Kunyl. Maj. ts Proposition Nr 107.

7

Nr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension a
allmänna indragningsstaten åt kvinnliga daglönarna G.
C. H. Ljunglöf och 1. W. Svensson; given Stockholms
slott den 24 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l.:o och 2:o hemställt.

GrUS T AF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 24 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Enligt kungörelse den 25 november 1910 (Svensk författningssamling
nr 130, sid. 6) är daglönare vid marinen under vissa förutsättningar

Ang.

pension åt
sömmerskan

a. c. s.

Ljunglöf.

8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 107.

berättigad till pension vid avgång ur tjänsten. Nämnda bestämmelser
äro emellertid icke tillämpliga å kvinnlig daglönare.

Genom kungörelse den 24 augusti 1920 (Svensk författningssamling
nr 645) har viss pensionsförbättring beretts daglönare, som tillträtt pension
efter ingången av år 1918.

l:o.

I skrivelse till marinförvaltningen den 22 september 1921 har varvschefen
vid flottans station i Stockholm gjort framställning om beredande
av pension åt flaggsömmerskan vid varvets ekipagedepartement, daglönaren
nr 18 Gustava Charlotta Hildegard Ljunglöf, som den 2 juli
1922 komme att avgå ur tjänsten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ljunglöf är född den 23 mars
1856; att hon anställdes vid ekipagedepartementet såsom daglönare den 24
maj 1897, avskedades den 30 september samma år och ånyo antogs i
nämnda befattning den 8 november 1897, på grund varav hon, under
förutsättning att hon kommer att kvarstå i tjänst till och med den 2 juli 1922,
kommer att innehava en tjänstetid av 25 år; att hon från och med den
1 april 1919 åtnjutit timpenning med 73 öre; att hon under sin anställning
ådagalagt mycket god tjänstbarhet och mycket gott uppförande;
att hon befinner sig i fattiga omständigheter; samt att med hänsyn
till hennes försvagade hälsotillstånd små utsikter finnas för henne att erhålla
fortsatt arbetsförtjänst utom varvet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 november 1921 framhållit, att under
ovannämnda förutsättningar en manlig daglönare jämlikt gällande bestämmelser
skulle vara berättigad till en årlig pension av 500 kronor.
Ifrågavarande bestämmelser vore icke tillämpliga å kvinnlig daglönare.
Det syntes emellertid marinförvaltningen med rättvisa och billighet överensstämmande,
att Ljunglöf genom pension bereddes möjlighet till sitt
livsuppehälle.

Med anledning härav och under erinran, att 1920 års riksdag (riksdagens
skrivelse nr 296, punkt 18), efter därom av Kungl. Maj:t gjord
framställning, tilldelat sömmerskan å beklädnadsverkstaden vid flottans
station i Karlskrona Maria Charlotta Håkansson en årlig pension från
allmänna indragningsstaten av 350 kronor, hemställde marinförvaltningen,
som i förevarande fall icke ansåge sig böra föreslå högre pensionsbelopp
än vad sålunda förut fått utgå till kvinnlig daglönare, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ljunglöf finge från och med måna -

Kungl. Maj:ts Proposition AV 107. <j

den näst efter den, hon erhölle avsked från sin anställning vid varvet,
under sin återstående levnad å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension av 350 kronor.

Statskontoret, som den 14 januari 1922 avgivit utlåtande i ärendet,
bär anfört, att då Ljunglöf den 22 juli 1922 tjänstgjort 25 år såsom
daglönare vid flottans station i Stockholm, det syntes statskontoret billigt,
att något understöd av statsmedel tillerkändes henne, då hon lämnade
statens tjänst.

Vad storleken av pensionen beträffade hade marinförvaltningen,
undei hänvisning till att 1920 års riksdag beviljat sömmerskan Håkansson
en årlig pension av 350 kronor, hemställa att Ljunglöf måtte beredas
pension till lika stort belopp. Håkanssons pensionsbelopp syntes
hava fastställts med hänsyn till att manlig daglönare vid marinen med
lika lång tjänstetid som Håkansson vid tiden för beviljande av pension
åt henne erhölle pension med 450 kronor. Emellertid vore att märka,
att pensionsbeloppen för manliga daglönare vid marinen sedermera blivit
höjda enligt förenämnda kungörelse den 24 augusti 1920. Numera utgång^
sålunda till manlig daglönare med lika lång tjänstetid som Ljunglöf
pension med 500 kronor. Det syntes därför statskontoret skäligt, att
Ljunglöf tillerkändes pension till belopp av 400 kronor. Statskontoret
tillstyrkte, att Kungl. Maj:t av riksdagen utverkade, att Ljunglöf beviljades
pension från allmänna indragningsstaten till årligt belopp av 400
kronor att utgå från och med dagen efter den, då hon entledigades
från sin anställning såsom daglönare vid marinen.

Lika med vederbörande myndigheter finner jag det vara av rätt>,
\ isa . och billighet påkallat att, på sätt i liknande fall förut ägt rum,
pension av statsmedel beredes Ljunglöf. Beträffande den ifrågasatta
pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets förslag. Pensionen
torde, såsom statskontoret föreslagit och i likhet med vad genom kungl.
brevet den 17 februari 1922 (Svensk författningssamling nr 69) stadgats
beträffande pensioner till viss personal vid marinen, böra utgå
från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, ‘ °

att flaggsömmerskan å ekipagedepartementet vid
flottans varv i Stockholm Gustava Charlotta Hildegard
Ljunglöf må från och med dagen näst efter den, då hon
entledigas från sin anställning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årliopension
av 400 kronor.''

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 94 Käft. (Nr 106_107.)

Departements chefen.

383 22 2

10

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 107.

Ang.

pension åt
sömmerskan
I. TV.
Svensson.

2:o.

I en till stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona ställd
och av denne med tillstyrkan till chefen för försvarsdepartementet överlämnad
skrivelse har stationsintendenten vid stationen gjort framställning
om beredande av pension åt sömmerskan å beklädnadsverkstaden vid
nämnda station, daglönaren nr 23 Ingeborg Wiktoria Svensson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson är född den 1
juni 1866; att hon antagits såsom daglönare den 2 maj 1892 samt
sålunda innehar en tjänstetid av mer än 29 år; att hon från och med 1
september 1918 åtnjutit daglön med 4 kronor 50 öre; att hon befinner
sig i fattiga omständigheter; samt att hon på grund av sjuklighet är för
framtiden oförmögen till utförande av arbete vid marinen.

Marin förvaltning eu, som den 10 november 1921 avgivit utlåtande i
ärendet, har framhållit, att under enahanda förutsättningar eu manlig
daglönare jämlikt gällande bestämmelser skulle vara berättigad till pension
av statsverket genom flottans pensionskassa. Kvinnlig daglönare
vore emellertid icke berättigad till sådan pension. Marinförvaltningen
ansåge rimligt, att Svensson, på sätt riksdagen i liknande fall medgivit,
tilldelades pension. Denna syntes böra utgå med samma belopp, som
förut tilldelats kvinnlig daglönare, eller 350 kronor. På grund härav
hemställde marinförvaltningen, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
medgiva,, att Svensson finge från och med månaden näst efter den, under
vilken hon erhölle avsked, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 350 kronor.

Statskontoret har uti den 14 januari 1922 avgivet utlåtande i ärendet
anfört, att då Svensson under mera än 29 år varit anställd såsom kvinnlig
daglönare vid marinen, det syntes statskontoret billigt, att något understöd
av statsmedel tillerkändes henne, då hon nu för framtiden vore
oförmögen till arbete vid marinen.

Vad storleken av pensionen beträffade hade marinförvaltningen,
under hänvisning till att riksdagen i flera fall beviljat kvinnliga daglönare
vid marinen pension med 350 kronor, hemställt, att Svensson
måtte beredas pension till lika stort belopp. De av riksdagen kvinnliga
daglönare beviljade pensioner syntes hava fastställts med hänsyn till de
manliga daglönare med motsvarande tjänstetid tillkommande pensioner.
Emellertid vore att märka, att sistberörda pensioner blivit avsevärt höjda
genom förenämnda kungörelse den 24 augusti 1920 (Svensk författ -

II

KungI. May.ts Proposition Nr 107.

ningssamling nr 045). Före ikraftträdandet av ifrågavarande kungörelse
hade till manlig daglönare med 29 års tjänstetid utgått pension med
340 kronor, under det att dylik daglönare numera erhölle 580 kronor.

Med hänsyn härtill ville det synas statskontoret, som om det av marin -förvaltningen i förevarande fall föreslagna pensionsbelopp, 350 kronor,
vore väl lågt. Enligt statskontorets mening kunde eu pension av 450
kronor anses skälig; och tillstyrkte statskontoret i anledning härav, att
Kungl. Maj:t av riksdagen utverkade, att Svensson beviljades pension
från allmänna indragningsstaten till årligt belopp av 450 kronor, att utgå
från och med dagen efter den, då hon entledigades från sin anställning
såsom daglönare vid marinen.

Under hänvisning till vad jag under föregående. punkt anfört och Departementsdå
jag i fråga om pensionsbeloppets storlek ansluter mig till statskon- chefen’
torets förslag, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att sömmerskan å beklädnadsverkstaden vid flottans
station i Karlskrona Ingeborg Wiktoria Svensson må
från och med dagen näst efter den, då hon entledigas
från sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension av
450 kronor.

Vad departementschefen i de under punkterna l:o
och 2:o här ovaji upptagna ärenden hemställt behagar
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Erik von Horn.