Statsutskottets utlåtande Ar 119.

1

Nr 119.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1922 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående låneunderstöd
åt Ostkustbanans aktiebolag jämte i ämnet
väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 31 mars 1922 avlåten proposition (nr 244),
vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, bar Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
dels medgiva, att Ostkustbanans aktiebolag må, under villkor i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet angivits,
utöver tidigare av riksdagen beviljat låneunderstöd av 3,000,000 kronor,
åtnjuta ytterligare ett sådant understöd av likaledes 3,000,000 kronor
eller sålunda tillhopa 6,000,000 kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t godkänna det i statsrådsprotokollet
omförmälda förslag till avtal mellan svenska staten, å ena, och Uppsala—
Gävle järnvägsaktiebolag, å andra sidan, angående statsinlösen av Uppsala
—Gävle järnväg.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren (nr 163) av herr S. H. Kvarnzelius m. fl. och den andra inom
andra kammaren (nr 301) av herr A. Lindman m. fl., i vilka motioner
hemställts, att riksdagen ville åt Ostkustbanans aktiebolag, utöver tidigare
beviljade låneunderstöd å 3,000,000 kronor, i ytterligare statslån bevilja
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 61 käft. (Nr 119.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

ett belopp av 11,000,000 kronor, att utgå i poster och på villkor, som
av den så kallade Ostkustbanekommittén föreslagits i dess ovanberörda
betänkande av den 3 februari 1922.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning
får utskottet hänvisa till motionerna.

Genom resolution den 12 augusti 1903 beviljade Kungl. Maj:t koncession
å järnväg av 1,435 meters spårvidd från Gävle över Söderhamn,
Hudiksvall och Sundsvall till Härnösand (den s. k. Ostkustbanan). Efter
det nämnda koncession sedermera övergått till Ostkustbanans aktiebolag,
beviljades bolaget vid 1913 års riksdag under vissa villkor ett låneunderstöd
av 3,000,000 kronor för banföretagets utförande. Nämnda villkor
hava sedermera i vissa avseenden ändrats, först vid 1915 års riksdag
och därefter vid 1920 års riksdag.

Med anledning av en utav sistnämnda riksdag ifrågasatt utredning
angående den allmänna planen för Ostkustbanan och särskilt sättet för
statens medverkan till denna plans genomförande tillsatte Kungl. Maj:t
för ändamålet en kommitté, Ostkustbanekommittén. Denna kommitté
har den 3 februari 1922 avgivit sitt betänkande.

Över detta betänkande hava infordrade yttranden sedermera avgivits
av järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret,
statskontoret samt statens arbetslöshetskommission.

Såsom en huvuddel i den allmänna plan för utförandet av Ostkustbanan,
vilken det tillkommit kommittén att utarbeta, har ingått en teknisk,
tillika byggnadsekonomisk utredning. Denna har omfattat uppgörandet
av nya kostnadsberäkningar med massberäkningar för hela banan
samt härpå grundade alternativa kostnadsförslag jämte finansplaner.

De olika kostnadsförslagen hava ursprungligen uppgjorts under
antagande av den prisnivå, som rådde i december 1920, då beräkningarna
i huvudsak verkställdes. För att emellertid möjliggöra ett tillförlitligare
bedömande av huru förhållandena i verkligheten komma att gestalta
sig hava därjämte uppgjorts kostnadsberäkningar under antagande
av vissa fallande priser olika för olika grupper arbeten. Arbetskostnaderna
och kostnaden för rullande materiel hava därvid beräknats komma
att nedgå med 20 %, kostnader för räler med tillbehör samt växlar med
35 % och övriga materialkostnader med 30 %. Vidkommande i nedan
omförmälda tabeller angiva alt. 3 har dock räknats med en sänkning av
arbetskostnaderna av endast 10 %, enär arbetena å däri ingående bandelar
skulle komma till utförande redan under de närmaste åren. De framkomna
resultaten av den sålunda verkställda utredningen framgår av omstående
kostnadssammandrag.

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

3

K osti i ad sa in in and ra a (beräknat enligt fallande priser).

Alt. 1.

Alt. 2.

Alt. 3.

Gävle—Härnösand

Ljusne—
Härnö-

b)

banan
bygges
bitvis
med tids-avbrott.

a)

banan
bygges i
ett sam-manhang.

sand

(utan eget
spår

Stugsund
—Söder-hamn).

Sundsvall
—Härnö-sand.

Iggesund

—Hu-

diksvall.

Ljusne—
Stug-sund.

Bandelen från Sundsvall t. o. m. Härnösand

10,120,000

10,350,000

10,140,000

10,760,000

—

—

Bandelen från Hudiksvall till Sundsvall .

10,860,000

11,010,000

10,910,000

—

—

—

Bandelen från Iggesund till Hudiksvall .

1,360,000

1,370,000

1,360,000

—

1,450,000

—

Bandelen från Söderhamn till Iggesund •

4,920,000

5,050,000

4,980,000

—

—

—

Bandelen fr. o. m. Ljusne norra till Stug-sund................

2,210,000

2,210,000

2,210,000

—

—

2,310,000

Bandelen fr. o. m. Gävle till Ljusne norra

8,830,000

9,120,000

_

—

—

—

Hudiksvalls station, Alt. I.......

510,000

530,000

510,000

—

—

—

Hudiksvalls station enl. Ostkustbanekom-mitténs ritning av den 20 okt. 1921, Alt. II

—

_

—

—

160,000

—

Söderhamns och Stugsunds stationer, Alt. I

1,430,000

1,460,000

—

—

—

—

Söderhamns och Stugsunds stationer, Alt. III

—

—

1,780,000

—

—

—

Stugsunds station enligt järnvägsstyrel-sens rita. lita. D 3054 ........

_

_

_

—

—

200,000

Rullande materiel...........

4,800,000

4,800,000

4,800,000

1,600,000

—

—

Reparationsverkstäder1.........

*)

1) 370,000

720,000

370,000

—

—

Summa kronor

45,040,000

46,270,000

37,410,000

12,730,000

1,610,000

2,510,000

Räntor å banklån...........

1,960,000

4,200,000

840,000

—

—

—

Extra administrationskostnader.....

—

300,000

—

—

—

—

Summa summarum kronor

47,000,000

50,770,000

38,250,000

12,730,000

1,610,000

2,510,000

*) För alt. 1 a och 1 b ingå kostnaderna
för reparationsverkstäder i kostnadssummorna
för linjen Gävle—Ljusne, varjämte för alt. 1 b
upptagits 370,000 kronor för provisoriska
verkstäder i Härnösand.

Enär fördelningen mellan statens järnvägar
o. Odtkustbanan av kostnaderna för anslutningen
i Sundsvall är beroende av Knngl., Majits
prövning, har kostnad för Ostkustbanan för
denna anslutning icke kunnat ovan upptagas.
Den på statens järnvägar och Ostkustbanan
gemensamt kommande kostnaden har emeller-tid beräknats enligt nedan:

Sundsvalls station, Alt. I........

2,680,000

2,680,000

2,680,000

—

—

—

D:o >11.......

—

—

—

2.300,000

—

-1

4

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

För att överskådligt framställa de olika alternativens ekonomiska
innebörd, bär uppgjorts nedanstående sammanställning, som också utvisar
antagen fördelning av eget kapital, statslån och banklån.

A 1 t c r

n a t i v

1 a.

1 b.

2.

3.

Gävle—Härnösand

Ljusne—
Härnösand.

Sundsvall-

Härnösand.

Iggesund—

Ljusne—
Stugsund.

i ett sam-manhang.

sektions-

vis.

Hudiks-

vall.

Eget kapital.........

Statslån............

Banklån............

19.000. 000

14.000. 000
14,000,000

19,000,000

15.870.000

15.900.000

11.650.000

15.300.000

11.300.000

5.361.000

7.369.000

1,016,000

594,000

1,965,000

545,000

Summa kronor

Hela kostnaden för Sundsvalls

station...........

Till ingen nytta redan utförda
arbeten samt återstående sådana

arbeten...........

Ränta å statslånet, om ingen an-

ståndsränta medgives.....

Ränteförlust å eget kapital . . .

47,000,000

2,680,000

50,770,000

2,680,000

38,250,000

2,680,000

12,730,000

2,300,000

1,610,000

2,510,000

3.180.000

7.850.000

10.090.000

18.180.000

11,500,000

2 3,130,000

2 4,940,000

660,000

1,630,000

1 4,700,000

40,000

210,000

20,000

280,000

Dessutom har av Ostkustbanekommittén verkställts andra utredningar,
avseende att belysa banans bärighet, trafikavledning från andra järnvägar,
trafikområdets produktionsförmåga och utvecklingsmöjligheter m. m.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Enligt vad den föreliggande utredningen visar, synes situationen
beträffande Ostkustbanebygget för närvarande vara sådan, att, därest icke
inom den närmaste tiden staten utfäster sig att lämna ytterligare låneunderstöd
till banbyggnaden, densamma måste i sin helhet avbrytas. Utan
statens ytterligare medverkan torde nämligen bolaget sakna möjlighet att
anskaffa erforderliga medel för arbetenas fortsatta bedrivande, varför det
ännu oförbrukade kapitalet måste reserveras för betalande av bolagets
skulder och omkostnaderna vid en eventuell avveckling. Härigenom skulle
de redan utförda banarbetena tillsvidare bliva utan nytta — det i banan
nedlagda kapitalet uppgick den 1 januari 1922 till i runt tal 12,800,000
kronor. Vidare komme den nuvarande arbetsstyrkan, omkring 1,000 man,
att ställas utan arbete. På grund av nu berörda förhållanden torde det 1 2

1 Avser läget den 1 juni 1920. Den 1 januari 1922 uppgingo motsvarande siffror till 2,430,000
kronor för alt. 2 och 6,726,000 kronor för alt. 3.

2 Den nämnda ränteförlusten för alternativ 2 i jämförelse med alternativ 1 a hetingas dels av
byggnadskapitalets minskning, dels därav, att man icke, enligt vad ovan angivits, beräknat, att linjen
Ljusne—Härnösand kan lämna någon som helst nettoinkomst efter trafikens öppnande till täckande av
räntor å byggnadskapitalet.

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

5

vara nödvändigt, att frågan om beviljande av ytterligare understöd till
företaget underställes innevarande års riksdag, fastän detta, med hänsyn
till den tidpunkt, då Ostkustbanekommitténs utredning avslutats, ej kunnat
ske inom den för avlåtande av propositioner i allmänhet stadgade tid.

Statsmakterna hava genom de åtgärder från deras sida, som under
de senare åren vidtagits för stödjande av arbetet på Ostkustbanan, iklätt sig
ett visst ansvar för arbetets fortsatta bedrivande, därest de för beviljande
av understöd förutsatta villkor uppfyllas. I samband med behandlingen
av propositionen nr 426 uttalade 1920 års riksdag därtill, att det för
riksdagen framstått som tydligt, att banan vore i hög grad förtjänt
av statens medverkan för företagets förverkligande. Den av kommittén
nu framlagda utredningen belyser ingående banans stora betydelse för
därav berörda landsdelar och angelägenheten av att densamma i sin helhet
kommer till stånd.

Då jag haft att taga ståndpunkt till det föreliggande problemet,
har jag i främsta rummet letts av hänsyn till statsmakternas nyssberörda
principiella anslutning till tanken att på vissa villkor ekonomiskt stödja
företaget ifråga.

Av de utav kommittén undersökta alternativen för Ostkustbanans
fortsatta utbyggande skulle allenast det av kommittén förordade huvudalternativet,
vilket avser banans utbyggande i dess helhet i ett sammanhang,
komma att säkerställa realiserandet inom beräknelig tid av önskemålen
om Ostkustbanans tillkomst. Jag bortser därvid från det jämväl
undersökta alternativet att utföra banan sektionsvis med vissa avbrott,
vilket i ekonomiskt avseende skulle ställa sig särdeles ofördelaktigt.
Enligt övriga alternativ skulle banbyggnaden tills vidare begränsas
till vissa bansträckor, varigenom färdigställandet av återstående
bandelar skulle komma att uppskjutas på obestämd tid. Vid sådant
förhållande torde i första hand böra till prövning upptagas, huruvida
nämnda huvudalternativ kan vara från statens sida godtagbart. För den
händelse statens medverkan till banföretaget i den omfattning, sistnämnda
alternativ förutsätter, av statsfinansiella eller andra skäl icke anses kunna
komma i fråga, böra givetvis andra möjligheter till stödjande av företaget
undersökas, och kan det i så fall bliva nödvändigt att gå fram på något
av de utav kommittén undersökta mindre alternativen. Innan något av
dessa lägges till grund för ett statsmakternas slutgiltiga beslut, bör dock
definitivt vara fastslaget, att den lösning av frågan, som av kommittén
förordats, icke lämpligen låter sig genomföra.

Den totala kostnaden för genomförande av huvudalternativet har
kommittén uppskattat till 47,000,000 kronor, därvid dock ej medräknats

6

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

någon andel i kostnaden för Sundsvalls station samt tillika förutsatts,
att anståndsränta å statslånet skulle åtnjutas under kela byggnadstiden.
Enligt kommitténs förslag skulle finansieringen av företaget i nu angivna
fall ske på det sätt, att 19,000,000 kronor anskaffades genom aktieteckning
och lån från enskilda, 14,000,000 kronor som banklån och återstoden,
14,000,000 kronor, genom statslån, av vilket sistnämnda»belopp 3,000,000
kronor redan beviljats och till en del lyftats.

Detta alternativ skulle sålunda komma att för staten medföra avsevärda
kapitalutlägg under den närmaste tiden, i det att under åren
1923—1925, enligt kommitténs förslag, såsom statslån skulle utbetalas
ytterligare sammanlagt 11,000,000 kronor. Därest en uppdelning av kostnaderna
för Sundsvalls station komme att ske i enlighet med järnvägsstyrelsens
förslag, torde sistnämnda summa komma att ökas med 800,000
kronor. Om vidare, enligt vad fullmäktige i riksgäldskontoret påyrkat,
anståndsränta å statslånet skulle åtnjutas endast efter vanliga bestämmelser,
skulle lånebehovet ökas med ytterligare 750,000 kronor.

Därest Ostkustbanan i sin helhet utbygges, kan vidare inlösen av
såväl denna som vissa andra enskilda banor, framför allt Uppsala—
Gävle järnväg, snart nog bliva påkallad. Härigenom skulle alltså, utöver
det direkta låneunderstödet till Ostkustbanan, ytterligare betydande kapitalutlägg
åsamkas statsverket.

Vad särskilt angår frågan om utsikterna till förräntning av det
ifrågasatta statslånet, har kommittén för sin del efter ingående undersökningar
kommit till ett gynnsamt resultat, enligt vilket man vid en
prisnivå, som med 100 % överstiger 1913 års prisläge, skulle kunna räkna
med en årlig nettobehållning av järnvägens drift å 1,007,000 kronor. Vid
Ostkustbanans utbyggnad i sin helhet skulle man alltså, därest dessa beräkningar
visade sig riktiga, kunna påräkna en trafikinkomst, som icke
blott täckte ränta å statslån och banklån, utan jämväl lämnade en icke
obetydlig avkastning å det insatta kapitalet. Mot dessa beräkningar hava
dock vissa erinringar framställts. Sålunda hava fullmäktige i riksgäldskontoret
framhållit sin tvekan om utsikterna för statslånets förräntande,
varjämte järnvägsstyrelsen verkställt en ingående kritik av de förutsättningar,
på vilka kommitténs beräkningar vila. Järnvägsstyrelsen har för
sin del kommit till den uppfattningen, att Ostkustbanan, utbyggd i sin
helhet vid den prisnivå, varmed kommittén räknat, skulle, i stället för att
såsom kommittén antagit lämna betydande överskott, gå med en avsevärd
förlust. Kommittén har å sin sida sedermera bemött de sålunda
mot kommitténs beräkningar framkomna erinringarna.

Att under nuvarande förhållanden med anspråk på tillförlitlighet

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

7

bedöma utsikterna för ett ekonomiskt sett tillfredsställande resultat av
Ostkustbanan låter sig uppenbarligen icke göra. Med hänsyn till vad
som anförts från olika håll under ärendets förberedande behandling finner
jag emellertid ingalunda ställt utom tvivel, att banan skall förmå till
fullo förränta ett över banklånet placerat statslån av ifrågasatt storlek.
Riksdagens tidigare uttalanden och beslut rörande Ostkustbanan kunna
emellertid måhända tolkas så, att riksdagen ansett en sådan risk böra
tagas på grund av banans nytta för det allmänna.

Givetvis måste det vara ägnat att väcka betänkligheter att under
det nu rådande, särdeles tryckta ekonomiska läget binda staten vid så
avsevärda kapitalutlägg, som det här är fråga om, helst om hänsyn även
tages till den mindre gynnsamma inverkan på statens järnvägars ekonomi,
som utbyggnad av hela Ostkustbanan kan medföra. Men härtill komma
ytterligare omständigheter, som tala för ett visst uppskov med det slutliga
ståndpunktstagandet till frågan om utbyggnad av hela banan.

Till en början syftar jag härvid på frågan, huruvida det banklån,
som utöver bolagets eget kapital och statslånet skulle erfordras för
banans färdigställande i hela dess utsträckning, kan av bolaget uppbringas.
Såsom av kommitténs betänkande framgår, hava några mera ingående
undersökningar icke från kommitténs sida verkställts beträffande möjligheten
för bolaget att uppbringa sådant banklån. Under nu rådande
ekonomiska svårigheter torde det emellertid kunna anses ovisst, huruvida
kredit i erforderlig omfattning och på godtagbara villkor nu skall
kunna erhållas. Kommittén har visserligen som ett villkor för utbetalande
av statslånet ansett böra uppställas, att avtal träffats om
den erforderliga bankkrediten. Detta villkor kan emellertid enligt min
uppfattning ej anses för staten tillräckligt betryggande. Om nämligen
hela det av kommittén ifrågasatta statslånet komme att nu beviljas
och arbetena å anläggningen med tillgängliga medel fortsattes,
utan att säkerhet funnes för finansiering av hela banföretaget, synes
en avsevärd risk föreligga för statsverket att nödgas antingen ingripa
med ytterligare försträckning eller ock för betydande kostnader
inlösa hela företaget och fullborda detsamma för egen räkning. Såsom
fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit, torde nämligen ett beslut
av statsmakterna om låneunderstöd till hela banföretaget i realiteten vara
att betrakta nära nog som en utfästelse från statens sida att tillse, att företaget
bringas till fullbordan. För lån från statens järnvägslånefonder gäller
ju som en undantagslös regel, mot vars riktighet erinran näppeligen synes
kunna göras, att vid statslånets beviljande finansieringen i övrigt av vederbörande
företag skall vara tillfullo säkerställd. I fråga om det Ost -

8

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

kustbanebolaget tidigare beviljade statslånet å 3,000,000 kronor har visserligen,
dock endast under vissa bestämt angivna förutsättningar i fråga
om arbetenas bedrivande med mera, ett undantag medgivits från nämnda
i allmänhet gällande villkor. När det nu är fråga om att till flerdubbelt
större belopp engagera staten i företaget i dess helhet, anser jag det ej
ekonomiskt riktigt att frångå ett villkor, som eljest anses självklart. Innan
beslut fattas om beviljande av lån till fullbordande av Ostkustbanan i
dess helhet, måste därför enligt min mening företagets finansiering i
övrigt vara fullt säkerställd. Härtill finnes desto större anledning, som
villkoren för lånet skulle i flera hänseenden vara för bolaget förmånligare
än vad som gäller vid järnvägslån i allmänhet.

Härtill kommer emellertid en annan omständighet av icke mindre
vikt än den nyss anförda. Som jag redan antytt, kan, därest Ostkustbanan
i sin helhet utbygges, inlösen av Uppsala—Gävle järnväg snart nog
bliva påkallad. Ett anbud om statsinlösen av järnvägen föreligger jämväl,
men detta anbud är från järnvägens sida icke slutgiltigt bindande
utan beroende på ännu oavgjord rättstvist. I likhet med järnvägsstyrelsen
anser jag allvarliga invändningar kunna göras mot att, innan denna
fråga blivit slutligen avgjord, staten medverkar till banans färdigställande
i dess helhet och engagerar sig i företaget med ett så betydande belopp,
som kommittén förordat. Vad kommittén föreslagit därom, att statslånet
ej skulle få lyftas, innan avtalet genom laga kraftvunnet domstolsbeslut
vunnit giltighet, finner jag lika litet betryggande som motsvarande
bestämmelse beträffande banklånet. Jag stöder denna min uppfattning
på samma skäl, som jag på tal därom åberopat.

Slutligen är att märka, att man icke torde kunna underlåta att
taga under övervägande, huruvida en jämkning av de för Ostkustbanan
gällande inlösningsvillkoren bör äga rum, innan staten definitivt binder sig
för att i den utsträckning, kommittén ifrågasatt, stödja banans fullbordande.
Härutinnan synes ytterligare utredning vara påkallad. Beträffande
fördelningen mellan statens järnvägar och Ostkustbanebolaget av kostnaderna
för Sundsvalls station pågår vidare genom förordnad sakkunnig
särskild utredning, vars resultat kan komma att inverka på frågan om
statslånets storlek.

Vid övervägande av föreliggande spörsmål har jag på grund av
det nu anförda kommit till den uppfattningen, att det icke är lämpligt,
att staten nu binder sig för det låneunderstöd till Ostkustbanan, som
ett godtagande av kommitténs huvudalternativ förutsätter. Innan närmare
klarhet vunnits om möjligheterna att uppbringa det nödiga
banklånet och intill dess domstolssaken angående avtalet om statens rätt

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

9

att inlösa Uppsala—Gävle järnväg blivit avgjord, bör enligt min
mening spörsmålet om statens stödjande av företaget icke göras till
föremål för slutligt avgörande. Framhållas må för övrigt, att även om
hela det av kommittén ifrågasatta statslånet nu beviljades, finansieringen
av företaget med hänsyn till ovan åberopade omständigheter alltjämt
skulle vara lika oviss, intill dess villkoren för statslånet uppfyllts, vadan
någon garanti för arbetenas planmässiga bedrivande å hela banbyggnaden
nu ej erhölles.

Av skäl, som jag i det föregående framhållit, torde bolaget
nödgas nedlägga allt nu pågående arbete å banan, därest ej någon
utväg kan finnas att bereda stöd i lämplig form från statens sida till
dess fortsatta bedrivande i viss omfattning. Ett avbrott skulle, ej minst
på grund av de rådande förhållandena å arbetsmarknaden, komma att
medföra avsevärda olägenheter och, med hänsyn till därav föranledda
ökade byggnadskostnader, ökade svårigheter att framdeles finansiera företaget.
Det torde därför vara nödvändigt, att staten i den mindre omfattning,
som kan finnas oundgängligen påkallad, träder emellan utan att
avvakta det slutliga avgörandet i föreliggande fråga. Därvid synes man
kunna fortgå på den väg, som av 1920 års riksdag anvisats. Jag anser
mig i anslutning Härtill böra förorda, att Ostkustbanans aktiebolag nu
beviljas ett ytterligare statslån till jämförelsevis litet belopp på i huvudsak
samma villkor, som gälla för det redan beviljade lånet å 3,000,000
kronor.

Beträffande sistnämnda lån har Kungl. Maj:t i anledning av riksdagens
beslut genom brev den 15 oktober 1920 fastställt bland annat
följande villkor:

*l:o) Ifrågavarande statslån må användas allenast för arbeten å bandelen
från Sundsvall till Härnösand.

2:o) Nu gällande arbetsplan för anläggning av nämnda handel skall i tilllämpliga
delar följas, dock med skyldighet för bolaget att, därest Kungl. Maj:t
skulle finna skål ändra arbetsplanen eller fastställa ny plan för arbetet å bandelens
anläggning, ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t
i sådant avseende meddelas.

3:o) Beträffande ifrågavarande försträckning skall iakttagas:

a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem och
fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet
först gottgöres ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgör avbetalning därå;

b) att anstånd med betalningen av den ränta, som upplöper å lyftade lånebelopp
under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna men dock ej
sträckande sig utöver ett år från den dag, då bandelen mellan Sundsvall och
Härnösand enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 61 käft. (Nr 119.) 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

för trafik, medgives på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom
fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten, först sedan i stadgad ordning såväl
all annan ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;

c) att så snart ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta, upplupit
å lyftat lånebelopp till och med det datum, som motsvarar det för kapitalavbetalning
fastställda, sådan räntas belopp skall inbetalas till staten;

d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet
vidtaga tre år efter den dag, då bandelen Sundsvall—Härnösand enligt Kungl.
Haj:ts bestämmande skall vara färdig och öppnad för trafik, dock senast den 31
december 1925; och skall, sedan dagen för första kapitalavbetalningen blivit bestämd,
annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år, intill dess försträckningen
och all därå upplupen ränta blivit till fullo guldna;

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,
bolaget skall, intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt, därå
gälda ränta efter fem och en halv procent för år.

4:o) Till säkerhet för ovannämnda försträckningsbelopp jämte ränta därå
skall staten i enlighet med de bestämmelser, som av Kungl. Maj :t framdeles meddelas,
erhålla inteckning antingen i järnvägen Gävle—Härnösand i dess helhet
eller ock, därest uppdelning av denna järnväg kommer att ske, i bandelen Sundsvall—Härnösand;
och äger Kungl. Maj:t i sistnämnda fall förordna, att nämnda
handel skall utgöra en särskild järnväg.

Den inteckning, som staten erhåller, må, försåvitt och i den mån Kungl.
Maj:t det medgiver, förklaras gälla med förmånsrätt närmast efter inteckningar,
beviljade i järnvägen Gävle—Härnösand eller bandelen Sundsvall—Härnösand
till säkerhet för banklån, vilka av bolaget upptagas för fullbordandet av nämnda
järnväg eller handel.

Det åligger bolaget att, sedan Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande inteckningssäkerheten
för statslånet, vidtaga alla på bolaget beroende åtgärder, som
enligt lag erfordras, för att samma beslut må, sa snart ske kan, bringas till verkställighet;
och skall stadgande om bolagets skyldighet härutinnan intagas i bolagsordningen.

Härjämte skall bolaget till riksgäldskontoret avgiva skriftlig förbindelse
att, intill dess slutligt beslut angående säkerheten för statslånet fattats, icke utan
Kungl. Maj:ts tillstånd låta inteckna järnvägen Gävle—Härnösand eller någon
del därav.»

I dessa villkor torde dock, med hänsyn till nu föreliggande förhållanden,
vissa ändringar vara påkallade. Sålunda synes bland annat lämpligt,
att såväl det nya statslånet som oek, i fall av behov, de delar av det redan
beviljade lånet, vilka ej redan av bolaget lyftats, må få användas ej
allenast å bandelen Sundsvall—Härnösand utan jämväl å de bandelar i
övrigt, vilka enligt den av kommittén framlagda planen äro avsedda att i
första hand färdigställas, och om vilkas utbyggande full enighet varit rådande,
nämligen bandelarna Iggesund—Hudiksvall och Ljusne—Stugsund.
Sistnämnda två bandelar äro avsedda att fullbordas under december 1922
respektive december'' 1923. I anslutning härtill skulle vissa jämkningar

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

11

erfordras i nu gällande lånevillkor beträffande formuleringen av bestämmelserna
angående inteckningssäkerheten med mera, vilka jämkningar
det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga.

Det nya statslånet synes kunna bestämmas till 3,000,000 kronor.
Jag utgår från att bolaget, därest det nu ifrågasatta lånet erhålles, skall
å nämnda tre bandelar nedlägga jämväl eget kapital i den ungefärliga
utsträckning kommittén förutsatt, varutinnan närmare bestämmelser i fall
av behov kunna meddelas i samband med Kungl. Maj:ts beslut om lånets
utanordning. Vid sådant förhållande skulle enligt mitt förslag dessa
bandelar åtminstone till huvudsaklig del kunna färdigbyggas. Härvid har
jag dock icke tagit hänsyn till kostnaderna för Sundsvalls station eller,
beträffande bandelen Sundsvall—Härnösand, till av kommittén upptagen
kostnad för rullande materiel och för verkstad i Härnösand. A andra
sidan har jag ansett mig kunna räkna med ett något kraftigare prisfah
än som förutsättes i kommitténs kalkyler. I den mån ifrågavarande tre
bandelar bliva färdiga var för sig utan anslutning till övriga delar av
Ostkustbanan, torde trafikeringen av dem kunna provisoriskt övertagas
av statens järnvägar på i huvudsak de villkor, som järnvägsstyrelsen i
detta avseende framlagt.

Bifalles vad jag sålunda föreslagit, torde tillräckliga medel stå till
förfogande för arbetenas bedrivande för så lång tid framåt, att frågan om
ytterligare åtgärder från statens sida icke skulle behöva upptagas till prövning
förrän vid 1924 års riksdag, därest så långt uppskov härmed skulle
befinnas lämpligt. Mitt förslag förutsätter, att arbetena tillo övervägande
del skulle bedrivas på de förenämnda Henne bandelarna. A andra sidan
är det med hänsyn till den rådande arbetslösheten önskvärt, att nu pågående
arbeten å övriga bandelar icke alldeles nedläggas. Skulle bolaget
icke kunna med egna medel bedriva dessa arbeten i den omfattning,
som från nämnda synpunkt kan vara påkallad, torde utförandet
av vissa arbeten kunna ske genom förmedling av statens arbetslöshetskommission
och på villkor, varom överenskommelse kan träffas med densamma.
Jag ber härvid få erinra, att Kungl. Maj:t i proposition nr 362
till 1921 års riksdag framlade förslag om bedrivande av nödhjälpsarbeten
å Ostkustbanan, för vilka arbeten likvid skulle av bolaget erläggas medelst
räntebärande reverser, som skulle betalas, när banans ekonomi sådant medgåve;
och förklarade sig riksdagen icke vilja motsätta sig detta förslag. En
medverkan från statens sida i denna eller annan form för arbetenas bedrivande
bör dock ej ifrågakomma beträffande sträckningen Gävle—
Ljusne, förrän slutgiltigt bindande anbud föreligger om rätt till statsinlösen
av Uppsala—Gävle järnväg.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Utskottets

yttrande.

Enligt vad jag kunnat inhämta, torde arbetena å Ostkustbanan,
med anlitande av bolagets eget kapital samt återstoden av det redan
beviljade statslånet, kunna hållas i gång så lång tid framåt, att med
anvisandet av medel till det nya lånet skulle kunna anstå till nästkommande
års riksdag.

Det Kungl. Maj:ts prövning underställda förslaget till avtal mellan
staten och Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag angående statsinlösen av
Uppsala—Gävle järnväg är från bolagets sida bindande under förutsättning
— förutom att bolagsstämmans beslut i ämnet vinner laga kraft — att
förslaget blivit av staten godkänt före den 1 september 1922. Med hänsyn
härtill och då avtalets giltighet icke gjorts beroende av Ostkustbanans
tillkomst, torde nämnda förslag böra prövas utan avvaktan på Ostkustbanefrågans
slutliga lösning.

Avtalet synes vara av beskaffenhet att böra av staten godtagas. Att
märka är, att ett sådant godkännande icke medför förpliktelse för staten
till inlösen av ifrågavarande järnväg utan allenast en rätt i detta hänseende.
Först under den förutsättningen, att Ostkustbanan i sin helhet
kommer till stånd, torde emellertid förverkligandet av den möjlighet, avtalet
öppnar, bliva aktuellt. Den enda bestämmelse i avtalet, som omedelbart
skulle träda i tillämpning, avser rätt för järnvägen att i sin trafik
uppbära samma avgifter, som vid varje särskild tid under det avtalet
gäller, eller alltså till den 1 januari 1942, utgå för trafik vid statens
järnvägar. Med hänsyn till vad kommittén härom anfört, och då järnvägsstyrelsen
ej haft någon erinran mot förslaget i denna del, har jag
ej heller ansett betänkligheter böra möta att tillerkänna bolaget en dylik
rätt. Enär statens ställning till Ostkustbanefrågan på det närmaste är
beroende av möjligheten till statsinlösen av Uppsala—Gävle järnväg,
torde det föreliggande förslaget i detta sammanhang böra underställas
riksdagens prövning.»

Då utskottet nu går att taga ställning till förevarande fråga, vill
utskottet erinra, hurusom redan vid beslutet om norra stambanans byggande
i mitten på 1870-talet en kustbana genom de trakter, varom här
är fråga, betraktades såsom en naturlig kommunikationsled vid sidan av
och jämte norra stambanan, vars anläggande emellertid bland annat av
strategiska skäl borde föregå ett beslut om en bana genom kustbygden.
Då sedermera det i början av 1900-talet lyckades att ena de då föreliggande
planerna å vissa lokala kustbanor kring förslaget om en genomgående
bana, vann också detta förslag gillande av bland annat järn -

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

15

vägsstyrelsen, som uttalade, att banan hade så stora förutsättningar att
få karaktären av statsbana, att ett statsinköp av densamma — jämte
anslutande järnvägar i norr och söder — förr eller senare bleve oundgängligt.
I enlighet med järnvägsstyrelsens förslag och i avsikt att anläggningen
skulle bliva av statsbanetyp, gåvos vid koncessionens beviljande
år 1903 de tekniska bestämmelserna en häremot svarande utformning,
varjämte inlösningsbestämmelserna i viss mån skärptes utöver vad
som eljest var brukligt. Nämnda synpunkter om den särställning, som
banan i viss mån intoge i förhållande till privata järnvägar i allmänhet,
hava också kommit till uttryck i de sedermera vid olika tillfällen föreliggande
framställningarna om statens hjälp vid banbyggets finansiering,
vilka framställningar alltid upptagits välvilligt av statsmakterna. I detta
hänseende vill utskottet nu endast erinra om 1920 års riksdags i ämnet
gjorda uttalanden, som inneburo, att riksdagen funne Ostkustbanan i hög
grad förtjänt av statens medverkan till företagets förverkligande, men
att frågan tarvade närmare utredning såväl beträffande den allmänna
planen för järnvägsanläggningen som ock särskilt om sättet för nämnda
medverkan.

Den sålunda begärda utredningen, vilken riksdagen förutsatte komma
att slutföras så snart ske kunde, har verkställts genom en särskilt för
ändamålet tillsatt kommitté, vilken numera i avgivet betänkande framlagt
r3sultaten av sitt utredningsarbete. Nämnda kommitté har kommit till
den uppfattningen att den enda rationella lösningen av Ostkustbanefrågan
är, att de redan pågående arbetena utan avbrott fortsättas och att banan
fullbordas i hela dess sträckning från Gävle till Härnösand. Företagna
undersökningar rörande andra projekt, avseende banans utbyggande
endast utmed vissa sträckor, har kommittén ansett giva vid handen, att
ett förverkligande av dylika projekt skulle medföra förhållandevis så stora
kostnader för staten och bliva så föga ekonomiskt bärkraftiga, att de
måste förkastas.

I. sitt yttrande över kommitténs betänkande har järnvägsstyrelsen,
efter att hava riktat en kritik mot kommitténs enligt styrelsens förmenande
för banan alltför gynnsamma räntabilitetsberäkningar, dels ifrågasatt
ett uppskjutande av tidpunkten för avgörandena beträffande Ostkustbanans
slutfinansiering i avvaktan såväl på att avtalet om inlösningsvillkor
beträffande Uppsala—Gävle järnväg vunne laga kraft, som ock på de
ekonomiska konjunkturernas utveckling såväl för landet i dess helhet
som för statens järnvägar, dels under förutsättning av sådant uppskov,
hemställt att till prövning upptoges utvägen att i första hand genom
erforderliga statsåtgärder möjliggöra utbyggande inom den närmaste fram -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

tiden av bandelarna Härnösand—Sundsvall, Hudiksvall—Iggesund och
Stugsund—Lj usne.

Såsom av propositionen framgår, har departementschefen i huvudsak
anslutit sig till järnvägsstyrelsens förslag om att statslån bör beviljas
för banbyggets bedrivande allenast å nyssnämnda delsträckor. Med
hänsyn till rådande arbetslöshet förutsättes emellertid, att arbetena icke
helt nedläggas å övriga delar av banan — med undantag dock tillsvidare
för sträckan Ljusne—Gävle — varvid utförandet av vissa arbeten tänkts
kunna komma att ske genom arbetslöshetskommissionens bemedling.

Utskottet vill icke förneka, att skäl kunna anföras för departementschefens
sålunda föreliggande tvekan att under för handen varande krisförhållanden
och i ärendets nuvarande, i vissa av departementschefen
anmärkta hänseenden icke fullt klargjorda läge fatta slutlig ståndpunkt
till frågan om i vilken utsträckning och under vilka former staten skall
medverka till Ostkustbanans tillkomst. Med hänsyn till det läge, vari
förevarande fråga nu kommit, har det emellertid synts utskottet nödvändigt,
att från statsmakternas sida tages en mera bestämd ställning till
denna fråga än ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle innebära.

Vid sin omprövning av ärendet har utskottet kommit till den uppfattningen,
att staten ej torde kunna undgå att lämna ifrågavarande företag sitt
ekonomiska understöd på ett sådant sätt, att dess tillkomst i hela dess koncessionerade
omfattning från Gävle till Härnösand redan inom den närmaste
tiden kan bliva tryggad. Genom de av Ostkustbanekommittén verkställda
utredningarna av olika slag, torde vara ådagalagt, att endast på detta
sätt kan vinnas en lösning, som motsvarar de anspråk i kommunikationshänseende,
som kunna uppställas från ifrågavarande bygd och de förväntningar,
som staten framkallat genom sin tidigare ståndpunkt till företaget.

Även med erkännande härav har utskottet dock icke kunnat undgå
att fästa stort avseende vid de betänkligheter, som från järnvägsstyrelsens
sida framförts mot att staten på det sätt, varom här är fråga, utan särskilda
garantier befrämjar tillkomsten av ett järnvägsföretag, som kan
komma att ingå som ett led i ett med statens järnvägar konkurrerande
järnvägssystem och som i varje fall skulle kunna komma att genom trafikavledning
tillskynda statens järnvägar vissa förluster. Det har därför
synts utskottet nödigt att söka finna en form för Ostkustbanans understödjande,
varigenom trygghet kunde vinnas för att, samtidigt som befolkningens
krav i kommunikationshänseende tillgodosåges, detta dock skedde
på ett sådant sätt, att vådorna av konkurrensen med statens järnvägar i
möjligaste mån minskades. Givetvis måste det emellertid därvid anses

Statsutskottets utlåtande År 119.

15

önskligt, att företaget kan fullbordas i samförstånd med det nuvarande
bolaget, varigenom ur byggnadskostnadssynpunkt bästa möjliga garantier
synas kunna vinnas och tillika möjlighet öppnas till erhållande av ytterligare
kapitalinsatser från vederbörande kommuners och andra av företaget
intresserades sida.

Flera former för statens medverkan till företagets förverkligande
kunna ur nu angivna synpunkter tänkas ifrågakomma. Bland sålunda övervägda
förslag har utskottet ansett i främsta rummet böra tagas under omprövning
ett som innebär, att det kapital, som komme att åtgå för banföretagets
finansiering utöver bolagets eget i utsikt ställda kapital av 19,000,000
kronor, helt skulle bestridas av staten, dels i form av tecknade aktier,
beträffande vilka staten i frågans nuvarande läge lärer kunna påfordra,
att de med avseende å utdelning och andel i bolagets tillgångar komme
att äga bättre rätt än ovannämnda av intressenterna anskaffade kapital
å minst 19,000,000 kronor, dels ock i form av lån på de villkor i fråga
om ränta och amortering samt säkerhet, som i allmänhet gälla för lån
ur allmänna järn vägslånefonden. Proportionen mellan statens insats i
aktier och i form av lån torde i huvudsak böra avvägas ur synpunkten
av att åstadkomma ett skäligt förhållande mellan det av staten och övriga
intressenter tecknade aktiekapitalet. Under alla förhållanden måste emellertid
påfordras att den av intressenterna gjorda insatsen kommer att
uppgå till minst 19,000,000 kronor.

Under antagande av en byggnadskostnad av 47,000,000 kronor
skulle alltså staten hava att räkna med en sammanlagd kapitalinsats av
28,000,000 kronor. Nämnda av Ostkustbanekommittén angivna byggnadskostnad
måste emellertid, såsom kommittén själv antytt, anses högt räknad
och bör enligt utskottets mening kunna icke oväsentligt nedbringas,
i vilket fall statens insats i motsvarande mån bör komma att reduceras.

Otvivelaktigt innebure i varje fall ett godtagande av nu antydda
plan betydande kapitalutlägg från statens sida. Emellertid bör det ihågkommas,
att med dessa utlägg avses att möjliggöra förverkligandet av
ett stort banföretag, genomlöpande en bygd som är rikt befolkad och utmärkes
av en i förhållande till landet i övrigt synnerligen stor produktionsförmåga,
men som hittills i kommunikationshänseende icke varit så
tillgodosedd, som dess utvecklingsmöjligheter bort föranleda. Genom att
det ifrågasatta beloppet komme att fördelas på ett flertal år eller, enligt
den uppgjorda byggnadsplanen, under tiden fram till och med år 1927,
torde detta icke alltför hårt komma att belasta budgeten.

Förbises må ej heller, hurusom ett ordnande av Ostkustbanans
finansieringsfråga efter ovan angivna riktlinjer öppnar möjlighet till fort -

16

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

satt arbete för en betydande arbetsstyrka, medan åter ett uppskov därmed,
troligen, på sätt bolaget gjort sannolikt, komme att medföra banbyggets
inställande tillsvidare, vilket torde komma att föranleda stora utgifter
för staten i form av arbetslöshetshjälp.

På detta sätt kunde bolaget också undgå de svårigheter, som måhända
bleve förbundna med anskaffandet av ett banklån. I detta hänseende
bör beaktas, att enligt kommitténs finansplan statslånet med avseende
å inteckningssäkerheten skulle bliva placerat efter banklånet. I sista hand
bleve det alltså alltid staten, som, därest en realisation av panten komme
ifråga, hade att taga risken för det i banklån beviljade beloppet, för så
vitt icke hela säkerheten för statslånet skulle gå om intet. Givetvis måste
också lånevillkoren för en bankkredit komma att ställa sig ogynnsammare
än om staten själv upplånade motsvarande belopp och insatte detta i företaget.
Också ur synpunkten av att kunna åstadkomma ett företag, som
med avseende å räntabilitetsutsikterna bleve så stark som möjligt, ligger
det alltså i statens intresse att undvika att banklån behöver ifrågakomma.

Huvudskälet för ordnandet av Ostkustbanans finansieringsfråga efter
ovan angivna riktlinjer är emellertid, att staten på detta sätt skäligen
skulle kunna tillförsäkra sig ett medinflytande över banans förvaltning,
som tryggade staten mot de alltför stora olägenheter, som banans karaktär
av konkurentbana eljest kunde medföra, och varigenom staten, utan att
företagets karaktär av ett från statens järnvägar fristående företag äventyrades,
dock kunde erhålla säkerhet för att driften av banan komme att
ske i samförstånd med statens järnvägar. Särskilt torde därvid böra
tillses, att åt staten tillförsäkras övervägande inflytande i bolagets styrelse,
på det att de intressen av olika slag, som det kan ankomma på
staten att i detta fall tillvarataga, må bliva behörigen beaktade.

Givetvis hade det varit önskvärt, att ovannämnda riktlinjer redan
vid innevarande riksdag kunnat vinna en sådan utformning, att Ostkustbanefrågan
vid densamma vunnit sin definitiva lösning. Emellertid synes
en sådan detalj behandling icke kunna medhinnas, utan torde det böra
ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förhandling med banbolagets styrelse,
låta utarbeta förslag i enlighet med de riktlinjer, utskottet bär
ovan angivit, och förutsätter utskottet, att detta så skyndsamt verkställes,
att definitivt förslag i ärendet innefattande de villkor och bestämmelser,
som från statens sida böra uppställas för dess medverkan,
kan framläggas redan i början av nästkommande års riksdag. I sammanhang
därmed torde tagas under övervägande, huruvida icke vissa
jämkningar i avseende å de för Ostkustbanan för närvarande gällande i

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

17

koncessionen intagna inlösningsbestämmelserna kunna anses påkallade,
varvid utskottet särskilt åsyftar att, på siitt järnvägsstyrelsen framhållit
som önskvärt, åt det så kallade a-villkoret icke må kunna givas
den tolkning, att ränta må räknas å nedlagt kapital under själva byggnadstiden.

En ytterligare förutsättning för statens understödjande av Ostkustbanan
är givetvis, att den rättstvist, som öppnats rörande giltigheten av
det av Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag lämnade godkännandet av det
mellan Ostkustbanekommitten och detta bolag uppgjorda avtalet om inlösen
av sistnämnda järnväg, bliver slutligen avgjord och deras talan,
som yrkat på avtalets hävande, ogillad. Underrättens och Svea hovrätts
dom hava redan gått i sådan riktning. Talan har fullföljts hos Kungl.
Maj:t, men hava, enligt vad som uppgivits för utskottet, klagandena förklarat
sig beredda att nedlägga sin talan för att icke förhindra Ostkustbanans
fullbordande, för den händelse detta i övrigt kunde nöjaktig tryggas.

För att emellertid det nuvarande bolaget skall kunna äga trygghet
för arbetenas bedrivande under den närmaste tiden, torde det vara nödvändigt,
att bolaget redan nu tillförsäkras ett ytterligare lån å 3,000,000
kronor. Beträffande villkoren för detta lån får utskottet hänvisa till de
bestämmelser, som äro fastställda för bolaget, redan tidigare provisoriskt
beviljade statslån å 3,000,000 kronor, vilka bestämmelser, torde kunna
tjäna till förebild jämväl för utbetalandet av det nu ifrågasatta ytterligare
lånebeloppet. Dock torde ingen begränsning i fråga om den sträcka av
banan, där det nya lånebeloppet må användas, behöva ifrågakomma, i
vidare mån än att någon del av lånebeloppet icke må nedläggas å bandelen
Ljusne—Gävle, förr än avtalet om inlösen av Uppsala—Gävle järnväg
vunnit definitiv giltighet. När så skett, torde högst en tredjedel av
beloppet få nedläggas å nämnda handel. Härav bör dock följa, att
hela banan och icke allenast viss del av densamma skall utgöra realsäkerhet
för det nya lånet. Då beloppet redan inom närmaste tiden
bör stå till disposition, torde medel för ändamålet — att utgå av lånemedel
— böra anvisa.,''å tillägsstaten för innevarande år, och bör lånet,
i den mån så för arbetenas bedrivande erfordras, få lyftas, så snart bolagsstämma
beslutat vidtaga åtgärder för uppfyllande av de villkor beträffande
säkerheten in. in., som i övrigt enligt ovanstående skall gälla för lånet.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört och med förmälan
därjämte att utskottet i likhet med Kungl. Maj:t funnit det i
statsrådsprotokollet omförmälda förslaget till avtal angående statsinlösen
av Uppsala—Gävle järnväg vara av beskaffenhet att kunna från statens
sida godtagas, får utskottet hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 61 käft. (Nr 119.)

3

18

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

I) att riksdagen i anledning av förevarande proposition,
må

a) såsom statslån åt Ostkustbanans aktiebolag,
att utgå på villkor, som Kungl. Maj:t äger fastställa,
under utgifter för kapitalökning: låneunderstöd, å tillläggsstat
för år 1922 såsom reservationsanslag anvisa
ett belopp av 3,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t godkänna det i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 31
mars 1922 omförmälda förslag till avtal mellan svenska
staten, å ena, och Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag,
å andra sidan, angående statsinlösen av Uppsala—
Gävle järnväg;

II) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl, Maj:t måtte föranstalta om upprättande
av förslag rörande statens medverkan till en
finansiering av Ostkustbanan i enlighet med ovan angivna
riktlinjer;

III) att herr Kvarnzelius m. fl. och herr Lindmans
m. fl. i ämnet väckta motioner må anses besvarade
genom vad utskottet sålunda anfört och hemställt.

Stockholm den 30 maj 1922.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. J. G. Swartz,

J. Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, C. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist,
C. I. Asplund, K. E. Andersson, A. R. Rooth och C. Johansson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. B. Eriksson i Grängesberg,

K. V. Rydén, O. H:son Waldén, O. Olsson i Kullenbergstorp, C. R. Jansson i Falun, L. J.
Carlsson-Forsterud, S. E. J. Lubeck, J. Olofsson i Digernäs, J. D. Norman, B. F:son Holmgren
och F. T. Hamrin.

Reservation:

av herrar K. V. Rydén, O. H:son Waldén, C. R. Jansson i Falun och
J. Olofsson i Digernäs.

Stockholm 1922. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt 1c Söner

221636