4

Statsutskottets utlåtande Nr 29

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1922 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till anordnande för kommunikationsverkens räkning
av arbeten för bekämpande av arbetslösheten.

(3:dje och 4:de avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 7 januari 1922 dagtecknad proposition
(nr 12), vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen

l:o) medgiva, att av ännu odisponerade delar av de till uppförande
av bostadshus för tjänstemän vid postverket, telegrafverket samt statens
järnvägar och vattenfallsverk å riksstaten för år 1921 och å tilläggsstaten
för år 1920 anvisade reservationsanslag om tillhopa 17,500,000
kronor må användas dels ett belopp av högst 820,000 kronor för anordnande
av bostadshus för post- och telegrafverkens personal i Göteborg
och för postverkets personal i Malmö, dels ock återstoden enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars
och statens vattenfallsverks räkning, vilka kunna påkallas för
bekämpande av arbetslösheten;

2:o) för sistnämnda ändamål på tilläggsstat för år 1922 under titel
»Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» anvisa, att utgå av
lånemedel, ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Departementschefen erinrar, hurusom 1921 års riksdag med bifall
till propositionen nr 158 på tilläggsstat för år 1921 anvisade ett reservationsanslag
av 9,000,000 kronor att utgå av lånemedel och att enligt

Statsutskottets utlåtande Nr 29.

5

Kungl. Maj:ts bestämmande användas för sådana arbeten vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk, vilka kunde påkallas
för bekämpande av arbetslösheten, s. k. kristidsarbeten. I enlighet med
av riksdagen uttalad önskan redovisas dispositionen av detta anslag i
en särskild tablå, som återgives å sid. 2 och 3 i åberopade statsrådsprotokollet.
Av tablån framgår, att av anslaget disponerats för telegrafverket
2,000,000 kronor, för statens järnvägar 4,990,000 kronor och för
statens vattenfallsverk 1,590,000 kronor eller tillhopa 8,580,000 kronor.
Å anslaget finnes alltså en reservation av 420,000 kronor att disponeras
för ändamålet under innevarande år.

I fråga om det för arbeten vid telegrafverket anvisade beloppet,
2,000,000 kronor, som avsågs att bereda sysselsättning åt den befintliga
arbetsstyrkan vid verkstaden i Nynäshamn för att förhindra ytterligare
avskedanden därstädes, lämnas den upplysningen, att verkstaden till följd
av det pågående arbetet med sammanslagning av de båda telefonnäten
i Stockholm erhållit så stora beställningar, att ovannämnda belopp icke
skulle behöva tagas i anspråk för sitt ändamål förrän under loppet av
år 1922.

Ifrågavarande kristidsarbeten vid statens järnvägar hava berett sysselsättning
åt anställd eller tidigare anställd men icke längre behövlig personal.
Endast kristidsarbeten a vid statens vattenfallsverk synas i någon
större utsträckning hava påkallats för arbetslösa på den öppna arbetsmarknaden,
särskilt i Södertälje, till följd varav också huvudparten av
de bidrag från det allmänna arbetslöshetsanslaget, d. v. s. av andra
statsinkomster än lånemedel, som enligt Kungl. Maj:ts beslut kommit
dessa arbeten till del, eller 048,000 kronor av sammanlagt 798,000
kronor, uppburits av vattenfallsstyrelsen. Vid samtliga dessa kristidsarbeten
hava enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut tillämpats lägre
arbetslöner än de i allmänhet vid verkens företag eljest gällande.

Behovet av ytterligare medel för ifrågavarande arbeten under år
1922 beräknas uppgå till 12,000,000 kronor, varvid förutsättes, att detta
belopp även skulle vara tillräckligt för de första månaderna 1923. Vid
övervägande av möjligheterna att bereda medel för ifrågavarande ändamål
har fråga uppstått, huruvida icke därtill skulle kunna anlitas besparingar
å de till bostadsbyggande vid kommunikationsverken av riksdagen
anvisade reservationsanslag.

Beträffande dessa sistnämnda anslag erinras därom, att riksdagen
enligt skrivelse den 13 maj 1921, nr 194, bemyndigade Kungl. Maj: t
■att i fråga om ännnu odisponerado delar av förenämnda reservationsanslag
om tillhopa 17,500,000 kronor besluta om dessa medels fördelning mellan

6

Statsutskottets utlåtande Nr 29.

verken och närmare användning i enlighet med de grunder, som angåvos
i propositionen nr 53 till 1921 års riksdag. I sin skrivelse framhöll
vidare riksdagen, bland annat, hurusom den allmänna depressionen och
den därav föranledda starka nedgången i driften vid de affärsdrivande
verken torde hava medfört ett betydligt minskat behov av personal och
lokaler på vissa platser, varigenom också en del av de under högkonjunkturen
föreliggande stora svårigheterna att tillgodose åtskilliga
föreliggande lokalbehov av sig själva torde hava bortfallit. Det förändrade
läge, som sålunda inträffat sedan tidpunkten för anslagens beviljande
och i viss män också efter den tid, då de särskilda planerna rörande
medlens användning uppgjordes inom de olika affärsdrivande verken,
syntes enligt riksdagens mening i vissa fall föranleda tvekan, huruvida
det lokala bostadsbehov, som ännu förelåge, vore av sådan art, att för
dess tillgodoseende borde anlitas ifrågavarande med hänsyn till högkonjimkturens
abnorma förhållanden tillkomna anslag. Det syntes riksdagen
böra tagas under övervägande, huruvida icke i vissa fall med uppförandet
av tidigare planerade bostadsbyggen borde åtminstone tillsvidare
anstå. Icke minst med hänsyn till de föreliggande svårigheterna att för
närvarande åstadkomma tillfredsställande inkomstresultat vid de affärsdrivande
verk, varom här vore fråga, ansåge riksdagen det vara eu
angelägenhet av stor betydelse att även på detta område söka undvika
kapitalutgifter, som ytterligare skulle förminska verkens möjligheter att
lämna nöjaktig avkastning.

Efter att hava framhållit vissa synpunkter, som borde beaktas vid
den förnyade omprövning rörande det alltjämt kvarstående behovet av
^byggnader, som enligt riksdagens mening borde företagas, uttalade
riksdagen slutligen sin förväntan, att vid 1922 års riksdag måtte framläggas
dels en redogörelse för den del av ifrågavarande anslag, som då
disponerats, dels ock, i den mån medlen icke redan kommit till användning,
fullständiga planer för medlens fortsatta disposition.

Med anledning av detta riksdagens uttalande Audtogs inom vederbörande
verk förnyad omprövning av föreliggande byggnadsplan!'', vilka
därefter i reducerat skick underställdes Kungl. Maj:t, som genom särskilda
beslut disponerade vissa delar av anslagen i fråga på sätt som
närmare framgår av den å sid. 8 och 9 i åberopade statsrådsprotokollet
återgivna tablån. Densamma utvisar, att av de tillgängliga anslagen
disponerats tillhopa 10,031,000 kronor, vadan sålunda 7,469,000 kronor
kvarstå odisponerade.

Emellertid har generalpoststyrelsen hemställt, att för bostadshus i
Malmö och Göteborg måtte från bostadsanslagen anvisas resp. 500,000
och 320,000 kronor. Departementschefen anför härvid följande:

Statsutskottets utlåtande Nr 29.

7

»Med hänsyn till det trängande behov av ytterligare bostadslägenheter
för verkens personal, som, enligt vad av generalpoststyrelsens skrivelse
närmare framgår, förefinnes vidkommande Malmö och Göteborg,
vill jag förorda, att medel från de ifrågavarande bostadsanslagen anvisas
även till förenämnda två bostadsbyggen, vilka också ingingo i de 1921
års riksdag förelagda planerna för bostadsbyggande vid postverket och
telegrafverket. Emellertid torde, med hänsyn till de av nästlidet års
riksdag gjorda uttalandena, frågan om utförande av berörda bostadsbyggen
böra underställas riksdagens prövning.

Om hänsyn tages till förevarande två bostadsbyggen, skulle av bostadsanslagen
i fråga återstå odisponerade omkring 6,650,000 kronor.
Härtill komma de besparingar, som på grund av de fallande byggnadskostnaderna
i några fall måhända kunna uppkomma å redan disponerade
delar av anslagen.

Den minskning i behovet av bostäder för kommunikationsverkens
personal, som redan av 1921 års riksdag konstaterades, har av skäl, som
i 1921 års riksdagsskrivelse nr 194 anförts, sedermera ytterligare fortgått.
Från de olika verken har också framhållits, att det lokala bostadsbehov,
som nu förefunnes -— med ovan angivet undantag för städerna Göteborg
och Malmö — vore sådant, -att detsamma icke längre syntes böra tillgodoses
genom ett extraordinärt bostadsbyggande. Ämbetsverken hava
därför tillkännagivit sin avsikt att icke vidare begära medel från ifrågavarande
bostadsanslag, vartill givetvis också bidragit styrelsernas förut
framhållna betänkligheter med anledning av omöjligheten eller svårigheten
att förränta de för bostadsbyggande använda medlen. Det synes
mig därför vara att förorda, att ett extraordinärt bostadsbyggande vid
kommunikationsverken i enlighet med de 1921 års riksdag förelagda
planerna — med nyss angivna undantag — icke vidare fortsättes. Detta
utesluter naturligtvis icke, att det bostadsbyggande, som vid verken hittills
ägt rum för-tillgodoseende av det normala behovet och varför anslag
i vanlig ordning tidigare plägat beviljas å verkens kapitalökningsstater,
bör fortgå och anslag därför i denna ordning begäras, i den mån
förhållandena anses därtill föranleda.

För att i möjligaste mån undvika äskande av nytt anslag till
fyllande av det för nödhjälpsarbeten vid kommunikationsverken såsom
behövligt ansedda beloppet av omkring 12,000,000 kronor anser jag mig
böra föreslå, att nyssberörda odisponerade delar eller omkring 6,650,000
kronor av bostadsanslagen må användas för anordnande av nödhjälpsarbeten
vid kommunikationsverken. Beträffande de besparingar, som
eventuellt kunna uppkomma å redan disponerade delar av bostadsanslagen,

8

Statsutskottets utlåtande Nr 29.

Utskottets

yttrande.

torde, då det här kan gälla endast relativt obetydliga belopp, det böra
ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida de skola användas till
bostadsbygge för vederbörande verks räkning eller komma till användning
för det nu avsedda ändamålet.

Då av 1921 års arbetslöshetsanslag för kommunikationsverken, såsom
förut nämnts, återstår omkring 420,000 kronor, skulle, inberäknat
återstående medel av bostadsanslagen, för nödhjälpsarbetena vid nämnda
verk under år 1922 finnas disponibla något mera än 7,000,000 kronor.
Såsom nytt anslag behöver alltså för ändamålet på tilläggsstaten begäras
ett belopp av i runt tal 5,000,000 kronor.»

Utskottet får tillstyrka Kungl. Majrts förevarande förslag, i vad det
avser fortsättande av kristidsarbetena och planen att åvägabringa det
härför som behövligt beräknade beloppet. Utskottet har heller ingen
erinran mot ett igångsättande av ovan omförmälda bostadsbygge för
postpersonal i Malmö och post- och telegrafpersonal i Göteborg.

I propositionen har framhållits, hurusom ifrågavarande förslag beträffande
nödhj älpsarbeten i kommunikationsverkens egen regi endast
utgör ett fullföljande av den verksamhet, vartill 1921 års riksdaglämnade
sitt bifall. Utskottet har också- i sitt den 14 i denna månad
avgivna utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni
1923 av utgifterna för kapitalökning i avseende å statens järnvägar och
vattenfallsverk (nr 17 A, punkt 1) erinrat, att under år 1921 betydande
arbeten å statens järnvägsbyggnader i Norrland utförts med
anslag från arbetslöshetsmedel samt att det enligt utskottets uppfattning
även hädanefter torde komma att visa sig av förhållandena motiverat att
i sådan ordning anvisa ytterligare anslag för samma ändamål. Utskottet
vill emellertid framhålla, att det så till vida förefinnes en avsevärd skillnad
mellan vad som äskades i fjol och i år, att i förra fallet anslaget
allenast avsåg kristidsarbeten och de beställningar, som kunde bliva
en följd av dessa, medan från förevarande anslag i år, enligt vad propositionen
nr 11 giver vid handen, tillika skall utgå den del av kostnaderna
för där föreslagna fristående statsbeställningar hos enskilda företag
för kommunikationsverkens räkning, varmed dessas kapitalkonto i varje
särskilt beställningsfall anses böra belastas. Det i proposition nr 12
äskade anslaget skall sålunda fylla det dubbla syftet att utgöra insatsen
av lånemedel beträffande finanisieringen av såväl kristidsarbeten som
ovannämnda fristående statsbeställningar.

Till spörsmålet om de senare har utskottet ännu icke fattat ståndpunkt.
Visserligen har utskottet i ovan omförmälda utlåtande (nr 1 7 A)

Statsutskottets utlåtande Nr 29.

«)

föreslagit och riksdagen även beslutat, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skulle giva till känna den uppfattningen, att för fortsättningen av
kraftverksbygget vid Lilla Edet och i samband därmed stående materialbeställningar
skulle, bland annat, få disponeras 3,5 miljoner kronor av
det allmänna arbetslöshetsanslaget. Utskottet håller dock före, att ifrågavarande
beställning av vissa maskinaggregat för kraftverket i Lilla Edet
är att betrakta mera som en konsekvens av beslutet om fortsättandet av
själva kraftbygget därstädes än som en fristående statsbeställning.

Utskottet vill alltså icke motsätta sig, att bidrag från det anslag av
lånemedel, varom i proposition nr 12 är tal, jämväl kunna utgå till
sådana statsbeställningar, som kunna bliva en följd av de kristidsarbeten,
för vilkas igångsättande och bedrivande detta anslag är avsett. Frågan,
huruvida samma anslag jämväl bör disponeras för ovannämnda fristående
statsbeställningar, anser utskottet böra upptagas och avgöras först i
samband med behandling av motsvarande spörsmål i propositionen nr 11.
Utskottet förutsätter, att samma löneprinciper tillämpas som under fjolåret,
samt förväntar, att redogörelse för medlens användning även framdeles
lämnas riksdagen.

I likhet med vad fallet var i fjol, anser sig utskottet böra erinra
om vikten av att vid fördelningen av de betydande belopp, varom här
är frågaj noga uppmärksammas, att desamma komma till användning
endast för sådana arbeten, som kunna bliva till verklig nytta och vilkas
framtida värde kan tänkas i möjligaste män komma att motsvara storleken
av det däri nedlagda kapitalet. I den mån det är möjligt, torde
i regel böra utväljas sådana företag, som i varje fall inom den närmaste
tiden anses böra komma till utförande och som därjämte äro sådana, att
de i förhållande till kostnaderna möjliggöra sysselsättande av ett stort
antal arbetare. I viss begränsad utsträckning torde dock måhända ett
avsteg från denna grundsats bliva nödvändigt på grund av önskvärdheten
av att kunna bereda arbetstillfällen för fast anställd specialutbildad
personal, vars göromål äro av en sådan beskaffenhet, att själva arbetsmaterialet
drager eu större kostnad än som med hänsyn till arbetets
egenskap av nödhjårsarbete vore önskligt.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa, att riksdagen må

a) medgiva, att av ännu odisponerade delar av
de till uppförande av bostadshus för tjänstemän vid
postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och
vattenfallsverk å riksstaten för år 1921 och å tilläggsBiliang
till riksdagens protokoll 1922. 6 sand. 21 käft. (Nr 28—29.) 01022 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

staten för år 1920 anvisade reservationsanslag om
tillhopa 17,500,000 kronor må användas dels ett belopp
av högst 820,000 kronor för anordnande av bostadshus
för post- och telegrafverkets personal i Göteborg och
för postverkets personal i Malmö, dels och återstoden
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande för sådana arbeten
för telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks
räkning, vilka kunna påkallas för bekämpande
av arbetslösheten;

b) för sistnämnda ändamål på tilläggsstat för år
1922 under titel »Utgifter för kapitalökning, statens
affärsverksamhet» anvisa, att utgå av lånemedel, ettreservationsanslag
av 5,000,000 kronor.

Stockholm den 31 mars 1922.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 28.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922.