Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1922 kl. 11 f. m.
Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande (nr 1) i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av postsparbanken och införande av postgirorörelse
m. m. ävensom i ämnet väckt motion.
Närvarande: herrar C. G. Ekman, Kristensson, Nilsson i Skottlandshus, öhngren,
Malmberg, Jansson i Falun, Olsson i Kullenbergstorp, Gustafsson
i Örebro, Ryberg, C. Johansson, O. M. Strömberg och O. Nilsson
i Örebro.
I en den 10 mars 1922 dagtecknad proposition, nr 152, vilken
efter överenskommelse mellan stats- och bankoutskotten blivit hänvisad
till förberedande behandling av sammansatt stats- och bankoutskott, har
Kungl. Maj:t under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit
riksdagen
dels besluta,
att postsparbanken skall med utgången av år 1922 upphöra såsom
självständigt ämbetsverk och vid ingången av år 1923 inordnas i postverket,
som i följd därav skall vid sistnämnda tidpunkt övertaga postsparbankens
samtliga tillgångar och skulder;
att, vid bifall härtill, det under sjunde huvudtiteln uppförda ordinarie
reservationsanslaget till upprätthållande av postsparbankens verksamhet
skall från och med år 1923 utgå ur riksstaten ävensom att
inkomster av postsparbanksrörelsen icke skola upptagas bland egentliga
statsinkomster i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923;
att postgirorörelse skall, likaledes med ingången av år 1923, införas
i Sverige;
dels godkänna ett vid propositionen fogat förslag till förordning
angående postsparbanks- och postgirorörelserna;
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 2 avd. 6 käft. (Nr 9.)
1
2
Sammansätta stats- och hanTcoutshottets utlåtande Nr 9.
dels besluta att, i anledning av postsparbankens inordnande i postverket
och postgirorörelses införande i Sverige, särskilda postfullmäktige
skola för tiden från och med 1923 års ingång förordnas av Kungl.
Maj:t och att antalet dylika fullmäktige skall vara tre, av vilka en utses
bland fullmäktige i riksbanken och en bland fullmäktige i riksgäldskontoret;
dels,
för tillämpning från och med den 1 januari 1923, antaga ett
likaledes vid propositionen fogat förslag till ändring i vissa delar av avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk, ävensom besluta,
att under avdelningen A. av den vid nämnda avlöningsreglemente såsom
bilaga fogade tjänsteförteckning skola beträffande postverket upptagas
följande nya befattningar, nämligen i 15:e lönegraden kamrer samt i 17:e
lönegraden förste kamrer;
dels besluta,
att antalet nedan angivna ordinarie befattningar vid postverket
skall utgöra:
från och med den 1 juli 1922
förste kamrer...................1,
byråchef.....................5,
från och med den 1 januari 1923
revisor......................6,
kamrer......................2;
att postsparbanksdirektören, överdirektören Per Elof Lindström skall
från och med den 1 januari 1923 vara placerad å särskild indragningsstat
för postverket med rätt för honom att, så länge han kvarstår å
ifrågavarande stat, utan tjänstgöringsskyldighet uppbära fast avlöning i
enlighet med bestämmelserna i nu gällande avlöningsreglemente för postsparbanken;
att
i fråga om överförande vid 1923 års ingång av tjänstemän i
postsparbanken till postverkets ordinarie stat eller till särskild övergångsstat
för sistnämnda verk skola gälla de i statsrådsprotokollet angivna
grunder; samt
att till ordinarie tjänsteman i postsparbanken, som under år 1922
ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott och som den 1 januari
1923 överflyttas till postverket, vare sig å dess ordinarie stat eller å särskild
övergångsstat, skall — därest så icke genom särskilt bemyndigande
redan dessförinnan skett — vid ingången av år 1923 på statsverkets
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
3
bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle
hava i den befattning, han vid utgången av december månad 1922 innehade
i postsparbanken, i förskott uppburit för januari månad 1923, därest
postsparbanken då kvarstått såsom självständigt ämbetsverk;
dels och medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser
i fråga om tjänstemännens i postsparbanken övergång den 1 januari
1923 på postverkets ordinarie stat eller placering å särskild övergångsstat
för sistnämnda verk.
I samband med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herr Julin väckt motion (nr 131),
vari hemställts att riksdagen, vid godkännande av den omorganisation
av postsparbanken, som i förenämnda proposition föreslagits, måtte uttala,
att riksdagen förväntar,
att den funktionär hos generalpoststyrelsen, som under innevarande
år innehar befattning med vilken följer arbete, medförande särskild ersättning
från postsparbanken, icke skall, så länge han innehar samma
befattning, frånhändas sådan extra inkomst i annan mån än att den ökning
i hans arbete, för vilken ersättningen nu utgår, avlyftes från hans befattning
eller eljest upphör,
att åtgärd snarast möjligt vidtages för att, sedan hänsyn icke längre
behöver tagas till den ersättning från postsparbanken, som för närvarande
tillkommer postverkets ombudsman, placera denne i 18:de lönegraden
och därmed i den tjänsteställning, han bör intaga, samt
att indragning av poststationsföreståndares postsparbanksersättning
endast sker i samband med allmän omreglering av deras avlöningsvillkor
Beträffande de utredningar och skäl, som ligga till grund för de i
propositionen framlagda förslagen, tillåter sig utskottet hänvisa till det
vid propositionen fogade protokollsutdrag; och får utskottet i fråga om
vad motionären till stöd för sina yrkanden anfört hänvisa till motionen.
Propositionens innebörd är i huvudsak följande.
Postsparbanken, som nu är att betrakta såsom ett självständigt
ämbetsverk, inordnas från 1923 års början i postverket, där den organiseras
såsom en byrå i generalpoststyrelsen. Den särskilda postsparbanksstyrelsen
upphör och den beslutanderätt, som hittills tillkommit
denna styrelse, överflyttas till generalpoststyrelsen, där den utövas antingen,
efter föredragning, av generaldirektören eller, utan föredragning,
av byråchefen å postsparbanksbyrån. Den sakkunskap i finansiella och
allmänna frågor, som till följd av postsparbanksstyrelsens sammansätt
-
4
Sammansatta stats- och bankoutsTcottets utlåtande Nr 9.
ning hittills stått till styrelsens förfogande, skall vid behandling av viktigare
ärenden, särskilt medelsplaceringen, tillföras generalpoststyrelsen
genom särskilda fullmäktige.
Samtidigt införes i Sverige, efter mönster från utlandet, postgirorörelse,
d. v. s. förmedling genom postverket av likvider mellan firmor
och enskilda, myndigheter och inrättningar på ett mera bankmässigt samt,
när systemet nått en viss utveckling, betydligt enklare och billigare sätt
än postanvisnings- och postförskottsrörelserna erbjuda. Genom den nya
rörelsen införas betalningsmetoder, som innebära en kraftig inbesparing
av kontanta penningmedel. I rörelsen deltaga alla fasta postanstalter,
medan bokföringen och kontrollen centraliseras till vissa postgirokontor,
tills vidare i regel organiserade såsom avdelningar av postkontoren i
vissa större städer. A medel, som innestå å postgirokonto, beräknas
ränta. Vid behandlingen av frågor, som röra placeringen av i postgirorörelsen
innestående medel, förstärkes generalpoststyrelsen med förenämnda
fullmäktige. Postgiroärendena förläggas till samma byrå i
generalpoststyrelsen, som, enligt förestående, skulle handhava postsparbanksärendena.
Arbetssätt och arbetsmetoder inom postsparbanken skola förenklas.
I och med postsparbankens inordnande i postverket försvinner postsparbanken
från riksstatens såväl inkomst- som utgiftssida.
Särskilda bokslut upprättas för postsparbanks- och postgirorörelserna.
Uppkommande vinst fonderas.
Med hänsyn till de med en planerad omläggning av bokföringssystemet
inom postsparbanken förenade engångskostnader beräknas icke
något överskott å postsparbanksrörelsen för första halvåret 1923.
Frågan om vidtagande av åtgärder för skolungdomens fostran till
sparsamhet genom införande, på sätt postsparbankssakkunnige ifrågasatt,
av skolsparkasseverksamhet i förbindelse med postsparbanken bör bliva
föremål för ytterligare utredning.
Postspar- Den ena av de huvudfrågor, som i propositionen underställas riks
bankens
om- dagen, den om postsparbankens omorganisation, består i själva verket av
tion. flera mindre spörsmål: postsparbankens bibehållande över huvud taget,
bankens bibehållande såsom självständigt ämbetsverk eller inordnande i
postverket samt bankens inre organisation.
Att postsparbankens organisatoriska förhållanden nu åter kommit
under statsmakternas behandling, fastän ej mer än tio år förflutit sedan
postsparbanken, efter en grundlig utredning, sattes på ordinarie stat och
erhöll en mera självständig ställning, synes huvudsakligen bero på följande
omständigheter.
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
5
I (len skrivelse den 22 oktober 1919, varmed postsparbanksstyrelsen
framlade förslag till ny stat för postsparbanken för år 1921, framhöll
styrelsen, att postsparbankens verksamhet under de senare åren
väsentligt utvidgats samt att förhållanden, som kristiden framkallat, nödvändiggjorde
en mera ekonomisk och affärsmässig skötsel av bankrörelsen.
Dessa och andra omständigheter påkallade, enligt styrelsens mening, en
ganska genomgripande ändring av verkets organisation. Styrelsen föreställde
sig, att de antydda frågorna borde tagas under omprövning i
sammanhang med frågan om den lönereglering för postsparbanken, som
på angivna grunder »torde få anses som en tidsfråga av kort frist».
Frågan om lönereglering för ämbetsverket i dess helhet och frågan om
omorganisation av verkets s. k. bankavdelning borde enligt styrelsens
förmenande behandlas i ett sammanhang. När postsparbanksstyrelsen
en månad senare, sedan fråga uppkommit om postsparbankens införande
i riksstaten från och med år 1921, till chefen för finansdepartementet
yttrade sig om nytt förslag till stat för postsparbanken och överlämnade en
redogörelse för postsparbankens ekonomiska ställning, framhöll styrelsen
såsom knappast antagligt, att postsparbankens inkomster för år 1921 komme
att täcka utgifterna, om däri inräknades dyrtidstillägg. Skulle så bliva
förhållandet och tillskott av statsmedel erfordras, ansåg styrelsen att
sådant lämpligen borde lämnas under form av bidrag till dyrtidstillägg.
Häremot inlade statskontoret, i ett i ärendet avgivet utlåtande,
en bestämd gensaga. Frågan om dyrtidstillägg till postsparbankens befattningshavare
borde, enligt statskontorets mening, under inga omständigheter
få ordnas på sådant sätt, att statsverket nödgades göra något
tillskott. Postsparbankens rörelse syntes statskontoret böra organiseras
så, att den själv kunde bära de erforderliga utgifterna för dyrtidstillägg
åt bankens befattningshavare.
Den sålunda framförda och understrukna frågan om behovet av en
omorganisation av postsparbankens bankavdelning upptogs av chefen för
finansdepartementet, som vid föredragning av frågan om utgiftsstat för
postsparbanken för år 1921 (se propositionen nr 331 till 1920 år riksdag)
förklarade sig komma att föreslå Kungl. Maj:t vidtagandet av åtgärder
för en skyndsam utredning av frågan om en fullständig omorganisation av
postsparbanken. Även riksdagen uttalade (i skrivelse nr 7) önskvärdheten
av en skyndsam utredning rörande postsparbankens omorganisation.
Förlusten på postsparbanksrörelsen, som år 1918 utgjort något mer
än 44,000 kronor, hade för år 1919 stigit till inemot 190,000 kronor.
Under sådana omständigheter tillkallades i juli 1920 de s. k.
postsparbankssakkunnige, vilkas i november 1921 avgivna betänkande
6
Sammansatta stats- och bantcoutskottets utlåtande Nr 9.
ligger till grund för den föreliggande propositionen. Av i sagda betänkande
meddelade uppgifter angående postsparbankens verksamhet under
åren 1884—1920 och av utskottet införskaffade motsvarande uppgifter
för år 1921 framgår bland annat,
att under postsparbankens hela tillvaro till utgången av år 1921 i
banken insatts sammanlagt i runt tal 511 miljoner kronor och från
banken uttagits sammanlagt i runt tal 467 miljoner kronor;
att delägarnas behållning den 31 december 1921 utgjorde i runt
tal 100 miljoner kronor;
att antalet delägare vid sistnämnda tidpunkt uppgick till 672,901;
att vid samma tidpunkt i medeltal innestod 149 kronor på varje
motbok;
att driftkostnaden för år 1921 uppgått till 947,090 kronor, motsvarande
i medeltal 1 krona 5 öre för varje omsättning (insättning och uttagning)
och 0.94 procent av delägarnas behållning vid utgången av sistnämnda
år;
att under vissa år på postsparbanksrörelsen uppstått en förlust av
sammanlagt 836,265 kronor, under andra år en vinst av sammanlagt
1,700,412 kronor;
att banken under åren 1884—1921 i preskriberade medel tillförts ett
sammanlagt belopp av 1,174,334 kronor; samt
att till nedskrivning av obligationers värde av vinsten under årens
lopp använts sammanlagt 897,966 kronor.
Under tiden 1 januari—30 april 1922 har i postsparban -
ken insatts sammanlagt............. 18,085,877: —
Under samma tid har uttagits............. 8,893,655: 52
Det sammanlagda insättningsbeloppet överstiger alltså
summan av uttagna belopp med icke mindre än . . 9,192,221: 48
Delägarbehållningen vid utgången av april månad 1922 uppgick
således till omkring 110 miljoner kronor.
Den sammanlagda vinst, som enligt ovanstående skulle hava uppstått
för tiden intill 1921 års slut, eller i runt tal 864,000 kronor, kan
sägas helt och hållet bestå av preskriberade medel, vilkas summa med
mer än 300,000 kronor överstiger vinstsumman.
Vad medelsplaceringen beträffar gav en på postsparbanksstyrelsens
föranstaltande verkställd utredning rörande medelavkastningen av postsparbankens
hela innehav den 31 augusti 1921 av räntebärande valutor,
uppgående till ett bokfört värde av omkring 94 miljoner kronor, vid
handen, att denna avkastning utgjorde 5.2084 % för år, och sedermera
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 0.
7
verkställda placeringar hava icke minskat, utan tvärtom bidragit till ökning
av denna avkastningsprocent.
Vid verkställandet av den ovan omförmälda utredningen har det legat Postsparnära
till hands att undersöka, huruvida postsparbanken verkligen har en behållande
uppgift att fylla och, om så är fallet, äger förutsättningar att kunna fylla
densamma eller om det ej är riktigare att först som sist avveckla dess
verksamhet. Föredragande departementschefen har, i likhet med postsparbankssakkunnige,
funnit postsparbankens verksamhet och uppgifter
vara av den gagnande art för det allmänna, att dess avveckling icke
kan ifrågasättas, och till detta uttalande knutit den förhoppningen, att
banken i framtiden skall kunna lämna överskott.
Utskottet har visserligen funnit anmärkningsvärt, att ett bättre Utskottet,
ekonomiskt resultat av postsparbankens verksamhet icke nåtts, men då
till följd av mera gynnsam medelsplacering man numera kan räkna med
en bättre avkastning av bankens fonder samt då, med förändrad
organisation, förvaltningskostnaderna böra kunna nedbringas avsevärt
under de belopp, vartill de tidigare uppgått, har utskottet kommit till
den uppfattningen, att banken, som otvivelaktigt har en riksgagnelig uppgift
att fylla, icke saknar förutsättningar att i framtiden fylla denna uppgift
på ett även ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt.
Om sålunda postsparbanken anses böra fortsätta sin verksamhet, Postsparär
den viktigaste förutsättningen härför, att dess yttre och inre organisa~ stälhdnVtill
tion anpassas efter nutida krav och gives den största möjliga effektivitet, postverket.
Postsparbankssakkunnige hava trott sig kunna nå detta mål genom att
bland annat föreslå, att postsparbanken införlivas med postverket såsom
en byrå i generalpoststyrelsen. Härom voro sakkunnige emellertid ej
ense, i det deras ordförande, generaldirektör Juhlin, i ett särskilt yttrande
uttalade sig för postsparbankens bibehållande såsom självständigt
ämbetsverk. Och när sedermera yttranden i ämnet infordrades från vissa
myndigheter, mötte förslaget från deras sida ett starkt motstånd. Såväl
reservantens som myndigheternas motivering framgår av den härför i propositionen
(sid. 14—18) lämnade redogörelsen.
De viktigare skälen för och emot synas hava blivit sammanfattade
i det uttalande, vederbörande departementschef gjorde till statsrådsprotokollet
vid ärendets föredragning. Han yttrade därvid följande:
»Vid postsparbankens inrättande torde man hava utgått från, att
postsparbanken skulle i organisatoriskt avseende inordnas i postverket.
Såsom tidigare erinrats, framhöllo sålunda de av Kungl. Maj:t den 16 de -
8
Sammansätta stats- och bantcoutshottets utlåtande Nr 9.
cember 1881 tillkallade kommitlerade för avgivande avyttrande och förslag
i fråga om inrättande av en under statens garanti ställd allmän postsparbank
i sitt den 23 december 1882 avgivna betänkande — sedan de förordat
inrättandet av en postsparbank — att då den allmänhet, som
komme att begagna sig av postsparbanken, skulle i sådant avseende
uteslutande betjänas av postanstalternas tjänstemän, det vore tydligt,
att ledningen av postsparbankens angelägenheter borde uppdragas åt
den myndighet, vilken styrelsen över postverket vore anförtrodd. Trots
detta uttalande erhöll banken emellertid enligt kommitterades förslag,
vilket av statsmakterna i huvudsak godtogs, redan från början en organisationsform,
som gjorde den till en från postverket fristående institution.
Visserligen skulle postsparbanksärendena handläggas inom en i generalpoststyrelsen
nyinrättad, på extra stat uppförd byrå, den s. k. postsparbanksbyrån,
vars chef var byråchef i generalpoststyrelsen, men överstyrelsen
för postsparbanken uppdrogs ej åt generalpoststyrelsen utan åt en
särskild styrelse, som utgjordes av generalpostdirektören såsom ordförande,
förenämnde byråchef såsom föredragande och tre andra ledamöter, av
vilka en förordnades av Kungl. Maj:t, en utsågs av fullmäktige i riksbanken
och en av riksgäldsfullmäktige. Formellt var chefen för postsparbanksbyrån
ända till år 1902 ledamot av generalpoststyrelsen, men
då denna byrå redan från början torde hava ansetts såsom ej tillhörande
postverket, kom ej heller byråchefen att i verkligheten utöva något ledamotskap
i generalpoststyrelsen. Då han sistnämnda år frikallades från ledamotskapet
ifråga, innebar detta därför ej någon förändring i byråchefens dittillsvarande
ställning, sådan densamma i verkligheten kommit att gestalta sig.
De band, som från början förenat postsparbanken med postverket,
lossades ytterligare, då postsparbanken år 1904 erhöll egen huvudkassa.
Först genom beslut av 1911 års riksdag erhöll postsparbanken
emellertid formellt en fristående ställning, i det densamma uppfördes
på ordinarie stat som ett självständigt ämbetsverk. Härigenom inträdde
dock i stort sett icke någon förändring i bankens dittillsvarande förhållande
till postverket.
Det nu av postsparbankssakkunniga framlagda förslaget till omorganisation
av postsparbanken innebär en väsentlig förändring av bankens
nuvarande organisation och ställning i förhållande till postverket. Förslaget
avser en lösning av det organisatoriska problemet, som visserligen
erbjuder viss likhet med den tidigast tillämpade organisationsformen,
men dock företer betydande skiljaktigheter från densamma. Enligt förslaget
skulle sålunda postsparbanken helt uppgå i postverket och den
byrå, på vars handläggning postsparbanksärendena skulle ankomma, i
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
9
organisatoriskt hänseende erhålla i huvudsak samma ställning i generalpoststyrelsen
som övriga byråer. Den speciella sakkunskap på affärslivets
område, som ansetts nödvändig för bedömande av viktigare postsparbanksärenden,
såsom medelsplacering och dylikt, skulle enligt förslaget
tillföras generalpoststyrelsen genom särskilda fullmäktige.
Givetvis kan det synas vara ägnat väcka betänkligheter att nu
ånyo upptaga frågan om postsparbankens ställning till postverket, då
relativt kort tid förflutit, sedan statsmakterna tagit ståndpunkt till
nämnda fråga. Att märka är emellertid till en början, att i varje fall
en lönereglering för postsparbankens personal icke längre kan anstå och
att man i sammanhang därmed blir nödsakad taga ståndpunkt till vissa
organisatoriska frågor och fastlåsa bankens organisation för längre tid
framåt. Härtill kommer, att det förslag till införande av postgirorörelse,
som jag i det följande kommer att förorda, är ägnat att i hög grad inverka
på bankens ställning i förevarande avseende. Den erfarenhet, som sedan
den senaste omorganisationen 1911 vunnits av bankens verksamhet, torde
ock hava visat, att de förhoppningar, vilka vid denna omorganisation
ställdes på bankens framtida utveckling, icke blivit annat än i ringa mån
infriade. Sålunda har hittills någon verklig vinst av postsparbanksrörelsen
icke uppkommit, utan har denna rörelse snarare visat sig gå med
förlust. Även om detta till viss grad varit beroende av de särskilda
tidsförhållandena, torde dock orsaken i icke ringa mån kunna tillskrivas
de former, under vilka banken för närvarande arbetar. Enligt mitt förmenande
kan därför den omständigheten, att statsmakterna tidigare tagit
ståndpunkt till frågan om bankens organisation, ej få utgöra hinder för
att denna fråga nu ånyo göres till föremål för noggrann omprövning,
helst om hänsyn tages till de närvarande förhållandena, då det gäller
att å varje område söka ernå största möjliga förenklingar och besparingar
inom statsförvaltningen. Det av postsparbankssakkunniga framlagda förslaget
kan ej heller, såsom nyss antytts, anses innebära allenast genomförandet
av en tidigare för banken prövad organisationsform.
Beträffande själva saken vill jag till eu början framhålla, att jag
till fullo delar den uppfattning, som chefen för finansdepartementet
år 1911 uttalat i fråga om nödvändigheten av att banken erhåller en
stark organisation och att den gives en rörelsefrihet, som medgiver de
initiativ från bankledningens sida, vartill utvecklingen kan föranleda. Å
andra sidan torde man dock icke kunna bortse från det intima samarbete,
som förefinnes och enligt min mening alltjämt måste förefinnas mellan
postsparbanken och postverket. Det är sålunda att märka, att postverket
för närvarande förmedlar så gott som postsparbankens hela inlånings
Bihang
till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 2 avd. 6 käft. (Nr 9.) 2
10
Sammansatta stats- och banlcoutslcottets utlåtande Nr 9.
rörelse samt huvudparten av alla uttagningar från banken. Jämväl för
framtiden torde postsparbanken nödgas taga postverkets tjänster i anspråk
i lika stor omfattning som förut. Bankens verksamhet är därför
till väsentligaste del beroende av postverket och dess tjänstemän.
Den naturliga anslutning till postverket, som alltså förefinnes, utgör
uppenbarligen ett starkt skäl för postsparbankens införlivande med
postverket, dock under förutsättning att, jämväl efter en dylik införlivning,
banken kan beredas den fasta organisation och dess ledning den
självständiga ställning, som ett handbavande på tillfredsställande sätt av
bankens angelägenheter kräver.
I detta sammanhang torde böra betonas, att generaldirektören och
chefen för postverket redan nu i sin självskrivna egenskap av ordförande
i postsparbanksstyrelsen är postsparbankens högste chef. Enligt gällande
bestämmelser är generaldirektören ensam bestämmande i alla de ärenden,
som inför honom föredragas av postsparbanksdirektören, och i fråga om
ärenden, som föredragas i den samlade postsparbanksstyrelsen, äger generaldirektören,
i händelse av lika röstetal, utslagsröst. Postsparbanksdirektören
är alltså icke utrustad med den vidsträckta befogenhet att
själv träffa avgöranden, som i allmänhet är medgiven chefer för statens
verk, utan intager i verkligheten ungefär enahanda ställning som en
byråchef i generalpoststyrelsen. Enligt instruktionen för postsparbanken
äger han ej att självständigt avgöra annat än ärenden av mindre vikt.
Chefen för förutvarande postsparbanksbyrån hade ungefär enahanda befogenhet
som postsparbanksdirektören nu bar. Bankens uppförande på
ordinarie stat medförde sålunda i detta hänseende ingen verklig förändring.
Det mått av självständighet och rörelsefrihet, som för närvarande
tillkommer postsparbanksdirektören, torde utan svårighet och om så anses
önskvärt även i ökad grad kunna beredas chefen för den byrå i
generalpoststyrelsen, vilken enligt postsparbankssakkunnigas förslag skulle
inrättas för handbavande av postsparbanksrörelsen. De sakkunniga hava
jämväl i sitt förslag utgått ifrån att nämnde byråchef skulle erhålla
en relativt vidsträckt befogenhet. Ej heller i övrigt synes den ifrågasatta
sammanslagningen behöva utgöra hinder för att åt banken gives en praktisk
och affärsmässig samt med liknande företag jämförlig förvaltning.
För egen del kan jag ej heller finna, såsom från vissa håll gjorts
gällande, att postsparbanksrörelsens beskaffenhet i och för sig skulle utgöra
något hinder för bankens inordnande i postverket, särskilt sedan
banken numera befriats från så gott som alla de banken förut åliggande
uppgifter, vilka legat vid sidan av dess egentliga verksamhet. Postsparbankens
centralförvaltning synes i stort sett kunna betecknas såsom en
Sammansatta stats• och banhoutshottets utlåtande Nr 0.
11
bokföringsanstalt för postanstalternas postsparbanksrörelse och ett organ
för medelsplacering, Vad bokföringen angår, så lärer denna kunna ske på
ett fullt lika tillfredsställande sätt i generalpoststyrelsen som i en självständig
postsparbank. Ej heller torde det med fog kunna befaras, att
medelsplaceringen, som för en anstalt av den typ, postsparbanken tillhör,
icke torde vara allt för komplicerad, skulle lida men genom bankens införlivande
med postverket. Den sakkunskap på det finansiella området,
som givetvis måste förefinnas i postsparbanksledningen, torde på ett tillfredsställande
sätt kunna tillföras densamma genom den av sakkunniga
föreslagna fullmäktigeinstitutionen. I övrigt torde postverket genom sina
organ och sin organisation väl lämpa sig icke blott för bankens inlåning
utan jämväl för eu bekväm medelsredovisning och för en betryggande
kontroll å denna redovisning. Bankledningens främsta uppgift efter en
införlivning med postverket skulle därför säkerligen bliva att med smidig
anpassning till postverkets apparat skapa en för bankens säregna förhållanden
avpassad, enkel och billig men effektiv organisation. Men förvisso har
postverkets ledning på detta område haft att lösa väl så svåra uppgifter
vid uppbyggandet av verkets nuvarande organisation och arbetsmetoder.
Inom postverket har som bekant sedan länge ett livligt arbete pågått
för åstadkommande av förenklade och förbilligande arbetsmetoder inom
rörelsens samtliga grenar. Bankens införlivande med postverket torde
därför enligt min mening vara ägnat att i hög grad främja den tekniska
reformeringen inom banken. Jag vill jämväl här framhålla, att generalpoststyrelsen,
som avstyrkt det föreliggande förslaget, dock förklarat, att
intet absolut hinder förefunnes för att postsparbankens åligganden skulle
kunna fullgöras av en byrå inom styrelsen. De postdirektörer och posttjänstemän,
vilka av generalpoststyrelsen blivit satta i tillfälle att yttra
sig i frågan, hava, enligt vad jag erfarit, i allmänhet antingen tillstyrkt
postsparbankssakkunnigas förslag eller ock förklarat sig icke hava något
att erinra mot den ifrågasatta sammanslagningen.»
Efter att hava framhållit att vid införande av postgirorörelse den
centrala organisationen skulle kunna göras gemensam för postsparbanksoch
postgirorörelserna samt att enahanda sakkunskap måste anlitas vid
frågor om placering av båda rörelsernas medel, fortsatte departementschefen
:
»Mot de sakkunnigas föreliggande förslag har anmärkts, bland annat,
att det skulle vara förenat med olägenheter att vidtaga en anordning,
varigenom chefen för den byrå i generalpoststyrelsen, som skulle handlägga
postsparbanksärenden, skulle bliva ledamot av generalpoststyrelsen
och varigenom övriga byråchefer skulle bliva tvungna att närvara i sty
-
Utskottet.
12 Sammansätta stats- och hanlcoutsTcottets utlåtande Nr 9.
relsen även vid avgörandet av postsparbanksfrågor. Härtill torde dock
kunna genmälas, att det uppenbarligen måste vara till nytta för chefen
för postsparbanksbyrån att icke alldeles förlora kontakten med postanstalterna,
det organ som i stort sett representerar postsparbanken gent
emot allmänheten. För utfärdande av reglementariska bestämmelser rörande
postsparbankstjänsten .vid postanstalterna torde det säkerligen även
vara behövligt för ifrågavarande byråchef att äga en viss kännedom om
förhållandena vid postverket. Givetvis borde dock denne byråchef i lämplig
omfattning befrias från skyldighet att närvara i generalpoststyrelsen vid
avgörandet av till andra byråer hörande ärenden, liksom å andra sidan
övriga byråchefer i generalpoststyrelsen i regel icke skulle deltaga i
behandlingen av rena postsparbanksärenden. De bestämmelser, som i
förevarande avseenden påkallas för att bereda postsparbanksbyråns chef
nödig självständighet inom generalpoststyrelsen, skulle det ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela genom ändringar i styrelsens instruktion.
Utöver vad ovan framhållits torde jämväl i övrigt vissa fördelar
stå att vinna genom den ifrågasatta omorganisationen. Sålunda måste
det betecknas såsom en fördel, därest postverket, som redan nu förmedlar
huvudparten av postsparbanksrörelsen, finge övertaga hela postsparbanksdriften,
varigenom ansvaret för denna rörelse i dess helhet komme att
påvila eu enda verksstyrelse. Härigenom skulle jämväl den nu föreliggande
oegentligheten, att posttjänstemännen vid sin tjänsteutövning
lyda under två skilda styrelser, komma att upphöra. Genom postsparbankens
sammanslagning med postverket komme vidare ökad möjlighet att
beredas för en god rekrytering av bankens personal, medan å andra sidan
för denna personal vidgade befordringsutsikter skulle yppa sig. Genom att
alla reglementariska föreskrifter för postanstalterna finge utfärdas av generalpoststyrelsen
skulle säkerligen också eu del förenklingar i postsparbankstjänsten
ocli i räkenskapsväsendet vid postanstalterna kunna genomföras.
Enligt vad jag får tillfälle beröra i annat sammanhang, torde den ifrågasatta
förändringen i och för sig möjliggöra inbesparing av åtminstone
några tjänstemannabefattningar.
Slutligen må här framhållas, att postsparbankens införlivande med
postverket icke skulle medföra någon förändring i bankens förhållande
till allmänheten, som säkerligen redan nu icke vet annat än att postverket
och postsparbanken äro ett.»
Utskottet har ägnat detta spörsmål en ingående prövning och därvid
kommit till den uppfattningen, att skälen för postsparbankens införlivande
med postverket väga tyngre än skälen för dess organiserande
Sammansatta stats- och bankoutslcotlets utlåtande Nr 9.
13
såsom ett självständigt ämbetsverk. Visserligen torde driftekonomien
kunna teoretiskt skarpare genomföras och driftresultatet lättare kontrolleras,
även utifrån, vid det senare alternativet, visserligen kan ej
bestridas, att erforderliga reformer i arbetssätt och arbetsmetoder kunna,
teoretiskt sett, åtminstone vad beträffar den centrala förvaltningen lika
väl genomföras inom postsparbanken såsom ett självständigt ämbetsverk
som inom en postsparbanksbyrå i generalpoststyrelsen. Men de stora fördelar
i organisatoriskt avseende förslaget erbjuder hava för utskottet
varit avgörande. Det verk, som genom sina anstalter helt och hållet förmedlar
postsparbankens huvudsakliga rörelse, inlåningen, som genom sina
redogörare omhändertager och redovisar sparmedlen och i samlade summor
överlämnar dem till postsparbanken, som i stor utsträckning försträcker
postsparbanken medel när, såsom vissa tider och å vissa orter
är fallet, uttagningarna överstiga insättningarna, som genom sina distriktsförvaltningar
övervakar och tillrättalägger postsparbanksgöromålens handläggning
samt kontrollerar medelsredovisningen, som slutligen genom sin
centralförvaltning eller, rättare sagt, genom tjänstemän i denna utför vissa
göromål åt postsparbanken, detta verk, postverket, bör, enligt utskottets
åsikt, även hava den centrala ledningen av göromålen, utfärdandet av de
normerande föreskrifterna och den slutliga redovisningen sig anförtrodd.
Kontobokföringen har ur administrativ synpunkt icke sådan betydelse, att
dess förläggning kan avgörande inverka på huvudfrågan, den kan icke
bilda underlag för en byrå i egentlig mening, utan motiverar på sin höjd
bildandet av ett kontor, motsvarande de kontor eller avdelningar som
förekomma särskilt inom affärsverkens byråer. Denna fråga förringar således
på intet sätt de nyss anförda organisatoriska skälen för sammanslagningen.
Återstår medelsplaceringen. Utskottet kan ej finna någon
reell skillnad mellan å ena sidan generalpoststyrelsen, förstärkt med tre
fullmäktige, därav en från riksbanksfullmäktige och en från riksgäldsfullmäktige,
och å andra sidan postsparbanksstyrelsen, bestående av, utom
generalpostdirektören och postsparbanksdirektören, tre ledamöter, därav
en från riksbanksfullmäktige och eu från riksgäldsfullmäktige. Ej heller
denna detalj kan användas som motiv för bibehållande av den nuvarande
ordningen. För personalen betyder sammanslagningen den förenklingen,
ått den erhåller en högsta ledning i stället för två, och för postanstalterna
följer förenkling i redovisningen.
Vad slutligen angår åsikten att postsparbankschefen skulle hava
större handlingsfrihet och känna större självständighet, mera intresse,
om han vore postsparbanksdirektör, såsom nu, än om han bleve byråchef
i generalpoststyrelsen, har utskottet icke kunnat ansluta sig till densamma.
14
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
Postsparbankens
inn
organisation.
Utskottet.
Postgiro(post
check-)
rörelse.
Oavsett de personliga egenskaperna inverka här huvudsakligen de former,
varunder han skall arbeta. Om, såsom departementschefen framhållit,
vid avfattandet av bestämmelserna härom i generalpoststyrelsens instruktion,
man tager nödig hänsyn till den särställning denna byråchef intager,
bör han kunna få fullt lika stor handlingsfrihet som nu är fallet
med postsparbanksdirektören. Utskottet vill emellertid understryka vikten
av att, medan den nya byråchefen befrias från deltagandet i generalpoststyrelsen
av löpande ärendena i allmänhet, han i regel bör där
medverka vid avgörandet av de viktigare frågorna, alltså de som särskilt
uppräknas i 23 § av generalpoststyrelsens instruktion, på det att kontakten
med de egentliga postärendena ständigt må upprätthållas.
Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj:ts förslag om postsparbankens
införlivande med postverket från 1923 års ingång.
Postsparbankssakkunnige hade ifråga om postsparbankens inre organisation,
arbetssätt och arbetsmetoder gjort åtskilliga uttalanden och
framlagt åtskilliga förslag. Föredragande departementschefen yttrade
härom följande:
»Av den föreliggande utredningen har jag erhållit den övertygelsen,
att vittgående förenklingar böra kunna genomföras i postsparbankens
arbetssätt och arbetsmetoder. Emellertid torde det icke vara möjligt att
nu taga slutlig ståndpunkt till frågan, i vad mån de av sakkunniga i
detta hänseende uppdragna riktlinjerna böra följas, något som ej heller i
förevarande sammanhang kan anses nödvändigt. Därest postsparbanken
inordnas i postverket, skulle det närmast ankomma på generalpoststyrelsen
att vidtaga åtgärder för vinnande av rationella och tidsenliga arbetsmetoder.
Jag förutsätter, att generalpoststyrelsen skall ägna denna fråga största
möjliga uppmärksamhet.»
Detta uttalande vill utskottet göra till sitt. Utskottet förutsätter,
att i de avseenden, där förändringar äro nödvändiga, införandet av nya
metoder sker efter noggrann prövning under hänsynstagande icke blott
till det ekonomiska driftresultatet utan även till bankens trygga och
regelbundna funktion.
Den andra stora frågan, som innefattas i den föreliggande propositionen,
är den om införande i Sverige av en av postanstalterna förmedlad
rörelse av bankmässig natur, postgirorörelse.
Av den redogörelse föredragande departementschefen lämnar till
statsrådsprotokollet framgår, att av de myndigheter och korporationer,
som avgivit utlåtanden i frågan, flertalet i princip tillstyrkt rörelsens in
-
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
15
förande, om iin erinringar gjorts mot viktiga detaljer. Han yttrar härom
följande:
»I de fall då en tvekande eller mera avvisande hållning intagits,
hava såsom skäl för en dylik ståndpunkt huvudsakligen anförts dels att
— särskilt med hänsyn till den stora användning postremissväxeln fått
i vårt land — något verkligt behov av postcheckrörelses införande icke
skulle föreligga här i landet, dels att förslaget, sådant det framlagts av
postcheckkommittén, påkallade en allt för dyrbar organisation, dels och
att det vore att befara, att postverket genom att åtaga sig nya uppdrag
droges från sin egentliga uppgift att vara ett kommunikationsverk.
Vad det första av de sålunda anförda skälen beträffar, så kan det
icke förnekas, att postremissväxeln är ett både bekvämt och mycket anlitat
betalningsmedel. Dess användande fordrar dock besök — personligt
eller genom ombud — i bank såväl vid beloppets inbetalande som dess
lyftande, och även med det vitt utgrenade nätet av bankkontor finnes
dock i ett så glest befolkat land som vårt givetvis en stor del personer,
som saknar bekväm tillgång till bank, under det att numera snart sagt
varje person på ett eller annat sätt nås av postverket. Men även om
postremissväxeln i viss mån kan fylla samma ändamål som postchecken,
kan den dock icke skänka alla de fördelar, som äro förenade med
den senare. Jag vill härvid endast erinra om den stora fördel, som
ligger däri, att en person kan få alla till sig ingående postanvisningsbelopp
uppförda på sitt postcheckkonto eller om möjligheten för statens
och kommuners institutioner, föreningar och andra sammanslutningar
att genom postcheckrörelsen inkassera avgifter. Hava även de
personer, som skola erlägga vederbörande avgifter, postcheekkonton, så
behöva endast räkningarna, de kvitterade medlemskorten eller vad det
nu må vara,^överlämnas till postcheckkontoret, som sedan ombestyr alla
erforderliga åtgärder.
Yad vidare angår den särskilt av Svenska bankföreningen påtalade
dyrbara organisation, som postcheckrörelses införande skulle påkalla,
tillåter jag mig att erinra därom, att postcheckkommittén, trots denna
nog så omfattande organisation, ansett sig kunna påräkna överskott av
rörelsen. Emellertid skulle det även enligt mitt förmenande vara olämpligt
att för en rörelse, om vars blivande omfattning det icke är möjligt
att döma, tillskapa en organisation med en sådan mängd nya tjänstebefattningar,
som av postcheckkommittén ifrågasatts. Hela organisationsfrågan
har emellertid genom det av postsparbankssakkunniga framlagda
förslaget kommit i ett helt annat läge. Då detta organisationsförslag,
vilket jag strax upptager till behandling, enligt min mening torde böra
16
Sammansatta stats- och bankoutstcottets utlåtande Nr 9.
åtminstone tills vidare prövas, synas organisationskostnaderna icke längre
kunna anföras såsom skäl mot postcheckrörelses införande.
Slutligen har, såsom jag nämnde, även anförts, att postverket
genom att åtaga sig postcheckrörelse kunde dragas ifrån sin verkliga
uppgift. Denna farhåga synes dock ogrundad. Postanstalterna hava
allt sedan postsparbankens tillkomst skött i det närmaste all dess rörelse
med allmänheten, utan att postverket blivit därpå lidande. Icke heller
lärer postverket betjäna allmänheten sämre därför att det fått sig ålagt
stämpelförsäljningen, vissa pensionsutbetalningar, kronoskatteuppbörden
m. m. Det synes mig alldeles uppenbart, att om postcheckrörelse skall
införas här i landet, det icke kan bliva tal om att därför skapa en helt
och hållet ny institution, och såväl på grund av postcheckrörelsens beskaffenhet
som med hänsyn till postverkets intima beröring med allmänheten
kan det näppeligen ifrågasättas att kombinera postcheckrörelsen
med någon annan nu befintlig statsinstitution än postverket.
Jag torde härmed hava visat, att några bärande skäl icke anförts
mot postcheckrörelses införande. Den stora utbredning, som denna rörelse
fått i en hel del länder, nu senast i vårt grannland Danmark, synes
mig tala för, att postcheckrörelsen skulle hava att fylla ett behov även
här i Sverige. Enligt vad av postcheckkommitténs betänkande framgår,
har ock ett stort antal ekonomiska författare, ledande bankmän, affärsmän
och industriidkare vitsordat postcheckrörelsens nationalekonomiska
betydelse.
Såsom ett ytterligare skäl att införa nu ifrågavarande rörelse tilllåter
jag mig framhålla, att vid den under år 1920 hållna världspostkongressen
upprättades ett internationellt postgiroavtal, vartill åtskilliga
länder anslutit sig. Det är givetvis önskvärt,'' att Sverige blir i tillfälle
att begagna sig av de fördelar, som ett dylikt internationellt avtal
lian medföra.
Fullmäktige i riksgäldskon toret, vilka i princip ej haft något emot
postcheckrörelses införande, hava emellertid i sitt senare yttrande, med
anledning av nu rådande depression inom det ekonomiska livet, ansett sig
böra tillråda, att med beslut om införandet av rörelsen skulle tills vidare
anstå. Jämväl postsparbankssakkunniga hava i sitt betänkande kommit
in på frågan angående de nuvarande tidsförhållandenas lämplighet för
införandet av denna nya rörelsegren. I motsats till riksgäldsfullmäktige
anse emellertid de sakkunniga, att det vore förmånligt att organisera och
starta postcheckrörelse under nuvarande lågkonjunktur, varigenom vunnes,
att densamma kunde inarbetas under jämförelsevis lugna förhållanden och
sålunda vara prövad, när nu rådande depression upphörde och i följd
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
17
därav uppsving i rörelsen inträdde. Den av postsparbankssakkunniga
sålunda framförda synpunkten synes mig hava skäl för sig, i all synnerhet
som den föreslagna omorganisationen av postsparbanken torde —
såsom även av postsparbankssakkunniga framhållits — föra med sig, att
ett rätt avsevärt antal av postsparbankens ordinarie personal eljest skulle
bliva övertalig och icke kunna beredas sysselsättning.»
Under den förberedande utredningen av ärendet hava mycket olika Utskottet,
meningar kommit till synes rörande såväl frågan om införande av postgirorörelse
som beträffande viktiga detaljer i förslaget, särskilt själva
organisationsfrågan. Med hänsyn härtill och då utskottet icke funnit sig
kunna på den föreliggande utredningen grunda ett bestämt omdöme om
förslaget, har utskottet ansett sig böra föreslå, att förevarande proposition
i vad den avser införande av postgirorörelse i Sverige icke måtte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.
Den ståndpunkt utskottet sålunda intagit till Kungl. Maj:ts förslag
i fråga om införande i Sverige av postgirorörelsen nödvändiggör åtskilliga
ändringar i det propositionen bifogade förslaget till förordning angående
postsparbanks- och postgirorörelserna. Sålunda måste ur förordningen
uteslutas §§ 9—17, vilka innehålla särskilda bestämmelser för
postgirorörelsen. Vidare måste §§ 1 och 18—25, innehållande gemensamma
bestämmelser för postsparbanks- och postgirorörelserna, omformuleras
så, att de avse allenast postsparbanksrörelsen. Utskottet har därför
omarbetat författningsförslaget, därvid några smärre formella ändringar
vidtagits beträffande de i §§ 2—8 inrymda särskilda bestämmelserna för
postsparbanksrörelsen. Ändringarna — vilka framgå av utskottets här
nedan intagna förslag till förordning — torde icke tarva närmare motivering.
Mot Kungl Maj:ts förslag att generalpoststyrelsen skulle vid avgörande
av vissa viktigare postsparbanks- (och postgiro-) ärenden förstärkas
med särskilda sakkunniga, förordnade av Kungl. Maj:t för tre år i sänder,
samt att en av dem borde vara fullmäktig i riksbanken och en fullmäktig
i riksgäldskontoret, har utskottet intet att erinra.
Med hänsyn till dessa sakkunniges speciella uppgift är det emellertid,
sedan förslaget om postgirorörelsens införande icke kunnat av utskottet
tillstyrkas, lämpligare att benämna dem postsparbanksfullmäktige
än postfullmäktige. Enär de skulle taga befattning med fondplacering
m. m. endast för postsparbankens räkning, synas de för dem föreslagna
arvodesbeloppen kunna något reduceras, för postsparbanksfullmäktig,
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 2 avd. 6 käft. (Nr 9.) 3
Förordning
angående
postsparbanks-
och
postgirorörelserna.
Fullmäktige.
18
Sammansätta stats- och banlcoutskottets utlåtande Nr 9.
som är fullmäktig i riksbanken eller riksgäldskontoret, (från 1,800) till
1,200 kronor och för annan postsparbanksfullmäktig (från 4,000) till
3,000 kronor.
Generalpost- Av samma skäl torde arvodet till generaldirektören och chefen för
dirarvodlm postverket, vilket av Kungl. Maj:t föreslagits höjt (från 18,000) till 22,000
kronor, böra bestämmas till 20,000 kronor.
Personal-och Beträffande den för postsparbanks- och postgirogöromålen från.
"spörsmål'' början behövliga ordinarie personalen hade postsparbankssakkunnige beräknat
ett behov av 65 tjänstemän med följande fördelning:
A. Byrån i generalpoststyrelsen.
I. Gemensam personal.
1 byråchef (20:e lönegraden).
1 sekreterare (läte lönegraden).
1 förste expeditionsvakt (3:e lönegraden).
1 expeditionsvakt (l:a lönegraden).
»manliga tjänstemän.
II. Postsparbanksavdelningen.
1
2
1
kamrerare (tillika personalchef; 15:e lönegraden),
kontrollörer (12:e lönegraden; en för revision och en för
vissa göromål, som nn påvila kassören),
förste postexpeditör (10:e lönegraden; bokföring m. m.,
vaktföreståndare; skulle i huvudsak ersätta förste
aktuarien).
manliga tjänstemän.
2 postexpeditörer (4:e lönegraden; 1 biträde åt kamrera- j
ren; 1 för bokföring och vaktföreståndarskap).
10 kanslibiträden (2:a lönegraden; 2 biträden för revisio- (kvinnligatjänstemän.
nen, 1 för diarieföring, 7 för bokföring m. m.).
20 kontorsbiträden (l:a lönegraden; för bokföring m. m.). J
III. Postgiroavdelningen.
1 kamrerare (tillika personalchef; 15:e lönegraden). 1 .. ,
1 kontrollör (12:e lönegraden). {manliga tjänsteman.
7 kanslibiträden (2:a lönegraden; 2 för byråarbete, 5 för
kontobokföring m. m.). (kvinnligatjänstemän.
1 kontorsbiträde (l:a lönegraden; för byråarbete). J
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 0.
19
11. Postkontor.
15 kanslibiträden (2:a
_ m. m.).
lönegraden; för kontobokföring 1, . .. ,
° 1 ° [• kvinnliga tjänstemän,
= 65
Departementschefen har beträffande personalförhållandena inom den
av honom föreslagna nya byrån i generalpoststyrelsen gjort följande
allmänna uttalande:
»Som jag förut framhållit, har jag icke ansett mig höra taga någon bestämd
ståndpunkt till de av postsparbankssakkunnige framlagda riktlinjerna
för omläggning av det tekniska arbetet inom postsparbanken. Det är
givet, att det blivande personalbehovet inom postsparbanken kommer att
i avsevärd mån bliva beroende utav omfattningen av de förenklingar i
arbetssätt och arbetsmetoder, som kunna visa sig möjliga att genomföra.
Även om det sålunda för närvarande icke kan bedömas, huruvida
den av postsparbankssakkunnige beräknade personalen blir fullt tillräcklig,
förefinnes ju alltid möjlighet för generalpoststyrelsen att, därest
så skulle visa sig behövligt, i erforderlig omfattning tillsvidare använda
extra personal. Med hänsyn härtill synes den av postsparbankssakkunnige
verkställda beräkningen kunna tillsvidare godtagas, såvitt det gäller
att bestämma antalet • för handläggning av postsparbanksgöromålen i
generalpoststyrelsen erforderliga ordinarie tjänstemän.»
Detta uttalande i förening med den ståndpunkt utskottet redan för- Utskottet
klarat sig intaga till postsparbankssakkunniges förslag beträffande förenklingar
i postsparbankens arbetssätt och arbetsmetoder, föranleder utskottet
att icke i detalj uttala sig om personalbesättningen å den nya
byrån i generalpoststyrelsen. Utskottet inskränker sig därför till att pröva
personalbehovet i vad det avser sådana tjänster, vilkas antal skall av
riksdagen fastställas.
Såsom framgår av tabellen å sid. 18 hade sakkunnige i detta avseende
föreslagit följande tjänster: 1 byråchef, 1 sekreterare och 2 kamrerare.
I detta förslag bar Kungl. Maj:t icke gjort annan ändring än
att sekreteraren (i 15:e lönegraden) utbytts mot eu förste kamrer (i 17:e
lönegraden), varjämte en revisorstjänst å extra stat, som sedan detta års
början uppehälles hos generalpoststyrelsen i anledning av styrelsens övertagande
från postsparbanken av vissa bestyr med folkpensionernas utbetalande,
begärts överflyttad på ordinarie stat.
Om postgirorörelse icke införes, blir givetvis den ene, till föreståndare
för postgiroavdelningen avsedda kamrern överflödig. Men även
20
Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
den föreslagna förste kamrer stjänsten påverkas därav, ty uppgiften såsom
byråchefens närmaste man och ställföreträdare bör den återstående
kamrern kunna fylla. För allmänna kansligöromål torde byråchefen
vara i behov av det mera kvalificerade biträde, som en tjänsteman i notariegraden
bör erbjuda. Utskottet anser därför att, jämte det den ena kamrerstjänsten
utgår, förste kamrerstjänsten bör utbytas mot eu notarietjänst.
Enligt sakkunniges förslag skulle postsparbanksrevisionen, som nu
är anförtrodd åt 4 revisorer med biträden, utföras av eu kontrollör med
biträde av 2 kanslibiträden. Den nedsättning i kvalitet av revisionsarbetets
ledning, som förslaget innebär, har hos utskottet väckt vissa betänkligheter.
Utskottet anser nämligen, att en självständig och sakkunnig
realrevision är av så stor betydelse, att såsom ansvarig ledare av ifrågavarande
revisionsarbete icke bör sättas tjänsteman i lägre grad än revisors.
Skillnaden i avlöning blir också endast mellan en revisors (13:e lönegraden)
och en kontrollörs (12:e lönegraden).
De tjänster i lägst 13:e lönegraden, som enligt utskottets åsikt böra
inrättas inom generalpoststyrelsen i anledning av inrättandet därstädes
av en postsparbanksbyrå, äro:
1 byråchef,
1 kamrer,
1 notarie,
1 revisor.
Härtill kommer ytterligare 1 revisor, för folkpensionsavdelningen
inom generalpoststyrelsen. ''
Ytterligare skäl för utskottet att icke ingå på frågan om personalbesättningen
i övrigt finner utskottet däri, att de nu i postsparbanken
anställda ordinarie tjänstemän, som icke kunna beredas fast anställning
å den nya byrån i generalpoststyrelsen, i allt fall stå till styrelsens
förfogande och att en omläggning av bokföringsarbetet inom
postsparbanken måste antagas kräva så mycken arbetskraft, att de övertaliga
tjänstemännen i alla händelser kunna därmed sysselsättas under
det budgethalvår varom nu är fråga. Utskottet förutsätter, att i det förslag
till driftkostnadsstat, som det åligger generalpoststyrelsen att avgiva
beträffande tiden därefter, ifrågavarande personalförhållandens definitiva
ordnande kommer att göras till föremål för nytt övervägande.
Den lönereglering, som sedan flera år tillbaka begärts för postsparbankens
personal, skulle nu genomföras genom postsparbankens införlivande
med postverket, då det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet
automatiskt tillämpas på de från postsparbanken till
postverket överförda tjänstemännen.
Sammansatta stats- och bankoutslcottets utlåtande Nr 0.
21
Vad i propositionen föreslås beträffande den nuvarande postsparbanksdirektörens
placering å indragningsstat, beträffande överförandet av
tjänstemän i postsparbanken till postverkets ordinarie stat eller till särskild
övergångsstat för sistnämnda verk, beträffande utbetalande vid
övergången av vissa belopp i förskott samt beträffande utfärdandet av
övergångsbestämmelser giver ej anledning till annan erinran från utskottets
sida än att om, enligt utskottets förslag, postgirorörelse icke
kommer till stånd, dispositionen av postsparbankens nuvarande ordinarie
personal måste ändras.
Av postsparbankssakkunnige i deras betänkande gjorda, i propositionen
(sid. 12) återgivna uttalanden i vissa avlönings- eller ersättningsfrågor
hava givit anledning till den förut omförmälda motionen I: 131.
Uttalandena gå ut på att de ersättningar, som för närvarande utgå
till vissa tjänstemän hos generalpoststyrelsen — år 1921 tillhopa 2,925
kronor fördelade på 14 tjänstemän med belopp från 1,500 kronor (postombudsmannen)
till 25 kronor (expeditionsvakt) — för av dem för postsparbankens
räkning utfört arbete, icke vidare skulle utgå och att nu
utgående ersättning till föreståndare för med statsbanestationer icke förenade
poststationer för postsparbanksgöromåls bestridande, vilken ersättning
beräknats till 9,000 kronor om året, skulle indragas.
Utskottet, som förutsätter att, om postsparbanken helt införlivas
med postverket, generalpoststyrelsen verkställer sådan arbetsfördelning, att
göromål, som för postsparbanksrörelsen verkställas av tjänstemän hos
styrelsen, anställda å annan byrå än postsparbanksbyrån, kunna av dem
utföras å vanlig tjänstetid, anser icke, att motionärens hemställan i detta
avseende bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Yad särskilt
angår postombudsmannen har motionären i detta sammanhang gjort gällande,
att den omständigheten, att ombudsmannen uppburit särskilt arvode
från postsparbanken inverkat nedtryckande vid bestämmandet av
hans placering i lönegrad, och fördenskull ifrågasatt att, då denna ersättning
bortfaller, en uppflyttning av tjänsten från 16:e till 18:e lönegraden
skulle äga rum. Utskottet föreställer sig att vid den omvärdering av
tjänsterna vid postverkets olika förvaltningar, som det åligger 1920 års
postkommitté att verkställa, kommittén lärer komma att beakta de av
motionären omnämnda förhållandena.
Beträffande slutligen den särskilda ersättningen till vissa poststationsföreståndare
har motionären själv framhållit, att frågan om dessa
poststationsföreståndares avlöningsförhållanden, efter utredning av nyssnämnda
kommitté, inom kort torde komma under regeringens prövning.
22
Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
Enligt vad utskottet inhämtat har kommittén i sitt redan avgivna förslag
till ändrade grunder för lantpoststationsföreståndarnas avlönande ifrågasatt
den särskilda postsparbanksersättningens indragning vid den av
kommittén föreslagna löneregleringens genomförande. Utskottet föreställer
sig, att frågan om ifrågavarande ersättnings upphörande kommer att i
detta sammanhang prövas. Motionärens hemställan i detta avseende
torde under sådana förhållanden icke påkalla någon åtgärd från riksdagens
sida.
Postspar- Yad slutligen beträffar postsparbankens ställning i riksstaten har
ställning i departementschefen anfört följande:
riksstaten. »Därest postsparbanken från och med den 1 januari 1923 inordnas
i postverket, bör därav följa, att anslag från och med nämnda år icke
vidare skola anvisas under sjunde huvudtiteln till bestridande av kostnaderna
för postsparbankens verksamhet. De för nämnda verksamhet erforderliga
utgifterna torde nämligen böra, på sätt sker beträffande postverket
i övrigt, bestridas direkt av inflytande inkomster och allenast eventuellt
överskott redovisas i riksstaten. Vid sådant förhållande skulle,
vid bifall till föreliggande förslag, det under sjunde huvudtiteln nu uppförda
ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande av postsparbankens
verksamhet ur riksstaten utgå. Ej heller skulle det i årets statsverksproposition
beräknade anslaget till dyrtidstillägg åt postsparbankens
befattningshavare bliva erforderligt.
Av postsparbankens införlivande med postverket bör vidare följa,
att eventuellt överskott av postsparbanksrörelsen hädanefter skall i riksstaten
redovisas bland inkomster av statens produktiva fonder och att alltså
det i förslaget till riksstat för första halvåret 1923 under egentliga statsinkomster
upptagna beloppet 424,310 kronor, utgörande beräknade inkomster
av postsparbanksrörelsen, bör ur riksstaten utgå. Då, såsom
nämnts, något överskott å postsparbanksrörelsen icke kan beräknas för
första halvåret 1923, torde frågan om det närmare sättet för redovisning
i riksstaten av dylikt överskott för närvarande icke behöva upptagas till
prövning, utan synes denna fråga lämpligen böra avgöras i samband med
uppgörande av förslag till riksstat för följande år.»
Mot vad sålunda ifrågasatts har utskottet intet att erinra.
Under åberopande av vad här ovan anförts, får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må, i anledning av Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, nr 152, och med för -
Sammansatta stats- och banlcoutskottets utlåtande Nr 0.
23
klarande att det vid propositionen fogade förslag till förordning
angående postsparbanks- och postgirorörelserna
icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick godkännas,
1. besluta, att postsparbanken skall med utgången
av år 1922 upphöra såsom självständigt ämbetsverk
och vid ingången av år 1923 inordnas i postverket,
som i följd därav skall vid sistnämnda tidpunkt övertaga
postsparbankens samtliga tillgångar och skulder;
2. besluta att, vid bifall härtill, det under sjunde
huvudtiteln uppförda ordinarie reservationsanslaget till
upprätthållande av postsparbankens verksamhet skall
från och med år 1923 utgå ur riksstaten ävensom att
inkomster av postsparbanksrörelsen icke skola upptagas
bland egentliga statsinkomster i riksstaten för tiden 1
januari—30 juni 1923;
3. avslå Kungl. Majt:s förslag i fråga om införande
i Sverige med 1923 års ingång av postgirorörelse
;
4. för sin del antaga här nedan införda, såsom
utskottets förslag betecknade
Förordning
angående postsparbanken.
{Kungl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)
Postverket bedriver, jämsides Postverket bedriver, jämsides
med sin övriga verksamhet, dels med sin övriga verksamhet, sparsparbanksrörelse
{postsparbank), dels banksrörelse (postsparbank),
ock postgirorörelse.
Postsparbanksrörelsen har till ändamål att befordra sparsamhet genom
att i enlighet med de bestämmelser, som i denna förordning meddelas,
under statens garanti till förräntning mottaga penningar.
• Postgirorörelsen har till ändamål
att underlätta betalning sr öreisen och
befrämja sådana betabiingsmetoder,
som äro ägnade att minska användandet
av kontanta penningar.
24
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
Insättning
motbok.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.t
A. Särskilda bestämmelser för postsparbanksrörelsen.
§ 2.
Mom. 1. Envar äger att för egen räkning eller till förmån för
annan (enskild person, firma, förening eller dylikt) insätta medel i postsparbanken.
Insättning må icke ske annat än i helt krontal. En och samma persons
tillgodohavande må ej ökas utöver 5,000 kronor annorledes än genom
upplupen räntas läggande till kapitalet.
Mom. 2. Vid första insättning skall, för såvitt icke Kungl. Maj:t
föreskrivit annat förfaringssätt, till insättaren utan avgift utlämnas en
motbok, utfärdad till förmån för den, för vilken insättningen ägt rum.
Motboken skall vara försedd med ordningsnummer samt innehålla sammandrag
av de viktigaste författningar, som röra allmänhetens förhållande
till postsparbanken.
Mom. 3. Den, som begär motbok för annan, äger göra det förbehåll,
att medel, som insättas å motboken, icke skola få uttagas förr än
efter viss tid. Vill han göra annat förbehåll, ankommer det på generalpoststyrelsens
prövning, huruvida motbok må med det förbehåll utfärdas.
Rörande varje förbehåll, som gäller i fråga om de å motbok insatta
medlen, skall anteckning finnas i motboken.
Mom. 4. En och samma person äger i allmänhet ej utbekomma
mer än en motbok; dock må omyndig, som innehar motbok, vilken
begärts av annan, ävensom den, till vars förmån motbok med visst förbehåll
utfärdats, kunna utbekomma särskild motbok för insättning av
egna medel.
Mom. 5. En och samma motbok må användas vid samtliga postanstalter
i riket.
Därest sådana särskilda ombud för postsparbanksrörelsen, varom
förmäles i § 8, komma att antagas, äger generalpoststyrelsen bestämma,
huruvida och i vilken omfattning insättningar och uttagningar å motbok
må kunna hos dem ske.
Mom. 6. Insättning å motbok skall, för att vara gällande, kvitteras
i motboken på sätt generalpoststyrelsen bestämmer.
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
25
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
§ 3.
Mom. 1. I vad mån i postsparbanken innestående medel må kunna
utbekommas vid anfordran eller först efter förutgången skriftlig uppsägning,
äger generalpoststyrelsen bestämma. I intet fall må dock fordras
längre uppsägningstid än en månad, räknat från den dag, uppsägningen
skeft.
Generalpoststyrelsen äger bestämma på vad sätt den, som vill uttaga
medel, har att styrka sin behörighet härtill.
Mom. 2. Uttagning, som icke omfattar hela det å motbok inne -
stående beloppet, må icke ske annat
Uttaget belopp skall avföras i
Mom. 3. Omfattar uttagning
motboksägarens hela tillgodohavande
på en och samma motbok, äger
postverket att efter medlens utbetalande
behålla motboken.
än i helt krontal,
motboken.
Mom. 3. Omfattai» uttagning
motboksägarens hela tillgodohavande
på en och samma motbok, äger
postsparbanken att efter medlens
utbetalande behålla motboken.
Uttagning
av medel.
§ 4.
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndare förfoga över Disposimedel,
som den omyndige, efter det han fyllt femton år, själv insatt å y^medel
motbok. Sådana medel må ej utan den omyndiges samtycke utbetalas som innestå
till förmyndaren. för omyndig.
§ 5.
I den ordning, generalpoststyrelsen
bestämmer, bör motbok i och
för granskning och ränteanteckning
mot kvitto avlämnas till postverket.
Sedan sådan granskning verkställts,
återställes motboken, i utbyte mot
omförmälda kvitto, till ägaren.
Underlåter motboksägare att inom
den tid, generalpoststyrelsen sålunda
bestämmer, till postverket avlämna
motbok, och yppar sig sedermera
skiljaktighet mellan motboken
Bihang till riksdagens protokoll 1988.
§ 5.
I den ordning, generalpoststy- Motboks inreisen
bestämmer, bör motbok i och tilTgeneralför
granskning och ränteanteckning poststyrelmot
kvitto avlämnas till postspar- sen''
banken. Sedan sådan granskning
verkställts, återställes motboken, i
utbyte mot omförmälda kvitto, till
ägaren.
Underlåter motboksägare att inom
den tid, generalpoststyrelsen sålunda
bestämmer, till postsparbanken
avlämna motbok, och yppar sig sedermera
skiljaktighet mellan mot
6
samt. 8 avd. 6 höft. (Nr 9.) 4
26
Sammansätta stats- och banlcoutskottets utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj te förslag.) {Utskottets förslag.)
och postverkets räkenskaper, skola boken och postsparbankens räkenräkenskaperna
äga vitsord. skaper, skola räkenskaperna äga
vitsord.
§ 6.
Överlåtelse Övergår äganderätt till motbok från en till annan vare sig genom
av motbok. arv eller testamente ener ock till följd av konkurs eller utmätning, skall
anmälan därom ofördröjligen göras hos generalpoststyrelsen.
Innan sådan anmälan skett och Innan sådan anmälan skett och
blivit godkänd, medför överlåtelsen blivit godkänd, medför överlåtelsen
ej någon rätt mot postverket. ej någon rätt mot postsparbanken.
Överlåtelse av motbok må ej äga rum i annat fall, än som i
första stycket sägs.
§ 7.
Förlustav
motbok.
Har motbok förkommit, bör sådant genast anmälas hos generalpoststyrelsen
med uppgift å tid och omständigheter, under vilka boken
förlorats. Har sådan anmälan skett, åligger det generalpoststyrelsen att
genom kungörelse, vilken på bekostnad av motbokens ägare införes en
gång i allmänna tidningarna och, där det kan ske, en gång i tidning
inom den ort, där boken anses hava förkommit, efterlysa motboken.
Sedan sex månader förflutit från sista kungörandet, må, därest motboken
icke återfunnits, ny motbok i den förkomnas ställe utfärdas av generalpoststyrelsen.
Efter den nya . motbokens ut- Efter den nya motbokens ut
färdande
äger icke den förlorade färdande äger icke den förlorade
motboken gällande kraft mot post- motboken gällande kraft mot postverket.
sparbanken.
§ 8.
Ombud för I den mån generalpoststyrelsen finner sådant behövligt eller lämp
banksrörél-
ligt, må styrelsen antaga särskilda ombud för postsparbanksrörelsen och
sen. Utfärda instruktion för dem. Fråga om ersättning till dessa ombud skall
emellertid underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Generalpoststyrelsen äger ock bestämma, huruvida och i vilken omfattning
i postverkets tjänst anställda personer, som icke tjänstgöra å
fast postanstalt, skola vara skyldiga att förmedla insättningar i postsparbanken.
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
27
(Kungl. Maj:ts förslag.)
§ 18.»
Ränta å i postsparbanken eller å
postgirokonto innestående medel gottgöres
efter den räntefot och på det
sätt, Kungl. Maj:t bestämmer.
§ 19-
De i postsparbanks- och postgirorörelserna
innestående medel äger
generalpoststyrelsen förvalta och
fruktbargöra enligt grunder, som
av Kungl. Maj:t bestämmas.
§ 20.
Generalpoststyrelsen åligger —
oavsett postverkets allmänna bokslut
— att före utgången av april
månad varje år upprätta särskilda
bokslut beträffande posisparbanksoch
postgirorörelserna för närmast
föregående år. Båda boksluten skola
omedelbart efter uppgörandet i avskrift
överlämnas till chefen för
kommunikationsdepartementet. Bokslutet
över postsparbanksrörelsen skall
därjämte på lämpligt sätt kungöras
ävensom finnas tillgängligt å postanstalterna.
§ 21.
Å postsparbanksrörelsen uppkommande
vinst skall tills vidare
avsättas till en reservfond.
(Utskottets förslag.)
§ 9.
Ränta ä i postsparbanken innestående
medel gottgöres efter den
räntefot och på det sätt, Kungl.
Maj:t bestämmer.
§ 10.
I postsparbanken innestående medel
äger generalpoststyrelsen förvalta
och fruktbargöra enligt grunder,
som av Kungl. Maj:t bestämmas.
§ 11.
Generalpoststyrelsen åligger —
oavsett postverkets allmänna bokslut
— att före utgången av april
månad varje år upprätta särskilt
bokslut beträffande postsparbanksrörelsen
för närmast föregående år.
Bokslutet skall omedelbart efter uppgörandet
i avskrift överlämnas till
chefen för kommunikationsdepartementet
och därjämte på lämpligt
sätt kungöras ävensom finnas tillgängligt
å postanstalterna.
§ 12.
Å postsparbanksrörelsen uppkommande
vinst skall tills vidare
avsättas till en reservfond.
* Här hava uteslutits §§ 9 —17 i Kungl. Maj:ts förslag, vilka innehålla särskilda
bestämmelser för postgirorörelsen.
Ränta.
Medlens
fruktbar
görande.
Bokslut.
Vinstmedel.
28
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
Preskrip
tion.
Portofrihet.
(Kungl. Maf.ts förslag.)
Kungl. May.t bestämmer, om och
i vilken omfattning den å postgirorörelsen
uppkommande vinsten skall
avsättas titt en reservfond.
Närmare föreskrifter rörande fonderna
utfärdas av Kungl. Maj:t.
§ 22.
Innestå medel å postsparbanksmotbok
etter postgirokonto, varå under
loppet av tio år någon omsättning
(insättning eller uttagning, respektive
inbetalning, uttagning etter
girering) icke förekommit, och har
i avseende å dylik fordran icke vidtagits
sådan åtgärd till fordringsrättens
bevarande, som i förordningen
den 4 mars 1862 i fråga
om tioårig preskription och årsstämning
föreskrives, skola medlen tillfalla
postverket, dock med rätt för
generalpoststyrelsen att till vederbörande
återbetala beloppet.
1 postverkets räkenskaper skola
medel, som i första stycket avses,
tillgodoföras den rörelsegren, medlen
avse.
§ 23.
Försändelse från av generalpoststyrelsen
antaget ombud för postsparbanksrörelsen
befordras portofritt,
om innehållet har avseende å
denna rörelse och avsändarens namn
och adress finnas angivna utanpå
försändelsen. Likaså befordras brev
från innehavare av postgirokonto
portofritt titt den myndighet etter det
(Utskottets förslag i)
Närmare föreskrifter rörande fonden
utfärdas av Kungl. Maj:t.
§ 13.
Innestå medel å postsparbanksmotbok,
varå under loppet av tio
år någon omsättning (insättning
eller uttagning), icke förekommit, och
har i avseende å dylik fordran icke
vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens
bevarande, som i förordningen
den 4 mars 1862 i fråga om
tioårig preskription och årsstämning
föreskrives, skola medlen tillfalla
postsparbanken, dock med rätt för
generalpoststyrelsen att till vederbörande
återbetala beloppet.
§ 14.
Försändelse från av generalpoststyrelsen
antaget ombud för postsparbanksrörelsen
befordras portofritt,
om innehållet har avseende å
denna rörelse och avsändarens namn
och adress finnas angivna utanpå
försändelsen.
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
29
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
postkontor, där avsändarens konto föres,
då för ändamålet användes särskilt,
genom postverkets försorg tillhandahållet
kuvert. Begagnas annat
kuvert, erlägges vanligt brevporto.
§ 24.
Enskilds förhållande till postsparbanken
eller postgirorörelsen må
ej i oträngt mål yppas.
§ 25.
De närmare föreskrifter, som erfordras
för postsparbanks- och postgirorörelserna,
äger generalpoststyrelsen
utfärda.
§ 15.
Enskilds förhållande till post- Meddelande
sparbanken må ej i oträngt mål Stående.''
yppas.
§ 16.
De närmare föreskrifter, som Närmare
erfordras för postsparbanksrörelsen, sf[rTfter.
äger generalpoststyrelsen utfärda.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923, vid vilken
tid förordningen angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883
med däri sedermera vidtagna ändringar upphör att gälla.
I fråga om medel, som för gift kvinnas räkning innestå i postsparbanken,
skall dock sistnämnda förordning fortfarande lända till efterrättelse,
om äldre giftermålsbalken är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.
5. besluta att, i anledning av postsparbankens
inordnande i postverket, särskilda postsparbanksfullmäktige
skola för tiden från och med 1923 års ingång
förordnas av Kungl. Maj:t och att antalet dylika fullmäktige
skall vara tre, av vilka en utses bland fullmäktige
i riksbanken och en bland fullmäktige i riksgäldskontor;
6.
för tillämpning från och med den 1 januari
1923 besluta dels att §§ 5 och 42 i avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
skola hava följande ändrade lydelse:
30
Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 9.
5 §.
1. För befattning, som enligt vad i 1 § 1 mom.
sägs tillsättes genom förordnande, utgår arvode med
följande belopp för år räknat:
generaldirektör och chef för postverket 20,000 kronor
42 §.
Järnvägsfullmäktige, postsparbanksfullmäktige,
telegraffullmäktige, ledamöter av vattenfallsstyrelsen
och överrevisorer, vilkas antal fastställes av Kungl.
Maj:t och riksdagen, förordnas på viss tid och åtnjuta
arvode till följande belopp för år räknat:
järnvägsfullmäktig..........
postsparbanksfullmäktig, som icke tillika
är fullmäktig d riksbanken eller i riks
gäldskontoret,
...........
postsparbanksfullmäktig, som tillika är
fullmäktig i riksbanken eller i riks
gäldskontoret,
.......... .
telegraffullmäktig..........
6.000 kronor
3.000 »
1,200 »
4.000 »
7. besluta, att under avdelningen A av den .vid
ovannämnda avlöningsreglemente såsom bilaga fogade
tjänsteförteckning skall beträffande postverket i 15:e
lönegraden upptagas en ny befattning, kamrer;
8. besluta, att antalet nedan angivna ordinarie
befattningar vid postverket skall utgöra:
från och med den 1 juli 1922
byråchef...........5,
från och med den 1 januari 1923
notarie ... -.......9,
revisor............7,
kamrer...........1;
Sammansatta stats- och banlcoutskottets utlåtande Nr 0.
31
9. besluta, att postsparbanksdirektören, överdirektören
Per Elof Lindström skall från och med den
1 januari 1923 vara placerad å särskild indragningsstat
för postverket med rätt för honom att, så länge
han kvarstår å ifrågavarande stat, utan tjänstgöringsskyldighet
uppbära fast avlöning i enlighet med bestämmelserna
i nu gällande avlöningsreglemente för
postsparbanken;
10. besluta, att i fråga om öfverförande vid 1923
års ingång av tjänstemän i postsparbanken till postverkets
ordinarie stat eller till särskild övergångsstat
för sistnämnda verk skola gälla de i statsrådsprotokollet
angivna grunder;
11. besluta, att till ordinarie tjänsteman i postsparbanken,
som under 1922 ägt uppbära någon del
av avlöningen i förskott och som den 1 januari 1923
öfverflyttas till postverket, vare sig å dess ordinarie
stat eller å särskild övergångsstat, skall — därest så
icke genom särskilt bemyndigande redan dessförinnan
skett — vid ingången av år 1923 på statsverkets bekostnad
utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen
skulle hava i den befattning, han vid utgången
av december månad 1922 innehade i postsparbanken,
i förskott uppburit för januari månad 1923, därest
postsparbanken då kvarstått såsom självständigt
ämbetsverk; samt
12. medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga
bestämmelser i fråga om tjänstemännens i postsparbanken
övergång den 1 januari 1923 på postverkets
ordinarie stat eller placering å särskild övergångsstat
för sistnämnda verk.
B. att herr Julins motion, i vad den ej blivit
genom utskottets hemställan här ovan besvarad, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 maj 1922.
På sammansatta stats- och bankoutskottets vägnar:
CARL EKMAN.