunda, att all vid
brytningen fallande malm med högst O.015 procent fosfor tillkommer Norrbottens
Järnverks Aktiebolag och all malm med högre fosforhalt Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund. Den malm, som tillfaller Norrbottens Järnverks
Aktiebolag må endast användas för järn- och ståltillverkning inom landet;
den Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund tillfallande malmen må
exporteras.
§ 3.
Norrbottens Järnverks Aktiebolag utfäster sig att till tack järnstillverkare,
som därom hos bolaget gör ansökning senast den 1 juli 1919, till nämnda
bolags självkostnadspris avstå för varje år så stor del av hela den malmkvantitet,
Norrbottens Järnverks Aktiebolag på grund av detta kontrakt bekommer, som å
varje särskild sökande belöper efter förhållandet emellan å ena sidan hans
egen tillverkning av tackjärn, avsett för ståltillverkning inom landet, och å
andra sidan samtliga sökandes jämte Norrbottens Järnverks Aktiebolags sammanlagda
tillverkning av sådant tackjärn ifrågavarande år. Anmälan om dylikt
malmbehov skall för varje nästföljande år göras till Norrbottens Järnverks
Aktiebolag senast den 1 oktober året före det år, anmälan avser.
Den malm, Norrbottens Järnverks Aktiebolag sålunda avstår, må icke
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
73
utan detta bolags medgivande användas för annat ändamål än framställning
av tackjärn för ståltillverkning inom landet. Exporteras utan sådant medgivande
tackjärn, framställt av malm, som Norrbottens Järnverks Aktiebolag avstått,
har den tillverkare, som erhållit ifrågavarande malmparti, för framtiden
förverkat sin rätt till malm enligt denna paragraf.
§ 4.
För nyttjanderätten erlägga bolagen till staten en royalty, som utgår
med trehundrafemtiotusen (350,000) kronor för varje år under åren 1919—1930
samt därutöver för värjo ton för bolagens räkning bruten och bortfraktad
malm:
i fråga om malm, som jämlikt bestämmelsen i § 2 skall tillkomma Norrbottens
Järnverks Aktiebolag, två kronor per ton; samt
i fråga om malm, som enligt sagda bestämmelse skall tillkomma Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, för under åren 1919—1927 bortfraktad
malm två kronor per ton men för efter 1927 års utgång bortfraktad malm
tre kronor per ton; ägande dock bolaget under år 1927 påkalla prövning av
skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten å försäljningen av ifrågavarande
malm icke kan antagas komma att uppgå till åtta kronor per ton, äga
nedsätta den avgift, som utöver ovannämnda en gång för alla fastställda årliga
belopp av 350,000 kronor skall utgå för värjo ton bruten och bortfraktad
malm, till eu krona mindre än hälften av den beräknade vinsten, dock till
lägst två kronor per ton; och må vid beräkning av nyssnämnda vinst hänsyn
icke tagas till några av trafikaktiebolaget ingångna avtal eller vidtagna åtgärder,
vilka kunna antagas hava på ett eller annat sätt tjänat det syfte,
att bolagets vinst därigenom skulle kunna beräknas till lägre belopp än eljest
kommit att ske.
Ovan omförmälda skiljemän utses på sätt finnes stadgat i 28 § av
1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan. Den granskning av trafikaktiebolagets
räkenskaper, som kan erfordras för skiljedomen, må dock icke utövas
av annan än statens ombud i trafikaktiebolagets styrelse eller statens revisor
i sistnämnda bolag.
Av förenämnda ersättning skola 350,000 kronor erläggas i förskott den
31 december varje år; första gången således den 31 december 1918. För återstoden
skall approximativ likvid erläggas den 31 december varje år för den
kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens ungefärliga beräkningar
under året brutits och utfraktats på grund av bestämmelserna i § 2 av detta
kontrakt; och skall den slutliga regleringen av likviden äga rum senast den 1
juni påföljande år.
§ 5.
Frånsett den kvantitet, som omförmäles i § 2, åligger det bolagen att
årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden, ökad med 10 procent,
tillhandahålla staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 113 höft. (Nr 129.) 10
74
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
rättighet, intill 100,000 ton malm från Luossavaara av olika malmsorter i
samma proportion, som faller vid ånets brytning i dess helhet.
Rörande bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla
följande:
a) Bolagens leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans
av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000) ton.
b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolagen, oberoende
av tiden för rekvisitionen, äro skyldiga att leverera intill tjugutusen (20,000)
ton sammanlagt om året, men i övrigt icke äro skyldiga att leverera, med
mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen
(50,000) ton, minst ett år samt,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det
år, då leverans skall äga rum.
c) Bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän
två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.
d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,
material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga allmänna
omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.
Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagens räkenskaper
beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.
e) Om staten påfordran granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens revisor i Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
med rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med
bolaget utsett sakkunnigt biträde.
f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf annat
än för järn- eller ståltillverkning i landet.
g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetsbrist eller annan driftstörning,
varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagens brytningsförmåga,
upphör bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf, så
länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;
dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare mån
än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagens samtliga
avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande år
§ 6.
Bolagen förbinda sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning samt
att för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga erforderliga
kostnader.
Under förutsättning att inom Luossavaara till 200 meters allmän avvägning
under Kiirunavaaras nollpunkt kunna uttagas nio miljoner (9,000,000)
ten direkt användbar malm, förbinda sig bolagen, att icke utsträcka brytningen
till större djup. Skulle icke tillräcklig malmkvantitet finnas över denna nivå,
skall fastställandet av den vidare utsträckningen mot djupet bliva föremål för
särskild underhandling mellan staten och bolagen. Denna bestämmelse må
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
75
dock icke utgöra kinder för bolagen allt på lägre nivå än 200 meters allmän avvägning
under Kiirunavaaras nollpunkt anlägga utfartsorter eller schakt.
§ 7.
I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda
arrendekontrakt för åren 1919—1930 till bolagen nyttjanderätten till det område
vid Luossavaara, som å en i kontrakt den 9 september 1899 mellan Kungl.
Maj :t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag åberopad karta
betecknats med litt. B, emot arrende utgående med enahanda belopp per kvadratkilometer,
som för den enligt kontrakt mellan staten och LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag upplåtna marken vid Kiirunavaara och på de villkor
i övrigt, som uti samma kontrakt äro stadgade.
§ 8.
Staten tillförsäkrar bolagen rätt att under perioden 1919—1930 årligen
frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen trehundratem.tiotusen (350,000) ton
malm. Den del härav, som bolagen under något eller några år icke hunnit
affrakta, må senare, såvitt för järnvägen är möjligt, utfraktas, dock ej efter
1930 års slut.
För den del av här ifrågavarande malm, som för Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds räkning kommer att under avtalstiden transporteras
från Kiruna till Riksgränsen respektive Svartön för att skeppas, skall
fraktavgiften utgå med 3.2i kronor per ten till Riksgränsen och 4.17 kronor till
Svartön, med iakttagande i tillämpliga delar av de transportvillkor och
transportbestämmelser, som finnas angivna i 1907 års kontrakt mellan svenska
staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare
Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan,
med den inskränkning, som framgår av § 2 sista stycket av 1913 års kontrakt
mellan svenska staten och nyssnämnda bolag.
För nyssnämnda malmtransporter skola sålunda gälla enahanda garantibestämmelser,
som finnas angivna i § 14 mom. l:o och 2:o i 1907 års kontrakt,
varvid skall iakttagas, att garantibeloppet skall fördelas på Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag i förhållande
till för vartdera bolagets räkning framförda tonkilometer malm å dels
sträckan Gellivare—Riksgränsen, dels sträckan Gellivare (Malmberget)—Svartön.
Därest § 14 av 1907 års kontrakt på grund av sådan statsinlösen, varom
stadgas i § 9 av isamma kontrakt, upphör att gälla, kan trafikaktiebolaget därefter
icke förpliktas att för visst år erlägga större belopp, än som, inberäkna!
stadgade fraktavgifter, betäcker de föränderliga kostnaderna för trafikaktiebolagets
malmtransporter samt en sådan andel av de fasta kostnaderna, som
framkommer, om — med tillämpning i övrigt av garantibestämmelserna i § 14
av 1907 års kontrakt — det verkliga antalet under året utförda malmtonkilometer
för trafikaktiebolagets räkning å respektive bandelar ställes i förhållande
till antalet för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags räkning utförda
malmtonkilometer i medeltal per år under de fem sista åren innan statsinlösen
ägt rum. Trafikaktiebolagets förpliktelser enligt här ifrågavarande bestämmelser
skola upphöra endast för den tid ett fullständigt avbrott i nu ifråga
-
76
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
varande malmtransport å vederbörande järnvägslinje nödvändigtvis måst äga
rum till följd av krig eller blockad.
Staten medgiver att, i den mån vagnar för transporten mellan upplag
å Svartön och lastandie fartyg behövas för Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösunds här ifrågavarande malmkvantiteter, sådana må i mån av tillgång
tillhandahållas av statens järnvägar, dock att, därest statens järnvägar måste
för såväl nyssberörda malm som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags malm
tillhandahålla mera än 150 vagnar per dag, en avgift av 3 kronor per vagn
och påbörjat dygn skall erläggas.
För den malm, som kommer att transporteras för Norrbottens Järnverks
Aktiebolags räkning, skall frakten utgå enligt allmänt gällande fraktavgifter,
för så vitt icke Kungl. Maj:t eller järnvägsstyrelsen annorlunda medgiver.
§ 0.
Därest detta avtal icke förlänges vid 1930 års utgång, åligger det staten
att till bolagen erlägga lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodogörande
och administrerande anordnade anstalter, byggnader — dock ej
bostadsbyggnader — och annat likasom maskiner, redskap och material. Lösesumman
skall bestämmas och erläggas på sätt i § 6 mom. 4 av omförmälda 1907
års kontrakt bestämmes.
§ 10.
Med ändring av bestämmelserna i § 22 av 1907 års kontrakt mellan
svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget
Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å
andra sidan, samt i kungl. brevet till kommerskollegium den 14 september 1917,
skall beträffande exporten av malm från de Grängesbergs Grufveaktiebolag
tillhöriga gruvor i Grängesberg gälla följande:
l:o. Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgives rätt att från
de Grängesbergs Grufveaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg under
åren 1919—1930 exportera utöver de enligt 1907 års kontrakt och nämnda kungl.
brev medgivna kvantiteterna ytterligare 350,000 ton årligen, i den mån staten
ej begagnar sig av den staten enligt 2:o) här nedan tillkommande rätt. Skulle
bolaget något år icke exportera den medgivna kvantiteten, äger bolaget under
de följande åren exportera den återstående kvantiteten. Likaledes äger bolaget
efter år 1918 exportera de kvantiteter, bolaget genom ovannämnda kungl.
brev medgivits rätt att exportera under åren 1917 och 1918, men som bolaget
intill 1918 års slut icke hunnit exportera.
2:o. Å andra sidan förbinder sig Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund att, därest staten så önskar, under åren 1919—1930 tillhandahålla
staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, i mom. l:o
omhandlade 350,000 ton malm för järn- eller ståltillverkning inom landet.
Beträffande denna leveransskyldighet skola gälla följande bestämmelser:
a) Malmen skall levereras banvagn Grängesberg till pris motsvarande
självkostnaden.
b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att trafikaktiebolaget,
oberoende av tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen
77
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
(50.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera
med mindre rekvisition göres,
där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundra tusen
(100.000) ton, minst ett år samt
- där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före
det år, då leverans skall äga rum.
c) I självkostnaden skall inberäkna® dels de direkta utläggen för arbetslöner,
material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga allmänna
omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.
Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets, räkenskaper
beräknas för annan under året i Grängesberg bruten malm.
d) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens revisor i Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av honom i samförstånd
med bolaget utsett sakkunnigt biträde.
e) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för järn- eller
ståltillverkning inom landet eller för utvidgning av redan förefintligt sådant
företag. .
f) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarebrist eller annan driftstörning,
varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets brytningSiförmåga,
upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf, så
länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;
dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare män, än som
svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till trafikaktiebolagets samtliga
avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.
3:o. Utöver den ersättning motsvarande självkostnaden, varom stadgas
i nästföregående moment, skall staten från och med det år, då rätten till
malmleverans från Grängesbergsfältet av staten begagnas, avstå från royalty
i Luossavaara till belopp motsvarande tre kronor per ton levererad Grängesbergsmalm,
med iakttagande att överskott i royalty från ett år skall gå i afräkning
för följande år. Finnes vid 1930 års slut, att staten från Grängesbergsfältet
erhållit mera malm än som från och med ovannämnda utgangsai
av bolagets brutits och bortfraktats från Luossavaara, skall staten för överskottet
betala ett tillägg av 10 procent av självkostnadspriset, beräknat efter
medeltalet för hela nämnda brytningsperiod.
Reglering av denna ersättning skall ske senast den 1 juni året efter det
då leveransen av Grängesbergsmalm äger rum, varvid, i den mån bolagen
erlagt royaltyn före regleringsdagen, staten skall återbära sa stor del därav,
som erfordras för ifrågavarande reglering.
§ IL
Bolagen förbinda sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den
dem tillkommande royalty, som skall erläggas för den malm, bolagen enligt
§ 2 härovan bryta och bortfrakta.
78
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
% 12.
Staten berättigas att taga del av alla undersökningar bolagen komma att
anställa rörande malmtillgången i Luossavaara, ävensom att själv låta anställa
sådana undersökningar i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna
därigenom hindras eller uppehälles.
§ 13.
Vad i § 18 av 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är stadgat, skall
i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet, som Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund genom detta kontrakt äger rätt att bryta.
§ 14.
För de förpliktelser i förhållande till staten, av vad slag det vara må,
som på grund av detta avtal åligga vare sig Trafikaktiebolaget eller Norrbottens
Järnverks Aktiebolag eller båda tillsammans, svara bolagen en för båda
och båda för eu, därest ej förpliktelsen i detta avtal uttryckligen angives påvila
enbart Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.
§ 15.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgiver, att till säkerhet
för alla dess enligt detta avtal åtagna förbindelser de i § 21 mom. 1 av 1907 års
meranämnda kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.
§ 16.
Därest sådant från statens sida påfordras före den 1 januari 1929, skall
detta kontrakt anses förlängt till 1937 års utgång.
I sådant fall skola parternas inbördes rättigheter och skyldigheter
bedömas, som om kontraktet från början varit ingånget för tiden till 1937 års
utgång.
§ 17.
Uppstår tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta kontrakt, skall
tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28 av 1907 års kontrakt finnes
stadgat.
Stockholm den 1 juli 1918.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.
NORRBOTTENS JÄRNVERKS AKTIEBOLAG.
B. Wijkander.
Godkännes för Svenska Statens räkning
F. V. Thorsson.
79
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag godkänner för sin del ovanstående
överenskommelse; och förklarar bolaget, att den i 9 § av 1907 års kontrakt
mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund, å andra sidan, angivna beräkning för fastställande av i samma
paragraf omförmäld lösesumma ej må kunna i något avseende till bolagets
förmån påverkas genom avslutandet av ovanstående överenskommelse eller av
densamma härledda avtal.
Stockholm den 1 juli 1918.
LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG
J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.
80
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
1918 års tilläggsavtal.
Emellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund, å andra sidan, är träffat följande tilläggsavtal till de mellan samma
parter åren 1907, 1908 och 1913 ingångna avtal.
§ 1.
•
Tilläggsavtalet avser de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal med svenska
staten ägt eller äger bryta och bortfrakta under nu pågående krig, men som
under denna tid icke bliva bortfraktade. Dessa kvantiteter kallas här nedan
»utfallna kvantiteter». Avtalet omfattar icke varpmalm och därav utvunnen
produkt, s. k. övermalm.
Krigsperioden räknas från den 1 augusti 1914 till den tidpunkt, då krigstillståndet*
mellan England och Tyskland avslutats genom slutgiltigt inställande
av fientligheterna; dock att, därest krigstillståndet fortfar mellan andra
i pågående krig deltagande stater samt i följd härav malmexporten väsentligt
förhindras, krigsperioden skall anses räcka till dess detta hinder bortfallit.
I bilagda tablå (bil. A) angivas de kvantiteter järnmalm, LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag ägt och äger bortfrakta under åren 1914—1932.
§ 2.
Därest svenska staten år 1932 begagnar sig av sin i § 9 av 1907 års avtal
omfönmälda rätt att inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag-,
som tillhöra Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller Aktiebolaget
Gellivare Malmfält, och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag till denna tid
icke hunnit, utöver de i bifogade tablå för varje särskilt år efter krigsperioden
upptagna kvantiteterna, bortfrakta de under krigsperioden utfallna kvantiteterna,
skall med avseende å sistnämnda kvantiteter gälla följande:
l:o) Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skall till Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund under åren 1933—1942 leverera de utfallna, vid 1932
års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna.
2:o) Leveransen skall fullgöras fob. Narvik eller Luleå efter trafikaktiebolagets
val.
3:o) Malmen skall levereras till självkostnadspris, vari skall inräknas
royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare, samt den royalty, vinstandel eller ut
delning å staten tillhöriga preferensaktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
som på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal skolat utgå till staten,
därest malmen bortfraktats det år, den utfallit. Vid beräkning av självkostnadspriset
äger Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke beräkna högre
fraktkostnad än som skäll utgå enligt 1907 års avtal.
81
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
4:o) I självkostnaden skall i övrigt inräknas dels de direkta utläggen
för arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader och
övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.
Denna del av självkostnaden må icke beräknas högre
än den i bolagets räkenskaper beräknas för annan under året i Kiirunavaara respektive
Gellivare bruten malm.
5 :o) De utfallna kvantiteterna skola fördelas lika på varje av åren 1933
—1942, dock att om av de utfallna kvantiteterna vid 1932 års slut icke återstå
5,000,000 ton, leveransen skall fullgöras de första åren av nämnda tioårsperiod,
med minst 500,000 ton och högst 1,000,000 ton per år. Årsleveranserna skola för*
delas med största möjliga jämnhet på årets olika skeppningsmånader.
6: o) De utfallna kvantiteterna skola beräknas för varje år för sig fördelade
i olika malmkvaliteter i samma proportion som de under året exporterade
kvantiteterna. Vid krigets slut skall Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
snarast möjligt uppgiva de kvantiteter, som utfallit under kriget, fördelade
i olika malmkvaliteter eftersom nyss bär sagts, och skall här ovan omförmälda
malmleverans så vitt möjligt fullgöras i samma kvaliteter, som beräknas
hava utfallit.
§ 3.
Begagnar svenska staten sig icke år 1932 av sin i § 2 här ovan omförmälda
lösningsrätt och har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången
av år 1937 icke hunnit bortfrakta de utfallna kvantiteterna, skall LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, under
åren 1938—1942 leverera de utfallna, vid 1937 års slut ännu icke bortfraktade
kvantiteterna med en femtedel årligen, i den ordning och på de villkor,
varom förmäles i § 2 här ovan.
§ 4.
Därest någon del av de utfallna kvantiteterna blivit bortfraktade efter
1927 års utgång, skall staten likväl icke på grund härav åtnjuta större inkomst
från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, än om bortfrakten ägt rum det år,
kvantiteterna utfallit.
Stockholm den 1 juli 1918.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
.7. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.
AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT
J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.
LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
J. C:son Kjellberg. Gunnar Dillner.
Godkännes för Svenska Statens räkning
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 113 käft. (Nr 129.)
11
82
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
Bil. A.
Tablå
över utfraktningen å järnvägen Riksgränsen—Svartön för åren 1914—1932
av den malm, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt 1907, 1908 och 1913
års kontrakt äger exportera (i tusen ton):
År ............ |
1914 |
1915 |
1916 |
1917 |
1918 |
1919 |
Totalkvantitet |
4,600 |
4,738 |
5,050 |
5,350 |
5,675 |
5,975 |
År ............ |
1920 |
1921 |
1922 |
1923 |
1924 |
1925/32 |
Totalkvantitet |
6,205 |
6,290 |
6,305 |
6,310 |
6,360 |
6,420 |
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
83
Bolagsordning
för
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag.
Fastställd av Kungl. Maj:t den 24 okt. 1890 jämte ändringar, beslutade å bolagsstämmor
den 18 juni 1898, 2 jan. och 2 juli 1900, 8 dec. 1902, 11 maj 1903
6 nov. och 4 dec. 1906, 5, 18 juli 1907 samt 5 maj 1917 och 6 maj 1918
fastställda av Kungl. Maj:t den 6 febr. 1903, 6 sept. 1905,
21 juni 1907 och 15 nov. 1918.
§ 1.
Detta bolag är grundat på aktier med begränsad ansvarighet i enlighet
med Kungl. förordningen angående aktiebolag den 6 oktober 1848 och benämnes
»Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag».
§ 2.
Bolagets ändamål är att å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och
andra orter inom Norrbottens län idka gruvdrift, så ock bedriva malmförädlingsverksamhet
jämte annan i samband med gruvdriften stående rörelse.
§ 3.
Bolagets styrelse bär sitt säte i Stockholm.
§ 4.
Bolagets aktiekapital skall utgöra minst åttio och högst tvåhundrafyrtio
miljoner kronor, och skall varje aktie lyda å ett tusen kronor.
Aktierna skola vara dels preferensaktier och dels stamaktier, med lika
många av vardera serien.
I fråga om den preferensaktierna åtföljande rätt till utdelning, vilken
ej inträder förrän beträffande 1908 års vinst, gäller, att för tiden från och med
1908 till och med 1937 preferensaktierna skola framför- stamaktierna medföra
företrädesrätt till en årlig utdelning av bolagets vinst med ett belopp, motsvarande
bär nedan stadgade avgift å hälften av den under ifrågavarande tid uti
bolagets gruvor i Kiirunavaara och Gellivare brutna och därifrån bortförda
malm, dock att häri ej skall inbegripas s. k. varpmalm — varmed förstås sådant
malmhaltigt berg, som faller vid brytningen av malmen eller måste brytas
84
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
för ätt göra malmen åtkomlig, men är för fattigt att kunna med fördel i oberett
skick exporteras.
Sagda avgift skall utgå för åren 1908-1927 med eu krona per ton
mahn från Kiirunavaara samt 50 öre per ton malm från Gellivare, för närmast
följande femårsperioden med respektive en krona 50 öre och 75 öre samt
tor den ytterligare därpå följande femårsperioden med respektive två kronor
och en krona.
ino7^Öje(r.nU bestämda avgift skola preferensaktierna icke för perioden 1908
0 1937 medfora någon rätt till utdelning, dock att, försåvitt ett eller flera
a?,^yss,sa®(~1 1C^C kunnat lämnas, preferensaktiernas ägare äro be
rättigade
att av följande års vinst bekomma vad däri brustit, innan utdelning
a stamaktierna må äga rum.
Av den vinst, som bolagets verksamhet under tiden efter 1937 må lämna,
aga preferensaktierna och stamaktierna bekomma utdelning med lika rätt.
ii a u 1 O y (der ensak t ie r nas innehavare gälla dessutom, med avseende å rätt
att deltaga i val av styrelse och revisorer ävensom att i övrigt utöva rösträtt
a bolagsstämma, de inskränkningar, som i §§ 10, 14 och 17 här nedan stadgas.
§ 5.
. .. varje aktie utfärdas aktiebrev, ställt till viss man och med den lydelse
1 övrigt och de underskrifter å bolagets vägnar, som vid bolagsstämma beslutas;
kunnande dock, dar aktieägare så önskar, flera aktier i ett aktiebrev sammanföras.
Aktiebrev skall tydligen utmärka, huruvida det avser stamaktie
eller preferensaktie.
§ 6.
Stamaktie må förutom av svenska staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
agas eller innehavas endast av svensk undersåte eller av
svenskt handelsbolag, vari icke finnes utländsk bolagsman, eller av svenskt
aktiebolag, i vars bolagsordning dels finnes föreskrivet, att aktie i bolaget ej
eller innehavas av utlänning, och dels i övrigt finnes intaget sådant förbehåll,
som omformales i 2 § av lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar
i latten att förvärra, fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag.
Preferensaktier må endast ägas av svenska staten, dock att staten må
under iakttagande av härovan angivna förutsättningar till annan överlåta
aktie, om och i den män sådant fordras, för att antalet aktieägare icke skall
nedgå under lagstadgat minimiantal.
Alla aktier skola av bolaget^ styrelse i nummerföljd införas i en för sådiant
ändamål inrättad, för en var vid anfordran tillgänglig registerbok uti
vilken för varje aktie upptages aktietecknarens namn, yrke och hemvist samt
de med äganderätten skeende förändringar, som hos styrelsen anmälas.
§ 7.
Så länge bolagets verksamhet fortfar och innan alla dess gällande skulder
blivit gottgjorda, må vidare utdelning emellan bolagsmännen icke göras
an att, enligt sista bokslut och det ej äldre än för näst föregående år, överskott
finnes, motsvarande minst två procent av tecknade aktiekapitalet.
85
Kungl. Maj:ts proposition Nr 12it.
§ 8.
Aktie är i förhållande till bolaget odelbar, vadan, om flera bliva gemensamt
ägare av en aktie, de må allenast genom en person sin rätt i bolaget utöva
och bevaka.
§ 9.
Aktieägare är icke förbunden till någon betalning utöver aktiens belopp,
därest han icke till vidare ansvarighet sig särskilt utfäst, men hava aktieägare
såsom styrelseledamöter eller å bolagsstämma deltagit i beslut, stridande mot
denna bolagsordning eller gällande förordning om aktiebolag, vare de, som beslutet
fattat, en för alla och alla för en, skyldiga att ersätta all därigenom
uppkommande skada.
Aktieägare är icke berättigad att i annan ordning, än denna bolagsordning
uttryckligen medgiver, taga del av bolagets räkenskaper eller fordra
redovisning för dess förvaltning.
§ 10.
Bolagets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av minst
fyra och högst åtta ordinarie å bolagstämma valda ledamöter, varförutom
Kungl. Maj:t äger att för tiden intill år 1938 utse en ledamot i bolagets styrelse
jämte en suppleant för honom. Styrelsens medlemmar skola vara i Sverige bosatta
svenska undersåtar.
De ledamöter, som väljas å bolagsstämma, utses för ett år i sänder.
För tiden till och med 1937 utse innehavarna av stamaktierna samtliga
styrelseledamöter, som väljas å bolagsstämma. För tiden från och med år
1938 välja innehavarna av berörda aktier samt innehavarna av preferensaktierna,
var serie för sig, å bolagsstämma lika antal styrelseledamöter. Beslutar
bolagsstämma, att val av suppleanter för styrelseledamöterna skall äga
rum, galle med avseende å sådant val vad här om val av styrelseledamöter är
stadgat.
Styrelsen bär att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående bolagets
förvaltning, som å bolagsstämma varda styrelsen meddelade.
§ 11.
Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill av
styrelsen utses; dock att, intill år 193S, reverser, pantförskrivningar, borgensförbindelser
och kreditavtal för att vara gällande skola vara undertecknade
jämväl av den utav Kungl. Maj :t utsedde styrelseledamoten.
Alla skriftliga avhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola undertecknas
å bolagets vägnar och med utsättande av dess antagna benämning,
vid äventyr att eljest styrelsens ledamöter, som avhandlingen underskriva,
skola för fullgörande av bolagets därpå grundade förbindelse ansvara såsom
för egen skuld, en för alla och alla för en.
§ 12.
Styrelsen utser inom sig ordförande och verkställande direktör. Den
sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören så
86
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
ofta ärendenas behandling sådant fordrar; och skall den av Kungl. Maj:t utsedde
styrelseledamoten eller vid förfall för honom hans suppleant bevisligen
kallas till varje styrelsesammanträde i god tid förut.
Styrelsen må ej fatta beslut, därest icke minst halva antalet ledamöter
äro närvarande.
Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet och besluten
bestämmas genom enkel röstpluralitet. Om vid uppkommen meningsskiljaktighet
de avgivna rösterna utfalla med lika antal mot varandra, skilje
lotten dem emellan.
Vid styrelsens sammanträden skall alltid föras protokoll, som justeras
av ordföranden och en annan av styrelsen därtill utsedd ledamot.
§ 13.
Verkställande direktören har att ställa sig till efterrättelse den instruktion,
som av styrelsen för honom utfärdas.
Han är jämväl, utan särskilt bemyndigande av styrelsen, behörig att,
själv eller genom ombud, tala och svara för bolaget samt att å bolagets vägnar
emottaga stämningar och andra rättsliga meddelanden.
§ 14.
Bolagets rörelseår räknas från och med den 1 oktober till och med den
30 påföljande september. De över bolagets rörelse förda räkenskaperna skola
således för varje år under den 30 september i fullständigt bokslut sammanföras.
Bokslutet skall vara verkställt före utgången av november månad.
Granskningen av bolagets räkenskaper och förvaltning skall, sedan bokslutet
upprättats, ofördröjligen verkställas av därtill utsedda revisorer, vilka
för tiden intill år 1938 utses: två jämte en suppleant för dem av innehavarna
av stamaktierna å ordinarie bolagsstämma och en jämte suppleant för honom
av Kungl. Maj:t.
För tiden från och med år 1938 välja innehavarna av preferensaktierna
och av stamaktierna, var serie för sig, å bolagsstämma två revisorer jämte en
revisorssuppleant.
Styrelsen skall till revisorerna överlämna skriftlig berättelse om bolagets
förvaltning och ställning jämte förslag till utdelning av tillgängliga vinstmedel.
Över granskningen avgives skriftlig berättelse, däri ansvarsfrihet för
styrelsen skall antingen tillstyrkas eller avstyrkas; ägande revisorerna att i
avseende å vinstens fördelning ävensom beträffande bolagets blivande förvaltning
framställa de förslag, vartill de finna anledning.
Revisionsberättelsen, jämte därtill hörande handlingar, skall till styrelsen
avlämnas före den 15 december och därefter hållas för aktieägarna tillgänglig
å bolagets kontor i Stockholm intill ordinarie bolagsstämma.
De revisorer, som skola av aktieägarna utses, väljas årligen å ordinarie
bolagsstämma för tiden intill nästa ordinarie bolagsstämma. De äga att under
den tid, för vilken de sålunda äro valda, när helst de önska, taga kännedom
om bolagets räkenskaper och förvaltning.
87
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
§ 15.
Bolagsstämma skall hållas i Stockholm.
Ordinarie bolagsstämma sammanträder årligen senast under december
månad.
Extra bolagsstämma kan av styrelsen sammankallas, då viktiga angelägenheter
sådant föranleda. Därest innehavare av aktier för minst en tiondel
av tecknade aktiekapitalet förena sig i yrkande om extra bolagsstämmas sammankallande,
eller därest revisorerna sådant begära, vare styrelsen pliktig att
utfärda kallelse till sådan stämma, i förra fallet inom två veckor och i senare
fallet inom en vecka efter det dylik anmälan skriftligen och med utsättande av
det ärende, som skall förekomma å stämman, blivit gjord.
Undandrager sig styrelsen att på revisorernas yrkande sammankalla bolagsstämma,
vare revisorerna oförhindrade att själva utfärda kallelse till
bolagsstämma.
Kallelse till såväl ordinarie som extra bolagsstämma utfärdas genom
kungörelse, som införes tre gånger i allmänna tidningarna samt den eller de
tidningar, bolaget å ordinarie bolagsstämma må hava beslutit, första gången
högst en månad och sista gången senast två veckor före ordinarie stämma och
senast en vecka före extra stämma.
I kallelse till extra bolagsstämma skall meddelas uppgift å de ärenden,
som vid stämman skola förekomma. Ärende, varom sådan uppgift ej meddelats,
må ej å stämman handläggas. Vad nu är sagt om extra bolagsstämma
gälle ock om ordinarie bolagsstämma, där fråga är om sådant ärende, som i
§ 22 omförmäles.
§ 16.
Bolagsstämma representerar samtliga aktieägare, i följd varav därvid
lagligen fattat beslut är för bolaget bindande. Ordförande för bolagsstämma
väljes av närvarande aktieägare efter huvudtalet. Över vad vid stämman förekommer
skall föras protokoll, vilket justeras av ordföranden jämte den eller
de vid stämman närvarande aktieägare, som därtill av stämman utses.
§ 17.
Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv
eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.
Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför av den, som av Kungl.
Maj:t därtill förordnas.
Till och med år 1937 medföra preferensaktier endast en röst för tio aktier.
Från och med år 1938 åtnjutes för varje aktie en röst, dock att vid beslut
rörande användningen av 1937 års vinstmedel rösträtten för preferensaktier
är begränsad på sätt i näst föregående punkt är sagt.
§ 18.
Omröstning vid bolagsstämma sker öppet, dock att val verkställas med
slutna sedlar, därest någon aktieägare sådant yrkar. Om vid uppkommande
meningskiljaktighet de avgivna rösterna utfalla med lika antal mot varandra,
skilje lotten dem emellan.
88
Kungl. Maj:ts proposition Nr 129.
§ 19.
Vill aktieägare framställa förslag till behandling vid ordinarie bolagsstämma,
skall förslaget, för att kunna å stämman förekomma, skriftligen avfattat,
till styrelsen avlämnas minst tio dagar före stämman.
Över sådant förslag skall styrelsen till bolagsstämman avgiva skriftligt
yttrande.
§ 20.
Vid ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:
l:o) val av ordförande vid stämman;
2:o) de i styrelsens och revisorernas berättelse förekommande frågor;
3:o) bestämmande av vinstutdelning;
4:o) val av styrelseledamöter och revisorer;
5:o) val av suppleanter för styrelseledamöter och för revisorer till sådant
antal, som stämman aktar nödigt;
6:o) övriga av bolagsstämmans prövning beroende ärenden;
7:o) fråga, som blivit av aktieägare väckt i den ordning, som i § 19
sägs, eller som av styrelsen kan varda framställd.
Minst åtta dagar före stämman skall å bolagets kontor i Stockholm tillhandahållas
aktieägarna uppgift å de ärenden, vilka skola å stämman förekomma.
§ 21.
I händelse av vägrad ansvarsfrihet för styrelsen, skall bolagsstämma besluta,
huru bolagets talan mot styrelsen skall föras. Har talan mot styrelsen
ej blivit anställd inom natt och år, från det ordinarie stämman hölls, skall
så anses, som om ansvarsfrihet blivit beviljad.
§ 22.
Beslut om ändring av bolagsordning, om utsläppande av aktier utöver
minimikapitalet, om försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller gruva
eller del därav, om bolagets upplösning eller om nedläggande av gruvdriften
vare ej giltigt, med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t godkänt.
§ 23.
Då upplösning av bolaget sker och sedan räkenskaperna för sista tiden
blivit avslutade, skall årsstämning å bolagets okända borgenärer sökas.
I övrigt skall, efter det styrelsen därom gjort förslag, sättet för uppgörandet
av bolagets angelägenheter bestämmas genom beslut å bolagsstämma,
dock med iakttagande att afl bolagets gäld varder betald, innan utdelning till
delägare sker.
6054. Stockholm 1922, Isaac Marcus''Boktr.-A.-B.