Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
5
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1922 kl. ''/* 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om luftfart.
Grenom en den 24 februari 1922 dagtecknad proposition, nr 127,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet, begärt riksdagens yttrande över följande förslag
till
Förordning om luftfart.
Härigenom förordnas som följer:
Kap. 1. Inledande bestämmelser.
§ 1.
Som luftfartyg anses i denna förordning flygplan (lånt- och vattenflygplan),
motorballonger och fria ballonger.
§ 2.
Luftfart inom svenskt område må äga rum endast i överensstämmelse
med föreskrifterna i denna förordning.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Kap. 2. Om luftfartyg, som må brukas inom svenskt område.
§ 3.
Luftfart inom svenskt område må äga rum endast med fartyg,
som antingen har svensk nationalitet enligt § 4 eller 38 eller uppfyller
villkoren i § 14 eller 15.
§ 4.
Luftfartyg har svensk nationalitet, när det är infört i offentligt,
svenskt luftfartygsregister och försetts med märke, som är föreskrivet
för sådant fartyg.
§ 5.
Luftfartygsregister för riket föres hos luftfartsmyndigheten. Närmare
föreskrifter om detta registers- förande meddelas av Konungen.
Luftfartyg kan registreras här i riket endast om det har svensk
ägare. Som** svensk ägare anses svenska staten samt svenska medborgare,
bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser.
Är ägaren aktiebolag, skola ledamöterna av styrelsen vara här
i riket bosatta svenska medborgare, som äro aktieägare i bolaget.
Konungen äger att för särskilt fall medgiva undantag från vad
sålunda stadgats, dock ej för mera än en tredjedel av styrelsens
ledamöter.
Luftfartyg må icke registreras här i riket, om det har en annan
stats nationalitet.
§ 7.
Luftfartyg må ej registreras här i riket, med mindre det till
regelmässig utgångspunkt (hemort) har en flygplats, som innehaves
av staten eller blivit godkänd jämlikt § 26, samt tillika har luftvärdighetsbevis
i överensstämmelse med § 18.
§ 8.
Registrering sker på grund av skriftlig ansökan från ägaren.
Ansökan skall innehålla de uppgifter rörande ägaren och dennes
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19. 7
förvärv av luftfartyget samt rörande fartyget och dess hemort, som
bestämmas i föreskrifter utfärdade av Konungen.
Vid ansökan skall därjämte fogas:
a) förklaring, att ägaren uppfyller villkoren i § 6 första och
andra styckena;
b) förklaring, att sådant förhållande, som i § 6 tredje stycket
sägs, icke föreligger, ävensom, där fartyget har haft främmande
nationalitet eller är eller har varit infört i offentligt
register i främmande land, särskild upplysning därom; samt
c) bevis enligt § 18, att fartyget är luftvärdigt.
Luftfartsmyndigheten må, i den mån så finnes nödigt, av ägaren
infordra ytterligare upplysningar i ovan nämnda avseenden ävensom
ytterligare bevis för, att de i §§ 6 och 7 fastställda villkoren vid
registreringen föreligga.
Ägaren vare pliktig att även utan begäran från luftfartsmyndigheten
ofördröjligen anmäla förändring, som före registreringen
må hava inträtt i något av de förhållanden, varom i ansökan förmäles.
§ 9.
Beviljas registrering, skall i registret införas:
a) luftfartygets registreringsnummer;
b) dag för registreringen;
c) uppgift om fartygets art och typ jämte nödvändiga uppgifter
för fartygets identifiering;
d) uppgift om ägaren och hans förvärv av fartyget;
e) fartygets hemort;
f) hänvisning till bevis om fartygets luftvärdighet; samt
g) det fartyget tilldelade registreringsmärket.
'' § 10.
Sker efter registreringen förändring i förhållande, varom inskrivning
skett i registret, skall förändringen av luftfartygets ägare
ofördröjligen anmälas till registret; och skall förändringen däri anmärkas.
Övergår registrerat luftfartyg helt eller delvis till ny ägare,
skall anmälan härom ofördröjligen göras av såväl den förre som den
nye ägaren.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Likaledes skall, såframt fartyg äges av aktiebolag och förändring
sker i sammansättningen av dess styrelse, anmälan därom göras
av styrelsen. K. ,w
§ 11.
Luftfartyg skall avföras ur registret:
a) när det visas, att förutsättningarna för dess registrering icke
förelågo vid registreringen och ej heller senare inträtt;
b) när fartyget ej längre har svensk ägare enligt, § 6 första
stycket eller ansökan om dess avförande ur registret göres
med stöd av § 38;
c) när beviset för fartygets luftvärdighet blivit indraget; eller
d) när fartyget försvunnit.
§ 12.
Om beviljad registrering skall utfärdas bevis (nationalitets- och
registreringsbevis) enligt formulär, som fastställes av Konungen.
Har inskrivning i registret skett om förändring i förhållande,
varom nationalitets- och registreringsbeviset innehåller upplysning,
skall förändringen antecknas å beviset eller, där så finnes lämpligare,
nytt bevis utställas eller, där förändringen medför, att luftfartyget
avföres ur registret, beviset avlämnas. Det åligger fartygets
ägare eller, om fartyget övergår till ägare, som ej är svensk, den
förre ägaren att för sagda ändamål förete beviset, med mindre det
visas, att det förkommit.
§ 13.
Luftfartyg skall, så snart det registrerats, förses med och, så
länge det är registrerat, föra svenskt nationalitetsmärke och det tilldelade
registreringsmärket.
Närmare bestämmelser om berörda märkens utseende samt huru
desamma skola anbringas och bevaras meddelas av Konungen.
När fartyg avföres ur registret, men ännu är i behåll, skall dess
ägare eller, om det övergått till utländsk ägare, dess förre ägare
sörja för att nationalitets- och registreringsmärket ofördröjligen utplånas
från fartyget.
§ 14.
Luftfart inom svenskt område med fartyg, som ej har svensk
nationalitet, och å vilket ej heller § 15 är tillämplig, må äga rum:
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
a) när fartyget har nationalitets- och registreringsbevis eller
däremot svarande bevis, utfärdat av offentlig myndighet i
främmande stat, med vilken Konungen slutit avtal, varigenom
luftfart inom svenskt område medgivits för fartyg från den
stat, eller
b) när luftfartsmyndigheten på ansökan av den, för vars räkning
luftfarten försiggår, givit särskilt luf tf artstillstånd.
Tillstånd, som under b) sagts, meddelas för högst en månad,
kan förnyas för högst en månad i sänder samt kan, när skäl därtill
föreligger, återkallas.
Tillståndet kan meddelas endast, när fartyget med hänsyn till
luftvärdighet uppfyller krav motsvarande vad av svenska fartyg
fordras.
Fartyg, som på grund av stadgandet i denna § företager luftfärd
inom svenskt område, skall i fall, som avses under a), hava nationalitets-
och registreringsmärke i överensstämmelse med regler, som
Konungen efter avtal med främmande stat godkänt, och i fall, som
avses under b), vara försett med igenkänningsmärke enligt de närmare
bestämmelser, som utfärdas av luftfartsmyndigheten.
§ 15.
Luftfartsmyndigheten äger medgiva, att luftfartyg, även om det
icke har svensk nationalitet och ej heller fordringarna i § 14 äro
uppfyllda, må brukas för luftfart inom svenskt område, när syftet
är att pröva fartygets luftvärdighet eller andra egenskaper. Sådan
luftfart kan äga rum blott med utgångspunkt från flyg- eller övningsplats,
som innehaves av staten eller som blivit godkänd jämlikt
§ 26. Fartyget skall vara försett med igenkänningsmärke enligt
bestämmelser, som utfärdas av luftfartsmyndigheten.
Kap. 3. Om luftvärdighet.
§ 16.
Luftfartyg, som brukas inom svenskt område, skall vara luftvärdigt.
De, som göra tjänst å fartyget, skola envar i sin tjänst
sörja för att fartyget hålles i luftvärdigt skick.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 sand. 2 avd. 16 käft. (Nr 18—19.) 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19 .
§ 17.
Tillsyn över att luftfartyg, som brukas inom svenskt område,
städse är luftvärdigt utövas av besiktningsman, som förordnas av
Konungen.
Tillsyn skall ske genom besiktning dels före fartygets tagande
i bruk och därefter å de på förhand bestämda tider, som kunna
varda stadgade, och dels då fartyget undergått sådan förändring
eller lidit sådan skada, som kan hava betydelse för dess luftvärdighet.
Närmare bestämmelser om tillsynen meddelas av Konungen.
§ 18.
Sedan luftfartyg, innan det tages i bruk, undergått besiktning
och prov med hänsyn till såväl beskaffenhet som utrustning, skall
luftfartsmyndigheten på ansökan av ägaren utställa luftvärdighetsbevis
för fartyget enligt fastställt formulär.
För varje luftfartyg, som brukas inom svenskt område, skall
föreligga antingen sådant bevis, som i första stycket sägs, eller luftvärdighetsbevis
utfärdat eller fastställt av offentlig myndighet i
annan stat i överensstämmelse med regler, som efter avtal med den
stat blivit här i landet godkända, eller sådant tillstånd, som nämnes .
i § 14 b) eller § 15.
§ 19.
Har luftfartyg, sedan det tagits i bruk, icke undergått sådan besiktning,
som jämlikt § 17 skall företagas å viss på förhand bestämd
tid, eller har det undergått sådan förändring eller lidit sådan skada,
som kan hava betydelse för dess luftvärdighet, är luftvärdighetsbeviset
eller det i § 14 b) nämnda luftfartstillståndet icke gällande, så
länge besiktning icke skett.
Visar det sig vid besiktning, att fartyget för att bliva luftvärdigt
måste förändras eller iståndsättas, skall besiktningsmannen
fastställa viss tid, inom vilken åtgärden skall vara vidtagen, och
indraga luftvärdighetsbeviset eller luftfartstillståndet, intill dess så
skett.
Befinnes fartyget ej kunna iståndsättas eller iakttages ej nyssnämnda
tid, må luftfartsmyndigheten förordna om indragning av
beviset eller tillståndet för alltid.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
11
§ 20.
Har registrerat luftfartyg undergått förändring, som bör anmärkas
i registret, skall anmälan härom av besiktningsman göras
bos luftfartsmyndigheten, som prövar, huruvida förändringen bör
medföra, att fartyget skall omregistreras som nytt.
§ 21.
Det åligger envar, som har luftfartyg i sin besittning, att på
begäran av besiktningsman lämna denne tillträde till fartyget.
Ägaren eller, om denne ej är svensk, den, som är förare eller
för befälet ombord, såväl som den, för vars räkning fartyget eljest
brukas, är pliktig att till besiktningsman göra anmälan om varje
omständighet, som kan vara av betydelse för fartygets luftvärdighet,
samt lämna alla för tillsyns utövande nödiga upplysningar.
Kap. 4. Om bemanningen.
§ 22.
Konungen meddelar, i den mån så anses nödigt, närmare föreskrifter
rörande luftfartygs bemanning.
§ 23.
Certifikat om behörighet att göra tjänst å luftfartyg i den egenskap,
certifikatet avser, utfärdas av luftfartsmyndigheten. Villkoren
för erhållande av* certifikat bestämmas av Konungen. Konungen
bestämmer därvid jämväl, i vilken utsträckning svenskt medborgarskap
eller hemvist i Sverige skall vara villkor för erhållande av
certifikat till viss tjänst. Certifikat utfärdas för viss tid. Dess giltighet
förlänges, om det visas, att förutsättningarna för att innehavaren
kan göra tjänst fortfarande föreligga. Så snart dessa förutsättningar
ej längre äro för handen, skall certifikatet för dess återstående
giltighetstid eller tills vidare återkallas.
Den, för vilken certifikat utfärdas, är pliktig att själv ofördröjligen
göra anmälan om varje omständighet av betydelse för avgörande
av om certifikatet bör återkallas, samt att, när så kräves,
underkasta sig den undersökning och de prov, som finnas nödiga för
utrönande därav.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
§ 24.
Den, som gör tjänst å luftfartyg, som brukas inom svenskt område,
skall hava:
a) certifikat utfärdat på grund av stadgandet i § 23, eller,
b) i den mån sådant medgivits i avtal med främmande stat,
certifikat utfärdat eller godkänt av offentlig myndighet i den stat,
eller
c) särskilt av luftfartsmyndigheten utfärdat tillstånd att göra
tjänst å fartyget i den egenskap, tillståndet avser.
Tillstånd, som under c) sagts, meddelas för högst en månad,
kan förnyas för högst en månad i sänder och kan, när skäl därtill
föreligger, återkallas. Det må meddelas endast för den, som visas
uppfylla kompetenskrav motsvarande vad enligt de i § 23 omförmälda
bestämmelserna fordras för att innehava svenskt certifikat för
motsvarande tjänst.
Konungen äger med hänsyn till fartygets eller tjänstens beskaffenhet
förordna, att den i första stycket uppställda fordran ej skall
vara tillämplig ifråga om vissa delar av besättningen.
§ 25.
Luftfart i syfte att utbilda eller pröva person, som söker certifikat
eller tillstånd enligt § 24 a) eller c), må, efter särskilt medgivande
av luftfartsmyndigheten, äga rum även om luftfartyget ej är
bemannat i överensstämmelse med de föreskrifter, som utfärdats
enligt § 22, eller de, som göra tjänst ombord, ej uppfylla de i § 24
uppställda villkoren. Luftfart, som nu sagts, må dock ske endast
från sådan utgångspunkt, som i § 15 sägs.
Kap. 5. Om flygplatser.
§ 26.
Plats, som inrättas eller regelmässigt brukas till flygplats
för ett eller flera luftfartyg och som ej innehaves av staten, ävensom,
i den omfattning Konungen bestämmer, annan för luftfarten
avsedd anläggning skall godkännas i den ordning Konungen bestämmer.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
13
Godkännande gäller så länge anläggningen uppfyller de villkor,
som må föreskrivas för dess brukande. Den är underkastad tillsyn
av behörig offentlig myndighet. Envär, som har den i sin besittning,
är pliktig låta denna myndighet få tillträde till densamma.
Kap. 6. Föreskrifter att iakttaga under luftfärd.
§ 27.
Luftfärd inom svenskt område skall äga rum enligt de föreskrifter,
som Konungen, i den mån så finnes nödigt, utfärdar angående
åtgärder till undvikande av sammanstötning mellan luftfartyg eller
andra olyckshändelser eller eljest till allmänhetens betryggande mot
faror eller obehag.
De, som göra tjänst ombord, hava envar i sin tjänst att tillse,
att dessa föreskrifter iakttagas.
§ 28.
o
A luftfartyg må ej utan Konungens tillstånd under luftfärd
föras sprängämnen, militära skjutvapen eller därtill hörande ammunition.
Konungen bestämmer, om och under vilka villkor fotografiapparat
må medföras och brukas ombord å luftfartyg.
§ 29.
Luftfartyg må ej medföra eller nyttja elektrisk anläggning för
telegrafering eller telefonering utan tråd, med mindre Konungen
lämnat tillstånd därtill. Dock må främmande fartyg i den omfattning,
som föranledes av avtal med den stat, där fartyget är hemmahörande,
medföra och nyttja dylik anläggning, varmed det är försett
enligt tillstånd av offentlig myndighet i hemlandet.
§ 30.
Konungen meddelar i den utsträckning, som prövas nödig, bestämmelser
om de områden, där luftfart är förbjuden eller må ske
endast med iakttagande av särskilda regler.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Kap. 7. Om luftfärd till och från utrikes ort.
'' § 31.
Konungen bestämmer, huruvida luftfartyg vid färd till eller från
utrikes ort skall passera gränsen mellan vissa punkter, samt om sådant
fartyg vid ankomst skall nedstiga å och vid avfärd skall avgå
från vissa bestämda landningsplatser eller i övrigt iakttaga särskilda
föreskrifter.
Konungen bestämmer även, huruvida luftfartyg, som passerar
svenskt område utan att där landa, skall under färden följa vissa
bestämda vägar.
§ 32. ’
Luftfartyg, som kommer från eller avgår till utrikes ort, gods,
som införes eller utföres med sådant fartyg, samt oförtullat utländskt
gods och restitutionsgods, som befordras å fartyg mellan inrikes orter,
skola vara underkastade allmänna tull-, hälsovårds- och andra
tillämpliga föreskrifter, såvida ej annorlunda är stadgat. Beträffande
personer, som anlända från eller resa till utlandet med luftfartyg,
skola, i den mån därom ej annat är föreskrivet, allmänna hälsovårds-,
pass- och andra tillämpliga föreskrifter gälla.
Kap. 8. Om yrkesmässig luftfart m. m.
§ 33.
För utövning av yrkesmässig luftfart eller anläggning av flygplats
till allmänt bruk eller av särskild för prov- eller övningsflygning
avsedd plats erfordras, där annan än staten skall utöva driften,
särskilt tillstånd av Konungen.
§ 34.
Sådant tillstånd, som i § 33 sägs, må, såvitt det avser blott inrikes
luftfart, ej meddelas åt utländsk medborgare eller utländska
bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser.
Ej heller må åt svenskt handelsbolag meddelas dylikt tillstånd,
om däri finnes utländsk bolagsman, eller åt aktiebolag, med mindre
dess aktiebrev äro ställda till viss man och dess aktiekapital, enligt
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Vfid aktieboken utvisar, till minst två tredjedelar är i svensk ägo.
Har åt handelsbolag meddelats tillstånd och upphör förutsättning,
som nu stadgats, att föreligga, vare tillståndet omedelbart förfallet.
§ 35.
Vid meddelandet av tillstånd enligt § 33 må Konungen begränsa
dess giltighet till viss tid, förbehålla åt kronan lösningsrätt
ävensom i övrigt föreskriva, på vilka sätt och under vilka villkor
luftfarten må utövas eller anläggningen utföras och nyttjas.
Kap. 9. Om fartygshandlingar m. m.
§ 36.
Fartyg, som brukas till luftfart inom svenskt område, skall,
när det är i bruk, medföra f
a) svenskt eller främmande nationalitets- och. registreringsbevis
eller däremot svarande bevis enligt § 14 a) eller bevis om sådant
tillstånd eller medgivande, som omförmäles i § 14 b) eller § 15;
b) svenskt eller främmande luftvärdighetsbevis, där ej sådant
fall föreligger, som avses i § 14 b) eller § 15;
c) om fartyget har sådan anläggning, som namnes i § 29, bevis
om där omförmält tillstånd;
d) om fartyget i linjefart befordrar passagerare mot betalning,
lista över passagerarna med deras namn;
e) om fartyget befordrar gods mellan inlandet och. utlandet, de
handlingar, som föranledas av de i § 32 omförmälda föreskrifterna;
f) dagbok i enlighet med de närmare bestämmelser, som utfärdas
av Konungen;
g) ett exemplar av de om luftfarten utfärdade författningar och
andra föreskrifter.
De, som göra tjänst ombord, skola medföra certifikat eller bevis
om tillstånd enligt § 24. I fall, som avses i § 25, skall den, som
för befälet ombord, medföra bevis om sådant medgivande, som i
sistnämnda § omförmäles.
Konungen bestämmer, om å fartyget eller av dem, som göra
tjänst ombord, skola medföras jämväl andra handlingar än nu sagts.
I enlighet med de närmare föreskrifter, som Konungen utfärdar,
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
skall å fartyget å synlig plats finnas anbragt luftvärdighetsbevis^t
eller lämpligt utdrag därav eller däremot svarande handling tillika
med uppgift å fartygets ägare och å den, som för befälet ombord,
jämte de övriga anslag, som Konungen Jaestämmer.
Föraren eller den, som för befälet ombord, skall tillse, att denna §
åtlydes.
Kap. 10. Särskilda bestämmelser.
§ 37.
Konungen bestämmer, i vilken utsträckning de föreskrifter,
som innehållas i eller utfärdats med stöd av § 22, 24, 27, 28, 29
eller 36, skola komma till tillämpning i fråga om svenskt fartyg under
luftfart utanför svenskt område.
• I den utsträckning avtal med främmande stater därtill föranleda
utfärdar Konungen föreskrifter för att säkerställa, att om svenskt
luftfartyg befinner sig inom annan stats område, försäkring föreligger
för ersättning av skada, som sker inom nämnda stats område
som följd av luftfarten.
§ 38.
Konungen äger bestämma, att staten tillhöriga eller uteslutande
för dess räkning använda luftfartyg, som äro militära eller tull-,
post- eller polisfartyg, må brukas utan att vara registrerade. Sådant
fartyg har svensk nationalitet.
Konungen äger ock bestämma, om och huru sådant fartyg skall
märkas, samt i vilken omfattning vad i §§ 17, 18, 21—24, 30, 31
och 37 stadgats skall tillämpas å sådant, fartyg.
Om främmande militära luftfartygs ''tillträde till svenskt område
bestämmer Konungen.
§ 39.
Luftfartyg, som befinner sig inom svenskt område, skall följa
alla anvisningar, som för iakttagande av laga föreskrifter och allmän
säkerhet givas av behörig offentlig myndighet. Beordras fartyget
att landa, skall det ofördröjligen nedstiga på den flygplats
17
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
eller det ställe, som anvisas, eller, om sådan anvisning ej gives, på
närmaste offentliga flygplats.
När anvisning gives av offentlig myndighet, skola signaler användas
i överensstämmelse med de föreskrifter, som omförmälas
i § 27.
§ 40.
Den, som på sjön bärgar luftfartyg, som lidit haveri, eller dess
last, eller som medverkar till bärgningen, har rätt att undfå bärgarlön
av det, som bärgats.
§ 41.
Närmare föreskrifter om avgifter för registrering, certifikats utfärdande
och andra förrättningar enligt denna förordning meddelas
av Konungen.
§ 42.
Enligt de närmare bestämmelser, som Konungen utfärdar, skola
utdrag av luftfartygsregistret, meddelanden om certifikat och godkända
flygplatser m. m. kungöras.
§ 43.
Konungen förordnar luftfartsmyndighet enligt denna förordning.
Kap. 11. Straffbestämmelser.
§ 44.
Den, som gör sig skyldig till förseelse mot någon av de i denna
förordning eller med stöd av densamma meddelade bestämmelser,
eller som i anmälan till In tfartygsregistret mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter från och med tio till och
med tiotusen kronor eller med fängelse i högst tre månader, där ej
förseelsen enligt allmän lag är belagd med strängare straff.
§ 45.
Förseelse, som i § 44 sägs, åtalas vid polisdomstol, där sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej finnes,
vid allmän domstol.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 sand. 2 avd. 16 käft, (Nr 18—19.) 3
Utskottet.
18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
§ 46.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923, vilken dag
kungörelsen den 16 juli 1920 angående lufttrafik över svenskt område
upphör att gälla.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till propositionen.
De författningsbestämmelser angående reglerandet av lufttrafiken,
som för närvarande finnas i vårt land, innefattas i dels en efter
världskrigets utbrott den 7 september 1914 tillkommen lag angående
förbud mot lufttrafik över svenskt område och dels en med stöd av
samma lag den 16 juli 1920 utfärdad kungörelse angående lufttrafik
över svenskt område, varförutom gälla dels en den 18 februari 1921
utfärdad kungörelse med anledning av avslutande av en provisörisk
överenskommelse angående luftfart mellan Sverige och Storbrittannien
och dels en den 15 april 1921 utfärdad kungörelse angående
vissa säkerhetsföreskrifter beträffande flyguppvisningar och flygningar
med passagerare m. m.
Till grund för nu ifrågavarande författningsförslag, vid vars
till ämnade ikraftträdande förenämnda kungörelse den 16 juli 1920
angående lufttrafik över svenskt område avsetts skola upphöra att
gälla, ligger ett av delegerade för Sverige samt dess tre nordiska
grannländer utarbetat gemensamt utkast till lag om luftfart, vilket,
efter att hava varit föremål för bearbetning inom de särskilda länderna,
vid fortsatt samarbete emellan representanter för dessa undergått
ytterligare jämkning.
Motsvarande författningsförslag, avsedda att inom den närmaste
tiden föreläggas respektive folkrepresentationer, äro för närvarande
under utarbetande i Danmark, Finland och Norge.
I nära samband med nu ifrågavarande författningsförslag står
ock ett under liknande nordiskt samarbete utarbetat förslag till nor
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19. 19
disk konvention angående luftfarten; och vilar f. n. frågan om avslutande
av särskilda, på grundval av nämnda förslag uppgjorda konventioner
emellan Sverige och de andra nordiska länderna i avbidan
å bl. a. riksdagens yttrande över nu förevarande författningsförslag.
Utskottet finner i likhet med departementschefen önskligt att,
om ock erfarenheterna angående luftfarten och dess utvecklingsmöjligheter
ännu få anses ganska ovissa, en mera omfattande reglering
rörande luftfarten på grundval av de gjorda förarbetena nu kommer
till stånd.
Vid granskning av det till riksdagen för avgivande av yttrande
hänskjutna författningsförslaget framställer sig till övervägande spörsmålet,
- huruvida däri innefattas några bestämmelser av beskaffenhet
att böra tillkomma i den för allmän civillag föreskrivna ordning. Om
ock någon tvekan i detta hänseende skulle kunna anses råda i fråga
om bestämmelserna angående dels nationalitetsprincipens tillämpning
på luftfartyg i analogi med den sjörättsliga behandlingen av fartyg
och dels rätt till bärgarlön för den, som på sjön bärgar luftfartyg,
vilket lidit haveri, eller dess last eller som medverkar till bärgningen,
synes dock utskottet ej anledning föreligga till någon erinran gent
emot förslaget i nu berörda hänseenden. Utskottet vill dock i detta
sammanhang hava uttalat, att i den mån lufttrafiken skulle framdeles
komma att erna större utveckling med användning såsom
kommersiellt transportmedel m. m., fråga kan uppstå om lämpligheten
av att i den för allmän civillag gällande ordningen få bestämmelser
uti åtskilliga med trafiken sammanhängande rättsförhållanden
meddelade i analogi med vad som är fallet å det sjörättsliga området.
Till det för vinnande av garanti mot användning av mindervärdig
fartygsmateriel redan nu föreskrivna besiktningstvånget för
luftfartyg har i författningsförslaget fogats även registreringsskyldighet.
Ifrågasättas kan, om ej föreskriften i § 8 rörande de handlingar,
som skola fogas vid ansökan om fartygs registrering, bör,
för det fall att staten är ägare till fartyget, undergå någon jämkning.
Ävenledes synes den i sista punkten av § 12 förekommande
bestämmelsen om skyldighet för däri angivet fall att förete för ett
luftfartyg utfärdat nationalitets- och registreringsbevis, med mindre
det visas, att det förkommit, böra, i vad angår uttrycket »visas»,
undergå en modifiering.
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
I stället för upptagandet av den i § 44 av författningsförslaget
inrymda gemensamma straffbestämmelsen för samtliga slag av förseelser
emot de i förslaget eller med stöd av detta meddelade föreskrifter
synes utskottet böra ifrågasättas en uppdelning av förseelserna
under en strängare och en mildare straffskala.
Slutligen vill utskottet med hänsyn därtill att jämlikt ett riksdagen
i proposition nr 257 förelagt och av utskottet i utlåtande nr
18 tillstyrkt förslag — ägare av luftfartyg ej, utan att vållande från
hans sida föreligger, skall äga ansvarighet för skada, som vid yrkesmässig
trafik träffar passagerare, uttala önskvärdheten av, att bland
de villkor, som jämlikt § 35 i författningsförslaget komma att meddelas
för yrkesmässig luftfart, må inrymmas skyldighet att å lämplig
plats å fartyget anbringa anslag om att den, vilken såsom passagerare
anlitar fartyget, själv har att svara för den därmed förknippade
risken, i den män vållande till uppkommande skada ej
ligger ägaren till last.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anmäla, att vid granskning av nu ifrågavarande
förslag riksdagen ej funnit skäl att mot detsamma
göra andra erinringar än utskottet i förevarande
utlåtande upptagit.
Stockholm den 9 maj 1922.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 18.
Stockholm 1922, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
221248