Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
1
Nr 1 A.
Ankom till riksdagens kansli den 3 februari 1922 kl. ‘/a 3 e. m.
Utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni
1923 av utgifterna under riJcsstatens första huvudtitel,
innefattande anslagen till Ttungl. hov- och slottsstaterna.
(l:a avd.)
l:o) Innan statsutskottet ingår på behandlingen av de särskilda
punkterna under första huvudtiteln, har utskottet ansett sig böra något
beröra vissa allmänna budgetspörsmål, som öva inflytande å uppställningen
och behandlingen av övergångsstaten för halvåret januari—juni 1923.
Beträffande de grundsatser som av departementschefen tillämpats
för beräkningen och upptagandet av utgifterna å övergångsstaten får
utskottet hänvisa till vad statsrådsprotokollet över finansärenden den 7
januari 1922 innehåller härom å sid. 1—15 under rubriken: Utgifterna;
För flera huvudtitlar gemensamma frågor.
Departementschefen har ansett, att anslag å övergångsstaten för
nya ändamål i allmänhet icke böra ifrågakomma. Vad åter beträffar
anslag för ändamål, till vilka medel tidigare plägat beviljas å riksstaten,
hava olika principer ansetts böra följas för olika slag av anslag. Sålunda
hava avlöningsanslag och i regel även anslag för statens egen
förvaltningsverksamhet upptagits med hälften av de belopp, som skulle
hava erfordrats för helt budgetår. 1 fråga om auslag, avseende statsbidrag
till icke-statlig verksamhet m. m., har departementschefen funnit,
att utbetalandet av medel å dessa anslag ofta utan olägenhet kan uppskjutas
till efter den 1 juli. Genom att en sådan anox-dning genomföres
skulle enligt departementschefens uppfattning övergångsstaten i
rätt stor omfattning kunna befrias från anslag av denna art. I överensstämmelse
härmed har även departementschefens förslag till övergångsstat
blivit uppgjort. Vidare hava å åtskilliga anslag förefintliga
odisponerade reservationer ansetts kunna tagas i anspråk.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 1 höft. (Nr 1 A — / B.) 1
<xrundsatser
vid beräkningen
av utgifterna
å
övergångsstaten
m. m.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
Departementschefen har vidare ‘ i fråga om den formella behandlingen
av anslag, ä vilka medel icke åskas å övergångsstaten, framhållit
att sådana anslag av ordinarie natur borde upptagas å sina sedvanliga
platser i staten, men i sifferkolumnen utföras allenast med ett streck.
I fråga om de s. k. för stärkning sanslag ens budgettekniska behandling
hava inom finansdepartementet tillkallade s. k. budgetredovisningssakkunniga
i den 15 oktober 1921 avgivet yttrande anfört följande:
»De s. k. förstärkningsanslagen hava från och med år 1918 i det närmaste
undantagslöst betecknats såsom förslagsanslag, högst. Å 1921 års riksstat och
tilläggsstat finnas exempelvis endast ett par förstärkningsanslag med annan
beteckning, nämligen beteckningen ''reservationsanslag’. Anledningen till att
förstärkningsanslagen i så övervägande grad erhållit naturbeteckningen ''förslagsanslag,
högst’ framgår av följande:
I december 1916 framlade numera generaldirektören P. Södermark efter
därtill erhållet uppdrag förslag till de extra anslagens beteckning, därvid föreslogs,
att av de extra anslagen en del måtte betecknas såsom ''förslagsanslag,
högst’ och en del såsom reservationsanslag, men att de s. k. förstärkningsanslagen
— enär ju besparingar å dessa naturligtvis borde behandlas på samma
sätt som besparingar å moderanslagen — måtte lämnas utan beteckning. Departementschefen
ansåg åter, ätt förslagets huvudsakliga syfte kunde uppnås,
om man med särskild beteckning försåg de anslag, som borde behandlas såsom
''förslagsanslag, högst’, under det att de anslag, som borde behandlas såsom
reservationsanslag, lämnades utan beteckning. I sådant fall erfordrades
emellertid en särskild åtgärd i fråga om förstärkningsanslagen; och om dessa
anförde departementschefen, att ''dessa, då de i det övervägande antalet fall
fortfarande såsom hittills lära komma att under budgetåret överföras till de
respektive anslag, de äro ämnade att förstärka, utan olägenhet kunde i regel
förses med beteckningen ''förslagsanslag, högst’.
Riksdagen biträdde sakkunnigförslaget att även de anslag, som vore av
reservationsanslags natur, borde få denna natur i riksstaten uttryckligen angiven.
Ifråga om förstärkningsanslagen åter lämnades departementschefens
förslag utan erinran.
Något verkligt klarläggande beslut angående dispositionen av förstärkningsanslagen
fattades således icke av riksdagen. Följden har ock blivit, att
olika åsikter gjorts gällande i frågan. Å ena sidan har man förfäkta! den meningen,
att de såsom förslagsanslag, högst, betecknade förstärkningsanslagen
skulle behandlas liksom övriga anslag med dylik beteckning och alltså eventuella
besparingar överföras till statsverkets kassafond. Ä andra sidan åter
har man hävdat den åsikten, att förstärkningsanslagen, oavsett deras beteckning,
skulle disponeras enligt enahanda bestämmelser som dem, vilka gälla
för moderanslagen, och förty i sin helhet omföras till dessa.
Till den förstnämnda meningen har anslutit sig räkenskapsverket, som,
bland annat, i sin den 31 mars 1921 avgivna revisionsberättelse, beträffande förstärkningsanslagen
gjort det uttalandet, att såsom förslagsanslag, högst, betecknade
dylika anslag borde endast i den mån, de därför erfordrades, omföras
till de anslag, de vore avsedda att förstärka, ävensom att redan den omständig
-
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A. å
heten, att ett förstärkningsanslag betecknats såsom förslagsanslag, högst, givetvis
måste innebära, att anslaget också verkligen skulle behandlas såsom förslagsanslag,
dock under iakttagande, att det såsom ''högst’ angivna beloppet
icke finge överskridas. I överensstämmelse med denna åsikt har ock riksräkenskapsverket
i sin budgetredovisning för år 1920 i regel överfört besparingar
å förstärkningsanslag, som varit försedda med beteckningen förslagsanslag,
högst’, till statsverkets kassafond.
Den uppfattning i förevarande fråga, som hävdats av riksräkenskapsx erket,
har även tidigare framträtt enligt vad framgår av dåvarande chefen för
lantförsvarsdepartementet, statsrådet E. A. Nilsons anförande till statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden den 7 januari 3920 (proposition nr 2,
fjärde huvudtiteln, sid. 48) ifråga om möjligheten att taga i anspråk det till
förstärkning av ordinarie reservationsanslaget till lega av hästar för truppförbandens
övningar å extra stat för år 1919 anvisade förslagsanslag, högst
å 700,000 kronor till bestridande av utgifter för år 1920 å ordinarie reservationsanslaget
till truppförbandens övningar, i vilket anslag reservationsanslaget till
lega av hästar för nämnda övningar från och med år 1920 uppgått. Statsrådet
Nilson anförde nämligen, att, då ifrågavarande förstärkningsanslag vore av
förslagsanslags natur och av förebragt utredning framginge, att anslaget en
behövt under år 1919 tagas i anspråk, detsamma skulle överföras till statsverkets
kassafond, vadan alltså riksdagens medgivande till att anslaget finge
användas för berörda ändamål jämväl under ar 1920 borde utverkas.
Den andra åsikten åter har förfäktats av bland andra statskontoret, som
bland annat i underdåniga utlåtanden den 15 april och 22 augusti 1921 angående
dispositionen av det å tilläggsstat för år 3920 uppförda anslaget till förstärkning
av reservationsanslaget till remontering hävdat, att förstärkmngsanslagen,
för så vitt icke annat för visst fall bestämts, stode till vederbörande*
förfogande under enahanda villkor som huvudanslagen och lämpligen borde
till dessa senare omedelbart omföras. Såsom framgår av kungl. brev i ämnet
den 22 april och 12 september 1921 vann ock i förevarande fall denna statskontorets-åsikt
Kungl. Maj:ts gillande.
Enahanda uppfattning har ock av riksdagens statsutskott uttalats uti
punkt 9 (sid. 401 i dess utlåtande den 31 maj 1921, nr 3 A, angående regleringen
av utgifterna under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel, innefattande anslagen
till utrikesdepartementet. Emellertid blev berörda punkt av kamrarna
återremitterad till utskottet, men i sitt i anledning av sagda återremiss avgivna
utlåtande, nr 219, har utskottet allenast anfört, att vad som föranlett
punktens återremiss torde hava varit uppkomna tvivelsmål om lämpligheten att
i detta sammanhang från riksdagens sida lämna allmänna direktiv rörande
dispositionen och bokföringen av de s. k. första rkn i ngsanslagen. Med anledning
därav, fortsätter utskottet, och då olika meningar i frågan syntes föreligga,
hade utskottet funnit, att densamma icke med nödvändighet behövde få
sin lösning i förevarande sammanhang, utan att den borde göras till föremål
för närmare prövning vid början av nästa riksdag.
Detta statsutskottets senare uttalande lämnades av riksdagen utan erinran,
vadan alltså från riksdagens sida ännu icke föreligger något allmänt direktiv
rörande förstärkningsanslagens behandling.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
För bada de olika raeningsriktningar, som framkommit i förevarande
fråga kunna skal anföras. Tager man vid bedömandet av frågan uteslutande
hänsj n till det förhållandet, att förslagsanslag, högst,’ av riksdagen definierats
såsom sådana till maximibelopp fixerade anslag, vilka ej få disponeras efter
budgetårets utgång och som alltså i den mån, de ej under sagda år tagits
i anspråk, skola till kassafonden överföras’, kommer man med avseende å
dessa anslags behandling till den slutsatsen, att de endast få disponeras för
moderanslagets utgifter för vederbörande budgetår, och att således omföring
från förstärkningsanslag till moderanslag endast får ske till belopp, som härför
erfordras.
Ä andra sidan kan åter framhållas, att, om man tager i betraktande de
uttalanden,^som gjorts i samband med införandet av beteckningen ''förslagsanslag,
högst,’ å förstärkningsanslagen och syftet med dessa anslag, det kan så
att säga anses ligga i sakens natur, att sagda anslag få disponeras under enahanda
villkor som respektive moderanslag, därest icke för visst fall annat särskilt
bestämts. Detta innebär återigen, att ett anslag, som skall förstärka ett
reservationsanslag, d. v. s. ett sådant anslag, som även efter vederbörande
budgetårs utgång står till förfogande och ej är avsett endast för utgifter
under ett visst år, kunde för moderanslagets ändamål disponeras med
samma frihet från begränsning i tiden som moderanslaget.
Beträffande åter användningen av sådana förstärkningsanslag, som äro
avsedda att förstärka förslagsanslag, förslagsanslag, högst, och å ordinarie
stat uppförda bestämda anslag, d. v. s. anslag utan naturbeteckning, kunde
en sådan frihet ifråga om tidsbegränsning icke anses förefinnas, beroende därpå
att å moderanslagen uppkommande besparingar skola vid budgetårets utgång
tillföras, i de båda första fallen statsverkets kassafond och i sista fallet vederbörande
huvudtitels allmänna besparingsfond.
Härav skulle följa, att med undantag av de anslag, som skola förstärka
ordinarie bestämda anslag, förstärkningsanslagen i regel böra omedelbart efter
ingången av vederbörande budgetår omföras till sina respektive moderanslag.
Genom en sådan åtgärd skulle även enkelhet och reda i bokföringen befordras,
enär därigenom vunnes den fördelen, att reservation, respektive omföring
till kassafonden kunde ske å allenast ett konto i stället för två.
För oss har emellertid vid behandlingen av förevarande spörsmål framstått
såsom främsta önskemål att i görligaste mån för framtiden avlägsna alla
anledningar till oklarhet och tvekan ifråga om behandlingen av de s. k. förstärkningsanslagen,
och. då oklarheten har sin rot i själva anslagsbeteckningen.
hava vi funnit den lämpligaste lösningen vara, att en särskild naturbeteckning
mföres å de förstärkningsanslag, som äro avsedda att till hela beloppet omföras
till respektive moderanslag och där disponeras för dessas ändamål enligt
de bestämmelser, som i sådant avseende gälla. En sådan särskild anslagsbetecknmg
bör självfallet giva ett så tydligt uttryck som möjligt åt ifrågavarande
förstärkningsanslags speciella karaktär; och har det för oss med detta
sylterna1 för ögonen synts lämpligast, att dessa anslag erhålla beteckningen
omförmgsanslag’. Förstärkningsanslag, som icke äro avsedda att till hela
sitt belopp omföras till moderanslagen, torde däremot böra betecknas såsom
förslagsanslag, högst.
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
Med denna indelningsgrund ifråga om förstärkningsanslagens beteckning
skulle givetvis under alla förhållanden såsom förslaganslag, högst, fortfarande
betecknas sådana anslag, som äro avsedda att förstärka anslag, vilka
avbörda sina besparingar till huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder,
d. v. s. ordinarie bestämda anslag, enär i motsatt fall besparingar å dessa
anslag skulle komma att användas för andra ändamål än dem, för vilka anslagen
beviljats. Beträffande åter sådana förstärkningsanslag som skola förstärka
reservationsanslag, förslagsanslag och förslagsanslag, högst, torde beteckningen
’omföringsanslag’ i regel böra komma till användning.
Vad sedan vidkommer de förstärkningsanslag, vilka av riksdagen re*
dan beviljats, hava vi icke ansett oss böra föreslå några generella bestämmelser
med avseende å dylika anslag å 1921 och föregående årens stater. Då
nämnda stater ju redan antingen äro tillämpade eller under tillämpning, har
det nämligen synts oss lämpligast, att uppkommande spörsmål rörande behandlingen
av å dessa stater uppförda förstärkningsanslag prövas från fäll till
fall. Beträffande åter de å riksstat för år 1922 uppförda förstärkningsanslagen
torde generella föreskrifter angående deras disposition och bokföring böra meddelas.
Vid avgivande av förslag till sådana föreskrifter har man att välja mellan
två olika alternativ. Antingen kan man åtnöja sig med att endast meddela
bestämmelser i sådana fall, där förstärkningsanslagen äro av annan naturbeteckning
än moderanslagen — enär föreskrifter rörande behandlingen av förstärkningsanslag
med samma beteckning som moderanslagen givetvis saknar
reell betydelse — eller ock kan man meddela bestämmelser rörande samtliga
förstärkningsanslags behandling. Ehuru, såsom redan antytts, det sistnämnda
tillvägagångssättet ur realsynpunkt icke är av behovet påkallat, hava vi dock.
i betraktande av önskvärdheten att ifråga om förstärkningsanslagens disposition
och bokföring åstadkomma största möjliga reda och ordning, ansett oss
höra välja det senare alternativet.
Vi hava därvid i analogi med vad vi här förut föreslagit ifråga om framtida
förstärkningsanslag och i betraktande av de uttalanden, som gjorts i samband
med införandet av beteckningen ''förslagsanslag, högst,’ å förstärkningsanslagen
ävensom med hänsyn till syftet med dessa anslag för vår del funnit
oss höra beträffande de å 1922 års riksstat såsom förslagsanslag, högst, anvisade
förstärkningsanslag förorda, att föreskrift av riksdagen meddelas, att de
förstärkningsanslag, som äro avsedda att förstärka förslagsanslag, förslagsanslag,
högst, och reservationsanslag skola — där ej beträffande sistnämnda
kategori av förstärkningsanslag för visst fall annat särskilt bestämts eller
kommer att bestämmas — omföras till sina respektive moderanslag för att där
enligt de bestämmelser, som gälla för moderanslagens användning, disponeras
för dessas ändamål. De förstärkningsanslag åter, som förstärka ordinarie bestämda
anslag, böra givetvis behandlas i enlighet med sin beteckning, d. v. s.
såsom vanliga förslagsanslag, högst. -
Beträffande en viss detalj i de sakkunnigas yttrande och förslag gjorde
en av de sakkunniga ett särskilt uttalande av följande innehåll:
»Undertecknad har biträtt ett donna dag av inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga avgivet yttrande angående dispositionen av såsom för
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
slagsanslag, högst, betecknade förstärkningsanslag. I fråga om anslag å 1922
eller följande års riksstater innebär detta yttrande, att ingen del av ett såsom
förslagsanslag betecknat anslag får, utan riksdagens särskilda och uttryckliga
medgivande, användas för utgifter, som icke hänföra sig till det budgetår, i
vars riksstat det blivit uppfört. Då emellertid detta erkännande av riksdagens
rätt att härvid vara ensam bestämmande är i vårt gemensamma yttrande
tydligt uttalat endast i fråga om anslag å 1922 och följande års stater,
har jag velat härtill lägga ett framhållande av att detsamma gäller även för
äldre anslag, eftersom ur konstitutionell synpunkt ingen skillnad kan påvisas
mellan t. ex. anslag å 1921 och 1922 årens stater.»
För egen del har departementschefen anfört följande:
»Såsom förut omnämnts äro de egentliga förstärkningsanslagen föranledda
av den utav kristiden förorsakade stegringen i medelsbehoven.
De hava av riksdagen anvisats för att förstärka anslag, som på grund
av denna stegring visat sig otillräckliga för sina respektive ändamål,
.lag finner icke erforderligt att nu ingående uppehålla mig vid den diskussion,
som i saken förekommit. Jag inskränker mig till att framhålla, att
riksdagen vid förstärkningsanslagens beviljande näppeligen torde hava
åsyftat att därigenom skapa eller öka eljest uppkommande besparingar
å de anslag, som skulle förstärkas. Därest förstärkningsanslagen skulle
utan vidare omföras till ett huvudanslag, som har naturen av reservationsanslag,
kommer förstärkningsanslaget att förvandlas till ett reservationsanslag.
Jag anser för min del, att förstärkningsanslagen icke böra
•— annat än i något enstaka undantagsfall då sådant uttryckligen förutsatts
— tagas i anspråk för utgifter för huvudanslagen, förr än dessa
förbrukats. Beträffande reservationsanslagen synes emellertid icke böra
uppställas den fordran, att å dessa anslag tilläventyrs inbalanserade
reservationer och uppdebiterade särskilda uppbördsmedel skola hava
konsumerats, innan förstärkningsanslagen få anlitas, men väl att de
av riksdagen för löpande budgetår anvisade anslagsbeloppen först skola
hava åtgått. Härigenom undgår man att vare sig äventyra det ändamål,
som föranlett att huvudanslaget fått karaktären av reservationsanslag,
eller åsidosätta innebörden av att förstärkningen betecknats som förslagsanslag,
högst.
Av vad jag sålunda uttalat torde ock framgå, att införandet av
en ny anslagsbeteckning å förstärkningsanslagen icke erfordras, utan
böra dessa — i den mån de överhuvud behöva ifrågakomma — enligt
min mening betecknas och bokföringsmässigt behandlas såsom förslagsanslag,
högst.
Ett tillämpande för framtiden av ovan angivna grundsatser synes
mig emellertid ej böra föranleda ett upprivande av 1918 och 1919 års
Statsiitskottets utlåtande Nr 1 A.
7
budgetredovisningar, vilka upprättats i huvudsak efter den principen, att
de budgettekniska förstärkningsanslagen finge användas för huvudanslagens
ändamål enligt de bestämmelser, som gällde med avseende å
dessa anslags disposition. Ett dylikt upprivande skulle nämligen självfallet
föra med sig avsevärda olägenheter, utan att efter vad jag kan
finna motsvarande fördel därigenom skulle vinnas.
Icke heller finner jag lämpligt, att härutinnan vidtages en revision
av 1920 års budgetredovisning, vari delvis tillämpats strängare principer
än dem, jag nyss hävdat. Skulle i något enskilt fall en dylik
revision befinnas ofrånkomlig, torde den få ankomma på särskild prövning
av Kungl. Maj:t.
Beträffande åter de av riksdagen å 1921 och 1922 års stater
redan beviljade budgettekniska förstärkningsanslag, synes mig ifråga
om dessa anslags disposition böra tillämpas de principer, vilka jag nyss
förordat.
Vidkommande slutligen frågan, huruvida förstärkningsanslagen i
budgetteknisk bemärkelse över huvud taget hädanefter böra förekomma
i budgeten, kan jag för min del icke annat än finna deras försvinnande
vara önskvärt. Anslagen ifråga äro föranledda av kristiden och böra
med denna försvinna. Emellertid kan det icke undvikas att särskilt
under fjärde huvudtiteln äska dylika anslag å 1922 års tilläggsstat. Vad
berörda huvudtitel angår, beror detta emellertid därpå, att å riksstaten
för år 1922 avsatts ett särskilt anslagsbelopp om 20,000,000 kronor,
vilket avsetts att å tilläggsstaten fördelas på de anslagstitlar, å vilka
särskilda dyrtidskostnader visade sig uppstå.
Å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 däremot torde endast
rent undantagsvis förstärkningsanslag böra uppföras, utan synas
de erforderliga förstärkningsbeloppen i stället böra inräknas i beloppen
för de anslag, vilka skola förstärkas. Härigenom komma visserligen i
många fall de ordinarie anslagen att å övergångsstaten upptagas med
mer än hälften av helårsbeloppet. Men då i allt fall de ordinarie anslagen
i regel icke komma att upptagas å ifrågavarande stat med sina
normala belopp, synes det mig vara skäligen obehövligt att jämte de
reducerade beloppen för de ordinarie anslagen upptaga särskilda förstärkningsanslag.
Jag understryker härvid, att de anslagsbelopp, som
uppföras å riksstaten för första halvåret 1923, icke på något sätt få
anses vara normerande för anslagens tillmätande för Iramtiden. Under
denna förutsättning synas några olägenheter icke behöva följa av det
av mig såsom regel förordade förfaringssättet beträffande den budget
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
Utskottets
yttrande.
tekniska behandlingen av de förstärkningsbelopp, som kunna varda erforderliga
för första halvåret 1923.
I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten därå, att i
de stater, som föreläggas 1922 års riksdag, uttrycket »förstärkning»
användes allenast då tilläggsanslaget hänför sig till* en hel anslagstitel.»
Det av departementschefen föreslagna tillvägagångssättet att förstärkningsanslagen
skulle få tagas i anspråk för samma ändamål som
huvudanslagen allenast sedan huvudanslagen, med undantag för inbalanserade
reservationer och uppdebiterade uppbördsmedel, blivit i sin helhet
förbrukade, anser utskottet böra komma till tillämpning vid sådana förstärkningsanslag,
vilka icke av särskilda skäl böra till huvudanslagen
omföras. De anslag, där någon omföring sålunda icke bör ifrågakomma,
synas enligt utskottets mening böra angivas med rubriken: Till täckande
av motsedd brist å visst anslag.
Utskottet kan dock icke dela departementschefens uppfattning att
i fråga om samtliga förstärkningsanslag dylika inskränkningar böra
stadgas. Det synes nämligen utskottet ur hushållningssvnpunkt vara av
stor vikt, att icke sådana anordningar vidtagas, att i vissa fall vederbörande
förvaltningsmyndigheters intresse att iakttaga god sparsamhet
vid medlens användning äventyras. Föreskriften att förstärkningsanslagen
få tagas i anspråk först sedan huvudanslagen förbrukats torde
nämligen i vissa fall lätt kunna fresta myndigheterna att under ett år
disponera medel i större omfattning än som oundgängligen erfordras.
Erfarenheten torde jämväl utvisa, att med reservationsanslagen — och i
det ojämförligt största antalet fall är det här fråga om sådana anslag -—
i regel en bättre hushållning äger rum än med övriga arter utav anslag.
Med hänsyn härtill synes det utskottet vara av stor betydelse, att i de
fall, där ett sådant förfaringssätt kan anses medföra avgjorda, praktiska
fördelar, en omföring av förstärkningsanslagen till huvudanslagen sker.
Någon ändring av anslagens beteckning såsom förslagsanslag, högst, lärer
icke behöva härav föranledas. Anslag av nu nämnt slag synas utskottet
lämpligen kunna upptagas med rubriken: Till förstärkning av visst anslag.
De grundsatser, utskottet sålunda angivit, synas böra vinna tilllämpning
från och med år 1923 samt ifråga om anslag å tilläggsstaten
för år 1922. Vad beträffar anslag beviljade av 1921 års eller tidigare
riksdagar, synas de vid 1920 års budgetredovisning tillämpade principerna,
om vilkas riktighet utskottet icke velat uttala sig, i stort sett
fortfarande böra gälla, varvid dock Kungi. Maj:t, såsom jämväl av
departementschefen framhållits, torde böra tillse, att desamma icke ge
-
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
9
nom föran på ett sådant sätt, att påtagliga olägenheter därav uppstå. Vad
angår frågan om vidtagande av en revision av 1918 och 1919 års
budgetredovisningar, anser utskottet i likhet med departementschefen
någon sådan icke böra ifrågakomma.
Vad slutligen beträffar det av departementschefen berörda spörsmålet,
huruvida å riksstaten för första halvåret 1923, till undvikande av
särskilda förstärkningsanslag, de ordinarie anslagen böra undergå höjning,
anser utskottet . att något principiellt avgörande av denna fråga
icke bör träffas, utan kommer utskottet att med hänsyn till i varje särskilt
fall föreliggande omständigheter pröva sådana äskanden, särskilt
ur synpunkten av möjligheten att verkställa den noggranna beräkning,
som erfordras för anslagsbeloppens upptagande å ordinarie stat.
Jämväl de grundsatser i övrigt departementschefen tillämpat vid
övergångsstatens uppgörande, anser sig utskottet böra pröva vid behandlingen
av de särskilda anslagen. Dock synas dessa grundsatser i stort
sett vara av beskaffenhet att kunna godtagas.
Utskottets uppfattning av ovanberörda frågor har utskottet ansett
sig böra för riksdagen
omförmäla.
A. Kuugl. hovstaten.
2:o) 1 den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen Kanyl. Maj;ts
angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, under åbe- hov^l»m9-ropande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i avseende å första huvudtiteln (punkt 1) föreslagit
riksdagen att upptaga det ordinarie anslaget till Kungl. Maj:ts
hovhållning, nu 800,000 kronor, med halva beloppet eller 400,000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till Kungl. Maj:ts hovhållning, nu 800,000 kronor, med
halva beloppet eller 400,000 kronor.
3:o) Kungl. Maj:t liar föreslagit riksdagen (punkt 2) att till för- Förstärkning
stärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning å extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor. Maj-.ts hovBihang
till riksdagens protokoll 1922. (i sand. / käft. (Nr 1 A— 1 B.) 2 håUntng.
u.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 1
och 2 av åberopade statsrådsprotokollet.
Till förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning anvisades
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag av 1921 års riksdag dels
å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 200,000 kronor, dels
å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag, högst, 200,000
kronor.
Det ordinarie anslaget har av Kungl. Maj:t ansetts böra förstärkas
jämväl för första halvåret 1923, varvid förstärkningen, på grund av
detta anslags särskilda natur, ansetts böra beredas icke i form av det
ordinarie anslagets höjning utan såsom ett särskilt förstärkningsanslag.
Emellertid har departementschefen förutsatt, att vid beräkning av
det belopp, som kunde komma att för ändamålet ifrågasättas för tiden
1 juli 1923—30 juni 1924, hänsyn skulle tagas till de förhållanden, som
då kunde väntas föreligga särskilt i avseende å kostnader för personal.
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag
och vill uttala sin anslutning till vad departementschefen anfört rörande
anslagsbehovet för budgetåret 1923—1924.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till förstärkning av anslaget till
Kungl. Maj:ts hovhållning å extra stat för tiden den 1
januari—den 30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 100,000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
hemställer utskottet,
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning,
nu 180,000 kronor, med halva beloppet eller
90,000 kronor.
Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen j^punkt 4) att till förav
anslaget till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning
Kungi. Hög- å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,
vHn**7hov- högst, 45,000 kronor.
hållning. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 2 av åberopade statsråds
L4-]
protokollet.
Hans Kungl. 4;O}
Höghet , 1 . os
Kronprinsens (punkt 3)
hovhållning.
[3-1
Förstärkning 5:o)
av anslaget ... 1 •
till Hans stärkning
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
11
Till förstärkning av^anslaget till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens
hovhållning anvisades i enlighet med Kung!. Maj:ts förslag av
1921 års riksdag dels å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag,
högst, 90,000 kronor, dels å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag,
högst, 90,000 kronor.
Det ordinarie anslaget har av Kungl. Maj:t ansetts böra förstärkas
i samma grad jämväl för första halvåret 1923, och har jämväl i fråga
om detta anslag förstärkningen ansetts böra ske genom anvisande av
särskilt anslag.
Emellertid har departementschefen förutsatt, att vid beräkningen
av det belopp, som kunde komma att för ändamålet ifrågasättas för tiden
1 juli 1923—30 juni 1924, hänsyn skulle tagas till de förhållanden, som
då kunde väntas föreligga särskilt i avseende å kostnader för personal.
Kungl. Majits förslag har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet får under hänvisning till vad utskottet under punkt 3:o)
anfört, hemställa,
att riksdagen må till förstärkning av anslaget till
Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning å extra
stat för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa
ett förslagsanslag, högst, 45,000 kronor.
6:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 5) hemställer
Utskottet, tigen av Väs
tergötland.
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget [5.]
till Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland,
nu 26,000 kronor, med halva beloppet eller 13,000
kronor.
7:o) 1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag (punkt
6) får utskottet hemställa,
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke, nu 26,000
kronor, med halva beloppet eller 13,000 kronor.
Hans Kungl
Höghet Hertigen
av
Närke.
re.i
8:o) Kungl. Maj:t, har föreslagit riksdagen (punkt 7) att upptaga vfd
det ordinarie anslaget till ved och kol för de kungl. hoven, nu 50,000 /0r
kronor, med 50,000 kronor. [7.]
12
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.
3—o av åberopade statsrådsprotokollet.
Kostnaderna lör uppvärmning av de| kungl. slotten äro avsedda
att bestridas av det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till ved
och kol för de kungl. boven, uppgående till 50,000 kronor. Då det
visat sig, att nämnda anslag blivit otillräckligt för ifrågavarande ändamål,
hava på 1918—1921 års tilläggsstater måst uppföras särskilda anslag
i syfte att möta merkostnaden för uppvärmning av Stockholms och
Drottningholms slott under dessa år. Sålunda anvisades av riksdagen
för ändamålet ett förslagsanslag å 110,000 kronor för vartdera av åreu
1920 och 1921.
Kungl. Maj:t har nu äskat ett belopp av 50,000 kronor å tilläggsstat
för innevarande år till bestridande av uppkommande merkostnader
för uppvärmning av Stockholms och Drottningholms slott. Medelsbehovet
för första halvåret 1923 under anslaget till ved och kol för de kungl.
hoven har av Kungl. Maj:t angivits till 50,000 kronor, beräknat efter
en årskostnad av 100,000 kronor.
Det av Kungl. Maj:t å tilläggsstat för innevarande år äskade beloppet
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Med hänsyn till svårigheten att för närvarande beräkna priserna
å bränsle anser utskottet att någon höjning av ordinarie anslaget icke
bör ifrågakomma utan lärer detsamma för första halvåret 1923 böra
upptagas med hälften av det nuvarande beloppet 50,000 kronor, eller
25,000 kronor.
Till täckande av motsedd brist i anslaget under samma tid torde
böra avses ett belopp av 25,000 kronor.
Utskottet får alltså beträffande staten för berörda halvår hemställa,
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till ved och kol för de kungl. hoven, nu 50,000 kronor,
med halva beloppet eller 25,000 kronor.
9:o) 1 anslutning till vad under närmast föregående punkt anförts
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till täckande av motsedd brist
i anslaget till ved och kol för de kungl. hoven å extra
stat för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa
ett förslagsanslag, högst, 25,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
13
10:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 8) att upptaga
det ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra
staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten, nu 56,400 kronor, med
42,300 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 5 och 6 av åberopade statsrådsprotokollet.
Det ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt
andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten är i riksstaten
för år 1922 upptaget med 56,400 kronor.
Till förstärkning av detta anslag anvisades i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag av 1920 års riksdag dels å tilläggsstat för samma år,
dels ock å extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp
av 28,200 kronor samt av 1921 års riksdag å extra stat för år 1922
likaledes ett förslagsanslag, högst, 28,200 kronor.
Det av Kungl. Maj:t nu äskade anslaget till underhåll och vård av
möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten för
tiden den 1 januari—den 30 juni 1923, 42,300 kronor, utgör hälften av
de för år 1922 å ordinarie och extra stat för motsvarande ändamål upp
,
, ,56,400 + 28,200 .
tagna belopp (----5-------------------=) 42,300 kronor.
Utskottet anser att såsom ordinarie anslag för bestridande av här
ifrågavarande utgifter under första halvåret 1923 endast bör upptagas
hälften av det i 1922 års riksstat för ändamålet beviljade beloppet eller
, 56,400 v
( —ö— —) 28,200 kronor. Skillnaden mellan sistberörda belopp och det
av Kungl. Maj:t begärda eller (42,300—28,200 =) 14,100 kronor synes
böra anvisas å extra stat för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923
samt på grund av förevarande anslags, natur upptagas till förstärkning
av det ordinarie anslaget.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till underhåll och vård av möbler samt andra staten
tillhöriga inventarier i de kungl. slotten, nu 56,400
kronor, med halva beloppet eller 28,200 kronor.
Underhåll och
vård av möble r
samt andra
staten tillhöriga
inventarier
i de kungl.
slotten.
[B-]
14
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
Förstärkning
av analaget
tiU underhåll
och vård av
mBbltr samt
andra staten
tillhöiiga inventarier
i de
kungl. alotten.
Kungl. hovatallets
utfodring.
[9]
Reparationer
å Stockholms
slott med flera
för de kungl.
hoven upplåtna
byggnader.
rio.i
ll:o) I anslutning till vad utskottet under nästföregående punkt
anfört, hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av anslaget till
underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga
inventarier i de kungl. slotten å extra stat för tiden
den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 14,100 kronor.
12:o) 1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
''punkt 9) får utskottet hemställa, »
• att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till kungl. hovstallets utfodring, nu 45,000 kronor,
med halva beloppet eller 22,500 kronor.
B. Kungl. slottsstnteii.
13:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 10) att upptaga
det ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott med flera för
de kungl. hoven upplåtna byggnader, nu 63,000 kronor, med 63,000
kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.
7—9 av åberopade statsrådsprotokollet.
Det ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott med
flera för de kungl. hoven upplåtna byggnader är i riksstaten för år
1922 upptaget till 63,000 kronor.
Till förstärkning av detta anslag hava anvisats förslagsanslag,
högst, å tilläggsstat för år 1919 samt å extra stat för vartdera av
åren 1920—1921 31,500 kronor, å tilläggsstat för sistnämnda år 31,500
kronor samt å extra stat för år 1922 63,000 kronor.
Utskottet, som icke har något att erinra mot storleken av de
medel, vilka av Kungl. Maj:t nu äskats under ifrågavarande anslag,
eller hälften av de för år 1922 till ändamålet anvisade, har dock ansett,
att det ordinarie anslaget bör för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptagas
endast med halva det av Kungl. Maj:t äskade beloppet eller med
31,500 kronor. Skillnaden mellan sistberörda belopp och det av Kungl.
Maj:t begärda eller (63,000—31,500=) 31,500 kronor synes böra upp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
15
tagas såsom förslagsanslag, högst, till förstärkning av det ordinarie
anslaget och anvisas å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923.
Utskottet får alltså hemställa,j
• ■—
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till reparationer å Stockholms slott med flera för de
kungl. hoven upplåtna byggnader, nu 63,000 kronor,
med halva beloppet eller 31,500 kronor.
14:o) 1 anslutning till vad utskottet under näst föregående punkt
anfört, hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av anslaget till
reparationer å Stockholms slott med flera för de kungl.
hoven upplåtna byggnader å extra stat för tiden den
1 januari—den 30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 31,500 kronor.
15:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11) att upptaga
det ordinarie anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms
slott, nu 22,500 kronor, med 22,500 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid 9—12 av åberopade statsrådsprotokollet.
Det ordinarie anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms
slott är i riksstaten för år 1922 upptaget till 22,500 kronor.
På därom av Kungl. Maj:t efter framställning från riksmarskalksämbetet
avgivna förslag beviljades till förstärkning av detta anslag dels
av 1920 års riksdag å tilläggsstat för år 1920 samt å extra stat för år
1921 särskilda förslagsanslag, högst, å 22,500 kronor, dels av 1921 års
riksdag å extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 22,500 kronor.
Vidare beviljades av 1921 års riksdag till täckande av under år 1919
uppkommen samt till bestridande av för år 1920 beräknad merkostnad
för ändamålet å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 55,616
kronor.
Det av Kungl. Maj:t under ifrågavarande anslag äskade beloppet,
22,500 kronor, utgör hälften av de till polis-, lys- och renhållningen vid
Stockholms slott å ordinarie och extra stat för år 1922 anvisade medel.
För bestridande av under år 1921 beräknade merkostnader för här
ifrågavarande ändamål har av Kungl. Maj: t å tilläggsstat för år 1922
äskats ett belopp av 22,000 kronor.
Förstärkning
av anslaget till
reparationer
å Stockholms
slott med flera
för de -kungl.
hoven upplåtna
byggnader.
Polis-, lysoch
renhållning
vid
Stockholms
slott.
[11.]
16
Statsutskottets utlåtande Nr ! A.
Utskottet, som icke har något att erinra beträffande storleken av
de utav Kungl. Maj:t sålunda äskade belopp, har dock ansett, att det
ordinarie anslaget för tiden 1 januari—30 juni 1923 endast bör upptagas
med hälften av det å ordinarie stat för år 1922 anvisade beloppet
eller med 11,250 kronor. Skillnaden mellan sistberörda belopp och
det av Kungl. Maj:t å ordinarie stat äskade eller (22,500—11,250 =)
11,250 kronor torde böra upptagas såsom förslagsanslag, högst, för
täckande av motsedd brist å det ordinarie anslaget och anvisas å extra
stat för första halyåret 1923.
Beträffande anslagskravet å 1922 års tilläggsstat har utskottet icke
funnit anledning till erinran.
På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet beträffande
ordinarie staten för första halvåret 1923 hemställa,
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott,
nu 22,500 kronor, med 11,250 kronor.
Väckande av
motsedd brist
ä anslaget till
polis-, lys- och
renhållning
vid Stockholms
slott.
16:o) Under hänvisning till vad utskottet under näst föregående
punkt anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må till täckande av motsedd brist
i anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms
slott å extra stat för tiden den 1 januari—den 30
juni 1923 anvisa ett förslagsanslag, högst, 11,250
kronor.
Brandväsen- 17:o) Kuugl. Maj it har föreslagit riksdagen (punkt 12) upptaga det
det och yttre ordinarie anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid StockvidstockZhll
holma slott, nu 11,250 kronor, med 7,500 kronor.
slott. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 12 och 13 av åberopade
[12.] statsrådsprotokollet.
Det ordinarie anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen
vid Stockholms slott är i riksstaten för år 1922 upptaget till 11,250
kronor.
På därom av Kungl. Maj:t avgivna förslag beviljades till förstärkning
av detta anslag dels av 1920 års riksdag å tilläggsstat för år 1920
och å extra stat för år 1921 särskilda förslagsanslag, högst, å 3,800
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
17
kronor, dels av 1921 års riksdag å extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,
högst, 3,800 kronor.
Utskottet har icke haft något att erinra mot storleken av det utav
Kungl. Maj:t för första halvåret 1923 begärda anslaget, vilket i avrundat
tal utgör hälften av de för år 1922 å ordinarie och extra stat för
ifrågavarande ändamål anvisade medlen. — För första halvåret 1923
synes emellertid det ordinarie anslaget böra upptagas till endast 5,600
kronor eller i avrundat tal hälften av det å ordinarie stat för år 1922
anvisade beloppet. Skillnaden mellan sistberörda belopp och det av
Kungl. Maj:t äskade eller (7,500—5,600=) 1,900 kronor torde böra anvisas
till täckande av motsedd brist å det ordinarie anslaget och upptagas å
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923.
Utskottet får alltså beträffande det ordinarie anslaget hemställa,
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms
slott, nu 11,250 kronor, med halva beloppet
eller i avrundat tal 5,600 kronor.
18:o) Under åberopande av vad utskottet under näst föregående
punkt anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till täckande av motsedd krist
i anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid
Stockholms slott å extra stat för tiden den 1 januari—den 30
juni 1923 anvisa ett förslagsanslag, högst, 1,900 kronor.
19:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 13) att upptaga
det ordinarie anslaget till Drottningholms slott, nu 24,600 kronor, med
18,450 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.
14—16 av åberopade statsrådsprotokollet.
Det ordinarie anslaget till Drottningholms slott är i riksstaten ör
år 1922 upptaget till 24,600 kronor.
Till förstärkning av ifrågavarande anslag har för ett vart av åren
1919 —1922 av riksdagen efter Kungl. Maj:ts förslag anvisats ett förslagsanslag,
högst, 12,300 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 1 höft. (Nr 1 A—1 B.) 3
Täckande av
motsedd bt ist
å anslaget till
brandväsendet
och yttre
lyshållningen
vid Stoek•
holme slott.
Drottningholms
slott.
[13.]
18
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
Förstärkande
av anslaget till
Drottningholms
slott.
Gripsholms
och Ulriksdals
slott, Haga
lustslott och
park samt
Strömsholms
slott.
[14.1
Utskottet har icke funnit anledning till erinran i fråga om beloppet
av de medel, som av Kuugl. Maj:t nu äskats, eller halva summan av
det för år 1922 anvisade ordinarie anslaget till Drottningholms slott och
det å extra stat för samma år beviljade förstärkningsanslaget. Utskottet
har dock ansett, att å ordinarie stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
endast bör upptagas hälften av det å ordinarie stat för år 1922 anvisade
belopp eller 12,300 kronor. Skillnaden mellan sistberörda belopp och
det av Kungl. Maj:t äskade eller (18,450—12,300 =) 6,150 kronor bör
enligt utskottets mening anvisas till förstärkande av det ordinarie
anslaget och upptagas å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till Drottningholms slott, nu 24,600 kronor, med halva
beloppet eller 12,300 kronor.
20:o) Under åberopande av vad utskottet under nästföregående
punkt anfört, hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av ordinarie
anslaget till Drottningholms slott å extra stat för tiden
den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 6,150 kronor.
21:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 14)
att upptaga det ordinarie anslaget till Gripsholms slott, nu 6,000
kronor, med 4,500 kronor;
att upptaga det ordinarie anslaget till Ulriksdals slott, nu 8,250
kronor, med 6,250 kronor;
att upptaga det ordinarie anslaget till Haga lustslott och park,
nu 8,000 kronor, med 6,000 kronor;
samt att upptaga det ordinarie anslaget till Strömsholms slott, nu
3,000 kronor, med 3,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.
16 och 17 av åberopade statsrådsprotokollet.
De ordinarie anslagen till Gripsholms och Ulriksdals slott, Haga
lustslott och park samt Strömsholms slott äro i riksstaten för år 1922
upptagna med respektive 6,000 kronor, 8,250 kronor, 8,000 kronor och
3,000 kronor. ,
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A. 19
Till förstärkning av nämnda anslag hava av riksdagen efter Kungl.
Maj:ts förslag anvisats dels å til läggsstat för år 1919, dels å extra stat
för ett vart av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, å
respektive 3,000 kronor, 4,200 kronor, 4,000 kronor och 3,000 kronor.
Jämväl i fråga om dessa anslag synes utskottet lämpligast att de
ordinarie anslagen å övergångsstaten upptagas med hälften av de nuvarande
ordinarie anslagsbelopp^n samt att återstoden av de av Kungl.
Maj:t i varje fall äskade belopp upptages såsom anslag å extra stat till
förstärkande av de ordinarie slottsanslagen.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) upptaga det ordinarie anslaget till Gripsholms
slott, nu 6,000 kronor, med 3,000 kronor;
b) till förstärkning av samma anslag å extra stat
för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa ett
förslagsanslag, högst, 1,500 kronor;
c) att upptaga det ordinarie anslaget till Ulriksdals
slott, nu 8,250 kronor, med i avrundat tal 4,100
kronor;
d) till förstärkning av samma anslag å extra stat
för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa ett
förslagsanslag, högst, 2,150 kronor;
e) upptaga det ordinarie anslaget till Haga lustslott
och park, nu 8,000 kronor, med 4,000 kronor;
f) till förstärkning av samma anslag å extra stat
för tiden den 1 Januari—den 30 juni 1923 anvisa ett
förslagsanslag, högst, 2,000 kronor;
g) upptaga det ordinarie anslaget till Strömsholms
slott, nu 3,000 kronor, med 1,500 kronor;
h) till förstärkning av samma anslag å extra stat
för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa
ett förslagsanslag, högst, 1,500 kronor;
22:o) 1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
(punkt 15) får utskottet hemställa,
Hotertberge
flott.
[15.1
20
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget
till Rosersbergs slott, nu 3,000 kronor, med halva beloppet
eller 1,500 kronor.
Stockholm den 3 februari 1922.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarneelius, A. C. Lindblad, C■ J. G. Swarte, N. A.
Nilsson, J. Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, C■ P. V. Nilsson, O. U. B. Olsson, J. L. Widell,
C. G■ Ekman, J. Nilsson i Malmö och O■ Bergqvist samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. B. Eriksson i Grängesberg, A.
Wiklund, K■ V. Rydén, J. Jönsson i Revinge, O- Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Norup,
G. R. Jansson i Falun, O. Nilsson i Örebro, S. E. J. Liibeck, A. Å. Törnkvist i Karlskrona och
J. B. Norman.
Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
21
Verkliga utgifter.
I. Första huvudtiteln. Kungl. hov- och slottsstatema.
| |
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
A. Kungl. hovstaten. |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
1 |
Kungl. Maj:ts hovhållning ................... |
400,000 • |
|||
2 |
Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ls hov- |
||||
hållning, förslagsanslag, högst ............... |
100,000 |
||||
3 |
Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning .. |
90,000 |
|||
4 |
Förstärkning av anslaget till Hans Kungl. Höghet |
||||
Kronprinsens hovhållning, förslagsanslag, högst |
45,000 |
||||
5 |
Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland.. |
13,000 13.000 25.000 |
|||
6 |
Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke ........ |
||||
7 |
Ved och kol för de kungl. hoven .............. |
||||
8 |
Täckandet av motsedd brist å anslaget till ved och |
||||
9 |
kol för de kungl. hoven, förslagsanslag, högst .. |
25,000 |
|||
tillhöriga inventarier i de kungl. slotten ...... |
28,200 |
||||
10 |
Förstärkning av anslaget till underhåll och vård av |
||||
möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i |
14,100 |
||||
11 |
Kung], hovstallets utfodring .................. |
22,500 |
|||
Säger för kungl. hovstaten |
SQI 7nn |
184,100 |
|||
____ |
|||||
B. Kungl. slottsstaten. |
|||||
Stockholms slott: |
|||||
1 |
Reparationer å Stockholms slott m. 11. för de |
||||
kungl. hoven upplåtna byggnader .......... |
31,500 |
||||
2 |
Förstärkning av anslaget till reparationer å |
||||
Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven |
31,500 |
||||
3 |
Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott |
11,250 |
|||
4 |
Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, |
||||
lys- och renhållning vid Stockholms slott, för-slagsanslag, högst ........................| |
11,250! |
22 Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
||
5 |
Brandväsendet och yttre lysh&llningen vid Stock- |
5,600 |
|||
6 |
Täckande av motsedd brist å anslaget till brand-väsendet och yttre lyshållningen vid Stock-holms slott, förslagsanslag, högst .......... |
1,900 |
48,350 |
44,650 |
|
7 |
Övriga kungl. slott: |
12,300 |
|||
8 |
Förstärkning av anslaget till Drottningholms |
6,150 |
|||
9 |
3,000 |
||||
10 |
Förstärkning av anslaget till Gripsholms slott, |
1,500 |
|||
11 |
4,100 |
||||
12 |
Förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott, för- |
2,150 |
|||
13 |
4,000 |
||||
14 |
Förstärkning av anslaget till Haga lustslott och |
2,000 |
|||
15 |
1,500 |
||||
16 17 |
Förstärkning av anslaget till Strömsholms slott, förslagsanslag, högst ...................... Rosersbergs slott .......................... |
1,500 |
1,500 |
26,400 |
13,300 |
Säger för kungl. slottsstaten |
74,750 |
l 57,950 |
|||
Summa |
666,450 |
242,050 |