Statsutskottets utlåtande Nr 70.

1

Sr 70.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1922 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till överenskommelse angående vissa ändringar i dels de
med Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget
Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund
tidigare ingångna avtal, dels ock den för förstnämnda
bolag fastställda bolagsordning.

(4:de avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1922 dagtecknad proposition,
nr 129, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över linansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen bemyndiga Kungl. Magt att å statens vägnar med Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund träffa överenskommelse i enlighet
med följande vid propositionen fogade förslag.

Emellan Svenska Staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, är träffat följande avtal, innefattande
tillägg till och förändring av tidigare överenskommelser.

§ I Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag utfaster sig att, så fort sådant
lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som härvid
fogade bilaga utvisar.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 Kind. 38 höft. (Nr 70.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

§ 2-

Till reglering’ av det parternas mellanhavande, som uppkommit i
anledning av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags åtagande dels enligt
§ 14 i överenskommelsen den 7 mars—29 juni 1907, dels ock enligt
senare kontrakt, i den mån bestämmelserna i nyssnämnda paragraf
därå äga tillämpning, ävensom i anledning av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds
åtagande i § 8 av kontraktet den 1 juli 1918 mellan
svenska staten, å ena sidan, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
och Norrbottens Järnverks Aktiebolag'', å andra sidan, bestämmes
härmed följande.

Mom. 1. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund förbinda sig att vid uppkommande fråga
om gäldande för tiden från och med den 1 januari 1921 av sådant tilläggtill
frakt, som avses med ovan berörda kontraktsbestämmelser (här nedan
benämnt frakttillägg), icke till sitt fredande från kravet åberopa krig
eller blockad, som förekommit före den 1 januari 1921.

Bolagen förbinda sig att för tiden efter den 1 januari 1922 inom
eu månad efter mottagandet likvidera av järnvägsstyrelsen utställd räkning
på frakttillägg för ett förflutet år ävensom gälda sex procent ränta
å frakttillägget från den dag, räkning blivit bolagen tillställd, till dess
betalning sker. Järnvägsstyrelsen förbinder sig å sin sida, att i den
mån principiella meningsskiljaktigheter rörande grunderna för frakttilläggets
beräkning-, vilka icke avse stadgandet i § 14 mom. 3 i 1907
års kontrakt, blivit för tidigare år avgjorda genom dom eller förlikning,
i sina uträkningar av frakttillägg tillämpa den mening, som lagts till
grund för det tidigare avgörandet.

Bolagen äga emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande
av vad bolagen anse sig hava fått betala för mycket samt
att tillgodonjuta ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det
till järnvägsstyrelsen erlagts, efter den procent, som bolagen skulle fått
vidkännas, om beloppet för tiden till återbetalningen behövt upplånas.

Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende
icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång,
där det gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och
åligger det alltså staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes
hava varit bolagens skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.

Mom. 2. Järnvägarna Gellivare-Biksgränsen och Gellivare-(Malmberget)-Svartön
skola för tiden från och med den 1 januari 1922 för

Statsutskottets utlutande Nr 70.

3

beräknande av ifrågavarande frakttillägg- anses såsom eu enhet, så att
överskott å endera järnvägen beräknas för fyllande av brist å den andra.
Frakttillägget skall beräknas till det belopp, varmed sammanlagda inkomsten
av samma järnvägar må hava för varje särskilt år understigit
kostnaden för järnvägarnas drift och underhåll jämte ränta å nuvarande
och blivande anläggningskostnad för dessa järnvägar, innefattande jämväl
alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön;
och skall denna ränta beräknas till fem procent, om den av LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
fraktade malmkvantiteten för året icke överstigit fem miljoner ton, och
i annat fall till fem procent jämte V20 procent däröver för varje påbörjat
hundratusendetal ton av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund fraktad malm över fem miljoner ton.

Mom. 3. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag tillerkänna befogenhet
att genom särskild representant taga del av räkenskaperna förståtens
järnvägar i den mån det erfordras för att följa beräkningarna
av frakttilläggen ävensom de beräkningar, som ligga till grund för
tillämpningen av mom. 4 b) under denna paragraf.

Mom. 4. Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom laga
kraftvunnen dom, skiljedom eller förlikning finnes skyldigt gälda något
belopp i frakttillägg för år 1920, skall bolaget senast inom två månader
därefter avräkningsvis betala det sålunda bolaget ålagda frakttillägg intill
ett belopp av fem miljoner kronor jämte sex procent ränta från 1920
års slut; och skola beträffande frakttillägg, som sålunda och i övrigt må på
angivet sätt åläggas bolaget för år 1920 ävensom för åren 1915—1919,
följande regler vinna tillämpning:

a) Beträffande förräntningen skall iakttagas, att frakttilläggen skola,
oberoende av den grund, som må varda angiven i dom, skiljedom eller
förlikning, förräntas efter sex procent om året från respektive fraktårs
slut, och att räntan skall vid varje kalenderårs slut läggas till kapitalet
och jämte detta förräntas.

b) För den händelse staten genom uppbärande av frakt för de i
tilläggsavtalet den 1 juli 1918 omnämnda »utfallna kvantiteter» malm
skulle under något år före år 1936 erhålla eu högre vinst än som
uppkommit, därest nu nämnda kvantiteter icke fraktats å järnvägarna,
skall ett belopp, motsvarande den sålunda uppkomna, överskjutande delen
av vinsten avskrivas å den skuld för nu ifrågavarande frakttillägg, vari
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag må häfta jämlikt ågången dom,
skiljedom eller förlikning; allt dock endast i den mån järnvägarnas
inkomst samma år överstiger sammanlagda beloppet av järnvägarnas

4

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

drift- och underhållskostnader samt tio procent av deras anläggningskostnader,
däri inbegripet statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar
å Svartön. Å sålunda gottskrivet belopp skall beräknas
ränta efter sex procent om året från utgången av det år, varunder
vinsten uppkommit, skolande denna ränta årsvis läggas till kapitalet
och med detta förräntas.

c) . Vid beräkning av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags skuld
för nu ifrågavavarande frakttillägg, skall nämnda bolag gottskrivas ett
belopp, motsvarande den ökning av inkomst- och förmögenhetsskatt
samt extra inkomst- och förmögenhetsskatt till svenska staten, som
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund
fått vidkännas genom att deras beskattningsbara inkomst för
något år blivit för högt upptagen av den anledning, att sådant frakttillägg
för åren 1915—1920 icke avdragits vederbörande år. Å sålunda
gottskrivet belopp skall beräknas ränta efter sex procent om året från
respektive skattebetaluingsdagar, skolande denna ränta vid varje kalenderårs
slut läggas till kapitalet och med detta förräntas.

Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag något år efter år 1920
upptager nu ifrågavarande frakttillägg eller någon del därav såsom omkostnad
samt dess inkomst och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds
inkomst genom utdelning från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
sålunda blir mindre än den eljest skolat vara, skall åter staten i
avräkning å det belopp, som enligt första stycket här ovan må tillkomma
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, gottskrivas ett belopp lika med
skillnaden mellan, å ena sidan, de sammanlagda skattebelopp, bolagen
haft att till staten erlägga, därest den beskattningsbara inkomsten icke
blivit på angivet sätt minskad, utan motsvarande belopp i stället utdelats
till vederbörande aktieägare, samt, å andra sidan, summan av de
bolagen verkligen debiterade skattebelopp. Jämväl å sålunda gottskrivet
belopp skall räknas ränta från respektive skattebetalningsdagar enligt
senast angiven grund.

Summan av de Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt b) och
c) tillkommande belopp jämte ränta må icke överstiga de frakttillägg
jämte ränta, som bolaget må hava ålagts gälda för åren 1915 — 1920.

d) Senast den 15 november 1936 skall hava skett uträkning av
statens mellanhavande med Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag per den
31 december 1936 på grund av bolaget enligt laga kraftvunnen dom,
skiljedom eller förlikning eventuellt åliggande frakttillägg för åren
1915 —1920 med hänsyn tagen till de i punkterna a)—c) här ovan lämnade
bestämmelser.

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

Hava Järnvägsstyrelsen och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
icke den 1 juli 1936 enats om sagda uträkning, skall uträkningen verkställas
av en skiljenämnd, bestående av tre personer, av vilka Järnvägsstyrelsen
utser en, bolaget en och Överståth&llarämbetet i Stockholm
den tredje.

e) Det belopp, som det enligt den i d) här ovan angivna uträkningmå
åligga Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att utgiva, skall, därest
staten begagnar den densamma enligt § 3 här nedan den 31 december 1936
tillkommande lösningsrätt, gäldas medelst avdrag å lösesumman. Om
inlösen icke äger rum, skall beloppet erläggas antingen kontant den 31
december 1936 eller, om Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund så
önskar, på det sätt att den 31 december ett vart av åren 1936—1940
erlägges dels eu femtedel, dels sex procent ränta å kvarstående belopp,
skolande dessa likvider åligga för åren 1936—1937 Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag samt för åren 1938—1940 Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund.

Skulle Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vilja före den 31 december
1936 helt eller delvis uppgöra eventuell skuld till staten för i
detta moment omhandlade frakttillägg, står det bolaget fritt, dock alltid
utan anspråk på andel i järnvägarnas vinst enligt b) här ovan för tiden
från och med det år, varunder slutbetalning ägt rum, och skall, även
om bolaget betalar frakttillägg utan avvaktande av dom, skiljedom eller
förlikning, som ovan nämnts, bolaget vara skyldigt att tillika gälda
ränta till betalningsdagen enligt ovan under a) angivna grund.

f) Därest Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag eller Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund i sina räkenskaper såsom omkostnad
upptager frakttillägg för åren 1915 —1920 så sent, att hänsyn till därav
förorsakad minskad skatt till staten icke kan tagas vid den under d)
härovan omförmälda uträkning, är vartdera bolaget pliktigt att senast
en månad efter utgången av vederbörande skatteuppbördstermin till staten
utgiva ersättning för den för bolaget uppkomna minskningen i
skatt, beräknad enligt de under c) andra stycket här ovan angivna
grunder. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag enligt detta stycke åliggande
ersättning, vilken förfaller till betalning efter 1937 års utgång,
skall gäldas av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund. Summan av
de staten enligt c) andra stycket här ovan gottskrivna belopp jämte
ränta till 1936 års utgång samt de staten enligt detta stycke tillkommande
ersättningar må icke överstiga summan av de LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag enligt c) första stycket här ovan g-ottskrivna
belopp jämte ränta till 1936 års utgång.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

Mom. 5. Här ovan träffade bestämmelser må icke i någon mån
inverka på det rättsliga bedömandet av frågan om tolkningen och tilllämpningen
av § 14 i 1907 års kontrakt.

§o

o.

Mom. 1. Staten utlaster sig att icke begagna sig av den staten
enligt § 9 av 1907 års överenskommelse tillkommande rätt, att den 31
december 1932 inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält.

Mom. 3. Däremot medgives staten rätt att den 31 december 1936
lösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, som nu tillhöra
eller intill sagda dag förvärvats av Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund
eller Aktiebolaget Gellivare Malmfält. Vill staten begagna
denna sin lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1934 hos Trafik
aktieboi aget Grängesberg-Oxelösund samt hos Aktiebolaget Gellivare
Malmfält, om detta bolag då ännu består; och skall i fråga om statens
rätt att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna
därför, om avdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande
vad i § 9 av 1907 års överenskommelse är stadgat äga motsvarande
tillämpning, dock med iakttagande av dels bestämmelsen i § 5
mom. 2 här nedan, dels ock följande förändringar och tillägg:

a) Till grund för beräkningen av lösesumman skall, med iakttagande
av bestämmelserna i § 5 av kontrakt den 4 april—18 juli 1913, tagas
den årliga medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skäligen bör
anses hava haft å försäljningen av den malm, som bolaget brutit och
tillgodogjort sig under åren 1922—1933. Har kvantiteten av denna

malm överstigit trettiosex miljoner (36,000,000) ton från malmfältet i

Kirunavara eller nio miljoner (9,000,000) ton från Gellivare malmfält,
skall från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt å de överskjutande
kvantiteterna. Ej heller må för åren 1932 och 1933 i beräknin gen

medtagas vinsten på mer än medeltalet av de kvantiteter malm,
som i beräkningen medtagas för åren 1922—1931, i den mån ej ett
medtagande av större kvantiteter för nämnda två år erfordras för att
ovan angivna kvantiteter för hela tolvårsperioden skola uppnås.

Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av malm
ägt rum under ifrågavarande tolvårsperiod, skall den tid avbrottet varat,
icke medtagas i beräkningen; och skola för sådan händelse de i föregående
stycke angivna kvantiteterna 36,000,000 ton och 9,000,000 ton
undergå motsvarande minskning.

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

7

b) Från lösesumman skall avdragas:

1) vad staten eller den, som företräder statens rätt, jämlikt den
i § 2 mom. 4 d) bär ovan omförmälda uträkning må äga att
fordra på grund av den av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
ingångna garanti rörande kostnader och förräntning
å järnvägarna Gellivare—Riksgränsen och Gellivare (Malmberget)—Svartön; 2)

det i 1913 års överenskommelse § 4 stadgade vederlag för
genom nämnda överenskommelse föranledd minskning av
malmtillgången i Kirunavara och Gellivare malmfält jämte
fyra procent ränta därå från den 1 januari 1933.

c) Begagnar staten sig av densamma tillkommande lösningsrätt,
skall lösesumman med det belopp, vartill densamma efter vederbörliga
avdrag uppgår, erläggas, efter statens val, enligt ettdera av följande
tre alternativ:

1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att
dröja med erläggande av lösesumman eller någon del därav
intill den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för
staten att meddela Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
och Aktiebolaget Gellivare Malmfält dagen för inbetalningen
en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta
å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning
sker;

2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel järn te
upplupna räntor den 31 december ett vart av de fyra närmast
följande åren; skolande oguldna delar av lösesumman från
inlösningsdagen förräntas efter fyra procent om året t. o. m.
den 31 december nästföljande år samt därefter med sex
procent om året;

3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte
upplupna räntor den 31 december ett vart av de nio närmast
följande åren; skolande oguldna delar av lösesumman förräntas
på sätt under 2) säges.

Det åligger staten att senast inom den tid, inom vilken det står
staten öppet att återkalla tillsägelse om inlösning, meddela bolagen enligt
vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.

I händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd, som
bär medgivits, äger Sveriges riksbank att utan hinder av bestämmelsen
i 1907 års kontrakt § 21 mom. 4 överlämna de i riksbanken nedsatta
aktierna till staten, sedan inlösningsdagen inträtt och staten tillställt

8

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund och Aktiebolaget Gellivare
Malmfält förbindelser å lösesummans belopp eller resterande del därav,
allt jämte ovan stadgade ränta.

Mom. 3. De i § 10 av 1907 års avtal för åren 1933—1937 fastställda
kvantiteterna järnmalm femton miljoner (15,000,000) ton för
Kirunavara malmfält och tre miljoner sjuhundrafemtiotusen (3,750,000)
ton för Gellivare malmfält skola så fördelas, att Luossavaära-Kiirunavaara
Aktiebolag därav äger bryta under åren 1933—1936 från Kirunavara
malmfält tolv miljoner (12,000,000) ton och från Gellivare malmfält
tre miljoner (3,000,000) ton samt under år 1937 utöver eventuella
rester å nyssnämnda kvantiteter från Kirunavara malmfält tre miljoner
(3,000,000) ton och från Gellivare malmfält sjuhundrafemtiotusen (750,000)
ton, allt oberäknat varpmalm.

Mom. 4. Med ändring av vad i § 9 mom. 2 av 1907 års kontrakt
och § 6 av 1908 års kontrakt föreskrives om ersättning för icke bruten
och bortfraktad malm, stadgas härmed följande.

Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till
utgången av år 1936 bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget
enligt dels 1907 års kontrakt, § 7, dels 1908 års kontrakt, § 1, och dels
denna paragraf mom. 3 äger tillgodogöra sig från Kirunavara och
Gellivai''e malmfält, eller tillhopa etthundrasjutton miljoner sjuhundrafemtiotusen
(117,750,000) ton, skall, i händelse av inlösen, varom i denna
paragraf mom. 2 sägs, staten utöver lösesumman för aktierna lämna
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund och aktiebolaget Gellivare
Malmfält ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag belöper, för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats,
dock i intet fall för mera äu sju miljoner (7,000,000) ton, varvid varje
ton beräknas till ett pris motsvarande sistnämnda bolags enligt § 9
mom. 1 i 1907 års kontrakt samt bestämmelserna i detta kontrakt uppskattade
medelvinst under åren 1922 —1933 per ton malm med avdrag
av det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under åren 1933 —
1936, skolat jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning
å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.

Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på
åsämjande av nio ojäviga gode män, utsedda på sätt i 1907 års avtal
§ 9 mom. 1 sägs; och beloppet erlägges kontant före utgången av
år 1937.

Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1936 års utgång och
har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag till den tiden ej medhunnit
att bryta och utfrakta etthundrasjutton miljoner sjuhundrafemtiotusen

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

9

(117,750,000) ton, skall bolaget äga utfxakta vad som brister under år
1937, dock ej mera än fyrahundratusen (400,000) ton utöver vad bolaget
enligt 1907 års kontrakt och mom. 3 här ovan äger frakta under år
1937; skolande härvid bestämmelserna i § 10 i 1907 års kontrakt i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment och i § 11 i
1907 års kontrakt skola, på sätt i 1918 års tilläggsavtal förutsättes, de
i sagda avtal omförmälda »utfallna kvantiteter», i den mån de belöpa
på 1907 och 1908 års kontrakter, betraktas som om de blivit av bolaget
brutna och bortfraktade.

Mom, 5. I övrigt gäller, att, därest staten begagnar den densamma
nu medgivna inlösningsrätt den 31 december 1936, alla de påföljder,
som enligt parternas tidigare avtal skolat inträda vid 1932 års
utgång, därest staten begagnat sin inlösningsrätt den 31 december 1932,
i stället skola inträda vid 1936 års utgång.

Mom. 6. Har staten icke begagnat sin ovan omförmälda rätt till
inlösen av stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid utgången
av år 1936, men vill jämlikt § 12 i 1907 års kontrakt begagna
enahanda lösningsrätt den 31 december 1942, äge, vad i § 12 i nämnda
kontrakt samt i denna paragraf mom. 2 c) och i § 5 mom. 2 här nedan
är stadgat, motsvarande tillämpning.

§ 4.

Mom, 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag under tiden intill 1937 års utgång utskeppar över
Svartön, något år understiga en myckenhet av en miljon tvåhundratusen
ton eller varder något år utskeppningen helt inställd, åligger det bolaget
att, såframt Kungl. Maj:t ej annat medgiver, till hamndirektionen i
Luleå senast inom två månader efter årets utgång utgiva i förra fallet
ett belopp, motsvarande 16 a/3 öre för varje ton, varmed den under året
utskeppade järnmalmskvantiteten understigit nyss angivna nakenhet, och
i senare fallet tvåhundratusen kronor.

Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön
väsentligen minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd,
skall ovannämnda ersättningsbelopp av 16 2/s öre för ton nedsättas andra
året med eu tionde), tredje året med två tiondelar o. s. v.; dock med
iakttagande därav, att dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om
sådan del av bristen i den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar
kvantitet, för vilken närmast föregående år lämnats ersättning, samt
att ersättningen för varje bristande tontal icke heller får bestämmas
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 satnl. 38 höft. (Nr 70.) 2

10 Statsutskottets utlåtande Nr 70.

mera än 1 */s öre lägre än föregående års ersättning för motsvarande
tontal.

§ 5.

Mom. 1. Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag förbinder sig att,
därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, inom de gränser, som de med
svenska staten ingångna avtalen angiva, uppehålla brytningen inom
Gellivare malmfält i sådan omfattning, att den därstädes varje år brutna
malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under samma år vid
Kirunavara malmfält brutna malmen; dock att bolaget, på grund av
vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att inom Gellivare
malmfält bryta mera än en miljon ton malm om året. Bolagets förpliktelse
att uppehålla brytningen i Gellivare gäller icke, i den mån
arbetet därstädes inställts till följd av strejk eller sådan lockout som
godkännes av vederbörande arbetsgivarorganisation.

Mom. 2. Därest sammanlagda resultatet av försäljningen utav
den vid Gellivare malmfält brutna och tillgodogjorda malmen för eu
tidrymd av minst tre år i följd under period, vars vinstresultat skall
läggas till grund för beräkning av lösesumman vid en eventuell statsinlösen
av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, skulle
visa förlust samt förlusten icke belöper enbart på ett års driftresultat,
äger Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund påfordra, att vid lösesummans
beräkning resultatet av Gellivarerörelsen under sådan tidrymd
icke tages med i beräkning för bestämmande __ av medelvinsten.

Vid beräkning av driftresultatet för sådan tidrymd, som i detta
moment avses, må bland omkostnaderna icke upptagas andra utgifter
än de, som hava avseende enbart å Gellivarerörelsen. I enlighet härmed
må icke medräknas för t. ex. Kirunavara och Gellivare gruvfält
gemensamma allmänna kostnader och ej heller andra kostnader, som
bolaget måst vidkännas, även om driften vid Gellivare varit nedlagd.

Därest enligt bestämmelsen i detta moment resultatet för viss tidrymd
icke skall medräknas vid bestämmande av medelvinsten, skola de
kvantiteter malm, vartill hänsyn får tagas vid beräkning av medelvinsten
för fastställande av lösesumman, minskas med 750,000 ton Gellivaremalrn
för varje år av samma tidrymd.

§ 6-

För att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag i händelse av statsinlösen
må kunna omedelbart driva fullt självständig rörelse, åligger
det bolaget att ställa sig följande till efterrättelse.

Statsutskottets utlåtande Nr 70. 11

Den för driften vid Kirunavara och Gellivare malmfält erforderliga
tekniska personalen skall vara anställd i nämnda bolags tjänst.
Försäljning av den malm, som brytes av sagda bolag, skall för tiden
efter 1933 års utgång omhänderhavas av personer, som äro anställda
i samma bolags tjänst, men ma, därest Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund
så önskar, sistnämnda bolags försälj ningsverksamhet jämväl
ombesörjas genom Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags handelsorganisation,
och skall i sistnämnda fall Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
i händelse av statsinlösen tillföras så stor del av bolagens han desorganisation,
som kan anses skälig. Det åligger bolagen att vid utövande
av sin försälj ningsverksamhet tillse, att såväl för sådan verksamhet
vidtagna anordningar som för rörelsen ingångna kontrakt kunna
i händelse av statsinlösen utan olägenhet fördelas mellan de olika bolagen;
och skall, därest icke annat överenskommes, vartdera bolaget vid statsinlösen
tillföras så stor del av bolagens försäljningskontrakt och övriga
handlingar, som skäligen anses erforderliga, för att bolaget må kunna
fullt självständigt fortsätta sin rörelse.

intill dess handelsorganisation och försäljningskontrakt fördelats
mellan bolagen samt jämväl därefter, i den mån en fullt genomförd
fördelning icke kunnat äga rum, äge Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
befogenhet att hos Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund taga
kännedom om samtliga åtgärder, kontrakt och andra handlingar rörande
av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag bruten men genom Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund försåld malm (dock ej försäljningsavtal,
som efter 1936 års utgång eller, om staten ej då begagnar sin inlösningsrätt,
efter 1937 års utgång ingås beträffande malm, som enligt det
s. k. tilläggsavtalet den 1 juli 1918 levereras till Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund) ävensom rätt att i mån av behov utbekomma
dylika kontrakt och handlingar. Motsvarande rättigheter tillkomma Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund gentemot Luossavaara-Kiirunavaaia
Aktiebolag rörande vid Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds gruvor
bruten malm.

Tvist om tolkning och tillämpning av denna paragraf avgöres av
skiljemän, utsedda på sätt i § 28 i 1907 års avtal stadgas.

§ 7.

Mom 1. För att Luossavara—Kiirunavaara Aktiebolag i händelse
av statsinlösen må äga nödig tillgång till för dess rörelse behövligt

12 Statsutskottets utlåtande Nr 70.

fartygsrum, berättigas staten att vid inlösen av stamaktierna i Luossavaara-Kiirimavaara
Aktiebolag jämväl lösa så stor del av Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxel osund tillhörigt fartygsrum, som med hänsyn till
vanlig skeppning av malm från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
tillhöriga gruvor i förhållande till Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösunds
övriga malmskeppning må anses skäligt.

Mom. 2. Därest staten vill begagna sig av den staten sålunda
medgivna rätt, skall senast inom sex månader från den dag*, då tillsägelse
om inlösen av stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
för ifrågavarande inlösningstid sist kunnat ske, angivas vilka fartyg
staten under förutsättning av stamaktiernas inlösen önskar övertaga.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund må icke utan Kungl.
Maj:ts medgivande under tiden från och med ett år före dag, då tillsägelse
om inlösen av stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
för varje särskild inlösningstid sist kunnat ske, till och med
nämnda dag ävensom, därest sådan tillsägelse i behörig tid skett, ej
heller förrän efter det ytterligare sex månader förflutit, avhända sig
något för malmskeppningen avsett eller begagnat fartyg.

De fartyg, vilka staten förklarat sig vilja inlösa må ej heller därefter
frånhändas bolaget, såvida ej frågan om statsinlösen för den gången
förfallit.

Mom. 3. Uppstår tvist om det fartygsrum, som staten äger rätt
att inlösa eller om lösenbeloppet, avgöres tvisten av den nämnd, som
omförmäles i § 9 av 1907 års avtal.

Mom. 4. Med avseende å lösenbeloppets erläggande skola gälla
samma betalningsterminer och räntebestämmelser, som i enlighet med
§ 3 mom. 2 c) komma att bliva gällande i fråga om lösesumman för
stamaktierna.

§ 8.

Detta kontrakt avser icke att åstadkomma rubbning uti grundvalen
för de genom tidigare överenskommelser mellan staten och bolagen
uppkomna rättsförhållanden i vidare män än här ovan angivits, men
må å andra sidan beträffande dessa äldre överenskommelser göras jämkningar,
vilka äro att anse såsom en given följd av det nu ingångna
kontraktet och måste antagas hava varit av de kontraherande parterna
avsedda.

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

13

I enlighet härmed skall vad i 1907, 1908, 1913 och 1918 års
kontrakt stadgats om parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter
antingen för tid intill eller vid 1932 års utgång, i stället äga motsvarande
tillämpning för tiden intill eller vid 1936 års utgång; och
skola likaså de kontraktsbestämmelser, som hava avseende å det fall,
att staten icke vid 1932 års utgång begagnar sin inlösningsrätt, i stället
i tillämpliga delar gälla i händelse staten icke vid 1936 års utgång
begagnar denna sin rätt.

Iakttagas skall dels vid tillämpning av 1913 års avtal § 3, att
statens andel för åren 1932 —1936 i sådan vinst, som i nämnda paragraf
avses, skall utgöra fyra kronor per ton Kirunavaramalm och fem
kronor per ton Gelli varem alm, dels ock vid tillämpning av 1918 års
tilläggsavtal, att, därest staten begagnar sig av sin inlösningsrätt vid
1936 års utgång och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke till
denna tid hunnit bortfrakta de i nämnda avtal omförmälda »utfallna
kvantiteter», Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag skall till Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund under åren 1937—1942 leverera de
utfallna, vid 1936 års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna med
en sjättedel årligen.

§ 9.

Bolagen avstå från alla anspråk på att under åberopande av ekonomisk
force majeure eller annan orsak i anledning av hittills inträffade
eller nu kända förhållanden erhålla ändring i de regler angående lösesummans
bestämmande i händelse av statsinlösen, som meddelats i tidigare
eller nu föreliggande avtal.

§ io.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
ikläda sig härmed ansvar såsom för egen skuld för de
förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag.

Förstnämnda båda bolag medgiva därjämte, att de aktier, som
redan ligga såsom pant för deras utfästelser enligt tidigare med staten
ingångna kontrakt, jämväl må utgöra pant för dessa två bolags samtliga
nu gjorda åtaganden.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månade
utgång, men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av
staten inom samma tid godkännes.

Stockholm den 9 mars 1922.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÅNGESBERG-OXELÖSUND.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

GLOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

15

Ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags bolagsordning.

§ 4.

Bolagets aktiekapital — — — med lika rätt.

För preferensaktiernas innehavare gälla dessutom med avseende å
rätt att deltaga i val av styrelse och revisorer ävensom att i övrigt
utöva rösträtt å bolagsstämma de bestämmelser, som i §§ 10, 14 och 17
här nedan stadgas.

§ io.

Bolagets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av
åtta ledamöter med lika antal suppleanter, av vilka stamaktieägarna å
bolagsstämma utse fyra ledamöter och fyra suppleanter för ett år i
sänder samt Kungl. Maj:t för svenska staten, som äger samtliga preferensaktier,
utser fyra ledamöter och fyra suppleanter för en tid av fyra år
så, att en styrelseledamot och en suppleant avgår varje år; och skall i
följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter av Kungl. Maj:t första
gången väljas, av vartdera slaget utses en för blott ett år, en för två år
och en för tre år. Därest av Kungl. Maj:t utsedd styrelseledamot eller
suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han blivit vald,
skall ny person utses för endast den återstående tiden. Styrelseledamöter
och suppleanter skola vara i Sverige bosatta svenska undersåtar.

Styrelsen har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående
bolagets förvaltning, som av bolagsstämma varda styrelsen meddelade;
dock att därigenom icke får ske rubbning i vad uti § 12 mom.
4 här nedan är stadgat om styrelsens beslutanderätt i vissa frågor.

§ H.

Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill
av styrelsen utses; dock att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar,
borgensförbindelser och kreditavtal för att vara gällande skola
vara undertecknade jämväl av den bland de av Kungl. Maj:t utsedda
ledamöterna, som därtill av Kungl. Maj:t bemyndigats.

Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4

16

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

första och andra styckena sägsj skola för att vara gällande vara undertecknade
av antingen senast nämnde styrelseledamot eller ock två andra
av de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.

.......... § 12-

Mom. 1. Styrelsen utser inom sig ordförande och verkställandedirektör.
Av dessa skall ordföranden för tiden intill år 1933 utses av
de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna samt för tiden därefter
av de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna. Verkställande direktör
skall för tiden till och med den 31 december 1936 utses av de av stamaktieägarna
valda styrelseledamöterna.

Vid de val, varom i detta mom. sägs, skola vara tillstädes minst
tre av |de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga. Beslut
fattas genom enkel röstpluralitet. I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 2. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller
verkställande direktören, så ofta ärendenas behandling sådant fordrar.
Sammanträde skall ock utlysas, när sådant av minst två styrelseledamöter
påfordras.

Mom. 3. Styrelsen må ej fatta beslut, därest icke minst två av
de av stamaktieägarna och minst två av de av Kungl. Maj:t utsedda
ledamöterna äro närvarande.

Vid. omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet;
dock att, därest vid något tillfälle de av stamaktieägarna och de av
Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna ej äro till lika antal närvarande,
röstetalet för en var utav vardera sidans styrelseledamöter skall
vara lika med antalet av de från motsatta sidan tillstädeskomna styrelseledamöterna.
Därest ej annat föranledes av bestämmelserna i mom. 4
här nedan, skola besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet och,
i händelse röstetalen utfalla lika för olika meningar, frågan avgöras
genom lottning.

Mom. 4. Till och med den 31 december 1936 må icke beslutas
rättshandling, som innefattar åtagande för tiden efter nämnda dag, utan
godkännande av antingen två bland de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna
eller ock av den utav dessa ledamöter, som erhållit sådant
uppdrag, varom i § 11 sägs.

Under tiden 1 januari 1937—31 december 1942 skall i fråga om
rättshandling, som innefattar åtagande för tiden efter sistnämnda dag,
gälla motsvarande bestämmelse.

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

17

Styrelsens ordförande skall — med den inskränkning, varom förut
stadgats i detta moment — vid lika röstetal äga utslagsröst i här nedan
uppräknade fall, nämligen i fråga om: 1) försäl jningar för export, 2) anställande
av och anställningsvillkor för personal (dock ej verkställande
direktör), 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av liknande
anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal; allt i
den mån dylika beslut, som fattas under tiden 1933—1936, avse rättshandlingar,
som innefatta åtagande för tiden 1937—1942, eller, därest
dylika beslut fattas under tiden 1937—1942, avse rättshandling, som
innefattar åtagande beträffande tiden 1943—1946.

Mom. 5. Vid styrelsens sammanträden skall alltid föras protokoll,
som justeras av ordföranden och en annan av styrelsen utsedd ledamot.

'' § 14.

Bolagets rörelseår — — — november månad.

Granskning av bolagets räkenskaper och förvaltning skall, sedan
bokslutet upprättats, ofördröjligen verkställas av därtill utsedda revisorer,
av vilka Kungl. Maj:t för svenska staten, som äger samtliga preferensaktier,
utser två jämte en suppleant för dem samt stamaktieägarna två
jämte en suppleant för dem. De revisorer, som skola utses av stamaktieägarna,
väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden till nästa
ordinarie bolagsstämma. Uppdraget för de revisorer, som utses av Kungl.
Maj:t, skall avse samma tid.

Styrelsen — — — ordinarie bolagsstämma. Revisorerna äga att
under den tid, för vilken de äro utsedda, när helst de önska, taga kännedom
om bolagets räkenskaper och förvaltning.

§ 15-

Bolagsstämma — — — till bolagsstämma.

Kallelse till bolagsstämma utfärdas genom kungörelse — — —
extra stämma. Kallelse till extra stämma må dock i stället kunna ske
genom skriftligt meddelande, som minst en vecka före stämman inlämnas
till finansdepartementet, samt genom rekommenderade brev med
allmänna posten, vilka minst en vecka före stämmodagen utsändas till
varje annan aktieägare än svenska staten.

I kallelse — — — omförmäles.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 38 höft. (Nr 70.)

3

18

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

Statens del*
ägarskap i
LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag.

Malmbolagets
bolagsordning
samt 1907 års
kontrakt.

§ 20.

Vid ordinarie bolagsstämma--—.

5) Val av suppleanter för styrelseledamöter och för revisorer;

6) ---.

7)---

Under en vecka närmast före stämman — — — förekomma.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I avseende å innehållet av tidigare i ämnet upprättade kontrakt
har utskottet ansett sig böra här intaga nedanstående ur propositionen
hämtade redogörelse:

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (i det följande benämnt malmbolaget)
äger som bekant våra två mest betydande malmfält, de vid
Kiruna och Gellivare. Staten äger hälften av aktierna i nämnda bolag
under det att återstående hälften praktiskt taget tillhör Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund (i det följande benämnt trafikbolaget). Statens
och trafikbolagets ömsesidiga rättigheter och skyldigheter regleras i
främsta rummet av bestämmelserna i dels den för malmbolaget gällande
bolagsordningen, dels ock åtskilliga mellan staten samt nämnda bolag
och trafikbolaget ingångna kontrakt, av vilka det första och viktigaste
är daterat den 7 mars—29 juni 1907.

Aktierna i malmbolaget äro uppdelade i två lika stora serier,
omfattande den ena preferensaktier, som tillhöra staten, och den andra
stamaktier, som tillhöra trafikbolaget. Staten är enligt bolagsordningen
för tiden t. o. m. 1937 endast berättigad till en vinst, motsvarande viss
avgift å hälften av den i Kiruna och Gellivare brutna malmen. (Avgiften
utgår enligt bolagsordningen med växlande belopp, lägst 50 öre
per ton för Gellivaremalm och 1 krona per ton för Kirunamalm, samt
stiger småningom till 1 respektive 2 kronor per ton. Högre avgifter
lämnas merendels för de kvantiteter malm, som enligt senare kontrakt
brytas utöver vad i 1907 års kontrakt är angivet). Nettovinsten i övrigt
tillfaller stamaktieägarna. Efter 1937 års utgång skall vinsten delas lika
mellan stam- och preferensaktieägarna.

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

19

Såsom redan omnämnts, ha senare mellan staten och bolagen
träffats åtskilliga överenskommelser. Sålunda medgavs malmbolaget
genom kontraktet av år 1908 att för tiden 1915—1932 bryta och tillgodogöra
sig ytterligare 9 miljoner ton, varav 2.5 miljoner ton finge
tagas inom Gellivare malmfält. För denna ökade brytning skulle staten
hava viss kontant ersättning samt därjämte en royalty av 3 kronor per
ton å halva den brutna myckenheten; dock att å denna royalty skulle
avräknas den avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier
på grund av bolagsordningens bestämmelser ägde utbekomma i
utdelning för ifrågavarande fyra och en halv miljoner ton.

Genom kontrakt den 30 september—6 oktober 1911, som gäller
för tiden till 1932 års utgång, hava bestämmelser träffats rörande malmbolagets
rätt att tillgodogöra sig samt bortfrakta s. k. varpmalm.

Genom kontraktet av år 1913 har malmbolaget medgivits ytterligare
brytningsrätt för tiden 1913—1932 med tillsammans 31 miljoner ton,
varav högst 21,600,000 ton inom Kiruna och högst 9,400,000 ton inom
Gellivare malmfält. För den enligt sistnämnda kontrakt brutna malmen
skall staten uppbära nettovinsten å halva kvantiteten, vilken nettovinst
fixerats till 6 kronor per ton. Dock skall härifrån avräknas den avgift,
som staten äger bekomma i utdelning å sina preferensaktier för samma
malmkvantiteter. Enligt såväl 1908 som 1913 års kontrakt gälla samma
bestämmelser om fraktsatser som i 1907 års kontrakt, varjämte trafikbolaget
iklätt sig borgen för malmbolagets förbindelser.

Genom »tilläggsavtal» av den 1 juli 1918 har vidare bestämts, att
de kvantiteter järnmalm, som malmbolaget ägt bryta under då pågående
krig, men som därunder icke blivit bortfraktade, skola, därest staten år
1932 begagnar sin lösningsrätt, under åren 1933—1942 levereras till
trafikbolaget till självkostnadspris, vari inräknas royalty till G. E. Broms’
rättsinnehavare samt den royalty, vinstandel eller utdelning å staten tillhöriga
preferensaktier i malmbolaget, som på grund av 1907, 1908 och
1913 års kontrakt skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det
år, den utfallit. Begagnar sig staten icke av sin lösningsrätt 1932 och
har malmbolaget vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta nu
avsedda kvantiteter, skall detsamma till trafikbolaget under åren 1938
—1942 leverera dessa kvantiteter med en femtedel årligen.

1908 ån
Kontrakt.

1911 års
kontrakt.

1913 års
kontrakt.

1918 ån
“tillaggsavtal“

om utfallna
kvantiteter.

20

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

1918 års
11 st åt suppgörelse“
om
Luossavaara
och om ökad
export från
Grängesberg.

Behövligheten
av en
revision av
malmavtalen.

Genom 1907 års kontrakt blev staten ägare till åtskilliga gruvfält,
som då tillhörde Mertainens Gruvaktiebolag, varjämte malmbolaget
till staten upplät med äganderätt vissa gruvor samt uteslutande nyttjanderätten
under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara malmfält
med rätt för staten att vid utgången av nämnda 30-årsperiod antingen
behålla detta malmfält med full äganderätt och utan lösen eller
ock att återlämna detsamma till malmbolaget mot lösen av alla för
gruvornas tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter
m. m.

Genom ett annat avtal av den 1 juli 1918 har staten till trafikbolaget
och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåtit uteslutande
nyttjanderätten under åren 1919—1930 till Luossavaara malmfält med
rätt för bolagen att mot vissa avgifter bryta 350,000 ton om året
samt med rätt för trafikbolaget att under åren 1919—1930 från gruvorna
i Grängesberg exportera vissa myckenheter utöver förut bestämda kvantiteter.

Rörande skälen för att nu vidtaga en revision av malm avtalen har
departementschefen anfört, bland annat, följande:

»Huru skickligt 1907 års kontrakt och malmbolagets bolagsordning
än äro utarbetade, har det dock visat sig, att ju närmare man kommer
tiden för en eventuell statsinlösen av trafikbolagets aktier i malmbolaget,
desto starkare har behovet av vissa jämkningar i dessa grundläggande
avtal gjort sig gällande. Även om utvecklingen fortgått normalt utan
att rubbas av världskriget skulle så blivit fallet; men till följd av de
under senare åren uppkomna abnorma förhållandena har behövligheten
av dylika jämkningar gjort sig än mera kännbar.

I detta sammanhang vill jag erinra därom, att Kungl. Maj:t den
25 september 1920, efter hemställan av dåvarande chefen för finansdepartementet,
uppdrog åt ingenjören K. J. Beskow och statsrådet Torsten
Nothin att utreda frågan om tillvaratagandet av statens ^lösningsrätt
till ifrågavarande malmfyndigheter ävensom i samband därmed uppkommande
spörsmål.

Dessa personer hava inriktat sitt arbete huvudsakligen på att genom
förhandlingar med representanter för bolagen söka få till stånd en
överenskommelse, varigenom såväl statens som bolagens berättigade
önskemål kunde bliva tillgodosedda. I dessa förhandlingar, vilka ägde
rum under år 1921, hava, efter anmodan av Beskow, som under tiden
blivit statsråd och chef för finansdepartementet, deltagit jämväl f. d.

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

21

rådmannen A. Cederborg och överdirektören W. Borgquist. Under förhandlingarnas
gång har man sökt vinna samstämmighet om så många
punkter som möjligt, varjämte på grundval av det förda meningsutbytet
utarbetats förslag till överenskommelse jämte därav föranledda
ändringar i malmbolagets bolagsordning. I följd härav förelåg hösten
1921 förslag till överenskommelse, beträffande vilket enighet uppnåtts
utom i ett par huvudpunkter.

Någon slutlig enighet mellan förhandlarna å ömse sidor hade
emellertid ej kommit till stånd, då jag i oktober 1921 tillträdde chefskapet
för finansdepartementet. Då de kvarstående meningsskiljaktigheterna
icke syntes mig oöverkomliga, har jag med utgångspunkt från
det till mig av min företrädare i ämbetet, ingenjören Beskow, överlämnade
kontraktsförslaget sökt få till stånd en överenskommelse i
frågan med bolagen; och är jag nu i tillfälle att framlägga ett förslag
till sådan överenskommelse, vilket blivit av bolagens styrelser godkänt
och vilket synes mig kunna jämväl för statens räkning antagas. Förslaget
innebär en jämkning mellan de av underhandlarna å ömse sidor
intagna ståndpunkter.

Innan jag närmare redogör för förslagets innehåll, torde det emellertid
tillåtas mig att framhålla de skäl, som tala för en jämkning i rättsförhållandet
mellan staten, å ena, och bolagen, å andra sidan.

Dessa skäl hava avseende såväl å frågan om statens inlösningsrätt
som å vissa redan förhandenvarande förhållanden.

Med avseende å statens inlösningsrätt är att framhålla följande.

1) Det vållar givetvis vissa svårigheter för staten att — på sätt
densamma enligt 1907 års kontrakt åligger i händelse av inlösen *—•
utanordna hela lösesumman inom loppet av ett år; möjligheten att fördela
densamma å ett flertal år måste givetvis för statsverket utomordentligt
underlätta en inlösen av trafikbolagets aktier.

2) Åven ur rent organisatorisk synpunkt måste med nuvarande
anordningar en statsiulösen medföra svårigheter.

a) Staten har för närvarande endast en styrelseledamot och en
revisor i malmbolaget samt en styrelseledamot och en revisor i trafikbolaget,
genom vilka staten följer dessa båda bolags arbeten. Det synes
vara önskvärt, att staten, om den vill begagna sig av inlösningsrätten,
genom en utsträckt representation i styrelsen i högre grad än hittills
beredes tillfälle att taga del i malmbolagets ledning, icke minst beträffande
själva malmförsäljningen. Det bör anmärkas, att malmförsälj -

iSkäl för
jämkningar i
inlösningsbestämmtlserna.

22

Statmtskottets utlåtande Nr 70.

ningen icke bedrives av malmbolaget utan av trafikbolaget, som även
har hand om befraktning, bokföring m. m.

b) Malmen levereras nu till stor del eif mottagningsorten. Staten
torde vid eventuell inlösen vara tvungen att fortsätta rörelsen efter i
stort sett samma principer som bolagen och bör därför i god tid skaffa
tonnage därför. Det är önskligt, att staten får rätt att vid ett eventuellt
övertagande av gruvdriften även inlösa trafikbolagets tonnage.

3) Malmförsäljningarna hava hittills skett efter sådan plan, att
större delen av bolagets brytning försålts medels mångåriga kontrakt,
under det att en mindre del använts för försäljningar genom korta kontrakt.
Malmbolaget torde nu vara framme med sina försäljningar till
omkring år 1930 samt svävar i ovisshet om, vilken försäljningspolitik
som bör föras för tiden därefter. Det måste såväl för staten som för
bolaget vara av vikt, att försäljningsverksamheten kan ske i samförstånd
dem emellan, varvid staten givetvis kommer att övervaka att den ordnas
så, att statens övertagande av verksamheten därigenom icke omöjliggöres
eller försvåras.

De nu anförda skälen för jämkningar i rättsförhållandet mellan
staten och bolagen skulle sannolikt gjort sig gällande även vid en normal
utveckling. De med den nuvarande världskrisen förbundna händelserna
hava emellertid i hög grad aktualiserat kravet på jämkningar i avtalen
mellan staten och bolagen; anmärkas bör, att härvidlag det största intresset
för jämkningar ligger å bolagens sida.

4) En stor del av ännu gällande försäljningskontrakt hava baserats
på kostnadsberäkningar, som icke tagit hänsyn till de genom kristiden
ändrade arbets- och transportkostnaderna. Följden härav torde bliva,
att malmbolagets vinst åtminstone för första åren och sannolikt för
större delen av 10-årsperioden 1920—1929 blir starkt reducerad. Bolagen
anse det vara skäligt, att en framskjutning äger rum beträffande
den s. k. vinstberäkningsperioden, innebärande att i stället för att nettovinsten
under åren 1920—1929 skall läggas till grund för beräkningav
lösesumman, vinsten under en senare period i stället blir bestämmande
för denna.

Innan de ekonomiska förhållandena i världen uppnått större stadga
och innan man vet i vilket ungefärligt läge penningvärdet kommer att
stabiliseras, är det givetvis svårt att med någon större grad av visshet
förutsäga, vad en förflyttning av vinstberäkningsperioden i realiteten
kan innebära. Dock har jag den uppfattningen, att en dylik förskjutning
skulle verka höjande på lösesumman och sålunda i viss mån för -

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

23

svåra möjligheten för staten att kunna inlösa malmfälten, försåvitt icke
trafikbolaget, på sätt detsamma velat göra gällande, skulle vid en inlösen
förklaras berättigat att med åberopande av de vid upprättandet av 1907
års kontrakt icke förutsedda förhållandena under och efter världskriget
erhålla jämkning uppåt i lösesumman.

5) Såsom vidare skäl för en framflyttning av den tioårsperiod, vars
vinst skall läggas till grund för beräkning av eu blivande lösesumma,
har av bolagen framhållits, att malmbolaget därigenom skulle sättas i stånd
att driva en mera rationell försäljningspolitik. Försäljningarna hava
hittills skett huvudsakligen till Tyskland. Möjligt är, att detta land
fortfarande blir den viktigaste avsättningsorten, men utsikterna härför
äro dock minskade, måhända även därigenom att Tyskland nu förlorat
den väsentliga delen av de lågprocentiga s. k. minettmalmer, med vilka
den från Sverige inköpta malmen i avsevärd omfattning uppblandats.
I varje fall visa de vunna erfarenheterna under den pågående kristiden
hän mot önskvärdheten av en malmmarknad å flera olika länder. Upparbetandet
av en sådan marknad i England och Amerika, där dock redan
nu köpare finnas, kan medföra betydande omkostnader, varför det enligt
bolagens mening borde vara befogat, att resultatet av malmbolagets
verksamhet de närmaste åren icke i samma grad, som enligt bestämmelserna
i 1907 års kontrakt förutsättes, lägges till grund för lösesummans
bestämmande.

6) Under åberopande härav och med framhållande av att malmbolaget
i motsats till annan industri haft dåliga konjunkturer jämväl under
krigsåren, har från trafikbolagets sida framhållits, hurusom det vore rättvist,
att tiden för en statsinlösen framflyttades ett skäligt antal år.

Emellertid har frågan om överenskommelse ytterligare i vissa
andra hänseenden blivit aktuell.

1) I främsta rummet har uppmärksamheten därvid fästats vid
fraktförhållandena å malmbanorna. Det torde böra till en början erinras
därom, att de i 1907 års kontrakt angivna fasta fraktsatserna visat
sig under de senare åren icke täcka järnvägens driftkostnader jämte
ränta å anläggningskapital m. m. Järnvägsstyrelsen har därför vid domstol
mot malmbolaget anhängiggjort talan om utbekommande av de garantibelopp,
som malmbolaget enligt 14 § i 1907 års kontrakt har att i dylikt
fall utgiva. Järnvägsstyrelsens krav belöper sig för närvarande till inemot
50 miljoner kronor. Malmbolaget har bestritt talan under åberopande bl. a.
av att avbrott i utfraktningen ägt rum till följd av krig och blockad
samt att bolaget förty vore befriat från sin berörda garantiförpliktelse.

Skål för
andra jämkningar
i rättsförhållandet

mellan staten
och bolagen.

24

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

Utskottets

yttrande.

Bolagen ha hemställt, att därest malmbolaget skulle förpliktas utgiva
något belopp på grund av järnvägsstyrelsens nyss omförmälda
krav, bolagets fraktskuld för tiden t. o. m. år 1920 likväl skall få till
större delen innestå, till dess eventuell inlösen äger rum. Med hänsvn
därtill, att ränta lagligen torde kunna utdömas endast efter 5 procent,
under det att den ränta, som staten haft att vidkännas för upplåning
under kristiden torde vara högre, synes för bifall till bolagens förslag i
denna del böra fordras, att ränta gäldas efter förslagsvis 6 procent från
respektive fraktårs slut, vilken ränta årsvis skall läggas till kapitalet och
jämte detta förräntas. Den mellan järnvägsstyrelsen och trafikbolaget
pågående processen om frakttillägget har emellertid ytterligare framhävt
önskvärdheten av att dels bolaget åtminstone för tiden från och med
den 1 januari 1921 betalar frakttillägg utan att begära avdrag på grund
av föregående krig eller blockad dels fraktavräkningen förenklas.

2) I samband med spörsmålet om ett ordnande av frakttilläggen
har från bolagens sida väckts jämväl en annan fråga.

Av bolagen har nämligen ifrågasatts, att vid betalning av deras
fraktskuld skulle få avräknas de skattebelopp, som bolagen under kristiden
fått vidkännas till följd därav, att malmbolagets vinst beräknats
utan hänsyn till denna fraktskuld. Förutsättning för ett dylikt
medgivande torde böra vara, att bolagen icke genom en sådan bestämmelse
göra en direkt förtjänst därigenom, att den beskattningsbara inkomst,
som bolagen under kommande år i verkligheten hava, reduceras
genom avräkning av fraktskulden, och att bolagen sålunda bli i tillfälle
att i beskattningshänseende avräkna denna skuld två gånger, nämligen
dels genom restitution för skattebelopp under kristiden och dels genom
en minskning av den beskattningsbara nettovinsten under den tid, då
fraktskulden betalas.

3) Bolagen ha framhållit, att brytningen i Gellivare vore förlustbringande
och att det vore för malmbolaget bäst att tillsvidare nedlägga
brytningen i Gellivare och koncentrera densamma till Kiruna. Givet
är att ett nedläggande av driften vid Gellivare skulle för detta samhälle
och dess inbyggare medföra synnerliga vådor. Visserligen synes staten
med visst fog kunna göra gällande, att malmbolaget på grund av bolagsordningens
bestämmelser är pliktig att uppehålla driften vid Gellivare.
Emellertid måste det anses i hög grad önskvärt, att full trygghet ernås
beträffande brytningens upprätthållande av bolagen.»

Ifrågavarande nya förslag till avtal mellan svenska staten å ena
och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malm -

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

25

fält och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund å andra sidan —
vilket innebär vissa tillägg och jämkningar i tidigare träffade överenskommelser
— har redan från de tre malmbolagens sida antagits under
förutsättning dock av vederbörande bolagsstämmors godkännande före
nästkommande juli månads utgång. Efter att hava tagit förslagets
innehåll under omprövning har utskottet funnit sig kunna tillstyrka, att
avtalet jämväl från statens sida godtages.

Beträffande de fördelar, ifrågavarande överenskommelse kan komma
att medföra för staten, må till en början framhållas, hurusom överenskommelsen,
bland annat, tillkommit med hänsyn till nödvändigheten av
att bättre än för närvarande är fallet kunna åt staten säkerställa de
möjligheter till ett genomförande i verkligheten av den inlösen av
ifrågavarande gruvfält, vartill staten redan enligt nu gällande avtal är
berättigad. Härutinnan innebär det nya avtalet betydande lättnader för
staten såväl beträffande själva betalningsvillkoren som ock i fråga om
den framtida administrationen och driften av företaget.

Vid sin granskning av förslaget har utskottet också ansett sig
böra fästa särskilt avseende vid den ökade trygghet, som genom den
nya överenskommelsen synes kunna vinnas, för att ett statens eventuella
framtida övertagande av gruvdriften sker i fullt samförstånd med
de nuvarande utövarna av densamma. Ur allmän ekonomisk synpunkt
måste det nämligen vara av den största vikt att undanröja de svårigheter
för en kontinuerlig avsättning av våra ifrågavarande malmtillgångar,
vilka eljest kunna uppkomma genom ombytet av ägare.

Genom det nya kontraktet — för vilkets huvudpunkter här nedan
lämnas en kortfattad och i huvudsak ur propositionen hämtad redogörelse
— har staten, som nu äger hälften av aktierna i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag, tillförsäkrats rätt att vid en framtida inlösen
av den återstående halvparten av nämnda aktier, vilken halvpart nu
äges av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, utsträcka betalningstiden
för denna aktiepost över fem eller, om staten så föredrager, över
tio år. Då det framtida lösenbeloppet kan komma att uppgå till betydande
kapitalbelopp, innebär denna rättighet en avsevärd lättnad i
förhållande till nuvarande bestämmelser, som föreskriva, att hela
likviden skall erläggas under loppet av ett år. Emellertid följer med
det nya betalningssättet skyldighet för staten att för tiden efter första
året — då räntan utgår med 4 procent — gälda ränta efter en så
hög räntesats som 6 procent. Visserligen kan det tänkas, att räntan
vid tidpunkten för inlösningen befinnes vara oproportionerligt hög.
Emellertid har ju staten alltid möjlighet att bestämma sig för lösenBihang
till riksdagens ''protokoll 1922. 6 samt. 38 höft. (Nr 70.) 4

26

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

summans erläggande inom första året, och en låg räntesats i allmänna
marknaden vid tiden för en eventuell inlösen kan väntas komma att
motsvaras av ökade möjligheter för staten att genom lån på allmänna
penningmarknaden eventuellt finansiera köpet utan uppdelning av köpeskillingen.
Erinras må ock, att ovannämnda räntesats, 6 procent, skall
räknas staten till godo i fråga om det anstånd med betalningen av
vissa frakttillägg, rörande vilka, på sätt i det följande närmare omförmäles,
tvist för närvarande pågår mellan statens järnvägar och malmbolaget.

Beträffande därefter de garantier, som genom det nya avtalet
vunnits för brytningens och malmavsättningens ostörda fortgång, är i
första hand att märka den ökade representation, som tillförsäkrats staten
i malmbolagets styrelse. Statens begränsade rätt till utdelning under
tiden till och med år 1937 — i vilket hänseende ingen förändring i
stort sett nu vidtagits — motsvaras för närvarande av en liknande avsevärd
begränsning i dess inflytande över handhavandet av malmbolagets
angelägenheter. Sålunda äger staten för tiden intill 1938 utse allenast
en ledamot av bolagets styrelse jämte suppleant för denne samt har för
sina aktier en rösträtt, som reducerats till Vio av den rösträtt, stamaktierna
medföra. Vidare utser staten allenast en revisor jämte en
suppleant. Beträffande den av staten utsedde styrelseledamotens befogenhet
gäller dock, att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar,
borgensförbindelser och kreditavtal skola för att vara gällande vara
undertecknade jämväl av honom. Från och med år 1938 hava alla
aktieägare lika inflytande.

Enligt de föreslagna nya bestämmelserna skall staten omedelbart
äga rätt att utse fyra ledamöter i styrelsen och två revisorer, det vill
säga lika många som den andra parten. Vid lika röstetal inom styrelsen
skall, liksom enligt den nuvarande bolagsordningen, lotten i regel
vara avgörande. För att förekomma, att den ena sidans styrelseledamöter
vid något tillfälle skulle kunna få ett övervägande inflytande därigenom,
-att de äro talrikare tillstädes, har intagits en bestämmelse, att
vardera sidans styrelseledamöter skola anses hava så många röster som
det antal, varmed andra sidans ledamöter kommit tillstädes. Finnas
sålunda vid ett styrelsesammanträde tre av statens och fyra av trafikbolagets
ledamöter, hava de förra fyra röster och de senare tre röster
var, och vardera sidan har tolv röster.

Vidare finnas vissa speciella bestämmelser med den verkan, att
den ena eller andra sidan för vissa tidsperioder har övervägande inflytande
i vissa avseenden. Under ''tiden till 1936 års utgång eller om

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

27

staten då ej begagnar sin enligt nu ifrågavarande avtal reglerade lösningsrätt,
till 1937 års utgång skall trafikbolaget hava hela vinsten av
rörelsen, om man bortser från den jämförelsevis låga utdelningen å
preferensaktierna. Av denna anledning har trafikbolaget för tiden till
1936 års utgång tillförsäkrats övervägande inflytande i styrelsen. Intill
nämnda tid väljes direktör av de utav trafikbolaget utsedda styrelseledamöterna,
men för tiden därefter av styrelsen i vanlig ordning med
lotten såsom i sista hand avgörande.

Statens intresse av att dels kunna förhindra avtal och andra rättshandlingar,
vilka innebära förpliktelser efter en eventuell statsinlösen
och därför kunna komma att påvila staten utan motsvarande fördelar,
dels ock kunna åvägabringa åtgärder, vilka äro nödvändiga, för att
rörelsen skall kunna utan avbrott drivas efter en eventuell statsinlösen,
har vunnit beaktande på det sätt, att i vissa frågor beslutanderätten
fråntagits bolagsstämman, där trafikbolaget har majoritet till 1937 års
utgång, och lagts hos styrelsen med viss utsträckt befogenhet för de
av Kung]. Maj:t utsedda styrelseledamöterna. Sålunda skola alla avtal
och andra handlingar, som ingås intill år 1937 och innefatta åtaganden
för tiden därefter, godkännas och undertecknas av antingen två av de
utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna eller den av dessa styrelseledamöter,
som av Kungl. Maj:t därtill utsetts, och skola även vissa
andra rättshandlingar för samma tid godkännas av två av Kungl. Maj:t utsedda
styrelseledamöter eller av den särskilt förordnade styrelseledamoten.

Genom de sålunda föreslagna bestämmelserna om ökad delaktighet
i bolagets administration som ock vissa andra, avseende att tillförsäkra
staten rätt att övertaga en del av trafikbolagets tonnage och handelsorganisation,
torde, såvitt utskottet kunnat finna, åt staten vara tryggade
möjligheterna att kunna övertaga driften av företaget, utan att
härav behöver föranledas något avbrott i malmavsättningen eller i övrigt
vållas några större praktiska svårigheter.

Bland trafikbolagets Övriga åtaganden enligt ifrågavarande avtal
ingår också skyldighet att alltjämnt fortsätta malmbrytningen vid Gellivare.
Under förhandlingarna har framhållits, att med nuvarande driftsoch
fraktkostnader brytningen vid Gellivare icke blir lönande och till
och med kan medföra större förlust, än om brytningen helt nedlades,
samt att malmbolaget därför vore betänkt på att helt nedlägga brytningen
eller koncentrera den på vissa år. Förutom att ett nedläggande
av brytningen vid Gellivare skulle medföra svårigheter, om staten efter
en inlösen ville återupptaga densamma, synes emellertid ett nedläggande
eller temporärt inställande av brytningen framför allt böra förhindras

28

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

med hänsyn till den därstädes anställda arbetarstammen och Gellivare
samhälle. På ''grund härav och ehuru det från statens sida vid underhandlingarna
gjorts gällande, att malmbolaget redan enligt nuvarande
bolagsordning och avtal icke syntes berättigat att nedlägga driften vid
Gellivare, har det ansetts önskligt att trygga sig mot en dylik eventualitet,
då ju, även om bolaget i en blivande tvist skulle förklaras icke
hava varit berättigat att nedlägga brytningen, olägenheten bleve densamma
för ortsbefolkningen, om ett inställande faktiskt ägde rum. I
kontraktet har därför intagits uttrycklig bestämmelse, att brytningen i
Gellivare skall uppehållas i viss utsträckning, därest Kungl. Maj:t ej
annat medgiver.

Ytterligare har malmbolaget, för det fall att malmskeppningen
över Svartön skulle minskas eller helt inställas, åtagit sig vissa ekonomiska
förpliktelser gent emot Luleå stad, som nedlagt avsevärda kostnader
å sin hamn.

Om ock sålunda vid upprättandet av ifrågavarande avtal gjorts
betydande eftergifter och lämnats vissa garantier till statens förmån,
varav värdet icke bör underskattas, hava dock å andra sidan beträffande
tiden för den framtida inlösen av stamaktierna i gruvbolaget och sättet
för beräkningen av lösesumman gjorts medgivanden från statens sida,
som enligt utskottets förmenande kunna komma att innebära stora fördelar
för trafikbolaget.

Dessa medgivanden innebära dels ett framflyttande från 1932 till
1936 av den första tidpunkt, då inlösen av malmfälten kan påkallas,
dels ock en ändring av sättet för beräkningen av den framtida lösesumman.
I sistnämnda hänseende må uppmärksammas, hurusom med
nu gällande bestämmelser skall till grund för inlösningen läggas den
medelvinst, malmbolaget haft under åren 1920—1929 på en malmkvantitet
av 30 miljoner ton Kirunamalm samt 7.5 miljoner ton Gellivaremalm.
Den årliga medelvinsten under nämnda period kapitaliseras efter
4 procent på sådant sätt, att bolaget för sin hälft av aktiestocken erhåller
eu lösesumma, som uppgår till 25 x hälften av medelvinsten.
Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen ägt ram
under nämnda 10-årsperiod, skall i stället för den tid, avbrott varat, i
beräkningen medtagas en lika lång period närmast före år 1920. Lösesumman
beräknas av eu niomannanämnd och skall erläggas inom loppet
av ett år.

Under åberopande av ekonomisk force majeure hava bolagen ansett
sig kunna göra anspråk gällande på sådan ändring av nämnda bestämmelser
om lösesummans beräkning, att de dåliga vinstresultaten under

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

29

början av perioden 1920—1929 icke skulle få någon mera avsevärd inverkan
å lösesummans storlek. Hellre än att nöja sig med en mindre
förskjutning av vinstberäkningsperioden med avstående från framtida
anspråk på ändring av meromnämnda beräkningsnormer för lösesumman
på grund av ekonomisk force majeure hava bolagen velat avstå från varje
sådant avtal i den förhoppningen, att staten dock icke skulle kunna verkställa
inlösen den 31 december 1932, därest lösesumman enligt 1907
års kontrakt skulle betalas på en gång med tillämpning av 1907 års
bestämmelser om inlösen m. m. Vid de förda förhandlingarna har man
från statens sida ej ansett sig kunna tillmötesgå bolagens önskan att ur
vinstberäkningsperioden få utesluta ett större antal av de i perioden
1920—1929 först kommande dåliga åren, utan har man ansett, att tiden
från och med den 1 januari 1922 skulle under alla omständigheter medtagas.
På grund av vikten för det allmänna av att en uppgörelse
kommer till stånd och jämväl till en viss grad av billighetsskäl har
man däremot ansett sig kunna medgiva bestämmande av en vinstberäkningsperiod
av 12 år från och med 1922 till och med 1933 och inlösen
tidigast den 31 december 1936.

Till förebyggande av framtida tvist om trafikbolagets rätt att vid
fråga om inlösen åberopa force majeure har det uti 9 § av det nya avtalet
fastslagits, att bolagen avstå från alla anspråk på att under åberopande
av ekonomisk force majeure eller annan orsak i anledning av
hittills inträffade eller nu kända förhållanden erhålla ändring i de regler
angående lösesummans bestämmande i händelse av statsinlösen, som
meddelats i tidigare eller nu föreliggande avtal.

Beträffande till sist den pågående tvisten mellan statens järnvägar
och malmbolaget angående det senares skyldighet att utgiva s. k. frakttillägg
innehåller kontraktsförslaget, att, å ena sidan, malmbolaget erhåller
anstånd med erläggandet av större delen utav de frakttillägg,
som för redan gången tid kan komma att utdömas, samt, å andra sidan,
staten tillförsäkras sådan räntegottgörelse å sin fordran, att något men
icke vållas statsverket, vare sig genom bolagets underlåtenhet att frivilligt
betala någon del av fraktskulden eller genom den bolaget nu
beviljade krediten. För att undvika förnyade dröjsmål från malmbolagets
sida med framtida frakttilläggs likviderande, bär vidare intagits bestämmelse
om skyldighet för bolaget att utan hinder av uppkommande meningsskiljaktigheter
förskottsvis betala dylika frakttillägg enligt järnvägsstyrelsens
räkningar. I ändamål att tvister må kunna för framtiden
undvikas, har bolaget medgivits rätt att taga del av järnvägsstyrelsens
räkenskaper, i den mån det erfordras för att följa beräkningar av frakt -

30

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

tillägg m. m. I båda kontrahenternas intresse har vidare föreslagits
den förenkling, att järnvägsdelarna Gellivare (Malmberget)-Svartön och
Gellivare-Riksgränsen, beträffande vilka nu gälla olika garantibestämmelser
med därav följande tidsödande beräkningar för järnvägsstyrelsen,
skola för frakttilläggens bestämmande anses såsom en enhet. Då denna
anordning kan för malmbolaget medföra viss vinst, om malmtrafiken
koncentreras till endera bansträckan, har bolaget åtagit sig en skärpning
av garantivillkoren.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet har departementschefen
yttrat bland annat (sid. 35 i propositionen): »I anläggningskostnaden
för järnvägarna bör givetvis icke inräknas kostnad för anläggning, som
icke alls har med malmtrafiken att göra, men uttrycklig bestämmelse
härom har icke ansetts böra införas i kontraktet, utan bör avgörandet
om anläggningskostnadens beräkning överlämnas åt järnvägsstyrelsen.»

Angående anledningen till detta uttalande har utskottet inhämtat
följande.

Vid de underhandlingar, som föregingo upprättandet av nu föreliggande
kontraktsförslag, hade från bolagens sida påyrkats ett stadgande
av innehåll, att, därest å malmbanorna skulle komma att verkställas
sådan nyanläggning, som krävde större kapitalutlägg, skulle vid beräkning
av eventuell brist icke uppföras ränta å den genom dylik anläggning
inträdda ökningen i järnvägarnas anläggningskostnader, med mindre
malmbolaget lämnade sitt medgivande till anläggningens företagande
eller ock, i brist på åsämjande, skiljemän förpliktade bolaget att bära
viss kostnad av berörda slag.

Statens förhandlingsmän ansågo bolagens yrkanden icke sakna
fog. Sålunda skulle det vara obilligt, om i det anläggningskapital,
som malmbolaget hade att förränta, skulle inräknas kostnaden för t. ex.
bangårdsanläggningar, vilka föranletts uteslutande av inlandsbanans anslutning
till malmbanorna. Emellertid ansågo förhandlarna å statens
sida det icke lämpligt, att en uttrycklig bestämmelse, som skulle vara
ägnad att framkalla nya tvister mellan staten och malmbolaget, infördes
i kontraktet. Det borde enligt deras mening tillkomma staten att ensam
besluta i vad mån man vid fraktskuldens beräknande skulle frånse
framdeles skeende nyanläggningar, som ej hade med malmtrafiken
att skalfa.

Då departementschefens ovan återgivna yttrande ses mot bakgrunden
av vad sålunda förekommit, lärer det vara påtagligt, att detsamma
endast har avseende å sådana mera betydande nyanläggningar,

Statsutskottets utlåtande Nr 70. 31

som kunna komma till stånd efter det nu föreliggande kontraktsförslag
må hava blivit av båda parterna godkänt.

Med hänsyn till de nya garantibestämmels^rna, vilka avse att
under alla förhållanden tillförsäkra staten en viss ränta å det i och för
samtlig trafik å malmbanorna nedlagda kapitalet, synes emellertid ytterligare
höra framhållas, att en befrielse för malmbolaget ifråga om
garantiförbindelsen endast kan avse sådana anläggningar, som icke alls
hava någon betydelse för trafiken — vare sig malmtrafiken eller den
allmänna trafiken — å malmbanorna.

Med den innebörd utskottet sålunda ansett höra givas departementschefens
ifrågavarande uttalande, har utskottet icke funnit anledning
till erinran mot detsamma.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,

att riksdagen med bifall till Kungl. Majrts förslag
må bemyndiga, Kungl. Maj:t att å statens vägnar
med Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, Aktiebolaget
Gellivare Malmfält och Trafikaktiebobiget Grängesberg-Oxelösund
träffa överenskommelse i enlighet med
ovanintagna förslag till avtal mellan Svenska staten,
a ena, samt ifrågavarande bolag, å andra sidan, jämte
därvid fogat förslag till ändringar i den för förstnämnda
bolag fastställda bolagsordning.

Stockholm den 12 maj 1922.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIQS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A C■ Lindblad, N. A. Nilsson, J.
Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, C. P V. Nilsson, 0 U. B Olsson, J.L. Widell, C. Gr. Ekman,
J. Nilsson i Malmö, O. Beryqvist och J Jeansson samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råslock, J B. Eriksson i Grängesberg,
K. V. Rydén, J Jönsson i Revinge, 0 H.son Waldén, P. B. Nilsson i Landeryd, C. R. Jansson
i Fulun, L J. Carlsson-Froslerud, J. D. Norman, G. A. Johansson i Hallagården och
B. Fson Holmgren.