Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1922 kl. 1 e. m.
Första kammarens a n d r a tillf ätlig a utskotts utlåtande nr 4 i anledning
av yäckt motion, nr 36, om skrivelse till Kungl.
Maj :t angående beredande av lämpligt arbete åt tuberkulossjuka
konvalescenter. -
I eu inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 36, har herr Wahl hemställt, att riksdagen i skrivelse
till Kling!. Maj :t måtte anhålla om utredning angående de åtgärder, som
kunna vidtagas för beredande av lämpligt arbete åt tuberkulossjuka konvalescenter,
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill eu sådan utredning
kan föranleda.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har begärt och erhållit yttrande över motionen från Svenska
nationalföreningen mot tuberkulos, i vilket yttrande medicinalstyrelsen för
sin del i avgivet utlåtande till alla delar instämt.
Det har redan länge varit en erfarenhet bland läkare och andra, som
ivrat för en rationell vård av lungtuberkulösa, att vår så storslaget anlagda
och med så stora kostnader bedrivna verksamhet för tuberkulosens bekämpande
ej förmått giva de resultat, som varit önskvärda. Orsakerna härtill
hava också vid upprepade tillfällen från sakkunnigt håll påtalats och intresset
att råda bot på bristerna är alltjämt stort.
Den mest framträdande bristen synes vara den, att från sanatorierna
utskrivna mindre bemedlade patienter i många fall sakna möjligheter att på
lämpligt sätt fullfölja sin rekonvalescens. Dessa patienter nödgas nämligen
oftast, för så vitt de överhuvud kunna skaffa sig arbete, återgå till sina tidi
Bihang
till riksdagens protokoll 1922. 12 sand. 2 avd. 3 höft. (Nr 4.) 1
Motionen.
JJtskottet.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
gare förvärvsarbeten, för vilka de ännu ej ha krafter nog, och följden blir
lätt, att de ådraga sig recidiv av sjukdomen och snart duka under. Och
även om de sedan än en gång kunna få tillfälle till sanatorievård, hava deras
utsikter till räddning genom det för tidiga upptagandet av för dem
olämpligt arbete betydligt försvårats eller kanske till och med omöjliggjorts.
Önskemålet är nu därför, att sanatorievården fullständigas med sådana anordningar,
varigenom de utskrivna patienterna i fall av behov erhålla möjlighet
att efter för deras konstitution avpassade förhållanden sysselsätta sig
med lämpligt arbete för att, i den mån det låter sig göra, så småningom förbereda
övergången till ordinär verksamhet. Endast därigenom kan sanatorieverksainheten
väntas medföra varaktig nytta och på avsett sätt fylla sin
uppgift.
Ett stöd för att ett verkligt kännbart behov av åtgärder i ovan antytt
syfte förefinnes kan hämtas av några siffroi» ur den officiella liälsovårdsstatistiken,
för såvitt denna för de senaste åren (1916—1920) är tillgänglig. Antalet
patienter, som årligen lämna sanatorierna såsom mer eller mindre ”förbättrade”
(kategorierna B och C i tabellen över från sanatorierna utskrivna
i bemälda statistik) och av vilka ett flertal kan tänkas bliva föremål
för här berörda åtgärder, uppgår till omkring 47,5 procent beträffande
män och obetydligt mindre beträffande kvinnor av hela det utskrivna
antalet. Härtill kommer såsom ”oförbättrade” utskrivna 16 ä 17 procent,
varav en del säkerligen också skulle komma i fråga för ett omhändertagande
av här ifrågavarande art. Tilläggas kan, att i medeltal omkring 7
procent av sanatoriepatienterna utskrivas såsom ”försämrade”. Utskottet
vill för sin del uttala angelägenheten av att särskilda åtgärder träffas även
i fråga om dessa obotliga fall, och att i samband med eu utredning om konvalescentvården
beaktas, vad som i detta avseende kan åtgöras.
Såsom ovan antytts, är man inom för tuberkulosfrågan intresserade
kretsar i princip ense om nödvändigheten av att arbete i lämplig form beredes
de tuberkulösa patienterna. Nationalföreningen har i ovannämnda
yttrande meddelat, att olika vägar därvid kommit i fråga och även på skilda
håll praktiserats. Redan under vården på sanatorierna har vänjande av patienterna
till arbete börjat att med framgång användas såsom ett led i sanatoriets
behandlingsmetoder. I Danmark har detta förfarande tillämpats
under någon längre tid och åtvecklats därhän, att man på sanatorierna anser
sig kunna tillgodose konvalescenternas invänjning och härdning medels
härför lämpligt arbete. Hos oss synes en dylik metod ej hava införts i den
omfattning, som för ändamålet erfordras. Flertalet av våra nuvarande tu
-
3
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
bcrku lossjukhus hava visserligen anordningar för att bereda vissa patienter
arbete, men detta dock i alltför liten skala för att på något sått motsvara
behovet av ar betsanstalter. Inrättandet av dylika s. k. arbetskolonier, eventuellt
i förbindelse med sanatorierna, där konvalescenterna efter den egentliga
sanatorievistelsen mottagas för att under läkaruppsikt invänjas till olika
slag av förvärvsarbete, synes numera på sakkunnigt håll omfattas såsom
den lämpligaste utvägen. Erfarenheter härutinnan finnas också att hämta
från andra länder, i synnerhet England, vars konvalescentvård också varit
föremål för studier av svenska sanatorieläkare.
Eu lösning av konvalescentvården i nu antydd riktning kommer helt
visst att kräva betydande ekonomiska uppoffringar. Väl kan det förutsättas,
att konvalescenternas arbete till någon del kan bidraga till kostnaderna, men
det är uppenbart, något som också erfarenheten t. ex. från England utvisar,
att det allmänna måste träda emellan. I vilken utsträckning och på vilket
sätt detta skall ske, kan här icke diskuteras, men anser sig utskottet —
utan att föregripa en allsidig utredning eller göra ett bestämt uttalande —
kunna uttrycka den meningen, att ett samarbete mellan stat, landsting och
kommun, liksom i fråga om den nuvarande tuberkulosvården, synes innebära
den gynnsammaste lösningen av ifrågavarande angelägenhet.
Av vad i det föregående anförts torde vara tydligt, att utskottet finner
en utredning rörande lämpligaste sättet att åstadkomma vård åt tuberkulossjuka
konvalescenter vara i hög grad av behovet påkallad. En sådan utredning
har emellertid redan blivit igångsatt. Enligt vad nationalföreningen
i sitt yttrande meddelat, tillsatte föreningen år 1917 eu kommitté med flera
subkommittéer med uppgift att utreda frågan om de åtgärder, som vore erforderliga
för en mera planmässig och målmedveten kamp mot tuberkulosen
i vårt land. Den subkommitté, som fick på sin lott att utreda frågan
om utveckling av anstaltsvården för vuxna personer, lidande av lungtuberkulos,
har upptagit till ingående behandling även spörsmålet om beredande
av arbetstillfällen åt vissa lungtuberkulösa, i den mån detta kunde ske i form
av anstaltsvård. Av detta meddelande framgår, att en utredning av den art,
motionären förordat, för närvarande pågår under sakkunnig och intresserad
ledning, vilken utredning enligt uppgift från nationalföreningen snarast
torde föreligga färdig. Det är därvid att förvänta, något som utskottet är
förvissat om, att ifrågavarande utredning skall vinna beaktande av vederbörande
myndigheter och, så fort förhållandena medgiva, föranleda förslag
från Kungl. Maj :ts sida. Under sådana förhållanden anser utskottet, att
motionens behjärtansvärda syfte säkrast ernås genom avvaktande av resul
-
4 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.
tatet av nämnda, i bästa händer lagda utredning, varför ett ingripande från
statsmakternas sida för närvarande icke synes erforderligt.
Med hänsyn härtill hemställer utskottet,
att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 mars 1922.
På utskottets vägnar:
N. J. F. ALMKVIST.
Närvarande vid detta ärendes behandling inom utskottet: herrar Almkvist,
Kooth, Julin*, Enhörning*, Franzén, Bondeson, Andersson, P., i Arbrå.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
STOCKHOLM 1922. STOCKHOLMS BOKINDUSTRIAKTIEB:s BOKTRYCKERI