Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.
1
Nr 102.
Kungl. Maj:t proposition till riksdagen angående tilläggspension
åt förra bibliotekarien vid pedagogiska
biblioteket Laura Löwenhielm; given Stockholms
slott den 24 februari 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 februari 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärenden Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson,Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Orne.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
Hos Kungl. Maj:t hava ordförandena i styrelsen för pedago- Ans- tmaggsgiska
biblioteket N. Gr. W. Lagerstedt, i centralstyrelsen för flick- förra bibifooch
samskoleföreningen A. Bruno samt i styrelsen för de enskilda tekarien vid
läroanstalternas vikariatskassa E. Göransson gjort framställning an- biblioteket*
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 90 käft. (Nr 102.) 1 wenhielm.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.
gående åtgärder för beredande av tilläggspension åt förra lärarinnan
Laura Löwenhielm på grund av den tjänstgöring, bon vid nyssnämnda
institutioner bestritt.
Till stöd för framställningen hava sökandena anfört följande:
Fröken Löwenhielm är sedan år 1900 medlem av svenska lärarinnornas
pensionsförening, från vilken hon från och med den 1 april 1917 uppbär pension,
vilken till sitt belopp kan växla mellan 420 och 540 kronor, och har fröken
Löwenhielm under den tid hon kvarstod som lärarinna åtnjutit statsbidrag till
sin pensionering från nämnda pensionsförening. Vidare är fröken Löwenhielm, som
den 2 oktober 1922 fyller 60 år, berättigad till tilläggspension från lärarinnornas
pensionsanstalt från och med den 1 juli 1922 för den tid, hon tjänstgjort som
lärarinna vid statsunderstödda högre flickskolor, enligt kungörelse den 31 december
1917 (nr 965) angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna med de ändringar i densamma, som föranledas
av 1921 års riksdagsbeslut.
Visserligen har fröken Löwenhielm tjänstgjort som lärarinna under en avsevärd
tid nämligen 43 terminer, men då hennes tjänstgöring vid pedagogiska
biblioteket ökades till 20 timmar i veckan från och med början av år 1900, minskades
hennes tjänstgöring vid Brummerska skolan. Den senare tjänstgöringen
upphörde slutligen, sedan fröken Löwenhielm med ingången av år 1909 övertagit
föreståndarinneskapet vid flick- och samskoleföreningens byrå. Under en
följd av år förenades bibliotekariebefattningen med föreståndarinneskapet, men
från och med ingången av år 1914, då fröken Löwenhielm anställdes som kassaförvaltare
vid de enskilda läroanstalternas vikariatskassa, minskades hennes tjänstgöring
vid biblioteket och upphörde alldeles med utgången av vårterminen 1919.
Tilläggas må, att fröken Löwenhielm utom befattningen som kassaförvaltare även
uppehållit sekreterarbefattningen vid vikariatskassan. Erfarenhet i fråga om
skötande av bibliotekariebefattning hade fröken Löwenhielm förvärvat genom
deltagande i katalogiseringsarbete vid universitetsbiblioteket i Uppsala åren 1886
och 1887. 1 avseende på det i allo synnerligen utmärkta sätt, varpå fröken
Löwenhielm skött befattningen som bibliotekarie vid pedagogiska biblioteket, hänvisas
till ansökningen bifogat betyg över hennes tjänstgöring vid detta bibliotek.
Tack vare hennes ingående kännedom om privatläroverkens lärarinnekår, har hon
på ett sätt, som sannolikt icke kunnat överträffas, skött sina befattningar inom
vikariatskassan. Flick- och samskoleföreningens byrå har tack vare hennes reda
och klarhet, hennes ingående kännedom om svenska skolförhållanden, hennes
arbetsintensitet och aldrig svikande tålamod varit ett ovärderligt stöd för Sveriges
flick- och samskolor, icke minst under kristiden med dess många nya författningar.
På grund av hennes stora personkännedom och hennes omdömes säkerhet
och vederhäftighet hava också byråns råd och anvisningar varit av stort
värde för skolorna vid platsers tillsättande.
Med hänsyn till att såväl pedagogiska biblioteket som flick- och samskoleföreningens
byrå och de enskilda läroanstalternas vikariatskassa åtnjuta stats
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.
understöd, synes det oss vara billigt, att fröken Löwenhielm, som därest hon stått
kvar som lärarinna varit berättigad att från och med den 1 juli 1922 uppbära
tilläggspension enligt av 1921 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t antagna
grunder beträffande tilläggspension åt lärarinnor, som avgå efter utgången
av juni månad 1921 och vid sin avgång fullgjort viss tjänstgöring, icke bör i
pensionshänseende komma i sämre ställning än sina forna kamrater, i all synnerhet
som hennes verksamhet huvudsakligen fallit inom områden, som på det
närmaste beröra privatläroverken. I detta sammanhang må erinras om att fröken
Löwenhielm icke kunnat vara delägare i lärarinnornas pensionsanstalt, då hon
redan lämnat lärarinnebanan, när denna anstalt med ingången av år 1911 trädde
i verksamhet.
På grund av det anförda hemställa sökandena, att Kungl. Maj:t
måtte avlåta proposition till 1922 års riksdag, att fröken Laura
Löwenhielm måtte från och med den 1 juli det år, då hon avgår
från sina befattningar vid flick- och samskoleföreningens byrå och
de enskilda läroanstalternas vikariatskassa, bliva berättigad till tillläggspension
från lärarinnornas pensionsanstalt efter de grunder,
som gälla beträffande lärarinnor, som avgå efter den 30 juni 1921,
dock med den ändring, att även för tiden efter ingången av år 1911
pensionsbidrag måtte tillgodoräknas fröken Löwenhielm efter enahanda
grunder som före nämnda dag samt att hennes tjänstgöring
från och med ingången av år 1900, så länge hon innehar de befattningar
vid flick- och samskoleföreningens byrå och vid de enskilda
läroanstalternas vikariatskassa, som hon för närvarande bekläder,
måtte vid pensionsberäkningen likställas med 20 timmars
tjänstgöring av ämneslärarinna.
Vid ansökningen voro fogade åtskilliga bilagor, nämligen:
1) intyg från svenska lärarinnornas pensionsförening, utvisande
beloppet av Laura Löwenhielm tillkommande pension från nämnda
förening, för hennes pensionering utbetalt statsbidrag samt de frivilliga
avgifter, hon erlagt till föreningen utöver stadgad avgift för
statsbidrags utbekommande;
2) tablå över omfattningen av Laura Löwenhielms tjänstgöring
som lärarinna, som bibliotekarie vid pedagogiska biblioteket, som
föreståndarinna för flick- och samskoleföreningens byrå och som
kassaförvaltare i de enskilda läroanstalternas vikariatskassa;
3) meritförteckning; samt
4) betyg över Laura Löwenhielms tjänstgöring vid pedagogiska
biblioteket.
4
Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.
Över framställningen har skolöverstyrelsen den 7 december 1921
avgivit utlåtande och därvid anfört följande:
I vad uti förevarande framställning anföres vill överstyrelsen för sin del
obetingat instämma. Det arbete, fröken Löwenhielm utfört för pedagogiska biblioteket,
flick- och samskoleföreningens byrå och de enskilda läroanstalternas
vikariatskassa, har enligt överstyrelsens ganska ingående erfarenhet i själva
verket varit av ovärderlig betydelse för de av dessa institutioner berörda läroanstalterna.
Hennes verksamhet har således haft vida större räckvidd och vida
mer allsidig betydelse för vårt lands skolväsen, än om hon fortsatt såsom lärarinna
vid en enskild flickskola. Det synes då icke skäligt, att den omständigheten,
att hon lämnat sistnämnda slag av arbete för att kunna ägna sig åt en
dylik omfattande verksamhet, skulle beröva henne den rätt till pension, som hon
skulle hava haft, om hon fortsatt med sin tidigare mera begränsade verksamhet.
Snarare skulle man vara böjd att för henne ifrågasätta en högre pension än den
vanliga lärarinnepensionen; men då det torde vara svårt att finna någon fast utgångspunkt
för bestämmande av ett sådant högre pensionsbelopp, vill även överstyrelsen
stanna vid det förslag till beräkning av hennes pension, som i ansökningen
framställts.
På grund av vad sålunda anförts får överstyrelsen på det livligaste tillstyrka
bifall till förevarande ansökan.
Jämväl statskontoret har den 3 januari 1922 yttrat sig i ärendet.
Statskontorets utlåtande lyder sålunda:
Såsom stöd för sin framställning om tilläggspension åt Laura Löwenhielm
åberopa sökandena hennes anställningar såsom bibliotekarie vid pedagogiska biblioteket
i Stockholm, som kassaförvaltare i de enskilda läroanstalternas vikariatskassa
och som föreståndarinna för flick- och samskoleföreningens byrå. Vid
prövning av förevarande framställning gäller det då närmast att undersöka, i vad
mån pension av statsmedel skäligen kan grundas på anställning inom dessa tre
institutioner. Efter företagen utredning får statskontoret härutinnan anföra följande.
Flick- och samskoleföreningen har såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna
för dess platsförmedlings- och upplysningsbyrå under de senare åren åtnjutit
understöd från reservationsanslaget å åttonde huvudtiteln till de allmänna
läroverken, under villkor att byrån avgiftsfritt ombesörjde förmedling av kvinnliga
extra lärare till statens läroverk samt likaledes avgiftsfritt intoge i byråns
tryckta meddelanden annonser om lediga lärarinnebefattningar vid statens läroverk.
De anvisade beloppen hava utgjort: år 1913 400 kronor, åren 1914—1918
500 kronor, år 1919 800 kronor samt åren 1920 och 1921 1,500 kronor. Dessa
understöd synas emellertid snarast hava haft karaktären av ersättning för de ovan
angivna prestationer, som byrån åtagit sig för statsverkets räkning; och torde sålunda
den omständigheten, att sådant understöd årligen utgått, knappast kunna
åberopas som stöd för statspension för byråns befattningshavare. Ej heller synes
föreligga någon annan omständighet, som kan tala härför.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 5
De enskilda läroanstalternas vikariatskassa bildades år 1913, sedan samma
ars riksdag, under förutsättning av kassans grundande, i riksstaten för år 1914
uppfort ett förslagsanslag å 12,000 kronor till »bidrag till de statsunderstödda enskilda
läroanstalternas vikariatskassa». Enligt kassans genom kungörelse den 21
februari 1914 (nr 29) fastställda reglemente är dess ändamål att, såvitt angår till
densamma anslutna läroanstalter, lämna bidrag till bestridande av avlöningen för
på grund av sjukdom tjänstlediga lärarinnors vikarier och därvid betrygga rätt
ä ä r a \ärar^nn.or bibehålla en del av sina löneförmåner. Från staten utgår
ärligt bidrag till kassan, motsvarande ungefär två tredjedelar av det bidrag
vederbörande läroanstalt är skyldig erlägga för där anställda lärarinnor med viss
högre kompetens För övriga lärarinnor utgår icke statsbidrag. Ifrågavarande
institution bär alltså bildats på statsmakternas initiativ och åtnjuter bidrag av
statsmedel till uppehållande av sin verksamhet till avsevärt belopp — år 1921
over 18,300 kronor — varför det möjligen skulle kunna anses skäligt, att staten
åtminstone bidroge till pensionering av dess befattningshavare.
Beträffande frågan om pensionering av bibliotekarien vid pedagogiska biblioteket
har statskontoret uttalat sig i utlåtande den 3 maj 1919. I sagda utlåtande
erm rade statskontoret, att ifrågavarande bibliotek, som enligt av Kungl. Maj: t den
28 juli 1918 fastställt reglemente äges och förvaltas av stiftelsen för pedagogiska
biblioteket i Stockholm, alltsedan sin tillkomst uppehållits och fortfarande uppeholies
sa gott som uteslutande med statsmedel. Vid sådant förhållande syntes det
statskontoret, . som om staten
pensionering för bibliotekarien vid nämnda institution. I ärendet ifrågasatt
åtgärd att söka hos riksdagen utverka rätt för kvinnlig bibliotekarie därstädes
att vinna inträde i lärarinnornas pensionsanstalt syntes statskontoret emellertid
mindre lämplig. I stället framhöll statskontoret, att ett förslag förelåge om centraksermg
av det.statsunderstödda pensionsväsendet i syfte att i en anstalt sammanföra
de i skilda kassor splittrade personalgrupper, till vilkas pensionering
staten funnit sig böra bidraga, och att, om en sådan anstalt komme till stånd
svårighet icke torde möta att bereda delaktighet i den nya anstalten för ifrågavarande
bibliotekarie. Då emellertid Laura Löwenhielm redan under år 1922
uppnår den i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11
oktober 1907 stadgade avgångsålder, torde frågan om hennes pensionering i egenskap
av bibliotekarie vid förenämnda institution böra omedelbart upptagas till
provning utan avvaktan å resultatet av berörda utredning.
Den av sökandena ifrågasatta och av skolöverstyrelsen tillstyrkta åtgärden
for Laura Lowenhielms pensionering, nämligen att utverka riksdagens medgivande
angående tillgodoräknande i vissa avseenden av hennes tjänstgöring vid pedagogiska
biblioteket m. fl. institutioner för erhållande av tilläggspension såsom lärarinna
vid enskild läroanstalt enligt de grunder, 1921 års riksdag fastställt för
tilläggspensioner åt sådana lärarinnor, som avgå efter den 30 juni 1921, synes
statskontoret dock mindre lämplig. Snarare torde, därest hennes anställningar
vid pedagogiska biblioteket och vikariatskassan anses böra medföra utverkande
åt henne av pension av statsmedel, denna höra erhålla formen av en tilläggspension
från allmänna indragningsstaten.
6
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.
Beträffande beloppet av den pension, som under nyss angivna förutsättning
skulle hos riksdagen utverkas, vill det synas statskontoret som om en sammanlagd
pension av 1,800 kronor kunde anses skälig, varvid statskontoret tillåter sig
erinra att pensioner till detta belopp av 1919 års riksdag beviljats vissa vid statssamskolor
förut anställda lärarinnor. — Liksom beträffande sistberörda pensioner
torde i den nu ifrågasatta böra inräknas övriga till henne utgående pensionsförmåner.
Med åberopande av vad sålunda blivit anfört liar statskontoret
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i anledning av förevarande framställning
föreslå riksdagen medgiva, att till Laura Löwenhielm ma
från och med månaden näst efter den, varunder hon efter den 2
oktober 1922 uppnådd ålder av 60 år frånträder sina befattmngar
vid flick- och samskoleföreningens byrå och de enskilda läroanstalternas
vikariatskassa, från allmänna indragningsstaten utgå tilläggspension
till sådant belopp, att densamma — tillika med pension från
svenska lärarinnornas pensionsförening och tilläggspension jämlikt
kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) uppgår till 1,80
kronor.
Såsom framgår av vad såväl sökandena som de i ärendet hörda
myndigheterna anfört, har Laura Löwenhielms verksamhet även under
den jämförelsevis långa tid, som förflutit, sedan hon helt eller
delvis avslutat sin mångåriga undervisningsverksamhet på den högre
flickskolans område, varit uteslutande inriktad på syften, som direkt
och synnerligen intimt stå i samband med vart lands undervisningsväsende.
Såväl pedagogiska biblioteket som förenämnda vikariatskassa
äro nämligen var på sitt sätt av ej ringa betydelse för den
högre skolundervisningen. Det synes mig då med allt skäl kunna
ifrågasättas, att det arbete, som av henne utförts i institutioner -låt vara att de icke i strängt formell mening äro statsinstitutioner
— vilka på olika sätt understödja, främja och utveckla skolundervisningen,
får i pensionsavseende anses likvärdigt med direkt sådan
undervisning.
Då därtill kommer, att Laura Löwenhielm enhgt enstämmiga
vitsord utfört sitt arbete på ett sätt, som varit i alla avseenden framstående,
tvekar jag ej att förorda en framställning, som åsyftar att
åt henne bereda skäligt understöd, när tilltagande ålder gor ett
tillbakaträdande från verksamheten naturligt.
7
Kungl. May.ts proposition Nr 102.
Jag vill därför livligt tillstyrka den gjorda framställningen om
beredande av pension åt Laura Löwenhielm.
Vad åter beträffar sättet för beredande av berörda pension, synes
den mig av statskontoret föreslagna anordningen vara att föredraga.
Jag ansluter mig alltså till statskontorets förslag om beviljande av
en från allmänna indragningsstaten utgående tilläggspension till så
stort belopp, att densamma, tillika med pensionären tillkommande
pension från enskild, statsunderstödd pensionsanstalt jämte därtill
börande, författningsenligt utgående tilläggspension, uppgår till 1,800
kronor.
I ett avseende hyser jag emellertid en annan mening än statskontoret.
Nämnda ämbetsverk har nämligen föreslagit som villkor
för pensionsrättens åtnjutande, att pensionen skulle utfalla först när
Laura Löwenhielm frånträtt sin nuvarande befattning vid flick- och
samskoleföreningens byrå. Då, såsom framgår av vad jag förut
anfört, statskontoret ej ansett arbete vid nyssberörda byrå kunna
åberopas som stöd för en framställning om statspension åt byråns befattningshavare
— och jag kan härutinnan ansluta mig till statskontoret
— finnes enligt min mening ej heller någon anledning att såsom
villkor för rätten att åtnjuta av annan verksamhet motiverad pension
förknippa en fordran på avgång jämväl från befattningen vid
ifrågavarande byra. Däremot bör det enligt min mening föreskrivas,
att nu eventuellt beviljad fyllnadspension får uppbäras, först sedan
Laura Löwenhielm efter fyllda 60 års ålder frånträtt sin befattning
vid de enskilda läroanstalternas vikariatskassa.
Jag ber slutligen fa framhålla, att ett bifall till den nu föreliggande
framställningen ej, såvitt jag kan inse, kan komma att
medföra några betänkliga konsekvenser, då de befattningar, Laura
Löwenhielm skött under de senare åren, äro de enda i sitt slag.
Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva
att till Laura Löwenhielm må från och med månaden
näst efter den, varunder hon, efter den 2 oktober
1922 uppnådd ålder av sextio år, frånträder sin befattning
vid de enskilda läroanstalternas vikariatskassa,
från allmänna indragningsstaten utgå en tilläggspension
till sådant belopp, att densamma — till
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.
lika med pension från svenska lärarinnornas pensionsförening
och tilläggspension jämlikt kungörelsen
den 31 december 1917 angående tilläggspensioner
åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda
läroanstalterna (nr 965), sådan densamma lyder
enligt kungörelsen den 18 november 1921 (nr 702)
— uppgår till 1,800 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt behagar Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter, gilla samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
K. Egerström.
Stockholm 1922, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
230486