Statsutskottets utlåtande Nr 84.
1
Nr 84.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1922, kl. 6 e. m.
Utlåtande i anledning av riksdagens år 1921 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1920.
(2:a avd.)
Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovannämnda revisionsberättelse
jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk
och myndigheter till Kungl. Maj:t avgivna utlåtanden och förklaringar
blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar
och inhämtande av de för ärendenas utredning i övrigt erforderliga
upplysningar, underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda
framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande
utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen
blivit iakttagen.
l:o) Den till utskottet remitterade revisionsberättelsen föreligger i
år i en i viss mån ändrad uppställning i förhållande - till vad under
föregående år varit fallet. De vidtagna förändringarna synas utskottet
ändamålsenliga och bidraga till lätthanterligheten av berättelsen och
överskådligheten av innehållet i densamma.
De tillförene i revisionsberättelsen intagna tabellerna hava även
till sitt omfång minskats. Det har emellertid inom utskottet ifrågasatts,
huruvida icke i enkelhetens och sparsamhetens intresse ytterligare
åtgärder i avseende å tabellernas omfattning och uppställning kunna
vidtagas. Då detta tabelltryck, även sådant det nu föreligger, onekligen
är ganska omfångsrikt, på samma gång det numera torde hava en
tämligen begränsad användning, då här förekommande uppgifter
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 sand. 43 höft. (Nr 84.) 1
Ändrad uppställning
av
revisionsberättelsen.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
delvis återfinnas i andra officiella publikationer, har det synts utskottet
som om en ytterligare inskränkning i berörda tryck vore med
hänsyn till föreliggande omständigheter och det praktiska behovet påkallad.
Åven om nu gällande instruktion för riksdagens revisorer kan
inrymma .befogenhet för revisorerna att i viss utsträckning vidtaga sådana
inskränkningar, har utskottet funnit, att en uttryckligen given föreskrift
angående begränsning av tabelltrycket skulle för revisorerna
möjliggöra att vid berättelsen foga allenast sådana tabellariska uppgifter,
som äro av verklig betydelse och ej återfinnas i annat lätt tillgängligt
officiellt tryck. En dylik anordning skulle givetvis väsentligt bidraga
till att nedbringa kostnaderna för revisionsberättelsens tryckning. Något
detaljerat förslag i angivet syfte har utskottet dock icke ansett sig
böra framlägga, utan synes frågan härom böra hänskjutas till de i år
sammanträdande revisorerna för vidtagande av de åtgärder och frambärande
av de förslag, som kunna i angivna hänseende befinnas påkallade.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må besluta uppdraga åt riksdagens
år 1922 sammanträdande revisorer att taga i övervägande,
huruvida icke ytterligare förenklingar kunna
och böra vidtagas i avseende å de revisionsberättelsen
över statsverket åtföljande tabellbilagorna samt, i den
mån så påkallas, framlägga förslag till de ändringar
i instruktionen för revisorerna, som kunna befinnas
erforderliga för vinnande av berörda syfte.
Lusenavgifter 2:o) Beträffande den i § 2 under berättelsen angående utrikes
**de"ar«e-S"
departementet upptagna frågan av lösenavgifter vid departementets passmentets
pass- avdelningar har utskottet i annat sammanhang redan uttalat sig och
avdelningar. rjpsc}agen fattat beslut, varom utskottet härigenom velat
erinra.
vtanord- 3:o) Under utrikesdepartementet § 3 hava revisorerna meddelat,
tredje9huvud- hurusom i överensstämmelse med gällande instruktion någon anordning
titelnsexpens å utbetalningarna å det under tredje huvudtiteln upptagna expensmedtl-
anslaget ej skett, utan att den å utrikesdepartementets personal- och
räkenskapsbyrå anställde kamreraren med anledning härav i stor utsträckning
betalt inkomna räkningar utan attest: och hava revisorerna
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
3
som sin mening uttalat, att räkningarnas attesterande av vederbörande
byråchef måste anses vara en nödvändig förutsättning, för att denne
skall kunna öva erforderlig kontroll rörande de utbetalningar, för vilka
han är ansvarig.
Beträffande vad revisorerna härutinnan i övrigt anfört hänvisar
utskottet till revisionsberättelsen del I sid. 12.
Över ifrågavarande anmärkning har förklaring avgivits av chefen
för utrikesdepartementets personal- och administrativa avdelning, vilken
förklaring återfinnes å sid. 11—13 i revisionsberättelsens del III.
Då det givetvis måste anses vara med god ordning överensstämmande,
att räkningar före utbetalningarna varda av vederbörande
tjänsteman behörigen attesterade, har utskottet funnit önskligt, att
sådana åtgärder vidtagas, att utbetalning å ifrågavarande expensanslag
ej sker utan vederbörlig anordning eller attest; och förväntar utskottet,
att rättelse härutinnan varder för framtiden iakttagen. Under uttalande
härav har utskottet ansett sig böra vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
4:o) Under lantförsvarsdepartementet, § 10, hava revisorerna omförmält,
hurusom det väckt revisorernas uppmärksamhet, att i kostnad
för lejning av hästar för Göta livgardes övningar i visst fall utbetalts,
förutom åkdonslega, ej mindre än 29 kronor 50 öre för häst och dag,
vilket belopp synts revisorerna anmärkningsvärt högt.
I anledning av denna anmärkning hava förklaringar avgivits dels
av sekundchefen för Göta livgarde, dels ock av arméförvaltningens intendentsdepartement,
vilka förklaringar återfinnas å sid. 16—19 i del III
av revisionsberättelsen, och till vilka utskottet tillåter sig hänvisa.
Ifrågavarande lejningspris har, såsom i förklaringarna upplyses,
antagits av chefen för IV arméfördelningen enligt kontrakt vid central
hästlejning för arméfördelningens truppförband under 1920 års fälttjänstövningar.
Det synes utskottet, att vid uppgörande av sagda kontrakt
behörig hänsyn till statsverkets intressen icke tagits, och synes med
anledning härav, åtgärder böra vidtagas till förebyggande av att en
dylik anordning upprepas.
Utskottet vill erinra, hurusom i anledning av vissa av 1915 års
revisorer gjorda anmärkningar rörande lega för hästar och fordon under
1914 års mobilisering av Stockholms landsstormsområde riksdagen (skri
-
Utskottet.
Hästlejning skosinader
vid
Göta livgarde.
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
Allmänna
lägerkassornas
besparingsmedel.
Utskottet.
Polisunder
rättelser.
velse nr 206 år 1916) framhöll, att en särskild undersökning borde
vidtagas för utrönande, huruvida åtgärder i då påtalade fall vore av
nöden för ett behörigt tillvaratagande av statens intressen, eller ock
eljest åtgärder från statens sida kunde anses av omständigheterna påkallade.
Aven i nu förevarande fall anser utskottet en motsvarande
undersökning väl motiverad och får fördenskull hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning
för utrönande, huruvida några särskilda åtgärder
böra vidtagas i anledning av vad revisorerna
i denna sak anmärkt, samt, för den händelse undersökningen
skulle sådant föranleda, vidtaga de ytterligare
åtgärder, som av densamma påkallas.
5:o) Under lantförsvarsdepartementet, §11, hava revisorerna vidare
omförmält, hurusom vid åtskilliga regementen av allmänna lägerkassomas
besparingsmedel utbetalningar gjorts bland annat till inköp av motorfordon
samt till »förskottsD-ersättning till en idrottsförening, vilka utbetalningar
enligt revisorernas mening icke bort bestridas av sagda
besparingsmed el.
Beträffande vad revisorerna härutinnan anfört hänvisar utskottet
till revisionsberättelsen del I, sid. 17 —19.
över ifrågavarande anmärkning hava förklaringar avgivits av
vederbörande truppförbandschefer, vilka förklaringar återfinnas å sid.
19—27 i revisionsberättelsens del III.
Utskottet, som funnit anmärkningsvärt, att ifrågavarande besparingsmedel
disponerats för ovan bterörda ändamål, har velat vad revisorerna
i detta hänseende anfört för riksdagen
omförmäla.
6:o) Under civildepartementet, § 1, hava revisorerna framhållit,
hurusom enligt revisorernas mening kostnaderna för utgivande av tidningen
»Polisunderrättelser» måste anses onödigt höga, varvid erinringar
särskilt framställts beträffande tidningens trycknings- och administrationskostnader.
I fråga om vad revisorerna i denna sak närmare anföra hänvisar
utskottet till sid. 23—25 i revisionsberättelsens del I.
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
5
Förklaringar hava i ämnet avgivits dels av överståthållarämbetet
för polisärenden, dels ock av tredje polisintendenten i Stockholm, vilka
förklaringar återfinnas å sid. 36—39 i revisionsberättelsens del III.
Utskottet — som i sitt utlåtande nr 5 A, punkt 120, tillstyrkt för
första halvåret 1923 ett i förhållande till vad Kungl. Maj:t föreslagit
nedsatt belopp till utgivande av ifrågavarande tidning, vilken hemställan
jämväl av riksdagen bifallits — håller före, att kostnaderna för tidningen
måste med hänsyn till vad revisorerna anfört och i betraktande jämväl
av nedgående priser anses allt för höga, och vill utskottet uttala den
förväntan, att åtgärder från Kungl. Maj:ts sida varda vidtagna till att
sagda kostnader nedbringas till ett belopp, som står i skäligt förhållande
till tidningens omfattning, samt att i övrigt all nödig sparsamhet iakttages
i avseende å tidningens framställning och administration. Vad
revisorerna i denna punkt anfört, har utskottet ansett sig böra för riksdagen
omförmäla.
7:o) Under finansdepartementet, § 2, hava revisorerna fäst uppmärksamheten
vid den behandling, som från byggnadsstyrelsens sida
kommit vissa byggnadsfrågor till del. Särskilt hava revisorerna erinrat
om behandlingen av frågan om nybyggnad för dubbelseminarium i
Umeå. Lösningen av denna fråga har, enligt vad revisorerna framhålla,
blivit genom byggnadsstyrelsen väsentligt fördröjd, något som revisorerna
finna i hög grad beklagligt. I avseende å vad revisiorerna härutinnan
i övrigt anfört, hänvisar utskottet till revisionsberättelsens del I sid.
30—34.
I- ärendet har förklaring avgivits av byggnadsstyrelsen, vilken förklaring
jämte densamma åtföljande memorial och promemoria återfinnes
å sid. 77—92 i revisionsberättelsens del III.
Den behandling, som från byggnadsstyrelsens sida kommit seminariebyggnadsföretaget
i Umeå till del, synes utskottet vara ägnad att väcka
uppmärksamhet. Byggnadsföretaget, som beslöts av 1920 års riksdag
och som då förväntades hava framskridit väsentligt redan år 1921, befinner
sig ännu på ett förberedande stadium och beräknas nu ej vara
slutfört förr än tidigast i slutet av år 1924. Om ock redan själva förhalandet
av frågan synes i och för sig böra beklagas, framträder det
anmärkningsvärda i saken i så mycket skarpare dager, om man tager i
betraktande, att orsaken till dröjsmålet är att söka däri, att byggnads
-
Utskottet.
Byggnadsstyrelsen.
(Nybyggnad
för dubbelseminarium
i Umeå.)
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
August
Abrahamsons
stiftelse.
styrelsen emot riksdagens bestämt uttalade och på sakkunnig utredninggrundade
mening i det längsta vidhöll en avvikande uppfattning rörande
en viss del av ifrågavarande byggnadsföretag. Då riksdagen med hänsyn
till det trängande behovet på en enskild motion anslog medel till
nya byggnader för folkskoleseminariet i Umeå, var detta riksdagens
beslut uppenbarligen dikterat av eu önskan, att seminariet med största
möjliga skyndsamhet måtte beredas hjälp i sina lokala trångmål. Syftemålet
att vinna en snar lösning av byggnadsfrågan har emellertid genom
den verkställande och närmast ansvariga myndighetens åtgöranden icke
blivit uppnått, och dröjsmålet har föranlett fortsatta olägenheter för
undervisningen. Vid nu anförda förhållanden kan utskottet ej annat än
uttala sin anslutning till vad revisorerna i detta hänseende anfört,
och finner utskottet det sätt, varpå byggnadsstyrelsen handlagt ifrågavarande
ärende, vara synnerligen anmärkningsvärt, till följd varav
utskottet nu ansett sig böra vad i saken förekommit för riksdagen
omförmäla.
8:o) Under ecklesiastikdepartementet, § 7, hava revisorerna — under
érinran, att sedan August Abrahamsons stiftelse övertagits av staten,
dess verksamhet redan påkallat ganska avsevärda anslag av statsmedel —
uttalat den uppfattningen, att ett fortsättande av stifielsens verksamhet
utan en omläggning av dess skötsel med visshet komme även framgent
att för statsverket medföra högst betydande utgifter, och hava revisorerna
därför velat ifrågasätta, huruvida icke en undersökning borde komma
till stånd i syfte att utröna möjligheten av att genom förändringar i den
ekonomiska förvaltningen försätta stiftelsen i den ställning, att avkastningen
av stiftelsens egna inkomstkällor kunde i huvudsak täcka utgifterna
för en inom ramen av testamentets föreskrifter utövad verksamhet.
I avseende å vad revisorerna i övrigt anfört hänvisar utskottet till
sid. 42—47 i revisionsberättelsens del I.
I en vid revisionsberättelsen till denna punkt fogad reservation
hava herrar E. Kristensson, Ollas Ericsson, Oscar Olsson, Å. Ingeström
och G. Rosen framhållit, att, sådana som förhållandena med avseende
å stiftelsen efter dess övertagande av staten varit ordnade, den staten
påvilande förpliktelsen kunde komma att för statsverket medföra kostnader,
vilka ställde sig mer än skäligt höga i förhållande till den sak,
det gällde. Då stiftelsens ekonomi för närvarande icke satte stiftelsen
i stånd att med egna medel bestrida utgifterna för sin verksamhet,
göres i reservationen gällande, att en undersökning borde vidtagas till
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
7
utrönande av huruvida icke eu bestämd uppdelning av överinseendet
över stiftelsen kunde äga rum, så att ledningen av undervisningsarbetet
vid Näs och stiftelsens ekonomiska förvaltning lades i skilda händer
under stiftelsens styrelse som den sammanhållande faktorn. Vidare borde
enligt reservanternas mening tagas under övervägande, huruvida icke läroanstalten
borde, givetvis med bibehållande av en möjligen till antalet
ledamöter förminskad lokal styrelse, ställas under överinseende av skolöverstyrelsen,
varjämte reservanterna uttalat sig för en undersökning
rörande möjligheterna för ett utsträckt utnyttjande av slottsbyggnaden
i förhållande till vad nu vore fallet; och hava reservanterna ansett, att
en undersökning enligt de av reservanterna angivna riktlinjerna borde
komma till stånd, innan staten beviljade ytterligare anslag till ifrågavarande
stiftelse.
Beträffande vad reservationen i övrigt innehåller hänvisar utskottet
till sid. 182—184 i revisionsberättelsens del I.
I anledning av vad riksdagens revisorer i nu förevarande punkt
anfört hava förklaringar avgivits av föreståndaren för August Abrahamsons
stiftelse samt av stiftelsens styrelse, vilka förklaringar återfinnas å
sid. 110—116 i revisionsberättelsens del III.
Av vad i revisionsberättelsen rörande August Abrahamsons stiftelse
förekommit, har utskottet erhållit den uppfattningen, att förhållandena
i avseende å stiftelsens ekonomi icke äro tillfredsställande. Till
förebyggande att för framtiden betydande anspråk komma att ställas
på statens medverkande till fortsatt uppehållande av verksamheten därstädes,
är det enligt utskottets mening önskligt, att en ändring härutinnan
kommer till stånd och att åtgärder vidtagas, för vinnande av
ett bättre utbyte av de till stiftelsen hörande i egentlig mening ekonomiska
företagen och dymedelst även stiftelsen sättes bättre i stånd att
fylla sitt ändamål. De riktlinjer, som reservanterna låtit komma
till uttryck, synas utskottet jämväl böra tagas under övervägande.
Då utskottet sålunda håller före, att en undersökning i frågan kan
vara ägnad att bidraga till eu ändring i den nuvarande onekligen
tunga och kostsamma administrationen av stiftelsen och till ernående
av en fördelaktigare ekonomisk ställning för densamma ävensom av
förbättrade anordningar i övrigt får utskottet hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning
angående den förändring av organisationen av
Ut sko
8
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
Besiktningsoslnader
för
avdikningsföretag.
Utskoitet.
den ekonomiska förvaltningen och ledningen av August
Abrahamsons stiftelse, som kan anses vara av förhållandena
betingad.
9:o) Under jordbruksdepartementet, § 2, hava revisorerna i fråga
om de med statsmedel understödda avdikningsföretagen uppmärksammat,
att i vissa fall resekostnaderna för lantbruksingenjörer och deras biträden
i och för arbetenas besiktigande uppgått till belopp, som överstege de
på grund av besiktningarna utbetalta statsbidragen. Revisorerna hava
uttalat önskvärdheten av att kostnaderna för dylika förrättningar nedbringades,
och hava revisorerna ansett det i sådant syfte böra undersökas,
huruvida icke en tillfyllestgörande kontroll kunde vinnas exempelvis
därigenom att besiktningarnas utförande anförtroddes åt jordbrukssakkunniga
personer, boende å eller i närheten av förrättningsorterna,
såsom gode män vid lantmäteriförrättningar eller vandringsrättare. I
avseende å vad revisorerna i övrigt i denna sak anfört, hänvisar utskottet
till revisionsberättelsen del I, sid. 49.
Méd anledning av vad revisorerna i denna punkt anfört, hava
förklaringar avgivits dels av statens lantbruksingenjör i Västerbottens
läns norra del och Norrbottens läns södra del dels ock av lantbruksstyrelsen,
vilka förklaringar återfinnas å sid. 118—125 i revisionsberättelsens
del III. Lantbruksstyrelsen har i sin förklaring angivit
vissa utvägar, som utan att äventyra avsyningarnas effektivitet kunna
vara ägnade att nedbringa de härför erforderliga kostnaderna. Bland
annat har styrelsen dels framhållit, att ifråga om avsyning statsverket
icke borde bekosta förrättningsarvode mer än för en förrättning vid
samma företag dels ock ifrågasatt, att med besiktning av företag kunde
få anstå, till dess att dylik besiktning kunde anordnas i lämpligt sammanhang
med andra förrättningar.
Utskottet har i förevarande fråga ansett sig böra betona nödvändigheten
av att lantbruksingenjörernas förrättning sresor så planläggas,
att de åsamka statsverket minsta möjliga kostnad. I fråga om de av
revisorerna angivna utvägarna härför ställer sig utskottet dock något
tveksamt. Vad åter lantbruksstyrelsen anfört och de synpunkter, som i
dess utlåtande kommit till uttryck, synes utskottet värda allt beaktande,
och förväntar utskottet, att antingen de åtgärder, sagda ämbetsverk
ifrågasatt, varda upptagna till vederbörlig prövning och, därest de befinnas
gagneliga, komma till utförande, eller ock på annat sätt sörjes
för, att statsverket för nu ifrågavarande ändamål icke åsamkas kost
-
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
9
nåder, som ej stå i rimlig proportion till utbetalta statsbidrag. Under
uttalande härav har utskottet velat vad i denna fråga förekommit för
riksdagen
omförmäla.
10:o) Under rubrik »kommittéväsendet», § 4, hava revisorerna statsbouägnat
statsbokföringskommitténs räkenskaper en ingående granskning
och därvid funnit anledning till vissa erinringar. Det har väckt revisorernas
uppmärksamhet, att i kommittépersonalens avlöningar i vissa
fall vidtagits förhöjningar, som vida överstiga icke endast de för motsvarande
avlöningar utgående dyrtidstilläggen för statstjänstemän utan
även vad som skulle betingas av full ersättning för levnadskostnadernas
ökning. Särskilt hava revisorerna uppmärksammat, ätt personalens
arvoden vid två olika tillfällen undergått förhöjning, utan att protokoll
däröver finnes, och hava revisorerna ansett vara självfallet, att besluten
i fråga om personalens arvoden bort protokollföras. Vidare hava revisorerna
bland annat fäst sig vid att å kommitténs giroräkning i riksbanken
vid upprepade tilliällen gjorts uttagningar till växlande belopp
utan att, såvitt av verifikationerna framginge, utgifter till motsvarande
belopp blivit bestridda förr än efter understundom ganska avsevärd tid.
Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört, hänvisar utskottet
till revisionsberättelsens del I, sid. 62—66.
I anledning av revisorernas sålunda gjorda erinringar har förklaring
avgivits av statsbokföringskommitténs verkställande ledamot, dåvarande
statskommissarien, nuvarande generaldirektören C. L. Tenow, vilken
förklaring återfinnes å sid. 144—150 i revisionsberättelsens del III.
Genom remiss den 7 januari 1922 anbefallde Kungl. Maj:t justitie- vtskottet.
kanslersämbetet att efter verkställande av de ytterligare utredningar och
undersökningar, som kunde anses påkallade, till Kungl. Maj:t inkomma
med utlåtande i ifrågavarande ärende. Det sålunda infordrade utlåtandet
har ämbetet avgivit den 6 april 1922. Genom beslut den 13 i samma
månad överlämnade Kungl. Maj:t ärendet till justitiekanslersämbetet för
den åtgärd, vartill ämbetet kunde finna fog, och har justitiekanslersämbetet
sedermera den 15 april 1922 förordnat, att handlingarna i
ärendet skola överlämnas till advokatfiskalsämbetet hos kammarrätten,
varvid justitiekanslersämbetet hänvisat till sitt bland handlingarna befintliga
utlåtande.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 sand. 48 höft. (Nr 84.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
Vissa kommittéer.
Utskottet.
Då ärendet sålunda är överlämnat till vederbörande åklagarmyndighet
för den åtgärd, som på densamma må ankomma, har utskottet
allenast velat vad i frågan förekommit för riksdagen
omförmäla.
ll:o) Statsrevisorerna hava i årets berättelse upptagit kostnaderna för
kommittéväsendet till behandling i en särskild avdelning. Efter att hava
påvisat, att anslagen till utredningar genom kommittéer och sakkunniga,
sammanlagt 1,560,000 kronor, överskridits med icke mindre än
4,274,137 kronor 63 öre, framlägga statsrevisorerna en tabell över utgifterna
för de till ett antal av 44 uppgående kommittéer, vilkas kostnader
för revisionsåret uppgått till mer än 25,000 kronor. Av de sammanlagda
kostnaderna för dessa kommittéer, 3,065,249 kronor 66 öre,
hava 756,255 kronor 92 öre utgått som arvoden åt ordförande och
ledamöter, 151,285 kronor 4 öre som ersättning åt statstjänstemän i
kommittéerna för mistade löneförmåner samt 326,388 kronor 35 öre
som sekreterararvoden. Men dessutom hava 308,085 kronor 91 öre
eller nära tiondedelen av hela kostnaden åtgått till rese- och traktamentsersättning,
366,483 kronor 88 öre till hyror och expenser, 456,224
kronor 82 öre till tryckningskostnader och 700,495 kronor 74 öre —
alltså mer än femtedelen av hela summan — till ersättning åt biträden
och vaktmästare.
Vid sin detalj granskning av vissa kommittéers arbete (sid. 60—75
i revisorernas berättelse del I) hava statsrevisorerna också påtalat anmärkningsvärda
förfaranden, som i hög grad kunnat bidraga att onödigt öka
kostnaderna för kommittéväsendet.
Statsrevisorerna hava också påtalat det allt mer omkring sig gripande
förfaringssättet, att ämbetsverken i stället för Kungl. Maj:t eller
departementschefen — visserligen efter Kungl. Maj:ts bemyndigande —
tillkalla sakkunniga, för vilkas utredningar kostnaderna bestridas av
kommittéanslaget. Åtminstone en av dessa sakkunnigutredningar har
växt ut till en omfattande kommitté.
Beträffande statsbokföringskommittén har utskottet avgivit yttrande
under 10:o).
De avgivna förklaringarna återfinnas sid. 150—190 i revisionsberättelsen
del III.
I anledning av de erinringar och uttalanden, som av revisorerna
sålunda gjorts beträffande såväl kommittéväsendet i dess helhet som
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
11
särskilda kommittéer och sakkunnigutredningar, har utskottet velat erinra
därom, att sedan åtskillig tid Kungl. Maj:t hatt uppmärksamheten fästad
på nödvändigheten att i görligaste mån begränsa utgifterna för ifrågavarande
ändamål, och att i sådant syfte bestämmelser och föreskrifter
blivit från Kungl. Maj:ts sida utfärdade för ernående av en större
kontroll och dymedelst ett förebyggande att utgifterna i förevarande
hänseende springa allt för mycket i höjden. Utskottet vill härutinnan
allenast hänvisa till Kungl. Maj:ts kungörelse den 29 augusti 1921 med
vissa bestämmelser angående kommittéer. Då sålunda från Kungl Maj:ts
sida åtgärder vidtagits, varigenom man torde kunna förvänta, att kostnaderna
av nu ifrågavarande slag komma att i högst väsentlig grad
nedbringas, har utskottet allenast velat vad i denna fråga förekommit
för riksdagen
omförmäla.
12:o) Under rubriken rese- och traktamentsersättning hava revisorerna
efter granskning av räkenskaperna hos vissa myndigheter uppmärksammat,
att ersättningar för i tjänsten företagna resor ofta debiterats
med synnerligen höga belopp samt att gottgörelse lämnats för
resor, beräknade efter längre färdväg, då kortare sådan kunnat användas,
och även i verkligheten använts. Efter anförande av åtskilliga
exempel huvudsakligen beträffande resor, företagna av inskrivningsnämnder
i vissa norrländska rullföringsområden, hava revisorerna framhållit
önskvärdheten av att den pågående revisionen av resereglementet
skyndsamt måtte slutföras samt att planläggningen av åtskilliga tjänsteresor
borde ske på sådant sätt, att statsverket icke åsamkades större
utgifter än som vore nödvändiga. Beträffande vad revisorerna i övrigt
härutinnan anfört, hänvisar utskottet till revisionsberättelsens del I sid.
75—78.
I anledning av vad revisorerna i denna punkt anfört, hava förklaringar
avgivits dels av riksräkenskapsverket dels ock av åtskilliga
rullföringsområdesbefälhavare och ledamöter i de av revisorerna påtalade
inskrivningsnämnderna, vilka förklaringar återfinnas å sid. 190—
206 i revisionsberättelsens del III.
Beträffande vad revisorerna i fråga om rese- och traktamentsersättningar
anfört, får utskottet erinra, att Kungl. Maj:t den 17 februari
1922 utfärdat kungörelse angående ändrad lydelse av vissa paragrafer
Rese- och
traktamentserstUtningar.
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
Kostnader för
papper och
blankettryck.
Ut skottet.
i resereglemente! den 13 december 1907. I denna kungörelse hava
bestämmelser meddelats, enligt vilka bland annat dels resekostnadsersättning
ej får utgå för annan eller längre väg, än som verkligen
tillrygga!ägta, dels förutvarande rätt till ersättning för transport av reseffekter
upphävts, dels ock uttryckligen föreskrivits, att reseräkning skall
tydligt angiva den använda resvägen samt innehålla uppgift om det för
varje del av resan anlitade fortskaffningsmedel och om den vagnsklass,
som vid resa i sovvagn använts. Vid nu anförda förhållande och då
dessutom, enligt vad utskottet har sig bekant, nytt resereglemente är
under utarbetande och snart torde vara att emotse, varigenom en rättelse
i nu påtalade missförhållanden kan förväntas, har utskottet allenast
velat vad i denna fråga förekommit för riksdagen
omförmäla.
13:o) Under rubriken kostnader för papper och blankettryck
hava revisorerna påpekat, att önskvärd sparsamhet med papper och
blanketter i allmänhet icke iakttagits, varpå exempel i berättelsen anföres.
Då ämbetsverken i regel gjorde sina inköp av papper och skrivmaterialer
hos viss firma i Stockholm, hava revisorerna framhållit, att
förmånligare priser skulle kunna erhållas, om konkurrens här finge göra
sig gällande. Vad särskilt angår tryckningskostnaderna hava revisorerna
uppmärksammat, att utförande av det blankettryck hos landsortstryckerier
ställt sig avgjort ekonomiskt fördelaktigare än arbetets
utförande hos tryckerier i Stockholm. Åven vid utförande av tryckning
i Stockholm borde enligt revisorernas mening anbud infordras ej allenast
från större tryckerier utan även från mindre sådana. Beträffande
vad i övrigt revisorerna i dessa hänseenden anfört hänvisar utskottet
till revisionsberättelsens del I sid. 78—81.
Enligt vad utskottet har sig bekant, har sedan länge inom ett flertal
ämbetsverk uppmärksamheten varit riktad på nödvändigheten att nedbringa
kostnaderna för papper. Åtgärder i sådant syfte hava också på
sina håll i stor utsträckning vidtagits, och förväntar utskottet, att vad
i detta avseende ytterligare kan göras varder snarast bragt i verkställighet.
Vad revisorerna anfört i fråga om anlitande av landsortstryckerierna
för visst blankettryck, finner utskottet beaktansvärt, och anser
utskottet det synnerligen önskligt, att vid större beställningar anbud
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
13
inhämtades ej endast från de större tryckerierna i Stockholm utan även
från de mindre tryckerierna därstädes och från vissa landsortstryckerier.
Genom en dylik konkurrens på detta område torde givetvis en nedsättning
av tryckningskostnaderna vara att emotse. Vad i detta ärende
förekommit har utskottet velat för riksdagen
omförmäla.
14:o) Under Statens järnvägar § 5 hava revisorerna — med förmälan
att revisorerna vid två tillfällen besökt statens järnvägars kontorsbyggnad
vid Tomteboda — beträffande de där inrymda statistiska
kontoret och kontrollkontoret uppmärksammat, att den uppsikt, som för
närvarande utövades i ändamål att den talrika personalen med punktlighet
och noggrannhet fullgjorde sitt arbete, icke vore fullt effektiv.
Särskilt hava revisorerna uttalat önskvärdheten att beträffande personalens
måltidsrast, som för närvarande enligt varje befattningshavares eget
bestämmande uttages under en halvtimme (för somliga tjänstemän en
timme) mellan klockan 11—1 på dagen, en ändring skedde i den riktningen,
att en uppdelning i bestämda grupper efter de olika kontoren
eller avdelningarna ägde rum, så att varje sådan grupp erhölle sin rast
under de till måltid anslagna timmarna. I avseende å vad revisorerna
i övrigt rörande ifrågavarande kontor anfört, hänvisar utskottet till revisionsberättelsens
del I sid. 94—96.
Med anledning av vad revisorerna i angivna hänseenden under
denna paragraf anfört, hava förklaringar avgivits av järnvägsstyrelsen
samt av föreståndarna för ifrågavarande båda kontor, vilka förklaringar
återfinnas å sid. 224—225 och sid. 228—233 i revisionsberättelsens
del III. _
Då enligt vad utskottet inhämtat, åtgärder äro vidtagna för vinnande
av rättelse i de av revisorerna anmärkta hänseenden och bättre
kontroll i avseende å arbetenas effektivitet således kan förväntas, har
utskottet allenast velat vad i frågan förekommit för riksdagen
omförmäla.
Statens järnvägars
kontorsbyggnad
vid Tomteboda.
Utskottet.
15:o) Vad i övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat, har
utskottet funnit dels hava medfört åsyftad eller i utsikt ställd rättelse,
14
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
dels vara av vedebörandes utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara
av den vikt, att, oaktat förklaringen ej varit fullt tillfredsställande,
någon riksdagens åtgärd bort av förhållandena föranledas, dels slutligen
icke hava varit av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla
något yttrande; vilket utskottet skolat för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 16 maj 1922.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes-slutbehandling inom utskottet hava närvarit,
vid punkterna 1 — 14:
från första kammaren: herrar S. H Kvarnselius, A. C■ Lindblad, N. A. Nilsson, H.
F. Lamm, C. P. V. Nilsson, 0. U. B. Olsson, J. L. Widell, C. Gr. Ekman, J. Nilsson i Malmö,
0. Bergqvist, E. A. Hallin och A B■ Booth samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, J. Jönsson i
Revinge, 0■ Hson Waldén, 0. Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson
i Landeryd, 0. Nilsson i Örebro, J. D. Norman, S. E. Ljungkvist, S. J. Karlsson i Nynäshamn
och B. F.son Holmgren
med undantag därav att i behandlingen av punkterna 11—14 deltagit herr A. E. Ljutigberg
i stället för herr K. V. Bydén.
vid punkt 15:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnselius, C. P. V. Nilsson, 0■ U. B. Olsson,
J. L. Widell, G. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö, 0. Bergqvist, E. A. Hallin, K. E. Anders
son, P. A. Bergström, C■ Johansson och F. 0. Struts samt
från andra kammaren: herrar K. V. Bydén, J. Jönsson i Revinge, 0. H.son Waldén,
0. Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, 0. Nilsson i
Örebro, S. E. Ljungkvist, A. E. Ljungberg, S. J. Karlsson i Nynäshamn och B. F.son Holmgren.
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
15
Reservationer:
vid punkt 10 (statsbokföringskommittén) av herrar O. U. B. Olsson,
O. Olsson i Kullenbergstorp och J. D. Norman, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:
»Då ärendet sålunda är överlämnat till vederbörande åklagarmyndighet
för den åtgärd som på densamma må ankomma, har utskottet
ej ansett sig böra i annan mån uttala sig i avseende å revisorernas i
denna punkt gjorda erinringar än att utskottet funnit det vara. synnerligen
anmärkningsvärt, att statsbokföringskommitténs beslut rörande avlöningsförhöjningar
åt kommitténs personal icke protokollförts. Vad i
ärendet förekommit har utskottet emellertid nu allenast velat för riksdagen
omförmäla.
»
vid punkt 15
av herrar S. H. Kvarnselius, C. P. V. Nilsson, J. L. Widell,
C. G. Ekman, K. E. Andersson, F. O. Struts, J. Jönsson i Revinge,
O. Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Norup och P. B. Nilsson
i Landeryd, vilka ansett att vad statsrevisorerna under rubriken
»Statens vattenfallsverk» § 2, anfört rörande återköp av elektrisk kraft
från Trollhättans elektrotermiska aktiebolag, bort föranleda utskottet att
därom till riksdagen göra .en omförmälan.
av herrar K. E. Andersson och O. Olsson i Kullenbergstorp, vilka
ansett, att vad statsrevisorerna under rubriken »Kommittéväsendet», § 13,
anfört rörande lagerhusbyggnadskommissionens åtgärder med lagerhusens
uppförande, bort föranleda utskottet att därom till riksdagen göra en
omförmälan.