Kanal. Maj.ts proposition Nr 115

I

Nr 115.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående understöd till delägarna
i Jukkasjärvi by till täckande av vissa utgifter vid
laga skifte av byn: given Stockholms slott den S mars 1922.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför.

. I en av lantmäteristyr elsen med utlåtande den 18 december 1920
överlämnad, till Kungl. Maj:t ställd skrift hava Jakob Jakobsson Stjärnström
med flera delägare i Jukkasjärvi by i Jukkasjärvi socken av Norrbottens
län anhållit, att Kungl. ..Magt måtte föreslå riksdagen att bevilja
medel till täckande av vissa utgifter, som delägarna i byn under verkställt
laga skifte haft att vidkännas utöver vad de rätteligen skolat utgiva.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 101 höft. (Nr 115.) 1

2

Kung1. Maj:ts proposition Nr 115.

Med nämnda utlåtande hav lantmäteristyrelsen tillika överlämnat
dels fyra särskilda skrifter, däri åtskilliga andra delägare i byn instämt
i den gjorda framställningen, dels ock, jämte övriga ärendet rörande
handlingar, yttranden av'' distriktslantmätaren i Jukkasjärvi distrikt J.
Clausén, förste lantmätaren och länsstyrelsen i sagda län samt lantmäterifiskalen.

I ärendet hava vidare iitlåtanden avgivits den 7 februari 1921 av
statskontoret och den 28 februari samma år av justitiekanslersämbetet.

Innan jag närmare redogör för sökandenas framställning, tillåter
jag mig meddela följande, huvudsakligen ur Clauséns av sökandena
åberopade yttrande hämtade uppgifter angående ifrågavarande skiftesförrättning
och de därmed sammanhängande förhållanden, som föranlett
framställningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förordnade den 31 december 1911 dåvarande
distriktslantmätaren i Jukkasjärvi distrikt E. Leander att förrätta laga
skifte å Jukkasjärvi by.

Förrättningen påböi*jades den 22 april 1912. Under åren 1912—1914 verkställdes
mätning och gradering av de ägor, som skulle ingå i skiftet.

För verkställt arbete uppbar Leander i förskott 9,458 kronor 34 öre.

I detta sammanhang torde böra erinras, att enligt 24 § i taxan på arvode
för lantmäteriförrättningar den 23 december 1909 (nr 166), lantmätare, om lantmäteriförrättning
vore av den vidlyftiga beskaffenhet, att den första året icke
kunde medhinnas, eller om förrättning bleve utan lantmätares vållande uppskjuten,
ägde, efter till sakägare avlämnad, såvitt omständigheterna medgåve, specifik
förskottsräkning, uppbära, jämte full reseersättning, hälften av arvodet
för det av honom verkställda arbete utan pant eller borgen samt, om dylik
säkerhet ställdes, ytterligare en fjärdedel.

Vid utkrävande av nämnda förskott hade Leander icke vare sig avgivit
någon förskottsräkning i enlighet med sagda bestämmelser i lantmäteritaxan
eller ställt pant eller borgen. Förskottet var vidare väsentligt större än som
svarade mot utfört arbete.

Sedan emellertid intet åtgjorts förrättningen efter 1914, blev Leander
med föranledande härav och av eljest förekomna anledningar, däribland
också Leanders förfarande vid utkrävande av nämnda förskott, 1916
åtalad för tjänstefel inför Jukkasjärvi lappmarks tingslags häradsrätt. Skiftesdelägarna,
åt vilka bereddes tillfälle att vid domstolen framställa skadeståndstalan
mot Leander, yrkade åläggande för honom att återgälda vad
skiftesdelägarna såsom förskottsbetalning utgivit utöver vad- honom lagligen
tillkommit, varjämte utom annat yrkades skadestånd för förlust, som
åsamkats dels genom att vissa handlingar rörande laga skiftesförrättningen
förstörts dels ock genom dröjsmålet med förrättningen.

Till utredning i fråga om den av Leander uppburna förskottsbetalningen
åberopades under rättegången ett av förste lantmätaren avgivet yttrande,
enligt vilket Leander rätteligen bort uppbära allenast 3,277 kronor 73

K linål. Maj: Is proposition Nr Ilo.

3

öve. Beträffande de förstörda handlingarna förhöll det sig så, att Leanders
t jåns temedhjälpare, numera avlidne lantmäteriauskultanten E. K. Danielsson
i juni 1915 förstört vissa till skiftet hörande mätningskladdar jämte konceptkarta
rörande en del av skogsmarken.

Genom den 8 april 1918 meddelat utslag dömde häradsrätten Leander
till mistning av ämbetet under fyra månader, varjämte Leander förpliktades
att till skiftesdelägarna återbetala vad han, utöver vad honom lagligen till
kommit, uppburit med 6,180 kronor 61 öre samt att ersätta dem rättegångskostnader
med 114 kronor 23 öre. Övriga i målet av skiftesdelägarna fram-''
ställda yrkanden fann häradsrätten, enär de icke blivit styrkta, icke kunna
bifallas.

Svea hovrätt, där Leander besvärade sig, nedsatte i den 15 november
1918 meddelat utslag Leanders straff till mistning av ämbetet i två månader,
men fann i övrigt ej skäl göra ändring i häradsrättens utslag; och ålade hovrätten
Leander att ersätta skiftesdelägarna kostnaden för avskrift av hovrättens
utslag.

Vid den 5 april 1919 företaget försök till verkställighet av hovrättens

utslag kunde enligt av vederbörande stadsfogde utfärdat intyg någon utmätningsbar
tillgång icke anträffas hos Leander. Kostnaden för denna åtgärd

uppgick till 6 kronor och kostnaden för lösen av hovrättens utslag till 17

kronor 25 öre.

Sedan emellertid Leander under våren 1917 erhållit transport till Degerfors
distrikt, befanns vid verkställda inventeringar, att förutom den av Danielsson
förstörda graderings- och mätningskladden, omfattande omkring
1,200 hektar, ytterligare saknades en mätningskladd, omfattande ett område
av omkring 750 hektar. Konoeptkarta fanns ej upprättad.

Då Clausén, som utnämnts till distriktslantmätare i Gällivare distrikt,
företog skiftet till fortsatt handläggning, hade han att verkställa ny mätning
och gradering av sagda två områden om tillhopa 1,950 hektar, beträffande
vilka kladdarna förkommit, samt att upprätta konceptkarta, varjämte vissa
andra kontroll- och kompletteringsarbeten måste företagas till följd av brister
i Leanders arbeten.

Enligt vad Clausén uppgivit, skulle till följd av sålunda förefintliga
brister i Leanders arbeten dennes tillgodohavande hos skiftesdelägarna rätteligen
hava utgjort 2,608 kronor 5 öre i stället för 3,277 kronor 73 öre, som vid
rättegången beräknats. De extra kostnader för hantlangning och gode män,
som delägarna fått vidkännas för nämnda kompletteringsarbeten, hava uppgått
till 4,119 kronor 19 öre.

Skiftesdelägarnas utgifter, utöver vad ålegat dem, om skiftet verkställts
i vederbörlig ordning, uppgå enligt Clauséns uppgift till 11,106 kronor 96
öre, därav 6,987 kronor 77 öre för mycket utgivet förskott samt rättegångsoch
utmätningskostnader och 4,119 kronor 19 öre för de hantlangnings- och
godemanskostnader, varom ovan nämnts.

Förrättningskostnadema för skiftet, som avslutats den 7 juli 1920 och
fastställts den 6 juni 1921, hava uppgått till 53,947 kronor 54 öre, därav 18,139
kronor 28 öre i ersättning till lantmätare och 35,808 kronor 26 öre i ersättning
till godemän och för hantlangning. Skiftesdelägarna hava erhållit statsbidrag
med 9,403 kronor 1 öre.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

I sin framställning hava sökandena erinrat, att de utgifter, de haft
att vidkännas för ifrågavarande skifte, vore i förhållande till deras i
allmänhet svaga ekonomiska bärkraft synnerligen betungande. Härtill
komme de indirekta förluster, som åsamkats dem genom skiftets oskäliga
fördröjande. Då staten använde organ, som så illa fullgjorde sina
skyldigheter mot deu av dem beroende allmänheten, som skett i föreliggande
fall, vore det billigt .och rättvist, att av allmänna medel bereddes
ersättning för de direkta förluster, skiftesdelägarna lidit, helst
dessa ej kunnat utöva något inflytande vid valet av förrättningsman.
Sökandena hölle före, att skiftesdelägarna borde för sina ifrågavarande
förluster erhålla gottgörelse med det av Clausén beräknade beloppet
11,106 kronor 96 öre. Skulle emellertid ett så stort belopp icke kunna
beviljas dem, hemställdes, att i varje fall gottgörelse måtte beredas för
vad genom laga kraftvunnen dom tillerkänts dem eller 6,318 kronor 9 öre.

I sitt yttrande har Clausén, jämte vitsordande av skiftesdelägarnas
behov av understöd och under erinran tillika om de indirekta förluster
delägarna lidit genom skiftets oskäliga fördröjande, förordat bifall till
sökandenas framställning.

Förste lantmätaren däremot har ansett den andel av de obehöriga
kostnaderna, som fallit på de särskilda delägarna, vara av mindre betydelse
med avseende å det stora antalet delägare, uppgående till 108.
Vad särskilt vidkomme kostnaden för den extra hantlangning, som måst
utgöras, borde icke denna anses vidare betungande, allrahelst de flesta
delägarna icke behöft vidkännas några direkta kostnader därför, utau
själva eller genom egna barn utfört hantlangningen. Ett bifall till
framställningen i denna del skulle för övrigt medföra, att staten i framtiden
komme att besväras med många liknande ersättningskrav, som nu
icke kunde bedömas. Förste lantmätaren ansåg byamännen, vilka, utan
att vara därtill skyldiga, till Leander utbetalat betydande förskott, böra
själva stå för dessa förskott samt avstyrkte förty bifall till framställningen.

Vad förste lantmätaren sålunda anfört har bemötts i ett senare
yttrande av Clausén, däri denne framhållit, att förlusten genom Leanders
åtgöranden, uppgående för många delägare till hundratals kronor, vore
synnerligen betungande. Beträffande förste lantmätarens yttrande att
hantlangningen i stort sett utförts av delägarna själva, har Clausén
meddelat, att 23 procent av samtliga hantlangningskostnader utbetalats
till personer, som icke varit delägare eller söner till sådana.

Kanal. Maj:ts proposition Nr 115.

Länsstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen ville erinra, att de hantlangningskostnader, för vilka ersättning
begärts, avsåge kompletteringsarbeten, som gjorts nödvändiga av
den förre förrättningsmannens försummelser. Därjämte borde framhållas, att
de utgifter, varom i framställningen vore fråga, vore utlägg, som skiftesdelägama
fått vidkännas utöver de dryga förrättningskostnaderna jämte utflyttningsbidrag
och likvider. Det statsbidrag till skiftet, byamännen åtnjutit,
vore jämförelsevis obetydligt.

Förste lantmätaren hade i infordrat yttrande avstyrkt bifall till ansökningen
i vad den rörde ersättning för havda hantlangningskostnader av det
skäl, att delägarnas antal vore så stort, att den lidna förlusten ej bleve särdeles
betydande. Den av förste lantmätaren framhållna synpunkten vore enligt
länsstyrelsens mening ej för frågan avgörande. Ostridigt vore en försummelse
begången av en statens tjänsteman, vilken byamännen med eller
mot sin vilja måst använda för utförande av ett för hela deras näring synnerligen
betydelsefullt arbete. Förutom de kostnader, vilka genom denna
försummelse drabbade byamännen, måste de vidkännas andra i förhållande
till deras ekonomiska ställning högst betydande utgifter. De nu omhandlade
kunde därför ej ses fristående för sig utan såsom ett för en mindre hemmansägare
i lappmarken oaktat sitt ringa belopp avsevärt tillskott på utgiftssidan.

Vidkommande åter det genom rättegång till byamännen utdömda beloppet
hade såsom skäl för avslag å byamännens begäran, att detsamma skulle
dem av staten ersättas, blivit anfört, att de till Leander utbetalat mer än han
lagligen ägt utbekomma. Denna invändnings formella berättigande torde
ej kunna bestridas. Vid bedömande av i vad mån densamma borde i ett fall
som det föreliggande göras gällande syntes dock kunna med ett visst fog framhållas,
att byamännen knappast kunde förutsättas äga den ingående kännedom
om författningar, som erfordrats för en kritisk granskning av förrättningsmannens
krav på förskottslikvid. Med en hos lappmarksbon icke ovanlig
tillit till statstjänstemannens redbarhet hade de tagit förrättningsmannens
fordran på förskott till visst belopp såsom en honom tillkommande rätt.

Därest Kungl. Maj:t icke skulle finna principiella skäl ovillkorligen
föi*bjuda ett tillmötesgående av framställningen, ansåge länsstyrelsen alltså,
att billighetsskäl talade för bifall

Jämväl lantmäterifiskalen har förordat bifall till framställningen.

Lantmäteristyrelsens utlåtande i ärendet innehåller i huvudsak
följande.

Det vore allmänt känt, att bestämmelserna i 24 § av 1909 års lantmäteritaxa
i praktiken icke efterlevdes. Utgivande av förskottsräkning förekomma i
flera orter särskilt i Norrbottens län nästan aldrig, och även om sådan upprättades
och utgåves, bleve den i ett fall som detta, innan fullständiga beskrivningar
upprättats, så summarisk, att dess betydelse ur kontrollsynpunkt
för jordägarnas del kunde på det hela taget anses vara ingen. Vad sålunda
sagts om förskottsräkning gällde även i fråga om ställande av borgen.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

På grund härav och då befolkningen inom Jukkasjärvi hy vore nästan
uteslutande finsktalande och endast ett fåtal förstode svenska språket, ansåge
lantmäteristyrelsen, att man icke kunde lägga jordägarna, genom att de icke
avfordrat förrättningsmannen förskottsräkning och borgen, till last någon
försummelse av beskaffenhet att förringa om ej skyldigheten dock billigheten
av att staten i ett fall som detta trädde emellan. Härför talade äveil den omständigheten,
att staten ansett förhållandena i orten påkalla särskilt understöd
av statsmedel för skifteskostnadernas bestridande. Utan statens mellankomst
i förevarande fall skulle inträffa, att statsunderstödet komme att väsent
ligt understiga den förlust, som drabbat jordägarna genom distriktslantmätaren
Leanders förvållande.

Lantmäteristyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder
för att bereda delägarna i Jukkasjärvi by eu ersättning för ifrågavarande
ändamål med 6,987 kronor 77 öre, motsvarande vad enligt Clauséns utredning
utbetalats för mycket i förskott jämte rättegångs- och utsökningskostnader
samt kostnad för avskrift av hovrättens utslag.

Statskontoret har i ärendet anfört.

För laga skifte inom Jukkasjärvi by hade väl skiftesdelägarna varit
hänvisade att anlita Leander, men de hade icke mot föreskriften i 24 § av
taxan på arvode för lantmäteriförrättningar den 23 december 1909 varit
skyldiga att lämna Leander förskott å arvode på sätt som ägt rum.

Även om flertalet skiftesdelägare varit okunniga om gällande bestämmelser
i berörda avseende och kunde anses haft skäl antaga, att Leander varit
berättigad att av delägarna fordra förskott på sätt som skett, borde dessa omständigheter
ej skäligen föranleda till, att staten, som redan bidragit med eu
avsevärd del av kostnaderna för laga skiftet, nu jämväl skulle bereda skiftesdelägarna
ersättning för de ökade kostnader för skiftet, som de genom Leanders
åtgörande fått vidkännas. Härtill komme att i fråga om skiftesdelägarnas
möjlighet att av Leander utbekomma, sin fordran endast förelåge ett av
stadsfogden i Umeå den 5-april 1919 utfärdat intyg, att Leander då saknade
utmätningsbar tillgång. Då Leander för närvarande innehade en jämförelsevis
väl avlönad ordinarie befattning i statens tjänst — distriktslantmätarbefattningen
i Degerfors distrikt — syntes det ej uteslutet, att skiftesdelägama
genom vidtagande av lämpliga åtgärder kunde hos honom helt eller delvis
utkräva vad de hade att fordra. Statskontoret ansåge sig fördenskull icke
böra tillstyrka bifall till framställningen.

•Justitiekanslersämbetets utlåtande är av följande lydelse:

»Enligt gällande rätt lärer någon laglig skyldighet för staten att ersätta
skada, som enskild lidit genom fel av ämbetsmän, icke i allmänhet föreligga,
när fråga är om ämbetshandlingar av offentligrättslig natur. Undantagsvis
har emellertid staten iklätt sig dylik skyldighet såsom genom lagarna den 12
mars 1886 angående ersättning av allmänna medel åt oskyldigt häktade eller
dömde och angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift samt
lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,
-som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman.

Kanyl. Maj ds proposition Nr 115.

Enär staten ieke åtagit sig någon dylik ansvarighet för fel eller försummelser
av lantmätare vid skiftesförrättningar, hava sökandena i före- •

varande fall inga lagligen grundade anspråk på ersättning av statsmedel för
den förlust de lidit.

Om och i vad mån billiglietsskäl må tala för bifall till remitterade framställningen
— därom torde det icke åligga jnstitiekanslersämbetet att yttra sig.

För den händelse emellertid statsmakterna skulle vilja tillerkänna gottgörelse
åt sökandena, samt såsom villkor för dylik gottgörels© varder i enlighet
med vedertaget bruk stadgat, att sökande skall till kronan avstå sin rätt
mot Leander — rätten mot Danielsson torde kunna alldeles lämnas ur räkningen
— anser sig justitiekanslersämbetet böra framhålla, dels att Leander
näppeligen numera lärer i domstolsväg komma att på grund av sitt förhållande
till ifrågavarande skifte åläggas betalningsskyldighet utöver vad som
föreskrivits i hovrättens bland remisshandlingarna befintliga, laga kraft
vunna utslag, dels ock att icke ens den i hovrättens utslag Leander ålagda be1
alningsskyldighet lian av kronan på grund av sökandes överlåtelse göras gällande,
därest icke samma sökande redan vid tiden för rättegången mot Leander
var delägare i skifteslaget eller styrker sig våra innehavare av sådan
skiftesdelägares rätt.»

Starka billighetsskäl synas mig tala för att staten i förevarande Departements
fall träder hjälpande emellan. I sådant avseende torde ej böra förbises chefenden
av lantmäteristyrelsen framhållna omständigheten, att statsmakterna
ansett förhållandena i Jukkasjärvi påkalla särskilda åtgärder från statens
sida till underlättande av laga skiftes genomförande.

Beträffande det belopp, tillhopa 6,318 kronor 9 öre, som utgör
skiftesdelägarnas på hovrättens utslag grundade fordran hos Leander,
finner jag mig emellertid, med avseende å vad statskontoret anfört i
fråga om skiftesdelägarnas möjlighet att utbekomma denna fordran,
icke böra tillstyrka åtgärder för dess ersättande av statsmedel. Några
betänkligheter synas mig däremot ej möta mot att bereda skiftesdelägarna
understöd av statsmedel till täckande av de hantlangnings- och
godemanskostnader, som de till följd av brister i Leanders arbete fått
vidkännas. Med avseende å de särskilda förhållanden, som i förevarande
fäll föreligga, lärer utgivande av sådant understöd icke behöva få de
konsekvenser, som av förste lantmätaren befarats.

Ifrågavarande kostnad uppgår, såsom förut nämnts, till 4,119
kronor 19 öre, därav emellertid enligt vederbörlig fördelning 8 kronor
37 öre belöper på fastighet, som tillhör Jukkasjärvi församling, och 97
kronor 68 öre å boställe av ecklesiastik natur utöver vad boställshavaren
åligger att gälda. Sistnämnda två belopp torde icke böra ifrågakomma
till ersättning. Understödets belopp skulle alltså uppgå till 4,013 kronor
14 öre att efter samma grunder som skifteskostnaderna fördelas mellan

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

övriga delägare. Beloppet synes lämpligen kunna utgå av allmänna
besparingarna under nionde huvudtiteln.

Då emellertid, på sätt justitiekanslersämbetet erinrat, sökandena
icke hava något lagligen grundat anspråk på ersättning av statsmedel
för ifrågakomna förlust och då vidare bidrag av statsmedel till skifteskostnader
utgå efter av riksdagen prövade grunder, vilka icke innefatta
statsbidrag till hantlangnings- och godemanskostnader, lärer riksdagens
medgivande till understödets utgående böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att av allmänna besparingarna under riksstatens nionde huvudtitel
må till delägarna i Jukkasjärvi by i Jukkasjärvi socken av Norrbottens
län utbetalas ett belopp av 4,013 kronor 14 öre till täckande av vissa
kostnader för hantlangning och godemän, som delägarna vid byn ågånget
laga skifte fått vidkännas till följd av brister i vederbörande förrättningsmans
arbete.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

- Ur protokollet:

Nils Flodman.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.