14

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1922 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse angående av
Kungl. Maj:t meddelat uppskov med slutförandet av
vissa undersökningsarbeten i Kiirunavaara och Géllivare
malmberg.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 27 januari 1922 dagtecknad
skrivelse, nr 38, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
bar Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, givit riksdagen
tillkänna, att Kungl. Maj:t genom beslut den 22 december 1921 medgivit,
att den i det den 18 juli 1913 träffade avtalet mellan svenska
staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget
Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra
sidan, föreskrivna undersökningen rörande malmernas dimensioner på
djupare nivåer inom Kiirunavaara och Gellivare malmberg icke behövde
slutföras tidigare, än att redogörelse för de vunna resultaten kunde föreläggas
1924 års riksdag.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I skrivelse den 26 maj 1913 (nr 126) bemyndigade riksdagen
Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
träffa överenskommelse angående ökad brytning och
utfraktning av järnmalm m. m. Riksdagen uppställde emellertid det
villkoret, att förstnämnda bolag skulle åtaga sig anordna en genom
djupborrningar utförd undersökning rörande malmernas dimensioner på
djupare nivåer inom Kiirunavaara och Gellivare malmberg intill en

15

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

kostnad av högst 500,000 kronor. Avsikten med en dylik undersökningvar
den, att, då staten hade att träffa sitt avgörande, senast under år
1930, angående den ytterst betydelsefulla frågan om eventuell inlösen av
den halvpart i de nämnda malmfälten, som vore enskild egendom, utredning
i god tid skulle föreligga rörande storleken av de malmtillgångar,
om vilkas förvärvande komme att bliva fråga. Arbetet skulle så bedrivas,
att rapport rörande resultaten därav kunde föreläggas 1919 års
riksdag.

Sedermera medgavs, år 1917 att med framläggandet av nyssnämnda
rapport finge anstå till 1921 års riksdag och sistnämnda år ett ytterligare
uppskov därmed till 1922 års riksdag.

På grund av önskvärdheten av att de företagna undersökningarna
kompletterades med vissa djupborrningsarbeten, har det nu ansetts av
förhållande påkallat att tiden för undersökningarnas slutförande finge
utsträckas ytterligare omkring två år, räknat från tiden för dessa arbetens
igångsättande.

Por bekostande av ifrågavarande arbeten har vidare trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund i skrivelse till departementschefen utfäst
sig utbetala ett belopp av högst 200,000 kronor, under förutsättning
likväl — då ett av bolaget preliminärt träffat avtal om borrningarnas
utförande måste bekräftas före 1921 års utgång — att Kungl. Maj:ts
beslut om uppskov med undersökningsarbetenas slutförande bleve meddelat
inom samma tid.

I sitt uttalande till statsrådsprotokollet ovannämnda den 22 december
1921 yttrar departementschefen, bland annat, följande:

»På sätt av det förut sagda framgår, är frågan om medgivande av dylikt
uppskov av beskaffenhet att rätteligen böra underställas riksdagens prövning. I
anledning härav har jag hos bolaget förfrågat mig, huruvida icke sådan jämkning
i det vid bolagets erbjudande fästa villkoret kunde vidtagas, att riksdagen bleve i
tillfälle att i vederbörlig ordning i saken fatta beslut. Härpå har från bolagets
sida svarats, att någon dylik jämkning — av skäl, för vilka i bolagets ovanberörda
skrift redogjorts — icke vore möjlig, utan att, därest icke beslut i fråga om
uppskov med undersökningsarbetets slutförande förelåge innan årets utgång, bolagets
erbjudande om anslag för arbetets fortsatta bedrivande måste förfalla. Under sådana
omständigheter och då det uppenbarligen för staten är av den allra största
vikt att, inför den ej alltför avlägsna frågan om statsinlösen av den i enskild ägo
varande halvparten i nu ifrågavarande malmfält, erhålla så säker kännedom som
möjligt om malmtillgångarnas verkliga storlek, anser jag, att Kungl. Maj:t — vid
det förhållande jämväl, att någon olägenhet av det begärda uppskovet icke kan
uppstå — omedelbart bör själv fatta det beslut, som erfordras för säkerställande
av det av bolaget gjorda erbjudandet.»

16

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

Utskottets

yttrande.

Kungi. Maj:ts förevarande beslut synes med hänsyn till vad i ärendet
blivit upplyst icke böra föranleda erinran från riksdagens sida,
vilket riksdagen torde böra i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anmäla, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande den 22 december
1921 fattade beslut icke föranlett någon erinran
från riksdagens sida.

Stockholm den 2 maj 1922.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 61.