Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

5

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1922 kl. 3 e. in.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3 i
anledning av väckt motion, nr 95, om åvägabringande
inom statens verk och inrättningar av besparing i hushållningen
med elektrisk belysning m. m.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
för behandling hänvisad motion, nr 95, har herr Lindhagen hemställt,

att regeringen ville överväga:

1. Genom vilka föranstaltningar inom statens verk och inrättningar
kan anordnas en effektiv och varaktig besparing i hushållningen med elektrisk
belysning, bränsle, papper och dylikt;

2. På vad sätt en omtänksammare ekonomi i detta avseende må kunna
uppbyggas'' ytterst på löntagarnes pliktuppfyllelse, självansvar och intresse
att vårda allmän egendom som sitt eget och ej blott på fruktan för påföljder
under inflytande av något kontrollsystem.

I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Det i förevarande motion avhandlade ämnet, sparsamhet med statens
expensmedel, är givetvis av den vikt och beskaffenhet, att det är värt beaktande.
I synnerhet under tider av ekonomisk depression, då besparingar
överallt måste göras, är det naturligt av stor betydelse, att ämbetsverk och
övriga statens myndigheter iakttaga all möjlig sparsamhet med de för arbetets
fortgång nödvändiga utgifterna för bränsle, ljus, papper m. m. Utskottet
kan sålunda instämma med motionären i hans önskan om sparsamhet i
förevarande fall. Dock synes det utskottet böra framhållas, att sparsamheten
icke får övergå till småaktighet, varigenom lätt skapas otrevnad i arbetet.

Motionen

Utskottet

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

liksom vissa sparsamhetsåtgärder kunna medföra praktiska olägenheter, som
försvaga det goda syftet med åtgärden.

Om sålunda utskottet finner motionärens önskan om sparsamhet lovvärd,
kan utskottet ej instämma i hans påstående, att ett anmärkningsvärt
slöseri äger rum och att därför en särskild framställning från riksdagen bör
göras. Motionärens åsikt synes bero på bristande kännedom om vederbörandes
strävanden härvidlag, och utskottet tillåter sig därför att något
erinra om vissa åtgärder, som vidtagits för att begränsa statens utgifter i
förevarande hänseende.

Det kan sålunda icke med fog påstås, att intet intresse ådagalagts för
att inköpen skola bliva förståndigt och ekonomiskt ordnade. Om bland
annat upphandling för statens behov finnas detaljerade bestämmelser utfärdade
genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 16 januari 1920 (Svensk författningssamling
nr 10). Denna författning föreskriver, bland annat, att anbud
vid uppköp av varor och förbrukningsartiklar för statens behov skola infordras
och prövas på särskilt angivet sätt. Härom kan anföras följande
bestämmelse (§ 30 mom. 2): »Av de anbud, som ifrågakomma vid den slutliga

prövningen skall-----— det anbud antagas, som med hänsyn till såväl

godsets —-----beskaffenhet och pris som ock övriga på frågan inver kande

omständigheter är att anse som det förmånligaste för staten.» Och
vidare (§ 30 mom. 4): »Myndigheten äger förkasta samtliga vid den slutliga
prövningen föreliggande anbud, om de innefatta för högt pris eller eljest
finnas vara för staten ofördelaktiga.» Med ifrågavarande författning har staten
sålunda sökt reglera statens uppköp på bästa sätt. Vidare hör erinras
om att vissa bestämmelser utfärdats angående tryckning för statens räkning
(Kungl. kungörelsen den 26 september 1921, Svensk författningssamling nr
578) liksom statens tryckerisakkunnige, för vilken instruktion utfärdats den
26 september 1921, har att bl. a. verka för sparsamhet vid utförande för
statens räkning av tryckningsarbeten, häftnings- och inbindningsarbeten
samt lämna ämbetsverk och andra offentliga myndigheter råd och anvisningar
rörande planläggandet och utförandet av tryckning. Vad därefter särskilt
den av motionären påtalade pappersåtgången beträffar, får utskottet erinra
om, att Kungl. Maj:t genom flera cirkulär till statsmyndigheterna anbefallt
synnerlig sparsamhet med papper, vilken befallning medfört, bland annat,
dels att helark numera ej användas, utom i de fall skrivelsens omfång gör
detta nödvändigt, dels att remissutlåtanden i så stor utsträckning detta är
görligt utskrivas på remissakten, dels att obegagnade halvark frånskiljas vid
ärendenas läggande ad acta och begagnas för nya skrivelser, dels att s. k.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

7

bakar i mycket stor utsträckning användas till koncept, dels att mindre
viktiga skrivelser utskrivas på sämre papper och i mindre format, dels att
i varje fall, där eu skrivelse ej kan antagas komma att förvaras någon längre
tid, såsom l. ex. alla underhandsskrivelser med begäran om kompletterande
upplysningar o. d., enklast möjliga papper användes.

För att genomföra besparingar vid bränsleförbrukningen inom statens
institutioner har inom socialstyrelsen anställts en värmeteknisk expert. Till
dennes åligganden hör, bland annat, att tillhandagå med råd angående en
effektiv och bränslebesparande eldning samt, där så befinnes nödigt, ingripa
rättande.

Beträffande misshushållningen med elektriskt ljus har utskottet sig bekant,
att noggrann tillsyn utövas däröver, att icke onödigt många lampor
användas och att ljuset släckes, då arbetet avslutas för dagen.

Slutligen synes det icke obefogat att erinra därom, att det ligger i vederbörande
verkschefs intresse, att utgifterna för bränsle, ljus, papper m. m. icke
stiga till för stora belopp, då härigenom ett för verkets behov anslaget belopp
äventyras att icke räcka till, varför säkerligen all nödig sparsamhet i förevarande
fråga iakttages av vederbörande chefer. Samtidigt vill utskottet erinra,
att riksdagen genom statsrevisorerna utövar kontroll däröver, att ovan
antydda bestämmelser efterlevas och sparsamhet iakttages.

Utskottet anser sålunda motionärens hemställan under punkt 1 redan
vara föremål för vederbörandes uppmärksamhet samt att dess syfte tillgodoses
genom redan vidtagna åtgärder och att, därest dessa ej visa sig tillfyllest
och statens intresse så kräver, ytterligare föreskrifter i detta avseende helt
visst ej komma att utebliva.

Vad slutligen motionärens hemställan i punkt 2 beträffar, synes densamma,
såsom varande ett allmänt hållet önskemål, ej heller kunna läggas till grund
för en riksdagens skrivelse till regeringen. Utskottet är dessutom övertygat,
att den svenska ämbetsmannakåren av högre och lägre grad långt mer av
pliktuppfyllelse, självansvar och intresse än av fruktan för påföljder under
inflytande av något kontrollsystem sköter sina befattningar.

På grund av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1922.

På utskottets vägnar:

N. J. F. ALMKVIST.

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Närvarande vid detta ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Almkvist,
Rooth, Julin,* Enhörning,* Franzén, Bondeson, Andersson,
P., i Arbrå.

* Ej närvarande vid utlåtandets slutjustering.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 18 22.