Utskottet.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1922 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 22
juni 1921 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring
m. m.

Genom en den 20 januari 1922 dagtecknad proposition, nr 19,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
här nedan intagna förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 22 juni 1921 (nr 321)
med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring; och

2) lag om jämkning i vissa fall av arrendator åliggande dagsverksskyldighet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag,
får utskottet hänvisa till propositionen.

Vad först angår frågan om fortsatt giltighet av lagen med vissa
bestämmelser mot oskälig arrendestegring, torde böra framhållas, att,
ehuru under det gångna året tillämpning av lagen medelst tillsättande
av skiljenämnd allenast i ett mycket ringa antal fall förekommit, ett
fortfarande behov av densamma likväl av några i ärendet hörda länsstyrelser
ansetts förefinnas, ävensom att från vissa arrendatorsföreningar
prolongation av lagen påyrkats.

Med hänsyn till numera inträdda betydande prisfall å de naturaalster,
som uti ifrågavarande lag avses, synes utskottet berättigad tvekan
kunna råda, huruvida ett fortsatt upprätthållande av denna provisoriska
lagstiftning längre bör äga rum, men då, enligt vad av propositionen
får anses framgå, lagens fortsatta giltighet å sina håll ännu kan vara
av viss betydelse, har utskottet dock funnit sig böra tillstyrka lagens
förlängning till någon tid efter det nästa års lagtima riksdag sammanträtt
eller utgången av februari månad 1923.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. 5

Vidkommande därefter lagen om jämkning i vissa fall av arrendator
åliggande dagsverksskyldighet, linner utskottet, med erinran om att ifrågavarande
lag, vilken tillkommit på initiativ av fjolårets riksdag, varit
gällande föga mer än ett halvt år samt på grund av det nära samband,
som förefinnes mellan nu förevarande lag och förut omförmälda lag med
vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring, sig böra tillstyrka, att
jämväl åt förstnämnda lag förlänas utsträckt giltighet för tiden intill utgången
av februari månad 1923.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande förslag icke av riksdagen i oförändrat skick
antagits, måtte för sin del antaga följande:

l:o) Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 22 juni 1921 (nr 321) med vissa
bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Härigenom förordnas, att lagen
den 22 juni 1921 med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring,
vilken lag gäller till den 1
juni 1922, skall äga fortsatt tillämpning
till den 1 juni 1923; dock
skall från och med den 1 juni 1922
1 § hava följande lydelse:

Har i fall, då arrendator enligt
avtal, slutet före den 1 oktober 1917,
är pliktig att helt eller huvudsakligen
utgöra arrende genom avlämnande
av mjölk, smör, fisk eller annat
naturalster, å dylikt vederlag efter
avtalets ingående inträtt sådan prisstegring,
som därvid icke lät sig
beräkna, och finnes den utfästa legan
i följd härav uppenbart oskälig; äge
arrendatorn rätt att, såvitt angår

(Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas, att lagen
den 22 juni 1921 med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring,
vilken lag gäller till den 1
juni 1922, skall äga fortsatt tillämpning
till den 1 mars 1923; dock
skall från och med den 1 juni 1922
1 § hava följande lydelse:

Har i fall, då arrendator enligt
avtal, slutet före den 1 oktober 1917,
är pliktig att helt eller huvudsakligen
utgöra arrende genom avlämnande
av mjölk, smör, fisk eller annat
naturalster, å dylikt vederlag efter
avtalets ingående inträtt sådan prisstegring,
som därvid icke lät sig
beräkna, och finnes den utfästa legan
i följd härav uppenbart oskälig; äge
arrendatorn rätt att, såvitt angår

0

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

[Kungi. Maj:ts förslag.)

vederlag,# förfallet under tiden från
och med den 1 oktober 1917 till
den 1 juni 1923, påfordra, att skälig
andel i prisstegringen kommer honom
till godo. Där ej annorlunda åsämjes,
må denna andel ej överstiga hälften
av prisstegringen.

Beträffande beslut, som av i
lagen omförmäld nämnd fattats före
den 1 juni 1923, skall vad i 4 och
5 §§ är stadgat fortfarande gälla.

(Utskottets förslag.)

vederlag, förfallet under tiden från
och med den 1 oktober 1917 till
den 1 mars 1923, påfordra, att skälig
andel i prisstegringen kommer honom
till godo. Där ej annorlunda åsämjes,
må denna andel ej överstiga hälften
av prisstegringen.

Beträffande beslut, som av i
lagen omförmäld nämnd fattats före
den 1 mars 1923, skall vad i 4 och
5 §§ är stadgat fortfarande gälla.

2:o) Lag om

jämkning i vissa fall av arrendator åliggande dagsverksskyldighet.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Härigenom förordnas som följer:

Har i fall, då arrendator enligt
avtal, slutet före den 1 januari 1918,
är pliktig att helt eller huvudsakligen
utgöra arrende genom fullgörande
av dagsverken, körslor eller
andra arbetsprestationer eller att
mot ersättning utgöra visst antal
prestationer av nyssnämnda slag, å
dylika prestationer efter avtalets ingående
inträtt sådan prisstegring,
som därvid icke lät sig beräkna,
och finnes i följd härav, att värdet
av vad arrendatorn enligt avtalet
har att utgöra står i uppenbart missförhållande
till de honom genom
avtalet tillförsäkrade förmåner, äge
arrendatorn rätt att, såvitt angår

(Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas som följer:

Har i fall, då arrendator enligt
avtal, slutet före den 1 januari 1918,
är pliktig att helt eller huvudsakligen
utgöra arrende genom fullgörande
av dagsverken, körslor eller
andra arbetsprestationer eller att
mot ersättning utgöra visst antal
prestationer av nyssnämnda slag, å
dylika prestationer efter avtalets ingående
inträtt sådan prisstegring,
som därvid icke lät sig beräkna,
och finnes i följd härav, att värdet
av vad arrendatorn enligt avtalet
har att utgöra står i uppenbart missförhållande
till de honom genom
avtalet tillförsäkrade förmåner, äge
arrendatorn rätt att, såvitt angår

Andra lagutskottets utlåtande Nr

7

(Kungl. Maj-.ts förslag.)

arbetsprestationer, vilka skola fullgöras
under tiden från och med den
14 mars 1921 till den 1 juni 1923,
påfordra, att skälig andel i prisstegringen
kommer honom till godo.
Där ej annorlunda åsämjes, må denna
andel ej överstiga hälften av prisstegringen.

Kunna jordägaren och arrendatorn
icke enas om storleken av den
andel i pristegringen, som efter vad
ovan sägs må tillkomma arrendatorn,
skall vad i 2—6 §§ i lagen
med vissa bestämmelser mot oskälig
arrendestegring för där avsett fall
stadgas äga motsvarande tillämpning.

(Utskottets förslag.)

arbetsprestationer, vilka skola fullgöras
under tiden från och med den
14 mars 1921 till den 1 mars 1923,
påfordra, att skälig andel i prisstegringen
kommer honom till godo.
Där ej annorlunda åsämjes, må denna
andel ej överstiga hälften av prisstegringen.

Kunna jordägaren och arrendatorn
icke enas om storleken av den
andel i prisstegringen, som efter vad
ovan sägs må tillkomma arrendatorn,
skall vad i 2—6 §§ i lagen
med vissa bestämmelser mot oskälig
arrendestegring för där avsett fall
stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1
juni 1922 och gäller till den 1
juni 1923, dock skall beträffande
beslut, som av sådan nämnd, som
avses i ovannämnda lag med vissa
bestämmelser mot oskälig arrendestegring,
fattats före den 1 juni
1923, vad i 4 och 5 §§ i samma
lag är stadgat äga motsvarande
tillämpning jämväl efter den 31
maj 1923.

Denna lag träder i kraft den 1
juni 1922 och gäller till den 1
mars 1923, dock skall beträffande
beslut, som av sådan nämnd, som
avses i ovannämnda lag med vissa
bestämmelser mot oskälig arrendestegring,
fattats före den 1 mars
1923, vad i 4 och 5 §§ i samma
lag är stadgat äga motsvarande
tillämpning jämväl efter den 28
februari 1923.

Stockholm den 10 februari 1922.

På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.

Närvarande: Se under utlåtande nr 4.