Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

1

Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dyrtidstillägg åt
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer; given
Stockholms slott den 24 februari 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departemenschefen hemställt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande:

Sedan Kungl. Magt den 3 februari 1922 beslutat att för riksdagen
framlägga proposition angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst, ber jag att nu för Kungl. Maj:t få anmäla frågan om
dylika bidrag åt f. d. befattningshavare i statens tjänst och vissa med
dem jämställda pensionärer.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 109 käft. (Nr 123—125.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

Historik. Beträffande de åtgärder, som tidigare vidtagits för beredande av

dyrtidsbidrag åt här ifrågavarande pensionärer, torde jag till en början
få erinra om att jämväl dessa dyrtidsbidrag år 1919 omlades till systemet
med glidande skala.

Vad angår behandlingen vid 1920 års riksdag av frågan om dyrtidstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
vill jag erinra, att de vid denna riksdag beslutade höjningar av dyrtidstilläggen
åt befattningshavare i statens tjänst kommo även pensionärerna
till del. Kungörelse angående dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer utfärdades den 30 juni 1920
(nr 365).

* Vid 1921 års riksdag vidtogos i åtskilliga avseenden beskärningar

av dyrtidstilläggen till befattningshavare i statens tjänst. I stället för
att dittills vid grundtalets bestämmande avdrag från talet för levnadskostnadsökningen
skett med fem eller sex enheter bestämdes grundtalet
till det tal, som motsvarar nämnda ökning, minskat med VioVidare
blev, i sammanhang med vidgandet av begreppet familjeförsörjare
att omfatta icke blott den, som har minderåriga barn att försörja,
utan jämväl den, som har hustru, även om han icke därjämte
har barn, den ändring vidtagen, att endast familjeförsörjaren erhöll dyrtidstillägget
efter den normala beräkningsgrunden, varemot för^ ickefamiljeförsörjaren
förmånen reducerades, allt eftersom han uppnått 25
års ålder eller icke, till 7io respektive 76 av vad eljest skulle i dyrtidstillägg
utgått. Dyrtidstillägget till befattningshavare med nyreglerad
avlöning begränsades ytterligare, i det att dyrtidstillägg får räknas
endast å 80 procent av avlöningsförmånerna samt att grundtalet i varje
fall skall minskas med 20. Några dylika inskränkande ändringar vidtogos
däremot icke beträffande dyrtidstillägget till pensionärer, icke ens
för pensionärer med nyreglerade pensioner, utan bibehöllos de allmänna
grunderna för denna förmån i fråga om pensionärerna oförändrade. Men
detta skedde under uttryckligt angivande, att det vore att betrakta såsom
ett provisorium i avvaktan på allsidig utredning om, å ena sidan, frågan
om höjning av låga pensioner och, å andra sidan, genomförande av en
rättvis åtskillnad mellan olika slag av pensionärer i fråga om dyrtidstilläggsberäkningen.

Jag ber i sistberörda avseende få hänvisa till Kung]. Maj:ts proposition
den 18 mars 1921, nr 327. På grund av väckt fråga om
beredande av lämplig pensionsförhöjning åt sådana statstjänares änkor,
vilka uppbure låga pensioner och styrkte sig vara i behövande omständigheter,
och med föranledande av åtskilliga till Kungl. Maj:t från

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

3

pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst inkomna framställningar
om beredande av förhöjning av utgående pensioner, hade inom
finansdepartementet verkställts vissa preliminära undersökningar, varom,
så vitt angår f. d. befattningshavare, redogörelse lämnades i det utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden, som bifogats förenämnda
proposition. Föredragande departementschefen förklarade sig därvid icke
kunna finna annat än att frågan om åtgärder till förbättring av särskilt
sådana f. d. statstjänares läge, vilka åtnjöte pensioner till allenast mycket
låga belopp, vore förtjänt av ett allvarligt övervägande. Såsom den
verkställda preliminära utredningen givit vid handen, mötte emellertid
stora betänkligheter av både principiell och statsfinansiell art mot en
mer definitiv pensionsförbättring. En dylik reglering syntes möjlig först
efter en grundlig och allsidig utredning av alla de synpunkter, som här
tarvade beaktande. Om emellertid den för statens befattningshavare i
allmänhet föreslagna beskärningen av dyrtidstilläggen gjordes tillämplig
jämväl för f. d. statstjänstemän, måste följden bliva en ytterligare försämring
av pensionärernas ställning. För att förekomma detta borde
den föreslagna reduktionen för icke-familjeförsörjare få bortfalla, när det
gällde pensionärer, varjämte för de sistnämndas del dittillsvarande regler
för grundtalets bestämmande alltjämt borde bibehållas. Denna gynnsammare
beräkning av dyrtidstilläggen syntes icke utan högst betydande
praktiska svårigheter kunna begränsas till dem, vilkas pensioner i och
för sig vore mycket låga, eller endast till sådana pensionärer, som ej
åtnjöte pensioner enligt på senare tid givna förmånligare bestämmelser,
utan borde tillsvidare komma samtliga f. d. befattningshavare till
godo.

Kungl. Maj:ts förslag i ämnet bifölls av riksdagen. I sin skrivelse
den 8 juni 1921, nr 291, anförde riksdagen emellertid att, då riksdagen,
ehuru med tvekan, ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag även
såvitt detsamma avsåge att jämställa samtliga f. d. befattningshavare,
detta skett på grund av de skäl, departementschefen angivit, nämligen
att det - skulle leda till högst betydande praktiska svårigheter att utan
en grundlig och allsidig utredning något så när rättvist genomföra en
åtskillnad mellan olika slag av pensionärer. En dylik utredning syntes
riksdagen böra verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg. Riksdagen
ville för sin del i detta sammanhang särskilt uttala önskvärdheten av
att med hänsyn till rådande statsfinansiella förhållanden förutsättningarna
för en jämkning i dyrtidstillägget å de högre pensioner, som fastställts
genom beslut av de senaste årens riksdagar, närmare undersöktes. Riksdagen
hade därvid utgått från, att ett förslag i sådant syfte redan näst -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

kommande år skulle framläggas för riksdagen, varför det nu godkända
förslaget vore att anse såsom ett provisorium.

Kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer utfärdades den 29
juni 1921 (nr 345); och gäller denna kungörelse för senare halvåret
1921 samt tillsvidare under år 1922. Grundtalet motsvarar talet för
levnadskostnadsökningen, minskat med 6, därest talet är jämnt, eljest
med 5. Å sådan del av pensionen, som icke överstiger 175 kronor för
kvartal, utgår dyrtidstillägget efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet,
medan för eventuellt överskjutande del dyrtidstillägget beräknas
efter ett procenttal, motsvarande femtiofem hundradelar av grundtalet.
Beträffande pensionär, som på grund av försörjningsplikt underhåller
barn under 16 års ålder, ökas den del av pensionen, för vilken dyrtidstillägget
utgår efter ett procenttal motsvarande grundtalet, med 25 kronor
för varje dylikt barn.

Förslag av
1921 års
pensionskommitté.

Den utredning av hithörande förhållanden, som enligt det sagda
befunnits nödvändig för genomförande av en pensionsreglering, uppdrogs
den 29 juni 1921 åt den då tillsatta kommittén för utredande av vissa
till pensionsväsendet hörande frågor (1921 års pensionskommitté), vilken
anbefalldes, bland annat, att verkställa utredning såväl av frågan om
förbättring i vissa fall av redan utgående pensioner, särskilt sådaua, som
i och för sig äro mycket låga, som ock av spörsmålet om jämkning i
dyrtidstillägget för pensionärer, vilka åtnjuta pensioner enligt på senare
tid i samband med verkställda löneregleringar meddelade förmånligare
bestämmelser.

I betänkande den 16 december 1921 har kommittén avgivit förslag
i fråga om, bland annat, dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer.

Kommittén erinrar därvid till en början, hurusom i de framställningar,
som till Kungl. Maj:t inkommit om beredande av förhöjning av
utgående pensioner till f. d. befattningshavare i statens tjänst och
som i sin mån föranlett den preliminära undersökning, varom ovan
nämnts, i huvudsak framhållits, att de tid efter annan vidtagna löneregleringarna
föranlett till högre pensioner än dem, som utginge till
befattningshavare, vilka pensionerats medan de äldre staterna ännu varit
gällande; att detta förhållande syntes böra leda till vidtagande periodvis
av reglering av f. d. statstjänares pensionsbelopp, samt att nuvarande
pensioner därvid borde höjas till enahanda belopp, som komme att utgå
till nu i tjänst varande befattningshavare i samma eller motsvarande

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

lönegrad, då dessa efter uppnådd pensionsålder från tjänsten avginge.
Till stöd för yrkandet om pensionsreglering hade ytterligare åberopats
den omständigheten, att, då pensionsförhållandena genom beslut av 1919
års lagtima riksdag ordnats för dem, som blivit delägare i statens anstalt
lör pensionering av folkskollärare in. fl., genom vissa övergångsstadganden
i anstaltens reglemente blivit bestämt, att de vid reglementets
ikraftträdande med ingången av år 1920 till f. d. folkskollärare
utgående pensioner skulle efter vissa grunder regleras i förhållande
till de pensionsbelopp, som enligt de nya pensionsgrunderna komme
att utgå till nya pensionärer. Vidare omnämner kommittén, att i en till
kommittén remitterad framställning från 1920 års statstjänstemannakongress
hemställan gjorts, i syfte att en pensionerad tjänstemans pension
bleve ökad samtidigt med höjningen av avlöningen för den tjänst,
i vilken han pensionerats.

Härefter framhåller kommittén, att frågan om höjning av de låga
pensionerna i själva verket under nuvarande förhållanden måste anses i
hög grad beroende av vad som kunde firmas böra i dyrtidstillägg beviljas
pensionerade f. d. befattningshavare samt att därför det senare spörsmålet
syntes böra utredas, innan man kunde fatta bestämd ståndpunkt till
frågan om och i vilken utsträckning förbättring av själva pensionen
kunde anses påkallad.

Då kommittén sålunda till behandling upptagit spörsmålet om de
allmänna grunderna för dyrtidstillägget åt ifrågavarande pensionärer, har
kommittén i första rummet yttrat sig angående dyrtidstillägg å nyreglerade
pensioner. Kommittén anför härom följande:

»Vid fastställandet av de nya löneregleringarna för befattningshavare vid
kommunikationsverken, domänverket samt statsdepartementen och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, samt för officerare och underofficerare
ävensom civilmilitära beställningshavare på aktiv stat med flera vid
armén och marinen har till utgångspunkt tagits det prisläge, som, att döma av
stegringen i levnadskostnader åren närmast före världskrigets utbrott, skulle
under normala förhållanden hava varit rådande i början av 1920-talet. På grund
härav och med hänsyn därtill, att dyrtidstillägget beräknats i förhållande till
hela prisstegringen under kristiden och att sålunda däri ingått kompensation
icke blott för den extraordinära ökningen i lev-nadskostnaderna under kristiden
utan även för den normala prisstegringen efter tiden för krigsutbrottet, alltså
efter ingången av augusti månad 1914, har, såsom ovan nämnts, dyrtidstillägget
för befattningshavarna med nyreglerad avlöning bestämts att utgå efter reducerad
beräkningsgrund i syfte att summan av lön enligt de nya avlöningsbestämmelserna
och dyrtidstillägget icke skulle komma att i stort sett överstiga
summan av avlöning enligt dessförinnan gällande bestämmelser och dyrtidstill -

Allmänna

grunder.

6

Kungl. Maj:tg proposition Nr 123.

lägg därå enligt de för övriga befattningshavare gällande grunder. Samma
synpunkter måste enligt kommitterades mening göras gällande i fråga om pensionärer.
Då nämligen pension, som grundats på den förhöjda lönen i de nya
avlöningsbestämmelserna, till följd därav måste anses innefatta kompensation
för den normala stegringen i levnadskostnaderna intill början av 1920-talet, är
det icke annat än riktigt, att innehavaren av sådan pension får vidkännas en
reduktion av dyrtidstillägget i överensstämmelse med vad som tillämpas i fråga
om dyrtidstillägg till befattningshavare vid nyreglerade verk. Den sålunda
ifrågasatta reduktionen av dyrtidstillägget, vars detaljer kommitterade här nedan
komma att närmare angiva, torde böra komma till tillämpning å f. d. befattningshavare
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
som pensionerats enligt lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående
rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid nämnda verk, å den personal,
som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått
i statens järnvägars tjänst, såvitt denna personal pensionerats enligt bestämmelserna
i kungl. brevet den 4 juni 1920, ävensom å f. d. befattningshavare,
som komma att åtnjuta pension enligt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med
bestämmelser för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra till
den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension, samt å
f. d. landshövding, som pensionerats efter det från och med den 1 juli 1922 gällande
förhöjda pensionsunderlaget. Däremot kommer den lönereglering för officerare
och underofficerare med flera, som genom avlöningsreglementet av den
29 juni 1921 (nr 388) fastställts att provisoriskt lända till efterrättelse under år
1922, icke att medföra någon förhöjning av pensionerna; utan dessa bliva såsom
framgår av 1921 års riksdags skrivelse nr 395 oförändrade med rätt tillika för
den, som avgår med pension, sedan nämnda avi ön ings r e gl emen t e trätt i kraft,
att i likhet med dem, som vid avgången innehade tillfällig löneförbättring,
komma i åtnjutande av pensionsförbättring enligt de i kungörelserna den 20
augusti 1919 (nr 538) och den 29 augusti 1919 (nr 569) fastställda grunder; och då
berörda pensionsförbättring i likhet med den tillfälliga löneförbättringen bereder
vederbörande ersättning för prisförhöjningen endast intill år 1914, lära de
f. d. militära befattningshavare, som innehava pensionsförbättring, icke böra i
fråga om dyrtidstillägg jämställas med f. d. befattningshavare med nyreglerade
pensioner.

I detta sammanhang vilja kommitterade fästa uppmärksamheten därpå,
att det lärer vara avsett att för 1922 års riksdag framlägga förslag i fråga om
pensionsregleringar för befattningshavare vid tullverket, lotsverket och domänverket;
och då dessa pensionsregleringar lära komma att grundas på avlöningar
med tagen hänsyn till normal levnadskostnadsökning intill början av 1920-talet,
torde de f. d. befattningshavare, som komma att pensioneras efter dessa pensionsregleringar,
böra i fråga om dyrtidstillägg bänföras till pensionärer med
nyreglerade pensioner.

Liksom beträffande nyreglerad avlöning dyrtidstillägg får beräknas endast
å 80 procent av löneförmånens belopp med iakttagande tillika, att grundtalet
i varje fall minskas med 20, så böra samma begränsningar också bliva gällande
beträffande dyrtidstillägg å nyreglerad pension, varjämte grundtalet för
dyrtidstilläggsberäkningen synes böra bliva detsamma, som tillämpas vid dyr -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

7

tidstilläggsberäkning å avlöning, d. v. s. talet för levnadskostnad sokn ingen
minskat med en tiondel. Enligt nu gällande allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt f. d. befattningshavare beräknas dyrtidstillägget å den del av
pensionen, som icke överstiger 175 kronor för kvartal eller alltså 700 kronor för
år, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet, och för överskjutande del av
pensionen efter ett lägre procenttal. En liknande anordning vid beräkningen av
dyrtidstillägget, som har sitt berättigande i det att därigenom på ett enkelt sätt
beredes åt de små pensionerna en jämförelsevis större kompensation för levnadskostnadsökningen,
bör givetvis i fortsättningen bibehållas; men det synes
föreligga anledning att i fråga om nyreglerade pensioner i någon mån höja
gränsen. Bibehållandet av nuvarande gräns skulle nämligen medföra, att även
de lägsta nyreglerade pensionerna skulle få vidkännas den minskning av förmånen,
som föranledes därav, att dyrtidstillägget å en del av pensionen beräknas
efter lägre procenttal än å den andra delen. Då alltså den nuvarande gränsen
vid tillämpning av förenämnda restriktioner skulle medföra alltför kraftig
beskärning av dyrtidstillägget, hålla kommitterade före, att dyrtidstillägg å nyreglerad
pension bör få beräknas efter ett procenttal, motsvarande grundtalet
minskat med 20, å ett månadsbelopp av 85 kronor eller alltså 1,020 kronor för år
räknat, i likhet med vad som gäller i fråga om dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning.
»

Sedan kommittén sålunda angivit sin ståndpunkt i fråga om grunderna
för dyrtidstillägg å nyreglerade pensioner, framhåller kommittén,
att det givetvis skulle innebära stora praktiska fördelar, om enhetliga
grunder för dyrtidstillägget åt alla pensionerade f. d. befattningshavare
kunde fortfarande bliva gällande. Eu förutsättning härför anser emellertid
kommittén vara, att själva pensionsbeloppen höjdes, så att alla
pensioner kunde betraktas såsom nyreglerade. Kommittén ingår härefter
på en undersökning, huruvida icke genom en reglering av nu utgående
pensioner eller annan dylik åtgärd själva pensionsbeloppen skulle
kunna höjas, så att å de sålunda förändrade pensionerna ovan föreslagna
grunder för dyrtidstillägg å nyreglerade pensioner skulle kunna tillämpas
med tillfredsställande resultat. Härom yttrar kommittén:

»Såsom ovan nämnts hava yrkanden från åtskilliga håll framställts därom,
att i sammanhang med varje löne- och pensionsregleringjör i tjänst varande
löntagare även deras redan pensionerade företrädare i tjänsten skulle erhålla
pensionsförhöjning. Då pensionen till befattningshavare i statens tjänst emellertid
avpassas i visst förhållande till den avlöning, som uppbäres vid avgången,
har sålunda beviljad pension hittills ansetts böra under vederbörandes hela återstående
livstid utgå med oförändrat belopp, oberoende därav att avlöningen för
den befattning, pensionären innehaft, må hava blivit mer eller mindre förändrad
efter hans avgång. Den statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit
i åtnjutande av den pension, vartill då gällande pensioneringsgrunder och avlöningsstat
föranledde, har ansetts icke hava något som helst befogat anspråk
på ytterligare underhåll eller ökad pension av staten. Vid denna princip har

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

det hittills ansetts vara av vikt att fasthålla; och någon egentlig avvikelse från
densamma har vad angår pensionerade statstjänare ej heller ägt rum utom beträffande
de under åren 1915—1918 pensionerade befattningshavare vid statens
järnvägar, åt vilka enligt beslut av 1919 års riksdag beviljats vissa tilläggspensioner
att utgå från och med den 1 januari 1919. Emellertid har denna principiella
ståndpunkt icke utgjort hinder för att med statsmedel i form av krigstids-
eller dyrtidstillägg bringa hjälp åt statens pensionerade f. d. befattningshavare,
när förskjutningen i prisförhållandena blev alltför betungande, liedan
detta visar, att berörda princip icke kan under nuvarande exceptionella förhållanden
uppehållas. Då härtill kommer, att staten beträffande en stor grupp
pensionärer, vilka, ehuru de icke innehaft statstjänst, dock pensionerats med
väsentliga bidrag av statsmedel, bekostat förhöjning av redan utgående pensioner,
såsom framgår av den i förenämnda preliminära undersökning (se propositionen
nr 327/1921 sid. 15—17) lämnade redogörelse för pensionsreglering för redan
pensionerade f. d. folkskollärare, måste man draga den slutsatsen, att en
ändrad uppfattning numera framträtt, uppenbarligen under påverkan av de
säregna förhållanden, som med avseende å levnadskostnaderna under de senare
åren inträtt och alltjämt råda. I sådant avseende tillåta sig kommitterade åberopa
vad bankoutskottet vid 1920 års riksdag i utlåtande nr 54 anförde därom,
att en allmän reglering av äldre pensioner måste anses vara av omständigheterna
betingad och ej borde fördröjas alltför länge. Detta uttalande vann också
tillslutning under kamrarnas överläggningar i anledning av berörda utlåtande.

Tanken på en pensionsreglering under förhandenvarande omständigheter
kan alltså enligt kommitterades mening icke anses böra utan vidare avvisas.
Syftet med en sådan reglering skulle emellertid icke vara att nu bereda större
förmåner över hela linjen, utan pensionsregleringen skulle kombineras med en
kraftig beskärning av dyrtidstillägget med resultat att ökad förmån nu skulle
framträda endast för de pensionärer, som hava låga pensioner; för de övriga
skulle förbättringen huvudsakligen bestå däruti, att de bleve i minskad mån
beroende av det tillfälliga dyrtidstillägget. Därigenom skulle också möjliggörasatt
tidigare än eljest kunde äga rum låta dyrtidstillägget till pensionärer helt
bortfalla.

Vid en reglering av nu utgående pensioner synes det emellertid icke
kunna ifrågakomma, att i varje fall öka förmånen till samma belopp, vartill den
nyreglerade pensionen i samma befattning blivit bestämd. Den nyreglerade
pensionen är satt i förhållande till en nyreglerad avlöning, vars belopp i sin ordning
kan vara påverkat även av andra omständigheter än levnadskostnadsfördyringen,
exempelvis organisatoriska förändringar med avseende å tjänstens beskaffenhet,
ökning av arbetstiden, strävan att lyfta befattningens innehavare
till högre levnadsstandard in. m. Redan av sålunda antydda skäl måste det anses
uteslutet att likställa de äldre pensionärerna med f. d. befattningshavare
med nyreglerade pensioner; även av hänsyn till kostnaden i framtiden bör detta
icke ifrågakomma. Emellertid torde en pensionsreglering lämpligen böra ställas i
visst förhållande till den nyreglerade pensionen, så att till den oreglerade pensionen
lägges viss del av skillnaden dem emellan. Då en tjänstemans pension i regel
är avsedd att till en tredjedel motsvaras av erlagda avgifter, under det att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

9

återstoden utgör statens bidrag, skulle man kunna tänka sig en pensionsreglering
lämpligen genomförd på sådant sätt, att, medan den tredjedel av pensionen,
som motsvarar vederbörandes egna avgifter, lämnas orubbad, återstoden eller
den egentliga statspensionen liöjes till motsvarighet med enahanda del av den
nyreglerade pensionen. Pensionsförhöjningen skulle med andra ord motsvara
två tredjedelar av skillnaden mellan vederbörandes nu utgående pension å ena
och den pension å andra sidan, som skulle hava tillkommit honom, om pensionen
med tillämpning av de vid hans pensionering gällande grunder avpassats efter
det förhöjda pensionsunderlag, som blivit fastställt för samma eller motsvarande
befattning.

Även om kommitterade för sin del skulle anse en sådan lösning av frågan
vara att förorda, saknas emellertid för närvarande en av förutsättningarna
för planens förverkligande. Då pensionsregleringen såsom ovan nämnts borde
grundas på skillnaden mellan en pension av äldre typ och en nyreglerad pension,
måste över hela linjen föreligga nyreglerade pensioner. I annat fall kan
någon allmän pensionsreglering med därtill anslutna enhetliga bestämmelser
om dyrtidstillägg icke genomföras. Nu har visserligen under de sista åren för
en stor mängd befattningshavare i sammanhang med lönereglering även fastställts
högre pensionsunderlag, som alltså medföra s. k. nyreglerade pensioner;
men för icke obetydliga grupper av befattningshavare, exempelvis häradshövdingarna,
befattningshavare vid länsstyrelserna och landsstaten, de allmänna
läroverken m. fl. föreligger ännu icke någon ny löne-och pensionsreglering. Vid
sådant förhållande skulle visserligen exempelvis för en f. d. länsman med pension
å 1,200 kronor en pensionsförhöjning enligt ovan angivna grunder kunna
ske genom jämförelse med landsfiskals nuvarande pension å 2,800 kronor, men
det stora antalet f. d. landsfiskaler med sistnämnda oreglerade pensionsbelopp
skulle icke kunna erhålla någon pensionsförbättring och därmed skulle också
bortfalla möjligheten att å dessa landsfiskalspensioner tillämpa de strängare
dyrtidstilläggsbestämmelserna. Den åsyftade fördelen med enhetliga bestämmelser
skulle alltså gå förlorad.

Väl skulle man kunna tänka sig, att för varje befattning vid de ännu
oreglerade verken fastställdes ett nytt pensionsunderlag; och kommitterade,
vilka i anledning av 1921 års riksdags beslut om höjt pensionsunderlag för
landshövding anbefallts taga under övervägande, huruvida tilläventyrs några
åtgärder av provisorisk natur böra vidtagas för att bereda en motsvarande
förmån även för andra befattningshavare vid ännu icke nyreglerade verk, hava
undersökt förhållandena, men kommit till den slutsats att, även om beträffande
en del befattningar vid oreglerade verk man med ledning av de nya pensionsunderlagen
för jämförliga befattningar vid nyreglerade verk skulle kunna
utan större risk fastställa nya pensionsunderlag, likväl möjligheten av ett föregripande
av resultaten av pågående utredningar om löne- och pensionsreglering
skulle beträffande en stor mängd befattningar ingalunda vara utesluten.
På grund härav och då de i tjänst varande befattningshavare, som skulle
beröras av en sådan anordning — i olikhet med landshövdingarna, vilka åtnjuta
avlöning å så gammal stat, att skyldighet icke föreligger för dem att erlägga
avgift för egen pensionering — i allmänhet skulle genom fastställande
av nytt pensionsunderlag nödgas erlägga förhöjda avgifter för egen pensioBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 109 käft- (Nr 123—125.) 2

10

K un gl. Maj:ts proposition Nr 123.

nering ävensom eventuellt även ökade insatser i vederbörande änka- och pupillkassa
utan att samtidigt erhålla någon förbättring av sina avlöningsförmåner,
hava kommitterade funnit sig icke kunna förorda någon provisorisk åtgärd
i nu berörda syfte. Därmed hava kommitterade också nödgats övergiva
tanken på att redan nu skulle kunna genomföras en verklig reglering av
pensionerna och därvid tillika vinnas enhetliga bestämmelser om dyrtidstilllägg
för pensionärer.

Vid sina undersökningar beträffande nu utgående pensioner hava kommitterade
uppmärksammat en del förhållanden, som framkallat tanken på att
söka få fram en pensionsreglering, där förbättringen avpassades icke enbart
efter pensionsbeloppet i och för sig utan där hänsyn tillika toges till tidpunkten
för pensionens beviljande och vissa därmed sammanhängande omständigheter.
Exempelvis har det visat sig, att en f. d. länsman, som pensionerats enligt
pensionsunderlag, som gällde intill utgången av år 1914, åtnjuter i pension
1,200 kronor, och samma belopp tillkommer i pension en vaktmästare,
som pensionerats efter ingången av år 1920. För länsmannens nuvarande motsvarighet,
landsfiskalen, gäller nu ett pensionsunderlag av 2,800 kronor, dock
ej nyreglerat, under det att det nyreglerade pensionsunderlaget för vaktmästare
(expeditionsvakt) är 1,644 kronor. Vissa f. d. kaptener, som avgått
före år 1897, uppbära i pension och fyllnadspension 1,600 kronor; deras efterträdare
få nu 3,990 kronor. En fanjunkare, pensionerad under år 1918, uppbär
1,625 kronor i pension och, om avgången ägt ram efter ingången av år
1919, är pensionen 2,250 kronor. Högre pension än de förstnämnda kaptenernas
uppnås även av sergeanter, som pensionerats efter utgången av år 1918,
nämligen 1,910 kronor. För att i någon mån råda bot på dessa nu antydda och
dylika oegentligheter, vilka ju skulle väsentligen reduceras genom en verklig
pensionsreglering av ovan angiven innebörd, hava kommitterade övervägt
någon åtgärd i syfte att bringa de äldre pensionerna så att säga på samma
nivå. Vid de löneregleringar, som under senare åren ägt rum, har man räknat
med en s. k. normal levnadskostnadsökning av 2 procent per år. Med
detta såsom utgångspunkt hava kommitterade övervägt möjligheten av att
pensionerna allt efter som de grundades på äldre eller nyare bestämmelser
skulle genom tillägg av 2 procent för varje år kunna föras fram till belopp,
motsvarande ställningen vid början av 1920-talet. Men även en sådan åtgärd
medför liknande risker, som befunnits vidlåda förslaget att redan nu vidtaga
en verklig pensionsreglering. Exempelvis skulle för en f. d. befattningshavare
av första normalgraden vid centralt ämbetsverk (revisor, notarie) pensionen
som enligt reglering från och med år 1908 utgör 3,700 kronor, komma att med
tillägg av 2 procent därav för varje år till början av 1920-talet överstiga den
pension å 4,200 kronor, som enligt nyreglering fastställts för sådan befattningshavare;
och även om ett sådant överskridande skulle i nyssberörda fall kunna
förekommas genom ett stadgande, att den äldre pensionen jämte tillägget ej
må överstiga den nyreglerade pensionen för samma befattning, så kvarstår
dock risken av ett sådant överskridande beträffande de pensioner, där jämförelse
med nyreglerad pension ännu icke kan äga rum. Även andra svårigheter
lägga hinder i vägen för tillämpning av nu ifrågasatt förfarande, i det
att det i vissa fall är synnerligen vanskligt att avgöra för huru många år det
procenttuella tillägget borde beräknas, exempelvis där ny lönestat tillkommit,
som måhända grundar sig på prisförhållanden flera år tidigare, såsom fallet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

11

torde vara med de från och med år 1919 gällande löneregleringarna för landsstaten
samt för lärarpersonalen vid allmänna läroverken med flera läroanstalter.
Dessa svårigheter hava synts kommitterade vara så stora, att det näppeligen
vore möjligt att på denna väg åstadkomma en eljest lämplig utjämning
mellan äldre och nyare pensioner. Med tillgodoseende av detta önskemål torde
således få anstå, till dess att tiden kan anses vara inne att genomföra en verklig
pensionsreglering.

Såsom ovan framhållits, skulle de allmänna grunder för dyrtidstillägg,
som av kommitterade förordats i fråga om nyreglerade pensioner, icke kunna
tillämpas beträffande övriga pensioner annat än under vissa förutsättningar.
Då dessa förutsättningar, såsom kommitterade tro sig nu hava visat, icke för
närvarande föreligga eller lämpligen kunna tillskapas, måste tillsvidare andra
och gynnsammare grunder för dyrtidstillägg å de äldre pensionerna bliva gällande.
»

Den av kommittén sålunda verkställda undersökningen har alltså
bibragt kommittén den uppfattningen, att det vore ofrånkomligt att
fastställa andra och gynnsammare grunder för dyrtidstillägg å äldre
pensioner. I fråga om dylika grunder yttrar kommittén följande:

»Vid frågans lösning på detta sätt, som kommitterade vilja beteckna såsom
ett provisorium, har det synts kommitterade riktigt, att för dyrtidstilllägg
å oreglerade pensioner må tillämpas i huvudsak samma allmänna grunder,
som nu gälla beträffande dyrtidstillägg å oreglerad avlöning enligt kungörelsen
den 29 juni 1921 (nr 344). Grundtal it skulle bestämmas på sätt i
nämnda kungörelse angives, d. v. s. till ett levnadskostnadsökningen motsvarande
tal minskat med en tiondel. Dyrtidstillägg skulle få beräknas å pensionens
hela belopp. Beträffande den del av pensionen, varå dyrtidstillägg må beräknas
efter ett procenttal, motsvarande hela grnndtalet, är gränsen i detta avseende
för närvarande satt till 175 kronor för kvartal eller alltså till 700 kronor för år.
I fråga om dessa äldre pensioner kunna visserligen icke de skäl anses föreligga
för uppflyttande av gränsen, som av kommitterade åberopats till stöd
för ändringsförslaget i detta hänseende beträffande nyreglerade pensioner;
men vid det förhållande att kommitterade i annat sammanhang tillstyrkt en
omläggning av utbetalning av egentliga pensioner till f. d. befattningshavare
från att avse kvartal till att gälla månad, synes gränsen lämpligen böra sättas
till ett jämnt månadsbelopp av 60 kronor eller 720 kronor för år räknat.
Oaktat denna höjning av den del av pensionen, varå dyrtidstillägg må utgå
efter helt grundtal, komma likväl de sålunda föreslagna grunderna att till
följd av det begränsade grundtalet medföra en minskning av förmånen över
hela linjen. Häremot torde i och för sig icke vara något att erinra, i det att
pensionärerna icke synas böra undgå att i sin mån vidkännas den reduktion
av dyrtidstilläggsförmånen, som för befattningshavarnas del genomfördes
vid 1921 års riksdag. Med tillämpning av det grundtal, som nu är fastställt
för beräkning av dyrtidstillägg åt befattningshavare (117), ävensom av övriga
ovan angivna grunder skulle dyrtidstillägget minskas för pensioner intill ett
årsbelopp av 700 kronor med 9 procent av pensionen; och vid högre belopp
komme minskningen att ungefär motsvara summan av 9 procent å 700 kronor
eller 63 kronor och 5 procent å återstående del av pensionen. För jämförelse
upptagas här följande exempel:

12 Kungl. Maj:tsi proposition Nr 123.

Pension

Nuvarande

dyrtids-

tillägg

(126)

Föreslaget

dyrtids-

tillägg

(117)

Differens

Pension

Nuvarande

dyrtids-

tillägg

(126)

Föreslaget

dyrtids-

tillägg

(117)

Differens

200

_

252

_

234

_

- 18

_

4,000

_

3,159

2,941

60

—217

40

500

—

630

-

585

—

— 45

—

4,500

—

3,504

—

3,261

60

—242

40

700

—

882

—

819

-

— 63

—

5,000

—

3,849

—

3,581

60

—267

40

900

—

1,020

—

957

60

— 62

40

5,500

—

4,194

—

3,901

60

—292

40

1,000

—

1,089

—

1,021

60

— 67

40

6,000

—

4,539

—

4,221

60

—317

40

1,500

—

1,434

—

1,341

60

— 92

40

6,500

—

4,884

—

4,541

60

—342

40

2,000

—

1,779

—

1,661

60

— 117

40

7,000

—

5,229

—

4,861

60

—367

40

2,500

—

2,124

—

1,981

60

—142

40

7,500

—

5,574

—

5,181

60

—392

40

3,000

—

2,469

-

2,301

60

—167

40

8,000

—

5,919

—

5,501

60

—417

40

3,500

—

2,814

—

2,621

60

—192

40

Härav framgår, att minskningen blir genomgående över hela linjen men
inskränker sig till jämförelsevis måttliga belopp. Emellertid är det givet, att
de mindre pensionsbeloppen icke tåla vid en sådan beskärning utan måste på
något sätt hjälpas upp, helst som pensionärers med låga pensioner ställning
ansetts redan med nu utgående dyrtidstillägg tarva förbättring.»

Hur kommittén tänkt sig, att de mindre pensionerna skulle förbättras,
torde jag få tillfälle att i annat sammanhang närmare omförmäla.
För belysande av nu föreliggande spörsmål torde det vara tillfyllest
att återgiva innehållet av följande sammanställning rörande verkningarna
av kommitténs förslag att med s. k. pensionstillägg upphjälpa
lägre pensioner:

Nuvarande

pension

Pension -f-dyrtidstillägg
enligt nu gäl-lande grunder
(126)

Pensionstillägg
enligt före-slagna grunder

Pension +
pensionstillägg
(= ny pension)

Ny pension -f-dyrtidstillägg
enligt före-slagna grunder
(117)

Differens

50

_

113

_

50

_

100

217

+ 104

100

—

226

—

100

—

200

—

434

—

+ 208

—

200

—

452

—

180

—

380

—

824

60

+ 372

60

300

—

678

-

180

—

480

—

1,041

60

+ 363

60

400

—

904

—

180

—

580

—

1,258

60

+ 354

60

500

—

1,130

-

180

-

680

—

1,475

60

+ 345

60

600

—

1,356

—

180

—

780

—

1,660

80

+ 304

80

700

—

1,582

—

180

—

880

—

1,824

80

+ 242

80

800

—

l'',751

-

180

—

980

—

1,988

80

+ 237

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

13

Nuvarande

pension

Pension +
dyrtidstillägg
enligt nu gäl-lande grunder
(126)

Pensionstillägg
enligt före-slagna grunder

Pension +
pensionstillägg
1= ny pension)

Ny pension +
dyrtidstillägg
enligt före-slagna grunder
(117)

Differens

900

_

1,920

_

180

_

1,080

_

2,152

80

+ 232

80

1,000

—

2,089

—

180

—

1,180

—

2,316

80

+ 227

80

1,100

—

2,258

—

180

-

1,280

—

2,480

80

+ 222

80

1,200

—

2,427

—

180

—

1,380

—

2,644

80

+ 217

80

1,300

—

2,596

—

180

—

1,480

—

2,808

80

+ 212

80

1,400

—

2,765

—

180

—

1,580

—

2,972

80

+ 207

80

1,450

—

2,849

50

170

—

1,620

—

3,038

40

+ 188

90

1,500

—

2,934

—

120

—

1,620

—

3,038

40

+ 104

40

1,550

—

3,018

^0

120

—

1,670

—

3,120

40

+ 101

90

1,600

—

3,103

—

120

—

1,720

—

3,202

40

+ 99

40

1,700

—

3,272

—

120

—

1,820

—

3,366

40

+ 94

40

1,800

-

3,441

—

120

-

1,920

—

3,530

40

+ 89

40

1,900

—

3,610

—

120

—

2,020

—

3,694

40

+ 84

40

1,950

—

3,694

50

no

—

2,060

—

3,760

—

+ 65

50

2,000

—

3,779

—

60

—

2,060

—

3,760

—

— 19

—

2,050

—

3,863

50

60

—

2,110

-

3,842

—

— 21

50

2,100

—

3,948

—

60

—

2,160

—

3,924

—

— 24

—

2,200

—

4,117

—

60

—

2,260

—

4,088

—

— 29

—

2,300

—

4,286

—

60

—

2,360

—

4,252.

—

— 34

—

2,400

—

4,455

—

60

—

2,460

—

4,416

—

— 39

—

2,450

—

4,539

50

60

—

2,510

—

4,498

—

— 41

50

2,500

—

4,624

—

60

—

2,560

—

4,580

—

— 44

—

2,550

—

4,708

50

10

—

2,560

—

4,580

—

— 128

50

2,600

—

4,793

—

—

—

2,600

—

4,645

6,

— 147

40

3,000

—

5,469

—

—

—

3,000

—

5,301

60

— 167

40

3,500

—

6,314

—

—

—

3,500

—

6,121

60

— 192

40

4,000

—

7,159

—

—

—

4,000

—

6,941

60

— 217

40

4,500

—

8,004

—

—

—

4,500

—

7,761

60

— 242

40

5,000

—

8,849

—

—

—

5,000

—

8,581

60

— 267

40

5,500

-

9,694

—

—

—

5,500

—

9,401

60

— 292

40

6,000

—

10,539

» —

—

6,000

—

10,221

60

— 317

40

6,500

—

11,384

—

—

—

6,500

—

11,041

60

— 342

40

7,000

—

12,229

—

—

—

7,000

—

11,861

60

— 367

40

7,500

—

13,074

—

—

—

7,500

—

12,681

60

— 392

40

8,000

—

13,919

—

—

—

8,000

—

13,501

60

— 417

40

Departements chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är den nuvarande
ordningen i fråga om dyrtid stillägg till f. d. befattningshavare och med
dem jämställda pensionärer allenast ett provisorium, nödvändigt med
hänsyn därtill att man icke utan vidare kunde för de många pensionärerna
med låga pensioner genomföra motsvarande beskärningar av
dyrtidstilläggen som dem, vilka vid 1921 års riksdag beslutades för
ännu i tjänst varande befattningshavare. Det faller av sig självt, att,
så snart man lyckats uppnå en lämplig väg för genomförande av en
reglering av de lägre pensionerna, dyrtidstilläggen till f. d. befattningshavare
böra, liksom tidigare, i stort sett följa samma bestämmelser som
för nuvarande befattningshavare. Då jag ansett en dylik pensionsreglering
kunna åstadkommas efter de linjer, pensionskommittén föreslagit, är
jag sålunda nu beredd tillstyrka kommitténs förslag att låta grunderna
för dyrtidstillägg åt i tjänst varande befattningshavare bliva i huvudsak
normerande jämväl för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare. Vad
angår pensionsregleringen anhåller jag att senare i dag få för Kungl.
Maj:t framlägga förslag.

Mitt förslag i fråga om grunderna för pensionärernas dyrtidstillägg
innebär sålunda till en början, att grundtalet blir detsamma som för
nuvarande befattningshavare. Jag vill i detta sammanhang erinra, att
Kungl. Maj:t i förenämnda proposition den 3 februari 1922 angående
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, i syfte att undvika
grundtalets ändring vid varje om än aldrig så ringa förskjutning i
levnadskostnadsindex, föreslagit en sådan modifikation i reglerna för
grundtalets bestämmande, att avjåmning av grundtalet skall ske till
helt 5-tal.

Beträffande den, så vitt angår nuvarande befattningshavare, för
icke-familjeförsörjare gällande särskilda reduktionen av dyrtidstillägget
har densamma av kommittén lämnats å sido. Kommitténs förslag upptager
sålunda icke någon bestämmelse motsvarande den, som återfinnes
i § 3 fjärde stycket i kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst. Ehuru jag för min del
anser, att grunderna för dyrtidstillägg åt i tjänst varande befattningshavare
så långt sig göra låter böra bringas i tillämpning jämväl för
pensionärer, måste jag dock finna goda skäl tala för att den särskilda
reduktion, varom nu är fråga, härvidlag uteslutes. De synpunkter, som
lågo till grund för införande av ifrågavarande begränsning av dyrtidstilläggen
för i tjänst varande befattningshavare, synas icke kunna åberopas
när det gäller äldre personer, vilka, åtminstone i regel, efter lång -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123. '' 15

varigt arbete i statens tjänst icke äga annan ersättning än en sparsamt
tilltagen pension.

Då det gäller pensioner, som grundats på förböjda löner enligt de
nya avlöningsreglementena för definitivt lönereglerade personalgrupper
och till följd därav måste anses innefatta kompensation för den normala
stegringen i levnadskostnaderna intill början av 1920-talet, är jag ense
med kommittén därom, att innehavare av sådana pensioner, böra vidkännas
en reduktion av dyrtidstillägget i överensstämmelse med vad
som tillämpas i fråga om dyrtidstillägg till befattningshavare vid nyreglerade
verk. Likaledes biträder jag kommitténs förslag i vad det
avser att bestämma de grupper av pensionärer, vilka böra anses hava
nyreglerade pensioner. I jämförelse med vad som nu gäller i fråga om
dyrtidstillägg åt ifrågavarande pensionärer innebära de föreslagna grunderna
en högst väsentlig nedsättning. Emellertid kan någon obillighet
ingalunda anses ligga häri, då nämligen de nuvarande grunderna i själva
verket äro för dessa pensionärer avsevärt förmånligare än vad som sakligt
sett kan försvaras. Då nyreglerade pensioner ännu icke torde hunnit
tillträdas av mer än ett fåtal personer, lära berörda, oberättigat stora
förmåner i avseende å dyrtidstillägg icke kunnat i många fall förekomma.

Kommitténs undersökningar angående förutsättningarna för en sådan
reglering av äldre pensioner, att de föreslagna grunderna för dyrtidstillägg
å nyreglerade pensioner skulle kunna tillämpas jämväl i fråga om
pensioner av förstnämnda kategori, synas mig ådagalägga, att en dylik
reglering åtminstone för närvarande måste lämnas å sido. Den avgörande
omständigheten härvidlag är enligt min uppfattning den, att vid många
befattningar några nyreglerade pensioner ännu icke finnas fastställda
och att man sålunda i stor utsträckning saknar erforderliga jämförelsepunkter.

Då man alltså för närvarande icke synes kunna åstadkomma en
sådan pensionsreglering, att man över hela linjen erhåller pensioner,
vilka kunna betecknas såsom nyreglerade, torde det vara nödvändigt,
att särskilda och gynnsammare grunder för dyrtidstillägg å de äldre
pensionerna bliva gällande. I likhet med kommittén anser jag dessa
bestämmelser höra bliva i huvudsak de samma, som gälla för dyrtidstillägg
å oreglerad avlöning enligt den allmänna kungörelsen angående
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

Vidkommande nyreglerade pensioner har kommittén — under erinran
att dyrtidstillägg till f. d. befattningshavare för närvarande utgår
efter helt grundtal allenast å den del av pensionen, som icke överstiger
175 kronor för kvartal eller alltså 700 kronor för år, samt för över -

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

skjutande del av pensionen efter femtiofem hundradelar av grundtalet —
anfört, att anledning syntes föreligga att i fråga om nyreglerade pensioner
i någon mån höja gränsen, enär eljest även de lägsta nyreglerade
pensionerna skulle få vidkännas den minskning av förmånen, som föranledes
därav, att dyrtidstillägget å en del av pensionen beräknas efter
lägre procenttal än å den andra delen. Gränsen har av kommittén föreslagits
till 1,020 kronor för år eller alltså densamma som för i tjänst
varande befattningshavare. Beträffande oreglerade pensioner har kommittén
däremot bibehållit den nuvarande gränsen, allenast med avjämning
till 720 kronor för år.

Då det synts mig eftersträvansvärt att i allt väsentligt anpassa
dyrtidstilläggsbestämmelserna för f. d. befattningshavare efter motsvarande
bestämmelser för i tjänst varande befattningshavare, har jag haft
under övervägande ett förslag, gående ut på att samma gräns för den
högre dyrtidstilläggsberäkningen skulle fastställas för såväl reglerade som
oreglerade pensioner; och har jag därvid tänkt mig gränsen nåtiot högre
än den, som av kommittén föreslagits för oreglerade pensioner, förslagsvis
840 kronor för år. Att för alla pensioner sätta gränsen vid 720 kronor
synes mig nämligen medföra alltför stor beskärning av dyrtidstilläggen
icke blott för innehavare av nyreglerade pensioner utan dessutom, vid
tillämpning av det utav kommittén i § 5 föreslagna stadgande, jämväl
för innehavare av oreglerade pensioner. Därest man emellertid höjde
gränsen till 840 kronor, skulle kostnaden för dyrtidstilläggen undergå
en icke obetydlig ökning, vilken icke lämpligen torde kunna undkommas
på annat sätt än genom en motsvarande beskärning av de utav kommittén
föreslagna pensionstilläggen. Det system, vara kommitténs förslag
i sistberörda hänseende vilar, synes mig emellertid icke kunna undgå
att på ett oförmånligt sätt förryckas av en sådan beskärning. Jag har
med anledning härav funnit mig böra avstå från att i förevarande avseende
föreslå en och samma gräns för reglerade och oreglerade pensioner
och i stället ansett kommitténs förslag jämväl på denna punkt
böra godtagas.

Mitt förslag i fråga om dyrtidstillägg till f. d. befattningshavare
och med dem likställda pensionärer innebär sålunda, att gruudtalet blir
detsamma som för i tjänst varande befattningshavare, att för oreglerade
pensioner dyrtidstillägg utgår ä belopp intill 720 kronor för år efter ett
procenttal motsvarande grundtalet samt å överskjutande del av pensionen
efter ett procenttal motsvarande femtiofem hundradelar av grundtalet
samt att för nyreglerade pensioner grundtalet alltid minskas med 20
enheter och dyrtidstillägg utgår endast å 80 procent av pensionsbeloppet,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

17

varefter detsamma beräknas å belopp intill 1,020 kronor för år efter
ett procenttal, motsvarande grundtalet minskat med 20, och å överskjutande
belopp efter ett procenttal, motsvarande femtiofem hundradelar
av det sålunda reducerade grundtalet.

Kommittén, som ansett sina förslag i fråga om dyrtidstillägg och Författnings.
pensionstillägg höra genomföras från och med den 1 april 1922 och fdr8,aflet*
särskilt uttalat, att i varje fall bestämmelserna om pensionstillägg borde
träda i kraft samtidigt med de nya bestämmelserna om dyrtidstillägg,
har utarbetat och framlagt ett förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer, innefattande jämväl de närmare föreskrifter rörande
utbetalningen av dyrtidstillägget, som enligt bestämmelse i kungörelseförslaget
skola av Kungl. Maj:t meddelas. Vad angår sistnämnda
förslag, så vitt detsamma avser grunderna för dyrtidstillägget, torde
jag kunna inskränka mig till en hänvisning till det förslag till kungörelse
i ämnet, som jag sedermera kommer att underställa Kungl. Maj:ts
prövning. Vid föreskrifterna angående dyrtidstilläggets utbetalning torde
jag icke behöva i detta sammanhang närmare uppehålla mig.

I en specialmotivering har kommittén vid varje paragraf i den
föreslagna kungörelsen angivit de närmare skäl, varå förslaget grundar
sig. Jag skall i det följande återgiva det huvudsakliga av denna motivering
och därvid närmare uttala mig i de delar, där jag finner anledning
att särskilt tillkännagiva min uppfattning.

Kommittén har under § 1 uttalat, att det pensionstillägg, varom § ikommittén
framlagt förslag, måste betraktas som en del av pensionen,
vadan det utan särskilt stadgande vore klart, att dyrtidstillägg skulle
därå utgå.

Efter förebild från stadgandena om dyrtidstillägg åt befattnings- §§ 3 och 4.
havare i statens tjänst har kommittén i § 3 upptagit bestämmelserna
om dyrtidstillägg å pensioner av äldre typ, medan kommittén i § 4
behandlat grunderna för dyrtidstilläggets beräkning, när det gäller nyreglerade
pensioner. I sistnämnda fall skulle enligt kommitténs förslag
dyrtidstillägg utgå i enlighet med föreskrifterna i § 3, dock med iakttagande
därav,

a) att dyrtidstillägg beräknas endast å 80 procent av pensionsförmånen
;

b) att dyrtidstillägget å den del av sålunda beräknat pensions belopp,

som icke överstiger 85 kronor för månad, skall beräknas efter
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 109 höft. (Nr 123—125.) 3

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

ett procenttal, motsvarande grandtalet minskat med 20, samt å återstoden
efter ett procenttal, motsvarande femtiofem hundradelar av grundtalet
minskat med 20; samt

c) att det månadsbelopp, vara dyrtidstillägget sålunda må utgå
efter högre procenttal, skall i fall av försörjningsplikt för barn, som i
§ 3 sägs, ökas med 10 kronor för varje barn.

Beträffande innehållet i dessa paragrafer är vidare att märka, att
dyrtidstilläggsberäkningen hänförts till pensionens månadsbelopp i stället
för till dess belopp för kvartal, varav blivit en följd, att för varje barn,
för vilket pensionären har försörjningsplikt, förhöjningen av det belopp,
varå dyrtidstillägg må utgå efter helt .grundtal, förändrats från 25
kronor för kvartal till ett avrundat belopp av 10 kronor för månad. I
stället för att i fråga om dyrtidstillägget för befattningshavare den allmänna
regeln avser befattningshavare med viss försörjningsplikt och
tillägget väl ökas i vissa fall men minskas, där försörjningsplikt icke
föreligger, har beträffande pensionärer bibehållits vad i sådant avseende
hittills tillämpats eller att den allmänna regeln om dyrtidstillägget avser
ensam pensionär och att tillägget ökas till följd av viss försörjningsplikt.
Ej heller har anledning ansetts föreligga att i fråga om pensionärerna
vidga begreppet försörjningsplikt att, såsom numera gäller i
fråga om befattningshavare, omfatta även det fall, att vederbörande är
gift men ej har barn under 16 år.

Från bestämmelserna om dyrtidstillägg åt befattningshavare har
kommittén upptagit ett stadgande därom, att gift kvinnlig f. d. befattningshavare,
även om hennes man icke såsom befattningshavare i
statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning vid annan läroanstalt
än statens eller såsom pensionär är berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel,
likväl äger tillgodonjuta dyrtidstillägg för barn endast, om
mannen är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt
att bidraga till familjens underhåll.

Slutligen har kommittén fäst uppmärksamheten därpå, att de
grupper av pensionärer, som falla under bestämmelserna i § 4, vidgas
allteftersom ytterligare delar av till statsförvaltningen hörande verk
och inrättningar undergå liknande löne- och pensionsreglering som den,
vilken genomfördes år 1920 för kommunikationsverken och år 1921 för
statsdepartementen och vissa andra till den civila statsförvaltningen
hörande verk, och att det måhända redan vid förslagets framläggande
för riksdagen kunde bliva erforderligt att bland de grupper av pensionärer,
som skola vara underkastade reducerade grunder för dyrtids -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123. 19

tillägget, upptaga även andra än dem, som omförmälas i kommitténs
förslag.

På sätt jag redan angivit är jag ense med kommittén därom, att departement.
någon beskärning av dyrtidstillägget för pensionärer, som icke äro cliefenfamiljeförsörjare,
ej bör äga rum. Å andra sidan synes ej heller någon
annan försörjningsplikt än för minderåriga barn böra läggas till grund
för höjning av dyrtidstillägget. Mot bestämmandet av denna höjning
på sätt kommittén föreslagit har jag intet att erinra.

Beträffande avfattningen av de särskilda bestämmelser, som skola
iakttagas i fråga om dyrtidstillägg å nyreglerade pensioner, vilken av- •
fattning är något utförligare än motsvarande bestämmelser i den allmänna
dyrtidstilläggskungörelsen, har jag intet att erinra.

Med anledning av vad kommittén yttrat angående eventuellt införande
av nya grupper pensionärer under bestämmelserna i § 4 vill jag
framhålla, att, i den mån kungörelsen den 29 juni 1921, nr 456, erhåller
tillämpning i fråga om pension vid förvaltningsgrenar, som erhålla definitiv
lönereglering, därav berörda pensionärer utan vidare bliva hänförliga
under § 4. Skulle däremot för någon personalgrupp, som erhåller
definitiv lönereglering vid 1922 års riksdag, särskilda bestämmelser
meddelas i fråga om pension, torde stadgande om dyrtidstilläggets
beräkning å sådan pension böra givas i sammanhang med prövningen
av pensioneringsgrunderna.

Till motivering av de i § 5 föreslagna bestämmelserna har kom- § 5.
mittén anfört följande:

»I vissa fall är skillnaden mellan ny regi erad pension och pension av
äldre typ för samma befattning jämförelsevis obetydlig; och därför skulle det
kunna inträffa, att pension av äldre typ med därå belöpande dyrtidstillägg
komme att överstiga den nyreglerade pensionen för samma befattning med
dyrtidstillägg därå efter reducerade grunder. Då ett sådant förhållande icke
ansetts kunna godtagas utan funnits böra förekommas, har här införts ett
stadgande av innehåll, att dyrtidstillägg enligt bestämmelserna i § 3 icke må
tillsammans med pensionen överstiga vad i § 4 avsedd f. d. befattningshavare,
som pensionerats i samma eller motsvarande befattning inom vederbörande
verk, erhåller i pension jämte dyrtidstillägg enligt stadgandena i sistnämnda
paragraf. Detta gäller exempelvis f. d. tjänsteman i andra normalgraden vid
centralt ämbetsverk, i det att pensionen av äldre typ, 4,600 kronor, jämte därå
enligt nu gällande grundtal (117) och med tillämpning av bestämmelserna i §

3 belöpande dyrtidstillägg, 3,325 kronor 60 öre, skulle tillsammans utgöra 7,925
kronor 60 öre, medan den nyreglerade pensionen för samma befattning, 5,076
kronor, jämte dyrtidstillägg därå enligt stadgandena i § 4, 2,601 kronor 2 öre,
alltså skulle utgöra endast 7,677 kronor 2 öre.

Departements chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

Ett motsvarande förhållande äger ram beträffande kvinnliga biträden.
Emellertid är i fråga om dessa tillika att märka, hurusom genom under senare
år vidtagen lönereglering, som gällt dylika befattningshavare vid samtliga
verk, pensionerna för alla dem, som därefter avgått, höjts till vissa belopp, medan
däremot nyreglerade pensioner för dessa befattningshavare ännu icke föreligga
över hela linjen. På grund härav skulle ett pensionerat kvinnligt biträde,
som tillhört verk med numera nyreglerade pensioner, bliva underkastat
ovan angivna beskärning av dyrtidstillägget, medan däremot en samtidigt pensionerad
dylik befattningshavare, vilken tillhört verk, som ännu icke blivit nyreglerat,
skulle gå fri från sådan beskärning. Då icke heller detta förhållande
har ansetts tillfredsställande, hava komrnitterade i mom. 2 av förevarande paragraf
intagit ett stadgande, varigenom samtliga f. d. befattningshavare av,
ifrågavarande slag bliva beträffande dyrtidstilläggets begränsning likställda.

Dylika omständigheter föreligga även beträffande vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare; men skillnaden mellan den högsta oreglerade
pensionen och den nyreglerade är där så pass stor att, då såsom kommitterade
föreslå de högsta oreglerade vaktmästarpensionerna undantagas från
pensionstillägg, någon risk icke föreligger att med tillämpning av de föreslagna
dyrtidstilläggsbestämmelserna något överskridande kan äga rum.

Bestämmelserna i förevarande paragraf kunna måhända synas bliva
något betungande i tillämpningen. Emellertid är det ju oftast den myndighet,
där pension stagaren varit anställd, som har att till honom utbetala pension och
dyrtidstillägg; och vid isådant förhållande lärer i regel icke förefinnas
någon svårighet att tillämpa de föreslagna bestämmelserna; och där utbetalningen
sker av annan myndighet, vilket är fallet — utom beträffande f. d.
militära beställningshavare, för vilka några nyreglerade pensioner icke finnas
och begränsningen alltså icke är tillämplig — endast i fråga om de pensionärer,
som erhålla pension och dyrtidstillägg genom statskontorets försorg.
Här erfordras givetvis en undersökning om vederbörande pensionärs tjänsteställning
vid avgången; men sedan sådan undersökning, som i regel icke
torde bliva vidare betungande, en gång verkställts och resultatet antecknats*
torde det ytterligare besvär, som vid varje utbetalning må föranledas, icke,
vara av någon synnerlig betydelse.»

Den i mom. 1 av förevarande paragraf föreslagna bestämmelsen
har jag redan i det föregående haft tillfälle att beröra. Åven om densamma
i vissa fall synes kunna medföra mindre önskliga konsekvenser,
torde den emellertid i stort sett vara ägnad att tillgodose rättvisa och
god ordning. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag i förevarande
avseende.

Vad angår bestämmelsen i mom. 2 skulle väl ett och annat fall
kunna inträffa, där stadgandet ifråga kunde vara erforderligt även för
annan befattningshavare än kvinnligt biträde. Någon större betydelse
torde emellertid dylika fall icke få, och då det dessutom synes medföra
svårighet att avgöra, huruvida motsvarighet mellan viss reglerad och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

21

viss oreglerad tjänst äger rum, har jag funnit mig böra på denna punkt
stanna vid att tillstyrka vad kommittén föreslagit.

Beträffande det föreslagna innehållet i § 0 yttrar kommittén:

»Liksom nu är stadgat, att, där pensionen åtnjutes från mer än ett håll,
beloppen skola sammanräknas och å sammanlagda beloppet beräknas dyrtidstillägg,
så är det ock givet, att i fortsättningen sådant tillägg ej må beräknas
å varje pension särskilt. Äro alla pensionerna utav den beskaffenhet,
att bestämmelserna i § 3 äro å dem tillämpliga, så bör liksom nu pensionernas
sammanlagda belopp läggas till grund för dyrtidstilläggsberäkningen med
tillämpning av de i § 3 angivna grunder. Är emellertid någon av pensionerna
av beskaffenhet, som i § 4 avses, böra enligt grunderna för denna paragraf
endast 80 procent av sådan pension inräknas i det belopp, varå dyrtidstillägg
må beräknas. Det kan visserligen vara i någon män tveksamt, huruvida de
gynnsammare bestämmelserna i § 3 eller de strängare i § 4 böra komma till
tillämpning å en på sådant sätt sammansatt pensionsförmån, och man kunde
även tänka sig vissa mera invecklade bestämmelser för att träffa full rättvisa;
men kommitterade hava för sin del med hänsyn till frågans jämförelsevis
ringa ekonomiska betydelse stannat vid att föreslå att, om någon av pensionerna
är av beskaffenhet, som i § 3 avses, d. v. s. oreglerad, den gynnsammare
dyrtidstilläggsberäkningen må komma till användning, men eljest
— d. v. s. om samtliga pensionerna äro nyreglerade, därest över huvud
taget en sådan förening kan äga rum — dyrtidstillägget beräknas med iakttagande
av bestämmelserna i § 4. Att kommitterade likväl i visst fall funnit
sig böra föreslå en avvikelse från vad sålunda ansetts böra såsom regel bliva
gällande, framgår av § 8; och hava därför i nu förevarande paragraf inskjuti
ts orden ’där ej annat föranledes av bestämmelsen i § 8’.

De båda olika beräkningssätten för dyrtidstillägget vålla vissa svårigheter
även då det gäller att utforma föreskrifter för det fall, att pensionstagare
åtnjuter dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens tjänst eller äger såsom
innehavare av lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens uppbära
dyrtidstillägg av statsmedel. Kommitterade hava emellertid ansett tillfyllest
att i dessa avseenden stadgas, att vid tillämpning av bestämmelserna i §§ 3
och 4 dyrtidstillägget å pensionen skall beräknas efter helt grundtal, respektive
helt grundtal minskat med 20, allenast å det belopp, varmed den avlöning
eller den del av avlöningen, å vilken dyrtidstillägg tillkommer pensionären såsom
befattningshavare i statens tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt,
som ovan nämnts, understiger 720 kronor eller i fall, där pensionen är av beskaffenhet,
som i § 4 avses, 1,020 kronor för år, varvid emellertid i förekommande
fall skall iakttagas vad som finnes stadgat om ökad förmån i anledning
av försörjningsplikt. Om exempelvis en pensionär med oreglerad pension
å 1,500 kronor tillika åtnjuter dyrtidstillägg för en avlöning i statstjänst
å 1,500 kronor, äger han å pensionen åtnjuta dyrtidstillägg endast efter ett procenttal,
motsvarandeffemtiofem hundradelar av grundtalet; är avlöningen endast
600 kronor, får han å 120 kronor av pensionen åtnjuta dyrtidstillägg efter
ett procenttal motsvarande fullt grundtal,^och å återstoden efter förenämnda

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

lägre procenttal. Är hans pension nyreglerad, får han i förra fallet å 80 procent
av pensionsbeloppet åtnjuta dyrtidstillägg efter ett procenttal, motsvarande
femtiofem hundradelar av grundtalet minskat med 20, och i senare fallet
å den del av 80 procent av pensionen, som överstiger 600 kronor men understiger
1,020 kronor, räkna dyrtidstillägg efter ett procenttal, motsvarande
grundtalet minskat med 20, och å återstoden efter nyss nämnda lägre procenttal
(femtiofem hundradelar av grundtalet — 20).

Slutligen har i denna paragraf bibehållits stadgande därom, att dyrtidstillägg
å avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst eller såsom lärare,
vid sådan läroanstalt, som ovan nämnts, och dyrtidstillägg å pension icke
må beräknas å sammanlagt högre belopp än 1,250 kronor för månad; varvid
det utan särskilt stadgande torde vara uppenbart, att härvid skall beträffande''
nyreglerad pension tagas hänsyn endast till 80 procent därav, liksom i denna
summa må inberäknas endast SO procent av nyreglerad avlöning.»

DePchefenntS'' Kommitténs förslag till lydelse av förevarande paragraf har icke

‘ e''en'' givit mig anledning till erinran.

§ 7. Kommittén anför i fråga om § 7:

»Att dyrtidstillägget för dem, som enligt denna paragraf skola vara i
avseende å rätt till sådan förmån likställda med f. d. befattningshavare i statens
tjänst, bör beräknas enligt de gynnsammare, i § 3 angivna grunderna,
har ansetts uppenbart, enär ingen av dem, som tillhöra ifrågavarande grupper
av befattningshavare eller pensionärer, för närvarande kan anses innehava
nyreglerad förmån. Emellertid skulle det beträffande en av ifrågavarande
grupper, nämligen den, som omfattar befattningshavare, som åtnjuta avlöning
å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, snart nog kunna inträffa, att
en sådan befattningshavare kommer att åtnjuta nyreglerad avlöning; och när
så blir fallet, torde detta förhållande böra föranleda till, att i ett särskilt moment
av förevarande paragraf stadgas, att, där sådan befattningshavares avlöning
är nyreglerad, dyrtidstillägget skall beräknas enligt bestämmelserna i
§ 4, men eljest enligt bestämmelserna i § 3.»

Departements- Vad kommittén härutinnan jdtrat föranleder mig endast till det

chefen. uttalandet, att de löneregleringar, vilka kunna komma att genomföras
vid 1922 års riksdag, icke torde medföra nyi-eglerad avlöning för någon
befattningshavare å indragningsstat utan t jänstgöringsskyldighet.

§ s. 1 § 8 hava bestämmelser införts rörande de i § 6 av nu gällande

kungörelse angivna pensioner, vilka ansetts fortfarande såsom nu är
fallet böra i avseende å rätt till dyrtidstillägg likställas med pension
. av i § 1 angivet slag. Om paragrafens innehåll i övrigt yttrar kommittén
följande:

»Emellertid gäller det numera att tillika bestämma, huruvida dyrtidstilllägget
skall beräknas enligt § 3 eller enligt § 4. Därvid har pension, som ut -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

23

går till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg,
vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den
övertagits av staten, befunnits böra likställas med icke-nyreglerad pension;
och bör alltså dyrtidstilläggsberäkningen i detta fall äga rum enligt bestämmelserna
i § 3. Vad däremot beträffar till f. d. befattningshavare vid statens
järnvägar utgående pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller
med denna jämförlig pensionsinrättning torde böra skiljas mellan olika fall.
Till nu ifrågavarande f. d. befattningshavare utgår nämligen därjämte pension
från statens järnvägar; och här föreligger sålunda alltid en förening av pensioner
från två håll, varom bestämmelse införts i § 6. Är pensionen från statens
järnvägar avpassad enligt äldre bestämmelser än dem, som meddelats i
kungl. brevet den 4 juni 1920 angående rätt till pension för viss personal, som
vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens
järnvägars tjänst, så torde hela sammanlagda pensionsförmånen vara att
anse såsom icke-nyreglerad; och vid sådant förhållande synas bestämmelserna
i § 3 böra tillämpas enligt den i § 6 angivna regeln. Men om pensionen från
statens järnvägar avpassats enligt föreskrifterna i berörda kungl. brev och
alltså utgår efter väsentligen samma grunder, som kommit till tillämpning i
pensionslagen för kommunikationsverken av den 4 juni 1920, har pensionsförmånen
i jämförelse med vad dittills tillkommit motsvarande pensionär
höjts i samma omfattning som enligt berörda pensionslag och bör alltså, i likhet
med pension enligt nämnda lag, anses såsom nyreglerad. Den sammanlagda
pensionsförmånen, som avpassats enligt föreskrifterna i omförmälda
kungl. brev, kan såsom fallet är jämväl med pension, som beviljas enligt pensionslagen
för kommunikationsverken, efter vissa i brevet angivna grunder
uppdelas i två delar, en avgiftspension och en statspension. Avgiftspensionen
sammanfaller dock icke med pensionen från den enskilda kassan. Under nu
angivna förhållanden och ehuru någon del av den sammanlagda pensionsförmånen
måste betraktas såsom icke-nyreglerad och dyrtidstillägg alltså enligt den
i § 6^ angivna regeln skulle beräknas enligt bestämmelserna i § 3, har vid det
förhållande att det vid sådan dyrtidstilläggsberäkning, som nyss nämnts,
skulle kunna inträffa att en ifrågavarande pensionärs förmåner komme att
överstiga vad som i pension och dyrtidstillägg tillkommer en motsvarande
pensionär, som åtnjuter hela sin pension från statens järnvägar, det befunnits''
lämpligt att — på samma gång som uttryckligen bestämts att dyrtidstillägg
må beräknas allenast å summan av den del av förmånen, som motsvarar avgiftspension,
och 80 procent av återstående delen — tillika såsom ett undantag
från regeln i § 6 stadga, att vid dyrtidstilläggsberäkningen skola tillämpas

l)estämmelserna i § 4 b) och c).

Kommitténs förslag i denna del föranleder ingen erinran från
min sida.

Beträffande tiden för ikraftträdande av den föreslagna kungörelsen
tillstyrker jag korpmitténs förslag, förutsatt att den nya kungörelsen
angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst hinner träda
i tillämpning från den 1 april 1922.

Departements chefen.

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

Kostnads beräkningar.

Departe mentschefens hemställan.

Vid de beräkningar, vilka inom finansdepartementet verkställts
rörande storleken av de belopp, som erfordras för finansiering av dyrtidstilläggen
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
enligt de av mig nu förordade grunderna, har räknats med en genomsnittlig
levnadskostnadsindex för år 1922 av 205, vilket förutsätter en
index för de tre sista kvartalen år 1922 av i medeltal omkring 200; för
första halvåret 1923 har räknats med en index av 190. Med utgångspunkt
härifrån hava i propositionen om tilläggsstat och i statsverkspropositionen
förslag framlagts om beräkning å budgeten av följande anslagsbelopp
för ändamålet, nämligen

för år 1922:

till dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer ............................................................ kronor 11,900,000

» dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare » 4,100,000

för första halvåret 1923:

till dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer ..................... kronor 5,000,000

» dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare » 1,700,000.

Ehuru utvecklingen under sista tiden måhända skulle kunna giva
anledning att räkna med något lägre levnadskostnadsindex än som legat
till grund för nyssnämnda beräkningar, har jag likväl funnit försiktigheten
bjuda att för närvarande icke vidtaga någon nedsättning i de
anslagsbelopp, som upptagits i nyssberörda propositioner.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett i enlighet
med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer (Bilaga A) samt hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen att

1) godkänna berörda förslag till kungörelse;

2) å tilläggsstat för år 1922 under elfte huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa

dels till dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer ett belopp av 11,900,000 kyonor;

dels och till dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare ett
belopp av 4,100,000 kronor; samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

25

3) å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 under elfte
huvudtiteln såsom förslagsanslag anvisa

dels till dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer ett belopp av 5,000,000 kronor;

dels och till dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare ett
belopp av 1,700,000 kronor.

• i

Vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t. Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bil.
litt. . . . vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
B. E. Brimberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 109 höft. (Nr 123—125.)

4

26

Kungi. Maj:ts proposition Nr 123.

Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse med allmänna grunder för dyrtids til lägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer.

§ I F.

d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän och
marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder
icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller därmed
jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siffran bestämts
eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, äga med
här nedan angivna begränsningar uppbära d3^rtidstillägg till pensionen
eller understödet.

§ 2.

Dyrtidstillägget beräknas, i enlighet med vad i §§ 3 och 4 närmare
stadgas, med ledning av det grundtal, som av Kungl. Maj:t fastställts
för bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med den månad, under
vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till den månad, under vilken
Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.

§ 3-

Där annorlunda icke är i §§ 4 och 5 av denna kungörelse eller
eljest i särskild ordning stadgat, utgår dyrtidstillägget, räknat efter den
å månad belöpande pensionen, på följande sätt:

Å pension, som icke överstiger 60 kronor för månad, beräknas
dyrtidstillägget efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet, överstiger
pensionen 60 kronor i månaden, beräknas dyrtidstillägg för den
del därav, som utgör 60 kronor, på sätt nyss sagts samt för överskjutande
delen efter ett procenttal, som motsvarar femtiofem hundradelar
av grundtalet; dock att beträffande pensionstagare, vilken vid början
av det kalenderkvartal, som omfattar den månad, dyrtidstillägget avser,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

27

på grund av försörjningsplikt underhållit barn, som icke uppnått 16 års
ålder, den del av pensionen, för vilken dyrtid stillägget beräknas efter
ett procenttal motsvarande grundtalet, ökas med 10 kronor för varje
dylikt barn. Förhöjning i dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt
må icke beräknas för barn, som i egenskap av befattningshavare eller
pensionär är berättigat till dyrtidstillägg av statsmedel; och må för barn,
vars föräldrar båda åtnjuta dyrtidstillägg enligt denna kungörelse, nu
nämnd förhöjning utgå endast till den av föräldrarna, som åtnjuter den
högsta pensionsförmånen, eller, om nämnda förmåner äro lika, till fadern.
Gift kvinnlig f. d. befattningshavare, vilkens man icke såsom befattningshavare
i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning vid annan läroanstalt
än statens eller såsom pensionär är berättigad till dyrtidstillägg av
statsmedel, äger för barn tillgodonjuta förhöjning av dyrtidstillägget endast
om mannen är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt
att bidraga till familjens underhåll.

Därest vid beräkningen av det procenttal, som skall motsvara
fem tio fem hundradelar av grundtalet, brutet tal uppstår, jämnas procenttalet
till närmast lägre hela tal.

Dyrtidstillägg utgår ej å i pensionsförmånen för månad ingående
öretal, som överstiger fullt krontal.

§ 4.

Till f. d. befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar eller statens vattenfallsverk, vilka åtnjuta pension enligt lagen
den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid nämnda verk, till f. d. befattningshavare vid statens
järnvägar, vilka pensionerats enligt de i Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1920
meddelade bestämmelser angående rätt till pension för viss personal,
som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått
i statens järnvägars tjänst, så ock till f. d. befattningshavare, vilka
åtnjuta pension enligt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension,
ävensom till f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt det
för landshövding från och med den 1 juli 1921 gällande pensionsunderlaget,
skall dyrtidstillägg utgå i enlighet med föreskrifterna i § 3, dock
med iakttagande därav,

a) att dyrtidstillägg beräknas endast å 80 procent av pensionsförmånen; b)

att dyrtidstillägget å den del av sålunda beräknat pensionsbe -

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

lopp, som icke överstiger 85 kronor för månad, skall beräknas efter ett
procenttal, motsvarande grundtalet minskat med 20, samt å återstoden
efter ett procenttal, motsvarande femtiofem hundradelar av grundtalet
minskat med 20; samt

c) att det månadsbelopp, varå dyrtidstillägget sålunda må utgå
efter högre procenttal, skall i fall av försörjningsplikt för barn, som i
§ 3 sägs, ökas med 10 kronor för varje barn.

§ 6.

Mom. 1. Dyrtidstillägg enligt stadgandena i § 3 må icke tillsammans
med pensionen överstiga vad i § 4 avsedd f. d. befattningshavare,
som pensionerats i samma eller motsvarande befattning inom vederbörande
verk, erhåller i pension jämte dyrtidstillägg enligt stadgandena
i sistnämnda paragraf.

Mom. 2. Pensionerat kvinnligt biträde skall, även om det verk,
hon vid avgången från tjänsten tillhört, ännu icke undergått sådan
reglering, att där anställda befattningshavare pensioneras enligt de i § 4
här ovan angivna pensioneringsgrunder, likväl vara underkastad bestämmelsen
i mom. 1 av denna paragraf; och skall därvid såsom nytt pensionsunderlag
för sådan tjänst anses det belopp, som i sådant avseende
enligt förenämnda kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456) fastställts att
gälla för motsvarande befattning vid nyreglerat verk.

§ 6.

Där f. d. befattningshavare från mer än ett håll åtnjuter pension,
som i § 1 omförmäles, skola pensionerna eller beträffande pension, som
i § 4 avses, 80 procent av dess belopp sammanläggas; och å sammanlagda
beloppet skall, där ej annat föranledes av bestämmelserna i § 8,
dyrtidstillägg beräknas, om någon av pensionerna är av beskaffenhet,
som i § 3 avses, enligt bestämmelserna i samma paragraf, men eljest
enligt ^bestämmelserna i § 4 b) och c).

Åtnjuter pensionstagare dyrtidstillägg såsom befattningshavare i
statens tjänst eller äger han såsom innehavare av lärarbefattning vid
annan läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av statsmedel, skall
vid tillämpning av bestämmelserna i §§ 3 och 4 dyrtidstillägget å pemsionen
beräknas efter helt grundtal, respektive helt grundtal minskat
med 20, allenast å det belopp, varmed den avlöning eller den del av
avlöningen, å vilken dyrtidstillägg tillkommer pensionären såsom befattningshavare
i statens tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt,
som nyss nämnts, understiger 720 kronor eller i fall, där pensionen är

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

av beskaffenhet, som i § 4 avses, 1,020 kronor för år, dock att därvid skall
i förekommande fall iakttagas vad som finnes stadgat om ökad förmån
i anledning av försörjningsplikt. Dyrtidstillägg å avlöning såsom befattningshavare
i statens tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt,
som ovan sägs, och dyrtidstillägg å pension må dock icke beräknas å
sammanlagt högre belopp än 1,250 kronor för månad.

§

Dyrtidstillägg enligt här ovan i § 3 för vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:

l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet; 2:o)

f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor eller
kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor, f. d.
biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, f. d.
lärare och lärarinnor vid med folkskoleseihinarier förenade övningsskolor,
vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier, vid privata
småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks skolor, vid enskilda
skolor och barnhem samt vid av landsting eller städer inrättade skyddshem
ävensom f. d. veterinärer, sjuksköterskor och barnmorskor samt
därmed jämställda befattningshavare, vilka äro berättigade till pension
från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;

3:o) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt
lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd
av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under
förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst;

4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits
av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller
understöd i sådan egenskap;

5:o) f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,
vilka antingen av statsmedel åtnjuta tilläggspension, beräknad enligt de
grunder, som angivas i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965)
angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna med däri sedermera vidtagna ändringar, eller
jämlikt samma grunder skulle varit berättigade till sådan tilläggspension,
därest ej den reglementsenliga pensionen uppgått till eller överstigit
det i kungörelsen stadgade maximibeloppet för totalpensionen;

6:o) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma,
skolhemmet i Vänersborg för blinda med komplicerat lyte,
folkhögskolor och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföre -

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

anstalter, vilka äro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt;
samt

7:o) f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare, till vilkas
pensionering bidrag lämnas av statsmedel;

och beräknas därvid dyrtidstillägget i fall, som avses i l:o), å den
utgående avlöningen, i de i 2:o), 4:o) och 6:o) omförmälda fallen å pensionen
eller understödet, i fall, som angives i 3:o), å ersättningens belopp
samt i de i 5:o) avsedda fall å summan av de belopp, som utgå från
vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension av statsmedel,
där sådan tilläggspension förekommer, varemot i fråga om de under 7:o)
omförmälda befattningshavare dyrtidstillägget väl beräknas å hela pensionsbeloppet,
med inberäknande av det belopp, som i förekommande
fall utgår av landsting eller stad, men utgår allenast med vad som av
hela det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den av statsmedel
utgående del av pensionen.

§ 8.

Pension, som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera
av staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid
järnvägen redan innan den övertagits av staten, likställes i här ifrågavarande
avseende med pension av i § 1 angivet slag; och skall dyrtidstillägget
beräknas enligt bestämmelserna i § 3.

Detsamma gäller pension, som från enskilda järnvägarnas pensionskassa
eller med denna jämförlig pensionsinrättning utgår till f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar; dock att beträffande den, som jämte
sådan pension åtnjuter pension från statens järnvägar, avpassad enligt
bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 4 iuni 1920 angående rätt till
pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda
järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, skall i fråga
om dyrtidstillägg å honom sålunda tillkommande sammanlagd pensionsförmån
iakttagas, att dyrtidstillägg må beräknas endast å summan av
den del av sagda förmån, som enligt de i nämnda kungl. brev angivna
grunder motsvarar avgiftspension, samt 80 procent av återstående delen
av förmånen samt att därvid bestämmelserna i § 4 b) och c) av denna
kungörelse skola äga tillämpning.

§ 9-

Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan detsamma till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan till

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

stärbhuset; och utgår dyrtidstillägget i sådant fall för samma tid, för
vilken pension får uppbäras.

§ 10.

Till bjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.

§ ii.

Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension enligt de
närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1922, från och med
vilken dag kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 345) med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
upphör att gälla.