Kungl. Maj:ts proposition Nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för
vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter
att komma i åtnjutande av tilläggspension;
given Stockholms slott den 3 mars 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schltter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Hos Kungl. Maj:t hava förutvarande lärarinnorna Christina Elisabet
Arfwidsson, född den 1 september 1854, och Jenny Isabella
Lamberg, född den 13 december 1837, förra slöjdlärarinnan Emilia
Gustafva Carlquist, född den 20 juli 1833, förra teckningslärarinnan
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 105 käft. (Nr 119.) 1

Rätt för vissa
förutvarande
lärarinnor
vid enskilda
läroanstalter
att komma i

åtnjutande av
tilläggspension.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 119.

Grustafva Elisabeth (Elise) Bergman, född den 9 juli 1842, samt förra
lärarinnan Johanna Charlotta Östberg, född den 30 september 1858,
anhållit att komma i åtnjutande av tilläggspension, ehuru de icke
uppfyllt alla de i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående
tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna föreskrivna villkor.

Yad beträffar de bestämmelser, som för närvarande gälla för
pensionering av lärarinnor vid privatläroverk, har redogörelse därför
vid flera tillfällen under de senare åren lämnats i samband med
anmälan inför Kungl. Maj:t av ärenden, som berört pensionsförhållanden
för lärarinnor vid enskilda läroanstalter. I sådant hänseende
torde jag särskilt få hänvisa till det utdrag av protokollet över
ecklesiastikärenden den 11 mars 1921, som åtföljde Kungl. Maj:ts
proposition till 1921 års riksdag nr 288 angående tillfällig pensionsreglering
för vissa lärarinnor vid privatläroverk m. m.

I detta sammanhang torde jag blott behöva erinra om att pensioner
till nämnda lärarinnor normalt utgå från den för sådant ändamål
inrättade lärarinnornas pensionsanstalt — ofta jämväl från
någon av de sedan många år tillbaka förefintliga enskilda pensionsinrättningarna
för ifrågavarande lärarinnor — men att, då de från
nämnda anstalt reglementsenligt utgående pensionerna i de flesta fall
uppgå till mycket obetydliga belopp, riksdagen anslagit medel för
beredande av tilläggspensioner, avsedda att utöka grundpensionerna.
Föreskrifter beträffande dessa tilläggspensioner lämnades i enlighet
med beslut av 1917 års riksdag i förut omnämnda kungörelse den 31
december 1917.

Lärarinnornas pensionsanstalt upprättades genom beslut av 1910
års riksdag, och reglemente för anstalten fastställdes genom en
kungörelse den 23 december 1910 (nr 145), vilken trädde i kraft
den 1 januari 1911.

För rätt till tilläggspension fordras enligt kungörelsen den 31
december 1917 dels att vederbörande lärarinna är eller varit delägare
i lärarinnornas pensionsanstalt eller ägt rätt att ingå som delägare
i nämnda anstalt eller avgått med pension före den 1 januari 1911,
dels att hon vid sin avgång under minst 10 tjänstår bestritt sådan
tjänstgöring vid enskild läroanstalt, att hon enligt gällande bestämmelser
ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning i
högre lönegrad.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 119.

De bestämmelser i fråga om pensioner åt lärarinnor vid privatläroverken,
som sålunda förefinnas, äro emellertid ej tillämpliga på
alla dylika lärarinnor. Det har nämligen funnits åtskilliga lärarinnor
— flera sådana finnas ännu — som icke tillhört någon pensionskassa
och redan avgått från sin tjänst, då bestämmelserna om
tilläggspension trädde i kraft. Dessa lärarinnor hava tydligen icke
kunnat i vanlig ordning erhålla tilläggspension. Vidare har författningens
reduktionsregel för beräkning av tjänstår från tilläggspension
utestängt en hel del övningslärarinnor, som i övrigt uppfylla
alla förutsättningar för erhållande av sådan pension, men vilkas
årliga tjänstgöring ej varit eller kunnat vara tillräckligt omfattande.
Åtskilliga lärarinnor av dessa båda kategorier hava emellertid genom
beslut av 1919, 1920 och 1921 årens riksdagar erhållit rätt att
kunna komma i åtnjutande av tilläggspension, ehuru de ej uppfyllde
härför stadgade villkor.

Vad nu angår de lärarinnor, vilkas ansökningar jag i början
av mitt anförande under denna punkt omnämnde, har Jenny Isabella
Lamberg avgått från sin tjänst den 1 juni 1895 utan att tillhöra
någon pensionskassa och är av denna anledning utesluten från
rätt att erhålla tilläggspension. Detsamma gäller om Johanna Charlotta
Östberg, vilken avgått från sin tjänst den 1 juni 1889 men
efter erläggande av frivilliga avgifter fått pension från och med den
1 april 1913, vartill kommer att hon kan åberopa allenast 6 års
tjänstgöring vid enskild läroanstalt. Övriga sökandena äro förutvarande
övningslärarinnor. Av dessa hava Christina Elisabet Arfwidsson
och Emilia Glustafva Carlquist haft en tjänstgöring, som
varit så föga omfattande, att en evalvering av tjänstgöringen i enlighet
med principerna i förenämnda kungörelse ger till resultat,
att de under blott respektive 6 17/so och 9 8/2o tjänstår fullgjort i
sagda kungörelse avsedd tjänstgöring, under det att kungörelsen,
såsom jag redan omnämnt, fordrar minst 10 års tjänstgöring.
Grustafva Elisabeth Bergman åter kommer vid tillämpning av berörda
beräkningsgrunder upp till en tjänstgöring av 14 10/20 år men
brister däremot i det avseendet, att hon avgått år 1906 från sin
befattning utan pension.

Ansökningarna åtföljas av åldersbevis samt merendels även av
vitsord om sökandenas behov av tilläggspension för sitt uppehälle
samt åtskilliga bestyrkta uppgifter om sökandenas tjänstgöring, av -

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 119.

seende läroanstalts namn, år för tjänstgöringen, tjänstgöringens art
och. antal läsår.

Över ifrågavarande ansökningar hava efter härå erhållna remisser
skolöverstyrelsen och statskontoret vid olika tillfällen avgivit utlåtanden,
och har sistnämnda ämbetsverk i ett utlåtande av den 3
augusti 1921 i anledning av de av Christina Elisabet Arfwidsson
och Jenny Isabella Lamberg gjorda ansökningarna anfört följande:

Då ifrågavarande ansökningar äro i huvudsak likartade med dem, som, med
anledning av propositioner föranlett 1919, 1920 och 1921 års riksdagar att
medgiva rätt för vissa förutvarande lärarinnor att, ehuru de icke i allo uppfyllde
villkoren för att erhålla tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december
1917 (nr 965), kunna komma i åtnjutande av dylik förmån, beräknad enligt de
i nämnda kungörelse angivna grunder, har statskontoret icke något att erinra
mot bifall till ansökningarna på sätt skolöverstyrelsen tillstyrkt.

Överstyrelsens berörda tillstyrkande sker under förutsättning, att
sökandena visa sig vara för sitt uppehälle i behov av understöd.

Sedermera har överstyrelsen efter erhållen remiss å de av Emilia
Gfustafva Carlquist och Gfustafva Elisabeth Bergman gjorda ansökningarna
under enahanda förutsättning tillstyrkt jämväl dessa, varjämte
statskontoret uti infordrat utlåtande instämt i överstyrelsens
yttrande.

Beträffande åter den av Johanna Charlotta Östberg gjorda ansökningen
har överstyrelsen i ett utlåtande av den 14 november 1921
— efter erinran hurusom riksdagen medgivit, att f. d. lärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter finge uppbära tilläggspension,
ehuru de icke fyllt alla härför angivna villkor — anfört:

Såvitt överstyrelsen hade sig bekant, hade dock i fråga om ett särskilt av
dessa villkor, nämligen det att vederbörande skulle vid sin avgång under minst
10 tjänstår, beräknade på visst angivet sätt, hava bestritt sådan tjänstgöring vid
enskild läroanstalt, att hon enligt eljest gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna
sig densamma för uppflyttning i högre lönegrad, dylikt undantag icke
medgivits annat än för ett fåtal övningslärarinnor, för vilka antingen reglerna
för tjänstårsberäkning verkat särskilt ogynnsamt eller ock andra säregna omständigheter
förelegat. Nu hade sökanden vid statsunderstödd enskild läroanstalt en
tjänstetid av allenast 6 år och hade vid unga år fullständigt lämnat lärarverksamheten
samt syntes icke heller i övrigt kunna likställas med nyssnämnda lärarinnor.
Under sådana omständigheter ansåge sig överstyrelsen icke kunna tillstyrka
bifall till den gjorda ansökningen.

Statskontoret har i ett den 3 februari 1921 dagtecknat utlåtande
förklarat sig instämma i överstyrelsens sistberörda yttrande.

Kungl. Maj.is proposition Nr 119. '' 5

Jag torde kunna fatta mig kort beträffande ifrågavarande ansökningar,
då de, på ett undantag när, äro likartade med dom, som
föranledde 1919, 1920 och 1921 års riksdagar att medgiva rätt
för dåvarande sökande att åtnjuta tilläggspension. Med detta undantag
avser jag den av Johanna Charlotta Östberg gjorda ansökningen.
Denna sökande kan — såsom också överstyrelsen påpekat — till stöd
för sin ansökning åberopa en tjänstetid av blott 6 år, och denna
tjänstgöring avslutades redan så tidigt som år 1889. Visserligen har
hon dessförinnan tjänstgjort under 5 år vid folkskola, men sistnämnda
tjänstgöring synes mig knappast kunna tagas i betraktande i detta
sammanhang, och jag anser mig därför icke kunna tillstyrka någon
åtgärd för att bereda denna sökande någon tilläggspension.

Det kan måhända synas ’ egendomligt, att, såsom hittills skett,
år efter år små grupper av forna lärarinnor ge sig tillkänna och att
upprepade framställningar ■ till riksdagen i nu förevarande syfte måste
göras. Anledningen härtill ligger, såsom tidigare i liknande sammanhang
påpekats, emellertid nära till hands. De personer, det här
gäller, äro ej sällan komna till hög ålder och sakna ofta möjlighet
att vinna kännedom om åtgärder av den art, som här avses. Då
de därjämte ej tillhöra någon kassa eller understödsanstalt och äro
kringspridda över hela landet, har det ej varit möjligt att omedelbart
få vetskap om deras förhållanden eller ombestyra, att ansökningarna
inkomma till Kungl. Maj:t. Under erinran härom får jag
tillstyrka, att till riksdagen avlåtes framställning av enahanda innebörd
som de, vilka de tre senaste åren förelagts riksdagen. Rätten för
nu ifrågavarande lärarinnor att åtnjuta pension bör, i anslutning
till vad riksdagen förut i liknande fall medgivit, inträda med ingången
av år 1922.

Beträffande det av skolöverstyrelsen uppställda villkoret angående
skyldighet för sökandena att styrka sig vara för sitt uppehälle
i behov av understöd får jag endast erinra, att de av 1921 års riksdag
godkända ändrade bestämmelserna i fråga om tilläggspensioners
beräkning m. m., intagna i kungörelsen den 18 november 1921 (nr
702), givetvis skulle äga tillämpning även på dessa lärarinnor.

Jag torde böra tillägga, att om nu nämnda lärarinnor erhålla
den rätt, varom här är fråga, den därav förorsakade kostnaden för
år 1922 torde bliva så ringa, att det förslagsanslag, varifrån tilläggspensionerna
skola utbetalas, ej av denna anledning lärer behöva
höjas för samma år.

Departe mentschefen.

6

) Kungl. Maj:ts proposition Nr 119.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att en var av förutvarande lärarinnorna
Christina Elisabet Arfwidsson, Jenny Isabella Lam/
berg, Emilia Gfustafva Carlquist och Gustafva Elisa beth

Bergman må utan hinder därav, att hon icke
uppfyller alla för erhållande av tilläggspension enligt
kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965)
angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid
de statsunderstödda enskilda läroanstalterna stadgade
villkor, kunna för tid efter utgången av år
1921 komma i åtnjutande av tilläggspension, beräknad
enligt grunder, som angivas i berörda kungörelse
samt i kungörelsen den 18 november 1921
(nr 702) angående ändring i vissa delar av förstnämnda
kungörelse.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall ävensom förordna, att proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.

Stockholm 1922, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

220498