Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1

1

Nr I.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1922 kl. 3 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om antagande av en
ny lag angående dövstumundervisningen.

Närvarande: herrar Bergqvist, C. P. V. Nilsson*, O. U. B. Olsson*, Alfred
Petrén, greve Spens, Frändén, Rydén, Bengtsson i Norup*,
Karlsson i Nynäshamn, Öberg, Nilsson i Vibberbo* och Johansson
i Sollefteå.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till andra lagutskottet hänvisad
motion, nr 39, har herr Pers hemställt, att riksdagen ville besluta att med
upphävande av lagen angående dövstumundervisningen av den 31 maj 1889
antaga en ny sådan lag enligt det förslag, som utarbetats i kungl. skolöverstyrelsen
och återfinnes i dess den 10 maj 1921 avgivna betänkande sid. 166
med den överarbetning, som under riksdagens behandling kan äga rum.

Efter överenskommelse mellan stats- och andra lagutskotten har denna
motion överlämnats till sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärens hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen samt till skolöverstyrelsens berörda
underdåniga utlåtande av den 10 maj 1921 med förslag till omorganisation
av dövstumundervisningsväsendet.

Det med motionen avsedda lagförslaget är av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

1

2 Sammansatta stals- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr i.

Förslag till lag angående dövstumundervisningen.

§ 1.

Med dövstumma, å vilka denna lag äger tillämplighet, avses:

1) sådana barn, vilkas dövhet är medfödd eller i den spädare åldern uppkommit; 2)

sådana, vilkas dövhet inträtt efter talförmågans fullständiga utveckling,
och som till stumhets förebyggande eller på grund därav, att de vid dövhetens
inträde ej fullgjort sin skolplikt, hava behov av handledning i dövstumskola; samt

3) sinnesslöa dövstumma.

De i lagen givna bestämmelserna gälla även hörande stumma eller med
dem jämförliga barn, som prövas mottagliga för undervisningen i dövstumskola.

Å barn, som tillika äro blinda eller obildbara, äger denna lag ej tillämplighet.

§ 2.

Erforderliga anstalter för dövstumma barns uppfostran och undervisning
upprättas och underhållas av staten och utgöras av dels distriktsskolor samt särskilda
skolor för vissa grupper av dövstumma, dels ock fortsättningsskolor.

§ 3.

Skolplikt intrader, där icke i vederbörlig ordning annorlunda bestämmes,
med början av höstterminen det kalenderår, under vilket barnet fyller sju år.
Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagning i skolan.
Därest så anses för dess utveckling behövligt, må dock skoltiden kunna förlängas
med högst två år. Befinnes däremot barn före skolpliktstidens slut hava
inhämtat sådana kunskaper och nått den utveckling, som dövstumundervisningen
avser att bibringa, må det befrias från skolgång; så ock om det är så
svagt begåvat, att dess fortsatta vistelse vid skolan anses vara utan gagn.

§ 4.

Har barn blivit dövt efter fyllda nio år och icke vid dövhetens inträde
genomgått föreskriven kurs i folkskola och fortsättningsskola, skall det i dövstumskola
erhålla en för detsamma lämpad undervisning. Dock må skolgången
i sådant fall icke utsträckas utöver det år, under vilket den skolpliktige fyller
18 år.

§ 5.

Barn, som enligt denna lag är skolpliktigt, skall till undervisning inställas
i den läroanstalt för dövstumma, till vilken det enligt särskilda bestämmelser
hänvisas, såvida icke dess föräldrar eller målsman, efter tillstånd av vederbörande
skolstyrelse, enskilt sörja för dess undervisning, eller barnet finnes behäftat
med sådan sjukdom, att detsamma ej anses böra i offentlig läroanstalt
intagas.

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr t.

§ 6.

Vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse skall tillse, att dövstumt barn
varder, i enlighet med denna lag, i läroanstalt intaget.

Kommer till skolrådets eller folkskolestyrelsens kännedom, att sådant barn
avhålles från undervisning eller icke erhåller nöjaktig sådan, skall skolrådet eller
folkskolestyrelsen ålägga barnet skolgång i offentlig läroanstalt för dövst limma.
Skulle föräldrar eller målsmän tredskas att efterkomma vad i avseende å de
dövstumma barnens undervisning är stadgat eller vad av vederbörande myndigheter
på grund därav föreskrives, skola de tredskande inför dessa undergå varning.
Medför sådan varning icke avsedd verkan, må barnet kunna skiljas från
föräldrar eller målsmän och sändas till vederbörlig läroanstalt.

Det tillkommer skolstyrelse att övervaka, att barn, som enskilt undervisas,
erhåller sådan undervisning, att den i noggrannhet och omfattning väsentligen
motsvarar den, som meddelas i vederbörande offentliga läroanstalt för dövstumma.

§ 7.

För vart och ett dövstumt barn, som enligt gällande författningar intages
i på statens bekostnad underhållen läroanstalt för dövstumma, utom vad beträffar
fortsättningsslcola, skall av vederbörande landstingsområde eller av stad,
som ej i landsting deltager, erläggas en årlig avgift av 400 kronor.

Landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, äga att
för varje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som enligt gällande
bestämmelser är intaget i dövstumskola, bestämma en viss årlig avgift, med
vilken föräldrar eller målsman, där dessa icke äro medellösa, skola bidraga
till täckande av kostnaderna för barnets vistelse vid skolan. Sådan avgift skall
dock icke utgå för i fortsättningsskola intaget barn.

§ 8.

För utbildning av dövstumlärare skall vid därför lämplig dömstumskola
anordnas ett seminarium.

§ 9.

De närmare föreskrifter, som för tillämpningen av denna lag må erfordras,
utfärdas av Kungl. Maj:t i särskild stadga rörande dövstumundervisningen.

Dövstumundervisningen i vårt land är organiserad enligt lagen angående
dövstumundervisningen den 31 mai 1889. Enligt denna lag är undervisningstvång
stadgat för sådana barn, vilkas dövhet är medfödd eller i
en spädare ålder uppkommit, sådana, vilkas dövhet inträtt efter talförmågans
fullständiga utveckling och som för stumhets förebyggande hava

4 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.

behov av dövstumlärares handledning, samt sinneslöa dövstumma, som
efter behörig prövning befinnas mottagliga för undervisning i dövstumskola.
På dövstumma, som tillika äro blinda eller obildbara, äger lagen däremot
ej tillämplighet. Skolplikt inträder det år, under vilket barnet fyller 7 år.
Av särskilda anledningar kan med barns intagning i skola få anstå till senast
det år, varunder barnet fyller 10 år. Barn är skolpliktigt under de åtta år,
som följa efter dess intagning i skola. Det är föräldrar eller målsmän, som
sådant önska, obetaget att enskilt sörja för undervisning av de barn, som
stå under deras målsmanskap. Vid sådant förhållande åligger det skolstyrelse
att tillse, att den undervisning, barnen sålunda erhålla, i noggrannhet
och omfattning huvudsakligen motsvarar den, som meddelas i de offentliga
dövstumskolorna.

Skyldighet att anordna och bekosta undervisningen åligger landstingen
och stadsfullmäktige i de städer, som ej deltaga i landsting. Landstingsområdena
och städerna i fråga hava för ändamålet sammanslagits till sju skoldistrikt,
beträffande vilkas storlek Kungl. Maj:t kan på särskild framställning
vidtaga de förändringar, som av omständigheterna kunna påkallas.

För utrönande av barnens begåvning och anlag skall vid varje skola finnas
en särskild intagningsklass. 1 skola, anordnad för undervisning efter skilda
metoder, skall intagningsklassen vara ettårig. I denna klass skall alltid talmetoden
först tillämpas. Endast de barn, som på grund av svag begåvning
eller av annan anledning ej lämpligen kunna undervisas efter talmetod,
hänvisas till undervisning efter de metoder, som användas i skolans övriga
linjer, och till leckenlinjen endast de svagast begåvade. Skolans skilda linjer
ävensom intagningsklassen må förläggas till olika platser. Särskilt bör tillses,
att undervisningen å tallinjen icke blir lidande därigenom, att dess lärjungar
obehörigen sammanföras med lärjungarna å de övriga linjerna. Så
vitt med hänsyn till de dövstummas bristande sinne är möjligt, bör i
dövstumskola meddelas undervisning i samma kunskapsämnen som i folkskolan
och till ungefär samma omfattning. Därjämte skall någon utbildning
i handaslöjd och hantverk meddelas.

Utgifterna vid dövstumskola bestridas av skoldistrikten. Landsting och
vederbörande stadsfullmäktige äga dock för varje till landstingsområdet eller
staden hörande, i dess dövstumskola intaget barn bestämma en viss årlig
avgift, med vilken föräldrar eller målsmän böra bidraga till barnets kosthåll
vid skolan. Därjämte utgår enligt nådig kungörelse den 31 maj 1889 till
uppehållande av dövstumskola, som anordnats av skoldistrikt, omfattande
mer än ett landstingsområde eller en stad, som ej i landsting deltager, stats -

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlutande AV /.

bidrag för år räknat med 250 kronor för varje barn, som inom skolan eller
på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med 125 kronor för varje annat
i skolan intaget barn och till uppehållande av annan dövstumskola, som
av Kungl. Makt finnes vara därav förtjänt, statsbidrag för år räknat med
högst 100 kronor för värjo barn, som inom skolan eller på dess bekostnad
åtnjuter underhåll, samt med högst 50 kronor för varje annat i skolan intaget
barn. Det belopp, som utöver påräkneligt statsbidrag och övriga för
skolstyrelsen tillgängliga medel erfordras, skall av skolstyrelsen fördelas på
vederbörande landstingsområden och städer i förhållande till deras folkmängd.

Skolöverstyrelsens av motionären under riksdagens prövning bragta
förslag avser en omorganisation av dövstumundervisningsväsendet i dess
helhet, i syfte att åstadkomma i första hand en bättre gruppering av elevmaterialet
än den, som för närvarande är möjlig. För vinnande av detta
mål böra dels de oegentligt dövstumma, d. v. s. huvudsakligen sådana
individer, hos vilka förefinnas hörsel- eller språkrester eller både hörseloch
språkrester, dels ock de icke talundervisade dövstumma avskiljas från
övriga dövstumma och hänvisas till särskilda läroanstalter. Vid de olika
läroanstalterna kunna härefter eleverna beredas en efter deras förmåga och
behov bättre anpassad undervisning än den som för närvarande meddelas,
därvid undervisningen av de oegentligt dövstumma bör läggas på ett högre
plan än undervisningen av övriga dövstumma. Vid samtliga dövstumskolor
är vidare avsett, att en rationell gruppering av elevmaterialet efter begåvning
skall äga ruin, varigenom såväl intellektuellt bättre begåvade som
intellektuellt svagare begåvade elever kunna beredas en för vars och ens
förmåga passande undervisning, vilken, vad de svagast begåvade beträffar,
bör vara huvudsakligen praktisk och gå ut på att sätta dem i stånd att
själva förskaffa sig sin utkomst. Förslaget innebär vidare en utsträckning
av dövstumlagens tillämplighetsområde till att omfatta jämväl afasister,
d. v. s. sådana individer, som äro mer eller mindre stumma, oaktat de
äga normal hörsel och normala talorgan, ävensom efter 10 årsåldern dövblivna,
vilka båda kategorier skulle hänvisas till samma läroanstalt som
de oegentligt dövstumma. Vidare föreslås anordnande av fortsatt undervisning
för dövstumma, vilken skulle meddelas i tvååriga, huvudsakligen
praktiska kurser, en för gossar och en för flickor. Genom utdelande av
stipendier skulle härjämte möjlighet beredas till utbildning i andra yrken
än dem, vari undervisning kommer att meddelas vid fortsättningsskolorna.
Slutligen föreslås utvidgning och förbättring av dövstumlärarutbildningen,

6

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1,

Utskottets

yttrande.

utvidgning av föreläsningsverksamheten för dövstumma, förbättrad organisation
av dövstumprästernas verksamhet samt anordnande av avläsningskurser
för äldre dövblivna.

En omorganisation efter nu angivna riktlinjer låter sig enligt överstyrelsens
mening icke med rimliga kostnader genomföras utan en förändring
i de nuvarande dövstumskoldistriktens omfattning. På grund härav föreslår
överstyrelsen, att distriktens antal minskas till fyra och att för varje distrikt
anordnas en upptagnings- och distriktskola. Härjämte borde inrättas två
specialskolor för hela landet, en för oegentligt dövstumma och en för icke
talande dövstumma samt två fortsättningsskolör, likaledes för hela landet,
en för gossar och en för flickor.

De föreslagna anordningarna kunna emellertid, anser överstyrelsen,
icke företagas, om dövstumundervisningsväsendet såsom hittills skall förbliva
främst en landstingens och de städers, som ej i landsting deltaga, angelägenhet,
utan hör hela dövstumundervisningsväsendet övertagas av staten.
Beträffande formen och villkoren härför finner överstyrelsen det vara rättvist
och billigt, att de nuvarande dövstumskoldistriktens fasta och lösa och
för den egentliga dövstumundervisningen avsedda egendom med full äganderätt
och kostnadsfritt överlåtes på staten, mot det att staten åtager sig
dövstumskoldistriktens förpliktelser emot elever samt emot nuvarande och
förutvarande personal.

Sedan den nuvarande organisationen av dövstumundervisningsväsendet
tillkommit, hava nya erfarenheter gjorts inom området för denna undervisning
och nya krav framkommit, som, enligt utskottets mening, göra en
omorganisation av dövstumundervisningsväsendet i dess helhet önskvärd.
Med den nuvarande anordningen av dövstumundervisningen har nämligen
denna undervisning visat sig icke i allo motsvara de krav, som böra
ställas på densamma. Eu härtill bidragande orsak är att finna i, bland
annat, den omständigheten, alt antalet dövstumma barn i skolåldern
i vårt land, som vid genomförandet av 1889 års organisation uppgick till
omkring 800 och då beräknades komma att kontinuerligt tillväxa, i stället
nedgått, så att det för närvarande utgör omkring 600. Härav har i åtskilliga
fall föranletts en misshushållning med lokalutrymmen och lärarkrafter, som
gör undervisningen dyrbarare än nödigt och dessutom medför en ojämn
och orättvis fördelning mellan de olika landstingen av kostnaderna för undervisningen
av varje dövstum, vilken ojämnhet närmast har sin grund i olikheten
i lärjungefrekvens inom de olika distrikten.

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande AV /.

7

Svårigheten att pa ett ekonomiskt tillfredsställande sätt anordna undervisningsverksamheten
har gjort, att man vid åtskilliga läroanstalter, för att
kostnaderna för de dövstummas undervisning icke skola ställa sig alltför
höga, nödgats nästan helt och hållet avslå från att lägga undervisningen
på ett pedagogiskt fördelaktigt sätt med uppdelning av eleverna i begåvningsgrupper
och i stället sammanfört till en och samma klass eller avdelning
svagt, medelgott och gott begåvade elever. Bland de svagast begåvade har
man i allmänhet nödgats sammanföra icke blott olika begåvningsgrupper
utan även liera skilda åldersgrupper till eu avdelning att samtidigt undervisas
av en lärare. Vidare hava de dövstumma vid undervisningen icke kunnat
särskiljas efter arten av deras dövstumhet. Likaså medgiver ej den nuvarande
organisationen möjlighet att tillgodose vare sig behovet av dövstum undervisningens
utsträckning till afasister samt till barn, som blivit döva efter 10 års
ålder, eller kravet på fortsatt undervisning för dövstumma. Att vid nu nämnda
förhållanden resultatet av dövstumundervisningen inom landet måste bliva
i stort sett otillfredsställande och att detsamma icke kan anses motsvara de
jämförelsevis dryga kostnader, som för närvarande nedläggas å undervisningen,
synes utskottet uppenbart.

De påvisade missförhållandena äro enligt utskottets mening av sådan
art och omfattning, att desamma kunna avhjälpas allenast genom en fullständig
omorganisation av själva dövstumundervisningen. De riktlinjer för
en dylik reformering, vilka innefattas i motionärens framställning, synas utskottet
värda allt beaktande.

En omorganisation, så genomgripande som den nu föreslagna, kan
emellertid, synes det utskottet, icke genomföras med bibehållande av dövstum
undervisningens nuvarande karaktär av i första hand kommunal angelägenhet.
Redan inrättandet av de föreslagna två för hela landet gemensamma
specialskolorna samt fortsättningsskolorna finner utskottet svårligen
vara förenligt med den nuvarande organisationens fortbestånd. En utvidgning
av distrikten, på sätt som föreslagits, synes jämväl komma alt i ekonomiskt
avseende försvåra samarbetet mellan de anslagsbeviljande samfälligheterna
inom de särskilda distrikten. Ett överflyttande av dövstumundervisningsväsendet
från att vara en kommunal till att bliva en i första hand
statlig angelägenhet är således enligt utskottets mening en grundförutsättning
för att den ifrågavarande omorganisationen skall kunna komma till stånd.

Om utskottet alltså finner sig kunna i huvudsak instämma i de principer
för den föreliggande frågans lösning, vilka av motionären andragits,
anser sig utskottet likväl icke för närvarande kunna förorda bifall till fram -

8 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.

ställningen. Den ifrågavarande organisationen synes nämligen utskottet i
och för sig vara så genomgripande och medföra så omfattande konsekvenser,
att ärendet uppenbarligen måste underkastas en grundlig förberedande
behandling inom regeringen, innan slutligt förslag däri kan föreläggas riksdagen
till avgörande. Förslaget förutsätter vidare betydelsefulla ekonomiska
uppgörelser mellan stat och landsting, vilka icke äro klarlagda och därför
måste ägnas ytterligare uppmärksamhet.

Enligt motionärens förslag skulle statens kostnad för dövstumundervisningen
för förra halvåret 1923 uppgå till ett belopp av 647,500 kronor,
om vars anvisande under åttonde huvudtiteln motionären i annan motion
(nr 40) gör framställning. Jämfört med Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för ändamålet under samma tid
skulle ett bifall till motionen medföra en kostnadsökning för statsverket för
förra halvåret 1923 av 540,500 kronor. Åven om kostnaden för landstingen,
såsom i överstyrelsens utlåtande framhålles, skulle komma att minskas
med ungefär motsvarande belopp, anser sig utskottet dock förhindrat, att
under en depressionstid som den nuvarande, då uppgörandet av statsbudgeten
är förenad med de största svårigheter, tillstyrka bifall till motionen.
Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t icke underlåter att, när statfinansernas
ställning och förhållandena i övrigt det medgiva, för riksdagen
framlägga det förslag, vartill en vidare prövning kan föranleda.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Pers förevarande motion icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1922.

På det sammansatta utskottets vägnar:

O. BERGQVIST.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1922.